Musikmagasinet

När de bästa möter de bästa är det denna hymn som signalerar att det snart är avspark. Champions League-hymnen har blivit en modern klassiker men hur kom den egentligen till?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Barocktoner med kör och orkester klingar ut över världens största fotbollsarenor precis före avspark i samband med Champions League-matcher. Är det en hymn av Georg Friedrich Händel? Svar: NEJ.

Faktum är att hymnen, som är så barockinspirerad, skapades så sent som 1991. Här i det sista avsnittet av "Musik på idrottens arena" tar programledaren Bengt Skött tag i telefonluren och ringer upp mannen bakom den pampiga Champions League-hymnen. Låt oss också lyssna på både denna fotbollshymn och den stora inspirationskällan, "Zadok the Priest" av Händel.

Musik av Samuel Barber och Peter Tjajkovskij finns med när vi påminner om de teman som förekommit tidigare i serien. Slutligen lyssnar vi på Radiosportens OS-referat när en viss Nils van der Poel åkte skridsko på guldmedaljnivå i Peking. Det leder så klart till det mest berömda skridskotemat inom den klassiska musiken.

I denna serie, bestående av tre timslånga program, bygger Radiosportens mångårige reporter Bengt Skött en bro mellan den smått tidlösa kulturform vi kallar klassisk musik och den, globalt sett, kolossala folkrörelsen idrott. I första avsnittet ligger huvudfokuset på olympiska invigningar, där Bengt själv ofta funnits på plats. I de andra avsnitten finns teman som konståkarnas musikval och den berömda, barockdoftande hymnen i samband med Champions League-fotboll.

Till sin hjälp knyter han i ett par avsnitt kontakt med externa gäster som ger ytterligare perspektiv.

Vilken musik passar bäst till en piruett? Konståkning sätts under lupp när Bengt Skött undersöker de allra bästa kombinationerna av musik och skridskor.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vilka lysande kombinationer finns i fråga om klassisk musik och glänsande OS-framträdanden i konståkning? Det och mycket mer besvaras i den andra delen (av tre) i Radiosport-profilen Bengt Skötts sommarserie. Han gästas av den före detta elitåkaren Lotta Falkenbäck, som främst är bekant som mångårig konståkningsexpert för SVT.

Här avnjuter vi musik från Bizets "Carmen", Beethovens pianovärld och mycket mer. Håller den klassiska musiken på att konkurreras ut i OS/VM-konståkningen av filmmusik och techno - eller är det tvärtom? Hur tänker åkare och koreografer när de väljer musik? Vi får även reda på hur musiken ackompanjerade piruetter innan högtalarsystem var standard i varje ishall.

I denna serie, bestående av tre timslånga program, bygger Radiosportens mångårige reporter Bengt Skött en bro mellan den smått tidlösa kulturform vi kallar klassisk musik och den, globalt sett, kolossala folkrörelsen idrott. I första avsnittet ligger huvudfokuset på olympiska invigningar, där Bengt själv ofta funnits på plats. I de andra avsnitten finns teman som konståkarnas musikval och den berömda, barockdoftande hymnen i samband med Champions League-fotboll.

Till sin hjälp knyter han i ett par avsnitt kontakt med externa gäster som ger ytterligare perspektiv.

Vad är det för musik som inviger världens största sportevenemang? Och på vilken position spelar "de tre tenorerna"? Bengt Skött reder ut den klassiska musikens roll i våra största idrottsevenemang.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

OS brukar anses som det största som finns inom idrott, möjligen jämte fotbolls-VM. Vår ciceron i denna programserie, Bengt Skött, tar oss här med till en lång rad olympiska invigningsceremonier där han själv funnits på plats för att i Sveriges Radio P4 kommentera vad som händer. Den klassiska musiken finns alltid med som en betydelsefull del den afton när vinter- eller sommar-OS ska invigas. Här får vi lyssna på flera ljuvliga verk som förekommit när till exempel Aten, London eller Salt Lake City inför hundratals miljoner lyssnare och tittare invigt sina OS.

Förutom det huvudtemat får vi veta varför Sveriges Wilhelm Petersson-Berger komponerade ett pianostycke som fick namnet "Lawn tennis".

Och så speglar Bengt Skött den konsertserie som "De tre tenorerna" stod för i samband med fotbolls vm på 90- och 00-talet.

I denna serie bygger Radiosportens mångårige reporter Bengt Skött en bro mellan den smått tidlösa kulturform vi kallar klassisk musik och den, globalt sett, kolossala folkrörelsen idrott. I första avsnittet ligger huvudfokuset på olympiska invigningar, där Bengt själv ofta funnits på plats. I de andra avsnitten finns teman som konståkarnas musikval och den berömda, barockdoftande hymnen i samband med Champions League-fotboll.

Till sin hjälp knyter han i ett par avsnitt kontakt med externa gäster som ger nya perspektiv.

Möt två av de främsta inom dansk konstmusik: äkta paret konsertpianisten Katrine Gislinge och tonsättaren Bent Sørensen. Med ett intensivt och passionerat förhållande till varandra och till musiken.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Den danska nedstängningen under den fo?rsta corona-perioden har nu resulterat i ett vackert musikverk, ?mellan vildhet och o?mhet?, pianokonserten La sera estatica - Den extatiska aftonen (2021).

Katrine Gislinge gav under pandemin konserter hemma pa? flygeln fo?r sin man fo?r att han skulle kunna njuta av livemusik, da? det offentliga konsertlivet var nedsta?ngt. Hon spelade Beethoven, Mozart, Chopin, Schubert, Schumann m fl och Bent Sørensen ho?rde detta och inspirerades alltsa? att komponera sin tredje pianokonsert, vilken han tilla?gnat Katrine Gislinge. Han har tidigare tillägnat sin hustru flera andra verk.

De har ba?da a?ktenskap med andra, flera barn och egna karria?rer bakom sig. De fann varandra 2011 vid en musikfestival.

Hur pa?verkar deras relation dem musikaliskt? Hur ka?nns det fo?r Bent att skriva musik till Katrine och hur ka?nns det fo?r Katrine att spela den? Har deras fo?rha?llande till tonsa?ttandet och musicerandet fo?ra?ndrats?

Om Bent Sørensen har skrivits: ?Hans musik pa?minner mig om na?got jag aldrig ho?rt fo?rut! Han a?r en underbart poetisk komposito?r vars musik sva?var och flyger som ho?stvindar i obera?knelig sko?nhet!?

2018 vann han en av va?rldens fra?msta klassiska musikpriser, Grawemeyer Award, fo?r sin Concerto i fem satser L?isola della Citta? (O?n i staden), fra?n 2016. Verket a?r fo?r violin, cello, piano och stor orkester.

En recensent skrev: ?Katrine Gislinges tolkningar pra?glas av en darrande ka?nslighet, da?r varje liten detalj i musiken blir va?ldigt viktig men samtidigt samlas i en klar och frama?tblickande stro?m. I sina ha?nder, i sin musik, lyckas hon skapa den perfekta balansen mellan det sko?raste och det mest direkta, och na?r man lyssnar pa? henne ga?r man in i ett musikaliskt rum av "berusande sensualitet".

Katrine Gislinge är känd för att spela den klassiska repertoaren, men hon arbetar även i många andra genrer. Hon har bl a spelat in Mozarts Pianokonserter 11, 12 och 13 med kadenser av Bent Sørensen. Tillsammans med svenska Stenhammarkvartetten.

I 1999 spelade Katrine Gislinge in cd'en Piano Works pa? Deutsche Grammophon och var da?rmed den fo?rsta danska pianist att utge musik pa? denna label.

Vi fa?r fo?rsta?s i programmet lyssna pa? den mycket vackra musiken.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Han skiljde sig från dom andra på något sätt. Här var det en kontakt över könsgränserna och vi visste att han var på vår sida. Det var uttalat, säger Suzanne Osten, teaterregissör och kollega.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Kjell Westling (1942?2010) var musik, han var en orkester, en multiinstrumentalist, en genreöverskridande kompositör. Han var en doldis som lyfte den progressiva musikrörelsen. En experimentell jazzmusiker. Spelman. Filmmusikskapare och teatermusiker. En arrangör som många ville arbeta tillsammans med.

I två program under rubriken Musikmagasinet i P2 intervjuar journalisten Ylva Mårtens människor som stod honom nära, hans medmusikanter och medarbetare om hans musicerande ur en mängd synvinklar. I andra programmet intervjuas riksspelmannen Thore Härdelin, sångaren Fred Lane, film och teaterregissörerna Suzanne Osten och Judtih Hollander. 

Ett program av Ylva Mårtens.
Producent: Emmy Bergkvist
Slutmix: Julia Öjbrandt.

En produktion gjord av Munck för Sveriges Radio.

- Jag begriper inte hur fan han kunde få det att låta som en spårvagn, en bil eller nån som ropade på sin altsax, säger Bengt Beche Berger, trummis och en av Kjell Westlings många medmusikanter.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Kjell Westling (1942?2010) var musik, han var en orkester, en multiinstrumentalist, en genreöverskridande kompositör. Han var en doldis som lyfte den progressiva musikrörelsen. En experimentell jazzmusiker. Spelman. Filmmusikskapare och teatermusiker. En arrangör som många ville arbeta tillsammans med.

I två program under rubriken Musikmagasinet i P2 intervjuar journalisten Ylva Mårtens människor som stod honom nära, hans medmusikanter och medarbetare om hans musicerande ur en mängd synvinklar.

Intervjupersonerna i första programmet är Tommy Westling, storebror och Anita Westling, Kjells fru, sångerskan och musikern Marie Selander, musikern Bengt Berger och låtskrivaren Tore Berger från Blå Tåget.

Ett program av Ylva Mårtens. 
Producent: Emmy Bergkvist
Slutmix: Julia Öjbrandt. 

En produktion gjord av Munck för Sveriges Radio.

Kärleksdrömmar, svek, konventioner och patriarkat. Om författaren Mathilde Wesendonck, Richard Wagners Isolde i operan Tristan och Isolde.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Finns det plats för en skapande kvinna bredvid en genial man? En relevant fråga i samband med att ett av operahistoriens mest omtalade och älskade verk, Tristan och Isolde, skapades under en himlastormande och förbjuden förälskelse mellan två kulturpersoner, Richard Wagner och Mathilde Wesendonck.

Efter premiären av Tristan och Isolde skulle Richard Wagner förneka Mathilde Wesendoncks medskapande av verket.

Im Treibhaus - I växthuset är titeln på en av de dikter av Mathilde Wesendonck som Richard Wagner tonsatte i sångcykeln Wesendonck-lieder. Kammaroperan Im Treibhaus skulle haft premiär juli 2020 i Vattnäs Konsertlada norr om Mora, men fick skjutas upp p g a coronapandemin och hade istället urpremiär där den 23juli 2021.

Alten Anna Larsson gör Mathilde Wesendonck och tenoren Göran Eliasson gör Richard Wagner. Wagners dåvarande hustru Minna Wagner sjungs av Amelia Jacobsson och Mathilde Wesendonks make Otto Wesendonck sjunga av Ulrik Qvale. Wagners andra hustru Cosima von Bülow sjungs av Rebecka Fjällsby och Johan Rydh gör Johannes Brahms.

Staffan Storm tonsatte här sin första opera och författaren Ebba Witt-Brattström debuterade som librettist.

 Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Operan sänds i sin helhet i P2, Sveriges Radio den 4 september 2021 kl 19:00.

Han har spridit fredssånger bakom järnridån, han har vandrat hundratals mil med sina sång och gång-körer runt om i Europa. Möt musiken och körledaren Anders Nyberg.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hans arbete som körledare, kompositör och arrangör har tagit honom till många platser runt om på jordklotet, till över 30 länder på sex kontinenter närmare bestämt.

Han är även känd för sitt medförfattande till den internationella succéfilmen ?Så som i himmelen?.

Hans liv är fyllt av möten med människor som liksom han själv kämpar för fred och frihet genom musiken.

Anders Nyberg växte upp med folkmusiken i Malung och blev ledare för sånggruppen Fjedur, som i slutet av 70-talet turnerade i Sydafrika och tog med sig hem musik därifrån som de sedan spred över världen.

Under många år bodde han och hans sydafrikanska fru, fredsaktivisten och musikern Jennifer Ferguson delvis i landet. Nu mer är de bosatta i Rättvik där de fortsätter att skapa musik och projekt som kretsar kring just fred och frihet.

Reporter Madeleine Drake har träffat paret på Stiftsgården i Rättvik och vi har låtit Anders och Jennifer välja låtar från deras karriärer som kretsar kring fred och frihet, som också deras samtal gör.

Producent, Peter Gropman, Iris media.

Nadin Al-Khalidi trodde att hon skulle bli Bagdads Joan Baez. Istället blev hon något av en Malmös Fairuz. Hennes Tarabband har spelat med Växjös kammarorkester Musica Vitae. Vi träffar båda banden.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Genrebestämningen är svår när man ska beskriva Tarabbands musik. Bandets sångerska Nadin Al-Khalidi beskriver den som ett unikt sound av pop med inslag av både jazz och nordisk och arabisk folkmusik. Eller är det helt enkelt arabisk pop från Malmö? Hur som helst är musiken enkel, rättfram och väldigt maffig och medryckande. Inte minst när de spelar tillsammans med anrika stråkorkestern från Växjö, Musica Vitae.

Tillsammans gjorde de ett projekt före corona, som resulterade i en turné och en liveskiva. Vi får lyssna på delar av den och träffa Nadin Al-Khalidi och Filip Runesson från Tarabband. Dessutom hör vi Marco Mazzeo och Anna Widlund från Musica Vitae, och får smakprov från något av deras senaste verksamhet.

Mimi Terris och Jan Lundgren spelar jazz var för sig, Anna Rynefors och Erik Ask-Upmark spelar medeltida musik tillsammans, i sin ensemble Falsobordone.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Mimi Terris skriver och sjunger sina egna jazzlåtar, som hon inte har något emot om de jämförs med visor eller pop. Men i årets Ystad jazzfestival sjunger hon med trumpetaren Mårten Lundgren, som arrangerat filmmusik till jazz med sin trio. En annan Lundgren, Jan, är jazzpianist och konstnärlig ledare för jazzfestivalen, och han skriver också mycket av sin musik själv.

Vi får träffa dem båda, och senare även paret och riksspelmännen i Genarp Anna Rynefors och Erik Ask-Upmark, som spelar medeltida musik, senast på ett nytt album med musik från pestens tid runt år 1350.

Vad som förenar musiken i första och andra delen av det här programmet är väl mest att den framförs av musikskapare verksamma i Sydsverige, närmare bestämt Skåne.

Lilla Hjärnarp i nordvästra Skåne rymmer bara 1 200 invånare, men inte mindre än två ambitiösa musikfestivaler. Vi får möta personerna bakom dem: Stefan Klaverdal med In Between och Ale Carr med Folkrot.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hur låter det när ett träd växer, när grenarna och bladen vecklar ut sig och rötterna letar sig allt längre ner i jorden? Kanske som i Mats Edéns (fiol) och Stefan Klaverdals (dator) låtar på albumet Annual Growth Rings, Årsringar.

Vi får höra exempel från den och träffa Stefan Klaverdal som bor i Hjärnarp och där arrangerar musikfestivalen In Between, för musik som utforskar de vida fälten som öppnar sig mellan olika musikaliska genrer.

I detta det första av tre program som presenterar sydsvensk musik och deras skapare får vi också träffa Ale Carr, riksspelman och konstnärlig ledare för den andra musikfestivalen i Hjärnarp, Folkrot. Med sina båda danska band Dreamers' Circus och Basco söker sig också han från folkmusiken ut i väglöst land.

23-åriga sopranen Karolina Bengtsson spås en lysande framtid och studerar nu vid Mozarteum i Salzburg. Kommer från en bygd i Småland, där även 1800-talets världsstjärna Christina Nilsson föddes.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I programmet medverkar även Karolina Bengtssons sångpedagog, professorn och världssopranen Barbara Bonney i Salzburg, altsångerskan Anna Larsson i Stockholm, svensk-ungerska sopranen Clarry Bartha i Tyskland. Clarry Bartha är konstnärlig ledare för tävlingen Debut, samt Casting director för Festival Puccini Torre del Lago.

Under större delen av 2020 och 2021 har Karolina Bengtsson fått digital undervisning  på grund av pandemin.

Sopranen och professorn Barbara Bonney:

- Karolina Bengtsson är så begåvad - det är inte klokt! Hon är den bästa sångerskan på Mozarteum just nu! Hennes röst är otroligt fin! Jag blir så lycklig när jag lyssnar till henne! Varje lektion är en konsert för mig. Jag sitter där och bara njuter. Ibland gråter jag.

- Pandemin, med den digitala undervisningen, har paradoxalt medfört att jag kommit närmare mina elever. Genom kameran ser jag hur de använder munnen och tungan. Hur de andas och vad de tänker. Allt dessa som jag missar i ett rum när man inte är så nära. Jag tycker det här har varit helt fantastiskt!

Svenska alten Anna Larsson var med i juryn i tävlingen Debut i Tyskland som Karolina Bengtsson vann:

- Karolina slog juryn med häpnad redan på första provet. Det var väldigt, väldigt roligt att uppleva! Karolina är mycket trygg som sångare och sjöng t ex en svår aria ur Händels Julius Caesar. Hon gjorde det suveränt. Karolinas tilltal och stil är väldigt öppen. Det betyder naturligtvis jättemycket för Karolina att få utvecklas tillsammans med Barbara Bonney, som kan anses ha varit den absolut största i världen i sitt röstfack, lyrisk sopran!

Sopranen och konstnärliga ledaren Clarry Bartha bjuder varje år in 50 sångare av ca 600 sökanden till tävlingen Debut.

- Jag hörde sopranen Karolina Bengtsson för två år sedan i Salzburg och fick gåshud för denna naturlighet som hon har i sin röst, vilken har en enorm potential att utvecklas. Karolina är språkbegåvad och ärlig i sitt sätt att sjunga, vilket gjorde mig väldigt glad. Hon är så självklar och har en enormt vacker röst!

- Det är väldigt inne att vara operasångare och att bli berömd. Många imiterar och vistas i det här rosa livet med applåder och blommor. Men det finns ett visst allvar hos Karolina som jag tycker om. Som alla tycker om. Hon bryr sig inte så mycket om allt omkring, och är över huvud taget inte affekterad! Det är rösten och hennes ögon! Hon har den rätta blandningen av att vara ödmjuk och att vara hungrig. Hon är öppen och väldigt klok. Nu behöver hon något att bita i. Att vara operasångare är hårt arbete!

- Karolina är nu lyrisk sopran. Jag hör framtiden med stora lyriska partier; Mozart förstås, Strauss, lyriskt ryskt, lyriskt italienskt, lyriskt franskt. Kanske med åldern går hon över från en Susanna till en Grevinna. Hon har ett fokus i rösten och en silverklang som är väldigt ovanlig, och påminner litet grand om slovakiska sopranen Lucia Popp, en av mina favoritsångerskor!

Lyssna på Karolina Bengtssons operadebut som Pamina i Mozarts Trollflöjten tillsammans med andra studenter på Mozarteum i Salzburg. Länken fungerar från den 25 juni 2021 kl. 19:00:

https://livestream.com/unimozarteumsalzburg/zauberfloete21

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Blockflöjtisten Katarina Widell adopterades från Seoul och bor i Kil. Toppstudent och fyrabarnsmamma. Med barock i Royal Albert Hall, turnéer med kvartetten Woodpeckers och förebild i Kulturskolan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkar gör blockflöjtisterna i Woodpeckers / Hackspettorna:

Katarina Widell från Seoul och Kil, Kate Hearne från Irland, Caroline Eidsten Dahl från Oslo och Pernille Petersen från Köpenhamn.

Dessutom medverkar två elever till Katarina Widell:

Blockflöjtsläraren Carolin Ka?re?n vid Musik & Dansskolan i Piteå och Vanja Smith i Arvika som studerar vid Musikhögskolan Ingesund. Linjen är folkmusik men Vanja spelar även barock, tidig musik och nutida musik.

- Det var min mamma som hörde talas om att det fanns en blockflöjtist i Kil som kunde ge lektioner. Jag bodde då i Karlstad och tog mig till Kil för att träffa Katarina Widell. Det tar bara en kvart med tåg, så det var väldigt smidigt. Jag valde Katarina då det var skönt att få en lärare som kunde ge ännu mer inspiration. Jag såg fram emot en högre nivå i spelet, förklarar Vanja Smith.

- Ja, när man börjar komma upp på den nivån att man går på folkhögskola och  musikhögskola då känns det viktigt att ha en lärare som är aktiv musiker. Som har koll på repertoar, både på nutida och på äldre musik. Katarina lägger stor vikt vid det musikaliska. Inte så mycket på att vi bara ska spela rätt toner, det som står på papperet, utan musiken som vi spelar är någonting mer. Det är atmosfären som vi skapar när vi framför någonting, och den stämningen får vara kvar under hela stycket och sedan finnas kvar även när stycket är slut, förklarar Carolin Kårén.

- Katarina Widell var tillresande lärare och bodde då i Stockholm. Hälften av gångerna flög jag ner på morgonen. Så hade vi lektion mitt på dagen i några timmar. Sedan flög jag hem till Piteå. När Katarina senare flyttade till Jokkmokk åkte jag dit med buss. Det tog längre tid att åka till Jokkmokk med buss än har flyga till Stockholm. Jokkmokk ligger ju i Norrbottens län, men i Lappland. Du är ju nästan i fjällvärlden när du är i Jokkmokk, tillägger Carolin Kårén.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Barbara Hannigan: en helt naturlig sopran. Lina Nyberg: en unik personlighet! Mathias Landaeus: omedelbar som Picasso. Rosali Grankull: Punkare! Lisa Nilsson: Närvaro, djup, integritet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan. En repris från 22 november 2020.

Barbara Hannigan: en helt naturlig sopran. Lina Nyberg: en unik personlighet! Mathias Landaeus: omedelbar som Picasso. Rosali Grankull: Punkare! Lisa Nilsson: Närvaro, djup, integritet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Denna Jämtlandsfödda artist, ordkonstnär och författare hörde sydafrikanska sångerskan Miriam Makeba och resten är historia: 6 CD-skivor och tre romaner.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Artisten och författaren Christina Kjellsson sjöng från det att hon var 8 månader. Hon diagnostiserades med Tourettes syndrom, och har kropps-, ögon- och tanke-ticks. Men när hon spelar, sjunger och simmar är ticksen borta.

Citat ur programmet av ordkonstnären Christina Kjellsson:

- Hemma i byn Handsjöbyn i Jämtland fanns det få vinylskivor på 60-talet men en som fanns i flera hem var faktiskt Miriam Makebas Pata pata. Känslan när myggfönstren blev isatta där på sommaren och fönstren var öppna och det var lite party i stugorna - att då höra Miriam Makeba - det är nu en fantastisk film att tänka tillbaka på.

- Ett barn med fallenhet för musik och rytmik fastnar på Miriam Makebas kanske lite grann, jag tror att jag ÄR språk och musik på gott och ont, jag vet inget annat, det är det som är jag.

- Till exempel jag kan inte jogga utan att ha musik i öronen för när jag joggar utan musik i öronen så lägger jag in ticks och rytmer i min andning, jag skapar beats i andningen, och då håller jag på att välta efter 20 minuter. Träning bygger ju på att man andas ordentligt, och börjar jag tänka på hur jag andas då måste jag nästan sluta andas, så det är bättre jag tänker på något annat.

- Jag hade fördelen att växa upp på 60 och 70-talet med radiokanalen som hette P3 och som då innehöll all musik som du inte visste att ville höra. Inom tio minuter kunde du få höra Alf Hambe och Led Zeppelin och däremellan Barbro Högberg eller Flamingokvintetten - det var en sång röra och en sån underbar blandning och på det sättet fick jag höra jättemycket musik som jag inte visste att jag ville höra. Och jag fick också höra väldigt mycket som jag inte tyckte om. Ju mer jag lyssnar på musik som jag inte tycker om desto mer stärker jag min egen ton. Så jag rekommenderar alla unga som håller på att skriva låtar, lyssna på musik du inte gillar. Varför? Jo för då låter du mer som du sen. Annars låter du nästan som den du gillar. Så jag är jättetacksam till blandningen i P3 som gjorde att jag kunde få en mångfald av låtar och stilar utan att behöva anstränga mig. Idag kan du till och med välja bpm på låtarna, Lugna favoriter eller vad de heter, så du riskerar inte att råka ut för nånting du kanske skulle älska!

- Jag gör alltid parallella aktiviteter, och försöker att dölja det för min omgivning ibland, för att de inte ska tycka att jag verkar nonchalant eller ointresserad. Ja, jag gör gärna flera saker samtidigt för då blir det bäst resultat. Till exempel läsa - tänka, läsa - prata, hålla på med mobilen, ha ett samtal. Det är lite svårare när man är äldre men det gör att jag har lättare att koncentrera mig. När jag sitter och skriver så behöver jag göra en massa andra saker också samtidigt, det känns bättre.

- Ja, det som jag har det heter Tourettes syndrom ? jag har extremt lätt att komma ihåg saker, jag har extremt lätt att komma ihåg både ord och musik. Positivt med Tourette är att jag tycker det är småkul att vara snabb i, exempelvis abstrakt begreppsbildning, då hade jag så höga värden att det inte gick att mäta medan andra gick i botten, så det är en förvirrad profil. Fördelarna är extrema, jag ser en text, den sätter sig och jag kan snabbt redigera. Jag jobbar ju också med låtskrivarkurser och kan snabbt läsa både tio och tjugo texter och se på ett par minuter vad som behövs för varje text, var behövs det nånting i just den här texten? Det är likadant  med låtar jag hör en gång, de sitter väldigt länge, ibland för livet. Jag har låtar i huvudet hela dagarna och det är jobbigt, riktigt jobbigt är det.

- Men jag kan vända orden lika fort bakåt som framåt och det gör jag när jag får tråkigt. Så det är en fördel och en annan fördel är att jag kopplar kreativiteten till tourettes, mitt tourettes syndrom vill att jag ska låta, vill att jag ska skapa.

I programmet hör vi utdrag ur många av Christina Kjellssons fyndiga och fina låtar. Dessutom bjuds på två alldeles färska låtar från hennes kommande sjunde CD Marken: Blå Moped och På väg till dig. Den sistnämnda skrev Christina Kjellsson när hennes mamma var teminalt sjuk.

Christina Kjellsson gav 2008 ut boken Rim och Reson. Hon har i 25 år gett musikelever kurser i ?textbehandling? och formuleringskonst.

Hon har även gett ut de tre självbiografiska romanerna Solknepet (2013), Nu är jag ung hela mitt liv (2016) och Det ha?r a?r livet (2020). Huvudpersonen i dessa heter Mirjam, med j, medan Miriam Makeba stavar med i.

Ur recension i Svenska Dagbladet:

?Christina Kjellsson är prima donna assoluta bland lite yngre svenska kvinnliga vispoeter. Texterna är fyndiga, med tankeskärpa: ?Slott och koja och palats/Jorden är en samlingsplats?. Här har Christina Kjellson sina motsvarigheter i Stefan Sundström och Lars Demian. Christina Kjellson sjunger klockrent, med vacker röst och vitalitet i diktionen. Hon är dessutom en ypperlig gitarrspelare.?

Christina Kjellsson har fått SKAP-stipendium, Olrogstipendiet och Fred Åkerström-stipendiet för personer som ?på ett betydelsefullt sätt arbetat för att bevara, utveckla och/eller skapa svensk visa?. Christina Kjellsson fick Svenska Vispriset 2015.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken.

-Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk.

Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt.

-Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius.

Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp.

Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn.

Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre.

2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor.

Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud.? 

- Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir.

Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague!

Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är H?BER, vilket betyder vinter eller ide.

Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfo-nietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award.

Pamela Z smälter samman sin vackra röst med elegant elektronisk manipulation. Juliana Hodkinson förstärker tändstickor. Hon är filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Pamela Z lever i San Francisco och komponerar stycken för röst, live-elektronik, samplade ljud och för gestikaktiverad MIDI-controllers. Hon är pionjär inom live digital looping, röstinstallationer och utvidgade vokala tekniker. Birgitta Tollan mötte Pamela Z första gången i studion i San Francisco redan 1996. Nu "möts" de digitalt genom Zoom.

Pamela Z var på fint, årslångt stipendium i Rom när coronapandemin slog till. Efter sju månader, i mars 2020, var hon tvungen att resa hem till San Francisco. Hon fick sin Bachelor i musik redan 1978. Pamela Z har turnerat i USA, Europa och Japan och har komponerat för dans, film och kammarensembler som Kronoskvartetten och Eighth Blackbird.

- Rösten är allas första instrument. Du är född med det och det är gratis. Och du är född med de olika tekniker som du kan använda, skrattar Pamela Z.

Ett av hennes stycken heter And the Movement of the Tongue. Debutplattan från mitten av 2000-talet bär titeln A Delay Is Better. En recensent skrev: "En skicklig sammansmältning av hennes vackra röst med eleganta elektroniska manipulationer".

Den brittiska tonsättaren Juliana Hodkinson, bosatt i Berlin sedan många år, erhöll 2015 det stora danska Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat. Juliana var den första pristagaren som inte är manlig tonsättare, och inte av dansk härkomst. Prissumman var då: 80 000 Euro. Ur motiveringen: "Juliana Hodkinsons kompositioner har en särskild ömtålig känslighet och känslighet för den konkreta världen."

Några av hennes titlar är Lightness för förstärkta tändstickor och Why Linger You Trembling in your Shell?, där hon, förutom klassiska instrument som violin och slagverk, använder fjädrar, äggskal och bordtennisbollar. Stycket I Greet You a Thousand Times är komponerat för symfoniorkester och elektronik

Juliana Hodkinson har tidigare bott och arbetat i Danmark under några år, då hon bland annat var ordförande för Dansk Kulturfond. Hon komponerar med instrument, objekt (bl a tändstickor), elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Hon har studerat musikvetenskap och filosofi vid King's College i Cambridge och japanska studier vid University of Sheffield. Juliana är Filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Hon har undervisat i komposition och musik / media-estetik vid Köpenhamns Universitet, Technische Universität i Berlin, Högskolan för scen och musik i Göteborg och i Darmstadt. Nu är hon lektor i komposition vid Griegakademin i Bergen, Norge.

Pamela Z och Juliana Hodkinson är inbördes olika och påverkade av olika länder/kulturer. De använder sig båda av instrument, objekt, live-elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Varför komponerar de musik? Hur komponerar de musik? Vad driver dem?

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Black Lives Matter - Afroamerikanska musiker. Möt dirigenten Jeri Lynne Johnson och tonsättaren och pianisten Courtney Bryan. Av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Då en polis brutalt mördar afroamerikanen George Floyd i Minneapolis den 25 maj 2020, demonstrerar människor över hela världen i stora skaror under banderoller med texten Black Lives Matter.

Frihetskämpar som Harriet Tubman, Frederick Douglass, Rosa Parks, Martin Luther King Jr, Angela Davies, Malcom X och John Lewis blir åter aktuella. Ett för många okänt ord introduceras: Juneteenth. Det är en förkortning av June Nineteenth, alltså 19 juni, en minnesdag för slaveriets upphörande.

Att rasismen även finns kvar inom den klassiska och nutida konstmusiken vittnar programmets två medverkande om: tonsättaren och pianisten Courtney Bryan och orkesterdirigenten Jeri Lynne Johnson. Jag mötte båda i New York 2013 och talar åter med dem, fast denna gång digitalt p g a coronapandemin.

The Big Five kallas de fem främsta symfoniorkestrarna i USA: Chicagosymfonikerna, New Yorkfilharmonikerna, Bostonsymfonikerna, Philadelphiaorkestern och Clevelandorkestern. I dessa orkestrar, med sina många hundra musiker, har jag idag räknat till tio svarta och bruna musiker varav en kvinna. För sju år sedan var det fem varav en kvinna.

Jeri Lynne Johnson är med från Philadelphia. Hon bildade kammarorkestern Black Pearl Chamber Orchestra, vilken är den mest multietniska professionella orkestern i USA. Den senaste konserten spelade de då de firade sitt 10-årsjubileum den 6 mars 2020. Sedan slog coronapande-min till.

- Black Pearl representerar en konstform från 1700-talet som utförs av tjugohundratalets amerikanska artister. Detta är verklighetens USA. I orkestern finns afroamerikaner, europeer, amerikaner, latinamerikaner och asiatisk-amerikaner. All musiker. Många har nyligen immigrerat från länder som Turkiet, Albanien, Kina, Sydkorea, Venezuela, Argentina, Frankrike, Storbritannien, Kanada, Jamaica och Haiti, berättar Jeri Lynne Johnson. Bokstavligt talat representerar vi hela världen, vilket är mycket viktigt för mig, säger hon.

I USA har racismen långa, sega rötter och svarta kvinnor inom klassisk musik har det dubbelt svårt. När JeriLynne Johnson sökte ett visst dirigentjobb fick hon avslag med orden: -Vi gillar dig jättemycket! Styrelsen tycker om dina idéer och orkestern älskar ditt sätt att dirigera. Men - du ser inte riktigt ut som en amerikansk publik förväntar sig att en dirigent skall se ut.

- I Black Pearl har vi funderat på vad konstens roll egentligen är i USA, säger Jeri Lynne Johnson. Jag tror att vi som artister inte längre kan tillåta oss lyxen att stå ovanför de politiska striderna. Jag tror inte att konsten utgör en fristad från politiken. Om vi klassiska musiker arrogant låtsas att vi står utanför den politiska världen så riskerar vi att bli irrelevanta när så faran med Covid-19 är över och vi kan möta människor som förr. Vi måste engagera oss i dessa orättvisor och använda vår tid och vår begåvning på att efter bästa förmåga stödja amerikanska demokratiska värden, anser Jeri Lynne Johnson.

Jag talar med tonsättaren och pianisten Courtney Bryan i telefon från New Orleans där hon nu bor. Det tog 259 år innan hon blev första afroamerikanska kvinna som tog examen i musikalisk komposition vid Columbiauniversitetet i New York.

När pandemin bröt ut våren 2020 var hon på ettårigt stipendium i Rom. Hon hade Samuel Barber Rome Prize in Music Composition och ett 2020 United States Artists Fellowship. Courtney Bryan tvingades p g a pandemin återvända till New Orleans där hon växte upp. Hon är nu lektor i musik vid Tulane University och Composer-in-Residence hos Jacksonville Symfoniorkester.

Sedan hon tog examen har Courtney Bryan skrivit musik för Chicago Symphonietta, Los Angelesfilharmonikerna under Gustavo Dudamel, Louisianafilharmonikerna och musiker från Chicagosymfonikerna

Courtney Bryan komponerade Yet Unheard - Ännu ohörd för sopran och orkester till minne av den 28-åriga svarta kvinnan Sandra Bland, som blev offer för polisbrutalitet. Hon dog av kvävning i ett fängelse i Texas 2017.

-Det jag verkligen gillar med Black Lives Matter-rörelsen är att de som grundade den var tre svarta kvinnor, som också hade samröre med HBTQ-miljön, säger Courtney Bryan.

Courtney Bryan har bl a komponerat stycket Elegi for a woman called Laura Nelson. Elegi för en kvinna som heter Laura Nelson. Laura Nelson och henne son lynchades i Oklahoma 1911. Senare såldes vykortsbilder som visade den här lynchningen.

För Courtney Bryan känns underligt att vara kvinna och svart i den klassiska musikvärlden.

-Men jag är van vid den här obehagskänslan, så har det varit hela mitt liv: i den klassiska musikmiljön var jag alltid den enda svarta personen och i jazzmiljön den enda kvinnan, berättar hon, som nu skriver musik till operan Awakening - Uppvaknande. Bland karaktärerna finns tre afroamerikanska kvinnliga förebilder från det förflutna: abolitionisterna och aktivisterna Sojourner Truth och Harriet Tubman samt Rebecca Cox Jackson, som tillsammans med sin livskamrat under 35 år, Rebecca Perot, grundade en kväkarförsamling som mest bestod av svarta kvinnor. De kallades ?The Two Rebeccas? - De två Rebeccorna. Premiären av operan Awakening är planerad till hösten 2022 i Philadelphia. Librettot skrevs av poeten Sharon Strange.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Möt den exceptionelle tonsättaren Hans Abrahamsen och den unika sopranen Barbara Hannigan. Deras samarbete - en musikalisk symbios. Av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Danske tonsättaren Hans Abrahamsen har skrivit musik under ett halva sekel. Han har bytt musikalisk estetik flera gånger och t o m haft ett över tioårigt uppehåll i komponerandet. Hans vackra sångcykel för sopran och orkester let me tell you från 2013 utnämndes av brittiska dagstidningen The Guardian till 2000-talets bästa klassiska musikstycke. Det var hans första verk för orkester och röst! Verket beställdes av Berlinsymfonikerna för den kanadensiska sopranen Barbara Hannigan. Hon tolkar i let me tell you de 483 ord som Shakespeares lät Ofelia yttra i Hamlet.

Hans Abrahamsen berättar om "vit polyfoni" och om varför och hur han komponerar sin musik. Hur flätas styckena Schnee, let me tell you, Winternacht och Snedronningen in i varandra? På vad sätt är de beroende av varandra?

Snedronningen, Snödrottningen, är Hans Abrahamsens första opera. Barbara Hannigan sjunger en av huvudrollerna. Librettot är baserat på danske författaren H. C. Andersens saga. Varför valde han att tolka denna saga musikaliskt? Hon berättar om hur de in i det sista, t o m under operans gång, ändradei musiken. Operan Snödrottningen sänds i P2, Sveriges Radio lördag den 5 september 2020.

Hör sopranen och dirigenten Barbara Hannigan berätta om vilken fantastisk upplevelse det var att läsa partituret till let me tell you. Hennes samarbete med Hans Abrahamsen kallas en musikalisk symbios. Hur känner hon för Ofelias tragiska öde? Är det svårt att gestalta känslor i ett så högt sångregister?

För let me tell you fick Hans Abrahamsen 2016 både Grawemeyer Award for Music Composition och Nordiska Rådets Musikpris. 2019 erhöll han Léonie Sonning Music Prize, som andra dansk någonsin.

Barbara Hannigan erhöll Léonie Sonning Music Prize 2020, men kunde inte ta emot priset i Köpenhamn i april 2020 på grund av Coronapandemin. Hon skulle också tagit emot Glashütte Original MusicFestivalAward vid Dresden Music Festival 2020. Men även den ställdes in på grund av Cornoapandemin.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg.

I seriens sista program följer vi med Barbro Schultz Lundestam och George Kentros till New Yorks skumma källarlokaler, långt från de stora musikscenerna. Hur har stadens alternativa musikscen sett ut?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk.

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson 
Slutmix: Elin Rosenberg

Från gamla till nya världen görs av Munck.

Tillsammans med Rickard Söderberg, Hans Ek och Ludwig Göransson dyker vi rätt ner i USA:s filmcentrum och filmens musik. Vilken betydelse har Hollywood haft för den amerikanska konstmusiken? Filmmusik-bonanza utlovas!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk.

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson
Slutmix: Fredrik Nordin

Från gamla till nya världen görs av Munck.

Tillsammans med Anna Lindal och Carl-Johan Malmberg besöker vi Los Angeles under forsta halvan av 1900-talet. Där möter vi den enklav av europeiska musiker och forfattare som flyr nazismens Europa.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk.

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson
Slutmix: Elin Rosenberg

Från gamla till nya världen görs av Munck.

Tillsammans med operasångarna Anne Sofie von Otter och Fredrik Zetterström spårar vi den amerikanska konstmusikens europeiska arv, berättar om operans intåg i USA för att slutligen landa på MET.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk. 

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson 
Slutmix: Fredrik Nordin 

Från gamla till nya världen görs av Munck.

Del 5: Dabke-dans ger glädje åt alla

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Zinah och Osama Al-Rubaye har gift sig tre gånger. Sista gången var här i Sverige, i oktober, när Osama äntligen hade fått uppehållstillstånd. Zinah är född i Sverige med irakiska föräldrar. Men Osama är född och uppvuxen i Irak. Zinah hade precis fyllt 21 när de gifte sig.

I femte och sista delen av Tre bröllop och två begravningar berättar Zinah om sitt bröllop och musikern Sam Soliman från Syrien förklarar varför ringdansen, dabke, alltid är ett måste på ett mellanösternbröllop. Ett program av Sofia Nyblom och SMT Medieproduktion.

Del 4: Psalmen beskrev pappans historia

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I december 2019 begravdes Josef Hammergran i ett litet kapell i Stockholm. Begravningen var katolsk, och Zoltan Pasca, hans ende son, hade bestämt att gudstjänsten skulle ramas in av den katolska dödsmässan: requiem. För Josef hade sitt ursprung i Ungern, och föddes samma år som andra världskriget bröt ut.

I fjärde delen av Tre bröllop och två begravningar beskriver Zoltan Pasca begravningen av sin 80-årige far. Och kantorn Cecilia Wenker berättar om musiken som spelas på katolska begravningar. Ett program av Sofia Nyblom och SMT Medieproduktion.

Del 3: En samisk jojk-legend begravs

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I december 2019 begravdes Johan Märak i Jokkmokks kyrka. Han var präst, jojkare och entertainer, och han bröt ett tabu när han förde in jojken i kyrkan. I tredje delen av Tre bröllop och två begravningar möter vi änkan efter en samisk legend och kulturpersonlighet, Valborg Mangs Märak.

Tonsättaren Jan Sandström berättar hur Johan Märaks jojkar letade sig in i hans komponerande, och blev en av svensk körmusiks största internationella framgångar.

Ett program av Sofia Nyblom och SMT Medieproduktion.

Del 2: Klezmer och bröllopsdans

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Judarna är ett sjungande folk och det går knappast att arrangera ett judiskt bröllop utan musik och ringdans. Livets stora vändpunkter inramas av ritualer och musik, ofta så självklara att man nästan inte lägger märke till dem. I andra delen av Tre bröllop och två begravningar berättar Molly Urwitz och Jonatan Raber om turerna kring planeringen av ett traditionellt judiskt bröllop, mitt under corona-pandemin.

Maynard Gerber, kantor emeritus, berättar hur kantorns musikaliska improvisationer i synagogan hänger ihop med klezmermusiken på festen efteråt. Ett program av Sofia Nyblom och SMT Medieproduktion.

Del 1: Wow, han kan dansa!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Bröllopet är för många den största och kanske viktigaste fest man arrangerar under sin livstid. En begravning bär på minst lika mycket betydelse. Vid bägge ceremonier skapar musiken stämning och bär samtidigt på en religiös och kulturell mening.

I det första avsnittet av Tre bröllop och två begravningar berättar Evangelia Mitilinou om hur hon mötte sin blivande man Kostas Tsiolis på dansgolvet - och om planeringen inför deras bröllop i Grekland. Musikern Christos Despiniadis från gruppen Taximi reder ut vad dansen betyder på ett grekiskt bröllop. Ett program av Sofia Nyblom och SMT Medieproduktion.

Möt alten Anna Larsson, dramatiska sopranen Iréne Theorin och mezzosopranen Charlotte Hellekant.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En mängd av de svenska operasångarna har internationella karriärer på operahus och konsertscener världen över. Men nu, under coronapandemin, är de helt utan arbete och har strandat i Sverige. Sedan i mars månad har de fått undvara flygresor och framträdanden inför tusentals åhörare och istället åkt tillbaka till Sverige för en karantäntillvaro.

Mezzospranen, operachefen och entrepenören  Anna Larsson finns hemma i huset på Lidingö i Stockholm med man och två söner. Hon undervisar sina elever genom Internet.

Dramatiska sopranen Iréne Theorin står med stövlarna bokstavligt talat i gödsel och mylla och planterar potatis och nya bärbuskar vid sitt hus i Broaryd i Småland. Varje dag försöker hon sjunga höga C.

Mezzosopranen Charlotte Hellekant följde den svenska våren i Stockholms skärgård, och lär sig nu en odlingsmetod som heter permakultur ? hållbar odling. I hennes trädgårdsland kommer det att växa flera sorters grönsaker, blommor, bär och örter.

Lyssna på underbara arior från de främsta operorna och levande berättelser.

Vad gör sångarna för att hålla igång sina röster? Vad tänker de om framtiden? Har operasolister och andra frilansmusiker några ekonomiska skyddsnät?

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

I andra delen av Musik och klimat möter Birgitta Tollan tonsättare som skriver musik utifrån klimatkrisen och den globala uppvärmningen. Den sjätte utrotningsfasen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Även tonsättare har berörts av klimatkrisen och den globala uppvärmningen och skrivit musik utifrån den känslan.

Om sjätte ?massdöden? inträffar blir spåren av vår civilisation osynliga och inom ett århundrade är allting täckt av frodig grönska.

Vi förlorar den biologiska mångfalden i världen så snabbt att det redan nu talas om ?den sjätte utrotningsfasen?. Den första fasen inträffade för ungefär 440 miljoner år sedan. Den kanske mest kända fasen ägde rum för cirka 65 miljoner år sedan. Forskarna menar att en meteor då slog ner ungefär där Mexico ligger idag. Detta medförde att dinosaurierna dog ut.

Marie Samuelsson komponerade Fem årstider för stråkorkester (Musica Vitae), dikter och ljudlandskap. Hon använder sig av inspelade ljud av storm och regn och inlästa dikter av Mimmi Palm. Marie Samuelsson har jordklotets klimatförändringar och stigande temperatur i åtanke. Värmeböljor, skyfall och insekter blir fler i Norden, samtidigt som träd och andra växter frodas i varmare och längre säsonger. En femte årstid kanske?

Malin Bång tilldelades 2018 det mycket prestigefyllda orkesterpriset för bästa komposition vid Donaueschinger Musiktage. Året innan komponerade hon kudzu /the sixth phase/ ? om den sjätte massdöden. Kudzo är namnet på en japansk klängväxt som spridit sig över jorden. Satsen Jasmonate är uppkallad efter växternas varningssignaler som skickas ut då deras närmiljö blir allt sämre. Växterna bildar nätverk och har en stark kommunikation mellan sig. I stycket figurerar även bambu, en av världens mest snabbast växande växter. Cellon representerar bambuns rötter och gitarren bambuns stjälkar eller stammar. Spelar gör Curious Chamber Players.

? Vi människor är helt beroende av växter och skulle snart dö ut om växterna försvann, säger Malin Bång.

Benjamin Staerns första symfoni heter Polar Vortex ? Polarvirvlar. Detta är ett väderfenomen som orsakar dramatiska väderförhållanden, som till exempel över 50 graders kyla, vulkaniska eller meteoritiska utbrott, extrem värme eller stormar. Polar Vortex är en klanglig resa i tre satser om väderförhållanden jorden runt ? det är ?musik med inre bilder?. Titeln på de tre satserna i symfonin är Frozen City, Northern Lights och Volcanic Eruption. Musiken är som frusen arkitektur, säger Benjamin Staern. Norrköpings Symfoniorkester spelar.

2017 var Ylva Bentancor inbjuden att skriva ett ljudkonstverk på 60 minuter för documenta 14, en av världens största utställningar för samtida konst. Titeln blev World Disorder ? Oordning i världen. Ylva Bentancor förklarar:

?Titeln är väldigt viktig. Vad jag visste var att det skulle ha med oordning att göra, en önskan att få säga att allt jag vill med min ljudkonst är att säga att den här världen är korkad, den vill att vi ska vara korkade och vi kommer att förstöra den medan vi följer korkade människors korkade regler. Och samtidigt ville jag lyfta fram hur obeskrivligt vacker världen kan vara.?

Kjell Perder är aktuell med stycket Now or Never! tillägnat klimataktivisten Greta Thunberg och inspirerat av den framväxande klimatrörelsen, till stor del ledd av helt unga människor. Detta är musik för diskantkör, blandad kör och kammarorkester (Västerås Sinfonietta). Texten består av korta citat ur bland annat Rachel Carsons bok Tyst vår från 1962 och parollerna #fridaysforfuture, #extinctionrebellion. De 280 unga sångarna skanderar: ?Enough is enough, global warming must stop! ? Nu är det nog, global uppvärmning måste stoppas!"

I första delen av Musik och klimat möter Birgitta Tollan tonsättare som skriver musik utifrån klimatkrisen och den globala uppvärmningen. "Förlåt Moder jord."

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Droppen och havet. Bland smältande isberg, stigande havsnivåer, svår torka och orkaners och cykloners härjningar, kommer vatten att forma våra kartor

Även tonsättare har berörts av klimatkrisen och den globala uppvärmningen och skrivit musik utifrån den känslan.

Och tonsättare har i alla tider skrivit musik inspirerad av naturen.

Möt Christopher Tin i Los Angeles. Hans cd The Drop that Contained the Sea ? Droppen som innehöll havet är sprungen ur en Sufi-tanke: På samma sätt som en vattendroppe innehåller oceanernas innersta, finns i varje människa hela mänsklighetens väsen. I den inledande satsen Water Preludesjunger kören på det hypotetiska indoeuropeiska urspråket.

Katarina Leyman växte upp i Bohuslän, på ön Orust, omgärdad av havet. Hennes senaste orkesterverk handlar om vatten och hav och det uruppfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester. Titeln är Undulating Blue - Böljande blå.

Maria Lithell Flyg ber Moder Jord om förlåtelse i Mother Earth. Titeln på hennes sång Avaritia betyder Girighet, vilken är en av dödssynderna. Det handlar om girigheten på jordens resurser. I operan Kassandra ser huvudpersonen framtida översvämningar. Dödssynden högmod - att inte lyssna på forskarnas varningar om klimatförändringarna, får förödande konsekvenser.

Ylva Lund Bergner fick 2017 Järnåkerstipendiet på 100 000 kronor för sitt stycket Achenar. Hon minns fruktträdgården som gav en undanskymd plats där hon kunde vara sig själv och njuta. Men trädgården skövlades och nu står där radhus.

Elin Kanhov doktorerar vid Musikvetenskapen i Stockholm. Hon skriver om hur nutida konstmusiktonsättare gestaltar naturen på ett annorlunda sätt än de historiska tonsättarna, som till exempel Beethoven.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

För ett liv i musikens tjänst. Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Som första kvinnliga tonsättare någonsin får Rebecca Saunders det som kallas Musikens Nobelpris, Ernst von Siemens Musikpreis på 250 000 Euros.

Hon föddes i London men lever sedan många år i Berlin och får priset för ett liv i musikens tjänst. "Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Hennes intelligenta, intuitiva musik har stränghet, genialt berättande, listig humor och explosiv energi."

Rebecca Saunders verklista innehåller drygt 70 verk: solostycken, duostycken, trios, kammarmusik, orkesterstycken. För henne är rummen, det arkitektoniska och spatiala, oerhört viktigt och musikerna är ofta utplacerade på olika platser när verken framförs.

Hon känner instrumenten utan och innan och deras klangfärg och tonart/pitch betyder allt. Mekaniska misstag i t ex en oboe, då ljudet spricker upp i två toner, kallar Rebecca Saunders en dyad, ett ackord av två toner. Hon älskar sådana "biprodukter" och använder sig av dem i sina kompositioner.

Hennes verk chroma, för upp till 16 musiker, finns i 20 olika versioner, uppförda i olika länder. Stycket spelas två gånger vid varje konserttillfälle och till instrumentationen hör upp till 270 speldosor.

Rebecca Saunders senaste stora orkesterverk har titeln Yes, efter det sista ordet i Molly Blooms inre monolog i romanen Odysseus av irländske författaren James Joyce.

I Yes använder Rebecca Saunders en fulltalig Ensemble Musikfabrik från Köln. Sammanlagt 19 solister samt sopran och dirigent, som spelar slagverk, reciterar och sjunger text. Instrumentet ackordion är ett måste för Rebecca Saunders.

-Utan ackordion kan jag inte skriva musik! Det finns något  förunderligt med ackordion. Instrumentet är mångsidigt och känslomässigt: mycket subtilt och extremt kraftfullt. Ackordion kan uttrycka en djup melankoli men kan också vara både iskallt och distanserat.

Saunders har varit professor i komposition vid Hannover University of Music, Theatre and Media och undervisar regelbundet vid Darmstadts sommarkurser och vid Impuls Academy i Graz i Österrike. Hon är medlem i Berlin Academy of Arts och Sachsen Academy of Arts i Dresden.

Här är en helt färsk och gedigen verklista:

https://www.editionpeters.com/resources/0001/writers/pdf/Saunders_worklist_17_Jan_2019.pdf

Vi möter även tonsättaren Malin Bång och dirigenten Rei Munakata som med ensemblen Curious Champer Players har arbetat med Rebecca Saunders och hennes musik. Bland annat vid Stockholm New Music Festival på Musikaliska på Nybrokajen i Stockholm då Saudners chroma IV uppfördes.

Malin Bång: Det som inspirerade mig från början var den här väldigt dynamiska kraften i Rebecca Saunders musik och de stora kontrasterna mellan det ganska ruffa och det väldigt sköra och svaga. Det blir en väldig relief i musiken och hon var intresserad av det rumsliga redan då, fast det sker inne i instrumentationen på något vis.

Rei Munakata: Det var mycket intressant att arbeta med Rebecca Saunders. Hon är fast beslutsam och vet exakt hur hon vill ha det i dessa komplicerade musikstycken. Det mest intressanta är att hon känner instrumenten mycket bra. Hon använder instrumentet på ett mycket färgstarkt sätt för att skapa olika nyanser.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan som mötte Rebecca Saunders inför prisutdelningen i hennes studio i Prenzlauer Berg i Berlin.

Musik och jiddisch. Vilka sjunger på detta språk och varför? Birgitta Tollan möter artister, en student och en språkvetare.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I andra programmet i serien Musik och jiddisch möter vi:

Sångerskan Rebecka Gordon från Stockholm. Hennes farfar föddes i Litauen och farmodern i Lettland. Farfadern var tenor och anställdes som kantor i synagogan i Malmö. Även hennes far sjöng opera. Själv ville hon gå en helt annan väg. Det blev jazz på jiddisch och Rebecka Gordon skapade på så sätt ett eget musikaliskt rum. Hennes cd heter Yiddish?n Jazz.

-Bluesen finns ju i jiddischmusiken. Jag vill kombinera det här och inte bara sjunga, som det oftast blir, sentimentala jiddischsånger. Jag vill göra nåt eget av det, säger Rebecka Gordon.

Studenten Sophie Pousette studerade jiddisch på distans genom Skype när hon bodde i Berlin. Hon bor nu i Stockholm. Hennes familj har avlägsna judiska rötter men ingen av dem talar jiddisch. Hennes mormors pappa föddes in i judiska församlingen i Stockholm. Hans föräldrar var invandrare från Litauen och Polen så han fick med sig jiddisch från barnsben.

- Men han dog ung så varken mormor eller mormors bror hade närvaro av jiddisch eller judisk kultur när de växte upp. Jag tror att ett bra sätt att närma sig jiddisch är att börja lyssna på jiddischmusik, säger Sophie Pousette.

Utan anknytning till det judiska hittade sångerskan och låtskrivaren Louisa Lyne sin konstnärliga röst i jiddisch. Hon växte upp i Härnösand, bor nu i Malmö och har sjungit på jiddisch i nästan 15 år. Hennes nya CD tillsammans med ensemblen Di Yiddishe Kapelye heter Lust.

- Jag älskar sångerna och musiken, och det som finns i dem. Historierna och det nästan lite mystiska i musikskatten. Det coola med den här skivan är att den är nästa steg för hela jiddischkulturen i Sverige. Jag tar det steget nu. Under många år har vi visat upp sentimentala minnen och mycket vackra sånger och tillbakablickar. Men under de år jag varit runt och spelat har jag märkt att många, många, speciellt ungdomar och en yngre publik, är trötta på att jiddisch ständigt blir stämplad som det här mörka, melankoliska och tragiska. För det finns ju en annan del också. Glädje och nyfikenhet och kärlek och fyllor, jamen du vet liksom, vanliga saker. Vi behandlar jiddisch som ett språk som vilket som helst, säger Louisa Lyne.

Israeliska tonsättaren Ella Milch-Sheriff bad Louisa Lyne framföra det  nyskrivna stycket Halbtener - Halvtoner på jiddisch. Det blev tre konserter med symfoniorkester i Israel. 2019 vann Louisa Lyne tävlingen Der Yiddisher Idol i Mexiko.

Duon Ida &Louise består av göteborskan Ida Gillner, sång och sopransax och köpenhamnskan Louise Vase, sång och piano. Ingen av dem har judiska rötter men de sjunger på jiddisch. De har tonsatt dikter, Shtoltse lider, av fem judiska kvinnliga poeter från 1900-talets Montreal och New York: Anna Margolin, Celia Dropkin, Malka Heifetz Tussman, Rokhl Korn och Kadya Molodovsky.

Texten till titelsången Dos Shtoltse lid är författad av Anna Margolin  som var född i Vitryssland men flyttade till Palestina där hon bodde med sin man och sin son. Men hon trivdes inte alls i det livet så att hon lämnade sin man och sin son och flyttade till New York för att skriva.

Anna Margolin använde sig av ett manligt pseudonym eftersom det på den här tiden, vid 1900-talets början, endast fanns manliga kritiker som klumpade ihop de kvinnliga poeterna i begreppet poetessin, så kallade kvinnopoeter - ett nedlåtande epitet.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg

Musik och jiddisch. Vilka sjunger på detta språk och varför? Birgitta Tollan möter artister, en student och en språkvetare.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I första programmet i serien Musik och jiddisch möter vi ryskfödda sångerskan Sophie Milman och den kanadensiska ryskättade professorn Anna Shternshis. De har båda arbetat med den i USA Grammynominerade cd-skivan Yiddish Glory: The Lost Songs of World War II. Det handlar om försvunna sånger som sjungs på jiddisch. Texterna hittades i ett forna sovjetiskt arkiv i Ukraina. Där hade de legat sedan 1950 då folkmusikvetaren Moisei Beregovskys forskning lades i giftskåpet. Det är berättelser från judiska barn, kvinnor och män, utsatta för nazisternas ohyggligheter under andra världskriget, bland annat i koncentrationslägret Pechora i Ukraina. Även judiska, kvinnliga soldater i Röda armén skrev sånger.

På Yiddish Glory sjunger och spelar excellenta, professionella musikanter; en mix av klassiska musiker och jazz- och folkmusiker. Producent är Dan Rosenberg i New York. Flera av sångerna på cd?n är baserade på dåtidens populära ryska sånger, klassisk musik och judisk folkmusik.

Svenska Anne Kalmering berättar om varför hon sjunger på jiddisch och hur sångerna fick henne att känna trygghet när hon var barn. Hon berättar om det så kallade Judehuset på Klippgatan på söder och framför sånger ur den nya cd?n Vayter tillsammans med gruppen Stahlhammer Klezmer Classic. Där för de vidare judiska folksånger och musik i ashkenazisk och sefardisk tradition.

? Jag föll för de där sångerna som liten och hade liksom aldrig någon tonårsrevolt, för det var ju ganska töntigt att sjunga de där sångerna. Det var inte särskilt intressant med jiddisch. Jiddisch var det där gamla! Men det fanns också en känsla av att de få judar, europeiska judar, som hade överlevt Förintelsen var ju fruktansvärt traumatiserade. När man mördar människor dödar man också ett helt språk och kultur. Det var ingen som trodde att jiddisch skulle leva vidare, säger Anne Kalmering.

Svenska Sofia Berg Böhm blev som 16-åring inbjuden att sjunga med sin farbrors Freilach Express ? den första Klezmerorkestern i Sverige. De gjorde en skiva och hon sjöng på jiddisch. Sofia Berg Böhm berättar hur en musikkassett hon köpte i New York fick henne att upptäcka nya uttryck inom musik framförd på jiddisch. Den israeliska sångerskan Chava Albersteins visor handlade om ghettot i Vilna (Vilnius) och berörde kriget och längtan tillbaka och saknad efter de som gått bort. Chava Alberstein kallas Israels Joan Baez.

Tack vare språkvetaren Susanne Sznajderman-Rytz gav Sverige 2000 jiddisch en minoritetsspråksstaus. Hon växte upp i en jiddischtalande familj i Sverige. Hennes far var uppvuxen i en chassidisk, alltså from, familj i Polen, i Lodz och sjöng mycket. Susanne Sznajderman-Rytz sjunger själv i programmet. En känslosam sång som pappan sjöng för henne när hon var liten. Hon berättar om vad jiddisch är för språk, varifrån det kommer och vilka som talar det idag.

Jiddisch var de östeuropeiska judarnas språk. Ett vardagsspråk, till skillnad från hebreiskan som var det heliga språket för religiösa studier. Före andra världskriget talades jiddisch av runt 12 miljoner människor. I dag finns cirka två miljoner jiddischtalande i världen. Jiddisch skrivs med hebreiska bokstäver och läses från höger till vänster. Många lär sig nu språket på universitet och andra utbildningar.

? I judiska ortodoxa kretsar är jiddisch vardagsspråk. Hebreiska betraktas dock fortfarande som det heliga språket. Förutom i Israel finns det skolor i USA, i Paris, i Mexiko och i Australien som undervisar på jiddisch, säger språkvetare Susanne Sznajderman-Rytz.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan
Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg

I den här seriens avslutande del åker vi till Stockholm för att möta tonsättaren Andrea Tarrodi. Det blir ett samtal om själens djuphavsgravar och konstnärens roll i klimatförändringarnas tid.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vi beger oss till Sankt Petersburg i veckans program mångmiljonstaden vid Östersjöns bortersta kust. En plats där musiken alltid stått i centrum. Hur ser dagens ryska tonsättare på klimathotet?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Med Sibelius, Tranströmer och Odysseus reser vi till Svenska Högarna där forskaren Tina Elwing berättar hur det hotade havet egentligen mår. Är det så illa som många säger? Kommer Östersjön att dö?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om ni har för vana att lyssna till sjörapporten på P1 så har ni hört namnet flyga förbi många gånger.

Svenska högarna.

Den yttersta remsan skärgård innan det öppna Östersjön.

Det är dit vi beger oss i dagens program. En resa ut till havs.

Programledare är Edith Söderström.

Ett av världens mest förorenade hav. Samtidigt ett vatten som binder samman. Med klimatkrisen som fond möter Edith Söderström forskare och musiker runt Östersjön. Veckans resa går till Estland.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det här är första avsnittet i serien Berättelser från Östersjön, en programserie i fyra delar som rör sig från Stockholm till Sankt Petersburg via Svenska Högarna och Dagö.

På vår resa idag ska vi besöka en samtida, estnisk tonsättare som förutom att ha gjort sig ett stort namn internationellt, också när ett genuint miljöintresse. Vi ska träffa Erkki-Sven Tüur, Dagö-bo sedan födseln. En man som brinner för att rädda Östersjön.

Programledare är Edith Söderström.

Stadens ljud, undergångsromantik och utopier. I sista delen av Musikaliska landskap talar Sofia Nyblom med Martin Fröst, Sven-David Sandström och Håkan Lidbo om klimatkris och framtidshopp.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

- Musiken är min skapelseberättelse, säger framlidne tonsättaren Sven-David Sandström, som ägnade sin sista stora opera åt Gamla Testamentets apokalyptiskt färgade dramatik. Men även om han alltid tagit upp de stora livsfrågorna i sina verk, så ser han optimistiskt på framtiden.

- Jag tror på skönheten, det njutningsfulla. Det är det som ska rädda världen.

I framtiden kommer 75 % av världens befolkning leva i städer, och majoriteten av dem kommer aldrig att ha hört naturliga ljud. Men vad händer med vårt lyssnande när vi ständigt störs av buller? Ljudkonstnären Håkan Lidbo menar att vi missat att utforska stadsljudens potential, och sätter sitt hopp till teknologin för att förbättra livskvaliteten i stadsmiljöer.

Musikern och dirigenten Martin Fröst gör ett statement genom att satsa på gröna turnéer när han tillträder som chefsdirigent för Svenska Kammarorkestern. Turnéer med tåg, i Mozarts fotspår. Och precis som han tycker att han vuxit som människa tack vare sin kroniska sjukdom, Meunières sjukdom, så tror han att mänskligheten har något att lära sig av klimatkrisen.

I serien Musikaliska landskap möter Sofia Nyblom tonsättare och musiker i deras landskap för att tala om klimatsorg, och lyssna av den växlande och livsviktiga dialogen mellan människa och natur. Del 3 av 3.

Performancekonstnären Maja Solveig Kjelstrup Ratkje använder sin röst som miljöaktivist mot norska oljeindustrin. Ljudkonstnären Jana Winderen skapar ljudkonst av blommande plankton i Barents hav.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Sofia Nyblom möter kompositören Maja S K Ratkje vid hemmet i Svartskog utanför Oslo för ett samtal om norsk nationalism, oljeexploatering och ekosorg. Ett besök i polarfararen Roald Amundsens hem påminner hur drastiskt polarisen minskat sedan hans bravader för 100 år sedan. Ljudkonstnären Jana Winderen gör ljudcollage av fiskljud, krackelerande polaris och blommande plankton i Barents hav med hjälp av hydrofoner.

- Hur kommer historien att döma oss som brutit ner världens ekosystem? frågar sig Maja Ratkje, och drar en parallell till andra världskriget.

- De som inte tar ställning och väljer sida är ju kollaboratörer med fossilindustrin.

I serien Musikaliska landskap möter Sofia Nyblom tonsättare och musiker i deras landskap för att tala om klimatsorg, och lyssna av den växlande och livsviktiga dialogen mellan människa och natur. Del 2 av 3.

Vad berättar träden och fåglarna om klimatkrisen? I första delen av Musikaliska landskap vandrar Sofia Nyblom i skogen med Lena Willemark och Jonas Valfridsson.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

? Det stod en björk utanför köksfönstret. Jag kröp upp i den och började sjunga, och blev ett med alltet. Den björken finns inuti mig, berättar folkmusikern Lena Willemark, som sjunger och komponerar på älvdalska.

Redan som barn blev Lena Willemark påmind om att balansen i hembygdens landskap rubbades, när skogsbolagen gjorde för stora kalhyggen. Idag sjunger hon för att döva ångesten inför klimatkrisen. Men också för att med musikens hjälp öppna upp, för sorg och förändring.

Kompositören Jonas Valfridsson har återvänt till barndomens småländska skog i flera verk, senast i orkestersviten tillägnad John Bauer.

? Jag skulle ljuga om jag sa att dethär är mitt rätta element, för det är det inte. Jag myser mycket hellre inomhus med laptopen.

Valfridsson erkänner att sorgen han känner inför klimatkrisen gör honom nostalgisk. Rent musikaliskt väljer han det vackra, för att med sin musik erbjuda tröst i en döende värld.

Sofia Nyblom möter artister och musiker i deras landskap för att tala om klimatsorg och lyssna av den växlande och livsviktiga dialogen mellan människa och natur.

Första delen av tre i serien Musikaliska landskap. Ett program från Munck.

Tre musikdamer: Extremviolinisten Mia Zabelka, Wien. Saxofonisten, komponisten & bandledaren Pernille Bévort, Köpenhamn. Artisten Susanne Fellbrink som startade nätverket Female Singer-Songwriters.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vi möter Mia Zabelka i Wien, staden som är den klassiska musikens patriarkala högborg. Mia är konservatorieutbildad kompositör, mediaartist, performer och extremviolinist. Hon vill skapa en kontrapunktik till den rådande repertoaren. Mia Zabelka är pionjär på elektronmusikscenen och har hela västvärlden som sin spelplats.

- Min uppgift är att vara en gränsgångare, en estetisk motvikt till det musikaliska etablissemanget. Jag använder violinen på andra sätt än de vedertagna för att få fram andra klanger, bl a med hjälp av elektronik.

Hon har komponerat radiohörspelet Dora, en kvinna i ruinerna. Det handlar om Mia Zabelkas moster som var en av de s k Trümmerfrauen, d v s alla de kvinnor som städade upp efter bombanfall under andra världskriget. Kvinnorna i ruinerna gick bokstavligen omkring just där och rensade upp på gator och torg. När Österrike firade 50-årsjubileum av den nya författningen hyllade man männen som hade befriat landet från tyskarna, men man ignorerade helt dessa kvinnor.

Mia Zabelka komponerar ett klanglandskap och ofta tar hon hjälp av andra artister som blir medskapare. Ovanför detta soundscape lägger Mia Zabelka sina violintoner likt en konstnär som målar över ett fotografi. Hon har ingen beröringsångest vad gäller icke-musik eller techno grooves men hennes hjärta finns i den nutida, komplexa och flerskitiga elektroakustiska musiken och hon ser sig som konstnär.

- Jag befinner sig i själva ?snittet?, som hon säger. Jag är en synestetisk människa. När jag hör eller skapar musik framträder bilder. När jag ser bilder hör jag toner och klanger.

Mia Zabelka turnerar bl a med den amerikanska sångerskan, poeten, författaren och skådespelerska Lydia Lunch som bröt ny mark under det sena 70-talets New Wave-scen. Tillsammans med just Lydia Lunch och Zahra Mani spelade Mia Zabelka 2014 in plattan Medusa?s Bed. Lydia Lunch använder spoken words och kallar själv sina ord för virus, som infekterar.

- För att vara en bra improvisatör är det nödvändigt att vara hysterisk och att ha en flerdimensionell uppfattningsförmåga. Därför är kvinnor bättre improvisatörer än män, säger Mia Zabelka.

- Lydia Lunch är en mycket hysterisk och musikalisk artist, skrattar Mia Zabelka. Musik är ett språk. Likt litteratur. Improvisation är en form av automatisk skrift. Jag reagerar på Lydias spoken words i realtid med min musik och det blir ett fantastisk utbyte oss emellan!

   Mia Zabelka lyssnar inte så mycket till Lydias ord som till hennes röst, som är mycket musikalisk. Den blir som en melodi, som en Schubertlied.

- Nej, det är inte nödvändigt att ha en fast musikalisk grund i form av en gedigen musikutbildning för att göra det jag gör, säger Mia Zabelka. Instrumentarsenalen idag är mycket annorlunda. Å andra sidan ? om du har djup kunskap och erfarenhet av t ex ett instrument eller att komponera så kan du föra ett mer komplext musikaliskt tänkande. Du kan arbeta friare än om du startar från scratch.

Saxofonisten, komponisten och bandledaren Pernille Bévort lever i Köpenhamn. Hon leder även en duo, en trio, en kvartett, en kvintett och en sextett. Dessutom spelar hon regelbundet med andra grupper, bl a Danmarks Radios BigBand.

- Vi är några inom jazzmiljön som är oroade över det nya avtal som Copenhagen Jazzhouse skrivit med kommunen. Ordet jazz finns inte längre med i kontraktet! Det bekymrar oss!

- Lönen har stått stilla i 13 år för musikerna i de större orkestrar jag leder och spelar med. Den sittande danska regeringen ger färre och färre pengar till musiken. Då försvinner mångfalden och man satsar på männen, förklarar Pernille Bévort.

- Hela musikbranschen är pressad. Min musik har jag använt lång tid på att skapa och spela in med musiker som jag avlönar. Studiotiden och allt annat kostar pengar. Men jag får ofta höra att numera, med streaming och Spotify, så måste jag uppfatta t ex ett gig i TV eller radio som ett PR-jippo för mig själv och min "produkt"! Alltså föreslår nu till och med public service-bolagen DR Radio och TV att musikerna inte skall få betalt när de framträder i dessa medier. Musicerandet där anses vara PR och skall inte längre avlönas. Då blir det tungt! Vad skall jag leva av?

 
Artisten Susanne Fellbrink i Sundsvall har gett ut tre CD-skivor med egen musik och dessutom två plattor med egen barnmusik med tillhörande barnbok. Hon har egen konsertlokal, eget förlag och eget skivbolag.

2014 startade Susanne Fellbrink nätverket Female Singer-Songwriters för att ge kvinnliga musiker en plattform. Hon skapade en hemsida där arrangörer kan botanisera bland artisterna och musikerna kan finna varandra för eventuella samarbeten.

Konserterna som Susanne Fellbrink har arrangerat har samlat ihop många tusen kronor till insamlingsstiftelsen Kvinna till Kvinna, som 1995 bildades av IKFF, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Kvinna till Kvinna är religiöst, etniskt och politiskt obundna, och har som uppdrag att stödja kvinnor i krig och konflikter. 2002 fick Kvinna till Kvinna, som första och hittills enda svenska organisation, ta emot det så kallade alternativa Nobelpriset, The Right Livelihood Award.

I nätverket Female Singer-Songwriters finns bl a en av världens få kvinnliga koraspelare, nämligen världsmusikartisten Sousou Cissoko. Även tonsättaren och sångerskan Maria Lithell Flyg ingår i nätverket. Hennes orkesterstycke In and Out gick till final i en tävling för ny orkestermusik som Detroits Symfoniorkester anordnade. I nätverket finns även bluesartisten Sue Sergel som framför Blues för Fadime.

Det här är sista delen i serien Kvinnors musik ? på väg! Ja, en hel del har hänt sedan programserien Konsten att Humla sändes 2006. Föreningen Kvast - Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare, har bildats. Sveriges första kvinnliga professor i musikalisk komposition har utsetts, tonsättaren Karin Rehnqvist.

Och människor i allmänhet har blivit mer medvetna om den snedfördelning som funnits och delvis fortfarande finns vad gäller villkoren för kvinnliga och manliga musiker, tonsättare och dirigenter

Här är exempel på det positiva som sker i dagsläget:

Sverige:

Kulturrådet och Musikverket fick tidigare i år i uppdrag av regeringen att arbeta för att repertoaren bland svenska orkestrar ska bli mer jämställd. Arbetet skall ske i dialog med berörda aktörer på lokal, regional och nationell nivå. Uppdraget tar sikte på orkestrar i Sverige som får statliga bidrag.

Både Musikverket och Kulturrådet välkomnar uppdraget och betonar kraften i att många aktörer samlas för att diskutera frågan om jämställd repertoar, och konstaterar att mycket har hänt, att utvecklingen är positiv, men att det är viktigt att gå framåt starkare i frågan.

England:

BBC Radio 3 har dragit igång en kampanj där de hyllar och lyfter fram kvinnliga tonsättare, Celebrating Female Composers, både historiska och nutida. Det finns en lista med musikstycken av kvinnor i Spotity.

USA:

Tonsättaren Andrew Norman från USA vann för sitt orkesterstycke Play 2017 års Grawemeyer Award for Music Composition - ett av de största konstmusikpriserna i världen. I en intervju påpekar han flera problem i konstmusikvärlden. T ex så har detta pris endast delats ut till tre kvinnor under de 30 år som det funnits. Andrew Norman säger:

- Kanon är överväldigande vit och manlig. Det finns så många röster som skulle kunna höras i konsertsalarna idag. Av människor vars musik uttrycker ett brett spektrum av upplevelser. Att få utbudet i konsertsalarna att återspegla det mångfaldiga samhälle vi lever i anser jag vara den viktigaste frågan just nu, för nutida musik och för klassisk musik i allmänhet.

Danmark:

HUN SOLO presenterer kvällar med fem kvinnliga soloartister. En efter en går de ensamma upp på scenen och ger en konsert på ca 25 minuter vardera.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Möt tre tonsättare som inte låter sig hejdas av genregränser: Kajsa Magnarsson, Ida Lundén och Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Penis-attrapp, plast, nål och tråd och röstekvilibrism används i musiken.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tonsättaren och ljudkonstnären Ida Lundén nominerades 2016 till Nordiska rådets musikpris för sitt stycke Songs My Mothers Taught Me. Tillsammans med Liselott Norelius och Ann Rosén bildade Ida Lundén 2009 Syntjuntan. Med nål och tråd syr de sina egna synthesizers! Syntjuntan vill ge kvinnor möjlighet att stilla sin nyfikenhet på teknologi och elektronik. Att hjälpa kvinnor till ett större tekniskt självförtroende så att de kan förverkliga sina drömmar om att komponera och framträda. Ida Lundén använder förutom nål & tråd och fågelljud i sina kompositioner, upphittad plast.

- I stycket Pygostylia använde jag mig  av de fyra vanligast förekommande föremålen i haven. Det är plastkorkar, plastflaskor, frigolit och plastpåsar.

Tonsättaren och röstkonstnären Maja Solveig Kjelstrup Ratkje har skrivit verk för de flesta ensemble-konstellationer, inte minst symfoniorkester. Hon har även framträtt i avantgardistiska noice-sammanhang över hela världen.

Maja Ratkje skrev boken Experimentell Kvinneglamm, ungefär Experimentellt Kvinnostoj. Den ingick i en serie av 12 utgivningar med anledning av att Norge firade 100 år av kvinnlig rösträtt. Maja hade så mycket på hjärtat att det blev den längsta boken med sina 138 sidor!

Maja Ratkje berättar om en nystartad kurs som stödjer unga kvinnor som har lust att komponera, oberoende av genre. Tonsättaren Rune Rebne leder kursen. Han var tidigare tränare för det kvinnliga norska landslaget i backhoppning och fick tusen procent fler kvinnor att ägna sig åt backhoppning! Andelen kvinnor i Norsk Komponistförening har under de senaste tio åren stått stilla på 10 %. Nu hoppas man att genom denna satsning kunna öka antalet kvinnor.

- Min hypotes är att det mesta blir könat till mäns favör, tills det motsatta är bevisat, säger Maja i programmet och bevisar motsatsen i sin Concerto for Voice.

- Litteratur för klassisk sång är så begränsad för kvinnor! Uttrycket är så extremt polariserat och onyanserat, förklarar Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Under lång tid var vi hänvisade till de myter som fanns kring kvinnliga sångsolister. Vi skulle antingen sjunga romantiskt förförande eller vara hysteriska. Och sångerskor fick i berättelserna endast förhålla sig till män eller till modersrollen, säger Maja.

- De flesta genrer är faktiskt definierade av män. Vid institutionerna har män makten och sätter ramarna kring det sångliga uttrycket. Dessutom har män skrivit sångerna. Som en kvinna som vill sjunga annorlunda känner jag mig perifer och automatiskt utanför kanon. Rösten måste jämställas med andra instrument. Vi måste göra uppror mot den fina flickans sångliga uttryck! säger Maja Solveig Kjelstrup Ratkje.

Tonsättaren och ljudkonstnären Kajsa Magnarsson, som är dotterdotter till Huldas Karin i Evert Taubes visa, spelar gitarr med en penisattrapp och komponerar en sorts bön till minne av Aisha Ibrahim Dolo, den 13-åriga somaliska flicka som blev överfallen och våldtagen och som straff stenades till döds.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

"Att öva på våldtäkt" med musik av violinisten Karin Wiberg. Hanna Ohlson Nordh: Skulle jag välja astronaut eller dirigent? Tonsättare, ung kvinna eller trans? Konstmusiksystrar, ett nätverk för dig!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vi möter frilansande violinisten Karin Wiberg, ursprungligen från Norrbotten. Hon är solist, ensemble- och orkestermusiker, som även jobbar med att improvisera och komponera. Karin arbetar bl a med duon Stensöta, tangotrion Vråk, Trio Phantasm och konstprojektet Front Window Theatre.

   -Min fiollärare meddelade att jag inte kunde göra karriär som violinist eftersom jag i framtiden skulle föda barn. När jag spelade pop ett tag så fick jag inte spela bas. Att däremot sjunga ansågs passande för en ung kvinna, säger Karin.

Under Karins utbildningar i violin vid musikhögskolorna i Malmö och i Oslo har hon endast hört manliga tonsättares verk. Inte ens de främsta döda kvinnliga tonsättarna, som Lili Boulanger eller Carin Malmlöf-Forssling nämndes.

Nu skapar Karin Wiberg därför speciella konsertprogram med verk av kvinnliga tonsättare, vars noter hon letar fram ur bland annat websidan Levande Musikarv. Som t ex franska tonsättaren Mel Bonis som skrev mer än 300 verk, en mässa, koraler, kammarmusik och musik för orkester och orgel.

Under 2016 uruppför Karin Wiberg ett violinsolo av tonsättaren Britta Byström och ett tangoverk av tonsättaren Corinne von Dardel, samt ett verk av den isländska tonsättaren Ba?ra Gi?slado?ttir.

Med Trio Phantasm har Karin Wiberg tidigare turnerat, bland annat till Kuba, med teaterföreställning Att öva på våldtäkt. Den använder texter ur Strindbergs Fröken Julie och ur den självbiografi som Natascha Kampus skrev om sitt öde att som barn bli kidnappad, och under många år inspärrad, av en vuxen man.

Orkesterdirigent-eleven Hanna Ohlson Nordh valde mellan att bli astronaut och dirigent. I sin utbildning vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm har hon varken mött kvinnliga lärare eller fått dirigera verk av etablerade kvinnliga tonsättare, endast av dem som studerar vid utbildningen.

   -Hur ska vi kunna lyfta fram kvinnliga tonsättare och deras verk i framtiden om vi inte själva känner till dem eller har arbetat med dem? Ja, det är en svår balansgång mellan den fantastiska standardrepertoaren och nutida stycken av både kvinnor och män, säger Hanna, som varit ensam kvinna bland dirigenteleverna i sin årskurs. Ensam i dubbel bemärkelse....

Medverkar gör även tonsättarna Lo Kristenson och Kajsa Lindgren som var med och startade Konstmusiksystrar, ett nätverk för unga kompositörer och ljudkonstnärer som definierar sig som kvinnor eller transpersoner:

- Jag har pluggat på musikskolor sedan jag var tio år och 80 procent av de kompositörer vi studerar under utbildningarna är män. Då är det inte så konstigt att jag inte känner att jag kan identifiera sig med termen kompositör.

- Det har länge funnits en tradition att kompositörens roll ska vara väldigt egen och att man ska kämpa för sig själv och armbåga sig fram eftersom det är hård konkurrens om jobben. Det manliga geniet, ni vet! Men vi gör tvärtom och det har öppnat upp för kreativiteten.

- Vi har skapat ett sammanhang där vi bekräftar och stöttar varandra utan att vara dömande. För oss är mångfald inte någonting negativt utan det är positivt, förklarar Lo. Vi håller föreläsningar på olika skolor och vi har helgkurser för kvinnliga tonsättare i 18-19 årsåldern. Inför dessa letar vi fram kvinnliga förebilder från flera hundra år tillbaka för att förmedla det historiska arv som finns.

- Vi diskuterar begrepp som kvalitet, vilket är så förhärskande inom konstmusikvärlden. Varför innebär en utbildning med hög kvalitet att det är ytterst få kvinnor som blir antagna? Betyder det att kvinnors musik inte har hög kvalitet? Nej, vi vill inte prata om kvalitet utan istället om bredd eller inkludering.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Körverk tillägnat Pussy Riot. Äggen är slut, ett klimakterie-projekt för damkör. Nytt Damkapell letar fram kvinnliga tonsättare, som varken fått vår kärlek eller blivit spelade eller lyssnade till.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Kvinnors musik ? på väg! vill undersöka hur det står till med kvinnor och konstmusik tio år efter det att P2 2006 sände den legendariska programserien Konsten att humla.

Idag möter vi tre musikkvinnor som, istället för att sitta i sitt elfenbenstorn och komponera verk för evigheten, valt att samarbeta med andra konstnärer och att vara omgivna av fler personer i den kreativa processen.

Multikonstnären Paula af Malmborg Ward - tonsättare, arrangör, dirigent, sångerska, pianist, sitter visserligen i ett torn och komponerar, men det är ett renoverat kokstorn vid inloppet till Göteborgs hamn där fiskmåsar, trutar och Stena Lines hornstötar delar på det akustiska utrymmet utanför fönstret. Paula af Malmborg Ward har skrivit operor, radiohörspel, orkesterverk och har tidigare fått ta emot gliringar och ?goda? råd som manliga tonsättare slipper.

- Man behöver lyfta blicken och se vad vi får för pengarna. Vad representerar de, de här extremt pengaslukande, resursslukande institutionerna som de statsunderstödda orkestrarna och operahusen är? Och det är ju faktiskt så att många av dem har anledning att skämmas av flera anledningar.

Rapporter visar nämligen att döda utländska män fortsätter att dominera repertoaren på de statsunderstödda svenska musikinstitutionerna. Andelen kvinnliga tonsättare är fortfarande försvinnande liten.

Paula af Malmborg Ward arbetar nu med två operor. Kärlekskriget, utifrån Ebba Witt-Brattströms punktroman Århundradets kärlekskrig, har bl a alten Anna Larsson i rollistan. Kärlekskriget får urpremiär i Vattnäs Konsertlada den 6 juli 2017 och produceras i samarbete med Västmanlands Länsteater.

Dansa min Docka har som tema kvinnlig aneroxi och visar skrämmande fakta från två whistleblowers från psykvården. Librettot är skrivet av Paula af Malmborg Ward och Pernilla Holmgren Larsson.

För kören YMNA, dirigerade av Johanna Thür, komponerar Paula af Malmborg Ward Äggen är slut om klimakteriet. Sångtexterna är skrivna av Lina Ekdahl. Föreställningen har premiär den 21 januari 2017 i Röda Stens konsthall i Göteborg.

Till föreställningen Från Iran till Djursholm via Småland och Linköping kallas de fyras gäng PAMP utifrån sina förnamn: Pernilla Holmgren Larsson - journalist, Arghavan Agida - sångerska, författare, ambassadör för UN Women, Mirre Sennehed - DJ, projektledare, klubbarrangör, festivaldirektör och Paula af Malmborg Ward, tonsättare.

Altviolinisten Mika Persdotter Svensson pluggar sista året på masternivån på det kungliga musikkonservatoriet i Köpenhamn. Hennes examensarbete är att starta ett Damkapell i Köpenhamn och för de musikerna leta fram kvinnliga tonsättare ur både historisk tid och nutid. Damkapellet kommer att premiärspela i Konsertkyrkan i Köpenhamn den 8 mars 2017, Internationella Kvinnodagen. Damkapellet består då av en stråkorkester på 15 musiker, en cembalist och en pianist. De spelar fem kompositioner från 1100-talet fram till idag: av Hildergard av Bingen, Wilhelmina av Preussen, Elfrida Andrée, Frangis Ali Zade och Ellen Lindquist.

- Det är så sorgligt att tänka på hur litet kärlek kvinnliga tonsättare har fått genom historien. De har inte alls fått samma uppmärksamhet, de har inte blivit spelade och lyssnade till. Det är ju först när musik får gå igenom andra som den kan växa och utvecklas och bli nåt större än tonsättaren själv och de noter hen skrivit på papperet. Musiken blir då en del av universum, säger Mika i programmet.

Mika är frustrerad över hur få timmar som ägnades åt kvinnliga tonsättare under alla hennes utbildningar i Göteborg, Prag och Köpenhamn. Hon har spelat viola i orkestrar sedan hon var tio år.

- Det finns tydliga och plågsamma maktsystem och hierarkier inom symfoniorkesterkulturen. Det handlar om vem som skall bestämma över repertoaren. Oftast väljs musik av män. Den som dirigerar musiken och bestämmer hur den skall spelas är nästan alltid en man. Det finns även hierakiska system i stämmorna. Vem bestämmer hur stämman skall spelas? Ja, det finns tydliga maktroller i hela orkestern, berättar Mika Persdotter Svensson i programmet.

Norska tonsättaren Cecilie Ore studerade piano vid Norges Musikhögskola  och i Paris och därefter komposition i Utrecht och hos Ton de Leeuw Amsterdam. Hon vann International Rostrum for Electro-Acoustic Music och är intresserad av tidsaspekter i musik. På 2000-talet har hon mer och mer arbetat med textbaserad och samhällskritisk musik. När tonsättaren Xenakis avled 2001 stod den norske poeten Paal-Helge Haugen utan tonsättare till sin skuggopera A. Cecile Ore fick ta över uppgiften efter Xenakis. Hennes verk har framförts av BBC Symphony Orchestra, Ensemble Modern, BBC Singers samt en rad norska och nordiska ensembler. Så här sa Cecilie Ore i Konsten att humla 2006:

 -Det är mycket svårare att vara medelmåttig kvinnlig tonsättare än  att vara medelmåttig manlig komponist. Och det går inte alls an att vara en dålig kvinnlig tonsättare. De kvinnliga tonsättare som godkänns har en mycket hög konstnärlig nivå.

Cecilie Ores opera Adam & Eve A Divine Comedy handlar om religioners våld mot kvinnor, med citat ur Bibeln och Koranen, utdrag ur Förklaringen om de mänskliga rättigheterna och poesi ur Dantes Divina Commedia.

I operan, med libretto av dramaturgen Bibbi Moslet, beskrivs de sju dödssynderna:

Lust, förintelse av kvinnors lust genom omskärelse.

Vrede, våld mot och mord på kvinnor.

Girighet - män äger 99% av världens rikedomar. Kvinnor endast 1 %.

Frosseri - män frossar i sexuella övergrepp och våldtäkter.

Avund - män är svartsjuka och täcker kvinnor i burka, niqab och liknande.

Lättja - prostitution och trafficking, där män låter kvinnor arbeta för sig och tar profiten.

Högmod/Stolthet representeras av hedersmord på kvinnor

Körverket Come to the Edge är tillägnat "de modiga medlemmarna i Pussy Riot". BBC Singers framför stycket som handlar om yttrandefrihet och innehåller citat från bl a George Washington, Abraham Lincoln, Katarina av Siena, Lenny Bruce, Che Guevara, William Shakespeare, Harry Belafonte och Pussy Riot.

Who do you think you are är skrivet för kvinnoröster och BBC Singers famför denna ironiska standup anti-romans om hur kvinnor blir trakasserade, hotade och mobbade på internet.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Möt Louise Pollock, kvinnlig trombon-pionjär. Hur är läget för kvinnor inom konstmusik 10 år efter att P2 sände den legendariska programserien Konsten att humla? Del ett av fem. Av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Programserien Kvinnors musik ? på väg! vill undersöka hur det står till med kvinnor och konstmusik så här tio år efter det att P2 sände den legendariska programserien Konsten att humla, 2006. Har det blivit bättre för kvinnor inom konstmusiken? För tonsättarna, musikerna, dirigenterna av det "täcka" könet? Eller lever vi fortfarande i en värld så som den engelske musikkritikern och författaren Norman Lebrecht uttryckte det då: ?Klassisk musik är en konstform som tystar kvinnor. Halva mänskligheten utestängts från den kreativa processen. Det finns inga kvinnliga tonsättare i den symfoniska kanon. Karriärer har slagits i spillror. Självförtroenden har knäckts hos kvinnor. Den klassiska musiken styrs av en old boys club som stryper musiken.?

2016 vann en kvinna för första gången någonsin trombonistpriset  den prestigefyllda tävlingen Aeolus Bläserwettbewerb i Robert Schumann Hochschule i Düsseldorf. Den skickliga och glada vinnaren heter Louise Pollock och hon är stämledare i Göteborgsoperans orkester. Louise vann också publikpriset! Hon har studerat i Schweiz och Tyskland och arbetat som stämledare och trombonist vid Stuttgartfilharmonikerna i tre år. Men har hon någonsin spelat en trombonkonsert av en kvinnlig tonsättare?

Hur står det till med kvinnonärvaron på konstmusikutbildningarna i Sverige? Inte förrän 2009 fick Sverige sin första kvinnliga professor i musikalisk komposition. Det är tonsättaren Karin Rehnqvist, vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon berättar att kvinnor inte söker in i samma utsträckning som män vid utbildningen i nutida konstmusik. Så är det även vid Musikhögskolorna i Malmö och i Örebro samt vid Gotlands tonsättarskola. Däremot studerar kvinnor oftare vid de elektroakustiska utbildningarna. Vid Musikhögskolan i Stockholm är de i majoritet, nämligen sex kvinnor och fem män.

- Jag tänker att det kanske har att göra med att man, när det gäller elektroakustiskt, har hand om allting från början till slut. Man är inte beroende av musiker, man är inte beroende av någon dirigent utan man har hand om uttrycksmedlen helt själv, säger Karin Rehnqvist.

Positivt är dock att flera universitet och högskolor över hela landet arbetar med jämställdhetsprojekt. På Musikhögskolan i Stockholm t ex, finns Normkritiska Gruppen och Konstmusiksystrar, som är ett nätverk för unga kompositörer och ljudkonstnärer inom konstmusik som definierar sig som kvinnor eller transpersoner.

I detta första program möter vi även norska tonsättaren Synne Skouen, Lo Kristenson och Kajsa Lindgren från Konstmusiksystrar och svenska violasten Mika Persdotter Svensson, som startar ett Damkapell i Köpenhamn. Tonsättaren och ljudkonstnären Kajsa Magnarsson är dotterdotter till Huldas Karin i Evert Taubes visa. Kajsa spelar bl a gitarr med en penisattrapp. Vi möter även tonsättarna Tebogo Monnakgotla och Ida Lundén, vilka tillsammans med Karin Rehnqvist 2008 bildade föreningen Kvast, med den humoristiska titeln Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare.

På hemsidan står det att läsa: ?Kvast är en ideell förening som verkar för att mer musik av kvinnor ska klinga i konserthus, på experimentscener, i aulor och allsköns musikhus runt om i landet, ja i världen. Ju fler konstnärliga uttryck, desto rikare musikliv!?

Kvast arbetar bl a med projektet Jämställd repertoar och har under de senaste åren regelbundet presenterat rapporter över andelen kvinnliga tonsättare i de största orkestrarna. Det visar sig att döda utländska män fortsätter att dominera repertoaren på de statsunderstödda svenska musikinstitutionerna. Andelen kvinnliga tonsättare är försvinnande liten fortfarande. Och det är ständigt samma tonsättare som spelas med Johannes Brahms i spetsen.

Ja, som musikkritikern i The New Yorkers Alex Ross skrev: ?Föreställ er Broadway med enbart döda dramatiker och förlag som endast ger ut nyutgåvor av Dickens?.

Men det finns ljuspunkter:

- Kvast har betytt mycket. Frågan om kvinnliga tonsättare har lyfts, och vi är synliga. Vad det gäller festivaler med ny musik så finns alltid kvinnor med numera. När man beställer nya verk så är man noga med att också beställa av kvinnliga tonsättare, förklarar Karin Rehnqvist

Stockholms Konserthus går i bräschen med att i sitt säsongsprogram 2016-17 ha med rekordsiffran 39 kvinnliga tonsättare på programmet.

På sin hemsida har Kvast en repertoarbank, en av världens mest omfattande samlingar, av kompositioner av kvinnor med över 1670 verk! Du kan bläddra, söka och provlyssna på orkestermusik, kammarmusik av alla de slag ? elektronmusik och liveelektronik, kör, opera. Du kan söka verk av kvinnliga komponister efter genre, besättning, titel eller durata.

http://kvast.org

En annan glad nyhet:

Kvinnliga kompositörer får för första gången en större del av kakan när Kulturrådet delar ut sitt årliga stöd till tonsättare.

- Det är tydligt att det lönar sig att trycka på om förändring kring jämställdhetsfrågor. Det är nu en bra balans bland de sökande när det gäller genusperspektivet, säger Magnus Lemark, handläggare på Kulturrådet, i ett pressmeddelande.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Vi träffar Michael Ilbert på legendariska Hansa Studio i Berlin.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hansa Studio (The Hall by The Wall) är en studio vid Köthener Strasse 38 i Berlin. Nuvarande ägare är familjen kring Hansa Records men det finns ett flertal hyresgäster i huset; bl a den svenske musikproducenten Michael Ilbert som hyr mixstudion med utsikt över historiens kvarter.

Byggnaden stod klar 1913. Från början tillhörde den arbetarskrået i Berlin. Under andra världskriget bombades Hansa av de allierade men stod mirakulöst kvar och kunde repareras. När Berlin sedan blev en delad stad och Berlinmuren restes kom byggnaden att hamna bara några meter från muren, på västsidan.

1972 köpte bröderna Peter och Thomas Meisel från Meisel Music Publishers byggnaden och gjorde om den till musikstudio.

Hansa Studio fick sitt namn dels från den stora salen, Studio 2 eller Der Meistersaal, i vilken en del av inspelningarna gjordes, dels från dess läge vid Berlinmuren. Der Meistersaal (mästarsalen) heter så eftersom det var där gesäller inom byggnadsarbetarskrået som klarat sina mästarprov fick ta emot sina mästarbrev. Idag används den stora salen för fester och dans och i det gamla mixerrummet står idag en bardisk.

Här har allt från tyska schlagerkungar som Roland Kaiser till experimenterande Einstürsenden Neubauten, tysk kraut, Brian Eno och David Bowie, spelat in.

Michael Ilbert berättar historien hur han hamnade här, resan går från Göteborgs alternativscen till Hansa och grammyutmärkelser för mixar av Taylor Swift och Katy Perry.

Ilbert omger sig med snygg teknik, snygga knappar, och vrider stolt på en volymratt med det rätt knattret. ?Jag är inte tekniskt kunnig i så sätt att jag förstår vad som försiggår, utan jag går på en känsla och vet ungefär hur jag ska nå fram till ett resultat. Men be mig inte förklara det?, säger han.

?Det är ett yrke som i princip innebär att du får säga upp din bekantskapskrets. Du har inget socialt liv. Egentligen har du inte tid med familj heller. Du måste helt enkelt säga upp mycket av vanligt liv eftersom en arbetsdag kan vara från nio på morgon till du går hem vid tolv, sju dagar i veckan.?

Idag är han mycket efterfrågad, har arbetat med Thåström och Laleh, såväl som Kent och Adele, och har tilldelats en amerikansk grammy för sina insatser tillsammans med Max Martin. ?Att vinna är ju som Olympiska spelen i musik!?.

?En del tror väl jag är helt schizofren, men om Martin frågar om vi ska jobba ihop så säger jag ju inte nej, det är fantastiskt, det är en ynnest att få vara på den nivån. Det är utmaningar som den som hjälper mig att gå vidare?.

?Vi ska vara behjälpliga konstnärerna, musikerna, men det handlar inte om oss?, menar Ilbert, ?även om det aldrig kan skada att vi tekniker också är konstnärer?.  

Produktion Mikael Strömberg, GiG.

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Vi träffar Maurits Carlsson och Per Sunding på retrostudion Tambourine i Malmö.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vid första anblick består en studio av flera rum med anpassad akustik för inspelning av sång och andra instrument, ett mixerrum, och övriga faciliteter med sunkiga kaffebryggare och nedsuttna soffor.

I kontrollrummet står mixerbordet, en stor glasruta skiljer rummet från inspelningsrummet, där musikerna försöker göra sitt bästa av den dyra studiotiden.

Hela miljön påminner om ett rymdskepp med en konsol. Och snart lyfter vi mot okända galaxer. Det var just den associationen som inspirerade den tyske kompositören och polarvinnaren Karlheinz Stockhausen; i studion fick han oväntat möjlighet att, som han sa, leka gud. Han såg studion som ett laboratorium för ljudets alla dimensioner.

Det är också vad många tekniker kan vittna om när de drar i mixerbordets reglar. För en kort stund styr de något som är större än de egna känslorna och tankarna. Särskilt när studion och alla medverkande lyckas frysa det där ögonblicket.

Här ställs outtalade krav på teknikern att vara psykolog. Här finns en skog av mikrofoner, datorer, monitorer, redigeringsprogram, analoga och digitala effekter. Men i slutänden handlar det ändå om att göra tekniken så transparent som möjligt. Ingen vill ju se byggnadsställningen stå kvar och skräpa framför låten när musiken är mixad och klar.

I den här programserien möter vi inspelningstekniker i några legendariska studior; Polar, Silence, Rainbow i Oslo, Tambourine, och inte minst Hansa i Berlin.

Alla har de sina egna ideal, sound och specialiteter. Ställda i hård konkurrens med hemmastudion och folkhemsstudion. Och faktiskt, hotet från oss lyssnare som tvingas acceptera att den dynamiska inspelningen på sikt slås ut av strömmande, hårt komprimerad musik och mobilt lyssnande genom hörlurar.

Lyssnarvanor ändras ? och här framstår den professionella studion med sin tekniker som den siste riddaren av det Goda Ljudet.

Tambourine Studios håller till i Malmö. Svår att hitta, osynlig från utsidan. Här har svenska band som The Ark, The Cardigans och Bob Hund spelat in. Även internationella artister och grupper har blivit producerade här, som till exempel Tom Jones.

Tambourine är en utpräglad retrostudio. Köpt av bl a Maurits Carlsson och Per Sunding från gruppen Eggstone av ett dansband från Kivik. Det är en studio som egentligen består av många prång och vrår, fylld av äldre analog utrustning, udda snickerier och akustiska lösningar, som till exempel en egenkonstruerad bastrumma.

?Studion ska vara som ett vardagsrum som får artister att prestera det bästa de kan?, säger Maurits Carlsson. Det är en tydlig estetik som går igen i både golv, väggar och tak. Som en blandning av allrum och replokal.

Eggstone kände alltid att de kom in i ett dött, sterilt rum, där de möttes av en tekniker som jagade brus och var rädd om sin inspelningsutrustning. Så de byggde studion de själva villa ha: Tambourine.

Många band har hittat hit. Men den mest magiska stunden var när Tom Jones gästade Tambourine. ?En tagning behövdes, plus en till för syns skull, han behövde knappt en mikrofon.?

?Begränsningar är den bästa metoden för att skaka liv i kreativiteten?, menar Per Sunding. ?Vi lyckades klara av dippen och konkurrensen från hemmastudion under 90-talet.?

Skivväggarna och atmosfären, utseendet och ambiensen, historien lockar på nytt musiker till Tambourine efter en turbulent period.

Produktion Mikael Strömberg, GiG.

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Vi träffar Jan Erik Kongshaug, uppfinnaren av fjordjazzsoundet i Rainbow studio, Oslo

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vid första anblick består en studio av flera rum med anpassad akustik för inspelning av sång och andra instrument, ett mixerrum, och övriga faciliteter med sunkiga kaffebryggare och nedsuttna soffor.

I kontrollrummet står mixerbordet, en stor glasruta skiljer rummet från inspelningsrummet, där musikerna försöker göra sitt bästa av den dyra studiotiden.

Hela miljön påminner om ett rymdskepp med en konsol. Och snart lyfter vi mot okända galaxer. Det var just den associationen som inspirerade den tyske kompositören och polarvinnaren Karlheinz Stockhausen; i studion fick han oväntat möjlighet att, som han sa, leka gud. Han såg studion som ett laboratorium för ljudets alla dimensioner.

Det är också vad många tekniker kan vittna om när de drar i mixerbordets reglar. För en kort stund styr de något som är större än de egna känslorna och tankarna. Särskilt när studion och alla medverkande lyckas frysa det där ögonblicket.

Här ställs outtalade krav på teknikern att vara psykolog. Här finns en skog av mikrofoner, datorer, monitorer, redigeringsprogram, analoga och digitala effekter. Men i slutänden handlar det ändå om att göra tekniken så transparent som möjligt. Ingen vill ju se byggnadsställningen stå kvar och skräpa framför låten när musiken är mixad och klar.

I den här programserien möter vi inspelningstekniker i några legendariska studior; Polar, Silence, Rainbow i Oslo, Tambourine, och inte minst Hansa i Berlin.

Alla har de sina egna ideal, sound och specialiteter. Ställda i hård konkurrens med hemmastudion och folkhemsstudion. Och faktiskt, hotet från oss lyssnare som tvingas acceptera att den dynamiska inspelningen på sikt slås ut av strömmande, hårt komprimerad musik och mobilt lyssnande genom hörlurar.

Lyssnarvanor ändras ? och här framstår den professionella studion med sin tekniker som den siste riddaren av det Goda Ljudet.

Rainbow Studio i Oslo byggdes av Jan Erik Kongshaug 1984, och har sedan dess blivit känd som en studio i världsklass. Artister från alla världens hörn har spelat in här. Musiken spänner över de flesta genrer med tyngdpunkt på jazz och ett nära samarbete med skivbolaget ECM och Manfred Eicher.

I hjärtat av studion står en ompysslad (?ett gottstämt?) Steinwayflygel, som gärna Keith Jarrett och andra återvänder till. Med åren har flygeln och det musikaliska rummet blivit Rainbows logotyp. ?Jarrets pianospel, solo, är fantastiskt, det kändes omedelbart som ett slag i ansikte?.

Högt i tak. Generöst akustiskt rum. En studio byggd för livekänsla. ?Studio är passion?, säger Jan Erik Kongshaug, tekniker sedan 60-talet. ?Och det blir mera musik, i alla fall i mina öron ? om studion är stor och släpper in dagsljus.?

Många undrar hur han går tillväga rent tekniskt för att skruva till sitt unika fjordjazzsound. Men det är inget märkvärdigt; han bara ?blandar ett gäng effekter efter tycke och smak?. Säger han pekar in i ett rum som liknar en elcentral med massor av brödrostar.

Kongshaug har fångat några av de allra största jazzartisterna på platta: Keith Jarrett, Chick Corea, Pat Metheny, Arild Andersen, Jan Garbareck, Egberto Gismonti, Eberhard Weber, The Yellow Jacket.

Han drivs fortfarande framåt av idén om den goda inspelning men känner sig också pressad av marknaden som tvingar fram nya trender för musikkomprimering, för att det ska låta mycket och starkt även i ?gruvliga ljudanläggningar?. På sikt kanske det påverkar vår hörsel.

?Dagens ljudideal är jämförbart med att skicka in en VHS-kassett för att bli nominerad till en Oscar? (Kongshaug)

Produktion Mikael Strömberg, GiG.