Vid två olika ultraljud vändes Marissa Fröséns värld uppochner. Först när det stod klart att lilla Walter inte skulle bli storebror till ett syskon – utan till tre. Och sedan vid ett rutinultraljud när läkaren upptäckte att ett av barnen inte längre levde. Och att de alla snabbt behövde komma ut.
Nu berättar hon om sorgen, kärleken och anknytningsprocessen. Och om rädslan över att alla sammanhang främst ses som just Mamman Som Förlorade Ett Barn.