En oväntad historia

James Bond är sannolikt världens mest kände, fiktive agent. Han var från början en litterär figur men dök upp på den vita duken i början av 1960-talet, då produktionsbolaget EON Productions under ledning av Albert R Broccoli och Harry Salzman köpte filmrättigheterna till Ian Flemmings böcker.

Framgångarna lät inte vänta på sig. Bondfilmerna blev oerhört populära, inte minst under 1970- och 80-talen, och nådde en stor publik. Undersökningar har gjorts som visar att omkring en fjärdedel av världens befolkning sett minst en Bondfilm. James Bond var en produkt av det kalla kriget och filmerna utspelades med denna konflikt som fond.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalat historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om James Bond och det kalla kriget. På vilka sätt är Bondfilmerna en tidsspegel och vilken bild av kalla kriget ger dessa filmer? Lyssna för att för veta mer om agent 007:s äventyr under det kalla kriget.

I bakgrunden fanns hela tiden den ömsesidiga misstron mellan öst och väst och hotet om ett globalt kärnvapenkrig. Bondfilmerna är i mångt och mycket en tidsspegel eftersom de påfallande ofta följer det kalla krigets konjunkturer. Under avspänningens 1970-tal samarbetar James Bond och den sovjetiska agenten Anya Amazova medan han i början av 1980-talet, när det kalla kriget tagit fart på nytt, kämpar mot den onde, sovjetiske generalen Orlov som vill starta krig mellan Nato och Warszawapakten. Utvecklingen från detente till nytt kallt krig blir på så sätt tydligt i Bondfilmerna från dessa decennier.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dannebrogen, den danska flaggan, fyllde jämnt häromåret, närmare bestämt 800 år. Detta firades med pompa och ståt i vårt sydliga grannland. Ett stridsflygplan målat i nationalflaggans färger dånade exempelvis över land och rike, vilket förmodligen fick många danskar att lyfta blicken mot himlen.

Faktum är att det var som gåva från himlen som den rödvita korsfararfanan första gången visade sig för danskarna. Det var den 15 juni 1219, då den danske korsfararkungen Valdemar Segersäll befann sig i Estland för att kristna esterna.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Dannebrogens långa och mångfacetterade historia, samtidigt som de håller ett vaket öga på den svenska flaggan och går igenom några möjliga namnförslag.

Intressant nog finns en liknande legend om den svenska flaggan. Vår egen flagga lär nämligen ha visat sig som ett brinnande kors på himlen då kung Erik den helige var på korståg i Finland. Inte desto mindre är det den danska flaggan som anses vara världens äldsta, åtminstone den äldsta nationalflaggan i världen som ännu är i bruk. Men varifrån kommer egentligen dessa legender och föreställningar? När blev korsfararflaggor och kungaflaggor till nationella symboler som också representerar folk och nationella värderingar? Och hur kommer det sig egentligen att den danska flaggan har ett eget namn, Dannebrogen, medan vår blågula motsvarighet är bokstavligt talat anonym? 

Litteraturtips

Andreas Marklund: ”Under the Danish Cross. Flagging Danishness in the Years Around World War II”. Scandinavian Journal of History, 2013.

Inge Adriansen: Nationale symboler i Det Danske Rige 1830–2000. Bd I: Fra fyrstestat til nationalstater. Museum Tusculanums Forlag, 2003.

Magnus Bergsten: ”Flagga för kung och fosterland”. Populär Historia, 2017.

Bild: Slaget vid Lindanäs 1209 målad av Christian August Lorentzen 1809, Statens museum for kunst, Wikipedia, public domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jane Horney var en svensk äventyrerska som försvann spårlöst under slutet av andra världskriget. Förmodligen blev hon mördad av den danska motståndsrörelsen på grund av misstänkt samröre med tyska toppnazister.

Det finns olika tolkningar av Jane Horneys sista tid i livet, men mycket tyder på att hon mördades ombord på fiskekuttern Tärnan under natten mellan den 19 och 20 januari 1945. Några dagar dessförinnan hade hon avrest från Stockholm i sällskap med tre danska motståndskämpar. Resans slutmål var Köpenhamn, där hon skulle värja sig mot anklagelser om spionage och kollaboration med nazisterna.

Men Jane Horney kom aldrig fram till Köpenhamn. Något dramatiskt inträffade under resan – något dramatiskt som fick dödlig utgång. Och kvarlevorna blev förmodligen nedsänkta i Öresund, där de gick förlorade i vattenmassorna mellan Danmark och Sverige.

I dagens avsnitt av podden En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i Jane Horneys tragiska men fascinerande levnadsöde. Hon kallas ibland för ”Nordens Mata Hari”, men vem var hon egentligen och varför hamnade hon på den danska motståndsrörelsens dödslista? Vad hade hon för kopplingar till Tyskland och nazisterna – och var hon inte egentligen en svensk underrättelseagent, anlitad som så kallad ”svala” av den legendomspunna C-byrån?

Bild: Jane Horney 1940, Wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Den undflyende Mata Hari – spion eller syndabock.

Litteraturtips

Peter Øvig Knudsen: Efter drabet. Beretninger om modstandskampens likvideringer. Köpenhamn, 2001.

Petra Nyberg: ”Ebba Charlotte (Jane) Horney – påstådd spion.” Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, 2020.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den gamla gränsbygden mellan Småland och Skåne tillhör ett av de mest krigshärjade områdena i världen i ett historiskt perspektiv. Faktum är att inte en enda generation smålänningar och skåningar, födda mellan 1150 och 1679, slapp att se sin hembygd drabbas av krig. Under flera århundraden var krig i det närmaste ett normaltillstånd och varje gång de styrande i Stockholm och Köpenhamn råkade i konflikt med varandra, riskerade gränsbygdsbefolkningen att drabbas hårt.

Att leva vid gränsen var både en välsignelse och en förbannelse. En förbannelse så till vida att man drabbades hårt av de ständiga krigen men en välsignelse i så måtto att man under lång tid kunde leva efter gamla sedvänjor utan att nås av statsmaktens långa arm. Gränsbygdbefolkningen utvecklade därför olika strategier för att minska krigens skadeverkningar. En sådan strategi gick ut på att lokalbefolkningen på båda sidor av gränsen slöt egna fredsöverenskommelser med varandra. De så kallade gränsfrederna var ingenting som de styrande såg på med blida ögon. Det utsatta gränsläget gjorde också att en särskild gränsbygdsmentalitet utvecklades, präglad av en benägenhet att ta till våld. Detta gjorde att gränsbygden kunde vara en farlig plats att visats på.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om krigen i gränsbygden. Hur såg de krig ut som utkämpades i gränsbygderna? Vilka konsekvenser fick härjningarna för befolkningen och vad gjorde de för att försöka minimera krigens skadeverkningar?

Bild: Tre skattebönder i Sverige tecknade år 1674 av den italienska diplomaten Lorenzo Magalotti i skriften Notizie di Svezia. Public Domain.

Läs också Gränsfred i krigstid.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Antinazistiska motståndsgrupper och allierade kommandoenheter – av mer eller mindre officiell karaktär – opererade i Sverige under andra världskriget. Precis som diplomater och mer officiella underrättelsetjänster från de krigförande stormakterna var detta aktörer som kunde verka och agera i skydd av den svenska neutraliteten.

Under de första krigsåren utgjorde dessa antinazistiska grupperingar ett högprioriterat övervakningsmål för Allmänna säkerhetstjänsten och den svenska regeringen. En av anledningarna var att man fruktade sabotageaktioner som kunde skada kritisk infrastruktur och skapa onödiga konfliktmoment i den känsliga relationen mellan Sverige och Hitlers Tredje rike. Framför allt var man bekymrad för sprängattentat och liknande aktioner som riktade sig mot den svensk-tyska malmhandeln och de tyska trupptransporterna på landets järnvägar.

I dagens avsnitt av podden En oväntad historia tittar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson närmare på antinazistisk sabotageverksamhet i Sverige under andra världskriget. Vilka var aktörerna och vad hade de för agenda, egentligen? De pratar bland annat om den så kallade Krylbosmällen – och om sovjetiska spioner som via kortvågsradio skickade uppgifter om det svenska järnvägsnätet från Midsommarkransen i Stockholm till den sovjetiska underrättelsetjänstens högkvarter utanför Moskva.

De tittar också på den bredare kontexten och de hektiska veckorna efter midsommarhelgen 1941 då ett hundratal tåg, fyllda med tyska soldater på väg i krig mot Sovjetunionen, dundrade fram från Charlottenberg i Värmland via Krylbo, Ånge och Boden till Haparanda. De hinner också med den hemlighetsfulla brittiska sabotageorganisationen Special Operations Executive (SOE) som hade förgreningar över hela det naziockuperade Europa, men som också opererade på svensk mark.

Bild: Olycksplatsen, Krylbo stationhus i bakgrunden 19 juli 1941, Fotograf okänd - Järnvägsmuseét, DigitalMuseum, Public Domain

Litteraturtips

Wilhelm Agrell: Erika Möller. Kärlek och sabotage i Stockholm. Appell förlag, 2022.

Dick Harrison: ”Midsommarkrisen 1941: En av Sveriges största utmaningar.” Populär historia, 2022.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De stora häxprocesserna i Sverige ägde rum mellan åren 1668 och 1676. ”Det stora oväsendet” som det kom att kallas, började i Dalarna, där barn berättade om nattliga färder till Blåkulla. Nattetid hade de förts bort av kvinnor som tagit med dem till häxsabbater, där de sett de inbjuda häxorna äta, dricka och ha orgier med Djävulen och hans demoner. Dessa berättelser spred sig sedan likt en epidemi från plats till plats. I Älvdalen, Lillhärdal, Mora, Rättvik och Leksand avrättades 45 kvinnor som anklagats för trolldom och djävulspakter.

Under de följande åren spred sig häxhysterin till de angränsande landskapen och till de svenska besittningarna på andra sidan Östersjön. Vid mitten av 1670-talet nådde häxhysterin Stockholm. När det visade sig att många av de barn som kallats som vittnen farit med osanning fick trolldomsprocesserna ett snabbt slut. Då hade nästan 300 människor blivit halshuggna och brända på bål. Häxerianklagelserna i Sverige hade en stark koppling till kön och den absoluta majoriteten av de anklagade och dömda var kvinnor.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om de svenska häxprocesserna. Hur kom häxföreställningarna till Sverige? Hur såg anklagelserna ut och vad berättade de misstänka själva under förhören?

Trolldomsprocesser förekom en bit in på 1700-talet. Den sista avrättningen av någon som anklagats för trolldom ägde rum 1704 och 1779 försvann trolldomsparagrafen ur den svenska lagen. När den religiösa kulturen började luckras upp fick den svarta magin, Djävulen och demonerna maka på sig till förmån för mer vetenskapliga förklaringar av hur världen fungerade.

Bild: Häxprocess i Mora 1670. Tyskt kopparstick. I förgrunden djävlar och häxor. Där ovan förhörskommissionen med en hop klagande kvinnor och barn som avger vittnesmål. En fångknekt driver fram en flock fängslade häxor och trollkarlar. Omkring bålet där de dömda brinner, syns häxor som bortför barn på sopkvastar, bockar och dynggrepar medan demoner i djurskepnad tumlar i luften. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Dödlig ryktesspridning i trolldomsmålens tid.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den gula treskillingen eller ”Gul Tre Skilling Banco” är ett av världens dyraste och mest legendomspunna frimärken. Det hittades 1885 på en gård utanför Västerås av en skolpojke från Stockholm som firade jul hos sin mormor. Han sålde det för sju kronor till en frimärkshandlare i huvudstaden och firade affären med sockerdricka och äppelmunkar.

Ett knappt decennium senare såldes samma frimärke för 3000 tyska mark till den fransk-österrikiske greven Philipp von Ferrary – en av världshistoriens största och mest prominenta frimärkssamlare, vars gigantiska frimärkssamling drogs in i storpolitikens virvlar under slutet av första världskriget då den konfiskerades av den franska regeringen.

I dagens avsnitt av podden En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i frimärkets förunderliga förflutna. De pratar om hur frimärket en gång i tiden faktiskt utgjorde något nytt och revolutionerande, som i mitten av 1800-talet bidrog till att göra samhället lite mer modernt och demokratiskt. De hinner också beta av världshistoriens allra första frimärken, inklusive diverse förmoderna föregångare.

Men framför allt har de fokus på den gula treskillingen: ett feltryckt frimärke, som poststämplades i Stora Kopparberget 1857 och därpå bars genom tidens nycker genom Europas moderna historia – från la belle epoque via 1900-talets trauman till vår egen digitala och allmänt frimärksförnekande nutid.

Bild: Gul 3 skilling av Sverige, 1855, ett av världens dyraste frimärken. Ett unikt exempel på ett färgfel. Fotograferad av P.A. Sparre, Wikipedia, Public Domain. Monterad på en bild av Munga Gård, Västmanland, Digitalt Museum, Västmanlands läns museum, Public Domain.

Litteraturtips

Anna Larsdotter: ”De första frimärkena i Sverige.” Populär historia, 2006.

Robert Mattsson: ”Skilling Banco. Sveriges första frimärken.” Svenska frimärket 150 år/Postryttaren: Postmusei årsbok, 2005.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Natten till den 5 november greps en man vid namn Guy Fawkes i källarvalven under det brittiska parlamentet. I närheten av Fawkes påträffades stora mängder krut. På frågan vad han gjorde på platsen och vad krutet skulle användas till svarade han att han skulle spränga den protestantiske kungen Jacob I i luften.

Den gripne fördes till Towern, till ”det vita tornet” där han utsattes för svår tortyr. Han erkände att han var en del av en större konspiration och för detta dömdes han och hans kumpaner till döden. Avrättningarna ägde rum i januari 1606 men Fawkes föregrep bödelns arbete och kastade sig med huvudet före ner från schavotten och dog. På så vis slapp han att levande bli ”hanged, drawned and quartered”.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Guy Fawkes och krutkonspirationen. Vem var Guy Fawkes egentligen? Hur blev han katolik och varför misslyckades konspirationen?

Under lång tid firades den 5 november varje år i England. Under den så kallade ”Guy Fawkes night” tändes brasor, där bilder eller dockor föreställande Fawkes brändes. Idag används masker föreställande Guy Fawkes ansikte av protestorganisationer av olika slag. Inspiration hämtades från filmen V för Vendetta, som gick upp på biograferna 2005.

Bild: Detalj från en samtida gravyr av Krutplottarna. Den holländska konstnären såg eller träffade förmodligen aldrig någon av konspiratörerna, men det har ändå blivit en populär representation. Av Crispijn van de Passe den äldre, Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mata Hari är en av de mest legendariska spionerna genom tiderna. Huvuddragen i hennes liv är välkända. Hon är dansösen, partylejonet och megastjärnan från la belle epoque, som i slutet av första världskriget avrättades av fransmännen, dömd till döden för spioneri – och för att ha ungefär 50 000 franska soldaters liv på sitt samvete.

Samtidigt är Mata Hari svår att sätta fingret på, både vad gäller spionkarriären och hennes mänskliga dimensioner. Hennes liv var fyllt av svåra trauman och konstanta metamorfoser. Till exempel föddes hon i Holland som Margaretha Geertruida Zelle, trots att hon senare blev känd som orientalisk tempeldansös. Artistnamnet ”Mata Hari” hade hon tagit från ett gammalt malaysiskt ord för solen, som dock bokstavligen betydde ”dagens öga”.

I dagens avsnitt av En oväntad historia gör historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson ett försök att bli klokare på den ständigt undflyende Mata Hari. Vem var hon egentligen, vad var det som drev henne och varför tog hon språnget från dansös till spion? Som spionmysterium utgör hon en närmast ogenomtränglig gåta, omgiven av skuggor, halvsanningar och oklarheter – och inte så lite gissningar och romantiska spekulationer.

Bild omslag: Mata Hari 1910 klädd i en huvudbonad med juveler, Okänd fotograf – skanna från en tidning, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Zimmermanns telegram och första världskrigets kritiska infrastruktur.

Litteraturtips

Meilan Solly: ”Revisiting the Myth of Mata Hari: From Sultry Spy to Government Scapegoat” Smithsonian Magazine, 2017.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den nyvalde påven Johannes Paulus II besökte det kommunistiska Polen 1979 sattes saker och ting i rörelse som förebådade östblockets och kommunismens kollaps ett decennium senare. Man skulle på goda grunder kunna säga att 1979 var året då religionen på allvar gjorde come-back som storpolitisk kraft.

1979 var ett minst sagt dramatiskt år. Sovjetunionen invaderade Afghanistan och det kalla kriget tog fart på nytt. En grupp heliga krigare vid namn Mujaheddin bildades som i islams namn var beredda att försvara landet mot de sovjetiska angriparna. I Iran fördrevs shahen Mohammed Reza Pahlavi av den muslimske ledaren Ayatollah Khomeini och landet förvandlades till en islamistisk republik.

Men 1979 handlade inte bara om religionens återkomst. I Storbritannien valdes Margaret Thatcher till premiärminister och med henne inleddes den nyliberala politik som kom att svepa som en flodvåg över västvärlden under flera decennier. I Kina påbörjade Deng Xiaoping en modernisering av landets ekonomiska system som gjort Kina till en av världens ledande ekonomier idag. I många avseenden lever vi fortfarande i skuggan av 1979.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det händelserika året 1979. Vilka var de stora händelserna under detta år? Vad fick de för konsekvenser och vad minns programledarna själva av detta dramatiska år?

Bild: Johannes Paulus II första besök i Polen som påve i juni 1979. Wikipedia. Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Brevduvan är en av våra äldsta följeslagare – och användandet av brevduvepost för kommunikation över långa avstånd är en urgammal företeelse. Vi kan se spår av detta i den bibliska berättelsen om Noas ark, där gubben Noa släpper i väg en duva för att undersöka om syndafloden har dragit sig tillbaka. Duvan återvänder med en olivkvist i näbben, varpå Noa inser att jorden åter blivit beboelig.

Det finns belägg för att brevduvor användes till fjärrkommunikation i såväl det forntida Egypten som Kina under Handynastin. Julius Caesar hade med sig brevduvor under fälttåget i Gallien och upprättade ett nätverk av strategiskt utplacerade duvslag för att hålla kontakt med sina olika arméenheter. Enligt den romerska naturhistorikern Plinius den äldre var brevduveuppfödning dessutom en hobby för de rika. Eliten i Rom spenderade hundratals silvermynt på de starkaste exemplaren med de förnämaste stamtavlorna, för att inte tala om vad de betalade för de tornliknande duvslag som prydde taken på palats och villor.

Samtidigt är brevduveposten en märkvärdigt modern företeelse. Efter fransk-tyska kriget 1870–1871 – då brevduvorna bevisade sitt strategiska värde under belägringen av Paris – sköt duvslagen upp som svampar ur jorden över hela Europa. Sverige fick sitt första militära brevduvepostväsen 1886 och under bägge världskrigen fungerade brevduvan som en integrerad del av de krigförande stormakternas kritiska infrastruktur.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i brevduvans heroiska historia. De lyfter fram obesjungna hjältar som Mercury och den okuvliga Cher Ami, men riktar också blicken mot framtiden och frågar sig om brevduveposten står inför en comeback som analog reservplan i situationer där de digitala systemen felar.

Bild: En buss av B-typ från London byggd om till ett duvloft för användning i norra Frankrike och Belgien under första världskriget, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Den optiska telegrafen – 1700-talets IT-revolution.

Litteraturtips

Jacob Vrist Nielsen. ”Når højteknologien fejler. Brevduven som kritisk infrastruktur under krise og krig i Danmark, 1880–1918” Temp: Tidsskrift for historie, 2019.

K G Rundgren: ”Brevduvan. En kulturhistorisk studie.” Postryttaren: Postmusei årsbok, 1991.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 27 februari 1933 började det brinna i riksdagshuset i Berlin. Få bränder i världshistorien har fått så ödesdigra konsekvenser för så många människor. Den inträffade i ett läge då den politiska situationen i Tyskland var minst sagt spänd.

I de tyska städerna slogs nazistiska råskinn med sina politiska motståndare på vänsterkanten. Den tyska koalitionsregeringen, där Adolf Hitler utnämnts till rikskansler i januari 1933, hade utlyst nyval. Tanken bakom nyvalet var att regeringen skulle få två tredjedelar av rösterna, vilket var vad som krävdes för att Weimarrepublikens grundlag skulle kunna ändras. En fullmaktslag skulle införas som lade all makt i händerna på regeringen och därmed göra riksdagen i princip maktlös.

Hittills hade allt gått lagligt till. Nazisterna hade blivit Tysklands största parti i demokratiska val och Hitlers utnämnande till rikskansler hade skett helt i enlighet med konstitutionen. Endast tre av tolv medlemmar i regeringen var nazister och Tyskland hade således ännu inte förvandlats till en nazistisk diktatur. Det som på allvar öppnade upp för den utvecklingen var riksdagshusbranden.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om riksdagshusbranden i Berlin i februari 1933. Hur uppstod branden? Vem var det som låg bakom eldsvådan och hur utnyttjade nazisterna branden för att stärka sin makt?

Efterspelet efter riksdagshusbranden är en skrämmande historia som visar hur snabbt det kan gå att förvandla en demokrati till en diktatur.

Bild: Brandmän bekämpar riksdagsbranden i Berlin den 27 februari 1933. Fotograf okänd. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på När demokratin gav upp – Tredje rikets uppkomst

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jean Baptiste Bernadotte valdes till Sveriges nya tronföljare av en enhällig riksdag den 21 augusti 1810. Han var en 47-årig fransman från tämligen enkla förhållanden som gjort militär kometkarriär under den franska revolutionen. Som officer hade han tjänat under Napoleon Bonaparte och 1804 utnämndes han till fältmarskalk.

Att Bernadotte dessutom hyste republikanska, öppet antirojalistiska böjelser var heller ingen hemlighet. 1797 hade han exempelvis skrivit följande i ett brev: ”Republikan både av princip och övertygelse vill jag till min dödsstund bekämpa alla rojalister.”

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i det överraskande valet av Jean Baptiste Bernadotte – prinsen av Ponte-Corvo – till svensk tronföljare vid den urtima riksdag som sommaren 1810 hade samlats i Örebro för att rädda Sveriges framtid.

Det var en mörk och bister tid för riket, härjad av politiska intriger, sociala spänningar och en dystert defaitistisk undergångsstämning. Kort före tronföljarvalet hade Stockholm skakats av det så kallade ”Fersenska mordet”, då riksmarskalk Axel von Fersen hade lynchats av en upprörd folkmassa som anklagade honom för att ligga bakom den tidigare tronföljaren Karl Augusts lika plötsliga som oförklarliga död. Sverige var dessutom militärt förödmjukat efter det katastrofala Finska kriget 1808–1809, då Finland – Sveriges östra rikshalva – hade gått förlorat till ryssarna.

I detta läge var det många svenska militärer som tittade längtansfullt mot Napoleon och hans närmaste män, med drömmar om revanschkrig mot den ryska ärkefienden. Med en fransk general eller till och med fältmarskalk på tronen skulle en återerövring av Finland kanske inte vara omöjlig, trots allt.

Men att Bernadottes hamnade på listan över valbara kandidater var ändå ingen självklarhet. Här spelade en ung svensk löjtnant vid namn Carl Otto Mörner en viktig roll. Sommaren 1810 skickades han av regeringen som kurir till Paris för att söka utröna Napoleons hållning gällande den svenska tronföljdsfrågan. Mörner hade emellertid en egen agenda och inom loppet av några dagar hade han erbjudit den svenska kronan till den karismatiske fältmarskalk Jean Baptiste Bernadotte.

Bild: Marskalk Bernadotte i fransk marskalksuniform med kraschan för Hederslegionen på bröstet. Kopia efter målning av François Joseph Kinson, 1804. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Napoleonkrigen II 1809-1815: Den slutliga konfrontationen.

Litteraturtips

Martin Hårdstedt. Omvälvningarnas tid: Norden och Europa under revolutions- och Napoleonkrigen. Norstedts, 2010.

Anna Larsdotter: ”Karl XIV Johan: Frälsaren från Pau.” Populär Historia, 2017.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 16 mars 1792 sköts Gustav III i samband med en maskeradbal på Operan i Stockholm. Bakom dådet låg en grupp konspiratörer och den som höll i pistolen var adelsmannen och militären Jacob Johan Anckarström.

Under flera år hade missnöjet med kungen ökat. Ett olagligt krig mot Ryssland och det faktum att Gustav III gjort sig i princip enväldig 1789 fick till slut bägaren att rinna över. De sammansvurna ville vrida klockan tillbaka och återinföra frihetstidens statsskick med en mycket svag kungamakt. För att detta skulle kunna förverkligas var det nödvändigt att kungen röjdes ur vägen.

Gustav III dog inte omedelbart utan avled i sårfeber knappt två veckor efter attentatet. Polismästaren Nils Henric Liljensparre lyckades snabbt spåra ut dem som låg bakom mordet och den 27 april fördes mördaren till avrättningsplatsen för att halshuggas. De övriga konspiratörerna fick behålla livet men gick olika öden till mötes.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om mordet på Gustav III. Vilka motiv låg bakom mordet? Vilka var konspiratörerna och varför fick samtliga utom Anckarström behålla livet?

På Livrustkammaren i Stockholm förvaras idag några kvarlevor från mordkvällen. Där finns mördarens vapen och ammunition i form av kulor, blybitar och tapetnubb, en kniv samt ett tygstycke fläckat med Gustav III blod. En makaber samling föremål som bidrar till att göra historien närvarande och verklig.

Bild: Anckarströms mask och mordvapnen, Livrustkammaren, Wikipedia, Public Domain, LSH 47763 (lm_t07962)

Lyssna också på Gustav III:s statsvälvning 1772 satte stopp för frihetstiden.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den moderna terrorismen såg dagens ljus under andra hälften av 1800-talet. Den var ett barn av det framväxande industrisamhället: av växande klassklyftor, våldsbejakande ideologier, sensationslystna medier – och svenskproducerad dynamit.

Mordet på den ryske tsaren Alexander II 1881 blev startskottet för den våg av politiskt motiverat våld som av många nutida historiker räknas som första guldåldern för den moderna terrorismen. Ingen gick säker för terroristernas blodtörst. De spektakulära våldsdåden – med hemmagjorda bomber, knivar och revolvrar – riktade sig både mot vanligt folk och samhällspyramidens toppskikt. Utgångspunkten var idén om ”dådets propaganda”. Bloddrypande illgärningar som skapade rubriker i pressen var enda sättet att väcka massorna och åstadkomma verklig samhällsförändring.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i den moderna terrorismens historiska tillblivelse. De börjar med mordet på Alexander II och följer terroristernas blodiga fotspår genom det sena 1800-talets europeiska historia: en nedblodad väg som slingrar genom det så kallade ”kungamordens decennium” fram till 1900-talets början och de ödesmättade skotten i Sarajevo.

Bild: Mordet på Alexander II av Gustav Broling, Wikipedia, Public Domain.

Litteraturtips

Mats Fridlund. ”Det nya gränsöverskridande våldet. Terroristen och den tidiga globaliseringen.” I Birgitta Svensson och Anna Wallette (red.) Individer i rörelse. Kulturhistoria i 1880-talets Sverige. Makadam, 2012.

Barbara Tuchman. The Proud Tower. A Portrait of the World Before the War, 1890 –1914. H Hamilton, 1966.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frågan om svenska kärnvapen väcktes omedelbart efter andra världskriget. För försvaret var det angeläget att skaffa sig kunskap om hur man skulle kunna skydda sig mot denna typ av vapen men också undersöka möjligheten för Sverige att utveckla egna atombomber.

Tanken var att de civila och militära myndigheterna skulle samverka. Svenska uranfyndigheter skulle användas för att framställa kärnbränsle som sedan skulle kunna förvandlas till vapenplutonium.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det svenska kärnvapenprogrammet. Vilka argument fanns det för ett anskaffande av svenska atombomber? Hur skulle de svenska kärnvapnen användas och vilka faktorer bidrog till att det svenska kärnvapenprogrammet aldrig förverkligades?

Inom försvaret var enigheten total om att svenska kärnvapen var en nödvändighet medan den politiska ledningen var mer splittrad i frågan. Man gav emellertid FOA tillåtelse att forska om atomvapen och många experter menar att Sverige mycket väl kunde ha haft egna atombomber i början av 1960-talet, givet att de nödvändiga politiska besluten fattats. Så blev emellertid inte fallet.

Det svenska kärnvapenprogrammet inleddes 1945 och avslutades officiellt 1972. Därefter fortsatte den så kallade skyddsforskningen men alla planer på att utveckla egna kärnvapen övergavs.

Bild: Robot 322 – en Saabkonstruerad försöksrobot som var tänkt att bära kärnvapen. Flygvapenmuseet.

Lyssna också på Atombomben som en fortsättning på det konventionella bombkriget

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Michail Gorbatjovs och Ronald Reagans toppmöten i slutet av 1980-talet bidrog i högsta grad till att det kalla kriget tog slut. Det som hände under dessa dramatiska år var lika oväntat som omvälvande. När de båda supermakternas ledare promenerade sida vid sida, glatt samspråkande, på Röda Torget i Moskva i slutet av maj 1988 var det tydligt att en ny epok i världshistorien stod för dörren. Årtionden av kallt krig med allt vad det innebar i form av konflikt och konfrontation hade ersatts av förhandlingar och samförstånd. Det var som om hela världen äntligen kunde dra en suck av lättnad.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Michail Gorbatjov, Ronald Reagan och de toppmöten som ledde till det kalla krigets slut. Vilka var huvudpersonerna? Varför började de förhandla och hur kom det sig att nedrustningssamtalen lyckades just då?

Under promenaden på Röda Torget frågade en journalist den amerikanske presidenten om han fortfarande ansåg att Sovjetunionen var ett ”ondskans imperium”. Det var en anspelning på ett tal som presidenten hållit 1983. Reagan svarade med ett leende på läpparna: ”Nej, det var i en annan tid."

Bild: President Ronald Reagan och den sovjetiske generalsekreteraren Gorbatjov träffas i Hofdi House under toppmötet i Reykjavik Island, 1986-11-10, Reagan White House Photographs, 1/20/1981 - 1/20/1989 Samling: White House Photographic Collection, 1/20/1981 - 1/20/1989 - https://catalog.archives.gov/id/75855083, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Heta linjen – hela världens livlina under kalla kriget.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Giftmordsaffären eller l’affaire des poisons var en bisarr härva av giftmord, sex och ockultism som skakade Frankrike under åren 1676–1682. Den bottnade i nätverk av kloka gubbar och gummor som hjälpte Parisbor och hovdignitärer från Versailles med allehanda känsliga ärenden, gällande allt från kärleks- och potensproblem via förutsägelser av framtiden till fosterdrivning och regelrätta mord.

Rykten om detta ljusskygga nätverk florerade i Paris i mitten av 1670-talet då huvudstaden drabbades av ett antal uppmärksammade giftmord. Det var solkungen själv, Ludvig XIV, som beordrade chefen för den nyupprättade säkerhetspolisen att gå till botten med uppgifterna.

Efter flera års övervakningsarbete lyckades polisen fånga en mångsidig barnmorska vid namn Catherine Monvoisin – också känd som La Voisin – som utgjorde ett slags samlingspunkt för den underjordiska handeln med gifter och ockulta tjänster. I hennes hem fann polisen ett omfattande lager med arsenik och andra, mer obskyra substanser som orm- och paddsekret, avklippta naglar och olika varianter av så kallad spansk fluga. La Voisin påstods även arrangera svarta mässor och som en av hennes kunder utpekades självaste madame de Montespan, Ludvig XIV:s officiella älskarinna.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i denna sällsamma historia från Ludvig XIV:s Frankrike. Hur kom polisen på spåren av La Voisin och vem var hon egentligen? Vilka var hennes kunder? Och varför avslutades rättsprocessen i förtid, på order av Ludvig XIV själv?

Bild: Catherine Deshayes, "La Voisin", 1600-talstryck av hennes porträtt som hålls av en bevingad djävul Antoine Coypel - Den här filen kommer från Gallica Digital Library och är tillgänglig under det digitala ID:t btv1b8405424d/f1, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Herrperukens historia – bland bigwigs och stångpiskor.

Litteraturtips

Andreas Marklund. Ludvig XIV. Historiska Media, 2022.

Anne Somerset. The Affair of the Poisons: Murder, Infanticide, and Satanism at the Court of Louis XIV. St. Martin's Press, 2003.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 6 november 1632 stupar Sveriges konung Gustav II Adolf i det trettioåriga kriget. Kungen skjuts till döds i dimman på slagfältet vid Lützen. Men varför befinner sig egentligen rikets viktigaste person ute på slagfältet och så nära striderna att han riskerar att träffas av fiendens kulor?

I historien om Gustav II Adolf framträder en bild av en krigarkung. Gustav II Adolf var sedan barnsben fascinerad av krig och vapen. Samtidigt var de nya idealen i hans samtid krävande. Ett tungt ansvar i rollen som hela Sveriges husbonde och furste vilade på kungens axlar. 

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om Gustav II Adolfs liv, samtid och död. De tittar närmre på en samling händelser som kan hjälpa förklara den krigshets som blev Gustav II Adolfs död. Finns svaren i den nya lutherska hustavlan eller snarare i hans påstått heta temperament och högmodiga karaktär? 

Gustav II Adolf föddes 1594 på slottet Tre Kronor i Stockholm. Hans far, Karl IX, var den fjärde av Gustav Vasas söner och den tredje som blev kung. Karl IX hade erövrat makten från sin brorson Sigismund. 1611, vid 16 års ålder, tillträder Gustav II Adolf som svensk kung. 

Under sin tid som kung drar Gustav II Adolf in Sverige i flera militära konflikter och inleder samtidigt den svenska stormaktstiden. År 1630 tar han in Sverige i det trettioåriga kriget och genomför ett fälttåg i Tyskland. Rikets framfart i kriget avtog 1632 då Gustav II Adolf stupade vid Lützen. 

Litteraturtips:

Bo Eriksson: Gustav II Adolf: Den bildade krigaren. Populär historia, 2020.

Sverker Oredsson: Gustav II Adolf. Bokförlaget Atlantis, 2007. 

Bild: Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen. Oljemålning av Carl Wahlbom, från 1855. Målningen skildrar det ögonblick då Gustav II Adolf dödas på slagfältet vid Lützen den 6 november 1632. Den döde kungen, starkt belyst, tycks glida ned från hästryggen för att strax fångas upp av en förfärad svensk soldat. Kungen framställs som hjälte och martyr, en gestalt som påminner starkt om skildringar av den döde Kristus. Samtidigt har Wahlbom utnyttjat scenens möjligheter att visa sin starkaste konstnärliga egenskap – att skildra hästar i olika rörelser och ljussättningar. Nationalmuseum, Public Domain. 

Lyssna också på Sigismund – kung i två riken

Klippning: Aron Schuurman

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi är många som hört berättas att medeltidens människor trodde att jorden var platt. I denna historia framträder ofta Christofer Columbus som avgörande, då han helt övertygat trotsade den inskränkta kyrkan och begav sig västerut från Spanien 1492. 

Denna historia är mytbildning från 1800-talet. Faktum är att man ända sedan antiken känt till att jorden är rund. Trots det är myten så pass slående att den fortsätter övertyga människor långt in på 2000-talet. 

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om när några 1800-talshistoriker skapade myten om den platta jorden. Är den helt gripen ur luften? Vilka ligger bakom, och varför? 

På 200-talet f.v.t genomförde den grekiske matematikern Eratosthenes ett berömt experiment. Genom att mäta vinklar av skuggor i två olika städer vid samma klockslag lyckades han räkna ut jordens omkrets. De olika vinklarna innebar också oundvikligen att jorden var rund. 

Till skillnad från vad som ofta sägs glömdes inte Eratosthenes slutsats bort under medeltiden. De flesta västeuropeiska skildringar av jorden under medeltiden visar en sfärisk jord. Det rådde i all väsentlighet vetenskaplig konsensus om jordens runda form. 

Vad som rådde delad mening om var jordens omkrets. Vissa menade att Eratosthenes hade överskattat jordens storlek. En av dessa var köpmannen Christofer Columbus. När han planerade upptäcktsresa västerut avråddes han av det portugisiska hovet eftersom de, helt korrekt, bedömde att vägen var längre än Columbus räknat med. 

Litteraturtips:

Henrik Höjer: När jorden blev platt. Forskning & Framsteg, 2005. 

Jeffrey Burton Russel: Inventing the Flat Earth: Columbus and Modern Historians. Praeger Publishing, 1991.

Bild: Karta över en platt och statisk jord, ritad 1893 av Orlando Ferguson. Wikipedia, Public Domain. 

Lyssna också på Alexandria – hellenismens huvudstad

Klippare: Aron Schuurman  

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I historien om den påstått mörka medeltiden finns ett tydligt korn av intellektuellt ljus - Irland. Genom ett avancerat och unikt klostersystem höll de delar av antiken vid liv medan resten av Europa pressades hårt av utomeuropeiska imperier. 

De irländska klostren var utomordentliga utbildningscentrum dit högt uppsatta reste för att lära sig. Till skillnad från många andra kloster behövde man inte tillägna det hela sitt liv. 

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om den irländska medeltiden. De tar fasta på fascinerande missionärer som både hjälper Karl den store och möter odjur i Loch Ness. 

Perioden mellan Västroms kollaps under 400-, och 500-talet samt Karl den stores karolingiska renässans runt år 800 betecknas ibland som den mörka medeltiden. Den karolingiska renässansen innebar att språk och kultur från Västrom fick ett uppsving i Västeuropa. 

Den karolingiska renässansen var i hög grad beroende av ett system som bevarat latin och västromersk skola sedan Västroms kollaps. Ett sådant system fanns under den tidiga medeltiden på Irland. 

I medeltidens Irland gick vissa munkar i frivillig exil för att missionera på andra platser. En av dessa var den inflytelserika Columbanus. Tack vare Columbanus uppfördes många nya kloster i dagens Frankrike och Italien, vilket bidrog till den karolingiska renässansen.

Litteraturtips:

Ó. Cróinín Dáibhí: Early Medieval Ireland. Taylor and Francis, 2016. 

T. M. Charles-Edward: Early Christian Ireland. Cambridge University Press, 2000.

Bild: Glasmålning av Columbanus i Bobbioklostrets krypta. Bobbioklostret ligger i norra Italien och grundades av Columbanus. Upphovsperson okänd. Wikipedia, Public Domain. 

Lyssna också på Sveriges kristnande – Var Ansgar verkligen först?

Klippare: Aron Schuurman

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

McCarthyismen var en politisk rörelse som skulle avslöja de kommunister som infiltrerat den amerikanska staten. I enad kraft var det FBI och senator Joseph McCarthy som var drivande. 

Under 1940- och 50-talet gick McCarthyismen på högvarv i USA. Ganska snart skulle frågan väckas hur mycket belägg McCarthy hade för sina påståenden och hur befogad den nationella masshysterin egentligen var. 

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om den andra röda faran. De följer dess grunder, när skräcken för kommunister övergick i en häxjakt och när den kulminerade i en ökänd avrättning av makarna Rosenberg.

Efter ryska revolutionen 1917 inleddes en period i amerikansk historia som kallas den röda faran. Den präglades av stora strejker och organisering i utpräglade vänsterpartier. Oron för att en revolution skulle äga rum även i USA var påtaglig. 

Efter andra världskriget hade Sovjetunionen blivit en industriell stormakt som aktivt påverkade världspolitiken. Med det väcktes oron återigen och den andra röda faran var ett faktum. 

Från slutet av andra världskriget fram till 1960-talet bidrog bland andra FBI och USA:s försvarsdepartement till att hålla oron vid liv. Aron och Viktor låter den klassiska kortfilmen Red Nightmare från 1962 representera sin samtid.

Litteraturtips:

Ted Morgan: Reds. McCarthyism in twentieth-century America. Random House Trade Paperbacks 2003.

Bild: Julius och Ethel Rosenberg, separade av ståltrådsstängsel medan de lämnar U.S Court House efter att av en jury ha bedömts skyldiga. Fotografi av Roger Higgins, fotograf för "New York World-Telegram and the Sun", från 1951. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på James Bond och kalla kriget

Klippare: Aron Schuurman

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges judiska historia är en historia om kampen för judars rättigheter och erkännande. Judiskhet var länge förbjudet och svenska kyrkor bidrog aktivt till antisemitism. Genom några enskilda individer, med visst stöd från adeln och kronan, blev Sverige så småningom mer tolerant för den judiska befolkningen. 

Under de senaste 500 åren har judar bitvis fått ökade rättigheter i Sverige. Ändringar i lagstiftning har tillåtit judar att utöva sin religion, bosätta sig fritt och bygga synagogor. Tack vare detta har en rad färgstarka personligheter kunnat bidra till den svenska historien. Viktiga inslag i den svenska kulturen, industrin och utbildningen har den judiska minoriteten att tacka. 

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om fascinerande nyckelpersoner som lagt grunden för Sveriges judiska historia. Allt från ihärdiga industriidkare till vitsiga hovfotografer berörs. 

De första judarna som flyttade till Sverige tvingades konvertera till luthersk kristendom. Detta ändrades med Aaron Isaac, som kom att grunda den judiska församlingen i Stockholm på sent 1700-tal, vilket möttes med stor ilska hos den svenska befolkningen. 

Från 1782 förhindrades judar av ett särskilt reglemente från att bland annat kandidera till riksdagen eller bli ämbetsmän. Även efter att reglementet avskaffats 1838 dröjde det till 1870 innan judar i lagens mening kunde betraktas som fullvärdiga medborgare. 

Judar som flyttade till Sverige förväntades vara ekonomiskt nyttiga. Även efter toleransen för judiskhet i Sverige blivit större hängde krav på nytta kvar. Detta har färgat bilden av judar och bidragit till stereotyper om judiskhet som varat långt in i vår egen tid. 

Litteraturtips:

Carl Henrik Carlsson: Judarnas historia i Sverige. Natur & Kultur, 2021.

Sverker Oredsson: Judehatet kom före judarna. Populär historia, 2001.  

Bild: Porträtt (Daguerreotypi) visande Industriidkaren Salomon Ludvig Lamm (1786-1857) med sönerna Jacques (1817-1891) och Martin (1824-1878), från 1841. Bilden är tagen när Jacques arbetade i firman Cail & Co. Fotograf okänd. DigitaltMuseum, Public Domain.

Lyssna också på Så blev Sverige ett invandrarland – De första muslimerna

Klippare: Aron Schuurman

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På 200-talet f.v.t hade den ptolemaiska dynastin etablerat sig i Egypten och storstaden Alexandria. De nya grekiska härskarna behövde forma om kulturen och grunda nya samhällsinstitutioner för att legitimera sin makt. En av dessa institutioner var biblioteket i Alexandria. 

Biblioteket i Alexandria var inte världens första bibliotek och heller inte det enda i världen vid tiden. Istället var det den uttalade ambitionen att samla all världens kunskap som gör biblioteket historiskt unikt. Så småningom upphör biblioteket att existera under mytomspunna omständigheter. 

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om biblioteket i Alexandria, dess uppkomst, öde och legendariska arv. Vad hände egentligen med det spektakulära biblioteket? Och fick dess upphörande så allvarliga historiska och vetenskapliga konsekvenser som det ofta talas om?

Alexandria grundades av fältherren och erövraren Alexander den store på 300-talet f.v.t. Efter Alexanders död tog en av hans generaler, Ptolemaios, makten över Egypten. Under den ptolemaiska dynastin blev Alexandria en metropol och östra Medelhavsområdets centrum under den hellenistiska eran.  

Biblioteket byggdes i de kungliga kvarteren, i anslutning till forskningscentret Museion. Biblioteket och Museion drog till sig intellektuella från hela Medelhavsvärlden för att bedriva forskning och föreläsa i Alexandria. Anställda forskare fick utöver lön också mat och husrum. 

Under de sekler som Alexandria var ett intellektuellt världscentrum verkade många kända antika vetenskapspersoner där. Bland dessa finns matematikerna Arkimedes, Hypatia och Eratosthenes. Viktiga delar av den västerländska vetenskapshistorien har sin grund i upptäckter som gjordes i antikens Alexandria. 

Efter romarrikets stora expansioner inleds bibliotekets förfall. Flertalet gånger under dess senare historia härjas biblioteket av bränder. Däremot är orsaken till det omfattande bibliotekets förfall mer komplext än så. Ett enskilt tillfälle där biblioteket tillintetgjordes i grunden är svårt att hitta.

Bild: Brand i Alexandrias bibliotek, målad av Ambrose Dudley, ca 1910. Publicerad i Hutchinsons Story of the Nations 1915. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Alexander den stores hybris och död (del 3)

Klippare: Aron Schuurman

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Francis Walsingham var den engelska jungfrudrottningen Elisabet I:s spionmästare. Han var from protestant och besatt av tanken att skydda drottningen och den engelska staten mot katolska ränker och sammansvärjningar.

Under andra hälften av 1500-talet skapade Walsingham vad som skulle kunna beskrivas som urfröet till den moderna brittiska säkerhetstjänsten. Enligt Elisabet fungerade han som den engelska kronans ”måne”, eftersom han kastade sitt kalla och obevekliga sken över skuggornas riken – och var utrustad med en förmåga att kunna urskönja ”intriger och faror i mörkret”.

I dagens avsnitt av En oväntad historia tittar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson närmare på hemlig statlig övervakning och spionage under Elisabet I:s tid vid makten. De fokuserar på Walsingham och det finmaskiga nätverk av agenter, angivare, postspioner och kodknäckare som han byggde upp omkring drottningens person.

De tittar också närmare på några av de sammansvärjningar som Walsingham och hans lakejer lyckades förhindra. Framför allt ägnar de tid åt den så kallade Babingtonsammansvärjningen eller ”the Babington Plot”, som syftade till att återinföra katolicismen i England. För att uppnå detta planerade konspiratörerna att mörda drottning Elisabet och frita den fängslade skotska drottningen Maria Stuart – ”Mary Queen of Scots” – som därpå skulle placeras på den engelska tronen. Sammansvärjningen blev dock avslöjad av Walsinghams agenter och slutresultatet blev istället att Maria Stuart avrättades genom halshuggning för stämpling mot kronan.

Litteraturtips

Robert Hutchinson: Elizabeth’s Spy Master. Francis Walsingham and the Secret War that Saved England. London: Phoenix, 2006.

Andreas Marklund: Övervakningens historia. Från svarta kabinett till digital massövervakning, Historiska Media, 2020.

Bild: Sir Francis Walsingham porträtterad av John de Critz. Walsingham var huvudsekreterare till Elizabeth I, drottning av England. Mer allmänt känd som hennes spionmästare. Han avslöjade Francis Throckmortons och Anthony Babingtons intriger. Upptäckten av den senare ledde till avrättningen av den skotska drottningen Mary. Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I september år 9 stod ett stort slag i Teutoburgerskogen i nuvarande Tyskland. Tre romerska legioner lurades in i en fälla och förintades. Den täta skogen gjorde att romarna inte kunde slåss på det sätt som de var vana vid och därmed var de chanslösa när germanernas kastspjut började vina genom luften.

Bakom förräderiet låg en german i romersk tjänst vid namn Arminius, som av för oss okända skäl beslutat sig för att byta sida. Det romerska nederlaget kom att få stora konsekvenser. Rom övergav sina planer på erövringar på den östra sidan om Rhen, som kom att bli en starkt befäst gräns. Ännu idag är den en viktig kulturgräns. Väster om Rhen föredrar människorna att dricka vin medan den östra sidan består av öldrickare. Roms kejsare Augustus kunde aldrig förlika sig med det militära nederlaget. På sin dödsbädd lär han ha ropat: ”Quinctilius Varus, ge mig mina legioner tillbaka”.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om slaget vid Teutoburgerskogen år 9. Varför gick romarna i fällan? Hur kom det sig att de tre elitlegionerna besegrades och vad fick det romerska nederlaget för konsekvenser på kort och på lång sikt?

Slagfältet återfanns i slutet av 1980-talet då en amatörarkeolog påträffade tre romerska slungkulor av bly. Då förstod han att han hittat den plats där det klassiska slaget ägt rum.

Bild: Staty av Cheruscan Arminius i Teutoburgskogen nära staden Detmold, Tyskland. Canva Pro.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det kalla kriget är fullt av dramatiska berättelser. Många av dem som Kubakrisen, Pragvåren och Berlinmurens fall är välkända medan andra fått betydligt mindre uppmärksamhet. Hit hör exempelvis sådant som skedde i den skuggvärld där agenter från öst och väst utkämpade ett krig i tysthet. De levde sina liv i ett slags limbo där det varken var krig eller fred och där de riskerade sina liv i sina uppdragsgivares tjänst.

I många fall dröjde det till långt efter kalla krigets slut innan det blev känt vad som utspelat sig i denna hemliga värld och mycket är fortfarande hemligstämplat. Det finns med andra ord många spännande och fascinerande berättelser som bara väntar på att få bli berättade.

I dagens avsnitt av En oväntad historia utmanar programledarna Olle Larsson och Andreas Marklund varandra genom att berätta två relativt okända historier från det kalla krigets värld. Vad hände med Georgi Markov i London i september 1978? Kan man verkligen döda någon med ett paraply och vem var egentligen den femte medlemmen i spionringen i Cambridge?

Det var nog många som drog en suck av lättnad då det kalla kriget tog slut i början av 1990-talet. Äntligen hade demokratin segrat och kärnvapenhotet var över. Idag har dessa förhoppningar förbytts i sin motsats. Är det det kalla krigets återkomst i världspolitiken som vi ser idag?

Bild: Montage Waterloo Bridge, Canva samt en replika av paraplyvapnet som dödade Georgi Markov i London från International Spy Museum.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det hårresande brutala mordet – som begicks av rysk likvideringspatrull – bidrog både till hattarnas katastrofala ryska krig 1741–1743 och en av den svenska litteraturhistoriens absoluta pärlor, det propagandistiska skillingtrycket Sinclairvisan.

Det var den 17 juni 1739 som den svenske majoren Malcolm Sinclair mördades av en enhet ryska dragoner vid en landsväg i Schlesien i våra dagars Polen. Sinclair var då på väg tillbaka till Sverige efter ett topphemligt uppdrag för det så kallade sekreta utskottet – det mäktigaste politiska organet i Sverige under frihetstiden. Uppdraget gick ut på att bereda mark för en svensk-turkisk militärallians mot den gemensamma fienden Ryssland, samtidigt som Sinclair också hade samlat in underrättelser om Rysslands militära kapacitet samt sonderat terrängen för att etablera en säker postrutt mellan Stockholm och Konstantinopel.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund i mordet på Malcolm Sinclair. De går igenom själva överfallet med alla dess makabra detaljer, vilka bidrog till att göra händelsen till en internationell skandal – och en pinsam affär för de ryska makthavarna. De tittar också på det politiska spelet i Sveriges riksdag, med revanschistiska hattpartister, fredssökande ”nattmössor”, ryska mutor och läckta hemligheter.

Som avslutning tar de en närmare titt på Sinclairvisans bloddrypande poesi – och Andreas gör ett försök att återskapa verkets musikaliska dimensioner.

Bild: Malcolm Sinclair som löjtnant vid Livgardet, porträtt av Johan Henrik Scheffel, 1728. På dukens baksida med svart färg: “Malcolm Sinclair Lieutenant af Garde, aetat 38. Pinxit 1728. Mördades 1739, varandes Major”. Nationalmuseet, Public Domain.

Litteraturtips

Jan-Öjvind Swahn. Svenska mord. 23 klassiska mordfall. Ordalaget Bokförlag, 2017.

YouTube-klipp med Sven Bertil Taubes tolkning av ”Sinclairvisan”.

Lyssna också på Tordenskjolds sista strid – dödlig duell eller maskerat mord?

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Churchill War Rooms är en nutida beteckning för det underjordiska bunkerkomplex i hjärtat av London där premiärminister Winston Churchill höll sina regeringssammanträden under andra världskriget medan Nazityskland terrorbombade den brittiska hemmafronten.

Det var efter Münchenkrisen 1938 – då det militära hotet från Nazityskland blev omöjligt att ignorera för britterna – som källaren under det gamla handelsdepartementet i Whitehall i centrala London började grävas ut till ett underjordiskt regeringshögkvarter. Golv, tak och väggar förstärktes med stålbalkar och tjocka betongplattor. Ståldörrar sattes upp, ventilationssystem installerades och rummen fylldes med det allra senaste inom radio- och telekommunikation.

Det var härifrån det kommande storkriget skulle ledas.

Bunkerkomplexet fick namnet Cabinet War Rooms och stod färdigt för användning den 27 augusti 1939, en knapp vecka före andra världskrigets utbrott. Under Winston Churchills tid som brittisk premiärminister – från den 10 maj 1940 till slutet av andra världskriget – hölls inte mindre än 115 brittiska regeringssammanträden i Cabinet War Rooms, samtidigt som tyska bomber och missiler regnade ner över den brittiska huvudstaden.

I dagens avsnitt av En oväntad historia kravlar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson ner i den brittiska underjorden och tittar närmare på hur britterna skyddade sig mot de tyska bombräderna under andra världskriget. De pratar om Winston Churchill och hans inneboende ovilja mot att gömma sig under jord, vilket han i grund och botten uppfattade som fegt och omanligt – och i största allmänhet obekvämt. De pratar också om luftskyddsalternativen för vanliga britter, inte minst tunnelbanestationer och så kallade ”Anderson-shelters”: byggsatsbunkrar av korrugerad plåt, som delades ut gratis till brittiska låginkomsttagare och grävdes ner i trädgården.

Bild: Kartrummet i Churchill Museum och Cabinet War Rooms, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0, SilkTork (talk).

Litteraturtips

Bengt Liljegren: Winston Churchill. Del 2. 1939–1965. Historiska Media, 2014.

Imperial War Museum: Churchull War Rooms. Guidebook. IWM, 2013.

Lyssna också på När Winston Churchill räddade världen.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gustav Vasa valdes till svensk kung i Strängnäs den 6 juni 1523. I år är det alltså 500 år sedan den förste Vasakungen klev upp på Sveriges tron. Under hans tid vid makten genomgick riket stora förändringar – så stora att många menar att det var kung Gustav som lade grunden för det moderna Sverige. Landet blev protestantiskt, kungakronan ärftlig och en stark centralmakt skapades. Under Gustav Vasas ledning byggdes en förvaltning upp som nådde rikets olika delar.

För att styra sitt rike hade kungen inte bara fogdar till sitt förfogande. En viktig del av Gustav Vasas maktutövning handlade om att skriva brev. I det kungliga kansliet i Stockholm författades skrivelser som sedan skickades ut till rikets olika delar. Genom att de lästes upp på platser där många människor var församlade kunde kungen göra sin vilja känd. Andra brev med instruktioner och förmaningar skickades direkt till fogdarna på de kungliga slotten. Kungen kunde vara både välvillig och bitsk i sina brev och det var inte alltid roligt för mottagaren att få brev från kung Göstaff, som han ibland kallade sig.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Gustav Vasa och hans brev. Vad kännetecknar kungens framställningskonst? Vad säger de om hur han såg på sig själv och sin omgivning och hur kunde en rejäl kunglig utskällning låta?

Bild: Gustav I:s skyddsbrev vid Stockholms överlämnande. Stockholms stadsarkiv, Public Domain-

Lyssna också på Gustav Vasas tandvärk – En allt annat än söt historia om socker.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mellan åren 1944 och 1957 hade Sverige ett hemligt agentnätverk i Baltikum. Baltiska flyktingar, som kommit till Sverige i slutet av andra världskriget, rekryterades av den svenska underrättelsetjänsten T-kontoret och utbildades till agenter.

De skeppades sedan över till Estland för att på plats undersöka vad Sovjetunionen hade för planer. Via radio skulle de sedan kontakta sina uppdragsgivare i Stockholm och rapportera om truppförflyttningar, vapensystem och annat som kunde vara av värde. Uppdraget var livsfarligt och få av agenterna överlevde och kunde berätta om vad de varit med om. En av dem som klarade sig undan med livet i behåll var Evald Hallisk.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Sveriges hemliga agentoperationer i Baltikum i början av kalla kriget. Vilka var agenterna och hur rekryterades de? Vad fick de för utbildning och vad hände med dem efter det att de landsatts på andra sidan Östersjön?

Det är en i det närmaste okänd historia som berättas med ombyggda torpedbåtar, eldstrider med sovjetiska förband och självmordspiller som ingredienser.

Bild: I Baltikum förekom väpnat motstånd mot Sovjetunionen långt in på 1950-talet. Sverige utbildade också agenter bland exil-balter som ofta gick ond bråd död till mötes i sitt hemland.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Zimmermanns telegram var ett krypterat meddelande som den tyske utrikesministern Arthur Zimmermann skickade i januari 1917 till Tysklands ambassadör i Mexiko. Innehållet var rena rama dynamiten. Exempelvis klargjorde det famösa telegrammet att Tyskland stod i begrepp att återuppta ”det obegränsade ubåtskriget” mot all sjötrafik på väg till och från Storbritannien. Inte mindre sprängfarlig var en propå från Tyskland om att vilja bistå Mexiko med en militär återerövring av Texas, Arizona och andra ”förlorade territorier” i USA.

Zimmermanns telegram blev emellertid uppsnappat av den brittiska underrättelsetjänsten på vägen över Atlanten. Storbritannien ägde mer än 60 procent av världens telegrafkablar och använde denna infrastrukturella maktposition till att övervaka innehållet i de globala kommunikationsströmmarna.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund i en dramatisk men ganska bortglömd del av första världskriget som i historieböckerna har blivit känd under namnet ”the Cable Wars”. En av Storbritanniens första militära handlingar under första världskriget var nämligen att skicka ut en trålare från Dover för att strimla sönder Tysklands telegrafiska kabelförbindelser i Engelska kanalen och Nordsjön. Efter denna attack mot landets kritiska infrastruktur var det tyska kejsardömet helt beroende av indirekta landförbindelser och specialavtal med grannstaterna för att kunna upprätthålla sin kommunikation med omvärlden. Den tyska telegramtrafiken blev därigenom väsentligt lättare att övervaka för den brittiska underrättelsetjänsten.

För att kunna följa med i tyskarnas militära och diplomatiska kommunikation hade britterna upprättat en topphemlig kryptoavdelning kallad ”Room 40”: en föregångare till det legendariska Bletchley Park, där Alan Turing och hans medarbetare under andra världskriget knäckte den tyska kodmaskinen Enigma. För Room 40 var det i stället dekrypteringen av Zimmermanns telegram som kom att bli den enskilt största triumfen – en underrättelseoperation som bidrog till att få med USA i första världskriget och som därigenom ändrade historiens gång.

Litteraturtips

Andreas Marklund: Övervakningens historia. Från svarta kabinett till digital massövervakning. Historiska Media, 2020.

Barbara Tuchmann: The Zimmermann Telegram. Viking Press, 1958.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oleg Gordievskij var en rysk KGB-agent som rekryterades av den brittiska underrättelsetjänsten MI6 vid mitten av 1970-talet. Den information som han lämnade till sina uppdragsgivare var ytterst värdefull.

Superspionen Oleg Gordievskij namngav inte bara sovjetiska spioner och redogjorde för hemliga underrättelseoperationer. Det var genom Oleg Gordievskij som britterna fick kunskap om den paranoida världsbild som härskade bland de styrande i Kreml. Det sovjetiska ledarskiktet trodde på allvar att USA och Nato planerade att starta ett kärnvapenkrig.

Genom att ge väst denna information bidrog han till att förändra världspolitiken. Hans identitet hölls hemlig in i det längsta och inte ens Margaret Thatcher och Ronald Reagan kände till vem han var. Den sovjetiske dubbelagenten tog stora risker och det var mycket nära att han fått betala med sitt liv. Det kan mycket väl vara så att det var en påse lökchips och en bajsblöja som räddade livet på en av världens mest kända spioner.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Oleg Gordievskij, mannen som sannolikt var den klarast lysande stjärnan på spionernas himmel under kalla kriget. Vem var han egentligen? Vilken typ av uppgifter försåg han sina uppdragsgivare med och vad gick den spektakulära Operation PIMLICO egentligen ut på?

Bild: Den amerikanska presidenten Ronald Reagans möte den 21 juli 1987 med KGB-agenten Oleg Gordievskij som hoppade av till brittiska MI6. Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 30 april 1945 tog Adolf Hitler livet av sig i sin bunker i Berlin. Hans nyblivna hustru Eva Braun valde att följa sin man i döden. En dryg vecka tidigare, den 20 april, hade den tyske diktatorn firat sin 56:e födelsedag. På kvällen förklarade Hitler att han inte hade för avsikt att lämna Berlin. Han skulle möta sitt öde i den tyska huvudstaden. Kanske hade han redan då bestämt sig för att begå självmord?

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Adolf Hitlers död och sista tid i livet. Vad hände egentligen nere i bunkern? Vilka personer var närvarande och hur gick det till när de nygifta makarna Hitler tog sina liv? Redan vid krigsslutet spreds rykten som sa att diktatorn lämnat Berlin och fortfarande var vid liv. Varför uppstod dessa berättelser och var skulle Hitler i så fall ha tagit vägen?

De dramatiska händelserna i bunkern under de sista dagarna i april 1945 har skildrats i otaliga böcker och spelfilmer under årens lopp. En av de mest uppmärksammade filmerna är Undergången. Hitler och Tredje Rikets fall som gick upp på biograferna 2004. Här möter vi en sjuklig diktator som insett att kriget är förlorat och att endast en utväg återstår för honom – döden.

Bild: Sista bilden på Adolf Hitler, Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Luftskeppet Hindenburg gick under i en explosionsartad eldsvåda den 6 maj 1937 ovanför Lakehurst Landing Station i New Jersey, USA. Katastrofen skedde inför rullande kamera och blev en definierande mediehändelse i 1900-talets amerikanska och europeiska historia.

Hindenburgs spektakulära undergång innebar också slutet för zeppelinarnas gyllene era. I ett trettiotal år hade dessa gigantiska farkoster dominerat de globala lufthaven och bland annat transporterat välbemedlade människor i luxuösa flygningar över Atlanten.

Den var den tyska entreprenören Ferdinand von Zeppelin som under 1800-talets sista decennium utvecklade de moderna luftskeppen. Den 2 juli år 1900 provflögs den första egentliga zeppelinaren över Bodensjön i Tyskland. Inom några år grundade von Zeppelin världens första kommersiella luftfartsbolag och snart började hans stolta flotta av cigarrformade ballongbjässar att flyga i reguljärtrafik mellan ett flertal tyska städer.

I dagens avsnitt av En oväntad historia tillåter sig historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund att stiga till väders och ge sig i kast med de legendariska zeppelinarnas storslagna historia. De pratar om flygandets förhistoria – och om drakar, pälsklädda aeronauter och luftskeppsbaserade bombräder under första världskriget. Dessutom går de igenom Hindenburgkatastrofens dramatiska händelseförlopp och betar av en handfull tongivande teorier om vad det kan ha varit som orsakade den explosionsartade branden ombord.

Bild: Zeppelinaren LZ 129 Hindenburg som brann upp den 6 maj 1937 på Lakehurst Naval Air Station i New Jersey. Wikipedia, Public Domain.

Litteraturtips

Donovan Webster: ”What Really Felled the Hindenburg?” Smithsonian Magazine, 2017.

Tekniska Museet: 100 innovationer – flygplanet. Digital resurs.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 27 oktober 1981 gick den sovjetiska ubåten U 137 på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. De styrande i Moskva skyllde på felnavigering men denna förklaring avvisades med kraft av den svenska militären.

Den sovjetiska ubåten stod långt inne i ett militärt skyddsområde och hade dessutom följt en hemlig krigsfarled. För svenskarna rådde det inga tvivel om att kränkningen av svenskt territorium varit avsiktlig. När Sovjetunionen krävde att få gå in med en bärgningsstyrka och dra loss ubåten sa den svenska regeringen nej. Gränsen skulle försvaras med våld om så krävdes. Situationen förvärrades ytterligare då det visade sig att ubåten med största sannolikhet hade kärnvapen ombord. Bilder av den grundstötta sovjetiska ubåten kablades ut över världen och för en svensk publik har de kommit att bli själva sinnebilden av Sverige under det kalla kriget.

I efterdyningarna av incidenten med U137 följde en lång rad ubåtsjakter som fick stor massmedial uppmärksamhet. Trots omfattande vapeninsatser lyckades den svenska marinen aldrig tvinga upp någon främmande undervattensfarkost till ytan.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den sovjetiska ubåten 137 och 1980-talets ubåtsjakter. Hur nära var det att bli en väpnad konflikt mellan Sverige och Sovjetunionen 1981? Vilka motiv kan tänkas ha legat bakom ubåtskränkningarna? Vad var det egentligen den svenska marinen jagade och var undervattensfarkosterna verkligen sovjetiska?

Bild: U 137, senare även känd som S-363, som gick på grund på skäret Torhamnaskär (vid ön Torumskär) vid inloppet till Gåsefjärden, i militärt skyddsområde utanför Karlskrona, Blekinge den 27 oktober 1981, Marinmuseum, CC BY 4.0

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den nobelska smällen var en våldsam explosion som i september 1864 skakade om Stockholm och den tidningsläsande svenska allmänheten. Sex personer strök med i explosionen, bland andra Emil Oscar Nobel – en 21-årig student vid Uppsala universitet, som dessutom råkade vara lillebror och våghalsig medhjälpare till den i våra dagar smått legendariske Alfred Nobel.

Den nobelska smällen blev på många sätt en historisk milstolpe. På Södermalm i Stockholm delade man länge in tiden i ett ”före” och ”efter” explosionen på Heleneborg: en anrik malmgård på Söder Mälarstrand där den lika innovativa som bohemiska familjen Nobel hade inrättat bostad och nitroglycerinlaboratorium.

För familjen Nobel och inte minst Alfred själv innebar den ohyggliga sprängolyckan att arbetet med att ”tämja” det livsfarliga nitroglycerinet gick in i en ny och intensifierad fas. Bland annat blev det nu förbjudet att arbeta med nitroglycerinframställning inom tättbebyggt område, så hela verksamheten flyttade ut till nybyggda fabrikslokaler vid Vinterviken i våra dagars Aspudden.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund i den sprängfarliga bakgrundshistorien till Nobels testamente. De fokuserar på Alfred Nobels starka fascination för nitroglycerin: ett kemiskt framställt sprängämne som familjen Nobel började saluföra under varunamnet ”Nobels Sprängolja” i 1860-talets Sverige. De pratar om dynamiten och andra innovationer som gjorde det möjligt att använda sprängoljan under kontrollerade former, men också om de många sprängolyckor och andra motgångar som kantade vägen till framgång – liksom också vägen till den berömda fond som med Alfred Nobels egna ord skulle premiera dem som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.”

Bild: Montage av Heleneborgs malmgård på Södermalm i Stockholm kring 1900, samt Emil Nobel (1843-1864), fotografer okända, Wikipedia, Public Domain.

Litteraturtips

Ingrid Carlberg: Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris. Nordstedts, 2019.

Tekniska Museet: Svenska uppfinnare och innovatörer, Alfred Nobel – Dynamit. Digital resurs.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Drottning Kristina är en av den svenska historiens mest kontroversiella och omdiskuterade monarker. De flesta känner henne som regenten som valde att abdikera, lämna Sverige och konvertera till katolicismen, något som under lång tid fick historiker och skribenter att ondgöra sig över hennes gärningar.

Kristinas liv rymmer emellertid betydligt mer dramatik än så. Faktum är att hon var en verklig renässansfurste – välutbildad, intelligent och politiskt hårdhudad. I hela sitt liv uppträdde hon som den regent hon hela tiden ansåg sig vara och förväntade sig att omgivningen skulle behandla henne som en sådan.

Kristina fortsatte att blanda sig i storpolitiken efter sin tronavsägelse. Tillsammans med den franske kardinalen Jules Mazarin gjorde hon upp planer på att erövra Neapel, hon engagerade sig i påvedömets kyrkopolitik och grundade en vetenskapsakademi i Rom. Som en av få kvinnor ligger hon begravd i Peterskyrkans krypta.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Kristina Alexandra, drottningen som kom att bli den sista regenten av ätten Vasa på Sveriges tron. Vem var hon egentligen? Varför valde hon att abdikera? Vilka politiska ambitioner hade hon och varför gifte hon sig aldrig?

Bild: Drottning Kristina, samtida porträtt målat av Sébastien Bourdon, Nationalmuseum, Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1864 var året då Sverige svek Danmark – i nödens stund. Året dessförinnan hade den svenske kungen Karl XV lovat att ställa upp med 20 000 soldater på Danmarks sida om den komplicerade situationen i Slesvig-Holstein skulle eskalera till krig mot stormakten Preussen.

Så blev emellertid inte fallet. Då kriget bröt ut stod Danmark ensamt mot Preussen och det habsburgska kejsarriket Österrike. Kriget blev kort men intensivt och blodigt, och slutade i ett monumentalt danskt nederlag. Omkring en tredjedel av Danmarks territorium och 40 procent av befolkningen – till råga på allt de mest industrialiserade och välmående delarna av riket – övergick till Preussen och Österrike efter freden i Wien 1864.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det danska ödesåret 1864. De fokuserar på skandinavismen och den olyckliga biroll som Sverige spelade under upptakten till kriget. De gör dessutom sitt bästa för att reda ut den så kallade ”slesvig-holsteinska frågan” – som är känd för att driva såväl studenter som professorer till vansinne.

Bild: Slaget vid Als av Wilhelm Camphausen - Deutsches Historisches Museum Berlin, Wikipedia, Public Domain.

Litteraturtips

Andreas Marklund: Skandinavismen, Karl XV och slesvigska krigen. Populär historia 2018.

Tom Buk-Sweinty: Slagtebænk Dybbøl. 18 april 1864. Gyldendal, 2008.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Spionringen i Cambridge var en grupp brittiska dubbelagenter som under andra världskriget och begynnelsen av kalla kriget läckte västliga statshemligheter till Sovjetunionen. De blev rekryterade som unga under studieåren i Cambridge och fick inflytelserika jobb inom den brittiska statsapparaten. Bland annat lyckades de infiltrera den brittiska utrikestjänsten och den utrikesorienterade underrättelsetjänsten MI6.

Spionringen i Cambridge är också känd som the Cambridge Four eller Cambridge Five, då det är oklart huruvida gruppen bestod av fyra, fem eller kanske ännu fler medlemmar. Det var dock de tre gamla studentkamraterna Guy Burgess, Donald MacLean och Kim Philby som var nätverkets hårda kärna. Under åren som aktiva spioner överlämnade de tusentals hemliga regeringsdokument åt den sovjetiska säkerhets- och underrättelsetjänsten NKVD, bland annat gällande det amerikanska atombombsprojektet under andra världskriget.

I dagens avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson om detta lömska och osedvanligt inflytelserika spionnätverk. De fokuserar på Burgess, MacLean och Philby, vilka samtliga lyckades fly till Sovjetunionen – och efterlämnade den brittiska underrättelsevärlden i chock, med ett allvarligt skadat anseende.

Marklund och Larsson hinner också ta itu med den fjärde medlemmen Anthony Blunt: en aktad konsthistoriker som bland mycket annat var ansvarig för drottning Elisabets konstsamling. Den laddade frågan om den så kallade femte medlemmen – som är omgiven av vidlyftiga spekulationer och konspirationsteorier – hinner de emellertid bara nämna i förbifarten, men de lovar att återvända till ämnet i ett senare avsnitt.

Litteraturtips:

Wilhelm Agrell: ”Spionerna som höll liv i kylan”. Populär historia, 2006.

Ben Macintyre: En spion bland vänner. Kim Philby – dubbelagent, förrädare och gåta. Ekerlids: 2014.

Bild: : Bild från "Cambridge and its history : with sixteen illustrations in colour by Maxwell Armfield, and sixteen other illustrations" (1912) Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karl XI var kungen som besegrade danskarna i slaget vid Lund, införde det karolinska enväldet och genomförde reformer som förändrade Sverige i grunden. Det är knappast någon överdrift att påstå att han är en av de mest dugliga monarkerna i den svenska historien. Trots det har hans kungagärning hamnat i skuggan av faderns och sonens tid på tronen. Karl X Gustavs fälttåg och Karl XII:s krig är sannolikt mer kända hos en historieintresserad allmänhet än den drygt 20-åriga fredsperioden under sent 1600-tal som till stora delar sammanföll med Karl XI:s regeringstid.

Karl XI var gift med den danska prinsessan Ulrika Eleonora och makarna var mycket fästa vid varandra. När drottningen dog 1693 var kungen otröstlig. Den djupt religiöse och pliktmedvetne Karl XI var något så ovanligt som en 1600-talsmonark som älskade sin hustru.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Karl XI och hans kungagärning. Vem var denne gåtfulle monark? Hur utvecklades Sverige under hans tid som regent och ligger det någon sanning bakom berättelserna om ”Gråkappan” och kungens påstådda försök att skapa ett älgkavalleri?

Vid sin död 1697 lämnade Karl XI efter sig ett rike i gott skick. Enväldet var etablerat, statsfinanserna i ordning och indelningsverket hade skapat en stående armé som kunde mobiliseras med kort varsel. Detta skulle få stor betydelse för framtiden.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige och Finland 1809 är historien om ett militärt nederlag av närmast bibliska dimensioner. 1809 var nämligen året då Sverige – efter ett blodigt och blixtrande intensivt försvarskrig mot en rysk invasionshär – tvingades avträda en tredjedel av rikets territorium och över en fjärdedel av befolkningen till Ryssland.

1809 var året då Finland blev ryskt – och då cirka 1 miljon finländare i ett slag förvandlades till ryska undersåtar. I över 600 år hade Sverige och Finland varit samma land, men efter ödesåret 1809 blev Sveriges östra rikshalva i stället en del av det ryska kejsardömet. Detta lade grunden för ett nationellt trauma som under stora delar av 1800-talet kom att kasta sin skugga över Sveriges politiska och militära etablissemang.

I dagens avsnitt av En oväntad historia grottar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund ner sig i den nära historiska relationen mellan Sverige och Finland, med särskilt fokus på de dramatiska händelserna kring det bistra fredsslutet i Fredrikshamn 1809. De går igenom händelseförloppet under det så kallade finska kriget 1808–1809, men talar också om chocken efteråt och vad förlusten av Finland har inneburit för svensk identitet och självförståelse – under 1800-talet och i vår egen tid.

Bild: Motivet är överlämnandet av Sveaborg (Suomenlinna) vid den svenska förlusten i Finska kriget, 1808 - 1809 års krig. Sverige förlorade då Finland till Ryssland. Påskrift: "Svensken Öfverlemnar Sveaborg åt Hans Rysska Kj:s Magister-troppar." Av G. Wiklund, Uppsala museets samlingar, Wikipeida, Public Domain

Litteraturtips

Martin Hårdstedt: Finska kriget 1808–1809. Historiska Media, 2022.

Henrik Berggren och Lars Trägårdh: Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige. Nordstedts, 2006.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lenin tog vägen förbi Stockholm när han den 9 april 1917 steg ombord på ett tåg i Zürich. Det var en tågresa som skulle komma att förändra världen och göra Lenin till en av världshistoriens mest kända personer. Destinationen var Rysslands huvudstad Petrograd.

Det första världskriget rasade, Ryssland var ett land i kaos och ett par månader tidigare hade tsar Nicolai II tvingats bort från tronen. Landet styrdes av en provisorisk regering under ledning av Alexander Kerenskij och nu skulle Lenin återvända hem från sin påtvingade exil för att göra revolution. Resan gick delvis genom Sverige och under ett uppehåll i Stockholm passade Lenin på att träffa en grupp svenska kommunister och inhandla en kostym och ett par skor.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Lenins resa från Zürich till Petrograd. Hur kunde Lenin resa genom Tyskland under brinnande krig? Vad var det som avhandlades i mötet med de svenska kommunisterna och vilka konsekvenser kom denna mytomspunna tågresa att få?

Winston Churchill beskrev senare den av tyskarna organiserade tågresan på följande sätt: ”de forslade Lenin från Schweiz till Ryssland i en plomberad vagn likt en pestbacill”. Den tyska regeringen hade hoppats att Lenins återvändande skulle leda till ökade oroligheter i Ryssland och deras förhoppningar slog in. Den ryska revolutionen stod för dörren.

Bild: Lenin (marked ett x) på Vasagatan i Stockholm med Ture Nerman och Carl Lindhagen den 13 April 1917, Stadsmuseet i Stockholm, Fotograf: Axel Malmström (1872-1945), Creative commons.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sigismund var svensk kung under en mycket händelserik tid i slutet av 1500-talet. Trots att han levde ett minst sagt dramatiskt liv är han en förhållandevis okänd monark för de flesta.

Han föddes i fångenskap under brinnande krig, fick en katolsk uppfostran i det protestantiska Sverige och valdes till kung i Polen innan han efterträdde sin far Johan III på den svenska tronen. Till sättet var han en annorlunda Vasakung. Medan farfadern Gustav Vasa och han far och farbröder var högljudda, kvickilska och hänsynslösa, var Sigismund snarare blyg, försiktig, tålmodig och eftertänksam. Om han varit lite mer lik dem så kanske den svenska historien tagit en annan riktning och det svenska inbördeskriget fått ett annat slut. Sigismunds tid som ”dubbelkung” tog slut på de dimmiga fälten vid Stångebro utanför Linköping en septemberdag 1598.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Sigismund Vasa som var kung i två riken. Vem var han egentligen? Varför uppfostrades han till katolik och varför förlorade han sin svenska krona?

Sigismund gav aldrig upp sina anspråk på den svenska tronen och därmed lades en dynastisk dimension till den territoriella konflikten mellan Sverige och Polen i den turbulenta kampen om herraväldet i Östersjöomårdet.

Bild: Sigismund (1590) av Martin Koberm, Kunsthistorisches Museum Wien, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Svenska kungar som prövade lyckan i polska kungaval.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slaget vid Helsingborg, den 28 februari 1710, var en av de mest avgörande drabbningarna under stora nordiska kriget – ja, kanske under hela den svenska stormaktstiden. På ena sidan stod en dansk invasionsarmé på cirka 15 000 man som i november 1709 hade landstigit vid fiskeläget Råå utanför Helsingborg, i akt och mening att återerövra Skåne, Halland och Blekinge. Motståndarsidan utgjordes av en jämnstark men i allt väsentligt nyuppsatt svensk fältarmé som för eftervärlden har blivit känd som ”Stenbocks getapojkar”.

Kommenderande befälhavare på den svenska sidan var den karolinske härföraren och generalguvernören över Skåne, Magnus Stenbock. Han hade utmärkt sig i flera tidigare bataljer och var en av Karl XII:s gunstlingar, men det var slaget vid Helsingborg som gjorde honom till hjälte och en av rikets mäktigaste – i den vacklande svenska stormaktens elfte timme.

Den våldsamma sammandrabbningen mellan Stenbocks trupper och den danska invasionsarmén ägde rum i den snötäckta och delvis väldigt svåra terrängen utanför Helsingborgs stadsmurar. Förlusterna var höga på bägge sidor och tusentals soldater gick förlorade i snömodden.

Efter fyra timmars ursinniga strider slutade bataljen med danskt nederlag. Härmed var den danska invasionen av Skåne över – och Danmark gav upp sina försök att med militära medel vinna tillbaka förlorat land från Sverige.

Det är denna ödesmättade dag i Nordens historia som historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson zoomar in på i dagens avsnitt av En oväntad historia. Vad var det egentligen som hände under slaget och kunde det ha slutat annorlunda? Och vad var det för soldater som kämpade på den svenska sidan, med tanke på att Karl XII:s armé de facto hade gått under i slaget vid Poltava året dessförinnan?

Bild: Tryck av slaget vid Helsingborg mellan svenska och danska trupper 1710. Skannat från boken Svenska slagfält, Ursprungligen är trycket en del av Militärarkivets samlingar, Wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Stenbocks kurir – mannen, myten, meddelandet

Litteraturtips

Andreas Marklund: Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s tid. Historiska Media, 2008.

Olle Larsson: Stormaktens sista krig. Sverige och stora nordiska kriget 1700–1721. Historiska Media, 2009.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stasi, eller Ministeriet för statssäkerhet, är sannolikt en av världens mest välkända eller, om man så vill, ökända säkerhetstjänster. Organisationen skapades i DDR 1950 och hade till uppgift att skydda staten från politiska hot inifrån. Övervakningen av de östtyska medborgarna var massiv; människor avlyssnades, skuggades och fick sina brev öppnade.

När organisationen var som störst hade den över 90 000 anställda. Dessutom avlönade Stasi en grupp angivare som kallades Inofficiella Medarbetare, IM. Mot olika typer av ersättning lämnade de ut information om vänner, arbetskamrater och till och med familjemedlemmar. När Berlinmuren föll 1989 hade Stasi 173 000 inofficiella medarbetare i sina register.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Varför grundades organisationen? Vilka metoder användes för att övervaka medborgarna i DDR, arbetarnas paradis, och vilken roll spelade personer som Erich Mielke och Marcus Wolf för Stasis verksamhet?

Men Stasi bedrev också underrättelseinhämtning utomlands. Hauptvervaltung Aufklärung, HVA, som denna del av organisationen kallades, leddes av den legendariske Marcus Wolf, även känd som mannen utan ansikte. HVA räknades som den fjärde mest effektiva underrättelsetjänsten i världen efter Mossad, CIA och KGB. Bland annat lyckades den placera agenter i den västtyske förbundskanslerns kansli och i Natohögkvarteret.

Bild: Stasi-Bunker Lübschützer-Teiche – Övervakningsteknik, Wikipedia, CC BY-SA 4.0

Lyssna också på Leif X-et Persson knäcktes i Stasis undersökningshäkte.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tempelriddarorden grundades i Jerusalem på juldagen 1119. Inför patriarken i den heliga staden lovade nio franska riddare att leva i kyskhet, fattigdom och lydnad samt att beskydda pilgrimer och vakta de heliga platserna.

De hade sitt högkvarter på Tempelberget, på samma plats där Salomos tempel en gång legat. Ordens fullständiga namn var Kristi och Salomos tempels fattiga riddare och dess medlemmar var krigarmunkar, direkt underställda påven i Rom. Med sina vita dräkter med röda kors har tempelriddarna blivit kända för en bred allmänhet genom populärkulturen.

Tempelriddarorden blev en militär maktfaktor i Outremer, det korsfararrike som grundades i det heliga landet efter det första korståget. Genom donationer och gåvor av olika slag växte sig orden rik och mäktig. När kriget i det heliga landet började gå sämre, dalade stödet för tempelriddarna och i början av 1300-talet inledde den franske kungen Filip den sköne en omfattande förföljelse av ordens medlemmar. De arresterades, anklagades för bland annat avgudadyrkan och sodomi och tvingades erkänna sina brott under svår tortyr. Tempelriddarorden upplöstes och i mars 1314 brändes deras siste stormästare Jaques de Molay på bål i Paris.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den mytomspunna Tempelriddarorden. Varför skapades denna orden under åren efter det första korståget? Vilken typ av verksamhet bedrev dessa krigarmunkar? Vilka faktorer låg bakom förföljelsen av dem och ligger det någon sanning i berättelsen om den förbannelse som den siste stormästare uttalade över påven och den franske kungen?

Bild: Slaget vid Hattin 1187, vändpunkten som ledde till det tredje korståget. Från en kopia av Passages d'outremer, c. 1490, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på De kristna korstågen utvecklade krigsföringen.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Arne Beurling var en gudabenådad matematiker och kodknäckare från Uppsala universitet som under andra världskriget lyckades knäcka den tyska G-skrivarkoden. Han fick bukt med den hyperavancerade kodmaskinen – som egentligen kallades Geheimschreiber och hade ett närmast oändligt antal möjliga kombinationer – efter att i cirka två veckors tid ha låst in sig i en villa ute på Lidingö, utrustad med enbart papper och penna samt en resväska full med krypterade teleprinterremsor.

Tack vare Beurling blev den tyska G-skrivartrafiken en säkerhetspolitisk guldgruva för Sverige. Genom att systematiskt tappa telekablarna på linjen Berlin-Oslo på information kunde den svenska militära underrättelsetjänsten tillskansa sig hemlig kunskap om nazisternas militära insatser och överväganden. Bland annat fick man tidig förvarning om de tyska anfallsplanerna mot Sovjetunionen, Operation Barbarossa, genom G-skrivarkommunikationen.

I dagens avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson om det topphemliga underrättelsearbete som under andra världskriget bedrevs på Karlaplan 4 i Stockholm. Här – i en gammal rivningskåk, mitt på Östermalm – huserade en av försvarets hemligaste avdelningar: Försvarsstabens kryptoavdelning eller Kryptodetalj IV, föregångaren till våra dagars FRA (Försvarets Radioanstalt).

En av dem som arbetade för kryptoavdelningen var Arne Beurling, som kort efter krigsutbrottet i september 1939 hade ringt upp Försvarsstaben för att erbjuda sina tjänster. Marklund och Larsson talar emellertid också om en annan medarbetare vid Kryptoavdelning IV: ordonnansen Allan Nyblad, som tillsammans med sin storebror Knut sålde underrättelser ur G-skrivartrafiken till Sovjetunionens militära underrättelsetjänst GRU.

Litteraturtips:

Andreas Marklund: Övervakningens historia. Från svarta kabinett till digital massövervakning. Historiska Media, 2020.

Wilhelm Agrell: Stockholm som spioncentral. Spåren efter tre hemliga städer. Historiska Media, 2020.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mordet på Julius Caesar är ett av historien mest kända politiska attentat. I samband med ett möte i senaten omringades Caesar av en grupp senatorer som bestämt sig för att ta livet av honom.

En spåman hade varnat honom för att bege sig till Pompejus teater på Marsfältet denna dag och hans hustru hade bett honom att stanna hemma efter att hon hade plågats av onda drömmar och syner. Caesar hade sovit inte heller sovit särskilt gott och hade nog aldrig gått till senaten denna dag om de sammansvurna inte skickat bud efter honom. Så kom det sig att han en stund senare låg hopsjunken med ansiktet i sin toga, genomborrad av 23 dolkhugg. Idus Martiae, den 15 mars år 44 f. Kr blev hans sista dag i livet.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om mordet på Julius Caesar. Hur kom det sig att Caesar blivit så hatad att delar av senaten ville mörda honom? Vilka var deras motiv? Hur viktig har William Shakespeares pjäs Julius Caesar från 1599 varit för eftervärldens bild av mordet och vilka var egentligen Caesars sista ord i samband med attentatet?

Mordet på Julius Caesar markerar övergången mellan två perioder i den romerska historien. Det inbördeskrig som följde ledde till republikens död och kejsardömets födelse.

Lyssna också på Klottret visar de vanliga människorna i romarriket

Bild: Caesars död av Caesars av Carl Theodor von Piloty (1865), wikipedia, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kung Artur är en av de mest ryktbara gestalterna ur Europas medeltida historia. Hans namn har gjorts odödligt genom populärkulturen där det ofta förknippas med fantasieggande företeelser som riddarna kring runda bordet, svärdet Excalibur och jakten på den heliga Graal.

Dessvärre är kung Artur förmodligen mer myt än verklighet. Han omnämns förvisso av walesiska historieskrivare redan under äldre medeltid. Bland annat beskrivs han i verket Historia Brittonum som ett slags militär ledare för de keltiskspråkiga britannierna – en ”dux bellorum” som i början av 500-talet ledde sina trupper till seger mot anglosaxarna i tolv bataljer, någonstans i de västliga delarna av våra dagars Storbritannien.

Samtliga historiska källor om kung Artur är dock nedtecknade flera hundra år efter hans påstådda död i slaget vid Camlann kring år 540. Därför är det i första hand som myt – inklusive rollen som propagandamässig förebild – som denna medeltida potentat har haft historisk betydelse.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Arturmytens historiska rötter. De går igenom beläggen för kung Arturs existens och tittar närmare på huvudingredienserna i den historiska mytbildningen. De diskuterar även omständigheterna kring kung Arturs död, som bokstavligt talat är något dimmiga, då det bland annat hävdas att Artur försjunker i ett slags helbrägdagörande dvala bland dimmorna på den förtrollade ön Avalon.

Bild: Gobeläng som visar Arthur som en av de nio värdiga, bärande en vapensköld som ofta tillskrivs honom (ca 1385) Okänd konstnär – Wikipedia, Public Domain

Lyssna också på Olof Rudbecks Atlantica förebådar Putin

Litteraturtips:

Joshua Hammer: ”Was King Arthur a Real Person?” Smithsonian Magazine, 2022.

Dick Harrison: Englands historia. Del 1: Från forntiden till 1600. Historiska Media, 2018.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berlinmurens fall på kvällen den 9 november 1989 kom som en fullständig överraskning för alla. Tidigare samma år hade den östtyske ledaren Erich Honecker stolt förkunnat att muren som delade staden skulle stå i ytterligare 50 eller 100 år om det visade sig nödvändigt.

I nästan tre decennier hade Berlinmuren hindrat DDR-medborgare att fly till väst och i slutet av 1980-talet var det många som uppfattade den som en historisk konstant. Men hösten 1989 blåste förändringens vindar kraftiga i östra Europa och en efter en tvingades kommunistregimerna ge efter för trycket från folket och lämna ifrån sig makten.

Även Östtyskland påverkades av denna utveckling. Motvilligt tvingades den östtyska kommunistregeringen till eftergifter men så långt som till att öppna Berlinmuren var man inte villig att sträcka sig. Berlinmuren föll inte heller som ett resultat av medvetna politiska beslut utan var ett resultat av en rad misstag och ett omfattande slarv. För de styrande i DDR skulle Berlinmurens fall kunna beskrivas som ett fatalt olycksfall i arbetet.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Berlinmurens uppgång och fall. Varför uppstod två tyska stater efter andra världskriget? Vad var syftet med att bygga en mur som delade Berlin och vilka händelser var det som ledde fram till Berlinmurens fall en sen kväll i november 1989?

Men Berlinmuren var inte bara en mur. Den var en symbol för det kalla krigets delade värld. När muren föll var en ny världsordning som höll på att ta form. Det kalla kriget gick mot sitt slut.

Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.

Bild: Berlinmurens fall 1989, Wikipedia.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tordenskjolds sista strid, då den legendomspunne norsk-danske sjöhjälten slutade sina dagar på ett dimhöljt fält utanför Hannover i norra Tyskland, är ett historiskt mysterium från det stora nordiska krigets era.

Det var den 12 november 1720 som Peter Wessel Tordenskiold mötte döden i en ursinnig närstrid med blanka vapen mot den svenske officeren och krigsveteranen Jacob Axel Staël von Holstein.

Enligt de inblandade parterna rörde det sig om en duell. Efter några osande förolämpningar och förbittrade replikskiften hade de bägge herrarna hamnat i slagsmål på en fest i Hannover. Detta var orsaken till att Staël von Holstein – som i handgemänget ådrog sig ett igenmurat öga – hade utmanat Tordenskiold för att återupprätta sin ära.

Inte desto mindre blev det dramatiska och ganska snöpliga dödsfallet redan i samtiden föremål för spekulationer och mer eller mindre fantasifulla konspirationsteorier.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia försöker historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson reda ut de besynnerliga omständigheterna kring Tordenskjolds sista strid. Där finns onekligen detaljer som tyder på en duell: skarpslipade värjor, alkoholrelaterade förolämpningar och hetlevrade män med en bakgrund i det militära. Å andra sidan går det inte att förneka existensen av andra, mer suspekta detaljer.

Stämmer det att Tordenskjold kom oförberedd till duellen och fäktades med en dekorativ men oduglig dräktvärja, medan Staël von Holstein i stället var beväpnad med en militär huggvärja av karolinsk modell? Och kan de suggestiva kopplingarna till Karl XII:s död avfärdas som rena  tillfälligheter, liksom det faktum att Tordenskjolds sekundant – alltså hans assistent i den dödliga duellen – bar det föga förtroendeingivande namnet Münchhausen?

Bild: Peter Tordenskold av Jacob Coning från 1720. Oslo museum, DigitaltMuseum, Public Domain.

Litteraturtips:

Dan H Andersen: Mandsmod og kongegunst. En biografi om Peter W Tordenskiold. Aschehoug, 2004.

Sune Christian Pedersen: På liv og død. Duellens historie i Danmark. Gyldendal, 2003.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Allmänna säkerhetstjänsten var ett topphemligt statligt övervakningsorgan som opererade i Sverige under andra världskriget. I toppen av systemet fanns en säkerhetschef som rapporterade direkt till regeringen, samtidigt som säkerhetstjänsten hade daglig kontakt med Försvarsstaben och den militära underrättelsetjänsten.  

Allmänna säkerhetstjänsten inrättades av regeringen 1938, efter ett förslag från Försvarsstaben. Uppdraget var i första hand att bekämpa spionage, men det handlade också om att motverka propagandaverksamhet,  sabotageaktioner mot kritisk infrastruktur och andra typer av hybrida hot mot rikets säkerhet.   

För att kunna genomföra detta krävdes övervakning av ”post-, telegraf-, telefon- och radiotrafik samt trafiken å järnvägar och väg-, sjö-, och luftförbindelser” – som det stod i säkerhetstjänstens instruktioner från Kungl. Maj: t.  I yttersta hemlighet byggdes det upp ett finmaskigt massövervakningssystem som under åren 1940–1945 granskade innehållet i miljontals telefonsamtal, telegram och postförsändelser i Sverige.

I dagens avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson om hemlig statlig övervakning i andra världskrigets Sverige. De talar om övervakningsmaskineriets olika avdelningar, exempelvis Avdelning P som i ”postkontroll”. Här jobbade bland andra den blivande barnboksförfattaren Astrid Lindgren. På dagarna tog hon hand om familjen och klurade på handlingen i Pippi Långstrump (1945), under nätterna granskade hon innehållet i den svenska utrikesposten.

Marklund och Larsson kommer också in på Tage Erlanders roll som så kallad ”polisminister”, dessutom berörs uttrycket ”Nordens Casablanca” och de oproportionerligt många spioner och agenter som under andra världskrigets bistra år trängdes i det neutrala Stockholm.

Bild: Blomförsäljning och skoputsning på Stureplan, sent 1930-tal. Bilden är tagen av Otto Ritter för Stockholm Turisttrafikförening räkning. Stockholms källan, Public Domain.

Litteraturtips:

Andreas Marklund: Övervakningens historia. Från svarta kabinett till digital massövervakning. Historiska Media, 2020.

Wilhelm Agrell: Stockholm som spioncentral. Spåren efter tre hemliga städer. Historiska Media, 2020.

Lyssna också på Kodknäckarna som förkortade andra världskriget.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karl XII är en av de mest fascinerande gestalterna i den svenska historien. Endast 15 år gammal blev han enväldig kung i stormakten Sverige och nästan hela sitt vuxna liv tillbringade han i fält tillsammans med sin armé.

Hans namn är förknippat med det stora nordiska kriget och fältslag som Narva, Kliszów och Poltava och kungens död i en löpgrav i Norge en mörk novemberkväll 1718 tillhör en av historiens ännu olösta gåtor. Karl XII har för många blivit krigarkungen personifierad men hans liv rymde även andra, mindre uppmärksammade, sidor.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Karl XII. Samtalet utmynnar i en utmaning som handlar om att berätta om någon mindre känd sida hos den i övrigt så välkände kungen. Hur såg han egentligen på kvinnor? Varför gifte han sig aldrig? Var det inte så att Karl XII genomförde genomgripande reformer av det svenska postväsendet och införde högertrafik redan långt innan svenskarna fick folkomrösta om den?

Karl XII:s liv var fyllt av dramatik från vaggan till graven. För både sin samtid och eftervärld var och är han i mångt och mycket en gåta. Historikerna blir sannolikt aldrig färdiga med Karl XII.

Bild omslag: Karl XII i Bender av Axel Sparre. (1715), Nationalmuseet, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Ivan Mazepa, Karl XII och slaget vid Poltava.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Magnus Stenbocks sista tid är en av de mest tragiska berättelserna, men också episka historierna från det stora nordiska krigets era. Han var greve, fältmarskalk och kungligt råd, därtill krigshjälte och kungagunstling hos Karl XII. Under några år i början av 1710 – efter slaget vid Helsingborg – var han den allra mest ryktbare och kanske också mäktigaste personen i hela det svenska stormaktsväldet.  

Ändå dog han ensam, i skam och förnedring, i en dansk fängelsehåla, med en uppgiven förhoppning om ”en snarlig, mild och nådig ände på detta mitt närvarande elände”.

Hur kunde det gå så illa?

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Stenbocks tragiska levnadsöde. De går igenom huvuddragen i hans militära karriär och tittar närmare på den personliga, närmast kärvänliga relation som Stenbock fick till Karl XII. De talar om bragderna och de militära triumfer som gjorde honom till en karolinsk superhjälte, men också om de ogärningar han begick under sina närmare trettio år ”under musköten”.

Framför allt fokuserar de på hans sista tid, då Stenbock försmäktade i danskt fångenskap och utsattes för ett lömskt men diaboliskt sinnrikt danskt postspionage. Det var genom uppsnappade brev som han fick sitt banehugg – och banemannen var en hemlighetsfull postspion vid namn Christian Erlund, som rapporterade direkt till den danske envåldshärskaren Frederik IV.

Lästips

Andreas Marklund: Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s Sverige. Historiska Media, 2008.

Olle Larsson: Magnus Stenbock – kungens favorit föll i onåd. Populär historia, 2021. 

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gustav Vasa var högadelsmannen som blev kung medan Kristian II var kungen som förlorade sin krona. Det var Stockholms blodbad i november 1520 som bidrog till ära och upphöjelse för den ene och vanära och avsättning för den andre.

Den som har makten över minnet bestämmer hur historien ska skrivas och den makten ligger ofta i händerna på den som segrar. Det är därför Gustav Vasa för eftervärlden kommit att bli den gode landsfadern medan Kristian II fått epitetet tyrann i de svenska historieböckerna.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om just Gustav Vasa och Kristian II. Vilka var de egentligen? Hur såg deras liv ut innan deras vägar korsades i slutet av Kalmarunionens dramatiska tid? Hur kom det sig att deras liv utvecklade sig som de gjorde och ligger det någon sanning i påståendet att Kristian II kallas den gode i danska historieböcker?

Kristian II var son till en kung och mycket talade för att han skulle efterträda sin far på tronen. Gustav Vasa var son till en högadelsman och det mest tydde på att han en dag skulle ta över som släktens huvudman och förvalta familjens gods. Men under de politiskt oroliga decennierna i början av 1500-talet tog historien en oväntad vändning. Fru Fortuna övergav den danske kungen och krokade i stället arm med den uppländske adelsmannen. Så inleddes en ny epok i den svenska historien.

Läs vidare i boken Gustav Vasa av Olle Larsson.

Bild: Montage av Gustav Vasa, porträtt från omkring 1558 i porträttsamlingen på Gripsholm. Okänd konstnär, men med mycket snarlikt utförande trärelief av kungen, gjord av Willem Boy. Samt Kristian II av Lucas Cranach d.ä., 1523 Germanisches Nationalmuseum.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stockholms blodbad är den största massavrättningen i Nordens historia. I början av november 1520 firade Kristian II sin kröning i Stockholm med en magnifik fest. Gycklare uppträdde, tornerspel anordnades och gästerna åt och drack och roade sig kungligt.

Men på den fjärde dagen ”begynte ett annat gästabud”, som Olaus Petri uttryckte det då han senare skrev om de händelser som utspelade sig i huvudstaden under dessa novemberdagar. Stadsportarna låstes, en improviserad rättegång iscensattes och därefter avrättades ett hundratal människor; biskopar, adelsmän, borgare, bönder och tjänstefolk. De flesta av dem hade en sak gemensamt – de hade varit på Sten Stures sida i kampen mot kungen.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om de blodiga händelser som gått till historien som Stockholms blodbad. Hur såg den politiska bakgrunden till blodbadet ut? Vad var det som hände i Stockholm efter kröningsfesten och vem var det egentligen som bar ansvaret för avrättningarna?

Stockholms blodbad tillhör de historiska händelser som markerar slutet på en epok och början på en ny. I början av november 1520 slutade medeltiden i Norden och den tidigmoderna tiden tog sin början.

Bild: Två scener från blodbadstavlan. Till vänster halshuggs de två biskoparna; till höger grävs kistan med Sten Sture den yngres kropp upp. Wikipedia, Public domain.

Lyssna också på Kristian Tyranns vankelmod – Kristian II:s väg bort från makten.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När arkeologen Howard Carter upptäckte farao Tutankhamons grav i Konungarnas dal utanför Luxor i november 1922 blev detta omedelbart en världsnyhet. Världen drabbades av en formlig Tutankhamonfeber, intresset för det forntida Egypten ökade lavinartat och egyptiska sfinxer och mumier började användas i annonser för produkter av skilda slag.

När utgrävningarnas finansiär Lord Carnavon insjuknade av ett insektsbett och dog mindre än ett halvår efter gravöppnandet började tidningarna spekulera i vad det egentligen var som låg bakom hans död. Var den naturlig eller hade han drabbats av den förbannelse väntade den som öppnade faraos grav?

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om farao Tutankhamon, hans grav och den påstådda förbannelsen. Vem var egentligen Tutankhamon? Varför uppstod ryktena om en förbannelse och finns det någon sanning i de påståendena?

Lord Carnavon var på plats då gravkammaren öppnades. Nyfiken frågande han Howard Carter, som just brutit gravens sigill, om han såg något. Carter svarade: ”Ja, jag ser underbara ting – underliga djur, statyer och guld, överallt glittrar det av guld”. Detta blev upptakten de vetenskapliga undersökningarna och de vilda spekulationerna kring ett av 1900-talets mest spektakulära arkeologiska fynd.

Omslag: Tutankhamons begravningsmask, förvarad på Egyptiska museet i Kairo. Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Livläkarens besök är historien om tyske läkaren Johann Friedrich Struensee som i början av 1770-talet styrde Danmark i egenskap av livmedikus åt Kristian VII: landets enväldige men psykiskt bräcklige monark.

Det var en kort men dramatisk historisk era. Struensee utfärdade över 600 lagar och införde bland mycket annat fullständig tryckfrihet, därutöver inledde han ett passionerat kärleksförhållande med Kristian VII:s gemål – den engelskfödda drottning Caroline Mathilde.

Det finns mängder av romaner och andra fiktiva verk som behandlar detta pikanta, kungliga triangeldrama. Två nutida exempel är romanen Livläkarens besök av PO Enquist (1999) och den danska storfilmen A Royal Affair (2012), där rollen som Struensee intas av självaste Mads Mikkelsen.

I dagens avsnitt av podden En oväntad historia gör historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund ett försök att ringa in den sanna historien bakom Struensees uppgång och fall. Hur lyckades han vinna kungens förtroende – och vad var det egentligen som plågade den danske envåldshärskaren? Hade Struensee en politisk agenda? Vilken roll spelade drottningen under hans tid vid makten – och varför mötte Struensee ett så grymt och blodigt öde?

Bild: Struensee i fängelse från ett samtida flygblad av Johan Rudolph Thiele (1736-1815) - Det Kongelige Bibliotek. Wikipedia, Public Domain.

Litteraturtips:

Ulrik Langen: Struensee. Aarhus Universitetsforlag, 2018.

Ulrik Langen: Den afmægtige. En biografi om Christian VII. Jyllands-Postens Forlag, 2008.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kosackhetmanen Ivan Mazepa mötte i oktober 1708 Karl XII i det svenska fältlägret i Horky. Det stora nordiska kriget hade pågått i drygt åtta år och svenskarna hade just avbrutit marschen mot Moskva för att gå i vinterkvarter i Ukraina.

Mazepa hade varit allierad med Peter den store men alltmer kommit att tröttna på tsarens ständiga krav på att få soldater skickade till sig. Hur länge skulle han kunna stå emot den ryske tsarens krav och var Ukrainas självständighet hotad? Kanske skulle ett närmande till den svenske kungen kunna vara en lösning på hans problem? Mötet i oktober 1708 utmynnade i en allians mellan de båda härskarna.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om en relativt förbisedd händelse under det stora nordiska kriget, nämligen alliansen mellan den ukrainska kosackhetmanen Ivan Mazepa och Karl XII.

Många historieintresserade känner nog igen Mazepas namn men vem var han egentligen? Varför ingicks den svensk-ukrainska alliansen? Hur stort inflytande hade kosackhövdingen över den svenske kungens planer och vilken roll spelade egentligen kosackerna i det ödesdigra slaget vid Poltava den 28 juni 1709?

Mer än 300 år efter sin död spelar Ivan Mazepa fortfarande en viktig roll i det ukrainska folkets historiemedvetande, där han fungerar som en symbol för Ukrainas frihetskamp och självständighet.

Bild: Karl XII med Ivan Mazepa vid Dnieperfloden efter slaget vid Poltava. Av Gustaf Cerderström 1880. Public Domain, Wikipedia.

Lyssna också på Den gåtfulle Karl XII:s största misstag.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Linnés Lapplandsresa är ett dramatiskt äventyr genom ett krigshärjat Sverige som just har lämnat stormaktstiden bakom sig. Odyssén tar sin början i maj 1732, då den unge naturforskaren rider norrut från Uppsala, utrustad med skrivdon, mikroskop, några naturvetenskapliga handböcker och mygghatt.

Han återvänder till lärdomsstaden ett drygt halvår senare. Enligt egen utsago har han då beskådat jordens ”djupa inälvor”, tittat förbi vid ”världens ände” och prövat att genomleva såväl vinter som sommar under en samma dag.

I resejournalen kan man också läsa att unge Linné därutöver fann själva helvetet på jorden i det inre Västerbotten, långt ute på en iskall, delvis översvämmad myr.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson om den vetenskapliga expedition som Carl von Linné företog till de norrländska vildmarkerna i begynnelsen av den så kallade frihetstiden. De försöker utröna själva syftet med den strapatsrika resan och tittar närmare på några av de platser, personer och ”kuriösa saker” som Linné har odödliggjort genom sin mustiga resejournal. Det är en berättelse som har allt: infernaliska småkryp, bottenlösa hål och samiska furier med empati och vältalighet, men även åsnelika präster, genialiska kängor och en tam utter som vägrar äta levande fisk.

Höjdpunkten är då Linné till sist får se fjällen – en ”ny värld”, där både jordmån, situation och örter känns främmande, vilket får den unge vetenskapsmannen att fråga sig om han har förflyttats till en annan världsdel.

Litteraturtips

Tomas Blom: Carl von Linné. Historiska Media, 2021.

Carl von Linné: Lapplandsresan. Mimer Bokförlag, 2016.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tidigt på morgonen den 5 september 1972 tog sig beväpnade terrorister in i OS-byn i München. Männen tillhörde den palestinska terrororganisationen Svarta september. 

Beväpnade med k-pistar och handgranater tog de sig till den byggnad där deltagarna från Israel var förlagda. Målet med aktionen var att tvinga de israeliska och tyska myndigheterna att frige 234 fängslade palestinier samt två medlemmar av den västtyska terroristgruppen Röda Arméfraktionen, nämligen Ulrike Meinhof och Andreas Baader. Det som började som ett gisslandrama skulle komma att urarta i ett veritabelt blodbad.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om de blodiga händelser som utspelade sig i samband med den olympiad som var tänkt att gå till historien som ”fredens och glädjens spel”. Vilka var Svarta september? Varför uppstod en militant radikal vänster i Västtyskland i slutet av 1960-talet och vilka kopplingar fanns det mellan de palestinska och de västtyska terroristerna?

De israeliska myndigheterna vägrade gå med på kraven från Svarta september, medan tyskarna valde att förhandla. Dramat fick sin dramatiska upplösning på militärflygplatsen Fürstenfeldbruck utanför München, dit terroristerna och deras gisslan flugits i helikopter.

Den tyska polisens försök att nedkämpa palestinierna misslyckades och samtliga i gisslan dog, liksom de flesta terroristerna. På premiärminister Golda Meirs order genomförde den israeliska underrättelsetjänsten ”Operation Guds hämnd” som i korthet gick ut på att likvidera samtliga medlemmar av Svarta september. I Västtyskland skapades en anti-terroriststyrka, GSG-9, som specialtränades för att kunna lösa situationer liknande den vid München – OS 1972. Något liknande skulle aldrig få hända igen.

Bild: En medlem av terrorgruppen Svarta September visar sig på balkongen där terroristerna höll israeliska idrottsmän som gisslan under OS i München 1972.

Lyssna också på Baader-Meinhof-ligan – från studentprotester till dödskult.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Herrperukens historia sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden, men guldåldern för denna kontroversiella modeaccessoar var de cirka 150 åren mellan 1600-talets mitt och den franska revolutionen.

En första blomstringsfas kan emellertid skönjas redan i början av 1600-talet, då den franske kungen Ludvig XIII började att använda konstgjort hår för att skyla sin glesnande hjässa. Men det var först under Ludvig XIV som herrperuken bet sig fast och blev en oundgänglig statussymbol för män med ambitioner, inte bara inom den franska aristokratin, utan i snart sagt hela Europa – inklusive det karolinska Sverige.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den långhåriga herrperukens uppgång och fall. De försöker utreda hur trenden började och sköt fart, och följer perukmodet till det bittra slutet. Dödsstöten var den franska revolutionen, då herrperuken förvandlades till en förhatlig symbol för aristokratisk lyx och dekadens under den gamla regimens tid. 

Det var Ludvig XIV:s ungdomliga hårprakt som var förebilden för de så kallade ”allongeperukerna”: väldiga hårmanar, svallande som lejonmanar, vilka dominerade herrmodet inom den europeiska samhällseliten under Frankrikes ”grand siècle”. Efter solkungens död 1715 blev perukerna mindre och vitpudrade, med en karakteristisk hårfläta kallad stångpiska i nacken.

Litteraturtips:

Andreas Marklund: Ludvig XIV. En biografi. Historiska Media, 2022.

Claire Barrett: Shaved Heads and Syphilis. A Brief History of Wigs. Historynet, 2020.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Överstelöjtnant Stanislaw Petrov satt framför en övervakningsskärm i de sovjetiska kärnvapenstyrkornas högkvarter utanför Moskva natten mellan den 25 och 26 september 1983. Plötsligt började en siren tjuta och en textremsa på skärmen meddelade att kärnvapen avfyrats från amerikanskt territorium.

Petrov visste vilka hans order var men trots detta tvekade han att trycka på den knapp som skulle sätta i gång den beslutskedja som skulle leda till en sovjetisk vedergällningsattack. Det var något som inte stämde. Hans tvekan räddade världen undan en katastrof.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det farliga 1983. Varför blev detta år så farligt? Vilka händelser var det som orsakade de starka spänningarna mellan supermakterna och vad var det egentligen som hände natten mellan den 25 och 26 september? Läs gärna mer i Olle Larssons bok Det dramatiska 1980-talet.

1983 var ett mycket farligt år, kanske ett av det farligaste under hela kalla kriget. Efter en mer än tjugo år lång avspänningsperiod tog det kalla kriget fart på nytt i slutet av 1970-talet. Det tidiga 1980-talet präglades av kapprustning och en hård retorik från de styrande i Moskva och Washington och den ömsesidiga misstron var monumental mellan Jurij Andropov i Kreml och Ronald Reagan i Vita huset. 1983 inträffade en rad händelser som mycket väl kunde ha kastat in världen i ett globalt kärnvapenkrig. Vid ett tillfälle var den nukleära mardrömmen bara en knapptryckning bort.

Lyssna också på Able Archer – när världen var minuter från kärnvapen-utplåning

Bild: Ett svampmoln från det första sovjetiska testet av en luftsläppt atombomb från 1951. Wikipadia, Public domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ponnyexpressen hade förmodligen de snabbaste ryttarna i vilda västern. De unga och dödsföraktande kurirerna som red med posten för den legendariska ponnyexpressen skulle vara magra, seniga och oförskräckta, villiga att ”riskera livet varje dag”. Helst ville kurirfirman anställa ”orphans” – föräldralösa ynglingar – på grund av de många farorna på vägen.  

Ponnyexpressen var en transkontinental postförbindelse som band ihop USA:s öst- och västkust. Den sträckte sig över 300 mil, från Saint Joseph i Missouri – där det fanns telegrafförbindelse med Washington och städerna på den tätbefolkade östkusten – till Sacramento i Kalifornien. Från Sacramento gick posten vidare med hjulångare till San Francisco, som var ruttens västliga slutdestination.   

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson om ponnyexpressens lika dramatiska som flyktiga historia. Hur var systemet uppbyggt och vad var hemligheten bakom de högsta hastigheterna? Varför gick ponnyexpressen i graven efter bara 18 månader – och varför har denna parentes i postväsendets historia blivit en så viktig del av amerikansk populärkultur och mentalitet?

Då ponnyexpressen upprättades 1860 var den det snabbaste sättet att få fram nyheter och andra brådskande meddelanden från ena änden av USA till den andra. Det tog ungefär tio veckor om man använde sig av diligens eller ångbåt. Med ponnyexpressens ryttare – som red i sporrsträck över de väldiga vidderna – reducerades leveranstiden till tio dagar. Hastighetsrekordet var en högprioriterad leverans som kurirerna lyckades få fram på exakt 7 dagar och 17 timmar. Innehållet var ingenting mindre än Abraham Lincolns invigningstal som USA:s sextonde president.

Litteraturtips:

Nancy Pope: “The Story of the Pony Express”. Enroute/ Smithsonian National Postal Museum, 1992.

Olle Bergman: Vilda västern. Myt och verklighet. Historiska Media, 2021.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 20 juli 1944 flög översten Claus Schenk von Stauffenberg från Berlin till Rastenburg i Ostpreussen för att mörda Adolf Hitler. Planen var att spränga Führern och hans närmaste män luften i samband med ett möte i Hitlers högkvarter Varglyan.

De sammansvurna ville visa de allierade att inte alla stödde nazistregimen. För att Tyskland skulle kunna räddas var det nödvändigt att Hitler och nazismen försvann. En plan, Operations Valkyria, skulle sättas i verket och därefter skulle en ny tysk regering skapas som skulle inleda fredssamtal med de allierade. Attentatet misslyckades emellertid, Hitler överlevde och nazisterna kunde fortsätta styra Tyskland ännu en tid.

I dagens samtal av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om överste Stauffenberg och 20 juli-kuppen. Hur starkt var motståndet mot Hitler och nazismen i Tyskland? Varför misslyckades 20 juli-kuppen och vad skulle ha hänt om operation Valkyria lyckats?

Det var mycket små marginaler som gjorde att kuppförsöket misslyckades. Om Stauffenberg apterat två bomber i stället för en och om sammanträdet den dagen ägt rum i en bunker och inte i en träbyggnad hade Hitler sannolikt dött. Detsamma gäller om portföljen med bomben placerats på en annan plats under bordet. Det fanns med andra ord goda förutsättningar för att 20 julikuppen skulle ha kunnat lyckats och historien tagit en annan vändning.

Bild: Stauffenberg syns till vänster om Hitler vid ett besök i Varglyan. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Tredje rikets uppkomst.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

IPA eller India Pale Ale är en bitter men relativt ljus ölsort som på senare år har tagit världen med storm. Det är ett öl med pondus och en unik profil, till råga på allt välsignat med en fyllig historia som på intressant vis flyter ihop med de inledande faserna av britternas koloniala expansion i Asien.

Prototypen till det numera världskända ölet togs fram under andra halvan av 1700-talet av en bryggare i London vid namn George Hodgson. Det var ett osedvanligt välhumlat och smakrikt öl, framställt för Ostindiska kompaniets utsända i Indien, som suktade efter varor från hemmafronten – inte minst brittisk öl, i stora mängder, som skeppades över världshaven ombord på så kallade Ostindienfarare.  

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det koloniala ölets fascinerande historia. De konstaterar att IPA började som en improviserad lösning på ett transportmässigt problem, men att det förädlades och uppnådde fulländning genom den ganska osannolika kombinationen av mänsklig girighet, mineralrikt vatten och skuggan av Napoleon Bonaparte.

De berör också de mörkare och tvivelaktiga sidorna av britternas närvaro i Indien, vilka också är en del av IPA-ölets historia. Även om det i dag är både trendigt och raffinerat – och kan återfinnas en masse på Systembolaget likaväl som ICA – så ingår det i ett historiskt sammanhang som för många människor är långt mer bittert än själva smaken på ölet.   

Bild: Bow Brewery 1827, Public Domain.

Lyssna också på Sveriges bryggeriers historia och Det brittiska imperiets uppgång och fall.

Litteraturtips:

William Bostwick: The Brewer’s Tale: A History of the World According to Beer. W. W. Norton & Company, 2014.

Martyn Cornell: “Hodgson's Brewery, Bow and the Birth of IPA.” Brewery History: The Journal of Brewery History Society Online, 2003.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alexander den store är en av historiens mest spännande gestalter. Han var en skicklig fältherre som lyckades bygga upp ett enormt välde som sträckte sig från Adriatiska havet i väster till Indien i öster.

Alexander var alltså inte bara kung i Makedonien utan också farao i Egypten och härskare över Persien och Asien. Historien om Alexander den store är en fascinerande historia om släktband, intriger, fälttåg och erövringar.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Alexander den stores liv och död. Hur bar han sig åt för att skapa sitt stora välde och hur trovärdiga är egentligen de olika förklaringarna till hans död?

Men inte bara Alexanders liv utan även hans död har fascinerat eftervärlden. År 323 f.Kr befann sig den då 33-årige kungen i Babylon. Järtecknen hade varslat om att olyckor stod för dörren och efter ett rejält dryckeslag insjuknade Alexander i frossa och feber. Några dagar senare var han så svag att han knappt förmådde lyfta sin högra hand för att hälsa de krigare som defilerade förbi hans bädd och kort därefter vad han död. Hans hädanfärd har omgivits av många myter och ännu tvistar de lärde om vad det egentligen var som orsakade Alexander den stores död. Söp han ihjäl sig? Dog han i malaria eller blev han rent av förgiftad av sina fiender?

Alexander föddes den 20 juli år 356 f. Kr i kungapalatset i Makedoniens huvudstad Pella. Det var för övrigt samma natt som Herostratos satte eld på Artemistemplet i Efesos, ett av antikens sju underverk. Hans mor var den nittonåriga drottningen Olympia och fadern var kung Filip II av Makedonien – en skicklig krigare, full av ärr efter alla drabbningar och med bara ett öga. Redan som liten fick sonen höra att han var speciell och att han kunde räkna sina anor från hjälten Akilles på sin mors sida och från Zeus son Hercules på fädernet.

Alexander fick undervisning av de bästa lärare som kunde uppbringas. En av dem var Aristoteles som tränade sin unge adept i kritiskt tänkande. Men han fick inte bara klassisk utbildning utan undervisades också i krigets konst, vilket gjorde honom muskulös och vältränad. Kung Filip var stolt över sin son och utnämnde honom som sextonåring till riksföreståndare. Sin första stridserfarenhet fick han som artonåring då han var delaktig i krossande av ett uppror bland de grekiska stadsstaterna med Aten i spetsen.

Lyssna också på Hopliten och klassisk grekisk krigsföring före vår tidräkning.

Bild: Alexander den store vid slaget vid Issus, mosaik frånPompeji, okänd konstnär från 100 fvt, Museo Archeologico Nazionale i Neapel, Wikipedia, Public Domain

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dreyfusaffären tog sin början i september 1894 då den franska underrättelsetjänsten lyckades komma över ett komprometterande brev till den tyska militärattachén i Paris. Det alarmerande fyndet – som bökades fram ur en papperskorg på den tyska ambassaden – blev startskottet till ett dramatiskt spiondrama som fick Frankrike att skaka i sina grundvalar.

Spåren ansågs peka mot Alfred Dreyfus: en fransk artillerikapten med goda vitsord och lysande framtidsutsikter. Efter en summarisk rättegång skickades han till den bistra Djävulsön, där han gömdes undan i ett specialkonstruerat enmansfängelse.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om hur det gick till då några hopknycklade pappersrester från en tysk papperskorg utvecklades till ett av världshistoriens grövsta justitiemord – och till en politisk skandal, som än i våra dagar kastar skuggor över det franska samhället. Fokus vilar på det tekniska bevismaterialet och underrättelsetjänstens jakt på den tyska spionen. Varför trodde man först att det var Alfred Dreyfus – och vem var egentligen den verklige spionen?

Dreyfus-affären – eller L’Affaire Dreyfus som det heter på originalspråk – var ingalunda världshistoriens första ”affär”, men den har beskrivits som historiens första moderna affär, inte minst på grund av den väldigt aktiva roll som spelades av moderna massmedier. Och här talar vi naturligtvis om den moderna dags-, kvälls- och veckopressen – vilken växte fram i slutet av 1800-talet och till skillnad från äldre tidningar verkligen riktade sig till massorna, och såg det kommersiella värdet i politiska affärer, societetsskandaler och andra dramatiska historier som avslöjade systemets svagheter och elitens galenskaper.

På den tyska ambassaden i Paris arbetar en medelålders städtant vid namn Marié Bastian, som i vissa, ytterst begränsade kretsar också är känd under kodnamnet Agent Auguste. Hon arbetar nämligen för den franska militära underrättelsetjänsten och hennes inte alldeles ofarliga uppdrag består i att tömma papperskorgarna på den tyska ambassaden – och därpå leverera innehållet till sin kontaktperson vid underrättelsetjänsten. Det gjorde hon en gång i månaden, i form av en säck fylld med mer eller mindre sönderrivna pappersark.

Och i september 1894 lämnade hon in de hopskrynklande pappersbitar som satte i gång hela Dreyfusaffären – ett brevutkast som var rivet i sex delar och hade grävts fram ur den tyske militärattachén Maximilian von Schwartzkoppens papperskorg. Då man pusslade ihop brevet såg man att det var ett slags förteckning över hemligstämplade dokument – från den franska krigsmakten – som någon enkelt erbjöd sig att sälja till den tyske militärattachén. Det stod, på franska, att ”jag erbjuder mig härmed att översända monsieur några intressanta underrättelser”, därpå listades det bland annat upp ”en beskrivning av den hydrauliska rekyldämparen på 120 mm-kanonen”, en eldgivningsmanual för fältartilleriet och franska invasionsplaner gällande öriket Madagaskar utanför Afrikas östkust.

Lyssna också på Stig Wennerström: Storspionen som uppfann sig själv.

Bild: Degraderingen av Alfred Dreyfus av Henri Meyer, Gallica Digital Library, Public Domain, Wikipedia.

Litteraturtips:

Andreas Marklund: Dreyfusaffären. Historiens största rättsskandal. Lund: Historiska Media, 2022.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges kristnande är en av de mest omvälvande händelser som ägt rum i den svenska historien. Generationer av svenskar har fått lära sig att det var den tyske benediktinmunken Ansgar som förde kristendomen till landet i samband med sitt första besök i staden Birka på Björkö i Mälaren år 829/830. Men när börjande egentligen kristnandet av Sverige och hur fick man befolkningen att byta religion?

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om hur det gick till när Sverige kristnandes. Modern forskning har visat att kristnandeprocessen inleddes betydligt tidigare än vad man tidigare trott och att handel och krig var betydligt viktigare än mission för svenskarnas första möten med den nya religionen.

Runstenar berättar om människor som besökt fjärran länder och helgonlegender beskriver hur fromma missionärer offrade sina liv när de försökte sprida det kristna budskapet i hedniska trakter. I Frans G Bengtssons roman Röde Orm finns en skildring av hur folket i Göinge fångade präster som de sedan förde över gränsen till Småland där de sålde dem i utbyte mot oxar och bäverskinn. Men hur var det egentligen? Ska mötet mellan de olika religionerna beskrivas i termer av konfrontation eller samexistens och varför har arkeologer påträffat brända ben under golvet i koret på Frösö kyrka?

Ansgar har fått epitetet Nordens apostel. Han var munk, missionär och biskop och hade en koppling till Hamburg-Bremenstiftet. Norden låg under detta stift. Hans liv har skildrats av hans lärjunge och efterträdare Rimbert i legenden Vita Ansgari. År 829/830 kom han till staden Birka på Björkö i Mälaren tillsammans med munken Wittmar och här grundade de en församling. Han stannade i Birka några år och förkunnade det kristna budskapet. Bland åhörarna fanns sveakungen Björn men Ansgars missionsframgångar var sannolikt ganska blygsamma.

Efter att ha återvänt till Hamburg utsågs han till ärkebiskop några år senare. Han återvände till Birka i början av 850-talet och då fanns inte längre den församling som han skapat två decennier tidigare utan den fick återupprättas. Ansgars mission nådde inte särskilt många människor och var inte heller speciellt framgångsrik.

Anledningen till att han blivit den som kommit att förknippas med kristnandet av Sverige är att han är den första missionär som vi känner till namnet på, vilket i sin tur berodde på att tyskarna var duktiga på att dokumentera sin verksamhet i Norden. Det kan således ha funnits andra men dessa har i så fall inte lämnat några spår efter sig.

Lyssna också på De mytiska finska korstågen eller hur Finland blev Sverige.

Läs mer om Sveriges kristnade hos tidskriften Signum.

Bild: Ansgar förkunnar kristendomen. Andra förslaget till väggmålning i Nationalmuseums övre trapphall av Gustaf Cederström, Digitalmuseum; Nationalmuseet, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mannen med järnmasken är ett världshistoriens många olösta mysterier. Han avled 1703 på Bastiljen i Paris och övervakades personligen av fästningens kommendant. Dessutom hade han ett namn som inte fick yppas – och en mask som egentligen var av svart sammet. Men vem var han egentligen?

Det var den franska skribenten och upplysningsfilosofen Voltaire som grävde fram historien om mannen med järnmasken. Ungefär femton år efter den stackars fångens död var Voltaire nämligen inburad på samma ställe, på grund av sina regeringskritiska skriverier. Han hörde från de andra intagna om denna mystiska specialfånge, som alltid var maskerad och behandlades med vördnad av fångvaktarna på Bastiljen.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om mannen med järnmasken. De går igenom det existerande källmaterialet och betar av några av dramats identifierbara huvudpersoner. Dessutom presenteras några av de viktigaste teorierna om mannen med järnmaskens identitet. Många anser att fången bör ha haft ett nära släktskap till den franska kungafamiljen, men är detta rimligt och hur lyder argumenten?

Lyssna också på Franska revolutionen – konspirationsteoretikernas urkälla.

Bild: Ett anonymt tryck från Frankriken 1789, Wikipedia, public domain.

Litteraturtips:

Paul Sonnino: The Search for the Man in the Iron Mask: A Historical Detective Story. Rowman & Littlefield, 2016.

Carlos Blanco Fernández: “Who was the real man in the iron mask?” National Geographic, 2017.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den optiska telegrafen är en av historiens oförtjänt bortglömda högteknologier. Den var det nyaste nya i slutet av 1700-talet – ett teknologiskt mirakel som sände tankar genom luften och fick de geografiska avstånden att krympa. 

Det var i revolutionens Frankrike, under brinnande krig, som denna förelektriska IT-revolution tog sin början. Hjärnan bakom verket var Claude Chappe: en omskolad präst, som av det franska nationalkonventet fick i uppdrag att utveckla ett nytt kommunikationssystem för den revolutionära eran. Systemet skulle inte blott vara snabbt och effektivt. Minst lika viktigt var att det saknade kopplingar till monarkin och de gamla makthavarna – ett problem som det anrika franska postverket ansågs behäftat med.

Inom några år hade det byggts upp ett optiskt telegrafnät som täckte stora delar av Frankrike. Det övertogs av Napoleon som använde systemet till att fjärrstyra arméer och övervaka administrationen av sitt expanderande kejsardöme.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den optiska telegrafens fascinerande historia. De benar ut hur själva tekniken fungerade och ger exempel ur kodböcker från Napoleonkrigens tid. Dessutom konstaterar de att också Sverige utgjorde ett viktigt pionjärland under denna inledande fas av den moderna telekommunikationens historia.

Lyssna också på Från furstars brevövervakning till demokratisk massövervakning.

Litteraturtips:

Gerard J Holzmann & Björn Pehrson: The Early History of Data Networks. Wiley-IEEE Computer Society, 1994.

Tekniska Museet, Stockholm: “Telegrafen”

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Beredskapsåren under andra världskriget omgärdas idag av ett särskilt skimmer. I Sverige associerar många beredskapsåren med inkallelser, mörkläggning och, inte minst, ransoneringar. När ett halvkilo kaffe skulle räcka i 15 veckor för en person kom kaffesurrogat att framställas med stor fantasirikedom.

Under det andra världskriget hamnade Sverige onekligen i stormens öga. Landet drogs inte in i den väpnade konflikten men påverkades på många andra sätt av världsbranden. Redan under våren 1940 började olika varor att ransoneras och för svenskarna gällde det att försöka få fram produkter som kunde ersätta sådant som kaffe, tobak, kakao, kött och smör.

Uppfinningsrikedomen var stor och i veckotidningarna fick husmödrarna råd om hur ransonerade produkter kunde drygas ut eller ersättas helt och tävlingar utlystes där vinnarna utsågs bland dem som skickat in de bästa tipsen eller de läckraste recepten.

Även restaurangerna påverkades av de rådande tiderna, vilket gjorde att rätter som knappast skulle ha serverats före kriget plötsligt dök upp på menyerna. Bakom namn som skogsvilt och skogsfågel dolde sig råvaror som grävling och kråka. Den föredrog fisk kunde i stället beställa in en tallrik Knorrhane. I pressen fördes kampanjer mot hamstrare som i likhet med fru Hamsterlund satte sig själv framför samhällets bästa. Svenskarna klagade ofta och högljutt men de allra flesta ställde lojalt upp på de uppoffringar som krävdes.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Sverige under beredskapsåren med ett särskilt fokus på maten och surrogaten. Hur smakar cikoriakaffe? Kan man dryga ut tobaken med äppelblad och salpeter? Går det att baka sockerkaka på måsägg och hur tillagar man egentligen en grävling? Lyssna så får ni veta mera!

Lyssna också på Sveriges balansakt mellan Sovjet och Nazityskland.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Adolf Eichmann trodde antagligen att han undkommit rättvisan när han steg av båten i Argentina. Under andra världskriget hade han varit en av de högst uppsatta nazisterna i Hitlers tredje rike med särskilt ansvar för deportationerna av Europas judar. Det var i denna egenskap som han förde pennan vid den ökända konferensen i Wannsee i januari 1942 då det beslut fattades som skulle leda fram till ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” – Förintelsen.

Men i slutet av 1950-talet började marken brännas under hans fötter. Allt fler omständigheter tydde på att mannen som bodde på Garibaldivägen i Buenos Airen och kallade sig Ricardo Klement egentligen var någon helt annan.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om jakten på Adolf Eichmann. Vem var han egentligen? Hur lyckades den israeliska underrättelsetjänsten hitta honom? Är ondskan verkligen banal och kan vi lära oss något av historien?

Berättelsen om Adolf Eichmann är en historia som slutar med att hämndens och rättvisans gudinna segrar till sist. I tider som dessa känns detta trösterikt på något sätt.

Lyssna också på Kommendanten i Auschwitz som började prata och Tredje rikets raspolitik som förövning inför det totala kriget.

Bild: Adolf Eichmann under rättegången i Jerusalem 1961. Israel Government Press Office, Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Brännvinsdrickande har en speciell plats i vår kulturhistoria. När brännvinet introducerades i Sverige i slutet av medeltiden användes det främst i samband med kruttillverkning och som medicin men ganska snart lärde sig människor att inmundiga den destillerade vätskan.

Det dröjde emellertid ända fram till 1600-talet innan drycken spred sig bland allmogen, men då gjorde den det med besked. Ganska snart började den folkliga brännvinskonsumtionen att uppfattas som ett problem av både kyrkan och staten och under flera hundra år gjorde de vad de kunde för att komma till rätta med de problem som superiet förde med sig. Det var emellertid en kamp som de förde förgäves.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om brännvinets historia i Sverige. Hur gick det till när svenskarna lärde sig dricka sprit? Vilka försök har gjorts för att förvandla svenskarna till ett nyktert folk och finns det verkligen speciella maträtter som kräver dessa drycker?

Det säga att det bara är svenskar och finnar som sjunger för att få dricka. Sant eller inte så finns det en tradition i Sverige med så kallade snapsvisor. När började denna och har programledarna några egna favoriter?

Lyssna också på Sveriges bryggeriers historia – utan konkurrensen mot Prippsmonopolet.

Bild: Kräftor Kräva Dessa Drycker!, nej-sidans mest kända valaffisch i samband med Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922 är gjord av Albert Engström. Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Krypteringsmaskinen Enigma hade en ond tvilling känd som ”Tunny” (tonfisk) bland brittiska kodknäckare, men den officiella tyska beteckningen var egentligen Lorenz SZ40. Lorenz SZ40 var en extremt avancerad kodmaskin som användes för att skydda kommunikationen mellan Adolf Hitler och hans generaler.

Till skillnad från den långt mer välkända Enigman – som i allt väsentligt var ett var barn av första världskriget – var Tunny hypermodern, snabb och lätt att använda. Den hade tio kodhjul i stället för Enigmans tre till fyra, och kunde överföra informationen direkt till mottogaren i form av krypterad teleprinterkod.  

Lorenz SZ40 är den bortglömda historien från Bletchley Park – den topphemliga spioncentral utanför London där excentriska ”professorstyper” som Alan Turing kämpade mot de tyska kodmaskinerna under andra världskriget.

I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det teknologiska ödesdrama som utspelade sig under andra världskriget mellan tyskarnas Tunny och den brittiska Colossus. Det sistnämnda var en monstruös apparat på fem och ett halvt ton, skapad med ett enda syfte – att knäcka Tunny.

I våra dagar har Colussus fått en status som världens första fungerande dator. Länge utgjorde den dock en djupt förborgad statshemlighet, vilket är en av förklaringarna till att den dramatiska historien om Enigmans onda tvilling – och hur britterna till sist lyckades bryta sig in i toppnazisternas kommunikationssystem – ännu är relativt okänd.

Bild: Krypteringsmaskinen Lorenz SZ42 med skalet borttaget. Bletchley Park museum, Wikipedia, Some Rights Reserved.

Litteraturtips:

Andreas Marklund: Bletchley Park – Kodernas krig. Historiska Media, 2021.

Jack Copeland: Turing – Pioneer of the Information Age. Oxford University Press, 2014.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att Gustav Vasa hade dåliga tänder och plågades svårt av tandvärk är inget att förundras över. Kanske ångrade han flera gånger under sitt liv att han varit så begiven på marsipan, bröstsocker och nejlikekonfekt.

Under tidigmodern tid var socker en dyrbar exklusivitet som bara de absolut rikaste och mäktigaste hade råd att unna sig. Det är därför föga förvånade att flera europeiska regenter delade den svenske kungens öde. Varken Elisabet I av England eller Ludvig XIV av Frankrike kunde stoltsera med bländvita leenden utan saknade de flesta av sina tänder redan i relativt unga år. Det är alltså inte så konstigt att ingen av dem ler på de porträtt som målades av dem.

Sockret har en intressant kulturhistoria och produkten har under århundradenas lopp genomfört en omvänd klassresa. Från att ha varit en njutbar lyxvara för de rikaste och även använts som medicin blev den under 1900-talet tillgänglig för alla och en var samtidigt som den kom att betraktas som en hälsofara. Hur blev det så?

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om tändernas, sockrets och tandvårdens historia. Kan man tänka sig att den ihållande tandvärken hos dåtidens härskare fick politiska konsekvenser? Varför blev publiken så chockerad i samband med en konstutställning i Paris 1787 och när upptäcktes sambandet mellan sockerintag och karies?

Lyssna också på När sprätthökar och rangsjuka fruntimmer hotade samhällets överlevnad och Gustav Vasas känsla för propaganda.

Bild: Gustav Vasa, okänd konstnär, Bysta porträttet, Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Universalgeniet Olof Rudbeck skrev i Atlantica på 1600-talet att Sverige var alla folks urhem. Det fanns en vilja att legitimerade svenskarna sin nyvunna stormaktsställning genom att hänvisa till sitt påstått gotiska förflutna.

På 800-talet kom ruserna från det svenska Roslagen till Kiev och grundade Ryssland. Allt enligt den ursprungsmyt som Vladimir Putin använder sig av för att underbygga sitt påstående om att Ryssland och Ukraina egentligen är samma stat.

Historien är inte bara berättelser om det förflutna. Den kan också användas som ett vapen i konflikter av olika slag. Kanske kan Putin lära sig något av Olof Rudbeck?

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om hur historien har använts för att legitimera och rättfärdiga politiska handlingar. Samtalet rör sig från kung Arthur och riddarna kring det runda bordet, via myten om det svenska Atlantis som goternas urhem till de uppländska vikingarnas påstådda grundande av den första ryska statsbildningen.

Vad innebar göticismen och när och hur uppstod den? Finns det någon sanning i berättelsen om vikingahövdingen Rurik och hur väl står sig de historiska myterna då de konfronteras med verkligheten?

Lyssna också på Dannebrogen vs Gamle Erik och Ukraina – Självständighet med förhinder i Rysslands skugga

Bild: Titelblad till atlasbandet av Atlantica. Gravyr som avbildar författaren utförd av Dionysius Padt-Brugge, Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ada Lovelace var något så osannolikt som en kvinnlig datorprogrammerare i 1800-talets Storbritannien. Hela hennes liv var osannolikt, egentligen: dramatiskt och flärdfullt som en roman av Jane Austen, men fladdrande kort som en fjärils.

Då Ada Lovelace gick ur tiden 1852, blott 36 år fyllda, hade hon inte bara hunnit föda och uppfostra tre barn. Genom några tabeller och beräkningar som hon publicerade 1843 – och som många i dag räknar som världens första datorprogram – lyckades hon därutöver göra ett avtryck i världshistorien.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den viktorianska datorpionjären Ada Lovelace. Till och med hennes upphov var dramatiskt och osannolikt. Hennes föräldrar var baronessan Annabella Milbanke och den skandalomsusade poeten Lord Byron – ”mad, bad and dangerous to know” enligt en av sina många älskarinnor. Äktenskapet kraschade i skam och bitterhet då Ada Lovelace var cirka en månad gammal. 

Det som ändrade allt var då Ada Lovelace hamnade på samma fest som den excentriske uppfinnaren Charles Babbage: ett misantropiskt snille, som i början av 1800-talet hade börjat skissa på en extremt avancerad, ångdriven räknemaskin. Detta blev början på ett banbrytande samarbete med storslagna visioner om universella problemlösningsmaskiner som inte enbart skulle användas till beräkningar, utan också till att producera konst, musik och litteratur. 

Ada Lovelace glömdes bort efter sin alltför tidiga död, men hon påbörjade en långsam, succesiv comeback i mitten av 1900-talet då moderna datorpionjärer som Alan Turing började hänvisa till hennes skriverier. I dag har hon blivit en kultfigur inom populärkulturen, inte minst bland unga med förkärlek för teknologi och färgstarka individer med en punkig attityd.

Lyssna också på Kodknäckarna som förkortade andra världskriget.

Lästips: 

Stephen Wolfram: ”Untangling the Tale of Ada Lovelace”, Wired 2015. 

Christopher Hollings: Ada Lovelace: The Making of a Computer Scientist. Bodleian Library, 2018.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Statyer och monument väcker känslor. I närtid har kampen om makten över minnet i det offentliga rummet lett till kravaller och upprörda diskussioner på många olika håll. För några år sedan ledde nedtagandet av en staty föreställande sydstatsgeneralen Robert E. Lee till våldsamma protester i staden Charlottesville i delstaten Virginia i USA och Sverige höjdes röster som förespråkade att statyer föreställande 1700-talsbotanikern Carl von Linné skulle plockas bort eftersom denne kunde kopplas till rasbiologins framväxt under 1800-talet. Olika tider fyller det förgångnas monument med olika innehåll och betydelser.

Redan i de första högkulturerna restes statyer över härskare och gudar men det moderna statyresandets gyllene tid brukar förläggas till 1800-talets andra hälft. Kungar och fältherrar i brons och sten uppfördes på många håll i Europa för att fungera som förebilder och enande symboler för folket. Då duglighet började att värderas högre än börd fick de sällskap i offentligheten av uppfinnare och poeter. En särskild typ av minnesmärken är krigsmonumenten. Från att ha hyllat fältherrarna har de alltmer kommit att skildra krigets fasor och de vanliga soldaternas lidanden. Även statyer och monument har sin historia.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om historien i form av monument och statyer. Vad har programledarna för favoritmonument? Bör historiska minnesmärken tas bort för att passa in i samtiden? Kan man verkligen kräva att vår tids värderingar ska gälla också de personer som fått statyer resta över sig för flera hundra år sedan?

Lyssna också på Vapenlasten som avslöjade slaveriet i kung Leopold II:s Kongo.

Bild: Det sovjetiska krigsminnesmärket Treptower Park i Berlin är ett krigsminnesmärke och militärkyrkogård. Den byggdes efter design av den sovjetiske arkitekten Yakov Belopolsky för att fira 7 000 av de 80 000 Röda arméns soldater som stupade i slaget vid Berlin i april–maj 1945. Wikipedia.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stenbocks kurir är berättelsen om en av de mest dramatiska fartprestationerna i Sveriges historia. Det var den 28 februari 1710, sent på eftermiddagen, som den mytomspunna kuriren skickades från Helsingborg till Stockholm med bud om att Magnus Stenbocks karolinska armé hade besegrat en dansk invasionshär i Skåne. Den 3 mars var han framme i huvudstaden och kunde framföra sitt meddelande till den svenska statsledningen, representerad av Karl XII:s farmor – änkedrottning Hedvig Eleonora.   

Enligt sin reseräkning till den statliga räntekammaren hade kuriren då lyckats tillryggalägga strax under 60 mil på cirka tre dygn.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om denna legendariska ritt genom dag och natt i ett Sverige tyngt av krig och motgångar. De tar utgångspunkt i 1800-talets nationalromantiska mytbildning, inte minst Carl Snoilskys ”Stenbocks kurir” som beskriver hur ”den vilde jägarn” blixtrar genom vintermörkret med fladdrande ryttarkappa – likt en spökryttare från helvetet.

Larsson och Marklund samtalar om den historiska bakgrunden och reflekterar över innehållet i det brådskande meddelandet. Varför var Stenbocks seger vid Helsingborg så viktig för den vacklande svenska stormakten? De tittar också närmare på kuriren – den senare hovrättspresidenten Henrik Hammarberg – och försöker att identifiera själva rutten som han följde genom landet. Dessutom konstaterar de att världshistorien kryllar av liknande exempel på hjältemodiga kurirer som har utfört mer eller mindre desperata fartprestationer för att överföra livsviktiga meddelanden.   

Lyssna också på Kriget som avgjorde Skånes framtid.

Litteraturtips

Olle Larsson: Stormaktens sista krig. Sverige och stora nordiska kriget 1700–1721. Historiska Media, 2009.

Andreas Marklund: Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s Sverige. Historiska Media, 2008.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Heta linjen mellan Washington och Moskva upprättades i augusti 1963 som ett sätt att hantera kalla krigets kärnvapenhot. Diskussionerna om en direktlänk mellan supermakternas ledare hade inletts redan i mitten av 1950-talet, som en del av tövädret mellan öst och väst under uppstädningen efter Josef Stalins död. Men det var Kubakrisen 1962 – då USA och Sovjetunionen var nära att ryka ihop i ett fullskaligt kärnvapenkrig – som gjorde att idéerna om en högteknologisk direktförbindelse slutligen blev till verklighet.

Egentligen hette den aldrig heta linjen, utan ”The Washington-Moscow Emergency Communications Link” – eller bara ”MOLINK”. Dessutom var det inte en röd telefon, utan ett avancerat kommunikationssystem där den huvudsakliga teknologin var en teleprinter: ett slags automatiserad telegraf, även känd under namnet fjärrskrivare, som skickade krypterade textmeddelanden genom ett intrikat kabelnätverk som bland annat passerade Sverige.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om denna legendomspunna kommunikationslänk, som under stora delar av det kalla kriget fungerade som hela världens livlina. Hur var heta linjen uppbyggd och hur ofta kom den till praktisk användning – löste den några egentliga kriser?

Och varifrån stammar egentligen den seglivade idén om en ilsket röd telefon?

Lyssna också på Able Archer – när världen var minuter från kärnvapen-utplåning

Litteraturtips:

Sanne Aagaard Jensen: ”Red, white, and hot telephones: on hotlines and international diplomacy.” Science Nordic, 2018.

Per Högselius, Arne Kaijser & Erik van der Vleuten: Europe’s Infrastructure Transition. Economy, War, Nature. Palgrave Macmillan, 2016.

Lyssna också på

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den belgiske kungen Leopold II hävdade att hans intressen i Afrika var rent humanitära och att hans mål var att sätta stopp för den förhatliga slavhandeln i det som kom att bli fristaten Kongo. Sanningen skulle emellertid visa sig vara en helt annan.

Sedan engelsmannen Edmund de Morell upptäckt att de fartyg som anlänt till Antwerpens hamn fullastade med elfenben och gummi återvände till Afrika med ammunition och vapen ombord förstod han att allt inte stod rätt till i fristaten Kongo.

I detta avsnitt av en oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om de små detaljerna som gjordes att missförhållandena i kung Leopolds Kongo avslöjades. Vilka var imperialismens drivkrafter? Vilka uttryck tog den sig i Kongo och finns det en svensk koppling till avslöjandet av missförhållandena?

Under 1800-talets sista decennier tog imperialismen fart på allvar och de europeiska stormakterna delade upp världen mellan sig. En av dem som deltog i kampen om områden i Afrika var den belgiske kungen Leopold II. Med hjälp av den världsberömde journalisten Henry Morton Stanley skaffade han sig kontroll över ett område i Kongobäckenet som ingen tidigare gjort anspråk på och efter Berlinkonferensen 1884 - 85 erkändes den så kallade Kongofristaten som hans personliga egendom.

Redan några år före Edmund de Morell upptäckt i hamnen i Antwerpen hade missionärer uppmärksammat den grymma exploateringen av lokalbefolkningen som belgarna under kung Leopold ledning ägnade sig åt.

Kommissioner tillsattes som avslöjade att det som skedde i Kongo inte kunde beskrivas som något annat än slavarbete och massmord. Till sist blev trycket mot kung Leopold så hårt att han valde att lämna ifrån sig sin koloni till den belgiska staten. Därmed hade Belgiska Kongo bildats 1908.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Skotten i Sarajevo den 28 juni 1914 blev upptakten till första världskriget, en av världshistoriens största katastrofer. Men vad var det egentligen som hände den där dagen, då ärkehertigparet Franz Ferdinand och Sophie sköts ihjäl i Bosnien-Hercegovinas huvudstad av en klen tonåring vid namn Gavrilo Princip?

En del av förklaringen ligger i själva datumet. Just precis den 28 juni var förmodligen världens sämsta dag för en åktur i öppen sportbil genom Sarajevo, i alla fall om man hette Franz Ferdinand och var tronarvinge till den habsburgska dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Den 28 juni är nämligen en av de viktigaste högtiderna i Serbien, ett land som 1914 låg i luven med habsburgarna om Bosnien-Hercegovinas nationella status.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Franz Ferdinands och Sophies sista resa. De reflekterar över det mytomspunna slaget på Trastfältet, den 28 juni 1389, som utkämpades mellan serbiska och osmanska styrkor – och i efterhand har blivit till ett definierande ögonblick i serbisk historieskrivning och identitetsutveckling. Dessutom försöker de att ringa in den unge, lungsiktige och på många sätt ganska osannolike mördaren Gavrilo Princip.

Litteraturtips

Andreas Marklund: Skotten i Sarajevo. Upptakten till första världskriget. Historiska Media, 2020.

Christopher Clark: The Sleepwalkers. How Europe Went to War in 1914. Allen Lane/Penguin Press, 2014.

Bild Omslag: Mordet illustrerat av Achille Beltrame i den italienska tidningen Domenica del Corriere 12 juli 1914. Wikipedia, Public Domain.

Bild artikel: Sarajevorättegången med mördaren Gavrillo Princip i mitten av främsta raden. Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

James Bond är sannolikt världens mest kände, fiktive agent. Han var från början en litterär figur men dök upp på den vita duken i början av 1960-talet, då produktionsbolaget EON Productions under ledning av Albert R Broccoli och Harry Salzman köpte filmrättigheterna till Ian Flemmings böcker.

Framgångarna lät inte vänta på sig. Bondfilmerna blev oerhört populära, inte minst under 1970- och 80-talen, och nådde en stor publik. Undersökningar har gjorts som visar att omkring en fjärdedel av världens befolkning sett minst en Bondfilm. James Bond var en produkt av det kalla kriget och filmerna utspelades med denna konflikt som fond.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalat historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om James Bond och det kalla kriget. På vilka sätt är Bondfilmerna en tidsspegel och vilken bild av kalla kriget ger dessa filmer? Lyssna för att för veta mer om agent 007:s äventyr under det kalla kriget.

I bakgrunden fanns hela tiden den ömsesidiga misstron mellan öst och väst och hotet om ett globalt kärnvapenkrig. Bondfilmerna är i mångt och mycket en tidsspegel eftersom de påfallande ofta följer det kalla krigets konjunkturer. Under avspänningens 1970-tal samarbetar James Bond och den sovjetiska agenten Anya Amazova medan han i början av 1980-talet, när det kalla kriget tagit fart på nytt, kämpar mot den onde, sovjetiske generalen Orlov som vill starta krig mellan Nato och Warszawapakten.  Utvecklingen från detente till nytt kallt krig blir på så sätt tydligt i Bondfilmerna från dessa decennier.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dannebrogen, den danska flaggan, fyllde jämnt häromåret, närmare bestämt 800 år. Detta firades med pompa och ståt i vårt sydliga grannland. Ett stridsflygplan målat i nationalflaggans färger dånade exempelvis över land och rike, vilket förmodligen fick många danskar att lyfta blicken mot himlen.

Faktum är att det var som gåva från himlen som den rödvita korsfararfanan första gången visade sig för danskarna. Det var den 15 juni 1219, då den danske korsfararkungen Valdemar Segersäll befann sig i Estland för att kristna esterna.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Dannebrogens långa och mångfacetterade historia, samtidigt som de håller ett vaket öga på den svenska flaggan och går igenom några möjliga namnförslag.

Intressant nog finns en liknande legend om den svenska flaggan. Vår egen flagga lär nämligen ha visat sig som ett brinnande kors på himlen då kung Erik den helige var på korståg i Finland. Inte desto mindre är det den danska flaggan som anses vara världens äldsta, åtminstone den äldsta nationalflaggan i världen som ännu är i bruk. Men varifrån kommer egentligen dessa legender och föreställningar? När blev korsfararflaggor och kungaflaggor till nationella symboler som också representerar folk och nationella värderingar? Och hur kommer det sig egentligen att den danska flaggan har ett eget namn, Dannebrogen, medan vår blågula motsvarighet är bokstavligt talat anonym?  

Litteraturtips

Andreas Marklund: ”Under the Danish Cross. Flagging Danishness in the Years Around World War II”. Scandinavian Journal of History, 2013.

Inge Adriansen: Nationale symboler i Det Danske Rige 1830–2000. Bd I: Fra fyrstestat til nationalstater. Museum Tusculanums Forlag, 2003.

Magnus Bergsten: ”Flagga för kung och fosterland”. Populär Historia, 2017.

Bild: Slaget vid Lindanäs 1209 målad av Christian August Lorentzen 1809, Statens museum for kunst, Wikipedia, public domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.