Allvarligt talat är ett program som bygger på frågor från dig som lyssnar. Horace Engdahl besvarar lyssnarnas frågor om livet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Allvarligt talat är ett program som bygger på frågor från vår publik. I vårt sjätte program svarar Horace Engdahl på följande frågor:
Kan det vara bra att ha tråkigt, som Alfons Åbergs farmor sa? Erica Gunnarsdotter
Varför kan vi inte unna oss att gråta och visa det för omvärlden? Katarina Nyberg
Finns det ett genuint, personligt sätt att leva, kan man välja det? Samuel Teeland
Kan man tvinga på andra sin övertygelse mot personens önskan? Lars Zettergren
Publikreaktioner
Hej
Jag hoppas verkligen det blir en ny säsong. Fantastiskt koncept. Det är en ynnest att få lyssna när författare av denna klass berättar om sina funderingar. Verkligen, verkligen bra. Jag återkommer med frågor om det blir tillfälle.
Med vänlig hälsning,
Patrik Magnusson
Hej!
Tack för ett av de bästa programmen i radio. Jag brukar ladda ner och lyssna när det passar.
Olof Glemme
Hej redaktionen, vill bara framföra mitt tack! Allvarligt talat är ett fantastiskt program. Inga frågor är för stora eller för små, reflektionerna är spänstiga och insiktsfulla. Jag som lyssnare känner mig rikare, mindre ensam och mera lycklig. Det är kul att vara lyssnare.
Tack Maj Lagervall
Hej!
Tack för ett fint och tankeväckande program.
Min fråga är varför oro växer och kan bli så mycket starkare precis innan man ska sova? Småsaker blåses upp till gigantiska problem och på morgonen är ofta problemet löst eller åtminstone känns det lättare.
Med vänlig hälsning,
Johanna Widlund
Efter sex veckors stenhårt filmande ovanför polcirkeln har en timme med Horace fyllt upp samtliga tömda kreativa förråd. Tack för ett inspirerande och berikande program!
Vänliga hälsningar,
Måns Mårlind
Att lyssna till Horace Engdahl i “ Allvarligt talat” i dag var en ren njutning!
Med vänliga P 1 – lyssnarhälsningar
Åke Mezan
Hej Allvarligt talat
Tack för ett alldeles lysande program. Nog ett av de bästa jag någonsin lyssnat på. Lena Andersson och Horace Engdahl är mina favoriter. Fortsätt i samma anda och snälla gör detta till ett stående program i tablån!
Min fråga:
Sedan en liten tid tillbaka har bekanta som befinner sig i den perifera kretsen av bekantskaper gästat mina drömmar.
Det är nämligen så, att trots att jag varit passiv i relationen till dessa bekanta så blir jag alltjämt näst intill förbaskad när jag i sociala medier upptäcker att de har haft fest eller ställt med bröllop utan att bjuda mig. Jag känner mig pinsam som lägger så förtvivlat med energi på att vilja vara inbjuden till fest hos folk jag inte bryr mig om. Jag bjuder ju ej heller dem på fest. Det är ju helt bisarrt när man tänker efter, snudd på skrattretande. Jag drar mig till minnes hur jag betedde mig i barndomen, gentemot ungdomsgården som var förlagd i närheten till mitt föräldrahem. Dit gick alla när det var disco, och med en sådan självklarhet. Det var som att de tänkte:
"Där är ju alla, jag går dit."
Samtidigt som jag tänkte
"Där är ju alla, jag går hem."
Jag är nyfiken - vad kan detta bero på? //Tyvärr besvaras inte frågor som kommer in under sändningsperioden. Allvarligt talat förbandas under försommaren red anm//
Vänliga hej
Mackan
Musik i programmet:
Richard Galliano med Toots Thielemans
Laurita
Matti Bye
Sternkarten från Cd Bethanien
Charlie Haden Quartet West
Here´s looking at you
Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”
musik lagd av Anton Karis
producent Susanna Einerstam
[email protected]