Tomrummet (Pseudo-Dionysios del 3 av 9)

Allt är meningslöst. Ingenting betyder något. Gott och ont, rätt och fel är bara ett jagande efter vind.

I tomrummet avkläds vi alla tankar och uppfattningar. Trots att den moderna världen delvis blivit till genom mötet med mörkret i detta rum, framstår det för oss som obehagligt och skrämmande.

Vi ryggar undan och stänger igen dörren. Inte främst för att det kanske skulle finnas något där inne som skrämmer oss. Utan snarare för att där, blir allt tomt. Kylan är så kompakt. Så total. Där inne finns den sanning som avkläder oss alla lager av lögner förutan vilka, vi skulle gå under.

Gud är död, skriver Nietzsche. Ja, den medeltida Gudsuppfattningen gick under i tomrummet. Men var det som dog, kanske bara våra tankar? I tomrummet finns en hemlig passage till den fördolda solen, som bara öppnas för den som gått in i mörkret och stängt dörren efter sig. Det var i bidandet i detta rum som Dionysios Areopagiten skrev sin mest kända text. Ett litet mästerverk på bara några sidor som inleds med en bön till en Gud som dväljs i den djupaste skuggan, i ett strålande mörker.
Länk till chatgrupp på signal:
https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-
Mer från vårt instagramkonto:
https://www.instagram.com/p/CerzxvDN5eP/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify