Jord är du

Vi fick en fin fråga den här veckan, om hur vi uppvärderar sådant arbete som ligger utanför systemet. Det som ofta inte ses som fint för att det inte genererar pengar, men som i det här läget är det allra mest meningsfulla och kraftfulla vi kan ägna oss åt. Eftersom det skapar motstånd mot det system som dödar!

I det här avsnittet pratar vi om tillitsbygge enligt Brené Browns modell som sammanfattas i akronymen BRAVING. Varför är tillit viktigt och hur bygger vi tillit?

Och hallå, lyssnare! Vem är du och vad är det som gör att du väljer att lyssna på oss? Vi är så nyfikna - dela gärna med dig antingen som kommentar eller i DM på vår Instagramsida @jord.ar.du !

Den här veckan ger vi oss ut på minerad mark. Det är inte fegt att stå upp för fred, utan kanske det modigaste och mest radikala man kan göra just nu?

Efter ett höstlov och en veckas podduppehåll är vi tillbaka och pratar pengar, städer och relationer. Annelie har ägnat sig åt att kolla över hushållets ekonomi. Resultatet visade att glappet mellan uppfattning och verklighet var långt. Men det här med pengar - det är svårt. De triggar endera högmod eller skam - antingen har vi koll och lockas att se ner på andra som inte har det, eller så har vi inte koll, och då slänger vi oss själva i skamvrån. Kan vi prata mer om det här?

Och städer - är de ett resultat av kapitalismen och industrialiseringen? Eller är de symptom på något annat? Kan städer vara del av en hållbar och relationell värld?

Här är länken till hemsidan som härbärgerar podden vi nämner i avsnittet.

Det är som att våg efter våg med skit kommer vällande in. Som att livet inte bjuder motstånd nog i sig själv. Hur hanterar vi allt det här? Annelie sysslar med verklighetsflykt och verklighetstillvändhet på samma gång. Maria har funnit goda strategier i terapiformen ACT. Båda två vill blåsa in syre i tillvaron för omgivningen på olika vis. Maria samlar på goda nyheter. Har du vardagsnära goda initiativ att dela med dig av? Skriv till [email protected] och berätta!

Vad kan man egentligen göra i ett läge som detta, annat än att be för vår värld? Men vad är egentligen bön? Hur gör man? Och är Gud som en jultomte som tar emot önskelistor? 

Vi som pratar och som vanligt har många frågor och färre svar heter Maria Engelbrektsson (@klimatcoachen.se) och Annelie Anderberg (@jordelivvett).

Den här veckan pratar vi om att vara förälder i en tid av systematiskt vansinne med förvärrade kriser som följd. Hur kan vi bygga något konstruktivt för våra barn att ta över utan att gå sönder på vägen?

Avsnittet innehåller reklam för Marias kurs Kraft och hopp som man kan anmäla sig till fram till söndag den 15 oktober! Mer information hittar du här: https://klimatcoachen.se/kraftochhopp

Det här avsnittet innehåller reklam för egen verksamhet.

Vi är tillbaka efter en veckas turnéliv! Med ett ännu lite yrare avsnitt än vanligt, helt enkelt för att vi spelade in den här veckans avsnitt redan förra veckan och gick lite vilse i tiden så att säga. När vi väl hittade riktningen pratade vi om vikten av att göra ett ställningstagande för att ha en riktning att röra sig mot. Eller nåt sånt.

Innan avsnittet börjar vill Maria bjuda in dig till webinaret Klimatkrisen och mammarollen på tisdag den 10 oktober. Mer information och länk till anmälan hittar du här: klimatcoachen.se/webinar

Ett alldeles historiskt avsnitt eftersom det är inspelat med oss båda i samma rum! Vi vräker ur oss lite ursinne efter regeringens korkade budget och frågar oss själva var visionerna finns.

I veckan som gick släppte Stockholm resilience centre en uppdatering av de planetära gränserna. Nu är alla gränser kvantifierade och 6 av 9 gränser är passerade. Vad betyder de olika tårtbitarna och vad gör vi med den här kunskapen?

För att läsa mer om gränserna, klicka här. På Stockholm resilience centres sida kan du också se hur rönen har sett ut 2009, 2015 och nu, 2023. 

Alltså, avsnitt 100!!! Det firar vi med att prata om bland det viktigaste som finns- om klimaträttvisa, samt hur vi inte kan satsa på att bevara ett system som grundar sig på förtryck.

Vi som gör den här podden är Annelie Anderberg @jordelivvett och Maria Engelbrektsson @klimatcoachen.se

I sommarens sista poddväxling blandas vemod med strategier. Sommarlovet är över, en ledighet som har varit vacker och samtidigt besvärlig. Bara själva tillvaron med en drös barn omkring en 24/7 kan vara en utmaning, men just den här sommaren har också den tankevärlden och känslolivet varit svårt. Som det är ibland, men lika ovälkommet är det välan när det blir så. 

Nåväl. Det blir inte bättre, eller när FOMO fick ge vika för JOMO och förnöjsamheten, och om varför schottis är alldeles utmärkt i både det fula och det fina. 

Veckans låt heter Schottis till Älvrosgården och framförs av 232 strängar. Yes! Den är tillagd i Spotify-spellistan som heter Jord är du. 

Det blir inte bättre. Det kan ju låta negativt, eller positivt, beroende på hur man ser det. Men egentligen är det kanske mest neutralt, det blir vad det blir liksom. Det här avsnittet handlar ännu lite mer om självorganisering, om risken för underordning när man söker projektbidrag, det dyker upp ett till tips om hur man kan hantera jobbiga känslor som kryper i kroppen, men framför allt handlar det väl om att saker är som det är och att vi får passa på att vårda verkligheten snarare än att jaga perfektionen.

Låten Flippa ur av Partiet:

https://open.spotify.com/track/5iOubHKatLCq5xlmh3hsl7?si=2hvYWx_tRyW292QR41FGSQ

Det blir inget shalom utan skit, sa du. Jag håller med. Shalom är dock inget magiskt som bara sker, utan kräver förstås arbete, ofta hårt arbete. I mötet med andra ser vi oss själva, och då kan vi få syn på en hel del skitiga saker. Då gäller det att ha en mild blick på sig själv för att våga närma sig det, och för att våga närma sig andra. Att acceptera sig själv är en nödvändighet för att kunna acceptera andra. För det behövs strategier, och i det här poddsvaret delar jag med mig av två strategier som jag använder mig av. 

Låten jag tipsar om heter The one in the glass, jag lägger förstås till den i vår spellista. 

Vi fortsätter det inslagna spåret om shalom- fred och frid och den perfekta balansen, som målsättning för det vi gör som människor. Men varför känner då många sig så provocerade av de färdiga vackra mallarna över framtidens hållbara samhälle? Kanske kan ett gäng nysvenska kvinnor i stadsdelen Valla i Örnsköldsvik visa vägen?

Ny låt på listan: Jag ropar (kyrie eleison) med Sara Parkman

https://open.spotify.com/track/0XcHRV1bejKZktNE8JGiQ4?si=MA7p4sYqQ6qcDhjIjxnA3Q&utm_source=copy-link,

I förra brevet lyfte Maria det svåra begreppet Sanning. Hon resonerade att det finns en sanning med stort S, men att vi inte har greppat den. Den här veckan svarar Annelie med viss bävan. Hennes egen resa kring hur vi kan förhålla oss till Sanningen både tvärsäkert, utforskande och lyhört har hittills bestått i en massa dikeskörningar. Kanske shalom-begreppet är det som kan hjälpa henne upp på vägbanan?

Det här avsnittet innehåller reklam för medlemsportalen Samhushållarna!

Vi har ju varit inne på det här med andlighet och faran i att vi tar oss rätten att tala om för någon annan vad som är sant och inte gällande att de existerar.

Betyder det då att det inte finns nån objektiv sanning? Eller är det snarare så att hela problematiken som vi tydligt ser konsekvenserna av i vår värld idag grundar sig på att vi övergav sanningen och valde lögnens förföriska smicker?

Ja, genom en brokig väg av sommarlovschock, fotbollsmatcher och solkräm, torkan som skrämmer skiten ur en och förälskelsen till en sjö hamnar vi till sist där idag. I frågan om sanningen.

Om du vill ta del av de sju myterna (gratis) så kan du skriva till mig här:

https://maria-3.webbas.se/me/website/kontakta-mig

Om du vill ta del av veckans låt hittar du den här:

https://open.spotify.com/track/1axLvWpzsoMuaAMab8nS5p?si=5XOOiAcNREKNQwuC_v9Itw&utm_source=native-share-menu

Och om du vill ta del av hela spellistan hittar du den här:

https://open.spotify.com/playlist/4dF3zLjpyy8zYOWkpuCHcG?si=uXf3UJ9uTIS4FsvYQFyWOA&utm_source=native-share-menu

Allt gott!

//Maria

I detta andra brev i sommarens brevväxling fortsätter samtalet om andlighet, om språk, naturen som resurs och om vatten. Vatten som bristvara, vatten som möjlighet och som nödvändighet.

Sommarens brevväxling är igång och det är dags att prata om vinden, hunden och anden!

Som alla vet är ju en gång tradition och som traditionen bjuder i sommarspecialvarianten av den här podcasten så skickar vi även med en låt i varje avsnitt.

Den här gången kändes den här som ett självklart val ju. En favorit:

https://open.spotify.com/track/0fmQ692NrBq51GSFVNV3og?si=JvPU2E4BSRWEuqUP_NTy9g&utm_source=copy-link

Hallå alla stadsbor! Nu är det dags att ta ansvar för maten ni äter! Ja, alla landsbygdsbor för den delen också... Men hur gör man egentligen det? Måste alla odla? Eller finns det andra möjligheter?

I veckans avsnitt pratar vi om maten som handelsvara, om lyckan i att producera sin egen mat, om andelsjordbruk och inköpsföreningar. Men också om ruvande hönor, potatisstukor, ledighet, lyckan i skingrande hjärndimma, föräldraskap och brist på grus i livet just nu. 

Det här är faktiskt vårens sista vanliga avsnitt, nästa vecka tar vi en liten paus och sedan fortsätter vi under sommaren i brevväxlingsform precis som förra året. Vi träffas också gärna live på instagram! Har du tips på vad vi kan snacka om tillsammans, hör av dig!

Och så veckans reklam: Om du vill starta upp studiecirkeln Kyrkan och skapelsen, som är ett gemensamt verk mellan Maria, nätverket Grön kyrka och studieförbundet Bilda så hittar du den här: 

https://www.bilda.nu/material-och-metoder/kyrkan-och-skapelsen-publik

När vi före inspelningen behöver påminna oss om att det här inte är en expertpodd, utan en samtalspodd där vi närmar oss ämnen utifrån våra horisonter och från den plats vi befinner oss. Naturens rättigheter är svindlande stort och ingen av skulle kalla sig väl insatt. Ändå ville vi prata om detta, om krocken med västerländsk kultur och individens sanna möte med det kollektiva.

Och på tal om avsnittets frågor: vilket har varit ditt veckans guld och grus? 

Med halsen full av björkpollen (Annelie) och magen full av köttsoppa (Maria) tar vi oss an veckans ämne. Är det så att vi faktiskt behöver acceptera att den här civilisationen inte går att rädda? Och vad gör vi då? Är den bästa strategin att fortsätta protestera mot politikerna? Eller skulle det vara bättre att göra som Jesus tipsade oss, att visa vägen genom vår egen omsorg om världen?

Vill du testa att vara med i Öppen cirkel? Mer information hittar du här:

byaliv.se/oppen-cirkel

Precis som befarat tog det här samtalet oss ut på vägar vi inte alls hade räknat med, och för första gången på ett bra tag är det uppenbart att vi inte håller med varandra. Vi pratar om frågor som machokultur och vem som egentligen bär ansvar för de kriser vi befinner oss i och vems ansvar det är att reda upp situationen. 

Det här avsnittet inleds (efter en liten uppdatering av långsamt groende frön, en vinter som aldrig verkar vilja ta slut och firande av en morgontrött nybliven 18-åring) med en tyst minut för de mer än 1100 människor som omkom när textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh kollapsade för tio år sedan.

Kanske sätter den händelsen mer än det mesta fingret på det här ekonomiska systemets allra fulaste tillkortakommanden.

Vi som jobbar för omställning utifrån ett lokalt plan får inte sällan höra att det kan vara orättvist att sluta sig så i mindre grupperingar, men finns det verkligen en motsättning mellan att agera lokalt och visa omsorg globalt? 

Är det lokala engagemanget kanske till och med en förutsättning för den globala omsorgen?

Det är sånt vi pratar om i veckans avsnitt!

Först och främst vill Annelie rikta ett stort tack till er som har hört av sig efter det senaste, och ganska sköra avsnittet, där hon ventilerade känslan av att vara en samhällelig misfit. Ord har värmt och känslan av ensamhet är bruten. TACK! 

I veckans avsnitt har skörheten blivit ilska och frustration. Det är dags att vända den här världsfrånvända och vetenskapsresistenta kungen ryggen. Ekologi och gemenskap över det ekonomiska systemet, kort och gott. Maria avrundar med högläsning - missa inte det! 

Och det här med att bli sjuk på annan ort... Ja, det får ni också en skärva av i det här tugget. Välkommen in!

Att stå kvar i situationer som skaver kan suga rejält med energi. Men kanske kan det också bidra till en hel del om man orkar stå ut?

I det här avsnittet får vi ta del av Annelies odlingsstatus nu när jorden börjar reda sig längs vätskusten och våra gemensamma svårigheter i att anpassa oss till sammanhang som känns begränsande.

Annelie har varit på vift och träffat ett gäng underbara fromma rebeller och Maria reflekterar över hur det blev så att familjen, som skulle vara en flock, blev så samhällspåverkade att flocken skingrades och ett gäng individer plötsligt stod där med en massa egna åtaganden. Inget konstigt alls, många kan känna igen sig i det. Men varför duger inte byns egna isbana? Hur går det egentligen att ställa om mitt i en individualistisk kultur? 

Efter en liten ofrivillig men nödvändig paus förra veckan har vi mycket att prata om igen... Det här samtalet hölls alltså innan IPCC släppte sin rapport i veckan, men blev ju inte mindre relevant i och med det. 

För nu smälter isarna, mycket snabbare än vad vi trott. We are doomed och ändå fortsätter bara orkestern att spela. Kanske ännu lite mer intensivt än förut, så vi inte ska hinna tänka på att skeppet sjunker.

 Vad är det egentligen vi behöver bygga nu för att kunna lämna över till våra barn och hur i allsin dar får man tyst på den där orkestern?

Det är sånt vi pratar om i det här avsnittet.

Har vi tid? Och hur då tid? Tid att leva, tid för återhämtning, tid att ställa om i tid? Vad är egentligen ett rikt liv? Har tiden med det att göra? Och vad händer om vi inte hinner?

I det här avsnittet vågar vi oss ut på lite djupare vatten och pratar så komplexa saker som makt, ansvar och demokrati. Är det egentligen mest demokratiskt att ha en platt struktur, eller en tydlig hierarki av vilken man kan utkräva ansvar? Och hur länge bör man egentligen stanna i en organisation och strida för sin åsikt?

Det är sånt vi pratar om i den här podden just den här veckan. Vad tycker du? Dela gärna med dig på vår instagram jord.ar.du!

En nästäppt Maria och en arg Annelie är rejält pratsugna efter förra veckans ofrivilliga paus. Vad behövs egentligen för att få folk att förstå att klimatkrisen inte handlar om att vi släppt ut för mycket avgaser?

Var ska vi börja? Hur kommer vi tillsammans? Hur får vi människor att sluta dia och gå över till fast föda? Det är sånt som vi pratar om i veckans avsnitt.

Dela gärna med dig av tankar och erfarenheter på vår instagram! https://www.instagram.com/jord.ar.du/

Fyttirackarn, så svårt det kan bli i relationer när det kommer till omställning, kanske i synnerhet i relationen till ens barn. För hur i hela friden gör en när barnen vill ha nytt, fast det gamla inte är uttjänt? Eller märkeskläder som inte alls matchar plånboken hos den som vill downshifta?

Här har ni ett samtal om just det här. Maria har en massa klokheter i bagaget och kanske kan det hjälpa Annelie att finna en väg i det dilemmat hon står i just nu?

Whatever works hade absolut varit en alternativ rubrik på det här avsnittet, för det är någonstans det vi vill förmedla till pragmatiker, som oss själva. Starta inte krig med människorna i din omgivning, det kommer aldrig gynna omställningen. Fred med jorden - fred på jorden. 

Hur kommer det sig att vi så gärna behandlar symtomen både planeten och samhällskroppen uppvisar, men visar oss tämligen ointresserade av att komma åt själva sjukdomen? Bär vi sjukdomen i oss? 

Hur är det egentligen att vara omställare och företagare? Det är frågan vi ställer oss så här snart ett år inpå Annelies företagarliv.

Varför är det så svårt att kunna ta rimligt betalt för sina tjänster bara för att de handlar om nåt bra? Är det en kultur i omvärlden som tycker att det är orimligt, eller är det bara vi själva som förnekar oss det?

Och hur skulle det egentligen bli om vi börjar organisera oss för att gå över till gåvoekonomi?

Frågorna är många men svaren få precis som vanligt. Men kanske lite extra få just den här veckan faktiskt. Vill du läsa mer om Marias tankar om gåvoekonomi, läs här:

https://byaliv.se/tillitsekonomi

Och tyck gärna till om samtalet på vår instagram:

https://www.instagram.com/jord.ar.du/

Med en överväldigande start för Maria river vi igång en ny termin. Fröna har börjat gro hos Annelie och med det är det oundvikligt att börja prata odling, men mest av allt siktar vi in oss på de intentioner vi har för året. Maria kör på ett ledordet gränser, medan Annelie har en hel lista med saker. Tror vi att hon lyckas sticka livets första tröja under året?

Det här avsnittet startar i sorgen över alla de barn som inte känner att de passar in i systemet och som behöver få en diagnos för att få sina behov tillgodosedda. När den rimliga frågan kanske är vilken diagnos vi ska sätta på ett system som gör att människorna som ingår i det känner att de inte får plats?

Sedan går vi över till att prata om skapelsens egenvärde. Betyder naturens rättigheter att varje snigel har samma rätt till liv som en människa? Och varför gav egentligen Gud just människan i uppdrag att förvalta skapelsen? Finns rent av livets mysterium inpräntat i det där uppdraget om att odla OCH bevara?

Ja, det är sånt vi pratar om i det här avsnittet och sen tar vi jullov. Så vi önskar dig en riktigt fin jul och ett gott nytt år, så hörs vi igen 2023!

Det började med två kassar bivax som Annelie fick av sin moster Kerstin. Vad gör en när något nytt korsar ens väg och lärande är den enda rimliga vägen framåt? Hur tar en hand om bivax som kommer direkt från kupan? Vad har en sökmotor att bidra med och vilken skillnad gör det när människor som kan gör entré?

I det här avsnittet pratar vi om lärande och resan från A till Ö. Blicken vi har på det vi ska lära oss kan göra en stor skillnad. Tänker du, liksom Maria, att det inte är så stort glapp mellan A och Ö och därmed emellanåt blir smått lamslagen av alla steg på vägen mot kunskap? Har du blicken fäst på nästa steg, på det stora glappet mellan där du är och där du önskar att du vore, eller har du fullt upp med att fira att du just tog dig från B till C?

Den här veckan sörjer vi lite att vi inte kunde vara en del av omställningskonferensen i Ytterjärna i helgen. Vi funderar lite kring vad som utmärker omställningsrörelsen och hur det kommer sig att den rörelse som verkar mest benägen att acceptera det hopplösa också är den som verkar generera mest hopp?

Det sägs att det finns vissa samtal vi bör undvika, som politik och religion, och enligt en del bör frikyrkligheten även hålla sig borta från att tala om samkönade relationer. Om så är fallet har två alltför frispråkiga typer hittat varsin mikrofon och pratar om vikten av att föra även de svåra samtalen, de som riskerar att svepa bort allt vad god stämning heter. Men hur kan vi prata med antagonister på ett värdigt sätt? Vad händer när vi lyssnar, ställer fördjupande frågor, kanske rentav möts? Och har den där goda stämningen egentligen något värde i sig själv?

I det här avsnittet berättar Annelie om sin första klimatmanifestation, Maria berättar om sitt aktions-skav och vi använder frikyrkan och HBTQ som exempel när vi ska dyka in i just de där svåra, knöliga och potentiellt splittrande samtalen. Veckans utmaning kommer från Annelie när hon utmanar oss alla att hålla klaffen och lyssna. 

Med tanke på det burkiga ljudet kan man tro att Maria blev kvar nere i sitt skyddsrum, men så är tack och lov inte fallet. Istället var det nog bara mikrofonen som strejkade lite medan Maria firar sjösättandet av inte bara en hemsida utan en hel verksamhet! Annelie har vandrat runt en kväll på gatorna i Göteborg och grubblat över det nostalgiska inte bara i gammaldags julbelysning utan även i 90-talets skrupelfria nöjesshoppande. Hur kommer egentligen staden att se ut i ett omställt samhälle? Har den ens en plats och vilken i så fall? Det är sånt vi grubblar på i veckans avsnitt. Delta gärna i samtalet genom att kommentera på vår instagram @jord.ar.du!

Pock, pock, pock. Så många saker i tillvaron gör anspråk på vår tid och tillvaron blir exakt allt annat än hållbar. Hur kan vi ta hand om oss när det snurrar för mycket och vad är liksom okej att göra i handbromsdragningen? Finns det möjlighet att styra upp fredad tid, återkommande? Maria vill freda sig genom att kura ihop sig i en jordkällare, Annelie vill göra slut med telefonen. Hur kan vi skydda oss mot den här omvärldssnurren?

Det här avsnittet innehåller reklam för Byakademin, samt Marias egen verksamhet.

Vi pratar om vikten av att fira även de allra minsta framstegen, om Byakademins bok som dykt upp rykande färsk från tryckeriet och om behovet av att få vara en romantisk drömmare. Maria outar sin längtan kring att bara skippa hela det här systemet och skänka bort alla sina tjänster och Annelie konstaterar att det är lika hälsosamt att ge som att träna.

Gillade du avsnittet? Berätta gärna för någon du tänker skulle ha glädje av den!

Livet och spretet, om hur KBT kan vara en god hjälp när post-föreläsningen-nojjan slår till och om att bära varandras bördor. Men allra mest pratar vi urfolk och varje dag-demokratin. Vad är grejen egentligen?

Om dekonstruktion handlar om att montera ner nåt befintligt och därmed få möjligheten att pussla ihop delarna på ett annat sätt, så borde väl begreppen omställning och dekonstruktion verkligen kunna fungera ihop?

I veckans avsnitt får du hänga med på en liten sneak-peak av den föreläsning vi kommer att hålla på Bildas konferens om hållbarhet under onsdagen. Vi tar upp tre högst orimliga antaganden som vi ser skulle behöva dekonstrueras för att vi ska kunna hitta mer konstruktiva sätt att förhålla oss.

Och hoppas och tror på att Annelie ska få behålla sin anställning...

Hur i hela världen får en det där omställarlivet att bli en go balans mellan arbetet och hängmattan? Vi båda har så himla svårt att få till det där. Mest blir det en tillvaro där känslan av att ligga en kvart efter med ungefär allt blir dominerande. Hur funkar det för er?

Dysterkvisten och näktergalen, hur kom det sig att de fungerar så bra ihop? Vad har de för gåvor till världen egentligen och vad har de att lära av varandra? Vilken typ är du, en dysterkvist eller en näktergal? Eller kanske något helt annat?

Får man säga rätt ut att den här civilisationen inte har nån framtid? Vi får höra om Annelies bravader på tur genom landet och om hoppet som gömmer sig i allt det nattsvarta av att blanda ihop livet med vår tids civilisation.

Känner du att du kan prata om kollaps i de sammanhang du tillhör? Eller tycker du att vi tar i lite väl när vi säger att den är ett faktum?

Tyck gärna till på vår instagram @jord.ar.du!

Helt rimlig var frågan vi fick kring system och hur vi ska kunna tänka kring nya system när det vi lever i är det enda vi känner. I det här avsnittet reder vi just i det här med system och vad skola och utbildning har för roll och plats i nuvarande och framtidens system.

Vad poddar man om en sån här dag om inte om valresultatet? Såklart känns det skrämmande att var femte svensk verkar tilltalas av alla vidrigheter som kommit ur munnen på diverse Sverigedemokratiska politiker den senaste tiden. Det kommer att spela roll.

Men en betydligt betydligt viktigare är trots allt hur vi andra väljer att agera nu. Att vi väljer att kroka arm och börja bygga alternativet.

Kanske kan tillitsekonomi vara en sån sak?

Hallå, snackar ni också mycket el nuförtid'n? Vi gör det i alla fall, och då är det förstås rimligt att vi lyfter det i podden. Har Sverige elbrist eller hur ligger det till? Och hur gör en för att minska sin förbrukning?

Annelie och Erik lyckades dra ner på sin december-elförbrukning med 30% från ett år till ett annat. I avsnittet kommer några alldeles givna, men också de mest effektiva tipsen på hur vi kan göra för att minska behovet av el.

Maria har varit iväg på tur och kom hem påfylld med energi, tankar och ögonöppnande möten i bagaget. Om du blir nyfiken på nätverket Skapelse och existens kan du läsa mer om det här. 

Gode tid, den här måndagen och inspelningen blev en lika stor röra som politiken, och på tal om politiken, så har Annelie varit på ett home party med Märta Stenevi och kommer därifrån fylld med tankar och goda samtal. Det blir ingången i veckans poddavsnitt som börjar med en reflektion kring hur läsningen av skönlitteratur hänger ihop med utfallet i valet om ett par veckor.

Nej, vi hade inte tänkt komma in på det, men svårt är det att inte börja snacka om "politiker", som om de vore av ett annat slag än oss andra som lever i det här landet. Kärnan av det vi far efter ligger dock snarare i ideologi, eller längtan efter den, än i hoppet vi ställer till enskilda politiker.

Nåja, välkommen att ta del av det rörigaste och spretigaste inlägget i valrörelsen hittills. Rörigt och härligt - som livet självt.