Annorlunda Barn

I det här avsnittet samtalar jag med Emma och Gisela som tillsammans jobbat i över 40 år inom socialtjänsten. De har nu valt att skriva en bok tillsammans där de beskriver hur man på ett nyfiket och systematiskt sätt kan jobba med att just utreda problematisk frånvaro i socialtjänsten. Fokus ligger på att skapa en större förståelse för vad barn och familjer kan stå i och utmanas av och hur man kan hjälpa till så tidigt som möjligt i processen. Ord som i alla fall gör mig varm i hjärtat är att jobba med glädje, att vilja förstå och att se att tex baka kaka kan vara ett stort framsteg i riktingen att orka delta igen. Nu driver Emma och Gisela företaget ge familjestöd och de hoppas på att få utbilda socialtjänst i den modell de beskriver i boken.

Joanna är lärare, utbildare och mamma. Bland annat. För ett tag sedan skrev hon ett facebook inlägg om ADHD och empati, vilket är något jag tycker är både väldigt intressant och väldigt viktigt. Vi behöver prata om vad empati är, hur vi utvecklar empati, vad empati gör med oss och varför vi ska ge just detta näring. Så, därför bjöd jag in Joanna till ett poddavsnitt och hon sa ja :) Dela gärna egna erfarenheter och reflektioner med mig om du vill det. Eller, om du vill ha tips på hur man kan jobba med just empati som verktyg: [email protected] Johanna kan man också kontakta på: [email protected]

Det här avsnittet är ett samtal med Thomas Nybom om upplevelsen att vara pappa till ett annorlunda barn. Thomas har skrivit en boken "I dina ögon" om resan med sin dotter Shara och berättar ärligt, öppet och sårbart om både utmaningar och framgångar längst vägen. Boken är skriven för att uttrycka den kärlek och respekt han känner för sin dotter, men också som ett sätt att påverka och berätta om den kamp de och resten av familjen har stridit för att få hjälp till ett bättre liv. Tomas hoppas att hans berättelse ska bidra till att fler människor vill och vågar ta steget till en annan verklighet, byta glasögon och reflektera över sina egna attityder, synsätt och värderingar. Det önskar så klart jag också. Lyssna, och dela gärna dina tankar med mig på [email protected]. Där kan du också ta kontakt om du vill boka ett samtal eller en föreläsning.

Ett väldigt trevligt samtal med skolgårdsläraren Gustav Sundh som jag tycker att åtminstone alla som jobbar på eller i anslutning till skola och fritidshem ska lyssna till. Egentligen alla som möter eller bemöter barn, då det handlar om så mycket mer än det som syns på ytan. Jag älskar Gustavs sätt att se alla barn och att jobba som en konstnär i mellanrummet. Du kommer förstå när du lyssnar. Tyvärr så är ljudet när jag pratar kasst. Men Gustav är fin att lyssna på!

Det pratas ofta om att vi behöver använda hårdare tag, både mot kriminella och för att skapa "ordning" i skolan. Eftersom det verkar oklart, för förespråkare av detta. vad det egentligen har för effekt så tillägnas detta avsnitt just ett sånt samtal.

Vad skulle hända om vi på riktigt började applicera samtycke i relationen med barn? Om vi inte bara nöjde oss med att alla barn kan mantrat "stop min kropp" utan att de faktiskt kunde få känna på att en nej räknas, även i förhållande till vuxna. Vad skulle hända om vi frågade om lov när vi kom med alla våra smarta idéer och planer? Och vad händer egentligen när vi inte gör det. Detta avsnitt är ett samtal med fina Rebecka Kortiz som har många års erfarenhet av just det här. Jag har lyssnat och blir pirrig i magen. Och jag vill gärna höra vad du tycker, så kom gärna i på Annorlunda Barns sida på Facebook eller Instagram och berätta.

Vuxna verkar ofta tänka att de ska lära barn massa saker. Överallt ska vi lära, hur vi är, hur vi gör, hur vi beter oss. Vi har till och med skapat en institution som bygger på att lära barn. Men jag funderar på om vi är medvetna om vad vi egentligen lär ut. Vad lär man sig till exempel egentligen på en mattelektion.. är det bara matte eller är det något mer? Och lär vi oss ens matte på mattelektionerna? Kluriga tankar, idag om barns lärande.

Är tillit någon man får eller något man måste ge? Kan man ha tillit till ett barns förmågor eller kräver alltihop att vi vet bättre? Vad har ett sådant förhållningssätt för konsekvenser? Hur blir det egentligen om man dömer andra utan att också se på sig själv och vad får det för konsekvenser om vi håller fast vid att vilja ha något från utsidan som vi egentligen bara kan få genom att ge...

Hur påverkas och påverkar våra inre program egentligen av vår barndom och vad får det för effekter i framtiden? Är de här programmen något vi bara behöver acceptera, eller kan de påverkas på något sätt? Vill vi fortsätta att föra våra program vidare generation efter generation eller kan vi genom ett mer medvetet förhållningssätt hitta andra vägar?

Idag är samtalet med psykolog Lennart Ewaldsson. Vi samtalar om relationer, framför allt de som har en professionell part, att lyssna, hur man lyssnar och samtalar, samt vad det innebär att förstå att en annan persons upplevelse.

Vad är ett barn egentligen? Är det en förälders tillhörighet, kan man tillhöra någon eller vara en del av någon? Vad får det tankesättet för konsekvenser? Kanske är det så att barn ska lära sig lyda och anpassa sig till det vi vuxna vet så mycket mer och bättre... Eller så är det inte så riktigt. I det här avsnittet så gör vi också en nyfiken resa till vår egen barndom och funderar lite över vilka program vi eventuellt fått med oss därifrån och hur detta påverkar relationen till våra egna barn.

Idag får ni lyssna till ett samtal med Jonathan, en klok 25 åring som delar med sig av sitt perspektiv av att leva med asperger och dyslexi. Samtalet går från reflektioner kring skolgången när man har en hjärna som lär sig på ett annorlunda sätt, genom den ständiga kulturkrocken som inte syns, via Kina och en synlig och mer lätthanterlig kulturkrock till vad vi kan lära oss om barn genom att intressera oss för vad de egentligen gör när de spelar. Hela poängen är att förstå att vårt egna sätt att tänka och förstå inte är det enda självklara sättet, och att därför öppna upp för att släppa in.

Ett avsnitt som startar med reflektion om vad naturen anser är bra eller dåligt, tänker kring om tävling är nödvändigt eller inte, vad frustration kan handla om egentligen och om det går att engagera sig och samtidigt hålla i längden.

Dagens avsnitt blir en slags sammanfattning av min senaste tids frustration kring barn och skola. Varför ska barns rättigheter att få klara skolan som alla andra och att dessutom få må bra vara så billiga som möjligt? Det är varken en ekonomiskt hållbar ekvation eller ett okej beteende från oss vuxna. I mig gör det ont att vi beter oss så här, och jag vill berätta varför.

Det är lätt att ta andras känslor och beteenden personligt. Men är det hjälpsamt? Vad gör vi egentligen när vi snabbtolkar och reagerar som om alla andras reaktioner var våra. Är känslosmitta något vi bara kan iaktta som en egen slags pandemi, eller kan vi hitta sätt att skydda oss själva och agera mer medvetet?

Orden vi använder när vi pratar eller tänker påverkar kanske mer än vi tror hur vi upplever det vi ser och möter. Hur skulle det bli om vi istället för att gå på de automatiska, ofta lite negativa tolkningarna medvetet använder andra ord och sätt att förstå barns ibland lite turbulenta beteenden? Vad blir skillnaden att tänka "kan det vara något här jag inte vet", istället för att utgå ifrån att något är fel? Finns det kanske till och med väldigt logiska anledningar till att barn gör som de gör?

Det här avsnittet är tillägnat en femårig pojke som vill ha hjälp att hitta bra sätt att explodera på, och hans mamma som skickade ett mail. Hur får man fram sina frågor och tankar när man kanske har svårt med just kommunikation. Hur påverkas barns självkänsla av hur vi beter dem? Finns det sätt att bromsa explosioner, och är det bara dåligt? Om du också vill höra av dig, så är mailadressen: [email protected]

Alla har vi väl känt av känslan i rummet. Den där som smittar med glädje, eller den där lite mer tryckta känslan som får oss att fundera på om vi gjort något fel. Hur påverkar detta barn som är extra känsliga? Finns det fler rum att vara i? Hur påverkar känslan på insidan känslan på utsidan och tvärt om. Och vad kan vi göra åt det. Välkommen till ett rum där vi utforskar och tränar våra känslomässiga muskler.

Idag utforskar vi ämnar problem. Vems problem är det egentligen. Har barn och vuxna olika problem? Kan lösningar vara problem och problem lösningar? Är det ens ett problem? Det finns många sätt att tänka på som gör det här med problem både mer och mindre krångligt. Min förhoppning är att vi kan landa i det senare. Eller åtminstone i en nyfikenhet där problem blir mer intressanta, och mindre problematiska.

Idag pratar vi om att mötas. Konsten att mötas kanske är ett bättre uttryck. hur kan vi få till så genuina och trygga möten som möjligt. Med barn, men också med andra som kanske utmanar på olika sätt. Vi fortsätter med det fina med fördomar, går vidare via tips om hemliga lekar att leka i affären och hur man kan känna omtanke för någon som är arg, samt frågar oss den kanske livsviktiga frågan "Lyssnar vi verkligen på barnen?"

Välkommen till Annorlunda Barn. En podd vars syfte är att utforska livet med utgångspunkt i mötet med barn. I det här avsnittet gör jag mitt bästa för att presentera både mig själv och någon sorts bild av den här podden. Vi pratar om allt från fördomar till nyfikenhet, och barn som inspiration och katalysator till att lära sig mer om hur livet och människor funkar. Följ med vet jag, det blir en rolig resa!