39 avsnitt • Längd: 35 min • Oregelbundet
Arbetarlitteratur är litteratur som vill förändra. Det är kultur, politik och historia. Förläggaren Mattias Torstensson pratar med författarna och forskarna om böckerna, författarskapen och arbetarnas historia.
The podcast Arbetarlitteratur is created by Mattias Torstensson. The podcast and the artwork on this page are embedded on this page using the public podcast feed (RSS).
Stig Sjödin är en av våra mest inflytelserika arbetarpoeter. Hans diktsamling Sotfragment lade grunden för en helt ny typ av poesi och drag från den kan skönjas i en stor del av samtidslitteraturen.
Aldrig förut hade en poet skrivit poesi om industriarbetare. När Stig Sjödins diktsamling Sotfragment utkom 1949 var den något helt nytt. Redan då insåg man att det skulle bli epokgörande.
Sjödin arbetade tio år på järnverket i Sandviken. Därifrån hämtade han material till sina dikter. Sotfragment består av två delar. I den första berättar en jag-berättare om sitt arbete vid järnverket, den andra är porträtt av människotyper i bruksorten. Det är ingen ljus bild av arbete som ges i Sotfragment. Arbetet är hårt, slitsamt och utan andlig mening. Arbetsplatsolyckor och kroppar som tar stryk är vanliga teman hos Sjödin.
Sjödin var också en rörelsepoet. Det innebär att han skrev dikter för en rörelse, i det här fallet arbetarrörelsen. Hans dikter publicerades i fackföreningspressen och Sjödin läste dem vid fackföreningsmöten. Men han skilde sig från andra rörelsepoeter genom att slå vakt om sitt oberoende. Sjödin ansåg att dikten inte bara skulle bidra till kampvilja, så som den gamla kamplyriken gjort, utan också skulle utveckla det ideologiska och intellektuella tänkandet inom rörelsen.
Under 70-talet anslöt sig Sjödin till den nyenkla poesin. Det var en motreaktion mot modernismens symboliska och komplicerade språk. Den nyenkla poesin skulle skildra vardagliga händelser på ett språk som alla förstod. I diktsamlingar som Har ni flaggproblem? och Klarspråk skrev han några av sina mest älskade dikter. Trots det står diktsamlingarna i skuggan av Sotfragment. Förklaringen är troligen Sotfragments betydelse för efterföljande arbetarlitteratur, en betydelse som knappast kan överdrivas.
I avsnittet medverkar litteraturvetaren Magnus Nilsson som skrivit boken Kampdiktare i folkhemmet, där han studerar de dikter som Sjödin publicerade i fackföreningspressen. Också litteraturkritikern Rasmus Landström, som fick 2021 års Stig Sjödin-pris deltar. Även författaren Bernt Olov Andersson som varit initiativtagare till Stig Sjödin-sällskapet och var vän med Sjödin medverkar.
Arbetarlitteraturen har återkommit. Det menar litteraturkritikern Rasmus Landström. I boken Arbetarlitteraturens återkomst beskriver han hur återkomsten börjar under 2000-talet med storsäljande böcker som Åsa Lindeborgs Mig äger ingen och Susanna Alakosis Svinalängorna. Arbetarlitteraturens moderna guldålder fortsätter sedan med 2010-talets arbetsplatsskildringar, dit bland annat Kristian Lundbergs Yarden och Jenny Wrangborgs Kallskänken hör.
Varför återkommer arbetarlitteraturen just nu? Det är en av frågorna som Rasmus Landström svarar på i detta avsnitt av podcasten. Vi pratar om den moderna arbetarlitteraturen, vad som skiljer den mot tidigare arbetarlitteratur, samt spånar om vad framtidens arbetarlitteratur kommer handla om.
Rasmus Landström är litteraturkritiker och skriver i bland annat Aftonbladet, ETC, Göterborgs-posten och Helsingborgs Dagblad. Förutom Arbetarlitteraturens återkomst har han skrivit boken Coronateserna.
Foto: Verbal Förlag
Det är dags för en ny säsong av podcasten Arbetarlitteratur och vi inleder med ett avsnitt om en bortglömd klassiker! Molly Johnson var bara 24 år när hon skrev sin hyllade debutbok Pansarkryssaren. Inspiration fick hon från Sergej Eisensteins film Pansarkryssaren Potemkin som hon hade sett på bio i Folkets hus i Hofors. Filmen skildrar ett myteri ombord på ett av Svartahavsflottans fartyg under revolutionsåret 1905.
I Molly Johnsons roman pressar sig pansarkryssaren fram genom ån och stannar utanför järnverket i den fiktiva orten Grusviken. Matroserna kommer med budskapet om revolution till de häpna järnverksarbetarna. Parallellt med händelserna i Grusviken utspelar sig berättelsen på ett lyxhotell på Grand Bahamas, där överklassen lever lyx och förtrycker ursprungsbefolkningen. Det koloniala perspektivet är före sin tid och trots att romanen inte ens är hundra sidor lång lyckas den skildra hela vår värld och hur den hänger samman på ett mästerligt vis.
Boken saknar det klassiska romaner har; en huvudperson och en stark intrig. Ändå är den oerhört fängslande. Som läsare undrar man hur författaren har lyckats.
Molly Johnson föddes 1931 och väste upp i ett arbetarhem i Hofors. Hon var bara 24 år när hon skrev Pansarkryssaren. Det är unikt. De flesta kvinnliga arbetarförfattare debuterade sent i livet. Det kunde varit en lovande författarkarriär, men Molly Johnson skrev faktiskt inte mer än två romaner, varför det? Om det och mycket annat får du höra i avsnittet! Medverkar gör författaren och litteraturkritikern Anneli Jordahl samt författaren Anna Jörgensdotter.
Den här gången bjuder vi på ett samtal inspelat inför publik! Den 5 september besökte jag och Marie Statarmuseet i Torup utanför Malmö. Det var Litteraturrundan och vi var inbjudna för att prata om vittnesmål och litteratur utifrån Maries avhandling i pedagogik Det omöjliga vittnandet.
Såhär såg det ut i programbladet:
Statarmuseet gästas av podcasten Arbetarlitteratur för en live-inspelning, med folkbildaren och förläggaren Mattias Torstensson och författaren och lektorn vid Södertörns högskola Marie Hållander. I ett samtal om relationen mellan dikt och verklighet, om arbetarlitteratur och de som genom litteraturen vittnat om sina levnadsvillkor. Kan böcker och vittnesmål förändra världen? Vilken roll hade statarlitteraturen för statarsystemets avskaffande? Vem kan vittna om sitt liv och hur gör man? Samtalet tar avstamp i Maries avhandling Det omöjliga vittnandet.
Ur Programbladet för Litteraturrundan
En ny säsong av podcasten är här! I första avsnittet pratar vi om skogen!
Skogen är till för människan, det är vår slutsats. Antingen i form av rekreation eller produktion. I vår moderna värld har skogen fått en nästan religiös betydelse. Den är det äkta. Samtidigt är all skog i Sverige planterad. Antingen för att vi ska tillbringa vår fritid där eller för att vi ska hugga ner den för råmaterial.
Vi snackar om litteraturen som skildrar skogen. För några år sedan vann Sven Olov Karlsson Augustpriset i den facklitterära kategorin för sin bok Brandvakten, där han skildrar den stora skogsbranden i Västmanland 2014. En brand som det moderna skogsbruket hade stor skuld till. Vi pratar om Karlssons bok, liksom vi pratar om de böcker som skildrat arbetet i skogen. Så som Eyvind Johnsons Nu var det 1914, Göran Palms Vintersaga, Moa Martinson, Sara Lidman och Harry Martinson, såklart.
Vi pratar också om vår personliga relation till skogen, både stadens och landsbygdens skog.
Säsongens sista avsnitt av podcasten Arbetarlitteratur handlar om Ingrid Sjöstrand! Sjöstrand har skrivit ett flertal diktsamlingar för både barn och vuxna. Hon är en viktig poet som använts flitigt inom kvinnorörelsen och fredsrörelsen.
Folkbildningen har varit en central del av den svenska arbetarrörelsen. För att ta makten över samhället krävdes bildade människor. Folkhögskolan gav många begåvningar ur arbetarklassen möjlighet att studera, och många av studenterna gick senare vidare till politiken, facken och journalistiken. Även arbetarlitteraturen har bildningen att tacka för mycket, liksom bildningen har litteraturen att tacka. Många arbetarförfattare fick sin bildning genom folkhögskolorna. Men vad är bildning? Hur skiljer den sig mot utbildning? Och hur ska vi se på begreppet fostran? Hur mår bildningsrörelsen idag och vad kan litteraturen göra? Vi pratar om folkbildning utifrån litteraturprofessorn Beata Agrells bok Maria Sandel och folkbildningen. En medlemsbok utgiven av Maria Sandel-sällskapet. Maria Sandel som var en av våra tidigaste arbetarförfattare och den första kvinnliga.
”jag måste få in mer pengar. / det är jag. som måste få in mer pengar.” skriver Johan Jönsson återkommande i sin senaste diktsamling. Och ja, pengar har alltid varit författarens problem. Skrivandet är sällan en ekonomiskt lönsam sysselsättning. Vad gör det med litteraturen? Vilka är det som fått möjlighet att skriva? Jo, de som har pengarna, såklart. ”Jag känner många författare som tvingas leva på sina föräldrars förmögenhet” som en författare uttryckte det. Citatet säger ganska mycket om vem det är som får skriva, jo den som har föräödrar med en förmögenhet. I det här avsnittet pratar vi om litteraturens förhållande till pengar, utifrån Evin Ahmads bok En dag ska jag bygga ett slott av pengar.
Hur gör alla de med skrivardrömmar som inte kan ”tvingas” leva på sina föräldrars förmögenhet? De som aldrig träffat en författare och inte vet vilka vägar som är möjliga? Mattias och Marie diskuterar skrivandet och författarskapet utifrån Anneli Jordahls essä Orm med två huvuden.
Är ensamhet en förutsättning för skrivandet? Det är åtminstone svårt att skriva med svärmor över axeln. Vill du skriva på tåg är ett bra tips att lägga ryggsäcken på sätet bredvid så att du slipper sitta intill någon som studerar din skärm. Dessutom om ensamhet i det kollektiva skrivandet, för visst är det en förutsättning även där?
En liten tjänst av I'm With Friends. Finns även på engelska.