Rörelse och retorik i filmmusik

Filmmusik gestaltar i första hand inte känslor utan rörelser! Det anser filmmusikvetaren Peter Bryngelsson i det här "Interplay i P1"-programmet från den 17 januari 2015.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Visst kan filmmusik väcka lust, kämparanda och andra känslor men i första hand gestaltar den rörelser, anser Peter Bryngelsson.

- Musiken animerar rörelse i film. Det är den huvudsakliga uppgiften.

Det är din teori alltså?

- Ja, den alltså ritar i stort sett en kontur runt allting eller någonting som den har valt ut för oss att se som rör sig i bild. Till exempel lättförklarat: om vi har en bild och vi ser en gräsmatta - om det är musik som säger - ti-li-ti-li - då ser du plötsligt "oj, den där gräsmattan består av tusentals grässtrån, som rör sig allihopa och därunder är det myror", men om vi har musik som säger - baaaaaaooouuu - då är det en gräsmatta plötsligt, som en grön färgyta va. Den visar hur vi se på den här ... men den visar inte hur vi ska känna inför gräsmattan, säger Bryngelsson.

Bryngelsson berättar också om retoriska figurer i filmmusiken, att de speglar superenkla mönster som vi har lärt oss och som handlar om kommunikation:

- Vi lär oss språket genom tonfall, alltså vi hör hur man låter när man låter bedjande, när man låter hotande, när man låter kärleksfull och så vidare. Det är kulturell inlärning som gör att vi har lärt oss att tolka tonfall som gör att vi förstår hur en människa förmodas vilja meddela sig med oss. Det gör att när vi hör toner så tolkar vi dessa enligt precis samma mönster, och det även rytmiskt då, säger han bland annat.

Musiken i programmet är ur filmerna "Star wars, "När lammen tystnar" och "Hajen".

Producent Berit Nygren.

Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.