Vad kan en tidigare eremit lära oss i tider när samhällen stänger ner och ensamheten uppstår? Finns det något samband i flykten till det naturliga och ett alternativt liv i kristider? Kan man hitta sin riktning i skogen? Och vad händer om man inte saknar prestationen längre och gärna går vilse i det nya normala? Ingen kan som Markus Torgeby få oss alla att ifrågasätta livet vi lever för att helt enkelt hitta hem. Bara i Hjärntillskott med Lydia.