Sveriges 100 mest populära podcasts

Rak höger med Ivar Arpi

Rak höger med Ivar Arpi

Ivar Arpi i samtal med vänner och fiender. Utan filter eller skygglappar. Klippare & Redaktör: Marcus Blomgren, Silverdrake Förlag. ivararpi.substack.com

Prenumerera

iTunes / Overcast / RSS

Webbplats

ivararpi.substack.com/podcast

Avsnitt

Helena Granström: "Jag identifierar mig mer med gubbarna i Metoo"

I dagens podd pratar jag med Helena Granström som är en av vår tids skarpaste hjärnor. Hon hittar nya infallsvinklar i ämnen där hjulspåren blivit för djupa för andra. Kanske beror det på att hon kommer från naturvetenskapen, med en licentiatexamen i matematisk fysik, och inte tänker som oss som främst läst humaniora och samhällsvetenskap. Något är det, och bra blir det.

Hon är också författare till ett antal skönlitterära böcker, varav den senaste heter Königsberg (Kaunitz-Olsson). Den handlar om Ada Seiler som har lämnat sin man och sina barn, och befinner sig på en klinik i Kaliningrad, den stad som tidigare hette just Königsberg.

Hon har fått De Nios Vinterpris och Harry ­Martinson-priset för sitt författarskap. Hon är även kulturskribent, och förekommer återkommande i bland annat Expressen, SvD, Sveriges Radio och Fokus. Det är främst hennes kulturtexter som samtalet i podden kretsar kring. Vi pratar om kön, genus och trans. Om den kvinnliga orgasmen, om varför hon identifierar sig mer med gubbarna i Metoo, om Michel Houellebecq och om känslors förhållande till rationalitet, och mycket mer.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Några texter av Helena Granström

I podden pratar vi om nedanstående texter. Jag kan ha missat att länka någon. Det är förstås bara ett axplock, det finns mer att hämta för den som söker.

?Houellebecqs romantiska pornorgrafi är en tröst? (Expressen 26/7 -19)

?Så kan den kvinnliga orgasmen förklaras? (Expressen 3/1 -20)

?Varför vågar män inte skriva om sex?? (Expressen 16/2 -21)

?Genusdebatten gör mig skräckslagen? (Expressen 26/11 -21)

?Socialismen kommer inte rädda klimatet? (Expressen 30/8 -21)

?Lagförslaget innebär en helt ny definition av kön? (Expressen 16/11 -21)

?Det handlar inte om genus utan om kön? (Expressen 15/12 -21)

?Känslan har hamnat i centrum ? och samtidigt förlorat sitt innehåll? (Sveriges Radio 24/4)

?Att nå fram till världen ? om den smärtsamma längtan efter att få leva fullt ut? (Sveriges Radio 15/7)

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-27
Länk till avsnitt

Övergivna platser och fastfrusna drömmar

Det började för nästa 20 år sedan med att min ena syster tipsade mig om en fantastisk fotoblogg. Övergivna platser, hette den. En man som hette Jan Jörnmark åkte runt i Sverige och Europa och besökte industrier, folkparker, slott, bostadsområden, tunnelbanestationer och andra platser som alla hade gemensamt att de övergivits. Samhället hade gått vidare. Jag var fast. Fotografierna och de tillhörande texterna var som en portal till livet som det nyss var. Människorna som en gång fyllt miljöerna med liv fick konturer, med Jörnmarks penna.

Det var först senare jag förstod att Jan Jörnmark var ekonomihistoriker verksam vid Göteborgs universitet. Fotobloggen blev en Facebookgrupp, och bilderna och berättelserna samlades i flera böcker. Lagom till Bokmässan har nu Övergivna platser ? finalen (Timbro) utkommit. Och det är kanske den bästa i hela serien.

När jag såg att Jörnmark skulle vara på Bokmässan tog jag chansen att spela in en podd med honom. Vi pratar om övergivna platser, förstås, och om när förstörelse är kreativ respektive destruktiv, om globalisering, om nostalgi och mycket annat.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-25
Länk till avsnitt

Liberaler har missförstått nationen

Är liberalism och nationalism omöjliga att förena? Ibland har det verkat så. Kanske har liberaler missförstått hur viktig nationen är som utgångspunkt. Vem eller vad ska annars tillgodose individens rättigheter? Om det inte finns en gemensam kultur ? eller ramverk ? hur ska människor kunna leva tillsammans?

I en ny bok ? Nationalstaten: en essä om liberal nationalism och Sveriges framtid (Fri tanke) ? visar statsvetaren Björn Östbring hur nationen på senare år tagits så mycket för given att man glömt hur viktig den är. I stället uppfattas nationalism, och nationen, som ett mörkt arv från ett dunklare tid, något vi bör lämna bakom oss som mer upplysta och moderna människor.

Östbring menar att detta är en återvändsgränd. Han menar att det behövs, vad han kallar, en gemensam samhällskultur för att hålla ihop ett land präglat av mångfald, vilket Sverige är i dag. Man behöver inte ge upp sin etniska identitet, religionstillhörighet eller annan särprägel, men det behövs spelregler alla ställer upp på, ett språk vi kan tala, och en identitet vi delar. Hur troligt är det att vi uppnår detta? Om det och mycket annat handlar dagens podd.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Här kan man följa Björn Östbring på Patreon.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-24
Länk till avsnitt

Myten om pojkars antipluggkultur

Varför går det allt sämre för pojkar i skolan, relativt flickor? Det korta svaret är att ingen vet riktigt. Det lite längre svaret är att ganska få intresserar sig för att ta reda på varför.

En av dem som har gjort det är Fredrik Zimmerman, lektor på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås. I en ny bok ? Nya vägar till en likvärdig skola (Liber) ? visar han hur vi använder oss av en dubbel logik när vi analyserar skillnader i utfall mellan könen. Om en arbetsplats domineras av män är det ett jämställdhetsproblem, men beskrivs sällan så när den domineras av kvinnor. Det är ett jämställdhetsproblem att färre kvinnor är professorer, men inte att kvinnor dominerar alla utbildningar.

När Skolverket ber lärare tänka över hur de ser på könsnormer, är det med anledning av att flickor som grupp presterar sämre än pojkar som grupp i ämnet Idrott och hälsa. Att flickor sedan ett antal år presterar bättre än pojkar i alla andra ämnen föranleder inte samma skrivningar om normkritik med mera.

När flickor har problem, eller inte väljer vissa saker, förläggs ofta ansvaret på det omkringliggande samhället och skolan. Därför har man pedagogiska satsningar på att få fler tjejer att lära sig koda, programmera och så vidare. Något motsvarande sker inte med pojkar, visar Zimmerman.

En förklaring handlar om myten om en antipluggkultur. Teorin är att det ger status bland pojkar att ta avstånd från skolarbete. Det är en teori som passar in i ett övergripande feministiskt ramverk, där pojkar på detta sätt bevarar sina privilegier genom att inte anstränga sig, medan flickor måste anstränga sig för att klara sig i ett mansdominerat samhälle. I stället för att hjälpa pojkar som halkar efter så får man genom teorin om antipluggkultur anledning att förebrå dem. Det är deras eget fel, som upprätthåller en toxisk maskulinitet.

Det är bara det att teorin inte verkar stämma. I dagens podd pratar jag med Fredrik Zimmerman om detta och vad man kan göra för att hjälpa elever som halkar efter.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-22
Länk till avsnitt

Är Nyans förortens SD, Niklas Orrenius?

I dagens podd pratar jag med Malmöjournalisten Niklas Orrenius, som sedan 2013 arbetar på DN. Hans granskningar och reportage har ofta uppehållit sig i demokratins tassemarker, där gränsen för vad som anses acceptabelt återfinns. De tolerantas intolerans, välviljans blinda fläckar och extremismens hydra ? där finns Niklas Orrenius med sin penna.

Han var tidigt ute med att rapportera om Sverigedemokraterna på ett mer förutsättningslöst sätt än andra, vilket han fick hård kritik för, eftersom han berättade om partimedlemmar som blev av med jobb, hotades och utsattes för brott. Av en inte obetydlig andel av journalistkåren ansågs han gynna SD. I dagens podd pratar vi om hur SD utvecklats och deras inställning till journalister, med utgångspunkt i bland annat Linus Bylunds uttalande om ?journalistrugby?.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

I dagarna publicerade DN ett reportage om uppkomlingen i valet ? partiet Nyans ?som gick framåt i ett antal utsatta områden. Och givetvis är det Niklas Orrenius som är skribenten bakom. Jag ville fråga honom om vilka likheter respektive skillnader han ser mellan det tidiga SD och dagens Nyans. Vem är den typiske Nyansväljaren? Hur orolig bör man vara för Nyans framväxt?

Jag har alltid uppfattat Orrenius som genuint driven av att förstå, skildra och granska. Samtidigt skrev han under en period mer tyckande krönikor i DN. Hur tyckande kan en journalist tillåta sig att vara? Var går gränsen mellan aktivism och journalistik? Detta diskuterar vi också.

PS. I mitt förra utskick glömde jag nämna att poddavsnittet var premium, som alltså endast betalande prenumeranter kan ta del av i sin fulla längd. Är man betalande prenumerant är det bara att logga in och lyssna på hela intervjun med Linus Bylund! Enklast är att göra det via Substacks egen app. DS.

PS2. I dagens avsnitt är mitt ljud lite burkigt. Jag ber om ursäkt för det. Problemet håller på att åtgärdas. DS2.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-15
Länk till avsnitt

Premium: Vad menar du med journalistrugby, Linus Bylund?

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit ivararpi.substack.com

Få journalister har väl undgått att Linus Bylund (SD) hade en konfrontation med några journalister i går. Ni som inte är stockholmsjournalister kan ha missat det. Vad var det egentligen som sades? Vad menade Bylund med att man nu skulle behöva ägna sig åt ?journalistrugby?? Ska journalister vara rädda nu? Och är detta en del av?
2022-09-14
Länk till avsnitt

"Journalistiken skyddar makten i stället för att granska den"

I sin senaste bok ? Koryféerna ? en konspirationsroman (Polaris) ? skildrar Lena Andersson Palmemordet, även om det är lätt maskerat med andra namn. Det är en av få böcker om Palmemordet som jag har haft svårt att lägga ifrån mig. Kanske beror det på att det är en skönlitterär bok, som därför kan komma närmare än vad som har gått på annat vis. Det är en annorlunda och underhållande bok som tvingar en att tänka efter.

Lena Andersson utforskar samhällsandan i slutet av folkhemseran och bjuder på en kritisk granskning av makt och demokrati. Varför har vi accepterat att mördaren av vår statsminister aldrig har hittats? Hur kan ?inkompetens? tillåtas vara en förklaring? Och hur kommer det sig att journalistiken alltmer börjat liera sig med makten och myndigheterna, snarare än granska dem?

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-09
Länk till avsnitt

"Liberala värden hotas av oreglerad invandring"

I dagens podd pratar jag med Fredrik Malm, som är riksdagsledamot för Liberalerna. I valet på söndag kommer ett antal liberala väljare stå och väga mellan Centerpartiet och Liberalerna. Centerpartiet hävdar att de är de sanna liberalerna. Jag frågar Fredrik Malm hur han ser på det och varför liberaler i stället bör rösta på hans parti:

Det finns liberaler som hävdar att det högsta värdet i den liberala samhällsmodellen är att ha en i stort sett oreglerad invandring, att man inte ställer så hårda krav på språk och jobb, men jag delar inte den synen.

Om vi inte har en ordnad, reglerad migrationspolitik som fokuserar på dem som verkligen behöver skydd, om vi inte klarar integrationen, då hotas de liberala och progressiva värden som jag vill att samhället ska präglas av.

Man kan inte säga att man är feminist, men att vi inte behöver bry oss om jämställdhet ute i Angered, för där styr Ali Khan-klanen. Det är en orimlig hållning. Klarar vi inte integrationen kommer liberala värden sättas på undantag i stora delar av Sverige, och det är vad vi ser just nu.

Fredrik Malm har en lång historia inom partiet och kallar sig själv socialliberal. För en liten tid sedan snubblade jag över en gammal SVT-debatt mellan Fredrik Malm och Jimmie Åkesson från 2009, som handlade om den där ökända debattartikeln som då precis hade publicerats där Aftonbladet satte rubriken: ?Muslimerna är vårt största utländska hot?.

Det artikeln handlade om var främst hur det svenska samhället anpassar sig till islamisters krav och vad detta får för konsekvenser. Ser man debatten såhär 13 år senare är det slående hur mycket som har ändrats. Då satt inte SD i riksdagen ännu, och Liberalerna var faktiskt det större av de två partierna. En annan sak är att Fredrik Malm till viss del resonerar på ett liknande sätt i dag. I en artikel från maj i år skriver han om hur ?staten förhandlar bort vårt sekulära samhälle?:

Genom ständiga hänvisningar till dialog, kompromiss och tolerans ringas vi som värnar Sveriges sekulära och socialt progressiva karaktär in i ett hörn där vi ska känna skuld gentemot djupt reaktionära krafter.

Vi pratar om hur hans resa sett ut sedan 2009 till i dag, varför han ändrat sig i vissa frågor och om han har gett upp liberala principer på vägen.

Dessutom diskuterar vi Vänsterpartiets blodiga historia, hur de fortfarande lever gott av blodspengarna de fick från Stalin och om boken han skrivit om detta (fast som kanske är mer av en släktkrönika): Naftasyndikat: berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige (Carlssons förlag 2020). En bok jag rekommenderar varmt.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-08
Länk till avsnitt

"Kriminaliteten beror på moralisk fattigdom"

Dagens podd är lite kortare än vanligt. Som partiledare mitt i valrörelsens slutspurt har inte Ebba Busch direkt gott om tid, så jag är glad att hon ändå tog sig tid att prata med mig ? och lyssnarna här på Rak höger. Vi samtalar om varför vänsterns förklaringsmodell för kriminalitet inte håller, om huruvida vi håller på att glömma hotet från islamism, om varför böneutrop inte är jämförbara med kyrkklockor, utländsk finansiering av moskéer ? samt varför man ska lägga sin röst på KD och inte på Moderaterna, Sverigedemokraterna eller Liberalerna.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-06
Länk till avsnitt

Vänsterpartiet är samma gamla förtryckarparti

Kommunisterna i Ung Vänster har blivit riksdagsledamöter i moderpartiet. Men det verkliga problemet med Vänsterpartiet är inte vilken etikett de har just i dag, utan att de vill avskaffa all ekonomisk frihet utan att de någonsin egentligen behöver förklara hur ett sådant samhälle skulle bli. För de flesta av oss är det en mardröm, tanken på att staten har tagit över precis all kontroll över samhällets alla delar. Vi vet hur det har gått när det har försökts på andra platser. Det är inte ?gemensamt ägande? ? utan själva definitionen av ?förtryck?. Vänsterpartiet har stått på förtryckets sida under hela sin historia, och det inte finns något skäl att tro att det är annorlunda nu.

Så skrev jag i en artikel om Vänsterpartiet här på Rak höger häromdagen. I dagens podd följer jag upp genom att prata med författaren och litteraturkritikern Magnus Utvik, vars senaste bok ? Partiet som kom in från kylan (Timbro) ? handlar om just Vänsterpartiet och dess historia. Det var bland annat den boken jag läste i min research för artikeln som jag återger ovan. Magnus Utvik har själv en bakgrund som medlem i Vänsterpartiet, vilket ger boken ytterligare en värdefull dimension.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-09-04
Länk till avsnitt

Mattias Karlsson (SD): "De andra har gett oss rätt"

I dagens podd pratar jag med Mattias Karlsson, som länge har varit en av de mest tongivande inom Sverigedemokraterna. Han var partiets gruppledare i riksdagen mellan 2014 och 2019, och är i dag partiets talesperson i landsbygdsfrågor.

Vi pratar om huruvida SD verkligen kan kategoriseras som ett högerparti, om skillnaderna respektive likheterna mellan SD och Liberalerna, om vitboken och partiets rötter, om olika sorters assimilationspolitik, om politisk styrning på högskolan och inom kulturlivet, och om vi har fått ett nytt konsensus vad gäller migrationspolitiken.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-08-31
Länk till avsnitt

Papporna, kriminaliteten och våldet

I mediernas rapportering om utsatta områden har fokus nästan alltid legat på mammor. Kanske för att det ger en korrekt beskrivning: mammor har ofta tagit mer ansvar för sina barn än pappor. Men ger det verkligen hela bilden?

I reportageboken Papporna, sönerna, våldet (Verbal förlag) av Beata Hansson och Vesna Prekopic får man träffa poliser, socialarbetare och andra, men framför allt pappor. Vissa har en kriminell historia i bagaget, andra inte. De flesta har utländsk bakgrund. Vissa skyller alla missöden på det svenska systemet, på rasism och strukturer. Andra menar att inget blir bättre om man inte tar eget ansvar. Papporna framträder helt enkelt som hela människor, bortom förenklade stereotyper. Den största behållningen med boken är att vi får höra pappornas egna röster, vilket till stor del har saknats.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-08-29
Länk till avsnitt

Renässans för psykedeliska droger

I dagens podd pratar jag med Leonidas Aretakis som är aktuell med en ny bok som har titeln Extas i folkhemmet ? Sveriges psykedeliska historia (Natur & Kultur). Det handlar om varför Carl von Linné skrev en hel bok om psykoaktiva droger, om hur svenska forskare upptäckte ruset i Amazonas, om ravefester, om hippierörelsen och om motreaktionen på sent 60-tal som ledde till att drogerna narkotikaklassades. Det handlar också om lovande studier som visar hur olika psykedeliska droger kan hjälpa mot depression, ångest, trauman och kanske till och med Parkinsons. Men det verkar vara för tidigt att dra färdiga slutsatser, vilket Leonidas Aretakis påpekar i boken.



This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-08-18
Länk till avsnitt

Hotet mot demokratin kommer inifrån

I dagens podd pratar jag med Sten Widmalm som är professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Han är aktuell med en ny antologi, som han är redaktör för ihop med Thomas Persson som är docent i statskunskap på samma universitet. Titeln för boken är Skör demokrati ? det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning (Fri tanke). 

I regel beskrivs hoten mot demokratin som externa. Det handlar om antidemokratiska aktörer som Ryssland och Kina, men även politiska och religiösa extremister. Författarna i Skör demokrati tar upp detta, men även interna hot mot demokratin, som kommer från tilltagande teknokrati, normstyrning, cancelkultur, en alltmer utbredd självcensur, med mera. Detta och mer pratar Sten Widmalm om i dagens podd.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-07-07
Länk till avsnitt

Från massinvandring till massintegration

Hoppas ni har haft en trevlig midsommar! Jag tog tydligen semester i lite över en vecka. Det var skolavslutning, besök av föräldrar, långväga vänner, sjuka barn, surikaterna på Kolmården och sedan midsommar med svärföräldrarna. Brukar säga till i förväg när jag försvinner ett litet tag, men ville inte mejla er bara för att upplysa er om att jag inte kommer att mejla er. Men nu är jag tillbaka i vilket fall! /Ivar

Hade Benjamin Dousas bok Massintegration skrivits för tio år sedan hade den förmodligen varit så där tvunget optimistisk och klämkäck som mycket om integration var på den tiden. Om vi bara fixar jobben! Om vi bara lyckas validera invandrarnas utbildningar! Om vi bara skruvar och vrider lite på systemen kan detta bli en succé!

Så var det då. Ord som ?kompetensregn? myntades oironiskt under den epoken. Trots att alla såg att det inte stämde.

I dag är det bara var femte som tror att politikerna kommer att kunna lösa problemen med integration och invandring. Massinvandringen har lett till så mycket splittring att det är svårt att ens betrakta territoriet Sverige som ett och samma land. Snarare samexisterar flera olika kulturer och villkor inom Sveriges gränser. Tar man 5:ans spårvagn mellan Biskopsgården och Örgryte i Göteborg är det som att resa mellan två länder ? med olika befolkningar och religioner. Folk inte bara ser olika ut, de lever helt olika liv med olika framtidsutsikter och livsbetingelser. När Janne Josefsson gjorde den resan 1987, i dokumentären På rätt sida älven, var skillnaderna också stora. Men i dag blir man snarare nostalgisk när man ser om den. Det förflutna är ett annat land, men i dag är Biskopsgården och andra utsatta områden verkligen som ett annat land jämfört med det omkringliggande samhället.

Benjamin Dousas bok är ett ärligt försök att beskriva problemen utan skygglappar. I slutet av varje kapitel föreslår han olika åtgärder, vilket är ett välkommet försök att vara konstruktiv. Det är inte en hoppfull bok, men den är inte heller defaitistisk. Kanske är massintegration omöjligt, särskilt eftersom massinvandringen fortsätter, alla påståenden om en stram migrationspolitik till trots. Men hopplöshet är en synd som ingen som vill bo kvar i landet har råd med. Och även om man inte håller med om alla lösningar är det stimulerande läsning.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-06-27
Länk till avsnitt

Till Valhall med Johan Hegg och Amon Amarth

A coward thinks he'll always live

If he keeps himself from strife

Old age leaves no rest and peace

Though spears may spare his life

Jag minns att jag satt och våndades över alla negativa reaktioner jag skulle få. Det var 2013 och jag behövde klara en deadline för en rapport i ett kontroversiellt ämne, men fick bara mer skrivkramp. Jag drack ett par öl, blev lite berusad, men skriva gick inte. Men så hörde jag strofen ovan i låten Live without regrets av Amon Amarth. Den hjälpte mig där och då. Ren magi. Låten sattes på repeat, och jag blev klar med min rapport i tid. Orden har stannat kvar hos mig ? med sångaren Johan Heggs death growl.

I dagens podd pratar jag med just Johan Hegg, som sagt är han sångare i Amon Amarth. Genren är death metal, även om tematiken som bandet använder har gjort att det ibland kallas ?vikingametal?. Det är också mer melodiöst än mycket annan death metal, vilket tilltalar mig. 

Amon Amarths låtar kretsar, som ni förstår, runt vikingar och fornnordisk mytologi. Just nu är de aktuella med en ny skiva med titeln The Great Heathen Army som släpps den femte augusti (förbeställ här!). Jag har fått privilegiet att lyssna på skivan på förhand och kan avslöja att den är en av deras starkaste, även om det är så jag brukar känna när de släpper en ny skiva. För jag är inte objektiv för fem öre: om jag fick ta med mig musik från ett enda band till en öde ö hade det varit Amon Amarth. Gärna den nya skivan.

Dagens samtal handlar om vilka vikingarna var, några särskilt viktiga scener ur deras låtar med betydelse för historien, varför man alltid kan upptäcka något nytt i fornnordisk mytologi och hur den kan inspirera oss i dag samt vad det innebär att vara ett metalhead. 

Deras turné inleds i september och den 24:e kommer de till Hovet i Stockholm. Hoppas vi ses där! 

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-06-15
Länk till avsnitt

Kommer Partiet Nyans in i riksdagen, Sofie Löwenmark?

Kan Psrtiet Nyans utmana Socialdemokraterna som förortens parti nummer ett? För ett par veckor sedan genomförde Doku den första valundersökningen om Partiet Nyans. I en debattartikel i Aftonbladet vid lanseringen 2019 skrev partiledaren Mikail Yüksel: Nu startar vi partiet för landets förorter. Viktigast för partiet var och är islamofobi och främlingsfientlighet, bostadsbrist och integration. Yüksel menade att integration fokuserade för mycket på kultur och att ?fokus [därför] bör flyttas från människors privatliv till arbetsmarknadspolitiska aspekter?.

Nyans har gått från att avfärdas helt till att börja kommenteras av allt fler. Justitieminister Morgan Johansson kallar partiet för ?extremt farligt?.

Det verkar vara ett parti som vill splittra och slå in en kil mellan muslimer och övriga samhället, och det tror jag är extremt farligt. Vi har totalt motsatt uppfattning. Vi måste ha en politik som håller samman oavsett vilken religion du tror på.

Men hur stort stöd har Partiet Nyans hos dem som de själva identifierat som sina främsta målgrupper?

Eftersom det är notoriskt svårt att nå förortsbor via telefon, mejl eller enkäter bestämde Sofie Löwenmark och Doku sig för att vara på plats själva i stället. I fem dagar var de i Angered Centrum, Bergsjön, Gårdsten, Lövgärdet, Hjällbo och Hammarkullen och pratade med 372 personer.

Detta var i korthet resultatet av undersökningen, enligt Doku:

En ganska liten andel ? 29,8 procent ? av de röstberättigade invånarna i Angered med utländsk bakgrund känner ens till Partiet Nyans.

Av dem som känner till Partiet Nyans kan en mycket stor andel ? 85,7 procent ? tänka sig att rösta på partiet eller kanske tänka sig att göra det.

I dagens podd pratar jag med Sofie Löwenmark om deras valundersökning, om Partiet Nyans och om Göteborgs utsatta områden.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-06-13
Länk till avsnitt

Därför är män alltmer frånvarande i kulturen

Dagens podd handlar om varför det är så få män på kultursidorna, och i kulturlivet i stort. I synnerhet unga män är det tunnsått med. I början av året skrev Karin Pettersson, Aftonbladets kulturchef, att:

[?] medelklassens kvinnor är de nya maktgubbarna på parnassen, köttberget. En ny jätteproppen Orvar fast nu snarare med namnen Karin/Åsa/Anna som bräker och vältrar sig i gamla oförrätter, skriver om relationer, skönhetsingrepp och väninnemiddagar och tycker att de förtjänar allt för att de (vi) minsann har fått kämpa. Som samtidigt och därmed inte längre ser vilka röster som inte hörs.

Nu har debatten blossat upp igen, efter en krönika av Johanna Frändén och en av Victor Malm. Båda efterlyser fler män i kulturdebatten. Jag skrev själv om det på Svenska Dagbladets kultursida häromdagen, efter att ha varit och lyssnat på Jordan B Peterson. Finkulturen har blivit alltmer av ett kvinnoreservat, men det betyder inte att män saknar intresse för kulturen. Såhär svarade Peterson på en fråga från mig om det:

Det är samma fenomen vi ser i den engelsktalande världen. De unga männen är helt klart intresserade, men de lyssnar på podcasts, ser på Youtube, diskuterar på Reddit och andra forum.

Gäst i dagens podd är Joel Halldorf, som är teolog, författare och kulturskribent, som vidareutvecklade Petterssons tankar tidigare i år i Fokus. Min andra gäst är Ludvig Köhler ? poet, skribent och redaktör ? som skrev i går i Kvartal om att män visst skriver och deltar. Det är bara det att deras böcker och tankar ignoreras i allt större utsträckning. Vilket ju för övrigt både Johanna Frändéns och Victors Malms krönikor bevisar, eftersom de ignorerar inlägg av män i just de frågor de vill se fler män i. Är det underlåtenhet eller att det är fel sorts män som skriver? Detta och mycket annat pratar Halldorf, Köhler och jag om.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-06-10
Länk till avsnitt

Är moderniteten en kvinnofälla, Anna Björklund?

Det är svårt att få syn på kulturen man själv lever i. Det är luften man andas, vattnet man simmar i. Lättare då att se andras egenheter och fixeringar, än sina egna. Själv är man rimlig, andra är desto knepigare.

I sin nya bok ? Kvinnomanualen (Bazar förlag) ? lyckas Anna Björklund ändå få läsaren att se det invanda i ett nytt ljus. En rad teman avhandlas: mat, sex, arbete, kläder, moderskap, skönhet, hushåll och lycka. Är frigörelsen från alla familjeband och traditioner alltid frigörande? Vad har vi förlorat längs med vägen av all modernisering och rationalisering? Är världen människan skapar verkligen skapad för verkliga människor med verkliga, mänskliga behov?

Om detta och annat handlar dagens podd.

Anna Björklund var senast med i podden för ett år sedan. Då pratade vi om familjeliv, utbildning och barnuppfostran. Den som vill kan lyssna på avsnittet här.

Hon driver den relativt nystartade podden Puss puss podcast ihop med Anna Axfors.

Här kan man köpa Kvinnomanualen. Jag kan verkligen rekommendera den.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-05-31
Länk till avsnitt

Finns det hopp om svenska skolan, Anna-Karin Wyndhamn?

I dagens podd pratar jag med Anna-Karin Wyndhamn. Det är mer av ett samtal än en intervju, eftersom hon är en god vän. Hon har många strängar på sin lyra, och alltid något nytt på gång, vilket gör att jag aldrig riktigt vet hur jag ska presentera henne utan att missa något viktigt. Hon är författare, forskare, programledare, föreläsare och poddare. Nu missade jag säkert något.

Samtalet tar i alla fall sin början i hennes medverkan som expert i dokumentärserien Vem mördade skolan? som nyss sändes i SVT i sex delar. Vi går igenom de olika förklaringarna som presenteras i programmet, och vilka som har mest fog för sig.

Hon har även podden Söndagsskolan ihop med Ann Heberlein, där de i senaste avsnittet pratade om språket med anledning av att Fröslundaskolan i Eskilstuna slutat bedöma eleverna på svenska, och i stället gör det på deras respektive modersmål i NO, SO och matematik. Var det fel? Eller bara en anpassning till hur verkligheten ser ut?

Vi pratar även om manlighet, logiken bakom marknadsskolan och mycket annat.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

PS. Som ni har märkt har det varit lite lägre aktivitet här på Rak höger. Det beror på att jag har varit ? och är ? sjuk. Inget allvarligt, men det har påverkat produktionstakten. Jag hoppas att jag inte låter för vimsig i dagens podd, i så fall skyller jag på min feber. DS.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-05-26
Länk till avsnitt

Sakine Madon: "Antingen har vi total yttrandefrihet, eller ingen alls"

Sakine Madon var en av dem jag såg upp till när jag började skriva mot slutet av 00-talet. Då var hon redan en orädd debattör som tog strid för grundläggande liberala värden, mot hederskultur och mångkulturalism, mot identitetspolitik och för yttrandefrihet. Hennes tankeskärpa och totala avsaknad av konflikträdsla inspirerade mig. Att hon vågade!

I dag har några av de ställningstaganden som gjorde henne obekväm i offentligheten nästan blivit okontroversiella. Som att vara emot hederskultur. Andra frågor är precis lika aktuella då som nu ? som den om yttrandefrihetens gränser.

I dagens podd pratar vi om Sakine Madons nyutkomna bok Inget är heligt (Fri tanke) som handlar om de senaste två decenniers debatter på dessa teman. Våra åsikter överlappar fortfarande på nästan alla områden som boken behandlar, och de två böcker jag har skrivit (den första ihop med Adam Cwejman och den andra ihop med Anna-Karin Wyndhamn) tar upp en del av exemplen som hennes gör. Därför försöker jag utforska de punkter där jag själv har svårt att hitta bra svar, samt också de trätofrågor som ändå finns. Migrationen är en sådan fråga, där Sakine är avsevärt mer generös i sin hållning än jag. Jag frågar om våra respektive bakgrunder kanske spelar in på något sätt, hon med sin flykt till Sverige i minnet och jag som har alla mina rötter här.

En fråga jag ställer är hur den demografiska förändringen av Sverige påverkar möjligheten att försvara de liberala värden hon håller högt. Jag menar att det är så, och att det påverkar fri- och rättigheterna människor i praktiken har, men här blev samtalet lite mer av en debatt. Ni får höra själva.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-05-14
Länk till avsnitt

Vår kollektiva saknad efter det Sverige som nyss fanns

Ibland läser man böcker vars resonemang känns både självklara, men samtidigt helt nya. Så är det att läsa Saknad ? på spaning efter landet inom oss (Mondial). Cecilia Garme och Katarina Barrling är båda statsvetare i grunden, men alla fördomar om detta yrkesskrås tråkighet kommer på skam. Detta är en poetisk skildring av saknaden efter det Sverige som nyss fanns, om den känslokorridor som förpassar denna saknad till marginalen, om hur fullt naturliga reaktioner stämplas som ?fula?, varför optimister ses som mer förnuftiga i Sverige även när de får fel gång på gång, och hur boende på vissa orter ? där den demografiska förändringen varit särskilt drastisk ? kan känna hemlängtan fastän de är hemma.

(Jag skriver också på en text med utgångspunkt i boken.)

Några länkar till dagens avsnitt

Henrik Berggren och Lars Trägårdh ? Är svensken människa? ? gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (Norstedts 2006)

Merle Haggard ? In The Good Old Days (When Times Were Bad)

Astrid Lindgren ? Fattig bonddräng

Per Myrberg ? Trettifyran (1964)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-05-12
Länk till avsnitt

"Oklart om likvärdigheten i skolan har försämrats"

Hur gick det till? Hur blev svenska skolan så radikalt annorlunda jämfört med liknande länder? Den frågan ställde sig dagens poddgäst Karin Grundberg Wolodarski, till vardags reporter på Dagens industri, för ett antal år sedan. Hon började intervjua nyckelpersonerna bakom kommunaliseringen, friskolereformen och flera stora aktörer bland skolkoncernerna. Sex år av gediget journalistjobb har nu blivit boken Experimentet ? Hur den svenska skolan blev en av världens mest avreglerade.

Hon tar inte själv ställning i frågan, utan tar läsaren med sig genom de viktiga besluten och händelserna. Man ges inblick i hur de som fattade besluten tänkte, och hur de ser tillbaka med facit i hand.

Särskilt i Socialdemokraterna tycks man gräma sig, vilket är lite paradoxalt med tanke på att man varit i regeringsställning under majoriteten av tiden det handlar om. Kan man både vara för och emot vinster i skolsektorn på en och samma gång? Kan man gå i opposition mot den politik man själv drivit igenom?

Men även inom borgerligheten saknade man fantasin att föreställa sig hur det skulle bli. Man såg framför sig småskalighet, lärarkooperationer och stiftelser som skulle driva skolor, inte dagens gigantiska aktiebolag. Men de som var förutseende blev ofta också rika på utvecklingen. Som Peje Emilsson, som är en av centralgestalterna i Experimentet, som både grundat Kreab och Kunskapsskolan, och har ett snart sex decennier långt engagemang i Moderaterna.

"Det går inte att belägga att likvärdigheten i skolan har försämrats," säger hon i podden, "däremot att segregationen har ökat."

Experimentet är en skildring, inte en debattbok. Därför kan den med fördel läsas av alla sidor i skoldebatten.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-05-07
Länk till avsnitt

Jakob Heidbrink: "Demokratibegreppet används för att utestänga kritiker"

När Rasmus Paludan ville demonstrera i Borås fick han avslag. Såhär löd motiveringen:

Polisen har med hänsyn till den hot och riskbedömning samt de allvarliga ordningsstörningar och våldsamma upplopp som inträffade under påskhelgen beslutat om avslag.

Men det var det som sades därefter som ledde till höjda ögonbryn. Kommenderingschefen Emelie Kullmyr meddelade även att:

Rasmus Paludan har en retorik som går ut på att skapa oordning och kaos. Vi behöver hjälpas åt att för att slå hål på den retoriken.

Är det rimligt att vi har polischefer som fattar beslut baserat på personliga åsikter? Ska polisen verkligen recensera dem som vill nyttja sina fri- och rättigheter? Och är detta en del av en bredare trend?

I dagens podd pratar jag med Jakob Heidbrink, universitetslektor på juridiska institutionen vid Göteborgs universitet, om detta och om olika tjänstemannaideal som står mot varandra, riskerna med att staten blir mer tillrättavisande mot medborgarna, olika definitioner av demokrati som är svåra att förena, hur tjänstemannaaktivismen motiveras med hänvisning till nazismen, och mycket annat.

Dessutom pratar vi om traditionella europeiska kampsporter (HEMA), som Jakob tränar. Själv är han främst inriktad på långsvärd och sabel, men det finns ett antal andra stilar och vapen. Vi pratar om hur realistiska striderna i Game of thrones och The Witcher verkligen är, med mera. Bonusfråga: Vilket svärd är bäst ur självförsvarssynpunkt? (Se bild längst ned.)

Länkar till dagens avsnitt

Jakob Heidbrink ? ?Inte bara Transportstyrelse har problem?

De många skandalerna inom myndigheter och verk som mött oss är inte enskilda händelser. De är delar av en allmän förvaltningskris, varnar Jakob Heidbrink. Han spårar krisens rötter till alltför ytliga normer för myndighetsutövning, normer komna ur förenklade ekonomiska och statsvetenskapliga resonemang. (Kvartal 12/12 -17)

Jakob Heidbrink ? ?Nürnberg står inte för dörren?

Att Migrationsverket agerar för en mer liberal migration än vad lagen ger stöd för, är ett utslag av antidemokratisk aktivism från enskilda tjänstemän. Därmed reses samma frågor i Sverige som i USA, där tjänstemän inom Trumps egen förvaltning i skydd av anonymitet medgett att de obstruerar presidentens politik ? för att de inte håller med honom:  Det skriver Jakob Heidbrink, docent i juridik. (Kvartal 17/9 -18)

Jakob Heidbrink ? ?Politiskt upprop från 261 opolitiska tjänstemän?

261 opolitiska tjänstemän i UD skriver i ett upprop, ställt till Regeringskansliets förvaltningschef, att man oroas över huruvida nästa regering kan komma att urholka ?värdegrunden? i Regeringskansliets arbete. Det avslöjade Ledarsidorna.se i går. I brevet ställer man tjänstemäns ?lojalitetsplikt? mot ?grundlagens bestämmelser om människors lika värde.? Därmed aktualiseras nu frågan om tjänstemannaobstruktion, som Kvartal tidigare behandlat i två artiklar. (Kvartal 27/9 -18)

Följ Jakob Heidbrink på hans facebooksida.

Och för den som är intresserad historical european martial arts (HEMA) kan man läsa mer här till exempel.

Exakt såhär ser det ut när man tränar som nybörjare (inte riktigt:

Och duellen som Jakob nämner är alltså den här, från filmen ?Deluge? (Potop på polska):

Visst blir man lite intresserad av att pröva? Med aningen mer skydd än i dessa två videos. Numera verkar det finnas HEMA-klubbar lite varstans i Sverige.

Svärdet Jakob rekommenderar i slutet av podden (ser lite ut som en machete, va?):

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-05-02
Länk till avsnitt

"Polisen hade kunnat skjuta rakt in i folkmassan"

För första gången överväger Peppe Larsson, ingripandepolis i Göteborg, att sluta efter femton år som polis. Det handlar främst om att han upplever att det saknas uppbackning från polisledningens och politikers håll. Inte heller han har sett något som liknar det massiva våld som utövades mot polisen under påskens korankravaller. I dagens podd frågar jag honom bland annat hur han såg på frågan om varför polisen inte skjutit skarpt i fler situationer, som exempelvis KD-ledaren Ebba Busch framfört.

Först twittrade jag att polisen är så professionell att vi inte skjuter in i en folkmassa, eftersom det finns för många oskyldiga personer som inte har med det att göra. Det var innan jag hade sett filmerna från kravallerna i Örebro och ändrade mig. Är det den filmen Ebba Busch kanske sett, där en såpass homogen folkmassa begår såpass grovt våld mot polisen, så förstår jag henne bättre.

Peppe Larsson menar att många fultolkat Ebba Buschs uttalande. Han förstår andemeningen.

Där och då skulle du ha kunnat skjuta vem som helst i den hopen som attackerar polisen och ha lagstöd för det. Man hade i stort sett kunnat träffa vem som helst, för det är ett såpass grovt angrepp. Man hade till och med kunnat skjuta för att ha möjlighet att gripa.

Vi pratar även om vad polisens uppgift egentligen är, vilka utmaningarna är, vad som kan göras bättre och varför man bör pröva att gå hårdare fram mot brottsligheten.

Länkar till dagens avsnitt

Intervjun med Peppe Larsson i Expressen. (Expressen 24/4)

Peppe Larssons tweets om hur han själv reagerade på en liknande situation, där han drog batong i stället för tjänstevapnet. (12 delar)

Insändaren jag refererar till, där en polis beskriver hur polisledningen valde att inte gå in trots att de hade tillräckligt med poliser på plats. (NT 15/4)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-04-26
Länk till avsnitt

Varför brände du upp koranen, Omar Makram?

Omar Makram tvingades lämna Egypten efter att det blivit känt att han lämnat islam. I Sverige trodde dock inte Migrationsverket på honom. Bevisa att du lämnat islam, var deras budskap. En youtube-video där Omar Makram bränner koranen gav honom också permanenta uppehållstillstånd. Han är också en av få före detta muslimer som varit öppen med att lämna islam, eftersom det är förenat med livsfara.

Han flydde Egypten efter att ha kritiserat islam, kommer han snart behöva fly Sverige av samma skäl? Efter påskkravallerna litar han inte längre på att svenska staten kan skydda såna som han.

I Sverige har Omar Makram på kort tid etablerat sig som en av de tydligaste kritikerna av organiserad religion, i synnerhet islam och hederskultur. Till skillnad från många andra liberal stannar han inte vid postkoloniala tabun. Han hörs i poddarna Sista Måltiden och Blasphemy (som nyligen startat på Bulletin), och är återkommande krönikör i Bulletin.

I dagens podd pratar vi om islam, ex-muslimer, korankravallerna, blasfemilagar, kulturen i utsatta områden och varför han inte känner sig trygg i Sverige längre.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-04-22
Länk till avsnitt

Hur går kriget mot knarket, Johan Wicklén?

Det var normalt, vanligt, vardag. Bland vänner, vänners vänner och bekanta. Vissa sålde, alla rökte ? en del sällan, andra för ofta. Vad vuxenvärlden berättat och vad lagboken bestämt brydde sig ingen om. Vännerna var viktigare ? och ruset, musiken, dokumentärerna, hänget, tv-spelen och sötsakerna från de nattöppna bensinstationerna. Jag minns kvällar i skitiga lägenheter, haschkakor gömda i fläktar, frysfack och soffor. Redlinepåsar packade med klibbiga buds, spridda över soffbord eller undanskuffade i mikrovågsugnar. Buntar med kontanter, färgglada bluntsförpackningar, meckrester och rullpapper.

Så börjar förordet till SVT-journalisten Johan Wickléns bok Vi ger oss aldrig ? så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket (Volante) som kom ut i dagarna. När jag läste hans förord kände jag igen mig själv och mina egna tonår. Vi började röka hasch som 13-14 åringar och på den vägen var det. Mina ungdomsvänner började röka på mer och mer, och vissa avancerade till tyngre droger, andra in i de kriminella organisationer som levererade drogerna. Jag fick på kort tid se de mörka sidorna av narkotika, men allt mindre av de positiva.

Själv gjorde jag därför motsatt resa och blev motståndare till alla sorters droger, slutade även röka och snusa, och under en period slutade jag till och med dricka, vilket var en stor grej i slutet av tonåren.

Med åren har jag ändrat mig igen, främst för att den organiserade brottsligheten med hjälp av droghandeln flyttat fram sina positioner i samhället. Skulle en avkriminalisering av cannabis eller till och med legalisering kunna komma åt det? Jag vet inte. Men som Wicklén visar i sin bok så vill inte den sittande eller tidigare regeringar veta heller.

För ett par år sedan krävde ett enigt Socialutskott en utredning av svensk narkotikapolitik. Man vill ha en nollvision mot knarkdödsfall, god missbruksvård och skademinimering. Man efterfrågade att politiken skulle basera sig på vad forskningen säger, inte på moralism. Men när jag frågade socialminister Lena Hallengren (S) om detta svarade hon att man inte tänkte utreda den svenska narkotikapolitiken förutsättningslöst. Man ville inte kolla på avkriminalisering heller:

För att man ska utreda något måste det man kan komma fram till vara intressant, och det finns inget intressant med att utreda avkriminalisering.

Man vill inte veta. Man vill inte höra motargument. Man vill inte lyssna på forskare. Det är en position som inte borde vara möjlig att inta helt öppet. Man vet inte heller vilka effekter den nuvarande narkotikapolitiken har på bruket och missbruket. Medan grannländer omvärderar blir Sverige alltmer ensamt i sin dogmatiska position. Hur hamnade vi här? Och vad är vägen framåt? Detta handlar dagens podd om. (Och jag kan varmt rekommendera hans bok.)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-04-17
Länk till avsnitt

Så blev Sverige miljardärernas paradis

Mellan 1996 och mitten av 2021 har antalet miljardärer stigit med 1 700 procent och deras samlade förmögenhet med 3 000 procent. De senaste 24 månaderna har det tillkommit 330 nya miljardärer. Och vad gäller dollarmiljardärer, där man alltså är god för minst en miljard dollar, har antalet ökat med 14 varje månad under samma tidsperiod. Antalet dollarmiljardärer är i dag 542, som tillsammans förfogar över 3514 miljarder, vilket är 30 gånger med än 1996 och en fördubbling de senaste två åren.

De svenska dollarmiljardärernas tillgångar i procent av BNP landar på 49 procent. Detta kan jämföras med Ryssland där motsvarande andel är 40 procent, i Indien och USA är det 20 procent, i Frankrike 17 procent och i Kina 15 procent. Sverige toppar ligan alltså. Mäter man jämlikhet har Sverige gått från att ligga i topp, till att ligga på plats 12 ? räknat bakifrån. Bara Bahamas, Bahrain, Brunei, Botswana, Brasilien, Förenade Arabemiraten, Jemen, Laos, Ryssland, Sydafrika och Zambia är mer ojämlika. När blev Sverige ett skatteparadis för superrika?

I sin nya bok ? Girig-Sverige: så blev folkhemmet ett paradis för de superrika (Natur & Kultur)? besvarar ekonomireportern Andreas Cervenka den frågan. Idén föddes när återvände till Sverige efter att ha bevakat Silicon Valley för Dagens Industris räkning mellan 2017 och 2019. Väl hemma igen insåg han att något hade hänt och höll på att hända i Sverige. Inte av någon naturlag, utan till följd av politiska beslut och en Riksbank som stirrat sig blind på ett slags inflationsmått. De senaste 25 åren har inneburit att de som redan ägde aktier, fastigheter eller andra fasta tillgångar har blivit avsevärt mycket rikare, medan lönearbetare, hyresgäster som saknar egendomar har förlorat i relativa tal. Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

(Jag arbetar även på en text med utgångspunkt i bland annat denna bok.)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-04-08
Länk till avsnitt

Matriarkala klickar styr finkulturen

Om vi nu lever i ett patriarkat dominerat av män, varför är det så få män som skriver litteratur? Varför domineras tidningarnas kultursidor och bokförlagen av kvinnor? Skrivarlinjerna och universiteten också. Tre fjärdedelar av alla bokdebutanter är kvinnor. Män läser allt mindre, och unga män skriver allt mindre. Går vi miste om något när mäns röster försvinner från skönlitteraturen? 

I dagens podd pratar jag med författaren Andrés Stoopendaal vars senaste roman Dunning-Kruger-effekten (Norstedts) kom ut i november förra året. Den handlar om en ung man med mycket typiskt manliga problem. Jag kan varmt rekommendera den av flera skäl. Den är inte bara mycket rolig, utan känns också sann. Jag känner igen män jag känt och känner, i bokens karaktärer. Men det är inte bara en bok för män såklart, däremot är den ovanlig just för att perspektivet inte känns så ? feminiserat, i brist på bättre ord. 

I en nyligen publicerad essä på Aftonbladets kultursida skriver Stoopendaal om hur en matriarkal klick styr på författarskolan Biskops-Arnö. Jag ville fråga honom om detta, och vi pratar om huruvida denna klicks normer även styr på andra områden. Vi hann prata om Jordan B Peterson, skillnader mellan män och kvinnor, om hämmade medelklassmän, och om hur man ska göra om man vill bli författare. 

Andrés Stoopendal har även podden Stoopendaal & Sundfelt ihop med psykologen Karl Oskar Sundfelt där de pratar om litteraturen, konsten och samtiden, som de själva uttrycker det.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Länkar från samtalet

Andrés Stoopendaal: Dunning-Kruger-effekten (Norstedts)

Greta Thurfjell: Tre manliga författare: ?Mannen är långt ifrån död inom konsten? (DN 6/12 -19)

Minna Höggren: Har killarna lämnat kulturen? (Arbetet 1/3)

Andrés Stoopendaal: Mannen signalerar att han hatar sig själv (Aftonbladet 27/2)

Inti Chavez Perez: Pojkar måste få bli män fria från rädsla för våld (Aftonbladet 22/2)

Philip Warkander: Männens problem är på riktigt ? ändå hånas de (Expressen 30/3)

Johan Heltnes bok ?Sympati för djävulen? (Fri tanke)

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-04-03
Länk till avsnitt

Har du blivit nationalist, Alex Schulman?

Dagens gäst är Alex Schulman. Han är inte bara krönikor sedan många år, numera i DN, utan har även en av Sveriges populäraste poddar ihop med Sigge Eklund som heter just Alex & Sigges podcast. Han är också författare, vars senaste bok är en roman som heter Överlevarna (Bonnier 2020), och handlar om återuppleva sin barndom som vuxen.

Jag förstår att det kanske förvånar att jag väljer att ha ett samtal med just honom här i podden. Låt mig då förklara lite hur jag tänker.

När jag slutade som ledarskribent kändes det som en lättnad att lämna den ganska tydliga ideologiska mall man förväntades följa. Inte så mycket av min chef, Tove Lifvendahl, som gav mig mycket fria tyglar och utgjorde ett bra bollplank, utan mer av läsare. Ledarsidan ska fylla en funktion i debatten och ledarskribenterna är de politiska lägrens trogna hirdmän, eller legosoldater i vissa fall. Det jag vill bidra till med podden, och med Rak höger överlag, är att vara mer prövande än jag kunde vara då. Podden slogan är att jag har ?samtal med vänner och fiender. Utan filter eller skygglappar.? Det låter aningen högtravande, men det är inte tomma ord för mig, utan något jag strävar mot. Men det är såklart lättare att få vänner att tacka ja när man hör av sig. Många har ingen lust att prata med någon de inte håller med, tyvärr. 

När jag läste Alex Schulmans två senaste krönikor kände jag att jag gärna ville ha honom som gäst, trots att vi utväxlade hårda ord med varandra ganska nyligen. Eller just därför. Vi hamnar ofta på motsatta sidor i politiska frågor, men hans krönikor om Ukrainakriget har jag läst med stor behållning. Varför finner jag plötsligt sånt värde i hans krönikor? Har något hänt i samtiden när en sådan som Alex Schulman, som inte direkt pratat sig varm om nationalism innan, plötsligt skriver om att försvara sitt land? Om hans pappas sorg över att förlora sitt barndomshem i Karelen till Ryssland? Om detta och mycket annat pratar vi i dagens podd.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Länkar

Alex Schulmans senaste krönika: Kriget har blivit vardag ? nu börjar vi käbbla igen (DN 29/3)

Alex Schulmans näst senaste krönika, som handlar om hans pappa och om att försvara sitt land: Ryssarna jämnade min pappas hus med marken (DN 21/3)

Några avslutande ord

De tre senaste veckorna haft ett pågående projekt som gick i hamn i går. Därför har jag inte kunnat jobba för full maskin. Projektet var att tjugo år efter att alla mina jämnåriga kamrater gjorde det ta körkort, vilket jag nu gjort. Jag körde min första körlektion tisdag för tre veckor sedan med körskolan My driving academy och igår blev jag godkänd på uppkörningen. Är hemskt lättad. Och nu återgår jag till att jobba heltid med Rak höger igen. 

En annan sak också. Jag har lovat att det ska komma ett poddavsnitt varje söndag, men har inte alltid hållit det. I stället har jag prioriterat att få ut avsnitt så snabbt det går, ofta för att innehållet har nyhetsvärde. Det kommer jag även fortsättningsvis att göra, tänkte jag. Om ni verkligen inte gillar det så hör gärna av er till: [email protected]

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-03-30
Länk till avsnitt

"Ryssland är både svagare och starkare än vi tror"

Under den månad som gått sedan Ukrainakrigets utbrott har de experter och tjänstemän som dominerat offentligheten under pandemin ersatts av nya förmågor. I stället för Folkhälsomyndighetens återkommande presskonferenser håller nu Försvarsmakten en presskonferens kl 15.00 varje torsdag. Blir detta en ny lägereld för vår oroliga samtid?

Kanske allra mest välkänd för gemene man har Joakim Paasikivi blivit. Han är för Ukrainakriget vad Anders Tegnell var för pandemin. Det är inte konstigt med tanke på att han är osedvanligt tydlig och rak i sin kommunikation. Till skillnad från Tegnell så behöver man inte ägna sig åt kremlologi för att förstå vad han faktiskt menar.

Som namnet antyder har han påbrå från vår närmaste granne i öst, och han har dubbelt medborgarskap i Finland och Sverige. Värnplikt har han gjort i båda länderna. I Sverige blev han överstelöjtnant och har bland annat varit sektionschef på den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). I dag är han militär lärare på Institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria på Försvarshögskolan.

I dagens avsnitt pratar vi om vad den ryska krigsmakten gjort mindre bra, om det handlar om dålig planering eller dåliga militära enheter, om Ukraina eller Ryssland tjänar på om kriget skulle dra ut på tiden, om man verkligen ska ha så mycket respekt för den ryska förmågan framöver, om Putins kärnvapenhot, om svenskars försvarsvilja samt vilka lärdomar vår försvarsmakt såhär långt kan dra av Ukrainakriget.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Innan ni går?

Substack har just lanserat en app för iPhone och iPad. (Den som Android kan skriva upp sig på väntelista här.) Appen gör det lättare att samla alla man följer på Substack på ett och samma ställe. Jag använder den själv för att få bättre överblick, eftersom jag prenumererar på ett ganska stort antal publikationer. Jag återkommer i en annan post om vilka jag läser med stor behållning för tillfället.

Man får givetvis även fortsatt mejlen, men appen gör det möjligt för oss som använder Substack som plattform att nå ut även om mejlkorgarna framöver skulle bli överfulla igen. Dessutom vet jag att en del av er, och även jag, haft problem med att mejlen från Substack hamnar under fliken ?kampanjer?. Med appen slipper man allt sånt.

För den som vill läsa mer om appen kan man göra det här. Nedan ser ni ett exempel på hur appen ser ut.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

PS. Jag är fortfarande mitt uppe i ett intensivt projekt. I början av nästa vecka hoppas jag dock vara klar och sedan kunna återgå till att producera texter och poddar på heltid här på Rak höger. Tack för ert tålamod! DS.

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-03-23
Länk till avsnitt

Chang Frick ? godhetsknarkare eller rasist?

Sedan Ryssland inledde sin invasion av Ukraina har 3 miljoner ukrainare flytt landet. Det är den snabbast växande flyktingkrisen sedan andra världskriget. Allra flest, runt 2 miljoner, har flytt till Polen. Till Sverige kommer runt 4 000 per dag och fram till sommaren förväntas över 200 000 komma. Det kan av allt att döma bli en ännu större flyktingkris än 2015, och ett ännu större mottagande för Sveriges del. 

Chang Frick, chefredaktör på nättidningen Nyheter idag, var nyligen nere vid ukrainska gränsen mot Polen. Väl där hjälpte han med buss 25 flyktingar till Sverige. Han fixade ett ställe för dem att bo och håller kontakt med dem. Han är av åsikten att det inte finns någon gräns för hur många ukrainska flyktingar Sverige kan ta emot. Men det har ändå blivit debatt.

På Twitter kritiserades han av Mustafa Panshiri ? föreläsare, författare och tidigare polis ? som menade att Frick hade ett sätt att resonera på som slängde andra flyktingar under bussen:

Finns det någon skillnad mellan ukrainska flyktingar och andra, tidigare migrantströmmar? En sak som skiljer det är att alla partier, även de mest migrationskritiska, är positiva till att ta emot ukrainska flyktingar. Handlar denna generositet om att ukrainare uppfattas vara mer lika svenskar ? vita och europeiska? Eller handlar det om att Ukraina är ett demokratiskt land som attackeras av den fiende som vi svenskar också fruktar mest? Att det vi ser utspela sig är vår värsta mardröm?

Vi pratar även om kritiken mot Chang Frick, om att han sålt bilder till Ruptly, dotterbolag till ryska RT, som är statskontrollerat.

Om detta och annat handlar dagens avsnitt, som publiceras lite tidigare för aktualitetens skull.

Jens Liljestrand om Chang Frick och Putin. (Expressen 9/3)

Hynek Pallas om Chang Frick, med flera (GP 14/3).

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-03-18
Länk till avsnitt

Ryska imperiet slår tillbaka

Den 24 februari 2022 kommer leva kvar som det datum så efterkrigstidens Europa övergick i något annat. Vi lever i en ny epok, en ny världsordning. Vi är just nu inne i krigets dimma och kan inte förutsäga vad som komma skall, men att det inte finns någon väg tillbaka är tydligt.

På en säkerhetskonferens i München 2007 lade Vladimir Putin fram sina ambitioner, vilket han sedan satte kraft bakom i kriget i Georgien 2008 och annekteringen av Krimhalvön 2014. Det gick alltså att förutse delar av skeendet, om än inte exakt när och var. Men kan man spåra dagens krig längre bakåt än så? Vilka krafter släpptes loss av Sovjetunionens upplösning?

I en ny bok ? Det fallna imperiet ? Ryssland och väst under Vladimir Putin (Fri tanke) ? beskriver Martin Kragh, biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier (SCEEUS) och seniorforskare vid UI, vägen fram till det ödesdigra datumet för några veckor sedan. Han vänder sig mot att det skulle ha varit ödesbestämt att Ryssland och västvärlden återigen blev fiender. Det fanns möjlighetsfönster, men dessa har genom åren stängts ett efter ett:

Utvecklingen har varit kumulativ. Nya ärrbildningar och förlorad ömsesidig tillit har följt i spåren på varje enskild kris. Människor har en förmåga att välja sina tragedier och stora segrar. Båda utgör bärande element i formeringen av länders nationella identitet. Putin har gjort det sovjetiska imperiets fall till sitt lands stora tragedi. Andra världskriget till sin stora seger. I detta hänseende finns det inget överraskande med hans förda politik. Enligt en rysk opinionsmätning i mars 2021 önskade 67 procent av respondenterna att Sovjetunionen aldrig upphört att existera. En absolut majoritet av befolkningen delar uppfattningen om segern 1945 som sitt lands noblaste ögonblick. Det ryska ensamhetssyndromet ? känslan av att vara utsatt av hot inifrån och utifrån ? har inte saknat inslag av såväl stolthet som sentimentalitet och tragedi. Å ena sidan en formidabel stormakt med ansvar för den globala säkerhetsarkitekturen. Å andra sidan ett land som är hotat och nödgas vidta åtgärder för att skydda sina legitima intressen. 

Den som vill kan förhandsbeställa Martin Kraghs bok här (den släpps 31 mars). Jag rekommenderar den varmt för alla som vill få en djupare förståelse av Putins Ryssland, och beslutet att invadera Ukraina.

PS. Några rader angående de närmaste två veckorna här på Rak höger. Jag är just nu igång med ett kortvarigt projekt som tar mycket tid av mig. Mer tid än jag trodde när jag började med det. Därför kommer jag skriva lite mindre här under två veckor, om jag utgår ifrån att arbetsbördan under projektets första vecka kommer vara relativt oförändrad under de två kvarvarande veckorna. Däremot blir det två poddavsnitt den här veckan. Och snart är jag igång som vanligt igen. DS.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-03-14
Länk till avsnitt

Högern och vänstern förstörde skolan gemensamt

Kriget i Ukraina fortsätter och det är svårt att tänka på något annat. Men efter att ha stått som en vaktpost vid nyhetsflödet dagarna i ända börjar i alla fall jag känna att jag behöver ta en paus då och då. Ett privilegium man har när man bor i ett land som inte har invaderats av Ryssland ? ännu. Jag kommer givetvis att fortsätta att ägna mycket tid åt Ukrainakriget och alla frågor som berör det. Dagens avsnitt är dock en liten paus i krigsflödet, så om ni känner att ni behöver en sån så har ni kommit till rätt podd i dag.

I dag pratar jag nämligen om svenska skolan och varför den har gått från att vara en av världens bästa till ganska dålig, i jämförelse med andra länders skolor. Dagens två gäster är Magnus Henrekson som är professor i nationalekonomi och mellan 2005 och 2020 var vd på Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Johan Wennström, doktor i statsvetenskap och även han knuten till IFN. De har nyss precis kommit med en ny bok med titeln: Dumbing Down ? The Crisis of Quality and Equity in a Once-Great School System?and How to Reverse the Trend som ges ut av Palgrave Macmillan, men också går att ladda ned på IFN:s hemsida.

I boken visar de hur en postmodern, socialkonstruktivistisk pedagogik åtminstone från 60-talet och framåt ersatte en klassisk kunskapssyn, vilket fick ett antal konsekvenser. Kunskap blev inte mer lättillgängligt, skolan blev inte mer utjämnande, tvärtom drog de redan starka elevgrupperna ifrån de redan svaga, samtidigt som alla började sjunka relativt andra länder. 

Dessutom, menar Magnus Henrekson och Johan Wennström, har utvecklingen ytterligare försämrats av kommunaliseringen samt hur illa man skött marknadiseringen av svenska skolan. Något jag skrev om nyligen här på Rak höger.

Detta pratar vi om i dagens avsnitt, samt deras förslag på hur man kan vända utvecklingen.

Några länkar:

Här kan man ladda ned boken Dumbing down kostnadsfritt: länk

Mitt tidigare samtal med Johan Wennström: ?Klass är högerns blinda fläck? (23/1)

Min text om skolmarknaden: ?Skolmarknaden är vänskapskorrumperad? (26/2)

PS. Några rader angående de närmaste två veckorna här på Rak höger. Jag är just nu igång med ett kortvarigt projekt som tar mycket tid av mig. Mer tid än jag trodde när jag började med det. Därför kommer jag skriva lite mindre här under två veckor, om jag utgår ifrån att arbetsbördan under projektets första vecka kommer vara relativt oförändrad under de två kvarvarande veckorna. Däremot blir det två poddavsnitt kommande vecka. Snart är jag igång som vanligt igen. DS.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-03-13
Länk till avsnitt

Låt inte Ukrainakriget gå ut över vanliga ryssar

Dagen då Ryssland inledde invasionen av Ukraina, den 24:e februari 2022, förändrades världen i grunden. Över en natt, som man brukar säga. Den säkerhetsordning vi haft i Europa byggde på en överenskommelse om att varje land har rätt att välja sin egen väg i utrikespolitiken och att inget annat land har rätt att med våld flytta gränser för en suverän stat. Nu har Ryssland frångått det. Hur hamnade vi här och vad ska vi göra åt det?

Om man inte talar ryska så kan man inte förstå Ryssland, åtminstone inte fullt ut. Därför är experter som behärskar språket och kulturen värda sin vikt i guld, särskilt nu. Dagens gäst är en av dem. Fredrik Löjdquist är chef över Centrum för Östeuropastudier (Stockholm Center for Eastern European Studies, SCEEUS) som är ett fristående kunskapscentrum inrättat och finansierat av regeringen. Han har en lång bakgrund som diplomat med fokus på Östeuropa, Ryssland och hybridkrigföring. Ryska lärde han sig i lumpen, ett par år innan muren föll.

Inom hans eget skrå, och bland säkerhetspolitiska experter, var det många som såg vad som höll på att hända med Ryssland. Men västvärlden i stort reagerade inte i tid, enligt honom.

? Det fanns en fördröjning i det västerländska i västs förståelse av vad som höll på att ske, och man hade kanske lite svårt att ta till sig alla signaler och dra slutsatsen av dem, men åtminstone efter den ryska aggressionen mot Ukraina 2014 blev det uppenbart. Men kanske trodde man att det skulle stanna där på något sätt. Att man hade ett jämlikt läge som förvisso var olyckligt och besvärligt, men som ändå kunde hanteras på något sätt. Och det vi har sett byggas upp under de senaste året är det ju att Ryssland absolut inte är nöjt med status quo, utan man vill flytta fram positionerna.

? Det är viktigt att komma ihåg att det här inte bara handlar om Ukraina, utan det handlar om om vår säkerhet, om allas säkerhet. Både på europeisk nivå och på den globala nivån.

Kan man säga, som exempelvis John Mearsheimer, att det är USA, Nato och EU som provocerat Ryssland till detta? Han menar att man i stället borde ha gjort Ukraina och Georgien till buffertstater mellan stormakterna.

? Det bygger på en massa felaktiga antaganden, skulle jag hävda. För det första strider det mot idén att alla stater är lika suveräna. Denna tanke innebär att man skulle till mäta vissa stater mer inflytande, att ett stort land som Ryssland skulle ha veto över ett annat lands utrikes- och säkerhetspolitik, men kanske också i inrikespolitiken.

? Då är man ute på ett väldigt farligt sluttande plan. Om du börjar göra avkall på de här principerna, var kommer det sluta någonstans? Vilka länder ska utgöra den här bufferten? Om vi i Sverige eller Finland inte kan lita på att principen om territoriell integritet eller suveränitet gäller för ett land som Ukraina? Hur ska vi då veta att det gäller för våra egna länder?

? Det här bygger på en underliggande kålsuparteori, nämligen att Ryssland har sin inflytandesfär och USA och Nato har sin. Men så är det inte. Vad det handlar om är inte att USA eller Nato har en egen sfär. Nato är en demokratisk sammanslutning av länder där länderna frivilligt och självmant har gått med. Det gäller även EU. Det är inte så att det sker på något diktat uppifrån, till skillnad från när Putin vill kunna bestämma andra länders politik från Moskva.

(Ovanstående är bara ett kort utdrag från samtalet.)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Länk till Fredrik Löjdquists senaste memo om Ukrainakriget: här

Intervju med John Mearsheimer: här

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-03-07
Länk till avsnitt

Stina Oscarson har tröttnat på de tomma fraserna

I dagens avsnitt pratar jag med Stina Oscarson som är teaterregissör, dramatiker och författare. Men hon är även en flitig samhällsdebattör, och det är kanske i den rollen flest känner till henne. Vi spelade in det här innan Ryssland inlett sin invasion av Ukraina, vilket är anledningen till att vi inte pratar mer om det.

För mig personligen har Stina Oscarson gått från att vara en av dem som ofta hamnat på motsatt sida från mig i samhällsdebatten, till att jag allt oftare nickar instämmande när jag läser och lyssnar på henne. Det har att göra med att debatten inte är statisk, men också om att hon har ändrat sig i vissa frågor. Och att jag har ändrat mig också. Vi sprang på varandra på en kulturfest SvD hade för sina frilansar, min första gång på en sådan fest, och sedan var hon moderator för en intensiv debatt om migration som jag deltog i. Men detta är första gången jag har haft möjligheten att få prata med henne på tu man hand en längre stund. Jag hoppas att ni tycker att det är lika givande som jag tyckte.

Hon är just nu aktuell med boken ?Det perfekta plåstret? (Mondial) som jag verkligen kan rekommendera. Vi pratar om den, men också om hennes uppmärksammade intervju med vår socialdemokratiska kulturminister Jeanette Gustafsdotter. Och om vad som egentligen hände efter att en medlem i Nordisk ungdom deltagit i en debatt om demokrati som Stina var moderator för. 

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-02-27
Länk till avsnitt

"Klass är högerns blinda fläck"

Häromdagen skrev jag om klass på Svenska Dagbladets kultursida. I texten skriver jag om hur vi tillåtit en underklass att växa fram längst ned i samhället, och om hur denna tjänar en medelklass som värderar fel saker.

I fredags diskuterade jag frågan i P1 morgon ihop med Patrik Lundberg, som hade skrivit att han ville lämna medelklassen. Om jag tolkar honom rätt handlar hans motvilja om ett hyckleri han märkt av. Inom medelklassen, menar han, vill man gärna känna sig finare och bättre, men man gör likt förbannat det man kritiserar att andra gör. Diskussionen med Patrik Lundberg var konstruktiv, men rumphuggen. Ironiskt nog är nästan alla inslag i public service för korta för riktiga samtal, och i regel är konfliktnivån maximalt uppskruvad. Aporna måste få apa sig, verkar en grundtanke vara. Och om man inte vill bråka kanske de plockar in någon annan i stället. Konflikten mellan ?höger? och ?vänster? måste värnas, och finns ingen tydlig konflikt får man uppfinna den med hjälp av en hetsande programledare.

Nåväl, jag ville i alla fall fördjupa samtalet om klass, eftersom jag tycker att det är så intressant. En av de mest intressanta tänkarna på området i dag är Johan Wennström, som numera är en kollega på Svenska Dagbladets kultursida, där han skrivit i flera år. Han disputerade i statsvetenskap 2019 med avhandlingen Interpreting Policy Convergence Between the Left and the Right: Essays on Education and Immigration. Han är aktiv på IFN, där man också kan ta del av hans publikationer. Hans forskning är inriktad mot politiskt beslutsfattande och dess moraliska grunder. Han är särskilt intresserad av skol- och migrationspolitik. Tidigare har han bland annat arbetat som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet och som ledarskribent i Svenska Dagbladet.

Länkar till texter och böcker vi pratar om:

Min text i SvD Kultur (19/1): Hade det inte varit för högskoleprovet hade mitt liv nog sett annorlunda ut. Medelklassen tror på meritokrati, och det är som om medkänslan också är något man gör sig förtjänt av.

David Goodhart ? Head, Hand, Heart: The Struggle for Dignity and Status in the 21st Century (Penguin 2020)

Michael Lind ? The New Class War: Saving Democracy from the Managerial Elite (Portfolio 2020)

Patrik Lundberg: ?Jag vill lämna medelklassen? (DN 23/11 -21)

Charles Murray ? Coming apart: the state of white america, 1960-2010 (Crown forum 2012)

Vesna Prekopic: ?Det är inte alls så dumt i medelklassen, men mellanförskapet lämnar jag gärna? (DN 17/1)

Michael Sandel - The Tyranny of Merit: What's Become of the Common Good? (Farrar, Straus and Giroux 2020)

Johan Wennström: ?När ska högern överge Foodora-liberalismen?? (SvD 26/5 -21): Det viktiga, enligt dagens höger, är inte var man kan göra en verklig insats, utan ?vart man är på väg?. Högern har accepterat, ja till och med bejakat, framväxten av ett djupt ovärdigt arbetsliv.

Johan Wennström: I väntan på ett konservativt idéprogram (Kvartal 14/12 -20)

Johan Wennström: Brev till en lärarstudent (Kvartal 20/2 -19)

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-01-23
Länk till avsnitt

Ryssland behöver inte invadera för att få andra att lyda

Drönare flyger över svenska kärnkraftverk, slottet och riksdagen. Eftersom Ryssland är högst på dagordningen just nu, efter deras hot mot sina grannar, är det många som gissar att drönarna är ryska. Vi vet inte säkert såklart, men det är en kvalificerad gissning. Hur oroliga bör vi vara i Sverige egentligen?

Hundratusentals ryska trupper står samlade vid den ukrainska gränsen, redo för något, kanske ännu en invasion. Eller är det mer av ett påtryckningsmedel? Vad är det Ryssland försöker uppnå?

Med mig för att prata om detta har jag Oscar Jonsson som forskar om Ryssland och försvarsfrågor. Jag rekommenderar den som vill orientera sig mer om rysk säkerhetspolitik att läsa hans senaste bok: The Russian Understanding of War: Blurring the Lines between War and Peace (Georgetown University Press 2019).

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-01-19
Länk till avsnitt

Malcom Kyeyune om hur medelklassen försvarar sina privilegier

I det senaste poddavsnittet pratade jag med Johan Gärdebo och Anna-Karin Wyndhamn, angående Gärdebos försök att bjuda in Malcom Kyeyune till forskarmiljön Seed Box på Linköpings universitet, där han är verksam. Det gick inget vidare. Efter samtalet tänkte jag vidare. Vad hade Malcom Kyeyune sagt om han hade blivit inbjuden? Varför inte fråga honom?

I dagens avsnitt pratar jag med Malcom Kyeyune om just det, och om hur identitetspolitisk aktivism har blivit ett sätt klättra i karriären, om varför de inom högern som pratar alltmer om klass utkämpar ett tvåfrontskrig mot vänstern och mot kostymhögern, och om varför USA har gått om Sverige vad gäller radikalitet.

Malcom skriver för bland annat Fokus, Kvartal och Dagens samhälle. Han sitter i tankesmedjan Oikos förtroenderåd och driver sedan 2015 podden Markus och Malcom ihop med Markus Allard.

Länkar till sånt vi pratar om i dagens avsnitt

Min intervju med Frank Furedi: Eliternas uppror mot demokratin

Mitt samtal med Johan Gärdebo och Anna-Karin Wyndhamn länk.

Texten om Martin Gurris bok The Revolt of The Public and the Crisis of Authority in the New Millennium (Stripe press, 2018) länk: Etablissemanget kräver samma erkännande som under 1900-talets högmodernitet, men allmänheten kräver medbestämmande och ödmjukhet. Ingen av parterna är nöjd med den andre.

Malcom Kyeyune i Fokus: De antirasistiska aktivisterna inom media är en urban medelklass som vill uppåt. Klyftan mellan dem och den svarta underklassen är mycket djup.

Johan Gärdebo i Aftonbladet Kultur länk.

The professorial-managerial class länk.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-01-16
Länk till avsnitt

Hellre terrorförespråkare än högertänkare

I dagens podd pratar jag med Johan Gärdebo och Anna-Karin Wyndhamn.

Johan Gärdebo har doktorerat i historia och forskar vid den humanistiska forskarmiljön Seed Box på Linköping universitet. Forskningsprojektet han är knuten till handlar om hur klimatomställningen påverkar industriorter byggda runt fossilintensiva företag som Cementa (Slite), Preemraff (Lysekil) och SSAB (Luleå). Hur påverkas människorna som bor där? Hur placerar de in sig själva i förändringen? Och hur kan man göra klimatomställningen folkligt förankrad?

Relevanta, men svåra, frågeställningar. Därför ville han få in perspektiv som han uppfattade inte var väl representerade i forskarmiljön. I en artikel på Aftonbladets kultursida beskriver han hur han ansökte om att få dit Malcom Kyeyune. Han skulle inte själv föreläsa, utan bolla tankar med forskarna. Gärdebo ville ha dit honom för att Kyeyune är kritisk mot den förda klimatpolitiken ? som han kallat ett ?moralistiskt medelklassprojekt?. Eller som Gärdebo skriver i artikeln:

Exempelvis läggs koldioxidintensiva industrier ned för att minska utsläppen. Det blir färre industrijobb i Sverige, men samma varor behövs och importeras därför i stället från andra länder. Stigande drivmedelsskatter drabbar arbetare beroende av bilen, men utsläppen minskar inte eftersom alternativa färdmedel fattas.

Samtidigt som arbetarnas jobb försvinner används skatteintäkterna för att finansiera nya jobb för de universitetsutbildade, såsom klimatstrateger eller miljökonsulter. Och klimatrörelsen ? de som protesterar, som utför aktivistiska aktioner eller som ägnar sig åt klimatkonst ? är talande nog medelklassens barn.

Men cheferna på Seed Box var allt annat än begeistrade. Orsaken handlade inte om akademiska meriter, utan om att Malcom Kyeyune hade ?fel värdegrund?. Han var för ?kontroversiell?. I stället föreslogs Gärdebo bjuda in Andreas Malm, som förespråkar att fler borde utföra terroristiska klimataktioner (sabotera infrastruktur, blockera motorvägar, spränga gasledningar). Det ansågs mindre kontroversiellt.

Johan Gärdebo beskriver själv sin hemvist som till vänster och är tidigare miljöaktivist. Men hans överordnade mål är ett fritt samtal.

Anna-Karin Wyndhamn är forskare vid Göteborgs universitet, driver ihop med Ann Heberlein podden Söndagsskolan, är kolumnist på Göteborgs-Postens ledarsida, bland många andra saker. Vi skrev också Genusdoktrinen (Fri tanke 2020) tillsammans. Hennes erfarenheter i universitetsvärlden är en röd tråd genom boken.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-01-12
Länk till avsnitt

I dag ångrar Emelie sin könskorrigering

Emelie Köhler levde fyra år som trans, men påbörjade sedan resan tillbaka. Från könstransition till detransition. Hon har medverkat i ?Tranståget? som gjordes av SVT Uppdrag Granskning. Och nyligen deltog hon i Sverige Möts i debatt om samma ämne. Hon har på kort tid blivit ansiktet utåt för den växande rörelsen av transpersoner som ångrat sig. För den som vill veta mer har hon ett instagramkonto som heter Detrans Dissident och driver en hemsida som heter detransinfo.se

Det svåra med transfrågan är att hitta balansen mellan att kritisera delar av ideologin bakom, och samtidigt värna de unga sårbara människor som dragits med. På sin instagramsida skriver Emelie att hon ömmar för transpersoner men är kritisk till idéerna bakom. Det ligger såklart delvis i betraktarens öga om man lyckas med den balansgången, men jag tror det är ett viktigt medskick för alla oss som pratar om transfrågan. 

Jag är glad att Emeilie Köhler är med i podden och berättar sin historia. Även om det är en sliten klyscha så är det bra att prata med människor och inte bara om dem.

Länkar till sånt vi nämner i avsnittet

Min intervju med Aleksa Lundberg länk.

Min intervju med Abigail Shrier länk.

Svenska kyrkans öppna brev till transpersoner och min text om det länk.

Emelie Köhler i Sverige Möts länk.

Tranståget i Uppdrag Granskning länk.

Studie på 100 detransitionerade länk.

En annan studie om detransitionerade länk. (Denna visar bland annat att man får mer stöd under transitionen än under detransitionen.)

Svensk långtidsstudie om hur de som genomgått könskorrigering mår länk.

En lite äldre internationell uppföljningsstudie på transpersoners mående efter könskorrigering länk.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-01-09
Länk till avsnitt

Borde vi tala mer om ras och vithet?

I dagens avsnitt pratar jag med Tobias Hübinette, som är docent vid Karlstads universitet, med fokus på kritiska vithets- och rasstudier. Anledningen är att vithetsstudier aktualiserats av att Arvid Haag, tidigare aktiv i Medborgerlig samling, wallraffat på Sveriges första kurs i Kritiska vithetsstudier, som ges på Stockholms universitet. (Jag har intervjuat Arvid och kommer skriva en text på temat.) När Adam Cwejman och jag skrev Så blev vi alla rasister (som gavs ut i ny utgåva i maj på Timbro) var Tobias Hübinette, och kritiska vithets- och rasstudier mer generellt, en av dem vi ägnade mest tid åt att läsa och kritisera. Jag har utöver boken skrivit ett stort antal texter i olika tidningar där jag utvecklat kritiken.

Men ett återkommande problem är att det är närmast omöjligt att få till samtal med den andra sidan av debatten. Tobias Hübinette är ett lysande undantag. Även när vi inte håller med varandra har jag alltid haft utbyte av att prata med honom (och att läsa hans blogg). Ju längre jag har varit i offentligheten desto mer har jag insett hur ovanligt det är med meningsmotståndare man kan ha artiga debatter med. För att kunna förstå sina egna argument måste man höra de bästa motargumenten, och ibland kanske till och med ändra sig. I podden tar vi upp ett exempel på när jag har ändrat mig, och närmat mig Tobias position.

Tobias Hübinette är dessutom en av de mest produktiva svenska forskarna på området kritiska vithets- och rasstudier och gav ut hela två böcker under 2021: Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt (Verbal förlag, 2021) och Svensk rasism under efterkrigstiden. Rasfrågor och rasdiskussioner i Sverige 1946-1977 (Carlsson bokförlag, 2021). Vi pratar om båda, men även om Vit melankoli. En analys av en nation i kris (Makadam förlag, 2020) som han skrev ihop med Catrin Lundström, en annan central forskare i Sverige inom fältet kritiska vithetsstudier.

Hoppas ni har lika stort utbyte av samtalet som jag hade.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2022-01-01
Länk till avsnitt

"Vi måste lära oss att leva med covid"

Dagens poddgäst Mia Odabas har en lång journalistisk karriär på CV:t, med flera år på SVT:s Aktuellt, Svenska Dagbladet, med mera. De senaste åren har hon ägnat sig åt att vara moderator på heltid. Eftersom hennes efternamn betyder ?rummets härskare? på turkiska kan man väl säga att Odabas därmed har blivit en aptonym.

I ett viralt inlägg i sociala medier, både på Linkedin och Facebook, skriver Odabas, om covidjournalistiken under omikronfasen:

Jag har under julhelgen lyssnat till vänner och familj som är förbannade. På oss som jobbar med journalistik. Vi är på väg att tappa deras förtroende. Låt mig ge deras ord eko här på FB:

Det blir allt mer tydligt att omikron visserligen är mer smittsam än tidigare varianter, men att folk i gemen inte blir särskilt sjuka. Därmed blir vår gamla vanliga måttstock - smittspridningen - allt mindre relevant.

Många av mina vänner tittar nu enbart på sjukhus-IVA-inläggningar och dödstal. Och dessa siffror ökar visserligen, men inte i närheten av hur det såg ut när det begav sig. Därför undrar vän av ordning varför vi nu i rask takt trappar upp restriktionerna igen. I Australien sa premiärministern nyligen att vi måste lära oss att leva med covid - därför drar de ner på restriktionerna trots att smittan ökar. Kanske inte så kokobello som man först tror?

Så till mullrandet mot oss journalister. Mina vänner menar att vi är med och skrämmer upp folk. Våra krigsrubriker om "rekordökning i smittspridningen? höjer larmnivån i hela samhället. De menar att vårt uppdrag är att kritiskt granska och balansera. Att inte bara trycka alla larmsiffror rakt ut, utan att stanna upp, fundera, analysera, ställa rätt frågor. Ta ner tempot och larmnivån. Särskilt vi som jobbar i gammel-media har ett ansvar, tycker mina vänner. I sociala medier är tonläget redan ?bortom räddning?, men om vi i mer traditionella medier hakar på så förlorar vi snart deras förtroende.

Det vilar helt klart ett tungt ansvar på oss som fortfarande jobbar i trad-medier. Vi bör alla tänka till innan vi trycker ut den där larmande rubben. Många gör ett bra jobb - nedan graf är från svtnyheter.se, där man enkelt kan följa antalet inlagda på IVA i landet och per region varje dag.

Grafen hon länkade till ser ut såhär:

Jag är själv dubbelvaccinerad, och har bokat tid för en tredje dos. Men jag har med stigande oro sett hur man bemöter de som av olika skäl är ovaccinerade. I sociala medier har det blivit något av en folksport att markera hårt mot vaccinskeptiker. Detta sker samtidigt som det blir alltmer tydligt att den här covidvågen är annorlunda än de tidigare. Dessutom tycks vaccinet framför allt skydda en själv från allvarlig sjukdom, snarare än skydda andra från att smittas. Argumentet om att man är osolidarisk om man inte vaccinerar sig haltar alltså betänkligt. Därför är vaccinpassen redan passé, eftersom alla av allt att döma sprider smittan oavsett vaccinationsgrad. Men jag är som sagt vaccinerad för egen del. Jag tycker att det viktigaste här är att inte diskussionen stängs ned när den behöver föras som mest. Det misstaget gjorde vi i början av pandemin, och bör inte upprepa.

Mia Odabas hemsida, för den som vill anlita henne som moderator:

http://www.miaodabas.com/

Mia Odabas inlägg på Facebook: https://www.facebook.com/mia.odabas/posts/4946334225399717

Anna Björklunds krönika i Fokus: https://www.fokus.se/kronika/jag-ar-ovaccinerad-for-jag-ar-en-jobbig-typ/

Anna Björklund i gårdagens Studio Ett: https://sverigesradio.se/artikel/manga-fortsatt-skeptiska-till-covidvaccin

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-12-29
Länk till avsnitt

Familjelivet får alltid stå tillbaka

Vi lärde känna varandra för över tio år sedan. Våren 2011 var jag på en kurs i Eskilstuna om hur man skriver (liberala) ledartexter. Susanna Birgersson var då anställd på Eskilstuna-Kuriren, med Alex Voronov som chef. Hon kom och höll i ett moment på kursen, sedan behövde hon avvika för att skriva klart en ledare. Det kändes lite ouppnåeligt för mig då, att ha ett fast skrivjobb. Jag bodde kvar i en studentkorridor och hade just börjat frilansa så smått, parallellt med att jag sålde American Express på Arlanda.

Vi kursdeltagare, inte Susanna då alltså, fick alla skriva varsin ledare om höghastighetståg. På kvällen, när vi åt middag på en Eskilstunakrog, utropades vinnaren: Patrik Kronqvist. När Susanna slutade på Eskilstuna-kuriren blev jag erbjuden hennes tjänst, men tackade nej. Jag hade fått erbjudande om ett vikariat som redaktör på Axess magasin.

Världen är liten, och den liberala världen ännu mindre.

Tio år senare har både jag och Susanna Birgersson blivit mer konservativa, men kanske också mer vänster. Hon har fått tre barn och jag fyra, kanske är det förklaringen, vem vet. I dagens podd pratar vi om en uppmärksammad krönika av Gunnar Ardelius där han berättar om sin egen frånvaro som pappa, om reaktionerna, om familjens förutsättningar i vårt samhälle och om varför högern borde bry sig mer om klass.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-12-19
Länk till avsnitt

Ställer vi fel frågor om gängkriminaliteten?

För den som följt den kriminalpolitiska debatten är Bo Wennström ett välkänt namn. Han har skrivit ett stort antal debattartiklar, böcker, vetenskapliga artiklar och så vidare. Hans formella titel är professor emeritus i rättsvetenskap vid Uppsala universitet.

Inför den kriminalpolitiska debatten i söndags ringde Diamant Salihu upp Bo Wennström för att se om han kunde vara med. Men Wennström ifrågasatte hur frågorna var ställda. Därför ville inte heller SVT ha med honom. Man måste kunna svara kort och koncist, följa mallen, inte komplicera saker. I tidningen Sydöstran har Bo Wennström nu skrivit två artiklar, en före och en efter, i anslutning till samtalet i SVT Agenda.

Jag hörde av mig till Bo och undrade om han ville vara med i min podd och prata om hur han tycker att vi borde prata om kriminalpolitiken i stället. Det blev ett utforskande samtal mellan oss, snarare än en regelrätt intervju. Vi pratar om ärftlighet, varför straff som utdöms blir så korta trots alla straffskärpningar, varför domstolar sällan dömer till fängelse, och hur vi ska tänka framåt. 

Läs mer:

Bo Wennström: ?Ska du se matchen på söndag kväll?? (Sydöstran 11/12)

Bo Wennström: ?Eftersnack till söndagens match? (Sydöstran 13/12)

Bo Wennström: ?Svensk passivitet är inskriven i lagtexten? (SvD 19/9 ?20)

Boken vi pratar om i podden är Om straff och fängelser ? Om Sveriges avvikande vägval på straffrättens område utgiven på Jure förlag förra året.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-12-14
Länk till avsnitt

Islamister ska inte få driva svenska skolor

Axel Darvik är gruppledare för Liberalerna i Göteborgs stad. Han är även grundskolenämndens ordförande. I dagens podd pratar vi om den muslimska friskolan Römosseskolan, om ekonomiska oegentligheter på skolan, om hur ledningen utreds för att ha fört skattepengar ur landet, om kopplingen till Muslimska brödraskapet, och om hur det gick till när styret i staden: Moderaterna, Demokraterna och Liberalerna, höll inne skolpengen i väntan på eventuell nedläggning av skolan.

Men så häromdagen bestämde sig kommunen för att ändå betala ut skolpengen, trots alla misstankar, alla fel Römosseskolan begått genom åren. Nu återstår att se om Römosseskolan läggs ned, eller om skolans överklagan vinner.

En väldigt ensam kritiker kritiserar dock beslutet och det är Axel Darvik. Han vill inte att staden betalar Römosseskolan. Som han säger till GP: ?Rädslan att göra fel är större än viljan att göra rätt?. Och som han säger i podden: det står i skolan stadgar att pengar som blir över vid en nedläggning ska tillfalla Islamiska förbundet, som har starka kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Läs mer här:

Göteborg ska betala 50 miljoner till Römosseskolan (8/12)

?Efter att ha fryst pengarna till Römosseskolan i ett halvår ger politikerna nu upp alla juridiska processer, och betalar ut nästan 50 miljoner kronor till föreningen bakom skolan.
? Det är rätt väsentligt att vi som politiker följer de lagar vi har, säger Sofie Gyllenwaldt (M).
Men frågan har skapat en spricka i alliansstyret i Göteborg.
? Rädslan att göra fel är större än viljan att göra rätt, säger Axel Darvik (L), som ännu inte vill betala.?

Hårda kritiken mot L, M och D om Römosse (17/11)

?Liberalerna, Moderaterna och Demokraterna kör över de egna tjänstemännen och vägrar betala ut skolpeng till Römosseskolan.
Men det saknar laglig grund, enligt förvaltningen.
? Det enda vi riskerar är ett stort skadestånd på upp till 100 miljoner kronor. Och det är de alltså beredda att riskera, säger Viktoria Tryggvadottir Rolka (S).?

Föräldrarna: Straffa inte barnen när ledningen gjort fel (25/11)

?600 elever tvingas byta skola mitt i terminen om Römosseskolorna stängs. Föräldrar och elever GP pratar med är arga och besvikna på skolans ledning och tycker att den ska bytas ut.
Samtidigt känner de sig maktlösa och orättvist behandlade av politiker och myndigheter.
? Jag tycker att det är väldigt dåligt att barnen ska bli påverkade av det andra har gjort, säger Asma Jamal som går i årskurs 7 på Römosseskolan.?

Römosseskolan anmäler Axel Darvik (L) för förtal (20/11)

?Römosseskolans styrelse polisanmäler kommunalrådet Axel Darvik (L) för förtal. Detta då de anser sig beskrivna som ?extremister? och ?kriminella?.
? Jag kommer inte skrämmas till tystnad, svarar Axel Darvik.?

Beslutet att stänga Römosseskolan överklagas (5/11)

?Styrelsen bakom Römosseskolan överklagar beslutet att stänga de tre muslimska friskolorna. De menar att det inte tagits hänsyn till barnen i beslutet och vill att stängningen av skolorna avbryts i väntan på nytt beslut.
?Känner Axel Darvik inte till att barnens bästa ska beaktas i all myndighetsutövning eller har han andra mål som är viktigare i sitt arbete som skolpolitiker?? skriver styrelsen i ett pressmeddelande.?

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-12-10
Länk till avsnitt

Ola Wong: Taiwans öde angår oss alla

Ola Wong är författare, journalist och Kinakännare. Vi var kollegor på Svenska Dagbladet under några år, men eftersom han var Kinakorrespondent och jag jobbade på ledarredaktion i Stockholm så hade vi inte särskilt mycket med varandra att göra. Men sedan några år tillbaka räknar jag Ola som en vän, bland annat för att han som en tjänst läste manuset till Genusdoktrinen (Fri tanke, 2020) som jag skrev ihop med Anna-Karin Wyndhamn. Utan Olas noggranna läsning och hårda men rättvisa omdöme hade boken inte blivit vad den blev. 

Sedan 2019 är han kulturredaktör på Kvartal. I en ny artikel på Kvartal beskriver han det spända säkerhetsläget mellan Taiwan och Kina. Taiwans försvarsminister menar att läget inte har varit så spänt på 40 år. Samtidigt har en del frågat sig hur mycket USA:s försvarsgaranti till Taiwan betyder. I dagens podd pratar vi om detta och varför det är viktigt även för Sverige att vi bryr oss om vad som sker där. 

Vi pratar även om Kinas enorma utsläpp av växthusgaser, något jag skrev om i söndags här på Rak höger. I dag släpper Kina ut mer växthusgaser än alla EU:s medlemsstater och övriga OECD-länder tillsammans. Ola Wong var tidigt ute med att föreslå klimattullar, åtminstone så tidigt som i boken Pekingsyndromet ? Kina, Makten, Pengarna som kom ut 2014 (Ordfront förlag). ?Har man ingen Kinastrategi fo?r sitt klimatarbete, ja da? har man ingen strategi o?verhuvudtaget,? skrev han då. Ord som stämmer minst lika väl i dag.

Snart börjar Rak höger med premiumartiklar

Ganska snart kommer jag att börja skriva vissa artiklar endast för betalande prenumeranter. Jag har inte bestämt exakt när det ska ske ännu, men det blir inom ett par veckor. Anledningen till att jag förvarnar såhär är att jag vill att den som vill ska hinna gå från gratisprenumerant till betalande prenumerant innan det sker. Mycket här på Rak höger kommer även fortsättningsvis att vara öppet för alla, men jag hoppas att fler av er kommer ta steget att bli fullvärdiga prenumeranter.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-11-23
Länk till avsnitt

Västvärlden drog fel lärdom av Förintelsen

Yoram Hazony är en av de senaste årens mest intressanta konservativa tänkarna. Hans bok The virtue of nationalism (Basic books, 2018) kom ut för tre år sedan och har redan blivit något av en klassiker inom högern. Jag läste boken när den kom ut och tänkte då att detta är en bok som verkligen borde översättas till svenska. Nu har den konservativa tankesmedjan Oikos gjort just det. Den svenska titeln är Nationalismens dygd. För den som hellre läser på svenska rekommenderar jag den varmt. Dan Korn har gjort ett strålande jobb med översättningen.  

Just nu är Yoram Hazony i Sverige, som inbjuden talare på Skoklosterakademin som anordnades av Oikos i helgen. Jag talade på lördagen, om wokekulturens hot mot akademisk frihet, och han talade på söndagen. Men eftersom jag har fyra små barn kan jag aldrig stanna kvar särskilt länge på den sortens tillställningar nuförtiden, så vi missade varandra där. Men jag har hört att hans föredrag var väldigt uppskattat.

Jag fick dock möjligheten att spela in en podd med honom innan han reste tillbaka till Israel. Vi pratar om varför nationalismen blev så utskälld efter andra världskriget, hur liberalism hänger ihop med imperialism, varför övernationella organisationer inte leder till fred och välstånd, om familjens centrala roll i kulturen och om varför Israel ibland jämförs med nazister. Och hur man får ett liv med nio barn, som Yoram Hazony har, att fungera.

Snart börjar Rak höger med premiumartiklar

Ganska snart kommer jag att börja göra vissa artiklar endast för betalande prenumeranter. Jag har inte bestämt exakt när det ska ske ännu, och jag kommer att berätta i god tid när det ska ske, så att den som vill hinner gå från gratisprenumerant till betalande prenumerant. Mycket här kommer även fortsättningsvis att vara gratis, men jag hoppas att fler av er kommer ta steget att bli fullvärdiga prenumeranter.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-11-17
Länk till avsnitt

Varför behöver vi asylstopp, Charlie Weimers?

Charlie Weimers var en av de ledande rösterna i den konservativa kursändringen som skett i Kristdemokraterna, först inom ungdomsförbundet och sedan inom moderpartiet. Mellan 2014 och 2018 arbetade han som stabschef för Lars Adaktusson i Europaparlament. Men i september 2018, kort innan valet, annonserade han att han bytte parti till Sverigedemokraterna. I dag sitter han i Europaparlamentet för deras räkning. 

I dagens podd pratar jag med honom om resan från Kristdemokraterna till Sverigedemokraterna, hur det känns att två tredjedelar av dem som var gäster på hans bröllop i dag inte vill ha med honom att göra, varför Moderaternas migrationspolitik inte räcker, men vi börjar med att prata om situationen vid Polens gräns mot Vitryssland, och om hur Sverigedemokraterna förhåller sig till Lag och Rättvisa i Polen samt Victor Orban i Ungern. 

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-11-14
Länk till avsnitt

"Sverige valde rätt väg i pandemin"

Under pandemins inledande skede arbetade jag fortfarande på Svenska Dagbladets ledarsida. Ganska snart tog covid, eller corona som alla sade då, över all nyhetsrapportering nästan helt. Inte så konstigt. Men svårt för en ledarsida att hitta sin plats. Ganska snabbt insåg vi att det inte riktigt gick att ha en ideologisk vinkel, utan att vi snarare fick vara ett slags coronareportrar.

I ledarsidans podd, Ledarredaktionen, försökte vi få med båda sidor av frågan. Men på grund av hur frågan utvecklades, blev vi snabbt förknippade med de så kallade 22 forskarna. Folkhälsomyndigheten ville inte vara med. De som stöttade den svenska strategin ville inte heller. Personer som Emma Frans tackade nej, eller svarade inte ens. Därför blev diskussionen alltid halv, vilket jag menar var ett av de mest destruktiva inslagen särskilt under det inledande skedet. Komplexa frågor kräver att man förmår att höja sig över den mänskliga impulsen att alltid fastna i två ? alltid endast två ? lag.

Därför är jag glad att ha med Johan Anderberg i dagens podd. Han har skrivit en av årets mest uppmärksammade böcker: Flocken ? berättelsen om hur Sverige valde väg under pandemin (Albert Bonniers förlag). I den får man följa huvudaktörerna genom hela förloppet. Man kommer nära Anders Tegnell, Johan Giesecke, Jan Albert, Tom Britton, med flera. Även om man inte håller med om allt är det en mycket läsvärd, och lättläst, bok.

Tidigare i veckan skrev han en kulturartikel i Sydsvenskan som fick stor spridning: ?Katastrofen som aldrig kom?. Där drar han slutsatsen att det var Sverige som gjorde rätt, som inte stängde ned, och så gott som alla andra som gjorde fel. Jämfört med länder som införde mycket striktare restriktioner har vi inte fler dödsfall, utan ofta mindre menar han.

I detta har han bara delvis rätt, menar jag. Men oavsett det är det välkommet att någon från ?den andra sidan? ställer upp i en podd och diskuterar.

Detta och mycket annat diskuterar vi i dagens podd. Vi pratar även om vaccinpass och rimligheten i de fortsatt hårda restriktionerna i vissa länder.

Som ni ser har vi både en poäng, vad gäller antalet dödsfall. Sverige ligger avsevärt sämre till än våra nordiska grannländer, men bättre än EU-snittet.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you?d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe
2021-11-07
Länk till avsnitt
Hur lyssnar man på podcast?

En liten tjänst av I'm With Friends. Finns även på engelska.
Uppdateras med hjälp från iTunes.