Idag har vi varit på radiointervju på Radiosjuhärad P4 och pratat om vår podd. Efter intervjun träffades vi på Café, efter månader av karantän så var det ett underbart återseende. Vi pratade om ämnet fåfänga, vilket också ledde samtalet vidare till hur vi kvinnor fungerar och gör. Vårt självuppoffrande, det som pågått i århundrade, att stärka sig själv som kvinna, våga vara den man är. Att ta ansvar för sig själv som kvinna och sätta sina egna gränser om vad som är okej och inte okej gentemot patriarkatet. Det nya skiftet vi går igenom där feminismen verkligen tar plats. Att människor har ett lika värde.
Om våra roller, att inte duga som man är. Smink, selfies, urtvättade trosor, . Vi hyllar Mia Skäringers sista show - HON BÄR!!! Och också Stina Wolter - att vara den man är som kvinna. Vilka fantastiska förebilder för att hitta sin egen styrka och övertygelse i att mycket det vi kvinnor har accepterat i det tysta generationer tillbaka nu måste nå en förändring på riktigt. Om män - huruvida män sätter kvinnor på piedestal - eller bara är självupptagna mansgrisar.
Vikten av att vara den man verkligen vill vara själv, inte vad någon annan vill.
Var ligger fåfängan i detta? Att vara överdriven i sin omsorg om sig själv i huruvida man upplevs av andra människor - hur mycket orkar man det? Är kvinnor unika i att försöka bära och fixa allt i det tysta för att serva?