Johan & Roger har ett samtal om gränser som landar i att vi blir väldigt berörda av alla anhöriga som orkar sätta gränser och ta ansvar för alkoholisten.
Vi pratar om att vi tidigare var gränslösa, om att vi såg gränser som "hinder för vår frihet”, om att hålla skenet uppe så att det verkade som att vi drack normalt, om att vi som alkoholister inte kunde låta bli att gå över gränser, om ”whataboutism” som försvar för vårt drickande, om att det är ungefär lika lätt att argumentera med en alkoholist som med Donald Trump (som för övrigt är nykterist!), om hur själviska, hänsynslösa och respektlösa vi var när vi drack, och om att anhöriga som försökte sätta kärleksfulla gränser blev avfärdade.
Vi försöker oss också på att prata lite om det tuffa, tunga och ofta otacksamma ansvaret som anhöriga har – att sätta gränser som får konsekvenser – det är jättesvårt för oss att ge råd till er som är i den situationen, men vi gör ett ödmjukt försök. Ett stort TACK alla magiska anhöriga som orkar vara kvar och ta ansvar. Ta hand om er – ni är riktiga hjältar!
PS. Ha överseende med bristande ljudkvalitet, någonting spökade vid inspelningen.