Om Miljöpartiets efterfester, angiverilagen, språktips till Expressens sextips, för lite skrävlande i journalistiken och varför "färgblind rollbesättning är allt annat än färgblind.

Susanna har fått nog av den estetiska fattiglappsjulen. Sjuttiotalet ringde och fick tydligen komma tillbaka. Själva har vi superhjältegran i år. Vi har ett inte ens femårigt barnbarn som redan gått från Crazy frog till Kiss i sin musikutveckling, så vi hyser gott hopp. Vad hände egentligen när Miljöpartiets Elin Söderberg gick på efterfest? Oavsett vad borde Miljöpartiet kunna klara av det utan töntiga jättegester. Hur ska ett parti som inte kan hantera lite efterfestkladd kunna lösa Sveriges problem? SD droppar Karl XII i sin festinbjudan. Måste de vara så urbota gymnasiala i sin nationalism? Hela diskussionen om angiverilagen visar hur ogenomtänkt det är. En konservativ ger sig inte in och rotar i det civila samhällets professionella lojalitetsstrukturer, som om staten alltid hade försteg. SD är helt enkelt konservativa fjortisar. Grow up! Men kul med Tommy Iseskog, ännu en gammal räv som visar var skåpet ska stå. Tänk om gamla alltid haft rätt när de sagt att ungdomen är förtappad. Expressen klarar inte av att formulera det tidningen vill uttrycka. Hur länge dröjer det innan vi slutar att förstå ändå? Amerikanska Ivy League-universitet spottar numera ut studenter som arbetsgivare inte vill ha. De lär sig bara dumheter. Vi minns Frank Johnson, redaktör på Spectator före Boris Johnson, som önskade att han hade kunnat läsa klassiker på universitet, men inte fick chansen. Det som behövs, säger Susanna som läst en intressant artikel om saken, är mer "swagger" — dvs lite skrävlande och självförtroende — i journalistiken. Johan minns hur Tom Wolfe fick en packe sedlar i näven och fria tyglar, när han skrev sina första stora reportage. Bra journalistik kostar, minns det om du är konsument. Vi har sett The Blitz och är inte så imponerande. Det gäller inte just den filmen, men den "färgblinda rollbesättningen" de håller på med i Storbritannien nu blir löjlig. Dels går den bara åt ena hållet — de skulle aldrig låte en vit skådis spela Martin Luther King jr — dels är den precis motsatsen till färgblind, den är tvärtom helt fixerad vid färg.

Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova.

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.