Alex Room Service - En podcast om (oftast) KISS

Jag håller låda i ett avsnitt som handlar om boxar av alla de slag. Men mest om Kissboxar. 

Litteraturanalysen fortskrider. Denna gång spenderar vi mest tid kring året 1975, med osannolika och osammanhängande utflykter till såväl kringliggande som ej kringliggande år.

1989 ville Paul spela konserter utan kraven från den stora Kissmaskinen bakom sig. Det är vi alla extremt tacksamma för. 

Jag åkte till Göteborg för att prata med Carl Linnaeus om vad vi gjorde på sommaren för 25 år sedan. En hisnande resa i buss 1996 blev en häpnadsväckande resa på minnenas autobahn 2021.

Kiss har varit med på amerikansk tv så nu står världen (nåja) i brand. Själv har jag engagerat mig i att fånga de många sekunder av bildlig glädje som låg gömt i programmet.

När det inte gick att filma konserter gjorde folk det ändå. Det och mycket annat avhandlas i ett avsnitt tillägnat några få bildrutor per sekund.

Ingen har någonsin grävt i Peter Criss 90-tal förrän nu. Det var sannerligen på tiden.

Det kommer så många vykort till redaktionen att jag fick ägna ett helt avsnitt åt att besvara tittar- och lyssnarfrågor om allt och ingenting.

Jag firar ett speciellt jubileum med lite tankar om livets förgänglighet följt av en lång och detaljrik saga om skojiga inspelningar.

Jag tar pulsen på Jordan Rudess från Dream Theater och Liquid Tension Experiment i en avslappnad eftermiddagshalvtimme. Lite skypeigt ljud, men å andra sidan hade jag inget kaffe heller.

Ett av mina favoritband är Dream Theater så jag tyckte att de och deras avfällingar förtjänar ett eget avsnitt. Eller kanske två.

Med spade, hacka, kratta och lök gräver jag djupare i Dynasty än vad någon tidigare gjort. Tidigare begravda hemligheter lyfts upp i ljuset och långsökta slutsatser dras.

Jag ringer in det nya året tillsammans med Carl i ett samtal som blev mycket mer ostrukturerat än vad vi egentligen tänkt. Lite störningar hos Nackasändaren dyker upp i min mikrofon också. Allt som vanligt, alltså.

Det gick min själ att släppa fyra avsnitt samtidigt! Vem hade trott det? I detta sista avsnitt för 2020 jagar vi runt i Genes skattkista och äter en pepparkaka!

Rymden. En magisk plats. Full av stjärnor, planeter och Ace som är full. Eller glad. Eller båda.

Vi fortsätter med en genomgång av den mest KISS-lika av soloskivorna. Och blir störda av en störig person som stör.

I ett inslag av överdådighet funderar jag på om det som julspecial i år går att göra som Kiss - släppa FYRA avsnitt samtidigt. Never before seen! Eller hört i alla fall. Först ut är kattens historia.

Ingenting är som det ska eller blir som det borde, så det blev inte detta avsnittet heller. Men lite hösttankar hann jag åtminstone med. Och en hel del Deep Purple.

Innan detta avsnitt hade jag aldrig lyssnat igenom hela Double Platinum på riktigt. Det har jag gjort nu.

Ett svagt osammanhängande avsnitt om både det ena och det andra. Och det tredje.

En special om Rock And roll Over är ju aldrig fel. Tiden, skivan, turnén. Och lite, bara lite om allt annat.

Sida för sida tar vi oss framåt i denna mastodontbok. Åren 1974-75 avverkas i rasande takt och kanske bjuds det på tips på brittiska komediserier också. Hur hinner jag med allt?

Någon sade: "kan du inte prata om Alive II?". "Jo det kan jag visst", svarade jag.

Podden firar fem år med att lansera något nytt! Vi kliver av den väl upptrampade stigen och ser vad vi hittar där. Lite Arizona, några blodiga monster och lite livsfarlig rockmusik kanske?

4 nya och 8 gamla, en podd om en samling uppenbarligen baserad på jämna siffror.

Alex terapipratar om det som gör honom lycklig: liveinspelningar, listor och gamla folkparker.

Att prata om en enda låt i över en timme. Can it be done? It can be done!

Ytterligare 18 sidor av mastodontverket Kisstory avverkas.

Till minne av katten Doris.

Alex stirrar stint på, eller blänger friskt på, nej kisar svagt mot den stundtals gräsliga men mestadels fantastiska julefilmen Kiss Exposed!

Destroyer är på många sätt en milstolpe för bandet, men också en skiva som sätter griller i huvudet på mig. Och även bandet, åtminstone initialt.

Alla har väl hört samlingsskivan Smashes, Thrashes & Hits men hur många har egentligen lyssnat på den? Det har jag gjort.

En homage till alla som någonsin haft med sig en bandspelare eller videokamera på en konsert i Sverige.

I en studio på hans skola i Tingsryd grottar jag och Andreas Carlsson ner oss i Paul Stanley och Live To Win. Och en hel del annat.

Idag pratar jag om och kring tiden från Crazy Nights till Hot In The Shade.

Ytterligare tjugofem sidor gås igenom. Samt Elsa Beskow. Och lite annat.

I över en timme sitter jag och Carl och pratar om allt sånt vi bryr oss om. Precis som vi gjort de senaste trettio åren, fast denna gång spelade vi in ljudet.

Nu är det dags att analysera den gigantiska boken Kisstory från 1995. Detta blev del ett i en antagligen lång serie eftersom jag bara hann sjutton sidor in på en timme.

En lång harang om Lick It Up-tiden.Hur såg de egentligen ut under sminket? Det var en spännande tid då som förvandlats till en märklig tid idag.

Idag pratar jag om grejer som hänt i mars. Och en annan grej som egentligen är viktigare. Men rätt mycket om mars.

Äntligen går jag igenom Unmasked, skivan med det mest missvisande namnet.

Eftersom det är jubileum - 40 år och 4 månader sedan soloskivorna släpptes - tyckte jag det var dags att släppa lös dessa ur sin bur.

In my first episode in English I dig deep into the Carnival Of Souls-album together with none other than Bruce Kulick.

I årets julspecial går jag på allmän begäran igenom den legendariska svenska boken Still On Fire och häpnar över dess innehåll!

Jag fick lite feeling efter Bruce Kulicks låtlistor på Kiss Kruisen, vilket fick mig att fundera på hur Carnival Of Souls egentligen låter.

Jag böjer mig för folkets önskemål och funderar kring debaclet som kallas Psycho Circus. Kanske med en positiv twist i slutet.

I avsnitt 50 blir jag 11 år igen och förundras över att det gått trettio år sedan jag såg min första konsert.

En genomgång av 80- och 90talets alla soloutsvävningar, eller "hur många versioner av Detroit rock city behöver världen egentligen?".

70 minuter om tiden runt Asylum. Blir jag inte galen nu så blir jag det aldrig. Eller åtminstone inte förrän nästa gång.

Den fjärde och avslutande genomgången av Genes jättebox. Har jag blivit något klokare av detta? Det får tiden utvisa.