Tro och förnuft

I detta avsnitt sänder vi den föreläsning som Ylva Eggehorn höll i samband med att hon blev hedersdoktor vid Teologiska Fakulteten vid Uppsala universitet, den 25 januari i år. 

Ylva Eggehorn är född 1950 och har varit verksam som poet och författare sedan sin debut 1963 med diktsamlingen Havsbarn (Bonniers).

Eggehorn är en folkkär psalmförfattare, romanförfattare, poet och kulturskribent som bidragit till att ge fler "ett språk för en (vuxen) tro" - vilket också är namnet på en av hennes böcker. 
Vi utgår delvis från den boken i avsnitt 28, som heter: "Knutby, fundamentalism och sökandet efter en vuxen tro."

I ett senare avsnitt hoppas vi kunna intervjua Ylva Eggehorn som en uppföljning till detta avsnitt.

Föreläsningen har titeln: "Imponderabilia - ett försvar för kulturteologi i en tid utan facit."

Hoppas på god lyssning!

Detta är det första av två avsnitt som behandlar Philip Geisters nya bok "En Gud för de levande: introduktion till kristen eskatologi" (Artos 2023).

I detta avsnitt samtalar Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Philip Geister, rektor och lektor i systematisk teologi vid Newmaninstitutet.

I sin bok menar Geister att kristen eskatologi inte i första hand ska förstås som "kristen framtidsforskning" utan snarare som ett slags "djupseende" där universum, mitt liv och min död, ses i ljuset av tron på en Gud som inte överger oss i döden - en Gud för vilken alla är levande, som Jesus säger i Lukasevangeliet.

Varmt välkommen att lyssna!

Detta avsnitt består av en föreläsning av Stephen Mumford om dispositionalism. 

Stephen Mumford är professor i filosofi och metafysik vid Durham University i Storbritannien, och kommer till Uppsala den 18-19 april på konferensen God and Nature: reflections on emergence, causality and directionality som handlar om naturvetenskap och teologi.

Information om den konferensen kan du få om du går in på tro och förnuft-poddens facebook-sida:

www.facebook.com/troochfornuft  eller på konferensens hemsida: www.nordicdialogues.com 

Dispositionalism är en teori om naturen och om orsaker, och Ulf Jonssons bok ?Gud och andra orsaker? som behandlas i avsnitt 63 av podden har dispositionalismen som utgångspunkt för den teori om gudomligt handlande som Jonsson lägger fram i den boken.

Men i denna föreläsning går Stephen Mumford in lite mer precist på dispositionalismen som en teori om naturen och dess förmågor. I slutet kopplar Mumford dessa tankar också till frågor om mirakler och gudomligt handlande.

Vad innebär denna teori och hur skiljer den sig från David Humes teori om orsaker, som varit väldigt inflytelserik de senaste 250 åren?

Dispositionalismen har rötter hos både Aristoteles och Thomas av Aquino och innebär en rikare förståelse av naturen och dess förmågor än den mekanistiska världsbildens förståelse som varit dominerande i västerlandet sedan 1700-talet.

Efter Mumfords föreläsning, som är lite drygt 50 minuter lång, följer en diskussion mellan Ulf Jonsson och Mumford.

Tro och förnuft-podden produceras av Tidningen Sändaren i samarbete med Newmaninstitutet och Teologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Varmt välkommen att lyssna!

Kulturtidskriften NOD startades 2004 av Örebro Teologiska Högskola. Under några år distribuerades den av tidningen Dagen, men drivs nu av en förening med Pekka Mellergård, neurokirurg och tidigare rektor för Örebro Teologiska Högskola, som chefredaktör.

I detta samtal (som är två månader försenat!) samtalar vi både om nummer tre, som hette "Fruktan och förtröstan i rädslans kultur" och det då kommande nummer fyra, som hette "Jesus var inte kristen: om judendom, kyrka och Israel." Detta var det sista numret under 2023.

Som prenumerant kan man läsa alla nummer online, och man kan läsa mer om tidskriften på deras hemsida.

Bägge nummer får sägas ha högaktuella teman, och teman som dessutom sattes innan de tragiska händelserna i Israel och Gaza, respektive den våg av gängrelaterade mord som drabbade Sverige under hösten 2023.

Vi samtalar med Pekka Mellergård om vad syftet med tidskriften är, om hur det egentligen står till med den kristna offentligheten och hur pass representativ diskursen som råder i tidningar som Världen idag och till viss del Dagen och TV 10 egentligen är för hur kristna i allmänhet tänker.

Samtalet kretsar också kring rädslan för samhällsutveckling och ibland missvisande moraliserande över detta, hur det står till med det offentliga samtalet i kristenheten, varför kyrkan varit en plantskola för duktiga musiker - men inte på samma sätt en mylla för intellektuell fördjupning och konst - om traumatiserande religion, och annat.

Här är lite hållpunkter i avsnittet:

Minut 1-29: Hur väl speglar den kristna ?offentligheten? kristenheten?

Det finns ett ganska litet gäng som sätter tonen för diskussionen och debatten. 

Vad hände med tidningen NOD när Dagen tog över ansvaret för den?

Varför är man bra på att skapa en miljö som blir en mylla för duktiga musiker i (fri)kyrkan, men inte på samma sätt en intellektuell miljö, eller en mylla för konstnärskap?

29.50: Vi börjar diskutera numret ?Fruktan och förtröstan i rädslans kultur?.

Vad är rädsla?

40: Intervjun med Lars Trägårdh 

46: Vad är mod? 

48:30 Intervjun med Johan Heltne

Behövs en religionstraumadag?

55: Omogen religion är farlig.

1:10: Systemfel i kristenheten och hur man kan åtgärda dem.

Det är i år exakt 50 år sedan författaren J.R.R. Tolkien dog, men uppskattningen för hans författarskap och den värld han skapade har växt närmast exponentiellt. Hur kan en skildring av en värld som helt uppenbart inte är vår ändå resonera så djupt med så många? 

Kan det rent av vara så, som Tolkien själv sa, att en författares ?sekundära värld? kan återspegla ett sanningens ljus tillbaka på vår ?primära? värld?

Och vad är det i så fall för sorts sanning?

Detta är några av de grundläggande frågor som John Sjögren försöker besvara i sin bok ?Jordens sång: Essäer om Tolkiens tankevärld? som utkom under hösten 2023 på Fri tanke förlag.

I nio essäer utvecklar Sjögren en rad teman som han finner i Tolkiens författarskap av teologisk och filosofisk natur: frågor om naturens förtrollning, om skönheten, ondskan, tiden, äventyret och mer.

I dagens avsnitt tar Tro och förnuft-poddens två Tolkiennördar samtalet vidare efter att läst boken.

Vad innebär det att skogarna i södra Halland påminner om Lothlórien, snarare än tvärtom? Är eskapism alltid en flykt från verkligheten?

Är ondskan enbart frånvaron av det goda, eller äger det en egen gestalt? Hur är det då med orcherna?

Och vad kan alver och hobbitar lära oss om hur det är att vara människa: mellan himmel och jord - eller mellan Fylke och Valinor?

Jacques Ellul (1912-1994) var en fransk filosof, sociolog och lekmannateolog som skrev ett 60-tal böcker.

Under andra världskriget var Ellul aktiv i motståndsrörelsen och hjälpte till att gömma judar och föra dem över gränsen till Schweiz, och fick efter kriget utmärkelsen "Rättfärdig bland folken" från det israeliska förintelsemuseumet Yad Vashem.

I sin bok Närvaro i modern tid som kom första gången 1946 försöker Ellul stava ut hur kyrkan i allmänhet och inte minst "intellektuella lekmän" ska uppfylla sitt uppdrag i den moderna världen.

Boken innehåller en del skarpa analyser om tekniken och medialiseringens effekter - som vi ser ännu tydligare idag, 80 år senare - och några frön till en slags grund för en kristen "närvaro i modern tid".

Men boken tycks också vara en bearbetning av Elluls reformerta och dialektiska perspektiv: ibland hamnar boken i en upprepning av den reformerta tankefiguren att världen är så fallen att det enda vi kan göra är att rädda människor ur den. 

Säkert är Ellul delvis formad av sina erfarenheter under andra världskriget och i så extrema situationer kan en sådan analys vara giltig - som exempelvis att rädda förföljda ur ett land, snarare än att göra det landet bättre.

Men samtidigt är detta perspektiv inte universellt bland teologer verksamma under andra världskriget, så det verkar vara något med Elluls egna tänkande som spelar in här.

Det hindrar som sagt var inte att Ellul kommer med intressanta iakttagelser och också levererar ett frö till en "kristen närvaro i modern tid".

Dessa frön kan sägas vara: 

- en konkret närvaro i världen och de verkligheter man vill relatera sig till: inte bara abstrakta analyser.

- en insikt om teknikens och medialiseringens effekter för att fjärma oss från den konkreta verkligheten.

I teknikens fall genom att vi kommunicerar "längre ifrån" varandra. 

I medialseringens fall att vi genom medierna med nödvändighet får ett begränsat urval av verkligheten berättad för oss, och denna blir dessutom "förklarad" med hjälp av starkt förenklade och ibland missvisande förklaringsmodeller.

- Behovet av kontemplation och bön, och att utveckla en livsstil snarare än att bara hålla sig på en diskursiv nivå för att försvara kristen tro. 

Det som hade varit intressant vore att se hur denna vision skulle positivt kunna stavas ut, där kristna kunde vara en konstruktiv och kreativ närvaro i modern tid och inte bara ta avstånd från allt som är dåligt.

Detta Mötesplats består av tre korta föredrag på 15 minuter vardera om relationen mellan humor, religion och glädje och lycka som kontrollförlust eller som uppvisning.

Föredragshållarna var:

Pia Johansson (komiker och skådespelare, känd bland annat från Parlamentet och På minuten).

Fredrik Heiding, jesuitpräst och författare till boken Lek, för Guds skull: lekfullhetens kreativitet, dygder och laster

Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet och författare till trebandsverket Gudomliga komedier: humor, subjektivitet, transcendens.

I ett senare avsnitt hoppas vi kunna sända det panelsamtal som följde på de tre föredragen.

Hoppas på god lyssning!

I detta avsnitt diskuterar vi William T. Cavanaughs (född 1962) bok Being Consumed: Economics and Christian Desire.

I sin bok analyserar och undersöker Cavanaugh konsumtionssamhällets och kapitalismens baksidor ur ett teologiskt perspektiv. 

Vad betyder egentligen "fri" i uttrycket "fri marknad"? Räcker det att man inte utövar fysiskt tvång eller undanhåller information om varan, eller arbetsvillkoren (för den som säljer sin tid) för att det ska vara en "fri" varu- och arbetsmarknad?

Är marknaden fri även om människors enda alternativ till ett slav-liknande jobb är att svälta och att hon därför av "fri vilja" tar detta jobb?

Och är en konsument fri om den får köpa vad den än begär? Eller är frihet att få sitt begär befriat och format så att det hjälper människan att blomstra?

Vad gör det med oss om vi börjar betrakta allting som köp- och säljbart? 

Kan nattvarden, eukaristin, lära oss ett annat förhållningssätt än det vi övas in i, i ett konsumtionssamhälle? Som Cavanaugh konstaterar så innebär eukaristin att vi inte gör det vi äter till en del av oss, utan det vi konsumerar - Kristi kropp - förenar oss med sig självt.

Dessa och liknande frågor diskuterar Cavanaugh i boken som utgör dagens avsnitt. 

Den 22 maj hade vi en live-podd över zoom, som kommer här som ett vanligt avsnitt.

Den första delen, fram till 41 minuter, har vi ett öppet samtal om olika frågor som rör poddens tematik. Vi tar upp frågor om det är annat än naturvetenskap och religion som är i fokus för debatten om religion nuförtiden, relationen mellan mystik och filosofi och apologetikens natur och roll.

Den andra delen, från 41 minuter och framåt, diskuterar vi följande fråga: behöver kyrkan lämna det "u-formade" meta-narrativet för att beskriva världen, som varit dominerande inom inte minst protestantisk västerländsk kristenhet?

Det vill säga det narrativ som har tre tydliga punkter: en föreställning om en fullkomlig skapelse, ett fall och sedan en eskatologisk frälsning?

Ett alternativ till detta paradigm finns i det så kallade "exitus-reditus schemat". Enligt detta schema ska man inte förstå det som att världen utgår från världen (exitus) perfekt och fullkomlig, utan i en process av tillblivelse där den successivt ska nå sitt mål och förenas till Gud genom en fri respons till Gud (reditus). 

Människan blir i detta perspektiv den varelse som kan ge en medveten respons till Gud, och som därigenom kan sägas vara "skapelsens präst" - den förmedlande länken mellan Gud och skapelsen. Världen skapas i detta perspektiv i en process som fullkomnas i skapelsens fria ja till Gud.

Det betyder inte att Gud är frånvarande från skapelsen, innan människan. Men genom människan kan skapelsen på ett medvetet sätt bejaka relationen till Gud.

Artiklar vi nämner:

"Homo adorans: exitus et reditus in theological anthropology"

"Procession and return in Thomas Aquinas and his predecessors"

Poddar vi nämner:

"Den fördolda världen"

"Härtats bön"

På måndag den 22 maj, klockan 20.30, tänkte vi ha en live-podd över zoom som framförallt syftar till att få ett samtal mellan oss som gör podden och er lyssnare.

Vi har pratat med ett par lyssnare som kommer vara med och ställa frågor men vi vill gärna att vi blir några stycken!

Podden kommer sedan att sändas ut som ett vanligt avsnitt den 29 maj. (Men om man inte vill att ens fråga ska sändas kan man bara säga det när man ställer den.)

Zoomlänken finns här:

https://us02web.zoom.us/j/86947404484?pwd=MWZ4S3FXUzZXcXE5L280VXh2Mk1Ydz09

Hoppas vi ses!

I detta föredrag från serien "Mötesplats för teologi, filosofi och samhälle" samtalar Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet om sin senaste bok Gud och andra orsaker (FriTanke, 2022) tillsammans med Bengt Kristensson-Uggla, som innehar Amos Anderssons professur i filosofi, kultur och företagsledning vid Åbo Akademi. 

Ulf Jonssons bok behandlar en ny teori om orsaker, eller kausalitet, som kallas för "dispositionalism" och hur denna påverkar förutsättningarna för att tala om Gud som en orsak.

Läs en recension av Ulf Jonssons bok här.

Idag skulle vi egentligen ha haft en live-podd över zoom.

Vi kände dock att vi ville kombinera detta med ett par gäster och vi vill tänka igenom upplägg och tema lite mer och hinna göra lite mer reklam.

Nytt datum meddelas senare!

Istället laddas en föreläsning från serien "Mötesplats för teologi, filosofi och samhälle" upp på eftermiddagen/kvällen.

I Ekots Söndagsintervju i fredags (den 24 mars) med polisen Mats Lindström säger Lindström att en knäckfråga att ta itu med är varför så många unga män som växer upp i förorten ser yrkeskriminell som en eftersträvansvärd identitet. Lindström säger att det florerar framförallt tre status-identiteter: fotbollsproffs, rappare eller gängkriminell.

Det Lindström i praktiken pratar om är vad sociologen Christian Smith i sin bok Moral, Believing Animals: Human Personhood and Culture. kallar för en ?moral order?: en kulturell föreställningsvärld om vad som är eftersträvansvärt, meningsfullt, sant och gott och vad man ska försöka uppnå i livet.

Lindström berättar om en episod då en gängmedlem han gripit men som sedan blivit släppt hånar honom för att han har så enkla kläder medan han själv har kläder för 50-60 000. Det vittnar förstås en del om vad som värderas i den "moral order" där den personen befinner sig.

Att vara människa kräver att man lever i en sådan föreställningsvärld, en sådan ?moral order? ? som inte kan bevisas men som vi ändå måste orientera oss efter. Den utgör på ett sätt vattnet vi simmar i. Men genom vår självmedvetenhet kan vi alltid ta ett kliv tillbaka och titta på, och utvärdera, den moraliska ordning vi befinner oss i.

Detta öppnar upp frågan om en objektiv moral, som inte bara är ett kulturellt perspektiv. Dessutom menar Smith att självmedvetenheten gör det möjligt att tematisera den empiriska världen som helhet och försöka tolka den. Men eftersom den inte tolkar sig själv behöver vi tolka den i ljuset av en större horisont, och detta öppnar upp frågan om en transcendent, gudomlig verklighet.

Avsnittets delar:

7:25: Vad gör vi av det faktumet att många akademiska discipliner har teoretiska perspektiv som är dominerade av reduktiva och filosofiskt-normativa perspektiv på människan?

14:30 Att brottas teologiskt med olika filosofiska perspektiv, en slags intellektuell askes.

16:30: Vad är Christian Smiths övergripande argument?

17:35 Vad är ?a moral order??

21:40 Konkreta exempel på vanliga ?narrativ? i vår kultur

23:30: Många narrativ gestaltar ett reellt värde, ur ett kristet perspektiv.

24:15: Vilket narrativ är det som gestaltar vår kulturs heliga värden?

25:50: Det blir pinsamt/tabu att utmana det heliga.

29:30: Individuell framgång och kändisskap som frälsning?

30:20 Vad är heligt i den kristna tron? Kärleksfull gemenskap.

31:30 Kärlek är uppmärksamhet ? men vilken sorts uppmärksamhet?

32:10:  Sociala medier som en väg till pseudo-tröst?

38: Hur självmedvetenheten skapar en insikt om skillnaden mellan subjektivt och objektivt.

41: Skillnaden mellan att göra en självständig bedömning av moraliska frågor och att orientera sig efter vad som är ?lajkat? i ens kultur.

44:30: Vad händer med vår syn på relationer och med dessa relationer om vi använder exempelvis rational choice-teorier och ett ekonomiskt språk för att förstå dem?

46:30: Självmedvetenheten som den kapacitet som öppnar upp frågan om en transcendent grund för moralen.

49:30 Självmedvetenheten öppnar upp för frågan om en transcendent, gudomlig verklighet.

Nästa gång är måndag den 24 april och då blir det en live-podd över zoom. Mer information kommer men vi hoppas på ett bra samtal med lyssnare!

Agustin Fuentes (född 1966) är en primatolog och biologisk antropolog som är intresserad av vad som skiljer människan från andra djur. 

För att närma sig ett svar på den frågan måste man fokusera på hur människans specifika form av "niche-konstruktion" ser ut - det vill säga, hur hon omformar sin miljö. 

Detta är en tematik som Fuentes har utforskat både i sin bok The Creative Spark: How Imagination made Humans Exceptional och i boken vi läst till detta poddavsnitt: Why We Believe: Evolution and the Human Way of Being.

Människans sätt att vara i världen - hennes specifika typ av "niche-konstruktion" - är i grunden formad av förmågan att tro, säger Fuentes.

Förmågan att tro är en kapacitet som gör det möjligt för människan att relatera till verkligheten på ett rikare sätt än enbart genom den sinnesdata som når henne "här och nu". Även andra djur kan "tro" men människans förmåga att tro - att tänka på det som går utöver det empiriska - gör hennes sätt att vara i världen exceptionellt, menar Fuentes.

Förmågan att tro är relevant både för att kunna föreställa sig att den naturliga världen kan förändras, men också för att kunna tänka på en dimension av verkligheten som övergår det naturliga.

Människan kan genom sin förmåga att tro föreställa sig framtida eller ideala scenarior, som kan vägleda hennes handlande och som gör att hon kan omforma den verklighet hon lever i - sin "niche". 

Religion är ett uttryck för förmågan att tro och är varken något som uppkommit för att maximera fitness, eller enbart som en bi-effekt av någon specifik förmåga som direkt syftar till att maximera fitness, som exempelvis en "hyper-aktiv" förmåga att upptäcka agens. ("Hyper-active agency detection device" som vissa kognitionsvetare talar om.)

Några hållpunkter i programmet:

2 - 12 minuter: tillbakablick på samtalen med Al Kimel.

12:15 börjar vi prata om ?Why we believe: Evolution and the human way of being?.

13:40 Vad är Extended evolutionary synthesis?

16.:20 Organismer förändrar sin miljö: niche-konstruktionen.

19:35 Vad är tro?

Föreställningsförmåga: relaterar till något som inte är empiriskt närvarande ?här och nu? ? en slags tro.

28:20 Ätandet av äpplet signalerar inträdet i en ny existentiell "experiential niche"?

Peter Gärdenfors om skillnaden mellan frikopplade och kopplade representationer.

30:30: Sammanfattning av vad vi sagt hittills.

34:00 Religion har med förundran att göra, inte en misslyckad kausal-teori?

35:30: Hur kan religiösa gemenskaper hjälpa människor att uppöva förundran?

39:10 Religion som ett uttryck för att människan trätt in i en ny "experiential niche". Från "habitat" till "kosmos", till en kosmos-transcendent verklighet.

41:20 Förmågan att tänka på existensen som helhet, gör det möjligt att uppleva både en ny typ av blomstring, men också en ny typ av tomhet. 

Länkar till saker vi nämner:

Avsnitt 20 om Pierre Hadots bok "Vad är antikens filosofi?" där Hadot beskriver de olika filosofiskolorna som olika sätt att relatera sig till en kosmisk helhet. En sammanfattning av programmet finns i detta blogginlägg.

Tomas Jarvids blogginlägg om Pär Lagerquists diktning om Guds frånvaro. 

This is the second part of our interview with Fr Aidan Kimel, whose book Destined for Joy: The Gospel of Universal Salvation was the theme of episode 57.

Themes we discuss:

Does the Universalist hope invite the objection "Let us sin, so that grace may abound"?

Can we really say that we know rather than just hope that all shall be saved?

Will God's love, truth and beauty in the end be made so manifest for everyone that every creature just cannot disown it?

Does our doubts in Universalism - that it is "too good to be true?" indicate a lack of belief in the love and power of God, as George MacDonald (1824-1905) said?

What are the consequences of affirming that God is infinite, absolute love?

That could be said to be the underlying question of Father Aidan Kimel's book Destined for Joy: the Gospel of Universal Salvation (which was the theme of episode 57) where he lays out his vision of, and reasons for believing in, universal salvation.

In this episode we interview fr Aidan and discuss how he came to embrace universalism and what the deepest or best reasons for universalism are according to him.

Themes we discuss:

- the need for a "hermeneutic of God's unconditional love" when reading Scripture,

- how universalism may be said to continue a trajectory of progressive revelation within Scripture, in so far as it can be said that the seeds of universalism are planted in Scripture but come to fruition in the deepening reflection on the consequences of God's love as revealed in Scripture.

- whether the universalist analysis of human free will is compatible with a category of culpable moral wrongdoing.

Rough overview of the conversation (the time marks are approximate):

1-18 minutes: general introduction and a summary of fr Aidan's road to embrace universalism.

18 minutes: Peter asks whether the experience of holding funerals was an impulse for fr Kimel to move towards universalism (as it has been for Peter)?

24 minutes: Peter asks how fr Aidan views and interprets the "Gehenna-texts"?

28.30: Erik asks about fr Aidan's experience of whether preaching universalism changes a congregation?

32: Christoffer brings up the philosopher Bernard Lonergan, who talked about conversion as a form of "paradigm-shift": believing that God is unconditional love is a quite radical existential and psychological paradigm-shift if we would really embrace it, and not just "think" it.

35.30: How does the universalist analysis of free will relate to the category of culpable moral wrong-doing?

41:30: Purgatory as a both liberating and painful experience.

44.30: Arguments for universalism in Scripture?

51.30: The notion of "progressive revelation" and how that relates to the development of universalism.

58:30: Most interesting proponents of universalism in Church history?

Links:

Father Aidan Kimel's blogg: Eclectic Orthodoxy.
His book: Destined for Joy: The Gospel of Universal Salvation

Some universalists mentioned in the conversation:

Origen (185-253)

Gregory of Nyssa (335-395)

Isak of Nineveh (613-700)

Julian of Norwich (1342-1416)

Thomas Talbott (contemporary theologian who wrote the book The Inescapable Love of God)

David Bentley Hart (contemporary theologian, who has written an afterword in Kimel's book, and the book That All Shall Be Saved: Heaven, Hell and Universal Salvation).

I detta avsnitt diskuterar vi inkarnationen, bland annat med hjälp av Athanasios av Alexandrias (298-373) bok Om inkarnationen.

Rowan Williams säger att kristologi är en enigmatisk vetenskap, vilket inte är så konstigt, eftersom både Gud och människan är enigmatiska varelser: varelser som vi inte kan få begreppslig kontroll över. Det föranleder en viss intellektuell ödmjukhet när man närmar sig inkarnationen.

Men det går att hitta fruktbara analogier och liknelser för inkarnationen. 

Men först behöver man skilja på läran om inkarnationen: att Gud har blivit människa i Jesus från Nasareth, och teorin om inkarnationen: olika sätt att begripliggöra läran på.

Jesuiten Karl Rahner (1904-1984) talade om "symbolens teologi". Rahner menar att i en kristen tankevärld så används "symboler" för att beteckna en viss typ av relationer, som är mer intima och organiska än vad vi ofta har i åtanke när vi talar om symboliska representationer. Ofta när vi pratar om symboler menar vi godtyckliga symboler. 

Men en "real-symbol", som Rahner kallar den, är mer en slags själv-uttryck för den verklighet som den representerar. Mina handlingar under mitt liv är en "symbol" för mig som person.

Alla dynamiska varelser eller fenomen kan sägas ha en sådan "symbolisk" karaktär: en aktivitet som uttrycker dess natur och väsen.

En symbol i Rahners mening har alltså en mer organisk relation till det som symboliseras, som exempelvis en persons kroppsspråk kan vara en "symbol" för hennes känslotillstånd. 

Jesus är genom inkarnationen Guds själv-uttryck i mänsklig gestalt: "symbolen" för Guds väsen. 

Alvin Kimel är ortodox präst och driver bloggen Eclectic Orthodoxy.

I sin bok Destined for Joy: The Gospel of Universal Salvation argumenterar Kimel för det som är kärnan i hans teologiska tänkande: till slut kommer alla människor att försonas med Gud. 

Argumenten för universalism är för Kimel av tre olika slag, som motsvarar varsin av bokens tre delar: bibelteologiska, kyrkohistoriska, och filosofiska. 

Det filosofiska argumentet utgår från en analys av människans vilja. Att ha en fri vilja är inte att kunna vilja vad som helst, lika lite som att ha en "fri tanke" är att kunna tänka att månen är en ost och därför kan jag flyga. 

En fri tanke är istället en tanke som är fri att följa sin egen inre logik, en fri vilja är en vilja som fullt ut kan bejaka viljans riktning mot det sant goda. Att verkligen förstå vem Gud är är också att vilja förenas med Gud. 

Kimels teologi är också djupt existentiellt grundad. Kimels son Aaron begick självmord 2012 och Kimel höll begravningen, och predikade på begravningen. Predikan finns med i boken. För Kimel är teologin inte en abstrakt spekulation utan en djupt existentiell angelägenhet: en himmel som inte inkluderar Aaron är inte en himmel för Alvin.

Detta är ett annat av Kimels argument för universalism: eftersom vi alla hör ihop kan vi inte bli frälsta om inte de vi hör ihop med också blir räddade.

Men det innebär inte att det inte också finns ett behov av försoning och omvändelse innan vi träder in i himlen, därför har skärselden en viktig plats i Kimels eskatologi.

I det här avsnittet borrar vi vidare i det som Thomas Nagel kallar för den "kosmiska frågan": hur vi kan förstå vår plats som människor i Universum? 

Holmes Rolston är teolog och filosof som skrivit mycket både om relationen mellan vetenskap och religion och om miljöetik. I sin artikel "Creative Genesis: Escalating Naturalism, and beyond" försöker Rolston presentera en syn på naturen som flerdimensionell och kreativ. 

Det största miraklet i universum är att det kan ge upphov till personer och personlig närvaro, säger Rolston. Denna fantastiska kapacitet pekar, menar Rolston, också på att den har sitt ursprung i ett trans-kosmiskt medvetande - i Gud.

Rolstons natursyn liknar i mångt och mycket den som Thomas Nagel för fram i Mind and Cosmos. Men till skillnad från Nagel sätter Rolston in denna natursyn i en större teologisk världsbild. Rolston bejakar den "mjuka naturalismen" som är icke-reduktiv, men säger samtidigt att anledningen till att den mjuka naturalismen är en många stycken sann beskrivning av vårt universums karaktär, beror på universum har sin källa i ett trans-kosmiskt medvetande.

Som Rolston skriver:

"Presence is the miracle ? rare but undeniably here ? and revealing of the whole. Science tends to feature the primacy of matter-energy, but theologians reply that the primacy is in experiential presence ? that is what is primarily to be explained.

The one indisputable fact is that ?I am.? How can it come to be that matter-energy results in persons with such presence? The
deepest and most plausible answer is Presence, subtending Presence, at the start up and en route. (Recall the Hebrew: YHWH, ?I am.? ?I am present.? Numinous Presence.)
(...)
Is mind a key to the whole? Are we detecting Mind in with and under it all? Are we an icon of deeper Presence, Spirit suffusing the universe story?"

Hur kan vi skilja på destruktiva och konstruktiva sätt att tala om synd? Finns det något sätt att tala om synd som hjälper och inte stjälper mänsklig blomstring?

Detta är temat för föredraget som utgör dagens "Mötesplats". Talar gör NIkolaus Wandinger, professor i systematisk teologi vid Innsbrucks universitet.
Wandinger beskriver sitt föredrag så här:

Talk of ?sin? is often seen as a dangerous element of an oppressive religious morality that is outdated ? or on the contrary as belittlement of what should better be called criminal behavior.
As a dogmatic theologian, my view on sin is not so much on deeds that might be qualified as such but on the meaning of the concept itself: Is it really just the theological parallel to what one would call immoral acts? If so, shouldn?t we do without it?
In a sound Christian theology, ?sin? is not so much a moral but a spiritual concept about our relation to God; and the even stranger looking idea of "original sin" is not meant to place an additional burden of guilt on believers but to interpret the difficulties we face in being faithful to our own moral standards.

Thomas Nagel (född 1937) diskuterar i sin essä "Secular Philosophy and The Religious Temperament" vad han kallar för "den kosmiska frågan": hur kan jag relatera mitt liv på ett meningsfullt sätt till den större helhet jag är en del av - till universum?

Önskan om att relatera sig till en större meningsfull helhet - en längtan efter "kosmisk försoning" - ser Nagel som kärnan i det reliigiösa temperamentet. Men vad ska man göra om man har ett religiöst temperament men inte tror på Gud?

I sin essä försöker Nagel diskutera tre möjliga responser på den kosmiska frågan, om man inte är religiös:

a) Att förneka att det finns någon verklig fråga här: "mening" finns bara i språkliga uttryck och inte hos kosmos.

b) Att acceptera att det finns en fråga, men att svaret (tyvärr) är att kosmos inte har någon mening. Istället får vi försöka skapa mening från "insidan ut" som Nagel säger.

c) Att försöka utveckla en syn på universum som gör att denna bild kan spela en "certain role in the inner life" och ge existentiell näring till vår syn på livet. Detta är det alternativ Nagel vill utforska.

Vi samtalar om Nagels essä och resonerar om Nagels förslag kan ses som en del av, snarare än ett alternativ till, en teologisk respons till den kosmiska frågan.

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet har skrivit boken Jesus som är en populärvetenskaplig bok om Jesus som historisk person. Boken ingår i en serie - världens dramatiska historia - som tar upp olika stora gestalter i historien.

Vad menas egentligen med "historiens Jesus"? Ibland används uttrycket i kontrast till "trons Kristus" och får då en klang av att betyda "den verklige Jesus" emedan "trons Kristus" med nödvändighet förstås som en förvanskning.

Men som den amerikanske bibelforskaren John P Meier har konstaterat så är detta en dålig förståelse av begreppet. Meier föreslår därför snarare distinktionen "den verklige Jesus" och "historiens Jesus" där den senare kan förstås som "historikerns Jesus": den information om Jesus som vi kan säkerställa med historievetenskapliga metoder, och den verklige Jesus syftar på den Jesusbild vi hade kunnat erhålla om vi hade levt i hans närtid.

Meier presenterar  ett antal kriterier för att säkerställa material i evangelierna som historiska och vissa av dessa kan man se att Dick Harrison använder sig av.

De grundläggande fakta om Jesus som Harrison menar är historiskt säkerställda är bland annat:

- han växte upp i Nasaret i Galiléen.
- han döptes av Johannes döparen
- han predikade, samlade lärjungar och utförde handlinger som uppfattades som helanden
- han predikade om Guds rike
- han förrådes av Judas
- han korsfästes
- hans grav befanns några dagar efter hans död vara tom

I vårt samtal presenterar vi de fem huvudsakliga kriterier som John P. Meier menar att historikern kan använda sig av för att undersöka om material i evangelierna troligen går tillbaks till Jesus, eller möjligen uppkommit senare i traderingen.

Det viktigaste av dessa kriterier är "pinsamhetskriteriet" som helt enkelt säger att uppfattningar som var pinsamma för den tidiga kyrkan och evangelisterna är troligen inte ett resultat av evangelisternas tillägg utan går tillbaka på en historisk händelse. Det betyder förstås inte att allt som inte är pinsamt är ett tillägg av evangelisterna: kriteriet är ett positivt kriterium - det vill säga det används för att belägga att något är historiskt - och inte ett negativt kriterium (som skulle kunna användas för att utesluta att något är historiskt).

I denna  föreläsning talar Katrine Marcal, som är författare och skribent, numera bosatt i London, utifrån sin bok ?Vem lagade Adam Smiths middag??.

Boken har blivit översatt till över 20 språk och nominerades till Augustpriset när den kom ut första gången 2012.

I denna bok problematiserar Marçal tesen att det är egenintresset som får samhället att fungera.

Den brittiske nationalekonomen Adam Smith skrev att det inte var för att vara snälla som slaktaren, bagaren och bryggaren tillverkade sina produkter, utan för att de tjänar på det.

Det är alltså egenintresset som ställer middagen på bordet åt oss, menade Smith. Men då glömde han, påpekar Marçal, att det i själva verket var hans mor som ställde fram den åt honom varje kväll.

I detta föredrag diskuterar Katrine Marçal det faktum att våra liv är invävda i relationer som inte är styrda av egenintresse, och att denna typ av relationer utgör en nödvändig infrastruktur för att samhället ska fungera. Något som vissa ekonomiska analyser av samhället tenderar att dölja.

Enligt den amerikanske katolske teologen David Tracy (född 1939) kan man analysera olika teologiska ramverk som uttryck för olika typer av "horisonter", "paradigm", "tankesätt" eller "imaginations". Tracy kontrasterar främst "analoga" respektive "dialektiska" tankesätt (Tracy använder främst ordet "imagination" vilket inte har någon bra översättning på svenska.)

Kristen tro får olika karaktär beroende på i vilket paradigm den gestaltas. Analoga och dialektiska paradigm är "idealtyper". Men på ett generellt plan är det analoga mer typiskt, menar Tracy, för katolska traditioner och det dialektiska mer typiskt för protestantiska traditioner.

Den grundläggande skillnaden mellan dessa paradigm är hur man tänker på - inte vad som existerar, utan hur det som existerar relaterar till varandra.

I det analoga sättet att tänka är dessa relationer av typen del-helhet: det finns en affinitet, en resonans mellan exempelvis tro och förnuft, Gud och världen. Detta uttrycks i det medeltida mottot att "Nåden bygger på naturen och fullkomnar den, men förstör den inte".

Dessutom är skapelsen sakramental, en mötesplats med Guds nåd. "God lurks everywhere" som sociologen Andrew Greeley uttrycker det.

I den dialektiska föreställningsvärlden är Gud ganska frånvarande från skapelsen och egentligen bara närvarande i sina handlingar av specifik uppenbarelse. Relationerna här präglas snarare av kontrast och ett antingen/eller-förhållande. Gud eller världen, tro eller förnuft. Ibland kan detta utvecklas till en dikotomi, en motsatsrelation. 

Filosofihistorikern Peter Adamson menar till exempel att första gången han upptäcker synsättet att tron och förnuftet konkurrerar med, och inte kompletterar, varandra är när han läser Jean Calvin (1509-1564). 

Det dialektiska sättet att tänka tycks resultera i antingen dualism eller monism - på ett sätt som motsvarar de två andra sätten som man har förstått religiöst språk, vid sidan om det analoga sättet: via negativa - orden om Gud har helt annan innebörd än orden om ting i skapelsen, respektive via positiva - orden om Gud har exakt samma innebörd som orden om ting i skapelsen. 

Det dialektiska sättet att tänka tycks pendla mellan dualism och monism, eftersom det bygger på tanken att något antingen är a eller b. (Att kontrastera mot möjligheten att a är på väg mot och realiserat delar av b.)

Denna pendling mellan dualism och monism kan möjligen illustreras av hur den protestantiska tanken om att vi inte kan veta något alls om Gud oberoende av uppenbarelsen (dualism mellan tro och förnuft) övergår i den liberalteologiska tanken att uppenbarelsen inte tillför något alls till vår kunskap om Gud (monism mellan tro och förnuft).

Eller för den delen den starka betoningen av världens fallenhet (dualism mellan världen och Guds rike) som övergår i en idé om att det inte finns någon skillnad alls mellan mänsklig hygglighet och Guds rike.

Länkar till saker vi pratar om i programmet:

Katolska universitetet i Lviv som Newmaninstitutet samarbetar med. En av deras lärare har en serie sammanfattningar på Youtube av hur det militära läget i Ukraina utvecklar sig. 

Alexander Dugin, en fascistisk filosof som utövat inflytande på det ryska geopolitiska tänkandet. Hans bok The Foundations of Geopolitics har använts inom den ryska militärutbildningen. 

Wikipediaartikel om "Catholic imagination".

I detta avsnitt diskuterar vi andra delen av Norris Clarkes bok The One and The Many: A Contemporary Thomistic Metaphysics. Metafysik är ett gigantiskt område som man kan närma sig från många olika håll.

En fråga för metafysiken är hur det mänskliga livet och våra mänskliga ambitioner och sökande efter mening förhåller sig till den större helhet vi är en del av, kosmos.

Clarke säger i sin bok att "självets Gud" och "kosmos Gud" i slutändan måste vara samma. 

Om vi använder Gud som ett uttryck för det djupaste fundamentet för och det mest meningsfulla i tillvaron så skulle man kunna säga att även för en sekulär person uppstår frågan hur "självets Gud" och "kosmos Gud" relaterar: är kosmos helt främmande för våra mänskliga meningsskapande projekt, eller finns det en affinitet, resonans, mellan våra liv och universums karaktär?

Detta är en fråga som kräver metafysisk reflektion: ofta finns idag en oreflekterad common sense-metafysik där man tror att vetenskapen visat att allt som finns ytterst är och bestäms av livlösa materiella partiklar som rör sig i enlighet med naturlagarnas direktiv.

Men en vetenskaplig metafysik måste göra rum för den rationalitet som all vetenskaplig teoribildning är beroende av. Om alltså rationella argument kan påverka vad vi tänker och därmed våra hjärnor, så leder det till att vi behöver en metafysik som inte säger att allt som finns är "livlösa materiella partiklar som rör sig i enlighet med naturlagarnas direktiv". 

Denna potential för att påverkas av rationalitet, har antingen uppkommit under universums historia eller är något materien begåvats med från början: i vilket fall är det materiella nu förberett för och mottagligt för det rationella.

Detta ger en annan bild av relationen mellan människan och hennes projekt och den större helhet som hon är en del av - universum.

Detta är en av flera trådar vi utforskar i dagens avsnitt!

Föreläsningen om skapelse och evolution av dominikanen Mariusz Tabaczek som vi nämner i podden:

Does God create through evolution?

Eleonore Stumps analys av Jag-Du-relationer diskuterade vi bland annat i avsnitt 30.

 

 

 

I detta avsnitt diskuterar vi teman som filmen "Don't look up" aktualiserar. I synnerhet att det finns en slags konflikt mellan ytlighet och verklighet i den mediala offentligheten. 

Positionering och polarisering kan ses som uttryck för att den mediala offentligheten lever ett alltmer frikopplat liv från den verklighet som diskussionen på ytan handlar om. Åsikter värderas nästan mer efter hur de får en att framstå i den mediala offentligheten snarare än för vilka konsekvenser de skulle ha för den konkreta verklighet som de handlar om.

Länkar till saker vi pratar om:

Podden som behandlar Platon: Good in theory
Sketchen om "liemannen" i The Meaning of Life: I am the grim reaper.

Begreppet "existentiell hälsa" brukar bland annat förstås som upplevelsen av att ens liv är en del av en större meningsfull helhet. Om andlighet kan bidra till denna erfarenhet: vad kan vi då säga om andlighetens betydelse för psykisk hälsa, i en kultur som betonar individualism och det egna självförverkligandet?

Detta diskuterar Katarina Westerlund i det följande föredraget. Katarina är lektor och docent i systematisk teologi med livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet  och har i sin forskning bland annat intresserat sig för relationen mellan andlighet och psykisk hälsa bland barn och unga. I sin artikel "Spirituality and Mental Health Among Children and Youth" argumenterar Westerlund för att den starka betoningen på oberoende och att framstå som lyckad har en negativ relation till den existentiella hälsan bland barn och unga.

Metafysiken ställer frågor om tillvaron som helhet: vad är dess grund, yttersta natur - och mening? 

Till skillnad från en vetenskaplig disciplin (som är avgränsad till en viss typ av ting) ställer metafysiken frågor som: finns det något som kännetecknar allt som existerar? Vilka kategorier kan man dela in det som existerar i? 

Metafysiken är i grunden ett uttryck för människans obegränsade nyfikenhet. Om man bejakar den fullt ut, så kommer man till metafysiska frågor - som också visar sig vara djupt existentiella frågor.

Detta hävdar W. Norris Clarke i sin bok The One and The Many: A Contemporary Thomistic Metaphysics och i dagens avsnitt tar vi oss an första delen av Clarkes bok.

Länkar:

Avsnittet: "The four horsemen of meaning" ur Jordan B Petersons podd. 

Kort intervju med Norris Clarke: "How to find happiness".

Precis som i sin tidigare bok The Lost World of Genesis One påpekar John Walton i The Lost World of Adam and Eve att den som vill förstå en antik text måste försöka ta sig in i den kognitiva värld där den skrevs.

Om man gör det så utmanar syndafallsberättelsen vissa vedertagna tolkningar, menar Walton. För det första är skapandet av Adam och Eva en slags fortsättning av Guds projekt att skapa en kreativ ordning i världen: människan skapas inte in i en fullkomlig värld utan för att bidra till sprida denna ordning, menar Walton.

Fallet betecknar snarare att det projektet "kom av sig" än att en ordnad värld blev oordnad. 

Inte heller skapas hon odödlig: hon är skapad av stoft och är dödlig. Det är därför livets träd behövs; hon har inte odödligheten "i sig".

I sin bok The Lost World of Genesis One lägger exegeten John Walton fram sin tolkning av skapelseberättelsen i Första Mosebok 1:1-2:4. 

Huvudpoängen i Waltons tolkning är att skapelseberättelsen handlar om funktionell skapelse och inte materiell skapelse. Att "skapa" var för hebréerna, menar Walton, att sätta saker i funktion. Om något inte fanns i en meningsfull helhet, så fanns det inte. Skapelseberättelsen handlar om hur universum formas till en meningsfull, funktionell helhet, menar Walton.

Skapelseberättelsen beskriver hur skapelsen finner sin funktion. Dessutom menar Walton att texten är uppbyggd på ett sådant sätt att man ska förstå det som att Gud, när han skapar universum, bygger ett tempel. Därför blir det också logiskt att kulmen är sabbaten, för templen är platsen där gudarna vilar.

Att Gud "vilar" betyder dock inte att Gud är passiv, menar Walton. Istället ska man förstå det som att en annan typ av aktivitet kan ta sin början - precis som man kan "börja bo" i ett hus när det är färdigbyggt och så leva sitt vardagliga liv där., eller en skolas egentliga verksamhet tar sin början när skolbyggnaden är färdigbyggd, lärarna anställda och eleverna är på plats. 

Mot bakgrund av det är det intressant att konstatera att Jesus försvarar sitt botande på sabbaten med att "Min fader verkar ännu i denna stund, därför verkar också jag." (Johannesevangeliet 5:17)

I en mening kan man därför undra om skapelseberättelsen kan och bör läsas som en "eskatologisk" text, som pekar mot skapelsens fullbordan?

Vi börjar den egentliga sammanfattningen av boken vid 11:50. 

Länkar:

En sju minuter lång introduktion av John Walton till skapelseberättelsen.

BioLogos - en amerikansk evangelikal organisation som förespråkar teistisk evolution.

Varför finns något snarare än intet? Varifrån kommer universum? Hur har allt uppstått? Dessa frågor har sysselsatt människor sedan de första kända mytologiska berättelserna.

I detta föredrag ger Martin Sahlén en överblick över olika historiska och filosofiska perspektiv på universums ursprung och vad den moderna observationella kosmologin och fysiken har att säga om det.

Vad är den moderna kosmologins möjligheter och begränsningar i att besvara dessa klassiska frågor?

Och hur ser ett rimligt filosofiskt och teologiskt perspektiv ut på dessa frågor i ljuset av modern kosmologi?

Martin Sahlén är docent i astronomi vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet.

Föreläsningen är en del av en föreläsningsserie som arrangeras av Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet, Newmaninstitutet och Folkuniversitetet.

Vad är kärnan i religiös tro? I sin intressanta bok The Meaning of Belief: Religion from an Atheist's Point of View (Harvard University Press, 2017) försöker den ateistiske filosofen Tim Crane att så ärligt och rättvisande som möjligt beskriva vad han uppfattar som kärnan i ett religiöst förhållningssätt.

Kärnan är, menar Crane, att man har en "religiös impuls" som är att se denna värld i relation till en större, transcendent moralisk verklighet som man på olika sätt försöker vara öppen för och orientera sitt liv efter.

I sin bok ger Crane många bra beskrivningar av religiös tro och tillbakavisar de ateistiska tänkare som framförallt ser religiös tro som en misslyckad form av vetenskap.

Hållpunkter i programmet:

3.50 Presentation av Tim Crane

5.25: Spaning utifrån Stormens utveckling om "The Triumph of the Therapeutic" och existentiell smärta.

Länk: Jennifer A Freys artikel om lycka som ett sätt att leva.

12.20: Presentation av The Meaning of Belief

16: Crane kritiserar de som tror att religionen primärt handlar om att förklara uppkomsten av vissa fenomen i Universum.

17: Den transcendenta moraliska ordningen står inte emot, utan inkluderar och går utöver, det goda i världen.

20: Tim Crane som en pessimistisk ateist.

31: Hur lokaliserar man etisk och rationell normativitet i en naturalistisk världsbild?

42.50: Apropå Lapo Lappins analys av hur den svenska Coronastrategins normativa ställningstaganden presenterades som uttryck för rent empiriska slutsatser. 

36.50: Är människans förmåga att ställa de yttersta, existentiella frågorna nyckeln till Universums mening, eller uttryck för ett tänkande som gått fel?

44.50: Hur skulle en motsvarande bok som riktar sig till troende ser ut? Det vill säga en bok som vill nyansera troende människors perspektiv.

Länkar:

Lapo Lappins artikel om hur Sveriges normativa ställningstaganden i Cronapandemin tenderade att läggas fram som uttryck för "ren empirisk vetenskap" i svensk offentlighet.

Jennifer A. Freys podcast: "Sacred and profane love".

  

Den svenske filosofen Martin Hägglund har i ett flertal böcker (senast i "Vårt enda liv") hävdat att tron på odödlighet och evigt liv innebär en flykt från detta liv, en vägran att omfamna och värdera det ändliga liv som är vårt.

Men vad innebär odödlighet och evigt liv enligt de tänkare som Hägglund kritiserar, såsom exempelvis den nordafrikanske kyrkofadern Augustinus och varför har frågan om odödlighet alltid varit en politisk fråga?

I det här föredraget diskuterar teologen Mårten Björk förhållandet mellan politik och odödlighet, tid och evighet, och anknyter bland annat till Augustinus och Hägglund.

Mårten Björk är doktor i teologi och research fellow vid Lunds Universitet och Oxfords Universitet.

I sin bok Dependent rational animals vill MacIntyre lyfta fram en bortglömd insikt: människan är ett djur, en biologisk varelse som är starkt beroende av sin omgivning för att kunna mogna till den specifikt mänskliga formen av liv.

Människan är  ett djur, men har en kapacitet att ta ett steg tillbaka i relation till sina omedelbara impulser, reflektera över och välja mellan flera olika framtida scenarior.

Denna förmåga gör att hon behöver bli en "independent practical reasoner" eller ett moraliskt reflekterande subjekt, som tar ställning på ett i en mening oberoende, men reflekterat vis.

MacIntyre är en skotsk filosof, verksam vid Notre Dame i USA som med sin bok After Virtue (som kom 1981) bidrog starkt till dygdetikens renässans under slutet av 1900-talet. I Dependent rational animals (som kom 1999) vill MacIntyre koppla dygdetiken tydligare till människans biologiska natur: en etik som inte tar hänsyn till att vi är biologiska varelser blir irrelevant, menar MacIntyre:

"no account of the goods, rules and virtues that are definitive of our moral life can be adequate that does not explain (...) how that form of life is possible for beings who are biologically constituted as we are, by providing us with an account of our development towards and into that form of life." (s. X)

En dygd är en internaliserad disposition som bidrar till människans blomstrande. Till skillnad från regeletiken så betonar dygdetiken att en "god människa" är någon som gör det den vill, även om dennes vilja är formad i enlighet med det som leder till blomstring.

Till skillnad från andra djur så når inte människan sin blomstring genom att enbart följa sina omedelbara impulser. På det viset finns ett slags avstånd mellan människan och hennes biologiska impulser. Dygdetiken handlar om att odla upp en spontanitet för de handlingar och förhållningssätt som leder till blomstring.

Eva Cronsioe växte upp i ett, som hon säger, städat frikyrkligt hem där tron inte gjorde några större avtryck. Som tonåring kom hon i kontakt med den karismatiska Jesus-rörelsen - en slags förnyelserörelse som bland annat inspirerades av och drog fram bland 60- och 70-talens hippierörelse.

Cronsioe beskriver mötet med Gud i Jesusrörelsen som en varm omfamning - som snabbt förbyttes i sin motsats. Teologin var starkt dualistisk och Gud tycktes ha två ansikten: ett i Jesus och ett annat i en vred Gud som var arg på hela världen och som bara kunde tillfredsställas genom Jesu död.

Denna kluvna teologi skapade också en inre kluvenhet. Världen blev dualistisk: skapelsens godhet fanns bara i kyrkan och  "världen" var bara fallen.

Cronsioe distanserade sig från dessa sammanhang och kom sen att verka som "livsåskådningsjournalist" på Sveriges Radio och Sveriges Television i flera decennier. "Ett bra sätt att få brottas med frågorna utan att bekänna färg" som Cronsioe säger.

I början av 2000-talet hittar Eva Cronsioe tillbaka till tron, men i en annan form och blir 2005 präst i Svenska kyrkan.

I sin bok Gud i verkligheten beskriver Eva sin resa in i och ut ur Jesusrörelsen och hur hon fann en annan form för sin tro, bland annat med hjälp av de tre tänkare som presenteras i boken: Emilia Fogelklou (1878-1972), K. E Lögstrup (1905-1981) och Ignatius av Loyola (1491-1556).

Kärnan i den spiritualitet Cronsioe uttrycker är att skapelsen är i grunden god och "sakramental" - alltså en bärare av Guds godhet. Synden kan bara förstås mot en mer fundamental godhet: människan i grunden god men synden förstör och bryter ner henne. Problemet med synden är inte i första hand att den gör Gud arg utan att den bryter ner människan.

Gud sänder sin Son inte för att han är vred utan för att upprätta och fördjupa relationen mellan skapelsen och Skaparen.

Detta samtal är det första i en serie av två avsnitt som utforskar processer av att lämna (detta avsnitt) eller förändras och komma tillbaka till tron (nästa avsnitt).  

Rapporten "Här för att stanna" diskuterades av oss i ett tidigare avsnitt, men även i podden Ex-vangeliet där Amanda Lundin samtalade med programledaren Hanna Larsdotter om rapporten.

Vi hade en gemensam kritik: en rapport som vill förstå varför många unga lämnar (fri)kyrkan behöver prata med dem som har lämnat. 

I detta samtal pratar vi med Amanda Lundin, som berättar om sin väg ut ur tron och som dessutom ger en del råd till kyrkan. 

Det går att dra paralleller mellan Amandas berättelse och en undersökning av The Barna Group där man intervjuat mer än 1000 ungdomar i åldern 18-29 år om varför de lämnat kyrkan. 

Utan att påstå att alla berättelser är likadana kan man ändå notera ett par likheter mellan Amandas berättelse och de berättelser som The Barna Group möttes av (se gärna deras lista på sex huvudskäl): 

1. Bristen på teologiska tolkningsredskap för att integrera teologi med det vi lär oss om världen via exempelvis naturvetenskapen . Om man, som Amanda säger, kan googla hur gammal jorden är men ens pastor säger något annat så uppstår också en förtroendekris.

2. Ett tydligt "vi och dem-tänkande" där det blir starka åtskillnader mellan kyrkan och världen.

Länkar:

Amandas hemsida.

Artikel av Peter och Christoffer om behovet av att ge unga teologiska redskap för att integrera ett vetenskapligt perspektiv på världen:

Svik inte de unga: tro och vetenskap går att förena.

Den kristna tron bygger på ett anspråk om att Gud har gett sig till känna eller "uppenbarat" sig själv. Men vad innebär uppenbarelse?

Gunton tar fasta på att all kunskap om en verklighet som är utanför oss själva kräver en slags uppenbarelse: det är bara om världen "delar med sig" av sig själv som vi kan få kunskap om den. 

Vi kan bara få kunskap om varandra om vi "avslöjar" oss för varandra.

Gud har avslöjat sig själv i historien på ett sätt som människor kunde förstå och ta till sig. Därför har uppenbarelsen alltid både en tidlös och en tidsbunden aspekt.

Enligt kyrkan har uppenbarelsen sitt klimax i att Gud blir människa i Jesus. Där blir det tydligt att Gud i slutändan inte uppenbarar information om sig själv, utan sig själv.

Syftet med uppenbarelsen är inte information om Gud utan gemenskap mellan Gud och människa. Uppenbarelsens syfte är ytterst att föra människor in i  treenighetens inre liv. 

Colin Guntons bok A Brief Theology of Revelation är en systematisk reflektion kring vad kyrkan menar med uppenbarelse.

Gunton försöker skriva fram en syn på uppenbarelse som både tar hänsyn till att den har sitt ursprung i Gud, men traderas, medieras och tolkas i den kristna gemenskapen. 

Samtidigt väcker anspråket om uppenbarelse fundamentalteologiska och religionsfilosofiska frågor, meta-teologiska frågor som Gunton ställer men inte egentligen besvarar.

Kanske beror det på att Guntons verktyg är den systematiska teologins, medan frågorna är fundamentalteologiska eller religionsfilosofiska. (Fundamentalteologin beskrivs ibland som en filosofisk "hjälpdisciplin" till den systematiska teologin.)

I detta avsnitt får vi lyssna till Mats Wahlberg, lektor och docent i systematisk teologi vid Umeå universitet som presenterar och analyserar filosofen David Humes (1711-1776) kritik mot tanken på mirakler.

Wahlberg visar att Humes definition av mirakler som en händelse som "bryter" mot naturlagarna inte är den traditionella förståelsen. Den traditionella förståelsen är istället att mirakler är en händelse där Gud verkar utöver naturlagarna. 

Om något som går utöver en naturlag också bryter mot en naturlag skulle vi behöva säga att magneten bryter mot gravitationslagen när den får en spik att lyfta (i kraft av elektromagnetiska lagar). Men det säger vi inte, vi säger att magneten verkar utöver gravitationen.

Alltså kan man inte säga att mirakler - som Hume tycks tänka - skulle falsifiera naturlagarna. De är bara - om de är verkliga - exempel på att Gud har verkat utöver naturens kapacitet. Oftast verkar Gud enligt den kristna tron genom naturen, men ibland verkar Gud också utöver naturens kapacitet.

I inget fall bryter Gud dock mot naturlagarna.

Detta är den första föreläsningen från serien "Mötesplats för teologi, filosofi och samhälle" som vi sänder i podden. Framöver kommer vi att regelbundet sända material från denna serie. Se gärna: www.facebook.com/motesplatser för att få information om serien.

I denna föreläsning talar Joel Halldorf, lektor och docent i kyrkohistoria, utifrån sin senaste bok: "Gud: Jakten. Om existentiell svindel i det tjugoförsta århundradet."

Den första halvtimmen är Halldorfs föreläsning och sedan följer en frågestund på ungefär en timme.

I detta avsnittet av Tro & förnuft  diskuterar vi frågan varför uppemot hälften av alla som vuxit upp i kyrkan lämnar den när de når vuxen ålder.

(På torsdag den 18 mars klockan 12.30 är alla som vill varmt välkomna att diskutera avsnittet och denna fråga med oss i ett Clubhouse-samtal som Robert Tjernberg, chefredaktör för Sändaren, är värd för.)

Vi diskuterar detta dels utifrån rapporten ?Här för att stanna? som utförts av organisationen Bibeln idag och som försöker analysera detta faktum och vad kyrkan kan lära av det, dels utifrån podden Ex-vangeliets kritik av rapporten, och dels utifrån våra egna reflektioner.

Styrkan i rapporten, som vi ser det, är att den ger ett språk för tre dimensioner i människors erfarenhet av att vara troende:

1. Kognitiva eller intellektuella dimensionen.

2. Känslomässiga (eller kanske bättre sagt: andliga och existentiella?) dimensionen.

3. Den sociala dimensionen: relationer i församlingen.

Den stora svagheten i rapporten ? och där är vi eniga med Ex-vangeliet ? är att man inte frågat de som lämnat om varför de lämnat. Det sägs i rapporten att detta vore en viktig uppgift men det sägs också, något märkligt, att de valde att inte göra det dels eftersom underlaget skulle bli för stort och dels för att det kunde vara svårt att komma undan ?konstruerade berättelser?. Det sistnämnda är ett märkligt argument.

Så till det som saknas i rapporten, eller kanske snarare det som saknas i (fri)kyrkan:

När man lyssnar på ex-vangeliet-podden var det tydligt att det som för dem var ?nerven? i deras vandring från en tro var just intellektuella tvivel. Inom frikyrkan finns det ibland en önskan om att göra om alla tvivel till känslomässiga tvivel. (Denna tendens kan lite tillspetsat beskrivas med uttrycket: ?Om allt man har är en hammare ser allting ut som en spik.?)

Men vi lever i en alltmer intellektuell kultur, samtidigt som det man får med sig om man går till kyrkan är en form av teologi som i mångt och mycket rör sig mer på det vardagliga tänkandets nivå. 

Kyrkan behöver ge hjälp för människor att kunna relatera sin tro till en vetenskaplig världsbild. 

Tips/saker vi nämner i podden:

Teologisk reflektion (av Christoffer) om övergången till en vuxen tro:
"Teologi och vetenskap i en vuxen tro"

Tidskriften Pilgrim.

Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofins grunder.

Santal mellan Erik Åkerlund och John Sjögren i Signumpodden om Hans Urs von Balthasar.

Ett föredrag av John Haught, katolsk teolog, specialiserad på relationen mellan vetenskap och religion.

(På torsdag den 18 mars klockan 12.30 är alla som vill varmt välkomna att diskutera avsnittet och denna fråga med oss i ett Clubhouse-samtal som Robert Tjernberg, chefredaktör för Sändaren, är värd för.)

I detta samtal med Eleonore Stump (professor i filosofi vid Saint Louis University i USA) diskuterar vi hennes resonemang i boken Wandering in Darkness: Narrative and the Problem of Suffering som vi har diskuterat i tre avsnitt i podden.

Frågor:

Varför kallar hon sin respons för ett "försvar" och inte en "teodicé"?

Ska hennes bok läsas som ett "globalt försvar" eller som en slags filosofisk "andlig övning"?

Finns det en risk att hennes försvar lägger ytterligare en börda på den lidande, att den som lider förväntas inte bara stå ut med sitt lidande utan dessutom finna en försonad relation till Gud i detta? (Stump svarar: egentligen är det inte så att människor behöver uppnå frid och försoning i relation till Gud, snarare är det så att de måste bibehålla en riktning mot det goda - ett slags hopp om och längtan efter det goda.)

Varifrån kommer människors intuitiva förståelse av "det goda" ifrån, som Stump menar ligger bakom både fenomen som skam och skuld? Även om det finns kulturellt betingade sådana föreställningar som ibland är missvisande, så menar Stump att det i djupet av den mänskliga personen finns en slags medvetenhet om vad som bidrar till blomstring. 

I detta avsnitt tar vi oss den sista delen av Eleonore Stumps fascinerande bok Wandering in Darkness: Narrative and the Problem of Suffering. 

I denna sista delen av sin bok formulerar Stump, med hjälp av Thomas av Aquinos teodicé, sin egen respons till det ondas problem. (Som hon kallar för ett "försvar" och inte en "teodicé" - ett försvar är ett förslag på hur det skulle kunna vara och inte ett anspråk på hur det är.)

Stump inleder med att konstatera, något som sällan beaktas, att alla diskussioner om det ondas problem implicit förutsätter en viss värdeskala. Enligt utilitarismen är det högsta egenvärdet "njutning" - men det är inte ju inte det enda sättet att se på tillvaron.

Vad är det som det onda förstör? Vari består dess destruktivitet? Det är inte att det hotar njutning i första hand, menar Stump. I relation till människan menar Stump att det ondas destruktivitet går ut på att det hindrar människor från att blomstra som människor och dels att realisera det som de djupast sett längtar efter (desires of the heart).

Det finns dels något objektivt - blomstring som människa - och något mer subjektivt: hjärtats begär, ens innersta längtan, som det onda kan hota. För Thomas är det dessutom så att Gud är källan till allt gott, så "hjärtats begär" är i slutändan implicit riktad mot Gud.

En viktig sak som Stump inleder med att konstatera är att diskussionen om det ondas problem i relation till Guds existens handlar om förenligheten mellan existensen av det onda vi ser i världen och en viss religiös traditions anspråk om Gud. Då är det inte bara legitimt, utan nödvändigt, i analysen, att ta hänsyn till den religiösa traditionens värdeskala.

Som Thomas av Aquino ser det (och här är Stump enig med Thomas) så blomstrar en människa i den mån hon ingår i kärleksfulla föreningar med andra personer - både människor och Gud. Det finns en "objektiv dimension" i vad det är att blomstra som människa och det handlar om kärleksfulla relationer.

Dessutom finns det "hjärtats begär" eller "hjärtats längtan" som Stump också menar att det ondas problem hotar och som är relevanta i dessa diskussioner.

Kärleksfull förening med andra kräver, menar Stump, en slags intern integration, att vi blir "ett" eller "förenade" med oss själva. 

Det kräver att vi når en harmoni mellan våra första- och andra ordningens begär. För om vi är splittrade mellan våra första och andra-ordningens begär, vad i mig är det som andra ska möta och förenas med?

Är det den del av mig som strävar i enlighet med mina första- eller den del av mig som söker i enlighet med mina andra-ordningens begär? Stump menar att andra-ordningens begär är mer autentiska uttryck för vilka vi är, eftersom dessa ofta tar in "mer av verkligheten" än våra kortsiktiga begär. Integritet handlar därför om att formas så att ens första- och andra ordningens begär kommer i större harmoni.

Men förening med andra kräver också en intern integration eller "förening-med-oss-själva" på ett andra sätt: att vi blir mer transparenta och ärliga för oss själva - och inför andra.

Stumps övergripande tes är att lidande kan vara terapeutiskt i denna process; särskilt om lidandet också möts upp av gudomlig tröst (vilket Stump inte menar förutsätter att personen tror på Gud, bara att personen tror på någon slags godhet som hon upplever sig vara i relation till). 

Stumps bok är utan tvivel mycket rik och insiktsfull. Men även om man accepterar tanken att lidande kan vara terapeutiskt på detta vis, så innebär det knappast att lidandet är "doserat" på ett terapeutiskt hjälpsamt vis? Det är den stora utmaningen för Stumps försvar.

En hel del av  lidandet i världen - framförallt det som är kopplat till naturliga processer - är ju inte korrelerat med människors inre processer, utan följer istället av att världen har en viss given grundstruktur. En grundstruktur som på det generella planet är god: den är regelbunden och har möjliggjort uppkomsten av liv, medvetande och möjligheten till kärlek med mera.

Men det är en regelbunden struktur som också möjliggör mycket lidande. Inom vissa diskussioner kring det ondas problem skiljer man därför på "system-teodicéer" - som försöker visa att ett visst system, på en generell nivå, har en god struktur - och "individ-teodicéer" som förutsätter att Gud behöver agera utanför systemet för att kompensera dem som råkat illa ut.

Alla teodicéer från teologiskt håll betonar att ur ett kristet perspektiv är inte tillvaron över i och med den biologiska döden. Det möjliggör att Gud skulle kunna agera "utanför systemet".

Vi nämner också att vi har en blogg:

http://www.troochfornuft.wordpress.com/home

Och en Facebooksida: http://www.facebook.com/troochfornuft

På bloggen har vi även länkat till en intressant mini-intervju med Eleonore Stump om sin bok: Gud och det onda.

 

 

Sändarens chefredaktör, Robert Tjernberg, skickade med en fråga till podden: om det finns medvetet liv på andra planeter, bör kyrkan då skicka missionärer i rymden? Bakgrunden för frågan var en intervju med exegeten Rikard Roitto där denna fråga diskuterades.

Frågan i sig väcker många delfrågor, som:

- finns det liv på andra planeter?
- finns det intelligent, själv-medvetet, existentiellt medvetet liv på andra planeter?
- hur förhåller sig det universella i den kristna tron till det partikulära i att Gud blev människa i en viss tid och på en viss plats? 

Poddarna landar i att mission till andra civilisationer kräver att det först finns en "moralisk gemenskap" mellan denna civilisation och vår civilisation. Bara genom att först lära känna varandra kan frågan om mission på ett vist sätt besvaras.

Dessutom aktualiserar frågan två olika sätt att se på relationen mellan Gud och världen: är Gud frånvarande från skapelsen förutom i uppenbarelsen? Detta kallar teologen David Tracey för en "dialektisk" förståelse av relationen mellan Gud och världen. 

Eller intensifierar och avslöjar uppenbarelsen Guds närvaro i skapelsen? Detta kallar teologen David Tracey för en "analog" förståelse av relationen mellan Gud och världen.

Det senare perspektivet möjliggör att hålla ihop det unika i uppenbarelsen utan att för den sakens skull tro att den som inte nåtts av den kristna uppenbarelsen inte skulle ha någon erfarenhet av det gudomliga. 

Länkar: 

Conor Cunninghams föredrag på Ian Ramsey Centre.

Fermis paradox.

Justinus Martyrens tanke om det utspridda ordet: "Logos spermatikos".

Vad krävs för att en planet ska kunna hysa liv under så lång tid att medvetet liv uppkommer? Denna artikel besvarar detta delvis.

Convergent evolution

Vad är egentligen problemet med det onda som drabbar människor - vari består närmare bestämt dess destruktivitet? Stump menar att det framförallt har att göra med ett lidande som hindrar människor från att blomstra och att nå sitt hjärtas längtan. 

I detta avsnitt diskuterar vi den tredje delen i Stumps bok Wandering in darkness: narrative and the problem of suffering. Stump vill här presentera fyra bibelberättelser - vilka hon i nästa del av boken skall använda för att förklara Thomas av Aquinos teodicé, och sedan utforma sitt eget "försvar" med hjälp av Aquino och sin läsning av dessa berättelser.

Centralt för Eleonore Stumps resonemang är skillnaden mellan "franciskansk" och "dominikansk" kunskap. Den franciskanska kunskapen kan liknas med den kunskap du får om en person när du lär känna henne och umgås med henne och den dominikanska kan jämföras med den kunskap du kan få genom att läsa tredje-personbeskrivningar om henne. 

Stump menar att fransciskansk kunskap också kan förmedlas genom berättelser (som inte går att översätta till ett antal påståenden) och hon menar att denna typ av kunskap krävs för att bearbeta det ondas problem. Det vill säga vi kan lära känna en person på det franciskanska viset också genom att läsa berättelser om henne, där hennes agerande och attityder gestaltas.

I detta avsnitt diskuterar vi Stumps läsning av fyra bibelberättelser som berör lidandets problem: Jobs bok, berättelsen om Simson och Delila, berättelsen om Abraham, Sara, Isak, Hagar och Ismael samt berättelsen om uppväckandet av Lazarus (som Stump menar egentligen ska läsas som en berättelse om Maria från Betania, Lazarus syster).

Stump har i denna läsning inte själv presenterat sin teodicé - det kommer som sagt att ske med hjälp av denna läsning i kombination med en analys av Thomas av Aquinos teodicé. 

Men Stump lyfter fram några aspekter i sin läsning:

Gud och det goda är inte på olika sidor. Job har rätt (också enligt Gud i berättelsen, enligt Stump) när han protesterar mot att böja sig under Gud bara för att Gud skulle vara regenten i universum. 

Gud vill ingå i Jag-Du-relationer med sin skapelse, särskilt med människan. 

I de berättelser Stump presenterar tycks det finnas en logik i att det som drabbar dem blir vägen till en större godhet. Stump är noga med att säga att det onda som drabbar en enskild person inte kan berättigas enbart med att det leder till något gott för en annan.  

I detta avsnitt av Tro & Förnuft-podden diskuterar vi det ondas problem utifrån den första delen av den amerikanska religionsfilosofen Eleonore Stumps bok Wandering in Darkness: Narrative and the problem of suffering. 

Även om det finns en viktig kritik som säger att teologin och kyrkan inte ska försöka bearbeta det ondas problem intellektuellt utan enbart ge en praktisk respons till det onda, finns det också en plats för vad den förre påven kallade för "Intellektuell diakoni": att hjälpa människor i sin brottning över intellektuella utmaningar mot tron, där det ondas problem utgör den kanske allvarligaste invändningen mot kristen tro.

Stump menar att för att bearbeta det ondas problem teologiskt krävs en annan typ av kunskap än den som går att sammanfatta i påståenden (det vill säga "propositionell kunskap").

Vi behöver också sådan kunskap som förmedlas genom berättelser och genom personer. Detta kallar Stump för "Franciskansk kunskap" som hon kontrasterar med "Dominikansk kunskap" som är påstående-kunskap.

I sin bok diskuterar Stump både denna typ av kunskap, vad som kännetecknar den typ av gemenskap som fås i Jag-Du-relationer och vad kärlek är. Kärleken är, menar Stump, kombinationen av både ett begär till den andres goda och ett begär efter förening med den andre.

I detta avsnitt diskuteras den första tredjedelen av Stumps drygt 600 sidor långa bok. I de två följande avsnitten bearbetas resten av boken.

Andra saker som diskuteras är Trump, skillnaden mellan skuld och skam, om sabbaten kan vara ett motmedel mot polarisering och kulturkrig och Sara Parkmans musik som bön i en ännu mer primär eller fundamental mening än det som sker i kyrkan.

Länkar:

Intervju med Stump: "Does evil disprove God?"

Samtalet mellan Rabbi Jonathan Sacks och Miroslav Wolf: https://youtu.be/bWpQ-23OBtU?t=775

Sara Parkman: "Jag ropar (Kyrie Eleison)"

N T Wright har en intressant reflektion om kyrkans respons till Coronaviruset: "Christianity offers no Answers About the Coronavirus. It's Not Supposed To."

Hållpunkter i programmet:

0-7.20 minuter: Introduktion: Trump, det polariserade USA med mera.

7.20: Spaning: Sabbat som motvikt mot polarisering?

11.20: Bör man ens försöka hitta en teodicé?

33.40: Kan man analysera "kärlek"? (Stump: Japp!)

40: Skillnaden mellan skam och skuld och hur skuld och skam kan hindra förening med mig själv och mellan mig själv och andra.

42.30: Frankfurts distinktion mellan första- och andra ordningens vilja och hur det kan belysa syndafallsberättelsen.

Vi presenterar en ny serie i podden - "mellansnack" - där vi lägger upp material som är mindre redigerat, oftast inte inspelat i studio, och kortare än våra vanliga avsnitt.

Detta avsnitt är en intervju med Andrew Pinsent som är fysiker och präst och forskningsdirektor vid Ian Ramsey Centre for Science and Religion. Denna intervju gjordes i samband med att Pinsent var huvudföreläsare vid en konferens som anordnades av nätverket Kristen i akademin.

I intervjun pratar vi om varför Pinsent sadlade om från fysiker till teolog, vad man egentligen gör vid Ian Ramsey Centre och hur man ska förstå relationen mellan naturvetenskap och teologi.

Länkar

Ian Ramsey Centre for Science and Religion

The Science and Religion Debate - An Introduction
Artikel av John Polkinghorne, en annan fysiker och teolog, om vetenskap och religion-dialogen. 

Special Divine Insight: Escaping the Snow Queen's Palace
Artikel av Pinsent där han reflekterar över skillnaden mellan kunskap om objekt och kunskap som fås genom Jag-Du-relationer och hur detta kan relatera till frågan om hur Gud kommunicerar med oss.

Videoföreläsningen med Andrew Pinsent "The true, the good and the beautiful" as sources of knowledge

Andrew Pinsent höll denna föreläsning på konferensen 2-3 oktober på Sigtunastiftelsen som anordnades av "Kristen i akademin".

I våras sände Sveriges Television sin uppmärksammade och mycket uppskattade dokumentär om Knutby-tragedin. Under sommaren följde en debatt i tidningen Dagen om huruvida Knutby synliggjorde vissa teologiska "riskfaktorer" som pingströrelsen och den karismatiska kristenheten generellt behöver se upp med.

Peter Halldorf sammanfattade dessa teologiska riskfaktorer i en debattartikel med uttrycket att "fundamentalism finns på fler håll än Knutby".

Detta samtal handlar om Knutby, fundamentalism och sökandet efter en vuxen tro.

Utifrån grundtanken att fundamentalism kan förstås som ett försök att vara barn som vuxen, det vill säga att försöka relatera till Gud, tron och världen som om ens vuxna intellekt inte fanns, diskuterar vi i denna podd relationen mellan fundamentalism, Knutby och en vuxen tro.

Som inspiration för samtalet har vi läst Ylva Eggehorns bok Språk för en vuxen tro, debatten i tidningen Dagen mellan Daniel Alm och Peter Halldorf, sett Knutbydokumentären och även Expressens serie om barna-tro.

Länkar till saker vi pratar om i programmet:

Peter Halldorf: "Fundamentalism finns på fler håll än i Knutby"

Erik Åkerlund om Corona och Franklin-effekten.

Knutby-dokumentären på SVT

Hello Saferide (people are like songs): I wonder who is like this one.

Mikael Kurkiala-avsnittet: "Får själen plats i moderniteten?"

James KA Smith-avsnittet - om boken Du är vad du älskar: "Människan är inte ett tänkande ting".

Ända sedan 1859 när Darwin publicerade "Om arternas uppkomst" har evolutionsteorins relation till teologin debatterats.

Bland Darwins samtida teologer fanns både de som bejakade Darwin (däribland den anglikanska kyrkans ärkebiskop Frederick Temple, (1821-1902)) och de som avvisade och kritiserade Darwin, däribland Samuel Wilberforce, biskop i Oxford. Men Samuel Wilberforce (1805-1873) betonar att hans kritik inte utgår från att det strider mot uppenbarelsen - en hållning Wilberforce kritiserar i en lång recension av Om arternas uppkomst i tidskriften Quarterly Review:

"We have no sympathy with those who object to any facts or alleged facts in nature, or to any inference logically deduced from them, because they believe them to contradict what it appears to them is taught by Revelation. We think that all such objections savour of a timidity which is really inconsistent with a firm and well-instructed faith."

http://www.victorianweb.org/science/science_texts/wilberforce.htm

I Darwin's pious idea: why both the ultra-darwinists and creationists get it wrong försöker Conor Cunningham att klargöra den förenande premissen för både "ultra-darwinister" som Richard Dawkins och Daniel Dennet och kreationister. Det som förenar dem är att de "hatar materien" och har en låg syn på naturen. Däremot har de olika uppfattningar om huruvida det finns något mer än naturen.

Men Cunningham menar att evolutionsteorin innebär en möjlighet till en rikare läsning av naturen: just för att evolutionen innebär att medvetande, liv, kunskap, rationalitet och kärlek uppkommer naturligt så visar den på naturens "mirakulösa" eller förundransvärda karaktär. Det är mirakulöst (förunderligt) just för att det inte är mirakulöst.

Istället för att titta på medvetandet och säga att eftersom det är naturligt så är medvetandet egentligen "enbart materiellt" så menar Cunningham att uppkomsten av liv, medvetande och kunskap visar att naturen är rikare än vad den mekanistiska världsbilden förutsatte. Naturen är sakramental, i det att det materiella är bärare av det andliga. Detta är Darwins "fromma idé", som Cunningham presenterar som ett alternativ till den ultra-darwinistiska förståelsen av evolutionen som en "farlig idé" (som Daniel Dennets bok Darwin's Dangerous Idea utvecklar) som fräter bort allt mänskligt.

Länkar:

Rowan Williams recension av Darwin's Pious Idea: "Mind all the way down".

Viktor Frankl (1905-1977) var en österrikisk-judisk psykiatriker och neurolog som överlevde fyra koncentrationsläger, däribland Auschwitz. 1946 skrev han boken "Livet måste ha mening", som dels handlar om hans erfarenheter i koncentrationslägret, men också presenterar Frankls psykologiska och existentiella filosofi, som han kallar för logoterapi.

Kärnan i logoterapin är att människans djupaste behov är att realisera mening, en mening som på samma gång är objektiv, samtidigt som den är personlig och individuell. Logoterapin syftar till att hjälpa människor upptäcka mening och realisera den i sitt eget liv.

I detta avsnitt uppmärksammar Tro & förnuft-podden att det är 75 år sedan andra världskriget tog slut genom att läsa och diskutera Frankls bok, som avslutas med orden:

"Vår generation är realistisk, ty vi har fått lära känna människan sådan hon verkligen är. Människan är, när allt kommer omkring, det väsen som uppfann gaskamrarna i Auschwitz, men hon är också det väsen som rakryggad gick in i dessa gaskamrar med Fader vår eller Shema Israel på läpparna."

I sin bok När själen går i exil: modernitet, teknologi och det heliga gör Mikael Kurkiala, kulturantropolog verksam som forskare vid Svenska kyrkans forskningsavdelning, en existentiell kulturanalys av den västerländska moderniteten: hur är det att vara människa i moderniteten?

Det finns två delar i Kurkialas analys: en filosofisk och en sociologisk. Den filosofiska analysen kretsar kring att moderniteten inte ger oss en meningsfull ramberättelse när den antyder att endast naturvetenskapen berättar för oss hur verkligheten djupast sett är beskaffad. Här blir allt objekt, och människan något av en främling, med sitt sökande efter mening, värde och djupare dimensioner. 

Den sociologiska analysen innebär att moderniteten kännetecknas av en alltmer splittrad och distraherad livsstil. Vi arbetar, konsumerar och blir underhållna, men inte mättade. 

Det finns "glipor" eller mötesplatser med det heliga också i moderniteten: i naturen, tystnaden, mötet med andra längtande människor, i riter och heliga rum.

I detta avsnitt diskuterar Erik och Christoffer, som numera också har sällskap av Peter Berntsson, Kurkialas bok och hur den riktar en kritisk blick både på den sekulära moderniteten såväl som kristenhetens ibland väl starka betoning på teologiska teorier framför andlig och existentiell mognad.

En utmaning från Kurkialas bok för kyrkan är hur kyrkan kan bereda plats för människor att fördjupas i sin andliga längtan även om de inte är beredda att sätta en etikett på sig själva? En fråga är dock om Kurkiala är mer modern än han själv skulle önska, när han tycks hävda att eftersom Gud inte är ett objekt i den empiriska verkligheten så är frågan om Gud "finns" meningslös. Detsamma sägs gälla mänskliga rättigheter. Bygger inte den tanken på den moderna föreställningen att något måste vara ett naturvetenskapligt objekt, för att existera oberoende av människan?

Mejla oss gärna på: [email protected]

Tips på tidigare avsnitt som relaterar till detta avsnitt:
Avsnitt 18 "En teologisk respons till klimatkrisen." I påve Franciskus miljöencyklika finns många trådar som hakar i Kurkialas analyser.

Avsnitt 7: "Vem är Gud egentligen?" I detta avsnitt diskuterade vi David Bentley Harts bok The Experience of God: Being, Consciousness, Bliss där Hart argumenterar för en syn på Gud som gör Gud mer till "ramen" för verkligheten än ett objekt i verkligheten, vilket påminner om tankar hos Kurkiala.

Avsnitt 12: "Människan är inte ett tänkande ting" I detta avsnitt diskuterar vi James KA Smiths bok "You are what you love" där KA Smith betonar praktikernas betydelse för tron, vilket påminner om viss kritik Kurkiala har av en överbetoning på det kognitiva i tron.