MrPresident

Herbert Hoover (1874-1964) var president 1929-1933, olyckligt nog när den stora börskraschen drabbade och hans framgångar var därför större både efter och före tiden som president. Han blev den dittills mest långlivade presidenten, som levde 40 år efter han lämnat Vita huset. Han dog först 1964 just innan Lyndon B. Johnsons skräll-seger.

Troligen hade Coolidge större skuld till problemen, som lämnade efter sig en blåögd optimism. Det saknades riskmedvetenhet vad gällde den nu mer och mer allmänna sparformen aktier. Många var sårbara och lånade pengar för att köpa.

Hoover kom från enkla förhållanden, han blev tidigt föräldralös men fick chansen att studera vid Stanford och kom sedan att framgångsrikt ägna sig på gruvverksamhet. Han reste runt i världen och bode en längre tid i Kina och det sägs att han ibland talade med sin fru på kinesiska i Vita Huset när han inte ville att andra skulle höra vad de sa.

Välgörenhet spelade en stor roll i hans verksamhet redan tidigt, han administrerade evakueringen av tusentals amerikaner från Europa i samband med kriget och var verksam inom "The American Relief Administration" som stöttade Europa under återuppbyggnaden. Bland annat var han delaktig i stödet till Tammerfors efter inbördeskriget i Finland. Även under andra världskriget kom han att stötta Finland och kom även på besök 1946.

Sin presidentlön donerade han också, eftersom han var en förmögen person.

Populär för sitt tal om allas välstånd (en kyckling i var mans kastrull) byttes snart efter hans tillträde till motsatsen och kan antagligen ha haft sämsta approval ratings någonsin om dessa funnits på den tiden. Mot Roosevelt hade han inte en chans. Hans korrekthet låg honom i fatet och Roosevelt tog väljarna med storm. Deras inbördes rivalitet gjorde bland annat att den dam han adminstrerat, som skulle döpas till Hooverdamen, istället fick heta något annat när den invigdes under Roosevelts tid (Hoover var inte inbjuden till invigningen). Senare kom Truman att döpa om den till det ursprungliga namnet som den har idag.

Det finns flera likheter med en nutida president, Trump, när det gäller en affärsman som blir president och har en amper relation till andra kandidater. Hoover deltog dock, även om han var butter, vid sin efterträdares installation.

Att han var lite stel och formell har bevarade radiosändningar visat. Hans strikthet och stelhet var tydlig och det var inte riktigt i takt med tiden, han talade entonigt och formellt. Någon kommenterade att möten med Hoover var som "att sitta i ett badkar med bläck".

Hoover var handelsminister innan han blev president och även den förste som dykt upp i en TV-sändning, ett försök av Bell Industries, som sänds lokalt mellan Washington, New Jersey och New York, men få åskådare.

En ytterligare kuriositet är att USAs nationalsång kom till under den här tiden, något sent kan det tyckas. Ursprungsdikten skrevs ju redan under Mr Madisons war i början av 1800-talet, men först nu blev den alltså nationalsång.

Samtal mellan Claus Stolpe och Henrik Thorson, producerat för Thotal Media, 2024.

Warren G. Harding, USA:s 29:e president (1865-1823) var president 1921 till sin död 1923. Han var den första presidenten som var född efter inbördeskriget. Enligt Claus har han ofta hamnat sist av alla i betygsättningen, men tycker att de presidenter som orsakade splittringen inför inbördeskriget var sämre ändå. Wilson hade inte ställt upp, även om det inte fanns en regel för att vara endast i två perioder vid den tiden. Han hade dålig hälsa och folk var trötta på internationell aktivitet och Harding blev väldigt populär för sin satsning på USA.

Harding fick en ovanlig hög andel röster i valet, i nivå med Roosevelt senare. En orsak till det höga röstetalet kan vara att kvinnor fick rösta så mängden röstberättigade ökade förstås med minst 50% även om deltagandet inte var så stort 1920. Harding fick i alla fall, som en av de få 60% av rösterna (Roosevelt, som nämnts, fick samma antal vid sitt första omval 1936 också), men även Lyndon B Johnson och Richard Nixon kom senare att nå samma nivå. 

Harding var den förste presidenten som kom i egen bil till sin installation (han körde inte själv men var även den förste med körkort). 

Claus tror att problemet för Harding var för snäll och han hade svårt att hålla koll på medarbetarna.  Insåg kanske vad som höll på att hända, nämligen ett antal skandaler bland dem och stressen över det kan medverkat till hans död. Hans inrikesminister, Albert Fall, hamnade i fängelse som förste amerikanske minister. Harding hade även sett mellan fingrarna vad gäller en medarbetare som skott sig på mediciner och låtit den skyldige fly utomlands.

En person som vi talat om tidigare, den kände socialisten Eugene V. Debs, som fick 6% 1912 dyker nu upp igen. Han fängslades pga sitt motstånd mot USA:s deltagande i kriget men fick ändå 3,5% av rösterna i valet 1920, när Harding vann, trots att han var fängslad. När Harding blev president, benådade han Debs.

Harding uppfattades senare som slö (eller lat enligt en bedömare) och han var förtjust i kvinnor och brännvin (trots förbudstiden). Han hade inga barn med sin fru men senare har det uppdagats att han hade ett barn med en av sina älskarinnor. 

Hans död, som var naturlig, uppfyllde den gamla indianförbannelsen att en president vald på 0-tal skulle avlida under sin period. Någon riktade misstankar mot hans fru om att han blivit förgiftad, men det fanns ingen grund för det.

Han efterträddes av sin vice president Coolidge.

Henrik Thorson i samtal med Claus Stolpe för Thotal Media, 2024.

Woodrow Wilson (1856-1924) var en fredspresident. 

Han valdes när republikanerna var splittrade genom Taft som ordinarie kandidat inför andra omgången och T.R. (Roosevelt), som nu kom igen i ett eget parti, besviken på sin kronprins Taft. Hans parti (kallat Älgtjurspartiet i vardagstal) delade rösterna så Wilson segrade. Demokraten Wilson var född under inbördeskriget och hade sina första minnen från det, varför hans fredssträvanden var genuina och djupt förankrade. Även om han inledningsvis skämtade om att han inte skulle kunna sköta utrikesfrågor så blev det hans stora bedrift. Freden efter första världskriget tog han stor del i och var även den som initierade Nationernas förbund.

Wilson var den ende presidenten hittills som haft en doktorsgrad (History of Government från Baltimore) och efter arbete på Princeton blev han guvernör i New Jersey eftersom de inflytelserika affärsledarna där trodde han skulle vara lätt att styra och därmed gynna deras skumma affärer. Där misstog de sig.

Trots Wilsons internationella ambitioner kom USA senare att bli mer isolationistiskt och gick till exempel inte med i Nationernas förbund. Det fanns en trötthet på världspolitik och Wilsons efterföljare, Harding, var populär och vann röster just för att han betonade inrikesfrågorna (men kom senare att uppfattas av de minst lyckade presidenterna). 

Teknik: Wilson höll det första radiotalet och hans andra fru som 1st lady var även den första krinnan som hade körkort i Washington DC (för en elbil).

Wilson fick Nobels fredspris 1919 (delades ut 1920). Carter och TR har också fått det. Han är högt upp på Claus lista, var kanske lite av en tråkmåns med i någon mån rasistiska grundidéer, men helt klart en av de mest profilstarka presidenterna.  

Claus Stolpe i samtal med Henrik Thorson, producerad för Thotal Media, 2024.

Taft (1857-1930) blev president i överenstämmelse med en "vision" av sin företrädare den stora TR, Theodor Roosevelt, men kanske var han en ovillig sådan. Man förväntade sig att han skulle bli Roosevelts allierade (TAFT = taking advice from Theodore), vars krigsminister han varit.

Taft var den "tyngsta" presidenten och till Vita Huset skaffades ett extra stort badkar för att rymma den omfångsrike POTUS. Att han skulle fastnat i det tidigare badkaret hör antagligen till historiens skrönor. Under hans tid kom den första bilen (en ångbil) i presidentens tjänst och Vita Husets hade under hans tid den sista kon för egen mjölk.

Bygget med den viktiga Panamakanalen genomfördes till största delen under Tafts tid men det var återigen företrädaren som fick uppmärksamheten, eftersom han tagit beslutet, och efterträdaren, Wilson, som var president när bygget avslutades.

Han satt endast en period 1909-1913 som i princip kom i skuggan av den starka företrädaren, som blev missnöjd med honom och i valet 1912 kom TR plötsligt att som obunden utamana samtliga kandidater, men det spädde bara ut rösterna så att Taft förlorade och demokraten Wilson istället fick makten.

Taft tycks varit lättad att få lämna Vita huset. Han passade inte riktigt i rollen utan kom senare (märkligt nog) att leda Högsta domstolen (Supreme Court) som dess chefsdomare (och svära in två andra presidenter, Coolidge och Hoover). Senare lär han ha sagt att han knappt mindes att han varit president. Som domare uträttade han mer, bland annat ett nytt hus för Högsta domstolen, som tidigare suttit i Kongressen.

Producerad för Thotal Media med Henrik Thorson och Claus Stolpe, 2024.