Sverige har i största hemlighet utbildat flera hundra ukrainska soldater på Sveriges mest avancerade vapen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I över tre år har Sverige skickat vapen till Ukraina. I början var det främst enskilda vapen som är relativt enkla att använda, som pansarskott.
Ukraina behövde också tyngre och mer avancerade vapensystem. Det hade Sverige och man var villig att donera dem, men för att ge effekt på slagfältet räckte det inte bara med att ge vapen, ukrainarna behövde utbildas också.
– Det var ett stort skifte att gå från att skänka enskilda vapen till att ge bort ett helt sammanhängande system, och bidra med utbildning, säger Karl Engelbrektson, idag pensionär men under 2022 var han arméchef och central i Ukraina-stödet.
Den första utbildningsinsatsen skedde redan hösten 2022 på luftvärnssystemet robot 70 som Sverige samma höst beslutat att donera till Ukraina. Därefter följde utbildningar på stridsfordon 90, stridsvagn 122 och artillerisystemet Archer.
Den svenska försvarsmakten är väl lämpad för att utbilda en stor skara människor.
– Tack vare vårt värnpliktssystem så har vi en gedigen tradition i att utbilda civila människor för militärt syfte, säger Engelbrekson.
Det finns flera stor och avgörande skillnader mellan att utbilda svenska värnpliktiga jämfört med ukrainska soldater. En är skicket på en del av ukrainarna:
– Det var de som kom mer eller mindre direkt från fronten. De var väldigt trötta och vissa led av PTSD och hade varit med om en hel del hemskheter, säger en av instruktörerna som utbildade på stridsfordon 90.
Att lida av PTSD är såklart inte bra för den som ska genomgå en avancerad utbildning, men det är inte heller tandvärk.
– Vi var tvungna att genomföra operation tandfe, och ta hand om tandhälsan på framförallt de äldre soldaterna, För det går inte att genomföra en utbildning om du har tandvärk, säger Joakim, som utbildade ukrainare på stridsvagn 122.
Så det fanns flera hinder innan ens själva utbildningen kunde starta. En annan svårighet är att all utbildning ska ske i hemlighet och det det kunde vara svårare än man först förutsett, för hur förser man 100-tals storkonsumenter av cigaretter utan att det märks?
– Vi försökte sprida ut inköpen. Du kan ju inte komma och köpa hundra limpor cigg på en ICA -butik utan man får köra runt på stan och handla på olika ställen.
Den kanske största och svåraste skillnaden jämfört med en traditionell värnpliktsutbildningen var tidspress.
– Vi behövde komprimera utbildningen och skära bort sådant som inte är absolut nödvändigt. Vad är det de här killarna måste kunna för att överleva, eller ännu hellre, vad måste de kunna för att bli farliga för fienden?
I Sverige utbildas man att strida i större förband, men är svårt och tar tid så det togs bort.
– Utan vi skulle utbilda besättningar som kunde jobba tillsammans i sin stridsföringsgrupp som vi kallar det. Alltså ha förståelse för vagnen och kunna hantera den. När det kommer till själva krigandet eller stridandet skulle Ukraina själv stå för den metoden.
Den här tidspressen berodde på att Ukraina är i desperat behov av allt de kan få, men efter en del diskussioner kom uppdraget att ändras.
– Vi kan inte bara skicka avancerad materiell i händerna på människor och så ska man själv klura ut hur man stridstekniskt och taktiskt använder detta, säger Engelbrektson.
Det går att följa kriget i Ukraina väldigt detaljerat, nästan på individnivå och de svenska instruktörerna har sett hur färdigheter från utbildningarna används i kriget.
– Jag har ju sett att de har använt robot 70 mot KA-52 som är en rysk attackhelikopter till exempel, säger Fredrik som var instruktör på luftvärn.
– De filmerna jag tagit del av visar att de vet hur man krigar med stridsvagnarna, säger stridsvagns-instruktör Joakim.
Det finns också exempel där ukrainarna stridit på ett sätt de inte blivit tränade i.
– När kriget har tagit en vändning åt det statiska där nyttjar de inte stidsvagnen genom att göra avgörande pansaranfall utan de använder stridsvagnarna för att ge understöd. Det är kanoner som man flyttar fram och skjuter understödjande eld med, säger Joakim.
Exakt hur lång utbildningen ukrainarna fick i Sverige är hemlig men även om den var avsevärt kortare än det dryga år ett värnpliktig får så har mötet med de ukrainska kollegorna satt spår och gjort att kriget kommit närmare.
– Om man tittar på en nyhetssändning och man ser stridsvagn 122 i Ukraina och jag vet att jag har suttit i den, jag har utbildat den personen som syns i TV, eller vilket media det än är, då kommer kriget lite närmare, säger Joakim.
Instruktörerna på de övriga vapensystemen ger en liknande bild.
– Vi försöka verkligen ge dem alla förutsättningar för att de ska lyckas med sin uppgift. Och att då se de åka iväg, då vet man att nu är det liksom, det är nu de ska göra sitt och alla kommer inte komma tillbaka.
Text: Kalle Glas
Medverkande:
Joakim, Kapten och stridsvagns instruktör vid Markstridsskolan i Skaraborgs regemente
Fredrik, Fanjunkare, utbildningsansvarig vid Halmstad Luftvärnsregemente
Anonym instruktör på Stridsfordon 90
Karl Engelbrektson, Generalmajor och tidigare Arméchef.
Claes Aronsson, Programledare
Kalle Glas, Programledare och Producent
LJUD: SR, CNN och Försvarsmakten