Vi träffar simhopparna Gustav Hager 9 år, Elsa Tjerneld 10 år, Albin Claesson 10 år, och Elsa Walentin 11 år. Alla tränar för Polisens IF. De berättar om modet som krävs i simhopp.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
– Det kommer faser då du blir rädd och du inte vill hoppa. Men de gånger du tar dig över trösklarna är det skönaste som finns med simhopp. Det är att klara det du är rädd för, säger Elsa Walentin.
– Det är en mäktig känsla. Man har ett hopp som man är jätterädd för och liksom stått och tvekat i flera träningar och nästan varit gråtfärdig på svikten. När man väl gör det så är känslan liksom ”åh, vad mäktigt!”, säger Elsa Tjerneld.
9-åriga Gustav Hager berättar om när han fick ett jack i huvudet och vad det har fått för konsekvenser för hans hoppande.
– Det var på träning en gång. Jag skulle göra ett hopp som heter tyska. Man hoppar bakåt och gör ett huvudhopp framåt. Jag slog i svikten, fick ett jack i huvudet och fick åka till sjukhus, säger Gustav.
– Men det är väldigt sällan man slår i svikten. Det är om man har väldig väldig otur, som Gustav hade, säger Elsa Tjernled.
Hur var första träningen när du kom tillbaka?
– Det kändes bra att komma tillbaka men jag gjorde inga huvudhopp utan mest fothopp och tog det väldigt lugnt. Nu har jag lärt mig ett nytt hopp, ett huvudhopp bakåt, men tyska har jag lite svårt med. Jag har inte velat prova.