Jord är du

Naturens egenvärde, hur står det till med det? I det här avsnittet pratar vi om det, och om huruvida det är naivt att tänka sig att vi inte skulle se naturen som något vi kan göra pengar av, utan just värna den för att den har ett värde i sig själv, bortom vad vi kan göra av den.

Hur skulle det vara om vi utgick från frågan om hur vi kan tillgodose våra behov, samtidigt som vi stärker ekosystemen, snarare än hur vi kan maxa den ekonomiska tillväxten? Låt oss utforska hur det skulle påverka våra platser och våra sammanhang om vi tar sikte på den första av de två frågeställningarna. För det är ju vi som styr, vi gräsrötter. Det får vi aldrig glömma bort!

Avsnittet innehåller reklam för Studieförbundet Bilda, Bättre tillsammans och Marias coachingprogram Kraft och hopp.

Det här avsnittet får man nog säga innehåller reklam för Marias verksamhet och coachingprogrammet Kraft och hopp!

Den här veckan samtalar vi om att formulera sitt personliga uppdrag i omställningen. När vi kombinerar det som är mest effektivt för att ge förändring, med våra egna gåvor och respekt för våra begränsningar. Det är då vi kan göra skillnad på riktigt, både på kort och lång sikt! Om du vill fundera mer kring vad som skulle kunna vara ditt eget uppdrag är du hjärtligt välkommen på Marias webinar i april. Det är helt gratis och mer information hittar du här: www.klimatcoachen.se/webinar

Hopp. Ett så knepigt ord att slänga sig med, eftersom vi tenderar att lägga så olika mening i ordet. Att hoppas på någon annan och själv frånsäga sig ansvar, eller rädslan att tala om hopp med risk för att missbruka det som ett slags hoppium (kombo av hopp och opium)? Vi kommer förstås in på det aktivta hoppet, ett begrepp som fått luft under vingarna med Joanna Macy. Var vi själva finner grund för detta att göra hopp, eller att fatta hopp? I Bibeln - samma bok där andra finner grund för en passiv hållning. Men läs Jakobs brev i Nya testamentet och försök förbli passiv, va! Vi vill också tipsa om läsning av David Jonstads bok Jordad. Där ryms både kollaps och hopp på samma gång. 

Avsnittet innehåller reklam för Studieförbundet Bilda. 

Tanken var att vi skulle prata om den regenerativa odlingen, men så var det en sån där morgon där alla tankar bara måste ut allihopa på samma gång. Så det blev i stället allt mellan himmel och jord, det regenerativa livet helt enkelt! Och en massa reklam för Bilda blev det såklart, precis som vanligt.

Poddavsnittet innehåller reklam för Studieförbundet Bilda.

"Hela jorden behöver barmhärtighet, söker ditt skapande ord

Ifrån tomhetens välde: Befrielse!"

Vad är det där tomhetens välde som hela skapelsen längtar efter befrielse från? Kanske vi får börja med att ställa oss frågan om målet i vår civilisation. Alla har vi säkert olika svar för livet närmast oss själva, men övergripande ser vi ett ekonomiskt system som vi alla tjänar mer eller mindre villigt, trots att det innebär att vi gör våld på allt liv. För att stå ut kanske det krävs att vi sover, söver oss med vaggvisor i form av distraktioner som får oss att fortsätta med vår våldskultur. Men som Yoko Ono och John Lennon sjunger med barnkören: War is over, if we want it. Som 98% av alla dagar pratar Annelie om tillitsbygget enligt Brené Browns BRAVING-modell som en viktig grund vägen som leder oss bort från tomhetens välde till något annat, mer relationellt, ansvarstagande och varsamt. 

Och du, vad längtar du efter? 

Länk till Sökarna-avsnittet vi pratar om har du här.

Länk till Hela jorden-youtubeklippet har du här. 

Länk till Ickevåld-studiecirkeln som finns hos Studieförbundet Bilda finns här. 

Ny vecka, nytt avsnitt och nya grubblerier. Hur skiljer man på vad som är arbete och vad som är vila? Är det egentligen vår eller vinter? Och framför allt, vilken vision är det som har vår lojalitet?

Avsnittet innehåller även reklam för medlemstjänsten Bättre tillsammans!

Första avsnittet i påskfastan 2024 och vi pratar om att avstå från saker vi annars ser som självklarheter i våra liv. En tid att rannsaka sin egen livsriktning, sina vanor och göra sig medveten om överflödet. Annelie och Maria har olika erfarenheter och relation till fastan, men gemensamt för året är att det är ett välkommet och efterlängtat inslag. 

Vad har du för relation till fasta?

Vi har fått inte bara en utan två nya lyssnarfrågor och det uppskattar vi ju storartat! Vi valde att slå ihop dem eftersom de var så lika och idag avhandlar vi alltså frågan om hur det är att vara omställare när man lever i relation med såna som kanske inte vill riktigt lika mycket. Som barn, partner, vänner eller samhället i stort.

Annelie inleder sturskt med att hävda att "rösten är igång", men det kan vi alla snabbt höra att den inte alls är. Den robotlika tonen beror dock knappast på nyvakenhet utan snarare på trassel i relation till mikrofonen. Så vi ber om ursäkt för detta, men tror att det ska gå mer än väl att höra vad som sägs i alla fall!

It's complicated. Ja, så känner vi inför det här poddsläppet, så till den milda grad att vi tvekade för att överhuvudtaget publicera det. Det blev skavigt och vi kände båda två att vi hade önskat få utveckla resonemangen lite till. I stället för att köra på säkra kort övar vi oss i tillit, tror att ni kloka lyssnare ska höra på vad vi säger på ett icke-dömande vis, kanske att någon får lite input när vi pratar om detta svåra att vara den som kommer med den dåliga stämningen, alternativt håller på att smulas sönder inombords av att hamna i ett till samtal där den härliga guldkanten eller överdådiga vardagen i gänget samtidigt råkar bidra till att knuffa hela livsväven över randen till katastrof. Hur gör vi då? 

Annelie och Maria har olika strategier och olika sammanhang där dessa strategier tillämpas. Sånt är det, för sådana är vi människor: olika som i bästa fall drar åt samma håll, med olika sätt att ta oss dit. Hur gör du?

Med Folk och försvar kom fler frågor än svar. Varför handlar allt om militarisering när vi inte har en rimlig matförsörjning i Sverige? Varför uppmanas landets invånare att ha viss beredskap när politikerna fortsätter skära ner på samhällsviktiga funktioner? Var finns folket i Folk och försvar? 

Vi är på inget vis emot detta att vi ska ha beredskap, men det tål att tänkas på vem som är avsändare och vad som är syftet. Med Folk och fred kom frågan hur vi kan bana väg för fred. Hur kan vi göra det? Och hur skulle det vara om unga idag kunde svara lika självklart som Gudrun Schymans son på frågan om han som liten pojke var rädd för krig - "Nej, för det skulle min mamma aldrig tolerera.". Tänk den tilliten hos barn och unga oavsett om vi talar om krig och konflikter, kollaps i ekosystemen, klimatkrisen, världens orättvisor, you name it. Kan vi se till att bygga fred och tillit?

Här kommer årets sista avsnitt och såklart ägnar vi det åt att titta tillbaka på det år som passerat. Vad har vi egentligen lärt oss under 2023?

Återigen pratar vi fred och konflikt - inte undra på med tanke på tiden vi lever i och läget i världen. Vi funderar på vägen till fred och om den kan gå genom marknadens och företagsvärldens val att värna biologisk mångfald för att rädda affärerna och ekonomin. 

Vad är ens en riktig, sann omställare?

Vi fick en fin fråga den här veckan, om hur vi uppvärderar sådant arbete som ligger utanför systemet. Det som ofta inte ses som fint för att det inte genererar pengar, men som i det här läget är det allra mest meningsfulla och kraftfulla vi kan ägna oss åt. Eftersom det skapar motstånd mot det system som dödar!

I det här avsnittet pratar vi om tillitsbygge enligt Brené Browns modell som sammanfattas i akronymen BRAVING. Varför är tillit viktigt och hur bygger vi tillit?

Och hallå, lyssnare! Vem är du och vad är det som gör att du väljer att lyssna på oss? Vi är så nyfikna - dela gärna med dig antingen som kommentar eller i DM på vår Instagramsida @jord.ar.du !

Den här veckan ger vi oss ut på minerad mark. Det är inte fegt att stå upp för fred, utan kanske det modigaste och mest radikala man kan göra just nu?

Efter ett höstlov och en veckas podduppehåll är vi tillbaka och pratar pengar, städer och relationer. Annelie har ägnat sig åt att kolla över hushållets ekonomi. Resultatet visade att glappet mellan uppfattning och verklighet var långt. Men det här med pengar - det är svårt. De triggar endera högmod eller skam - antingen har vi koll och lockas att se ner på andra som inte har det, eller så har vi inte koll, och då slänger vi oss själva i skamvrån. Kan vi prata mer om det här?

Och städer - är de ett resultat av kapitalismen och industrialiseringen? Eller är de symptom på något annat? Kan städer vara del av en hållbar och relationell värld?

Här är länken till hemsidan som härbärgerar podden vi nämner i avsnittet.

Det är som att våg efter våg med skit kommer vällande in. Som att livet inte bjuder motstånd nog i sig själv. Hur hanterar vi allt det här? Annelie sysslar med verklighetsflykt och verklighetstillvändhet på samma gång. Maria har funnit goda strategier i terapiformen ACT. Båda två vill blåsa in syre i tillvaron för omgivningen på olika vis. Maria samlar på goda nyheter. Har du vardagsnära goda initiativ att dela med dig av? Skriv till [email protected] och berätta!

Vad kan man egentligen göra i ett läge som detta, annat än att be för vår värld? Men vad är egentligen bön? Hur gör man? Och är Gud som en jultomte som tar emot önskelistor? 

Vi som pratar och som vanligt har många frågor och färre svar heter Maria Engelbrektsson (@klimatcoachen.se) och Annelie Anderberg (@jordelivvett).

Den här veckan pratar vi om att vara förälder i en tid av systematiskt vansinne med förvärrade kriser som följd. Hur kan vi bygga något konstruktivt för våra barn att ta över utan att gå sönder på vägen?

Avsnittet innehåller reklam för Marias kurs Kraft och hopp som man kan anmäla sig till fram till söndag den 15 oktober! Mer information hittar du här: https://klimatcoachen.se/kraftochhopp

Det här avsnittet innehåller reklam för egen verksamhet.

Vi är tillbaka efter en veckas turnéliv! Med ett ännu lite yrare avsnitt än vanligt, helt enkelt för att vi spelade in den här veckans avsnitt redan förra veckan och gick lite vilse i tiden så att säga. När vi väl hittade riktningen pratade vi om vikten av att göra ett ställningstagande för att ha en riktning att röra sig mot. Eller nåt sånt.

Innan avsnittet börjar vill Maria bjuda in dig till webinaret Klimatkrisen och mammarollen på tisdag den 10 oktober. Mer information och länk till anmälan hittar du här: klimatcoachen.se/webinar

Ett alldeles historiskt avsnitt eftersom det är inspelat med oss båda i samma rum! Vi vräker ur oss lite ursinne efter regeringens korkade budget och frågar oss själva var visionerna finns.

I veckan som gick släppte Stockholm resilience centre en uppdatering av de planetära gränserna. Nu är alla gränser kvantifierade och 6 av 9 gränser är passerade. Vad betyder de olika tårtbitarna och vad gör vi med den här kunskapen?

För att läsa mer om gränserna, klicka här. På Stockholm resilience centres sida kan du också se hur rönen har sett ut 2009, 2015 och nu, 2023. 

Alltså, avsnitt 100!!! Det firar vi med att prata om bland det viktigaste som finns- om klimaträttvisa, samt hur vi inte kan satsa på att bevara ett system som grundar sig på förtryck.

Vi som gör den här podden är Annelie Anderberg @jordelivvett och Maria Engelbrektsson @klimatcoachen.se

I sommarens sista poddväxling blandas vemod med strategier. Sommarlovet är över, en ledighet som har varit vacker och samtidigt besvärlig. Bara själva tillvaron med en drös barn omkring en 24/7 kan vara en utmaning, men just den här sommaren har också den tankevärlden och känslolivet varit svårt. Som det är ibland, men lika ovälkommet är det välan när det blir så. 

Nåväl. Det blir inte bättre, eller när FOMO fick ge vika för JOMO och förnöjsamheten, och om varför schottis är alldeles utmärkt i både det fula och det fina. 

Veckans låt heter Schottis till Älvrosgården och framförs av 232 strängar. Yes! Den är tillagd i Spotify-spellistan som heter Jord är du. 

Det blir inte bättre. Det kan ju låta negativt, eller positivt, beroende på hur man ser det. Men egentligen är det kanske mest neutralt, det blir vad det blir liksom. Det här avsnittet handlar ännu lite mer om självorganisering, om risken för underordning när man söker projektbidrag, det dyker upp ett till tips om hur man kan hantera jobbiga känslor som kryper i kroppen, men framför allt handlar det väl om att saker är som det är och att vi får passa på att vårda verkligheten snarare än att jaga perfektionen.

Låten Flippa ur av Partiet:

https://open.spotify.com/track/5iOubHKatLCq5xlmh3hsl7?si=2hvYWx_tRyW292QR41FGSQ

Det blir inget shalom utan skit, sa du. Jag håller med. Shalom är dock inget magiskt som bara sker, utan kräver förstås arbete, ofta hårt arbete. I mötet med andra ser vi oss själva, och då kan vi få syn på en hel del skitiga saker. Då gäller det att ha en mild blick på sig själv för att våga närma sig det, och för att våga närma sig andra. Att acceptera sig själv är en nödvändighet för att kunna acceptera andra. För det behövs strategier, och i det här poddsvaret delar jag med mig av två strategier som jag använder mig av. 

Låten jag tipsar om heter The one in the glass, jag lägger förstås till den i vår spellista. 

Vi fortsätter det inslagna spåret om shalom- fred och frid och den perfekta balansen, som målsättning för det vi gör som människor. Men varför känner då många sig så provocerade av de färdiga vackra mallarna över framtidens hållbara samhälle? Kanske kan ett gäng nysvenska kvinnor i stadsdelen Valla i Örnsköldsvik visa vägen?

Ny låt på listan: Jag ropar (kyrie eleison) med Sara Parkman

https://open.spotify.com/track/0XcHRV1bejKZktNE8JGiQ4?si=MA7p4sYqQ6qcDhjIjxnA3Q&utm_source=copy-link,

I förra brevet lyfte Maria det svåra begreppet Sanning. Hon resonerade att det finns en sanning med stort S, men att vi inte har greppat den. Den här veckan svarar Annelie med viss bävan. Hennes egen resa kring hur vi kan förhålla oss till Sanningen både tvärsäkert, utforskande och lyhört har hittills bestått i en massa dikeskörningar. Kanske shalom-begreppet är det som kan hjälpa henne upp på vägbanan?

Det här avsnittet innehåller reklam för medlemsportalen Samhushållarna!

Vi har ju varit inne på det här med andlighet och faran i att vi tar oss rätten att tala om för någon annan vad som är sant och inte gällande att de existerar.

Betyder det då att det inte finns nån objektiv sanning? Eller är det snarare så att hela problematiken som vi tydligt ser konsekvenserna av i vår värld idag grundar sig på att vi övergav sanningen och valde lögnens förföriska smicker?

Ja, genom en brokig väg av sommarlovschock, fotbollsmatcher och solkräm, torkan som skrämmer skiten ur en och förälskelsen till en sjö hamnar vi till sist där idag. I frågan om sanningen.

Om du vill ta del av de sju myterna (gratis) så kan du skriva till mig här:

https://maria-3.webbas.se/me/website/kontakta-mig

Om du vill ta del av veckans låt hittar du den här:

https://open.spotify.com/track/1axLvWpzsoMuaAMab8nS5p?si=5XOOiAcNREKNQwuC_v9Itw&utm_source=native-share-menu

Och om du vill ta del av hela spellistan hittar du den här:

https://open.spotify.com/playlist/4dF3zLjpyy8zYOWkpuCHcG?si=uXf3UJ9uTIS4FsvYQFyWOA&utm_source=native-share-menu

Allt gott!

//Maria

I detta andra brev i sommarens brevväxling fortsätter samtalet om andlighet, om språk, naturen som resurs och om vatten. Vatten som bristvara, vatten som möjlighet och som nödvändighet.

Sommarens brevväxling är igång och det är dags att prata om vinden, hunden och anden!

Som alla vet är ju en gång tradition och som traditionen bjuder i sommarspecialvarianten av den här podcasten så skickar vi även med en låt i varje avsnitt.

Den här gången kändes den här som ett självklart val ju. En favorit:

https://open.spotify.com/track/0fmQ692NrBq51GSFVNV3og?si=JvPU2E4BSRWEuqUP_NTy9g&utm_source=copy-link

Hallå alla stadsbor! Nu är det dags att ta ansvar för maten ni äter! Ja, alla landsbygdsbor för den delen också... Men hur gör man egentligen det? Måste alla odla? Eller finns det andra möjligheter?

I veckans avsnitt pratar vi om maten som handelsvara, om lyckan i att producera sin egen mat, om andelsjordbruk och inköpsföreningar. Men också om ruvande hönor, potatisstukor, ledighet, lyckan i skingrande hjärndimma, föräldraskap och brist på grus i livet just nu. 

Det här är faktiskt vårens sista vanliga avsnitt, nästa vecka tar vi en liten paus och sedan fortsätter vi under sommaren i brevväxlingsform precis som förra året. Vi träffas också gärna live på instagram! Har du tips på vad vi kan snacka om tillsammans, hör av dig!

Och så veckans reklam: Om du vill starta upp studiecirkeln Kyrkan och skapelsen, som är ett gemensamt verk mellan Maria, nätverket Grön kyrka och studieförbundet Bilda så hittar du den här: 

https://www.bilda.nu/material-och-metoder/kyrkan-och-skapelsen-publik

När vi före inspelningen behöver påminna oss om att det här inte är en expertpodd, utan en samtalspodd där vi närmar oss ämnen utifrån våra horisonter och från den plats vi befinner oss. Naturens rättigheter är svindlande stort och ingen av skulle kalla sig väl insatt. Ändå ville vi prata om detta, om krocken med västerländsk kultur och individens sanna möte med det kollektiva.

Och på tal om avsnittets frågor: vilket har varit ditt veckans guld och grus? 

Med halsen full av björkpollen (Annelie) och magen full av köttsoppa (Maria) tar vi oss an veckans ämne. Är det så att vi faktiskt behöver acceptera att den här civilisationen inte går att rädda? Och vad gör vi då? Är den bästa strategin att fortsätta protestera mot politikerna? Eller skulle det vara bättre att göra som Jesus tipsade oss, att visa vägen genom vår egen omsorg om världen?

Vill du testa att vara med i Öppen cirkel? Mer information hittar du här:

byaliv.se/oppen-cirkel

Precis som befarat tog det här samtalet oss ut på vägar vi inte alls hade räknat med, och för första gången på ett bra tag är det uppenbart att vi inte håller med varandra. Vi pratar om frågor som machokultur och vem som egentligen bär ansvar för de kriser vi befinner oss i och vems ansvar det är att reda upp situationen. 

Det här avsnittet inleds (efter en liten uppdatering av långsamt groende frön, en vinter som aldrig verkar vilja ta slut och firande av en morgontrött nybliven 18-åring) med en tyst minut för de mer än 1100 människor som omkom när textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh kollapsade för tio år sedan.

Kanske sätter den händelsen mer än det mesta fingret på det här ekonomiska systemets allra fulaste tillkortakommanden.

Vi som jobbar för omställning utifrån ett lokalt plan får inte sällan höra att det kan vara orättvist att sluta sig så i mindre grupperingar, men finns det verkligen en motsättning mellan att agera lokalt och visa omsorg globalt? 

Är det lokala engagemanget kanske till och med en förutsättning för den globala omsorgen?

Det är sånt vi pratar om i veckans avsnitt!

Först och främst vill Annelie rikta ett stort tack till er som har hört av sig efter det senaste, och ganska sköra avsnittet, där hon ventilerade känslan av att vara en samhällelig misfit. Ord har värmt och känslan av ensamhet är bruten. TACK! 

I veckans avsnitt har skörheten blivit ilska och frustration. Det är dags att vända den här världsfrånvända och vetenskapsresistenta kungen ryggen. Ekologi och gemenskap över det ekonomiska systemet, kort och gott. Maria avrundar med högläsning - missa inte det! 

Och det här med att bli sjuk på annan ort... Ja, det får ni också en skärva av i det här tugget. Välkommen in!

Att stå kvar i situationer som skaver kan suga rejält med energi. Men kanske kan det också bidra till en hel del om man orkar stå ut?

I det här avsnittet får vi ta del av Annelies odlingsstatus nu när jorden börjar reda sig längs vätskusten och våra gemensamma svårigheter i att anpassa oss till sammanhang som känns begränsande.

Annelie har varit på vift och träffat ett gäng underbara fromma rebeller och Maria reflekterar över hur det blev så att familjen, som skulle vara en flock, blev så samhällspåverkade att flocken skingrades och ett gäng individer plötsligt stod där med en massa egna åtaganden. Inget konstigt alls, många kan känna igen sig i det. Men varför duger inte byns egna isbana? Hur går det egentligen att ställa om mitt i en individualistisk kultur? 

Efter en liten ofrivillig men nödvändig paus förra veckan har vi mycket att prata om igen... Det här samtalet hölls alltså innan IPCC släppte sin rapport i veckan, men blev ju inte mindre relevant i och med det. 

För nu smälter isarna, mycket snabbare än vad vi trott. We are doomed och ändå fortsätter bara orkestern att spela. Kanske ännu lite mer intensivt än förut, så vi inte ska hinna tänka på att skeppet sjunker.

 Vad är det egentligen vi behöver bygga nu för att kunna lämna över till våra barn och hur i allsin dar får man tyst på den där orkestern?

Det är sånt vi pratar om i det här avsnittet.

Har vi tid? Och hur då tid? Tid att leva, tid för återhämtning, tid att ställa om i tid? Vad är egentligen ett rikt liv? Har tiden med det att göra? Och vad händer om vi inte hinner?

I det här avsnittet vågar vi oss ut på lite djupare vatten och pratar så komplexa saker som makt, ansvar och demokrati. Är det egentligen mest demokratiskt att ha en platt struktur, eller en tydlig hierarki av vilken man kan utkräva ansvar? Och hur länge bör man egentligen stanna i en organisation och strida för sin åsikt?

Det är sånt vi pratar om i den här podden just den här veckan. Vad tycker du? Dela gärna med dig på vår instagram jord.ar.du!

En nästäppt Maria och en arg Annelie är rejält pratsugna efter förra veckans ofrivilliga paus. Vad behövs egentligen för att få folk att förstå att klimatkrisen inte handlar om att vi släppt ut för mycket avgaser?

Var ska vi börja? Hur kommer vi tillsammans? Hur får vi människor att sluta dia och gå över till fast föda? Det är sånt som vi pratar om i veckans avsnitt.

Dela gärna med dig av tankar och erfarenheter på vår instagram! https://www.instagram.com/jord.ar.du/

Fyttirackarn, så svårt det kan bli i relationer när det kommer till omställning, kanske i synnerhet i relationen till ens barn. För hur i hela friden gör en när barnen vill ha nytt, fast det gamla inte är uttjänt? Eller märkeskläder som inte alls matchar plånboken hos den som vill downshifta?

Här har ni ett samtal om just det här. Maria har en massa klokheter i bagaget och kanske kan det hjälpa Annelie att finna en väg i det dilemmat hon står i just nu?

Whatever works hade absolut varit en alternativ rubrik på det här avsnittet, för det är någonstans det vi vill förmedla till pragmatiker, som oss själva. Starta inte krig med människorna i din omgivning, det kommer aldrig gynna omställningen. Fred med jorden - fred på jorden. 

Hur kommer det sig att vi så gärna behandlar symtomen både planeten och samhällskroppen uppvisar, men visar oss tämligen ointresserade av att komma åt själva sjukdomen? Bär vi sjukdomen i oss? 

Hur är det egentligen att vara omställare och företagare? Det är frågan vi ställer oss så här snart ett år inpå Annelies företagarliv.

Varför är det så svårt att kunna ta rimligt betalt för sina tjänster bara för att de handlar om nåt bra? Är det en kultur i omvärlden som tycker att det är orimligt, eller är det bara vi själva som förnekar oss det?

Och hur skulle det egentligen bli om vi börjar organisera oss för att gå över till gåvoekonomi?

Frågorna är många men svaren få precis som vanligt. Men kanske lite extra få just den här veckan faktiskt. Vill du läsa mer om Marias tankar om gåvoekonomi, läs här:

https://byaliv.se/tillitsekonomi

Och tyck gärna till om samtalet på vår instagram:

https://www.instagram.com/jord.ar.du/

Med en överväldigande start för Maria river vi igång en ny termin. Fröna har börjat gro hos Annelie och med det är det oundvikligt att börja prata odling, men mest av allt siktar vi in oss på de intentioner vi har för året. Maria kör på ett ledordet gränser, medan Annelie har en hel lista med saker. Tror vi att hon lyckas sticka livets första tröja under året?

Det här avsnittet startar i sorgen över alla de barn som inte känner att de passar in i systemet och som behöver få en diagnos för att få sina behov tillgodosedda. När den rimliga frågan kanske är vilken diagnos vi ska sätta på ett system som gör att människorna som ingår i det känner att de inte får plats?

Sedan går vi över till att prata om skapelsens egenvärde. Betyder naturens rättigheter att varje snigel har samma rätt till liv som en människa? Och varför gav egentligen Gud just människan i uppdrag att förvalta skapelsen? Finns rent av livets mysterium inpräntat i det där uppdraget om att odla OCH bevara?

Ja, det är sånt vi pratar om i det här avsnittet och sen tar vi jullov. Så vi önskar dig en riktigt fin jul och ett gott nytt år, så hörs vi igen 2023!

Det började med två kassar bivax som Annelie fick av sin moster Kerstin. Vad gör en när något nytt korsar ens väg och lärande är den enda rimliga vägen framåt? Hur tar en hand om bivax som kommer direkt från kupan? Vad har en sökmotor att bidra med och vilken skillnad gör det när människor som kan gör entré?

I det här avsnittet pratar vi om lärande och resan från A till Ö. Blicken vi har på det vi ska lära oss kan göra en stor skillnad. Tänker du, liksom Maria, att det inte är så stort glapp mellan A och Ö och därmed emellanåt blir smått lamslagen av alla steg på vägen mot kunskap? Har du blicken fäst på nästa steg, på det stora glappet mellan där du är och där du önskar att du vore, eller har du fullt upp med att fira att du just tog dig från B till C?

Den här veckan sörjer vi lite att vi inte kunde vara en del av omställningskonferensen i Ytterjärna i helgen. Vi funderar lite kring vad som utmärker omställningsrörelsen och hur det kommer sig att den rörelse som verkar mest benägen att acceptera det hopplösa också är den som verkar generera mest hopp?