Sveriges 100 mest populära podcasts

Staden podcast

Staden podcast

En podcast om arkitektur- och stadsfrågor. Staden görs av Dan Hallemar - redaktör på Arkitektur förlag, kulturjournalist på Expressen och medverkande i P1-programet Ring kulturradion - tillsammans med Håkan Forsell, urbanhistoriker, arkitekturskribent och författare. Staden är ett samarbetet mellan Arkitektur förlag och Sveriges Arkitekter

Prenumerera

iTunes / Overcast / RSS

Webbplats

staden.arkitekt.se

Avsnitt

Staden special: Arbetsplats sjukhus

Sjukhuset är också en arbetsplats. I det här specialavsnittet av Staden träffar vi sjuksköterskan Beatrice Akkoc, arkitekterna Birgitte Gade Ernst och Urban Blomberg för att prata om vad en sjuksköterska kan förvänta sig av sin arbetsplats, vad en arkitekt kan göra åt det och hur man tänker när man får chansen att rita bett helt nytt sjukhus. Staden special är ett samarbete mellan podcasten Staden och Arkitema.
2022-06-29
Länk till avsnitt

#137 Lund ? brutal frihet

Lunds hus döljer hemligheter, vad som först träder fram är kanske inte det som präglat staden mest. Bakom de danska medeltida gatorna har gömt sig en industristad med verkstäder, och tryckerier. Bakom höga teglade murar finns allmänningar, och gemenskaper. Lund kan erbjuda rum avsides allt brus, där man kan få sitta med sina smala böjelser och begåvning i sällskap av likar. Det skulle kunna innebära en förödande stagnation för en småstad ? om inte denna stad hade en väl inarbetad ordning och en erfarenhet att slussa 10-000 tals nya människor, varje år, in i nörderig, studier och märkliga ritualer. Lund är en tidsrumslig kub, en märklig behållare där många livsbanor krockar och sammanförs med varandra: ett företagens och akademins Lund, de småcelliga bostadskvarterens Lund och musikens Lund ? men alltid med universitetet som en närvarande och tongivande Stat i staden.
2022-06-16
Länk till avsnitt

#136 Städer och gränser

Att en stad har gränser har länge ansetts själv klart och nödvändigt. Stadsmuren från äldre tider skapade en gräns som både var ett försvar och juridisk linje, som definierade rätt och fel, medborgarskap och främlingar Men stadens gränser är också otydliga, diffusa och ibland är oönskade. Städer som hamnar på gränser, gator som drar upp gränser, landskap som upphäver dem, makthavare som av instinkt stänger in det oönskade med nya murar. I föreställningar om den öppna staden ska det inte finns några gränser, där skulle det kreativa och levande med stadskulturen kunna ske genom ett slag ekumentiskt utbyte över gränsen mellan olika kulturer, etniciteter, religioner och ekonomier. Idag är gränser på väg tillbaka, de planeras grindsamhällen och byggs glasdörrar och skyddssystem ? en urban gränsdesign ? för att täppa igen den gråzon mellan privat-offentligt som framför allt modernismen gärna lämnade öppet. Vi vandrar längs stadsgränser i detta avsnitt, från medeltida oblattunna stadsmurar, till hamnens gräns mot havet, flodgränser mitt i städer, in i stormgravarna i Bodens fästningssystem och tar rygg på Stalkern som bakslugt och skuggande tränger sig in över gränser i den senkapitalistiska staden,
2022-05-12
Länk till avsnitt

#135 Gda?sk ? lager på lager vid Östersjön

Staden vid Wis?as mynning är en gränstrakt och en motsatsernas plats. En stad som skurits av och lappats ihop många gånger, som byggt sin idé på motstånd och öppenhet, men också på våld och utträngning. Stadens karta är en karta över enskildheter, som bär sina lager nedåt. Den unga staden förgjordes på 1400-talet, på samma plats föddes Europas största fackföreningsrörelse Solidaritet ? som startade östblockets befrielse från Sovjet. Ordet frihet vibrerar fortfarande, hela vägen in i fastighetsförädlarnas copy-texter. I den nedre staden hoppades Polsk-Litauiska riket på stora saker ? förhoppningar som blev till ny-gotisk tomhet. I Langfuhr/Wrzészcz föds Günther Grass ? och skriver fram en by där allt kan hända och kanske också har hänt. Alldeles i närheten vrider Hanemann, den tyske obducenten i Stefan Chvins roman, på sin mammas porslinsfigurer och undrar om de bär ett motstånd ? eller "en godmodig fräckhet att ignorera makterna"? Lite som Gdansk har haft för vana att göra.
2022-04-07
Länk till avsnitt

#134 Staden ? stad av gator

Vi ville bygga en stad, bit för bit med gatan som element: Nygatan, promenaden, cardon, återvändsgatan i Fez Medina och i efterkrigstidens förstäder. Upproret mot klasskonflikternas gata och mot konsumtionsgatans tvång.Gatan som motstånd. Gatan som sanningssägare. Vi kommer bygga en stad med gator i detta avsnitt ? och sen kommer vi att förstöra den . Kriget är här ? alldeles nära oss. Vi pratar om städer och krig. Kriget har blivit urbant ? men hur och varför klev det in från fälten, lämnade sina belägringar, och gick in på gatorna i staden? Finns det ett stadens motstånd som kan stoppa förstörelsen? En krigets återvändsgränd?
2022-03-10
Länk till avsnitt

#133 Sundbyberg ? bergtagen förstad

Man blir ofta stående i slutet av en gata vid en kant, eller en trappa, i slutet av en brant i Sundbyberg. Man kan snabbt ta sig från järnvägens dunkande, Sturgatans stadslivlighet eller motorledens entoniga sus till tystanden. Man ser långt från balkongerna i Hallonbergen och Ör. Man kan gömma sig på höjderna i Storskogen och Rissne. När Sundbyberg la ut sitt rutnät över bergknallarna i slutet av 1800-talet fylldes det aldrig till bredden. Först 1942 kom funktionalismens lamellhus och la sig tillrätta i rutnätsterrängen. Den öppna staden skrevs in i arbetarstadens rutnät. Eller som Ragnar Thoursie formulerade det i Sundbybergsprologen, skriven till stadens 25-års-jubileum 1951: "Över tidens sus i tallar, över årens flykt på fjädermolnets vinge bred och stark, trår från natt till dag, från nöd till frihet ifrån fruktan den strävan som är lika för oss alla. En öppen stad, ej en befäst, bygger vi gemensamt. - Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet." Hasse o Tage har besjungit Sundbyberg, Allan Edvall likaså, med den där lite kantstötta, uppgivna vardagsrealismen från förstaden. Sundbyberg är liksom Södermalm två urbana platser i Sverige vars rykte föregår verkligheten, alla har en idé om dem, fast man kanske aldrig ens varit där: Men stanna ett tag i Sundbyberg och börja vandra eller som vi har gjort, trampa dess stadsdelar så kommer du märka att det är en stor gryta på långkok. Alla bostadsområden och stadsbyggnadsplaner och arkitekturepoker som lagts ned på bergknallarna alltsedan järnvägen anlades på 1870-talet har skapat en märklig, näringsrik brygd ? man har gjort vad man måste för att folk ska få bo och leva så gott det går ? och det blev en stad av alltihop. Tack Håkan Blanck, landskapsarkitekt Sundbybergs stad
2022-02-11
Länk till avsnitt

#132 Ljuden och musiken

Vi har gjort 131 avsnitt av podcasten Staden sedan 2013. det här 132 avsnittet kommer att? i säsongens anda av att se bakåt i väntan på det som kommer framåt ? samla sådant som dykt upp under några av de 131 tidigare. Och kommer att koncentrera oss på ljud som vi spelat in och musik som sitter ihop med platserna vi varit på. Alla städer bär på en känsla som är svårt att fånga. En rörelse strax under ytan. Men inte en osynlig rörelse, utan en fortplantad, en sorts puls och en sorts underström som formas av - i spåren av - människornas rörelser och byggnaderna och platsernas volymer, håligheter och form. Man kan lyssna sig till denna underström. Genom ljud i staden och genom musik. Vi tänkte försöka göra det. En vandring genom städer och denna känsla. Med ljud och musik till hjälp. Ljudet som märkesljud - något som bara finns där i den staden eller i alla fall något som präglar den och musiken som en sort metaforiskt ljud från staden. Välkomna till en väv av inspelade ljud, berättelser och musik.
2021-12-29
Länk till avsnitt

#131 Umeå: Urban front

Vi har väntat med att besöka Umeå Det kändes som staden hade fullt upp med sig själv en tid. Den skulle visa upp sig, förändrad, snön skulle brinna. Samtidigt pågick då, för 8-9 år sedan kanske den mest intellektuellt välinformerade debatten om stadsförnyelse i Sverige, kritisk, arg, avancerad och akademisk. Man diskuterade frågorna i studiecirklar ? t.ex. Erik Bengtssons texter - ? proppad med begrepp från amerikansk kritisk teori om gentrifiering och redlining. Det där kulturhuvudstadsåret 2014, delade Umeå med Riga - Riga hade 100 miljoner mindre i budget, men arrangerade ändå VM i körsång, men rent materiellt, fysiskt, bebyggelsemässigt hände ingenting ? man hade hoppats på ett nytt konserthus? framtiden måste alltid vänta lite i Riga. Samtidigt vrålade Umeå in på den europeiska scenen, en stad på steroider från Balticgruppen, och i bakgrunden stod kritiker, aktivister och stadsmedborgare och visste inte vad man skulle göra åt denna synlighet, denna frontning av staden som t o m hade annekterat stadens välkända ilska i sin tjänst.
2021-12-09
Länk till avsnitt

#130 Staden ? monument och minnen

Man kan tänka att monument i staden har funnit lika länge som staden självt. Till viss del är det sant. Men länge hade inte alla tillgång till minnets ikoner. I själva verket är monument i offentligheten en ganska ny företeelse, först i slutet av 1500-talet restes monument på platser dit allmänheten hade tillträde. Den framväxande borgarklassen i Italien o Tyskland ville att monumentet skulle bli en naturlig del av det offentliga rummet. Tidigare, under antiken, hade statyer och porträtt av viktiga personer och familjer snarare befunnits i hemmen, eller i särskilda minnestempel. Minnet var ett rum som hölls vid liv genom väggmålningar, mosaiker på golvet, skulpturer. Men misshagliga personer, ofta tidigare kejsare ? kunde också bli straffade med att raderas från minnet, damnatio memoriae, då ordnades rummet om: namn ströks, ansikten försvann, statyer förlorade sina näsor eller huvuden. Men sedan klev Monumenten och minnesmärkena ut i stadsrummet, och har de haft en märklig urban attraktion: Stadsplaneringen har konstant använt existerande eller tilltänkta monument för att forma gator, torg och parker. Männniskor samlas kring monumenten ? antingen för att hylla dem, eller förstöra och riva ned dem. Eller bara för att de just är, eller har blivit, naturliga samlingspunkter och centrala axlar. Som Vaclavplatsen i Prag var de där kvällarna 1990 när tusentals pragbor med skramlande nycklar störtade sina gamla makthavare ? i skuggan av en av alla dessa bronsmän på en häst. Monumenten är något som ska vägleda våra minnen i en riktning, de är budbärare från det förflutna. Det har betydelse vem som är avsändaren, det påverkar vad vi gör med monumenten, om vi samlas kring dem, störtar dem eller bara vårdar dem. Det påverkar våra steg i staden.
2021-11-04
Länk till avsnitt

#129 Falun ? postmodern trästad

1975 räddades Faluns unika trähusbebyggelse. Staden blev då ett pilotprojekt för det Europeiska byggnadsvårdsåret. Men när man går längs de långa raka gatorna i Falun idag ska man hitta spår av sjuttio- och åttiotalet som förvånar. Radhuslängor som tycks flyttat in från en förstad anno sjuttiotal, och längs affärsgatorna och på torgen, postmoderna byggnader från sent sjuttio- och åttiotal. Staden räddades ? det är sant ? men den upptäckte också konsten att anpassa, att använda historien för att bygga nytt. Det här avsnittet är ett detektivavsnitt. Vi söker spår från den mentalt närvarande men industriellt frånvarande bolaget som en gång hette Stora Kopparberg. Vi får besöka arkitekten Jack Hanssons egen villa, där det döljer sig något i källaren. Vi följer bergsmännen i spåren ut från staden, runt Varpan, sjön i norr. De en gång så mäktiga som tog strid för att Staden Falun aldrig skulle bli byggd och behöll sin landsortskatedral trots att staten byggde en ny åt de nya stadsborna. Falun klär sig i många dräkter, skickar ut många röksignaler från underjorden och de långa gatorna. Det är inte helt lätt att följa rök, men om man sticker näsan i vädret så ska man hitta en trästad, som drömde om att vara mycket ståtligare. Kanske ända in på 1980-talet.
2021-10-01
Länk till avsnitt

#128 Tåget lämnar perrongen ? staden och järnvägen

Järnvägen förändrade allt. Det finns nästan alltid ett före och ett efter järnvägen. Platser som inte fanns tidigare steg ur träsk och skogar, gamla städers centrum flyttades. Järnvägsstationerna blev fantasifulla drömmar om en större värld. Vi följer järnvägens historia in i städerna från sekelskiftet 1800 fram till idag. Tyska ingenjörer som bygger en järnväg som ett vapen in mot Osmanska riket, kupén som en "europeisk ångestupplevelse", Pär Lagerkvist i Växjö och resecentrumet, en av Sveriges vanligaste platser ? som föddes 1982.
2021-09-08
Länk till avsnitt

#127 Jorden vi ärvde ? staden och marken

Livet börjar på marken. Staden börjar med marken. Det här avsnittet handlar om hur denna mark mätts upp, sålts, fördelats, hur man har förhandlat om den, vem som har sagt sig äga den, hur den använts som fördelningspolitik och maktinstrument.
2021-06-18
Länk till avsnitt

#126 Skaraborg ? landskap med städer

Vi står på toppen av platåberget Billingen i Västergötland. Vi står med ryggen mot väster och blickar österut. Skövde breder ut sig nedanför. Vi ser ut mot Vättern. I den dal som är Skövde rinner en å, Ösan, en biflod till Tidan lite längre bort som rinner genom Tibro, upp mot Moholm, norrut mot Vänern Ullervad, och Mariestad. Bakom oss, nedanför bergets andra sluttning ligger låglandet, vattenmarkerna, Hornborgarsjön, Varnhem, Axvall, ett deltaliknande område som bildats efter istiden. Bortanför det Skara. Det är vårt landskap. Det här är en resa genom ett konkurrensen och det ömsesidiga beroendets urbana landskap. Det finns ingen given centralort, även om de alla tre under historiens gång har tagit på sig den hatten. Här ligger, helt nära varandra: Skövde Mariestad, Skara. Centralorten, militärens, högskolans  och inte minst västra stambanans Skövde nedanför oss, där alla bussar och tåg tvinnas samman kring ett resecentrum. Industristaden och historiskt länets administrativa makt i Mariestad, vid Vänern, dit Tidan rinner   Den religiösa och skolmässiga magister Skara, med biskoparna, lärarna och den långa medeltida historien. Det är ett dramatiskt landskap och ett drama städerna emellan. De ligger där som isolerade karaktärer om man ser det så men också som ett landskap av möjligheter om man väljer att betrakta dem utifrån, från det som omger dem.
2021-05-21
Länk till avsnitt

#125 Staden ? den stora informationsfabriken

?Det gamla vill inte dö ? det nya kan inte födas?, skrev den italienske filosofen Antonio Gramsci en gång under mellankrigstiden om sin epoks slitningar. Vi befinner vi oss likaledes i en mellanperiod. Där inte minst staden har hamnat i kläm. Mellan det levda och det optimerade, mellan det unika och det generiska, mellan det analoga och det digitala. Konflikten blev helt akut med pandemin. Vad ska vi ha staden till? Som kommunikationsverktyg? Som platsen där vi meddelar oss med varandra? Vilka kanaler kommer att överleva när stadsrummet eventuellt kan bli bebott igen? I detta avsnittet om kommunikation, information och språk gör vi en resa, en stor fundering, kring staden som plats för meddelanden, samtal och meningsskapande genom byggd miljö, skyltar, pappersrullar, tecken och dialekter. Från graffitti och boktryckarkonst, via typografiska koder, till barns och ungdomars sökande efter tilltal och mening i stadslandskapets utkanter.
2021-04-30
Länk till avsnitt

#124 Eskilstuna

I Eskilstuna tycks varje nytt lager försöka glömma det som kom innan. Som om man aldrig kan kliva ner i samma fors två gånger. Den hantverksstad som ligger längst inne i staden har under 1900-talet höljts i muskler och sot från idén om arbetarstaden. Den stolta fristadens mästare slipade knivar, skalpeller, spik, åderlåtningsjärn, nålar, filar, rakknivar, klensmide, måttsatser och urverk. Omsorgsfullt formade ting, lagda i askar. Men på torget i Eskilstuna restes vid 300 års jubileet 1959 en staty över två smeder mes vällande muskler och stora släggor. Idag flyr man på samma vis arbetarstaden, men man vände inte åter till det där klena, sirliga, vassa, utan söker åter göra något som skymmer historien, skuggar den med nya stora hus. Eskilstuna är en tillflyktens stad. Arkitekten Sigurd Lewerentz lämnade funktionalismens strider i Stockholm och köpte sig en fabrik här, började göra spagnoletter och lås, granne med en urmakare. Under fristadsåren på 1700-talet kom de gesällbrevslösa entreprenörerna och startade sina verksamheter. Så efter kriget kom de finska medborgarna, på flykt från fattigdomen, till arbetet och sinande vatten inomhus i Torshälla. Som Erkki, som tog oss runt i den gamla medeltida stad som blev hans hemort när han var 16. 42 år som svetsare på Nyby Bruk. Vi Man trillar ner från den medeltida kyrkbacken på Storgatan med dess unkarlslängor, där en sextonårig Erkki flyttade in. En enkel gata som leder ut ur staden mot bruket, en biograf på hörnet innan staden slutar. Den som rör sig i Eskilstuna ska blir rikligt belönad, men man behöver skrapa bort det nya för att få syn på det som glimmar som knivsegg där under.
2021-03-19
Länk till avsnitt

#123 Staden ? här kommer natten!

Vi upplever sällan rent mörker i staden. Det vi ser är skuggor, strålkastare, upplysta kvällshimlar. Natten i den moderna staden är olika schatteringar av mörker. Natten är kanske mer en känsla, det kan vara rädsla, lockelse, något man måste gå ut i, för att arbeta, för att man är hemlös, något man vill gå ut i för att upptäcka, för att roa sig. Det finns mycket forskning om den urbana natten och det som de flesta konstaterar är en kontinuerlig expansion av dagen in i natten. Men trots att vi inte ser mörker längre, inte kan uppleva stjärnhimlen, så behöver vi betrakta natten som en egen biotop, en egen atmosfär, en nödvändigt, levande mörker. För det ?ohållbara? i vår situation gäller inte bara klimatet, naturen, geologin ? vi har även förstört mörkret och natten. Och gällande natten är det kanske även svårare att veta hur vi ska agera, för därinne gömmer sig krafter vi har tappat språket och förmågan att leva med utan att ständigt ?belysa?. Det är därför vi ännu inte kunnat utforskat natten i egen rätt.
2021-02-18
Länk till avsnitt

#122 Den inramade staden

Ett konstverk kan vara ett fönster ut från den trånga kammaren, till andra tider, andra städer och nya tankar. I det här avsnittet går vi in genom fyra konstverk, till de tider, de platser, de städer, de människor, de sätten att se världen som finns där: Rörstrand av Erik Hallström, målad 1918, som visar Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm i mörker, sot, arbete, porslinsskärvor, eld och med lager av historia sedan 1726. Hänger på Stockholms stadsmuseum. Mitt i Sverige av Peter Tillberg, målad i början av 1970-talet, en stilla förstadsgata med egnahemshus från 1920-talet, där ett hål har slagit upp i gatans mitt. Hänger på Länsmuseet i Gävle. Citta Ideale ? tre målningar av den ideala staden med utgångspunkt i staden Urbino, Italien, målade på 1480-talet. Målningen finns i tre olika utföranden och har sett som ett slags intellektuella kulisser, tankeverktyg för att söka en bättre stad. Hänger på Walters Art Museum i Baltimore, på Galleria Nazionale delle Marche i Urbino och på Gemäldegalerie i Berlin. Vy över Delft av Johannes Vermeer, en stadsvy från 1660, i guldålderns Nederländerna, en bild av stadens olika lager men också av tidens rörelse och med en särskild gul fläck. Hänger på Mauritishuis i Haag.
2020-12-28
Länk till avsnitt

#121 Gävle ? etablerad outsider

Många mellanstora svenska städer har gjort sig bekanta för EN sak, en industri, ett idrottslag, ett vackert byggnadsarv, en brutal rivningsvåg och modernisering. Med Gävle gäller det omvända. Staden kan visa upp allt detta! Och har många olika ansikten som visar sig när man borrar i dess förflutna och rör sig i dess stadsdelar. Samtidigt är Gävle på flera sätt en delad stad: stadsdelarna är distinkta, den borgerliga rutnätsstaden från tidigmodern tid har varit en annan verklighet än arbetarhusen på Brynäs och bruksmiljöerna i Strömsbro. Hamnen har varit riktad utåt mot världen, men de rika köpmannafamiljerna har stängt om sig och bevakat sina maktpositioner. Gävle, den enda medeltida staden norr om Dalälven, har varit bondehamn, handelscentrum, residens och skolcentrum ? och kanske den industristad som tydligast tog steget in i eran för en ny kulturekonomi ? när en experimentell musikscen och Folkteater mötte etablerade borgerliga institutioner i behov av förnyelse på 1980- och 1990-talen och fyllde de gamla industrilokalerna med en utforskande, folkbildande, storslagen teater.
2020-12-03
Länk till avsnitt

# 120 Staden och folksamlingen

Det mest dystopiska med vår coronaperiod är kanske att vi inte får komma samman, inte får samlas, inte använda våra gemensamma rum, gator, konsertsalar, fotbollsarenor, torg. Staden är ett kollektiv av rörelser. Staden talar med en kollektiv stämma, som sociologen Johan Asplund har uttryckt det. Det finns ett ?vi" och ett ?vår", som är stadens pronomen. På så sätt har tider av isolering, distansering, tagit ifrån staden mycket av det som präglar den. För folksamlingarna skapar mening ? utspridda människor som får syn på varandra kan bli ett radikalt vi i protesternas eller strejkernas spår, eller en lokal berättelse om kvarteret och dess gator, eller som ett symboliskt medborgarskap kring ett fotbollslag.
2020-11-05
Länk till avsnitt

#119 Motala ? solfjädern och ångfartyget

Verkstadsön i Motala ligger mellan Göta kanal och Motala Ström. Kanalen som formade och anlade köpingen, strömmen som drev Motala Verkstad. När Motala köping med sin idealplan, den solfjädersformade ritad av Baltzar von Planen blev en avkrok, blev verkstaden, ett stenkast bort men inte en del av köpingen den snabbast växande industrin i landet och fröet till hela den industriella revolutionen. Joles Verne lät fören på Nautilus komma från Motala Verkstad i Sverige. Motala är rörelser. Rörelsen Mellan borgerlig besvikelse och tekniska framsteg mellan stilla bakvatten och forsande strömmar. Och frön till nya rörelser till industrialismens långa svepande rörelser under 1800-talet och till egnahemsrörelsen, den alltigenom omvälvande iden om arbetarnas egna hem Motala köping blir också en del av de rörelser som är arbetarrörelsen, folkrörelsen och idrottsrörelsen. En stad som växer ikapp sina egna ideal och bygger en ombonad plats i brunt tegel.
2020-09-24
Länk till avsnitt

#118 Staden och 1980-talet ? tillbaka till framtiden

Det finns en föreställning om vad 1980-talet är som bottnar i att decenniet i mångt och mycket inom all kultur ? musik, konst, film ? kommit att definieras utifrån det som hände efter 1985, i en tid av växande finansmarknad, stigande bostadspriser och börs, biltelefoner, utsvävningar och alla möjligheter med trummaskiner. Men när 1980-talet börjar hänger mörka skuggor över tiden. Slutet av 1970-talet var en tid som bar på många besvikelser i det till synes fullbordade folkhemmets spår. Ett välfärdsbygge tycktes stå klart men klasskillnaderna och segregationen ökade. Här finns också en värld som bär på ett hot om ett kärnvapenkrig, av upprustning och kamp mellan öst och väst. Tanken tycks uppstå, kanske är det här decenniet som kan fixa detta. Om efterkrigstidens modernism djärvt slungat sig ut i den internationella världen, i en nyvunnen frihet, självsäkert hävdat gränsernas upplösning, samma överallt, den gemensamma utgångspunkten, den praktiska bostaden, det strama formspråket, det industriella byggandet, så blir 1980-talet när det börjar en vändning inåt, mot traditionerna, mot det lokala, mot gemenskapen, tryggheten, och med blicken vänd mot den gamla historien. Ett decennium som i en svart-vit värld sökte paradoxerna, som till en början med uppriktigt allvar vill ge plats för fler olikheter ? en större mångfald, bostäder för alla ? och som på vägen upptäckte valfriheten. Ett decennium som önskade det som var nära, och i skuggan av det moderna projekt började söka i historien. I Upplands Väsby söker man gemenskapen på små glasade gårdar. I Berlin flödar fantasin och flamboyansen när paret Baller börjar fylla i den gamla stadens luckor med PUNK SOLAR NYFUTURISTISK ART NOUVEAUX. Det är kritisk rekonstruktion, det är organisk brutalism, det är uppbruten vitalism, det är det postmoderna språkets sökande efter former. Det hände som en del av IBA 1979-1987, en bostadsutställning som var en forskning, en undersökning och ett byggande. IBA skulle ersätta 1970-talets stadsbyggnadspolitik, med motorvägsplaner, slumsanering, rivningar och istället använda den gamla staden som inspiration och byggmaterial. I Jönköping bygger man bensinmackar som vill vara flygplatser. Och överallt ligger innerstäderna och väntar på att återupptäckas. Och pionjärerna ? förtrupperna ? är husockupanter som bygger vardagliga utopier och fastighetsmagnater som nolltaxerar. Välkomna till 1980-talet.
2020-08-21
Länk till avsnitt

#117 Sigtuna ? andens ankomsthallar

Det andliga och det värdsliga möts sällan så rygg mot rygg som i Sigtuna kommun. Det är svårt att veta om den storslagna himlen över det landskap som lämnar Stockholm och är på väg mot uppsalaslätten tillhör Gud eller infrastrukturen. Det finns många himlar över Sigtuna. Den dag när vi är där lyfter nästan inga flygplan från Arlanda ? det är öde på landningsbanor och i incheckningsdiskar, men grävskoporna och takläggarna har fullt arbete med att färdigställa de nya bostäderna som denna växande, en av Sveriges snabbast växande, kommun just nu bygger. Så inget står stilla i Sigtuna, eller förresten, en hel del står ändå stilla, eller vilar i stillhet. Det finns platser där den låga samtalstonen eller totala tystnaden råder ? en lång andlig historia. Men det är också ett landskap av rörelser, av vrålande jetmotorer och tillväxt. Allt mot en bakgrund av ett uråldrigt mälar-landskap 3 mil från Uppsala och ca 3,5 mil från Stockholm.
2020-06-05
Länk till avsnitt

#116 Staden ? Hemmets rum

Vi är många som under senare tid har blivit väldigt bekanta med våra hem. Vi har mer än någonsin kanske sett staden och samhället vi lever i innifrån de egna rummen. Där varje steg utanför måste motiveras åtminstone för sig själv: kan jag vara i det offentliga? I hemmet kan ingen döma mig om jag hostar ? Staden utanför, gatorna, torgen, marknaderna, trafiken ? har reducerats till en bakgrund, en väggtapet. Fångade, som många varit, mellan hemmets väggar. Vi minns också hem, lägenheter, vi kan gå genom rum och korridorer i våra minnen. Minns deras egenheter: Man går omkring med en mängd planlösningar i huvudet. Det går att kliva genom dörren på en älskad farmors hus, en besvärlig barndoms lägenhet, en lycklig första bostad. Där kom man in, till vänster låg köket, rakt fram en brors rum och vidare in i minnets korridorer. De lever vidare i en, dessa planer, som ramar, gränser, för liv, minnen. Oföränderliga, kanske till och med kvar där än, som ramar till andra, nya, okända liv. Kroppen memorerar dessa väggar, dessa öppningar i väggar, dessa korridorer och kök. I planlösningen nöter biografin mot arkitekturen, som ett ömsesidigt slitage. Men alla de där rummen, deras organisation, bär också på en övertygelse om det liv som borde levas där samhällets föreställning om ditt liv, planerna läggs inte ut enbart i välvilja och omsorg utan också som imperativ och konventioner Så blir kökets historia, matsalens, korridorens, balkongens också dörrar ut ur biografin - till den omkringliggande stadens föreställningar om dig och ditt liv. Att vara i sitt hem, i vilkas historia är man då? Vem har planerat dessa rum, funktioner, gångar? Någon har kommit på och sågat till pusslet och andra lägger det ? varje dag. Om och om igen.
2020-05-01
Länk till avsnitt

#Extraavsnitt: Sju städer ? en retrospektiv sverigeresa

Det här är ett extraavsnitt av podcasten Staden. Vi har samlat några nedslag i svenska städer som vi gjort genom åren för att ni ska kunna få resa mellan dem i dessa nedstängningarnas tid. Här är de med tidskoder, om ni vill välja en särskild av dem: Skellefteå 1:53 Växjö 19:09 Hudiksvall 27:13 Göteborg 37:38 Malmö 44:35 Landskrona 56:18 Kalmar 71:25 Svenska städer är alltid speciella för oss att komma till: språket, stilen, livet är helt bekant men ändå är varje stad helt sin egen. Det finns en särskild lockelse att berätta om just svenska städer eftersom de inte sällan betraktas som likadana, stöpta i en särskild svenskhet, en form och idé. Och det är klart att nationen är synlig i dessa städer. Men varje gång man kommer till en svensk stad och börjar gå dess gator och borra i den politiska, kulturella, mänskliga historien, så vecklar något helt säreget ut sig. Det finns en värld av unika städer att upptäcka i Sverige. Det här är en resa till några av dessa. Leta gärna upp städerna på staden.arkitekt.se där det finns bilder och extramaterial. Musik i avsnittet: 27:05 ?Drömskogen? ? Blända 38:36 ?The Game? ? Barusta 40:07 ?Return home? ? Honey is cool 44:00 ?Underground? ? Broder Daniel 1:11:07 ?Här är korsvägen? ? Siw Malmkvist 1:24:28 ?Du är min korvkiosk? ? Kung Tung
2020-04-09
Länk till avsnitt

#115 Karlshamn ? öppenhetens gränser

#115 Karlshamn ? öppenhetens gränser by Staden podcast
2020-04-03
Länk till avsnitt

Stadens metod. Bakom kulisserna på podden. En intervju från tidskriftspooden.

I samband med att vi fick pris som årets digitala tidskrift gjorde vi en intervju med Fredrik Wass på Tidskriftspodden. Det blev ett samtal om hur vi gör podden, om dialogen som metod och om hur två skrivande människor började göra fältarbeten och prata med varandra. En kik bakom kulisserna helt enkelt. Tack Tidskriftspodden och Sveriges Tidskrifter.
2020-03-19
Länk till avsnitt

#114 Staden och råvaran: frälsning och förbannelse.

Råvaruutvinning och råvaruförädling, få saker har förändrat städer mer än detta. Det som skapas när en råvara börjar forma om en stad är inte sällan ett monodrama, en berättelse med en kärna, en rörelse framåt. Kolet, dolt i landskapet, som kan användas för att driva maskinerna till exempel. Så som det gjorde i århundraden i Leeds och den tyska textilstaden Forst. Det finns en frälsning i att hitta råvaran, en rikedom och tillväxt, men kanske också en förbannelse den dagen då den är föråldrad eller när förutsättningarna för produktionen förändras. Inte sällan står staden kvar, som Forst, utan väg framåt. Vi rör oss från Forst, en av textilindustrins främsta städer, idag en plats av tomrum, utan kraft, till Leeds, den stora textilstaden som överlevde, undkom bombningar och hade en blandad ekonomi som gjorde den mindre sårbar. Här hittar vi spår från råvaruförädlingens storhetstid, skorstenar formade som norditalienska klocktorn, textilfabriker byggda som egyptiska tempel. Den här råvarans urbanitet tycks bära på en idé om oändligheten, det är den man ser här, vid templet. För även om man byggde krematorier för människorna som skulle vandra genom denna stad så bär produktionens arkitektoniska spår inte sällan på en känsla av evighet. Vi tar oss också till Oxelösund. En stad som förändrades fullständigt på bara fem år i skiftet 1950- 60-tal. Stålverket växte och staden byggdes som en bruksort, ett noggrant formgivet klassamhälle.
2020-03-13
Länk till avsnitt

#113 Staden och kollektivtrafiken

Ingenstans sitter staden ihop som i kollektivtrafiken. Den samlar in staden. Dörrar öppnas och släpper på. Här finns en rörelsefrihet ? ett stadens blodomlopp ? som har långa historiska rötter. Den är både en funktion och en stads biografi, en plats med många lager, ett lite skitigt blodomlopp. Det är en social plats som i varje generation får nya berättelser är vad som gör den så lockande och fascinerande som en plats för den gemensamma stadskulturen.
2020-02-06
Länk till avsnitt

#112 Karlstad ? berättelser i gränslandet

#112 Karlstad ? berättelser i gränslandet by Staden podcast
2020-01-03
Länk till avsnitt

#111 Staden och hälsan ? kroppens vågor och spår

Det finns en kroppens kultur i städer. Den här kulturen låter stadsbon kliva in i andra element än de givna och utföra andra rörelser än de vanliga. Möjligheten att kasta sig i vattnet, sänka ner sig i poolen eller löpa ut i skogen eller på trottoarerna. Här finns tvagningen och renheten, folkhälsan och prestationsrummen, men också längtan efter den egna erövringen av staden ? staden som lekplats. Staden har byggts också för att ge kroppsliga upplevelser och kroppslig kunskap ? att främja hälsa liksom simkunnighet. Det finns inte sällan en god vilja och idéer om ett gott liv i dessa fritidens anläggningar för stadens medborgare, men här finns också idéer om renhet och disciplinering och konflikter ? för organiseringen av kroppskulturens stad kan vara ett mått på ett samhälles tolerans. Vi gör en resa genom kvartersbad, simhallar, joggingspår och maratonlopp. För att de hur våra städer har behandlat hälsa och sundhet som en ibland allmän och ibland privat uppgift.
2019-11-28
Länk till avsnitt

#110 Minsk ? i skuggan av solen

Staden som kommer oss till mötes är en berättelse, en saga. En gest som vill säga oss något: Vi ska förstå att det är en berättelse om en seger, men också om makt och om att ge de som har förlorat allt något att tro på. En portal leder in till Solstaden - segerstaden. Staden bombades helt under andra världskrigets första år. Och byggdes i stort sett upp i sin helhet. Var sjätte dog i det kriget, var fjärde hade dött i Napoleonkriget. Det är en plats där folk har förlorat mycket. Den stora gatan Prospektet är orienterad från väst till öst mot soluppgången. Den som snart ska komma. En 18 kilometer lång gata, nästan fram till flygplatsen. Makten är överallt! Arkitekturspråket är entydigt ett maktspråk. De sexfiliga gatorna skapade för parader och uppvisning. Vi inser att vi måste tränga igenom detta rum om vi ska kunna förstå staden vi kommit till. Hur man tolkar det man ser blir svårare här för den givna tolkningen är för enkel, den är där Solstaden, men man måste ta sig förbi den för den är också en kliché, eller den är ett språk om en framtid utan lidande, utan slaveri, utan offer, utan skuggor. Våra vandringar i Minsk blir ett sökande efter andra spår, de som finns på gårdarna, längs protestdiagonalerna, de som finns i viljan att skapa en ny offentlighet i micro-rayonerna ? stadsdelarna byggda på efter 1960, i muralerna och monumentalkonsten så som den formulerades, en kosmopolitisk konst, i minnet av den Magdeburgska rätten och längs den pastorala brutalismens skuggade flodbankar.
2019-10-25
Länk till avsnitt

#109 Riga ? framtiden kan vänta

På andras sidan Östersjön ligger Riga. Stora delar av Sverige delar samma hav. Efter att de baltiska staterna fick sin frihet på 1990-talet var den där gemenskapen något många talade om. Svenska banker grävde guld i Riga. Men det känns länge sedan nu. Den första personen vi möter i Riga, Arnis Ritups, chefredaktör för tidskriften Rigas Laiks, frågar om vi kommer för att kolonisera oss igen. Han talar inte om stormaktstidens 1600-tal utan om bankerna som skapade en bubbla på 1990- och 200-talet, som kastade Riga ner i en ekonomisk avgrund, 2008 föll BNPm med 18 procent. Sedan 1990 har Riga förlorat var tredje invånare och var femte hus i staden står tomt. ?Riga har mycket tomhet, platser att andas. En stad av möjligheter?, säger Arnis. Riga är en krympande stad i en stor kostym, alla parker, jugendhusen, boulevarderna och spårvagnssystemet berättar o men stad som varit viktig, först i det ryska imperiet, sedan i den sovjetiska staten. Riga är en stad som byggts av andra, av tyska korsfarare som blev balt-tysk mobilitet, av ryska aristokrater och sovjetiska politruker. Men nu är staden delvis övergiven och en ny lettisk generation återupptäcker den, och börjar göra den till sin. I skuggan av de UNESCO-märkta jugendhusen ,byggda under tillväxtåren i början av 1900-talet, hukar ett trähusarv som förbisetts och lämnats att förfalla, men som samtidigt som konjunkturerna dykt nedåt har återupptäckts och börjat renoveras och bebos igen. Hela kvarter återuppväcks, som det stora trähus och industrikvarteret vid Tallinas street, men de nya populära barerna ligger vägg i vägg med bilverkstäderna och på väggen inne på baren har någon skrivit med stora bokstäver: Framtiden kan vänta. Rigaborna ville till slut inte se fler Sovjetiska projekt på 1980-talet, man började dansa till västtyska techno som mixades med lettisk elektronmusik och man protesterade mot den planerade tunnelbanan, men dold i både musiken och protesterna vilade en dröm om frihet från förtrycket. Det fanns något revolutionärt i vilja att stoppa utvecklingen ? ja att framtiden kan vänta, och den här långsamheten trycktes växa ur landskapet, ur naturen, deltat, floden, skogarna, träden. Den krympande staden, i den stora kostymen, som alltid varit en växelstation mellan Ryssland och Europa kan nu bit för bit få bli en plats där saker kan ta tid ? och där de som väljer att återvända eller stanna kan få bygga sin stad.
2019-09-27
Länk till avsnitt

#108 Staden, arkiven och biblioteken

#108 Staden, arkiven och biblioteken by Staden podcast
2019-08-30
Länk till avsnitt

#107 Hamburg ? tegel, tidvatten och trycksvärta

Hamburg. En upplysningens uppstudsiga stad, frihandelns våghalsiga och naturens allvarliga. En stad formad av tegel, tidvatten och trycksvärta.
2019-06-07
Länk till avsnitt

#106 Zürich ? bankiren och bläckfisken

#106 Zürich ? bankiren och bläckfisken by Staden podcast
2019-05-03
Länk till avsnitt

#105 Staden och musiken, feat. DJ 50 Spänn

#105 Staden och musiken, feat. DJ 50 Spänn by Staden podcast
2019-04-05
Länk till avsnitt

#104 Östersund ? lokalsinne i rutnät

Östersund anlades av Gustav III år 1786 som en civilisatorisk ö i fjällvärlden för att tämja den bondska handeln med Norge och den anarkistiska mentaliteten i Jämtland, ett landskap vars nationella tillhörighet var allt annat än självklar. Länge var stadens rutnät, som hade huggits ut kring ett hemman i skogen, sparsmakat bebott och bestod till lika delar krydd- och kålgårdar. Borgarna kom utifrån. Byarna fanns långt före staden och denna relation har präglat regionen. Östersund erbjuder en samlingsplats, men hantverket och den lokala byggnadskulturen har starkare fästen i omlandets byar. Under efterkrigstiden fick arkitekter som Cyrillus Johansson och Lars Israel Wahlman möjligheten att arbeta i Östersund. Även här visade sig stadens relativa isolation och eljesthet som en fördel. Johansson och Wahlman hörde inte riktigt hemma i den svenska modernismen och funktionalismen såsom den hade utvecklats efter 1930-talet, utan odlade äldre rötter, lokalkolorit och ett estetiskt språk som stod närmare de klassiska formidealen. En modernism som vilade i sina egna traditioner. I dag är Östersund den tongivande vinterstaden i Sverige, inte minst när det gäller skidsport. Det har fått andra verksamheter, och de hus som hör till dem, att vanvårdas och glömmas bort, som just Cyrillus Johanssons inomhustennishall från 1937, som kommunen låtit förfalla till ett erbarmligt skick. Den framgångssaga som en ny producerande medelklass, värdskap av prestigeevents och inte minst ett fotbollslag som segrar på Europanivå är tydliga tecken på, har också sin baksida i starka män som sitter på flera stolar, en trång demokrati där ingen vågar inta en objektiv position och säga att något är fel, för beroendena till varandra är för starka och komplexa. När vi åker omkring i Östersund omland och besöker byarna och läser den nu nästan bortglömde hembygdsförfattaren Per Nilson-Tannér får vi även en uppfattning om att även hembygdsrörelsen bar på en alternativ modernitet. Att kampen mot utflyttandet av ungdomen och arbetsplatserna under 1900-talet inte handlade om ett entydigt tillbakablickande, utan om att aktivt arbeta för att orterna skulle leva och ha en framtid: med kraftverksutveckling, vägbyggande och skolor. Det är inställning som verkar ha smittat av sig på landskapet och staden Östersund i samma mått: en egensinnig vilja att vara modern och i sin samtid, men med det goda lokalsinnet intakt.
2019-03-08
Länk till avsnitt

#103 Staden och katastrofen

#103 Staden och katastrofen by Staden podcast
2019-02-08
Länk till avsnitt

#102 Städer i norra England ? en epilog

En kort sammanfattning och reflektion kring vår resa i städer i norra England. Lyssna också på de tre fullängdsavsnitten om Sheffield, Blackpool och Liverpool.
2019-01-04
Länk till avsnitt

#101 Norra England 3: Big in Liverpool

1927 drömde den Schweiziske psykoanalytikern Carl Jung om Liverpool. I en smutsig, dimmig, mörk stad såg han en ö av ljus i vattnet, "the pool of life". Musikjournalisten Paul Morley skriver om Liverpool att ?dess händer är smutsiga men dess sinne är öppet?. Liverpool är en stad av motsägelser. En stad som haft större rikedomar än de flesta och varit fattigare än de flesta, som alltid vänt ryggen mot England och skött sig själv, skapat sina egna sagor, ibland helt skilda från verkligheten, en världsstad som med sina övertygade och monumentala anspråk från det förra sekelskiftet vände sig ? och kanske fortfarande vänder sig ? mot Belfast, Dublin, New York. En ö i ett hav mer än en stad med ett fastland. Högst uppe på The Liver Building sitter de två fantasifåglarna vända åt varsitt håll, en mot staden och en mot havet. Nere i de stora hamnområdet som väntar på nya fastighetsinvesteringar kryper vi intill det drygt hundraåriga tobaksmagasinet som under stadens storhetstid gick under smeknamnet ?King Kong of Dockland?. Vi stryker längs muren som skiljer Regent Road från de stora mer än sekelgamla hamnbassängerna, vi kikar ut mot Merseyfloden, ser magiska klocktorn och anar sjöfararromantiken: möjligheten att ge sig av och återvända och alla som anlänt. I en stad präglad av rotlösa arbetare, en svag arbetarrörelse, styrd av en ekonomisk elit som manifesterade sitt välstånd i allt från skyskrapor som Liver Building och urinoarer för gudar på puben The Philarmonic, men mindre av offentliga investeringar. I Toxteth står radhusen som går mot horisonten fortfarande kvar, vi hittar en subtil hierarki i denna arbetarstadsdel präglad av sjömän från hela världen och av ständigt nya slum-clearences ända fram till vår tid. En stadsdel där det Mersey Beat som alla känner genom John, Paul, Ringo och George föddes, en musik präglad av den svarta befolkningen, som bott här sedan 1700-galet och omhuldats i tider av kulturell rebranding och kosmopolitism men föraktats och jagats i tider av arbetslöshet och ekonomisk nedgång. En ö präglad av sin ebb och sin flod, av det dubbla ansiktet.
2018-12-21
Länk till avsnitt

#100 Norra England 2: Fun in Blackpool

Förväntningarna ligger i luften ovanför de laga radhusen när man reser in i Blackpool. det första löftet är det höga Blackpool Tower, Eiffeltornetkopian byggt några år efter originalet, som vaktar över staden och blickar ut över havet. Blackpool blev under andra hälften av 1800-talet Norra Englands, ja ett tag kanske hela Englands, nöjes- och semesterstad nummer ett. Här samsades den nya teknikens fantasier på nöjesfältet med filmindustrins kulisser i Winter Gardens och de tre pirerna med sina teatrar, restauranger och arkadspel vilade över vattnet som hägringar om livet bortanför det dagliga arbetet. Miljoner och åter miljoner kom från kolfälten och fabrikerna. Det var arbetarklassens nöjesliv som utspelade sig här. En masskultur. Det kan tyckas länge sedan nu. Strömmarna av människor avtog efter 1970-talet. Kanske drog Benidorm och Cypern mer än den nordengelska kusten. Kanske var det teven. Idag är Blackpool en stad som försöker återupptäcka sitt populära förflutna. Man renoverar sitt ärevördiga Winter Gardens och satsar mer och mer på de årliga Illuminationerna och sägs ha varit i Las Vegas för att hotat förebilder till en uppväxling av nöjeslivet. Samtidigt har staden sedan en längre tid blivit en spelplats för den ökande fattigdomen i England. Det är hit man kommer om man har förlorat allt, säger socialarbetarna i staden. Här är fastigheterna billiga och de oseriösa fastighetsägarna är villiga att hyra ut undermåliga rum i gamla pensionatshus där ingen längre bor. Ett mörker rinner genom gatorna, samtidigt som man riggar för ännu en helg av Northern Soul-danser och Elvis Tributes. Billy Ocean var i stan också på ett utsålt Operahus. Nostalgin säljer i Blackpool, framtiden är ännu osäker.
2018-12-13
Länk till avsnitt

#99 Norra England 1: Made in Sheffield

I norra England startade den moderna världen.Där låg industrialismens och klassamhällets vagga. En grön ö i Atlanten födde ett fram ett nytt samhälle över kolgruvor, kvarnar, vävstolar, ångmaskiner, fabrikshammare, brännugnar. England hade länge en särställning. En måttstock, en föregångare ? för ekonomin, demokratin och välfärdsstaten, för det europeiska världsherraväldet. Men med tiden har särställningen försvunnit, landet verkar präglas av slitningar och ilska, populism och misstänksamhet. Idag är England på väg att lämna Europa ? eller kanske ändå inte. I tidevarvet av Global Cities, sög London all åt uppmärksamhet. Men stora delar av England och landets mindre uppmärksammade industristäder, hamnstäder, nöjesstäd, har närmast blivit osynliga.Samma fråga som hade tagit oss till Balkan för drygt ett år sedan väckte vår nyfikenhet inför norra England: Vad har hänt med samhällena? Vilka stigar från det förflutna leder fram till städerna i dag? Vad har skapats? Vad har förstörts? Vilka bor i husen? Hur låter musiken? Det här är en resa till städer i norra England, och vi startar i Sheffield. I det dramatiska landskapet som formas av floderna och bergen, med Jane Austens pastoraler åt ena hållet och Ken Loachs gruvstäder åt det andra. Stålstaden som vid en snabb anblick kan tyckas vara platsen för industrisamhällets urbild, en ansiktslös massa arbetare och flytande stål från ugnar, men som visar sig vara en stad präglad av detta dramatiska landskap. Samt en närmast envis individualism som tar plats i byarna som bygger upp staden. Staden som efter andra världskrigets Blitz skapade en helt egen variant av mångbottnad modernitet formad av landskapet och i folkets tjänst. Här lever ännu i konflikterna mellan det starka kollektivet i Sheffield och dess omgivande kol-städer och påbudet om en ny en ny medelklassindividualism från London och Margret Thatcher. Och hela tiden i sällskap med den musik som i Sheffield är både ett motstånd mot den bleka vardagen och en hyllning till dess rytmer. - - - Tack till / Thanks to: Adrian Jones, http://www.jonestheplanner.co.uk Andy Jackson, https://heeleypeoplespark.co.uk Cathy Burke
2018-12-06
Länk till avsnitt

#98 Huskvarna ? Fabriken och tingens ordning

Huskvarna ligger kilad mot den skogklädda förkastningsbranten som störtar ner mot Vättern. En bit bortanför och nedanför ligger Jönköping vid vattennivån. 1689 flyttade den vapentillverkningen för den svenska armén man under en tid drivit i Jönköping ? Jönköpings faktori ? till en ny plats. Kraften i vattnet i Dunkehallaravinen i Jönköping räckte inte till för att borra piporna. Man sökte och hittade en större höjdskillnad. Där uppe invid förkastningsbranten, vid fallen vid Huskvarnaån. Där hamnade den vapenfabrik som blev början på Huskvarna. I Jönköping hade holländska ingenjörer vid den här tiden upp 1600-talet under en tid ritat på stadsplaner som skulle vara försvarsanläggningar, taggiga vassa bastioner och kanaler mellan Munksjön och Vättern. Vi åkte upp från Vättern, upp för branten till det Huskvarna som började där i stormaktstiden. Men som sedan dess varit en nästan obruten historia av att göra saker, saker man använder, i ett företag i centrum som är källan, källan som var vattenfallen. En plats definierad av det den gör. En typ av samhälle som finns överallt i Sverige och i världen, en urbanitet präglad av produktion. Kanske har vi börjat glömma den här typen av platser i tjänste- och finanssamhället. Men i Huskvarna är det en produktion som egentligen aldrig har försvunnit och som kommit att prägla närmast all förändring i samhället. Produkter som vi alla har köpt. Vi åkte upp för branten till det Huskvarna vars historia började där med vapentillverkningen i slutet av 1600-talet. En plats till stora delar definierad av det den tillverkat. Saker som de flesta av oss någon gång har köpt eller använt. Huskvarna har blivit hela Sveriges maskinpark. Deras tillverkningskatalog är en berättelse om Sverige från 1689 och framåt: Hagelvapen, revolvern, den dubbelpipiga jaktbössan, automatkarbinen modell 4, symaskiner, spisar, kaminer, kafferostare, mandelkvarnar, fotogenkök, våffeljärn, cyklar motorcyklar, mopeder, gräsklippare, värmepannor, tvättmaskiner, diskmaskiner, utombordsmotorer, mikrovågsugnar, motorsågar, röjsågar, kapare, häcksaxar, lövblåsare, snöslungor, robotgräsklippare ,
2018-11-04
Länk till avsnitt

#97 Staden och tiden

Staden kan, förutom att betraktas som en byggd storskalig struktur, också betraktas som bestående av små handlingar och vardagliga rörelser ? som en tidsgeografi. I varje nu händer tre ting: något nyskapas, något förstörs, och något överlever, skriver tidsgeografen Torsten Hägerstrand. Så byggs staden också av livsbanor som korsas ? eller inte korsas. När den moderna staden föds på 1800-talet mångdubblas de möjliga tillfällen där livsbanor möts. Vem du möter kan avgöra ditt öde. I byarna hade var hållplatserna på livets bussresa fastställda, flytten till den nya staden ändrade på detta. Under mellankrigstiden skapas en ny människa, den som CG Ljung kallar den omogna människan, tiden är en ?högkonjunktur för den eviga omognaden?. Den nya staden skapar idén om Tillfället, det som ska förändra allt, och bilden av att den belönar människor som inte binder sig utan väntar på Tillfället. I ett avsnitt om staden och tiden ser vi hur vår relation till plats har förändrats av vår relation till tiden. Järnvägen och telegrafen skapar hastigheten och frigör människan från det lokala. Fotografiet gör det möjligt att återvända till samma ögonblick ? och att resta i tid och rum ? om och om igen.Fotografen Edward Muybridge fotograferar en hästs rörelse med 24 kameror. Vi kunde nu styra hästens rörelser. Skulptören Auguste Rodin protesterar: "It is the artist who is truthful and it is photography which lies, for in reality time does not stop.? Teknologin omformar människors medvetande. Rebecka Solnit beskriver det som att de kliver ur den givna rörelsens flod ? naturen, musklerna, vinden ? upp i den fria rörelsens tunna atmosfär där inget stoppar dem men inget heter håller dem uppe. Det lokala ersättas av rörelsen. Tidtabeller, cigaretter, flasköl och espressokaffe är alla delar i den nya tidens högre hastigheter. Idag kan vi sitta i denna tunna atmosfär, på en snabbmatsrestaurang i stadens periferi omgivna av hastighet och känna både tomhet och lugn i alltings utbytbarhet. Vi kan göra uppror mot stämpelklockan med flextid och slowfood. Men är vi våra egna tidsstudiemän i en stadsmiljö som trimmats till perfektion som en klocka? RÄTTELSER: I avsnittet omnämns Amelia Earhart, den första kvinnan att flyga över Atlanten, med fel namn och hästen som Muybridge fotograferade tog sig fram i galopp inget annat.
2018-10-05
Länk till avsnitt

#95 Den politiska vandringen ? Liljeholmen till Årsta

Vi ville bjuda in lyssnaren till en politisk vandring, och på så sätt också till det som är vår metod, det vi försöker att göra. Den politiska vandringen är en övning i närvaro och detaljer. Stadsmiljön är en ?kollektiv bildningsbank? ? som ett folkbibliotek, tillgänglig för alla. Vi bär alla på en naturlig ?normativ impuls? som styr hur vi förhåller oss till byggd miljö, vi ser med preferenser och gör sociala omdömen: vackert, fult, bra kvarter, dåligt område ? ?där skulle man inte vilja bo!? I ett större perspektiv är den normativa impulsen ett uttryck för den grundläggande politiska naturen i att skapa och förändra den byggda miljön. Vi använder den normativas impulsen för att kartlägga och göra staden begriplig. Men den står också i vägen för blicken, den behöver saktas ned, för att man ska få syn på det som egentligen finns där, och varför stadslandskapet ser ut som det gör. Det är det som är den politiska vandringens yttersta syfte, att sakta ner, att skärpa blicken, att se. Just den här politiska vandringen vi ska göra går mellan två stadsdelar i södra Stockholm, Liljeholmen och Årsta, de ligger tre kilometer ifrån varandra men det är svårt att hitta två områden som är så pass extrema och samtidigt ligger så nära varandra att man kan vandra mellan dem. Det finns i varje tid stadsbyggnadsprojekt som blir tydliga exponenter för tidens anda. Ibland är de kanske mer extrema än det som kommer efter, men deras roll som referenser lever vidare. Liljeholmen som ett marknadsliberalt projekt i vår samtid och Årsta som en prototyp för efterkrigstidens sociala grannskapsplanering. När vi vandrar in i Årsta kommer vi ha Liljeholmen i fötterna, och när vi sedan tar bussen tillbaka mot Liljeholmen är det med minnet av Årsta.
2018-09-07
Länk till avsnitt

#94 Islamsk stad ? lagen, teglet och tyget

Vi kommer till Tunis med en taxi till medinan ? den gamla islamska staden ? från flygplatsen. Vi är väntade. Isabel och Selim öppnar sin dörr för oss. Vi kliver in i vardagen. In i bostadshuset. Vi tänkte i de avslutande delarna av vår serie från Maghreb dyka djupare in i de traditionella formerna för städer i Nordafrika och Mellanöstern, vilket också blir ett försök att förstå islams etiska principer. Islam är ?grannskaplig? när Koranens text läggs ut i förklaringar om hur man faktiskt ska agera i den fysiska världen när det gäller stadsbyggande. Bostadshuset är den viktigaste formen för islamska och arabiska städer. Husen har sammanfogats som tält, de gamla städerna har växt fram ur en nomadisk kultur. Teglet bär på ett minne av tyg. Tältduken blev tegelväggen, den vita. Väggarna som sammanfogar bostadshusen med varandra, den fjärde väggen ska skänkas till din nya granne. Väggen och muren i bostäderna är sammanlänkande, inte åtskiljande. Men vänder man sig ut mot gatan blir väggen, muren, en gräns. Som skiljer utsidan från insidan så klart. Men också det heliga från det världsliga. Muslimer från icke muslimer, nästa värld från den här här världen, och kvinnor från män. Huset och familjerna är patriarkala ?utåt? och matriarkala ?inåt?. Men nu är det 2000-tal. ?En besökare i Fés kommer", skriver sociologen Rachel Newcomb "att se fler kvinnor än någonsin i det offentliga rummet, på väg från hemmet till arbetet, från skolan till marknaden, alltid aktiva, i rörelse?. Men, skriver hon också, ?hur kvinnor upplever det offentliga rummet är kulturellt distinkt, skammens och gästfrihetens etik guidar dem medan de argumenterar över hur de ska röra sig i världen?. Vår resa i Maghreb har velat ta sig in på insidan. Vi har velat vara väntade. Vi har inte velat bli en av dessa priviligierade, figurerna från utsidan, som upplever staden och dess byggandet självmedvetet, som från ett socialt avstånd, eller ett estetiskt avstånd. Eller båda. Orientalismen har följt oss, eller kanske snarare gått framför oss. Vad säger oss litteraturen om alla önskningar, rädslor, fantasier ? som under lång tid har förknippats med ?ORIENTEN? och inte sällan förvrängt blicken hos den utifrånkommande? TACK: Emin Turki Lina Lagerström, Memia Belkaid, Sami Aloulou, Emilia Jansson på arkitektkonotet septembre Selim och Isabelle väntade oss i sitt hem i Tunis Ylva Frid Abedellah Handa Aziza Chaouni Marinella Gisotti
2018-06-18
Länk till avsnitt

# 93 Fès ? floden och muren

# 93 Fès ? floden och muren by Staden podcast
2018-05-18
Länk till avsnitt

#92 Tunis ? porten mot våren

Med Tunis inleder vi en tredelad serie om städer, politik och gestaltning i Maghreb, den delen i den arabisk-islamska världen som i sedan expansionen påå 700-talet är ?väst? ? där solen går ned. Det är ett område med uråldriga handels- och karavanvägar från Nordafrika till Mellanöstern; med marknader som har bundit Medelhavet med Sahara och södra delarna av Afrika. Tunisien var ett franskt protektorat mellan 1882 och 1956, men landet och staden Tunis, har alltid sökt sina egna vägar mot progressivitet och reformer. Ännu i dag är Tunisien det enda landet som lyckades genomföra och behålla en demokrati efter den arabiska våren 2011. Tunis bär på många ansikten: den äldsta delen ? Medinan ? var länge en eftersatt och ohälsosam slum dit människor endast begav sig, av gammal sedvänja, under Ramadan. Idag är den ett världskulturarv med häpnadsväckande skönhetsvärden och spirande nya investeringar. Den franska staden ? Downtown ? som de nya makthavarna byggde efter 1880-talet står i stark kontrast: boulevarder och promnadstråk, trädalleer och monumentalbyggnader. När man korsat Tunisbukten fortsätter staden dessutom med de ursprunligen äldsta delarna: Karthago, La Marsa ? mytologiska platser som pekar mot stadsregionen som maktcentra under antiken och ärkefiende till Romarriket ? som i dag är välmående villaförstäder med en ambient av arkeologiska parker. Tunis är de starka kontrasternas stad, där de till synes oförenliga miljöerna och politiska viljorna söker förening. En stad där tradition och modernism sökt gå armkrok i vardagen.
2018-05-04
Länk till avsnitt

#91 Staden och känslorna

Äckel. Nervositet. Melankoli. Passion. När städer förändras kopplas känslor till dessa förändringar. Om man då gör en karta över staden där man ritar ut dessa enskilda känslor, kan man i vissa tider ana trådar som löper samman, tvinnas till känslovävar. En stadens underliggande temperament, en färgskala, från dystert blått till nervöst rött, mellan kväljande svart och flegmatiskt gult.
2018-04-06
Länk till avsnitt

#90 Landskrona ? en andra chans

Det är ingen hemlighet att Landskrona har mått väldigt dåligt under en tid. Arbetslösheten har varit hög, skattekraften låg och de sociala bekymren överhängande. För vår del drog Landskrona vår nyfikenhet till sig därför att det berättades om den som en stad med en närmast amerikansk typ av segregation: fattiga, arbetslösa minoritetsgrupper i centrum och mer etablerad och medelklassig befolkning i villaområden och stadsdelar runt stadskärnan. Men staden arbetar nu intensivt för att komma tillrätta med sitt prekära läge, för att få bort fattigdomen och kriminaliteten, gängen, i centrum och på Öster. Man kan visa upp lyckade satsningar på kultur och framför allt fotografi ? och man har salufört sig till nya invånare med pengar och ambitioner med nybyggda bostadsområden vid havet. Det paradoxala är dock att den slitna och otrygga stad som Landskronas politiker och företagare har bestämt sig för att mota bort ? också hade gett en del människor en andra chans, människor som kanske var uträknade på andra håll ? just för att tröskeln i Landskrona hade varit så låg, att det fanns en bostad, och en stad, som släppt in en. Landskrona skulle kunna vara den perfekta berättelsen om förfall och revansch. Men egentligen är berättelsen om Landskrona mycket mer komplex än så. En stad som ofta varit i osynk med sina egna ambitioner. En stad som vill känna sina invånare men som ständigt huserat främlingar. En stad som återkommande fått sin rock lagad, för att sedan slita sönder den igen. Tack till Måns Back Nilsson, lärare på Studiemotiverande folkhögskolekurs, Albins folkhögskola i Landskrona Svend Dahl, skribent Kenneth Håkansson, ordförande Landskronahem
2018-03-09
Länk till avsnitt
Hur lyssnar man på podcast?

En liten tjänst av I'm With Friends. Finns även på engelska.
Uppdateras med hjälp från iTunes.