Alkispodden bjuder in Johans lillebror Jacob till ett samtal om brödernas olika missbrukarkarriärer och hur de blev nyktra med ett par års mellanrum.
Vi pratar om hur det kändes för Jacob när Johan blev nykter, om svartklubbar i Göteborg och broderliga svek, om smuggeöl och att somna i snödrivor, om att vilja fly från sig själv och våga prata med andra, om att hitta ett gymnasieprogram där man kan vara påverkad och gå i skolan samtidigt, om att inte orka vänta till fredag för att få dricka igen, om att vara storebror på distans och få rapporter om ambulansfärder, om att hamna på öppenvården via socialtjänsten och vara yngst, om att vara nykter halva dagar och dricka alkohol andra halvan och samtidigt tänka att man är nykter, om att insjukna i hepatit, bli helt gul och åka taxi från Danderyd till Sundsvall, om att ta droger i skolan varje dag och bli bjuden på heroin, om att dricka för att inte få ångest eller bli otrevlig, om att aldrig kunna släppa missbruket helt utan hellre byta substanser och dribbla med sig själv, om bipolär sjukdom och alkohol som trigger, om medicinering och självmedicinering, om psykoser och hallucinationer med bingolottohjul och väsen som pratar, om att stappla in nervös på ett NA-möte och nästan kräkas, om att få ett epilepsianfall i Wien och köpa nätdroger från Allgemaines Krankenhaus, om att blunda för missbruket hos de som står oss nära, om att spola ner alla droger och hälla ut all alkohol och ändå inte kunna bli nykter, om att påminna sig själv om att man är beroende, om att bli inlagd på psykiatrisk avdelning i nykterheten och om att dela tillfrisknandets väg tillsammans med sin bror och få retroaktiv förståelse för varandras beteende.
Vi avrundar med att skicka kärlek till Johan och Jacobs föräldrar för att de har stått ut med mycket oro och gett så mycket stöd under alla dessa år, och att det bästa sättet att säga förlåt är att göra annorlunda och bli nykter.