Kinomatiskt

En av tidernas största regissörer är tillbaka. Martin Scorsese är bioaktuell med sin senaste långfilm, Killers of the Flower Moon. Och lång är den! 3 ½ timme tar det för Marty att berätta om morden på den oljerika ursprungsamerikanska stammen Osage i Oklahoma på 1920-talet. Scorsese har slängt in båda sina manliga musor, DiCaprio och De Niro, som leder filmen tillsammans med Oscar-kandidaten Lily Gladstone. Kan den 80-årige mästerregissören fortfarande leverera eller är Killers of the Flower Moon bara långrandig?

Vi pratar även om Scorseses övriga karriär inklusive en lista signerad Krille över de fem mest irriterande skådespelarinsatserna i Scorsese-filmer. Vi hinner också med att avhandla David Finchers nya film The Killer och diskutera begreppet "Film bro" som blir något slags tema för avsnittet.

Inspelningen av vårt senaste avsnitt sändes live och nu släpper vi det i oklippt form. Vi pratade framförallt om skräckklassikern Frankenstein från 1931 med Boris Karloff i den ikoniska rollen som Monstret. Men finns det något att hämta från filmen så här snart 100 år senare eller är den bara ett ikoniskt monster? Och hur står den sig mot förlagan och andra filmatiseringar?

Vi pratar också en massa annan gammal skräckfilm, vad som definierar "gammal film", om man kan bli rädd för film från före 70-talet och vad som egentligen skrämmer oss när det kommer till film.

Krille gör också en något okonventionell ranking av de klassiska Universal-monstren.

I detta avsnitt testar vi på att vara en musikpodd när vi talar om konsertfilmen Stop Making Sense. Filmen från 1984 med Talking Heads på scen under sin peak, regisserad av När lammen tystnar-Jonathan Demme, har återigen gått upp på biograferna. Stora kostymer, substansdrivna danser, effektfullt scenbygge och fantastisk new wave-musik med excentrikern och geniet David Byrne i spetsen är ett måste för både Talking Heads-fans, musikälskare och cineaster.

Vi hinner också prata om andra konsertfilmer, jukebox-musikaler, Taylor Swift, musikbiopics och musikdokumentärer. Dessutom tar Krille paus från listandet och låter Felix lista sina 6 favorit-musikvideos regisserade av prominenta filmregissörer.

Award season börjar närma sig och vi gör ett tidigt försök att sia om vilka som kommer ta hem de stora priserna på framförallt Oscarsgalan.

En av filmerna som vi tror kommer vara med i diskussionerna är det hypade amerikansk-koreanska romantiska dramat Past Lives. En Linklatersk historia om kärlek, saknad och ödet över 24 år. Men lever den upp till hypen?

Vi går också igenom de filmer som redan kommit och som kommer nu i vinter som vi tror kommer bråka om statyetterna. Många stora regissörer, många biopics, många bra filmer. Dessutom listar Krille det här decenniets hittills starkaste debutfilmer.

I avsnitt 31 så tar vi ett stort grepp på vuxenanimation, nej inget snuskigt utan animerad film som primärt riktar sig mot en vuxen publik. Vi har sett franska filmen Trion från Belleville från 2003 och diskuterar den grundligt men pratar också om animerad film för vuxna i stort. Vad räknas ens som vuxenanimation? Kommer någonsin alla att förstå att all animation inte är för barn? Vad har Åhléns i Örnsköldsvik för roll i problematiken? Dessa är några av frågorna vi försöker bena ut i avsnittet!

Dessutom kommer Krille lista sina fem bästa trios på film.

Jämnt tiotal innebär nytt nostalgiavsnitt men denna gång har vi tagit hjälp av våra föräldrar och bett dem välja en film från deras ungdom.

Krilles pappas favoritfilm var The Graduate (Mandomsprovet på svenska) mycket på grund av Dustin Hoffman i huvudrollen och ett soundtrack av Simon & Garfunkel. Räcker de komponenterna och ett klassiskt slut för att filmen ska hålla än idag?

Från Hilles pappa fick vi One Flew Over the Cuckoo's Nest (eller Gökboet). En klassisker som tog hem alla stora priser på Oscarsgalan. Jack Nicholson i högform och storskurken Nurse Ratched. Men hur bra har den åldrats och är Ratched egentligen så elak?

Felix mamma bjuder på The Sting (känd i Sverige som Blåsningen). Robert Redford och Paul Newman är charm på fyra ben som en lurendrejande superduo. Så mysigt och spännande så Hille börjar tro att heist-filmer är hennes grej.

Med föräldratemat i åtanke så listar även Krille sina fem sämsta filmfarsor.

Vi är tillbaka! På grund av uppehållet så är vi inte direkt först på bollen men vi vill ändå inleda hösten med att prata om sommarens stora filmsnackis: Barbie och Oppenheimer, i folkmun kallat Barbenheimer. Hypen var monumental men lever någon av filmer upp till den? Kan Nolan göra en stram biopic eller faller han tillbaka i gamla spektakel-spår? Går det att göra en film som är kritisk mot stora företag samtidigt som Mattel ligger bakom filmen? Är det bara positivt att massvis med folk börjar gå på bio?

Det är några av frågorna vi försöker hitta svar på och vi pratar även om andra filmer vi sett under sommaren samt att Krille listar fem gånger som två liknande filmer tävlat mot varandra på biograferna.

Innan vi tar ett litet sommaruppehåll så bjuder vi på ett sommaravsnitt och vad passar väl bättre än att snacka lite om Ingmar Bergman, inte minst med tanke på att årets Bergman-vecka är i full gång på Fårö. Han har ju ett gäng sommar-filmer i sin filmografi men vi har riktat in oss på Sommaren med Monika, filmen som tog hans karriär till nästa nivå och samtidigt hjälpte till att göra den "svenska synden" till ett vedertaget begrepp. 

Övriga filmer går i samma somriga tema; Hille har besökt franska rivieran och kollat på den amerikanska filmatiseringen av den franska boken Bonjour Tristesse från 1958, Felix åkte till Brooklyn och såg den ständigt relevanta Spike Lee-filmen Do the Right Thing från 1989 och Krille tog en tripp till Taiwan och överraskades av ungdomsvåldet i 1991 års A Brighter Summer Day. Krille listar även sina fem bästa fiktiva semestermål.

Kinomatiskt har varit på bio igen och sett Wes Andersons senaste alster, Asteroid City. I vanlig ordning är det Wes Anderson som gör Wes Andersonska saker och frågan är om hans stil börjar bli lite tjatig eller om det fortfarande bara är genuint mys? Och lyckas han till och med förbluffa eller är det så att han bara förvirrar med sin nya film?

Annars har vi lyssnat på er lyssnare och pratar om varsin film som ni tipsat om. Felix tog tillfället i akt att se en film han länge tänkt se när tipset om Heavenly Creatures kom in. Men lever Peter Jacksons första kritikersuccé upp till förväntningarna? Hille var i samma tankebanor som Felix och valde också en film som legat på watchlistan länge, nämligen Paul Thomas Andersons There Will Be Blood. Går det att göra en film om ett svin som Hille gillar? Krille passade istället på att se om en film då vi tipsades om Everything Is Illuminated. 

Det var längesedan vi pratade svensk film men nu är det dags igen. Vi tar oss nämligen an Roy Anderssons surrealistiska, tragikomiska, moderna klassiker Sånger från andra våningen från 2000. Filmen är den första delen i en trilogi om att vara människa och besitter en säregen, absurd och teatralisk stil. Men är den för märklig eller finns det något realistiskt bakom all symbolik?

Utöver detta har Krille tagit en liten paus i sitt Bela Tarr-maraton men har istället sett den fyra timmar långa An Elephant Sitting Still av Tarrs lärling, kinesen Bo Hu. Hille har irriterat sig på konservativa föräldrar i Ken Loachs film Family Life. Felix är något sen på bollen men har äntligen kollat på brasilianska favela-dramat Guds stad. Dessutom snackar vi lite om Cannes-festivalen och Krille listar sina favorit-trilogier.

Beau är sannerligen rädd och det är lätt att förstå sett till den odyssé Joaquin Phoenix titelkaraktär ger sig ut på. Vi har varit på bio och sett Ari Asters senaste vansinnesfärd till film, en resa som kanske är lite för lång och symbolikladdad. Men har den några positiva kvaliteter också eller har Aster fått härja lite för fritt?

Hille har kollat på den nya romantiska komedin Rye Lane och förundras över hur en film kan vara bra trots en story som gjorts tusentals gånger tidigare. Felix har sett Noah Baumbachs något bortglömda film Margot at the Wedding där han återigen skildrar dysfunktionella familjerelationer. Krille har tittat på den experimentella stumfilmen The Fall of the House of Usher, en filmatisering av en Edgar Allan Poe-bok som snart kommer som miniserie av Haunting of Hill House-regissören Mike Flanagan, något som får Krille att rasa. Det blir också snack om Trailers där Krille listar sina fem favorit-trailers. 

Kinomatiskt blir svåra och pretentiösa igen när de ger sig i kast med kostymdrama signerat Stanley Kubrick och diskuterar en av hans lite bortglömda filmer, Barry Lyndon från 1975. Tre timmar tillsammans med 1700-tals-skitstöveln Redmond Barry som ger sig ut på en klassresa via Irland, England och Preussen. Storslaget och vackert men långtråkigt?

I övrigt har Hille sett ett ännu mer bortglömt kostymdrama, nämligen Lady Oscar av Jacques Demy (inte Jonathan Demme), baserad på en manga från 70-talet om en gender fluid person under franska revolutionen. Krille tyckte Barry Lyndon var för kort och slog till med Ungerska filmen Sátántangó, ett 7 timmar och 20 minuter långt grått, regnigt och depressionsfyllt mästerverk av Béla Tarr. Under samma tid hade Felix kunnat se Stranger Than Paradise 4,8 gånger men han nöjde sig med att se den en gång, Jim Jarmusch slacker-vibeiga genombrottsfilm. För att liva upp stämningen avslutar Krille med att lista sina fem bästa dansscener i filmhistorien.

Felix är tillbaka och vi får äntligen snacka om Denis Villenueves sci-fi-film Arrival från 2016. Amy Adams lär sig utomjordiska och får en ny syn på tid i en av de senaste årens bästa sci-fi-filmer. Men vad är det som gör den så bra och kan det vara så att den till och med är FÖR bra?

Övriga filmer har varit på samma tema; Krille har sett UFO-klassikern The Day the Earth Stood Still från 1951 och ödslade även tid på den onödiga remaken från 2008. Hille har tittat på feberdrömmen som är The Man Who Fell to Earth med David Bowie som utomjording. Felix snackar om Steven Spielbergs klassiker Close Encounters of the Third Kind. Dessutom listar Krille sina fem bästa film-UFOn.

Då vi inte hittade någon inspelningsdag då alla kunde fick vi tänka om lite. Arrival sköts upp och Felix byttes (temporärt) ut och istället tog vi en en trogen lyssnare och god vän som gäst i avsnitt 22! Vi pratar därför om Booksmart, Olivia Wildes high school-film från 2019. En av vår gästs favoritfilmer, trodde vi iaf men det kanske är så att den redan har börjat åldrats i negativ riktning? Eller tvärtom?

Hille och Krille har dessutom fått filmtips från vår gäst. Krille har sett Knife+Heart, en fransk, modern giallo som utspelar sig i gayporrbranschen i 70-talets paris. Hille blev queer baitad av den senaste Ghibli-filmen värd att nämna, When Marnie Was There. Vår gäst har även sett om en av sina favoriter från senare år, Miranda Julys något skeva film Kajillionaire.

Utöver detta blir det lite lyssnarfrågor och Krille bjuder på en lista på temat karaoke på film.

Ghostface är tillbaka på vita duken i och med att Scream 6 nyligen haft biopremiär. Detta fick oss att gå tillbaka till då allt började genom att kolla på den första filmen i Scream-franchisen från 1996. Wes Craven återupplivade och revolutionerade slasher-genren i och med Scream men hur står sig den 90tals-vibiga skräcken och metahumorn idag? Och finns det överhuvudtaget några "bra" slasherfilmer?

Krille bestämde sig dessutom för att se hur Wes Craven började och har sett hans debutfilm The Last House on the Left som verkligen känns som en debutfilm. Hille fastnade i 1996 och har sett den ännu mer 90tals-doftande filmen The Craft om tonårshäxor som kanske är mer cringe än cool. Felix valde i kontrast att kolla på bra och smart skräck via David Cronenbergs klassiska psykologiska bodyhorror The Fly från 1986.

Inspirerad av Scream-mördarens ikoniska mask så bjuder också Krille på en lista över sina favoritfilmmasker.

Nytt jubileumsavsnitt innebär nytt nostalgiavsnitt. För tio avsnitt sedan återbesökte vi favoriter från våra tonår, nu i avsnitt 20 går vi ännu längre tillbaka i tiden och tittar på filmer vi tittade på om och om igen när vi var barn. Självklart såg vi också disneyfilmer när vi var små, vi var inte pretentiösa redan då, men vi har här valt lite mer oväntade och bortglömda filmer.

Som åttaåring förälskade sig Felix i Spy Kids och än idag verkar kärleken bestå till Robert Rodriguez actionkomedi om spionfamiljen Cortez. Hille och Krille, som ser filmen för första gången och helt utan rose-tinted glasses, är måttligt imponerade.

The Secret of Nimh släpptes 6 år innan Hille föddes men det hindrade inte en liten Hille från att få upp ögonen för den i en videobutik. Don Bluths animerade fantasyfilm är eventuellt en anledning till Disneys renässans på 90-talet men enligt Hille har Disney fortfarande inte nåt upp i Nimhs kaliber.

Som liten parvel var det den norska stop motion-filmen Flåklypa Grand Prix från 75 som gällde för Krille. Då var det kanske mest de coola maskinerna och bilarna och racingloppet som lockade, i vuxen ålder är det mer manus, detaljrikedom och animation som imponerar.

Krille fortsätter sen på animationstemat och listar sina fem favoriter bland animerade filmer genom alla tider.

Den 12e mars går den 95e Oscarsgalan av stapeln. Vilken film kommer ta hem största priset Best Picture? Blir det någon av kioskvältarna Top Gun: Maverick eller Avatar: The Way of the Water? Rock n Roll eller klassisk musik via Elvis respektive Tár? All Quiet on the Western Front vann priset 1930, kan den tyska remaken upprepa bedriften? Blir det galen actionkomedi i form av Everything Everywhere All at Once eller den svarta komedin The Banshees of Inisherins som står som segrare? Hyllar akademin Steven Spielberg för sin hyllning av sig själv i självbiografiska The Fabelmans? Får allas vår Ruben Östlund fira ännu en triumf med Triangle of Sadness? Eller får alla dessa, av män regisserade filmer, passande nog ge vika för Sarah Polleys Women Talking?

Största frågan är kanske ändå; är det någon som bryr sig? Vi har brytt oss tillräckligt för att gå igenom alla bidragen, och spoila några (kanske framförallt Avatar), och delar även med oss om våra tankar kring galan i stort. Krille tittar även tillbaka på tidigare vinnare och listar sina fem favoriter.

Den 46e upplagan av Göteborg Film Festival är till ända och det är dags för oss att summera festivalen och dess filmer. Framförallt snöade vi in oss på online-utbudet och där har vi sett allt från animerad dokumentär om armeniska folkmordet och österrikiskt anakronistiskt kostymdrama till chilenska häxor och isländsk road movie med en man och hans döda mor. Det genomgående temat på festivalen var trauma, abrupta slut och +++.

Vi hann också se en festivalfilm på bio innan inspelningen, nämligen Enys Men. Mark Jenkin är tillbaka med en ny 16mm-film, denna gång är det experimentellt och kusligt på en brittisk ö. Majoriteten av Kinomatiskt gillade filmen men en minoritet älskade den.

Efter att ha sett film från jordens alla hörn inspirerades Krille till att göra en lista över de fem bästa filmländerna sett till deras historiska och samtida filmutbud.

I höstas kom Sight and Sounds lista över tidernas bästa filmer. Det brittiska filmmagasinet bjuder vart tionde år in filmfolk från världen över för att rösta på sina favoritfilmer och sammanställer resultatet i den kanske mest ansedda filmlistan som finns. I 2022 års omröstning hamnade belgiska Chantal Akermans film Jeanne Dielman från 1975. Filmen kan liknas med Askungens bal; långtråkig, dötrist och alldeles underbar. Men är den värd förstaplatsen?

Vi diskuterar även listan som sådan och andra filmer som tagit plats på den. Krille snackar konstnärlig prison break-film i form av Bressons En dödsdömd har rymt från 1956, Hille har kollat japansk folk-mystik i och med Mitzoguchis film Ugetsu från 1953 och Felix har spanat in den extremt stilbildande, experimentella och lekfulla Mannen med filmkamera från 1929 av Dziga Vertov.

Dessutom hinner vi med Krilles egna lista över långa filmer samt lite uppsnack inför Göteborgs filmfestival i vårt kanske mest pretentiösa avsnitt så här långt.

Vi inleder 2023 med att blicka tillbaka på filmåret 2022. En hel del kanonfilmer men också en hel del mediokra och rent av usla filmer har vi bjudits på. Är vi nöjda med filmutbudet? Har vi sett några trender? Är vi nöjda med vårt filmtittande? Men framförallt; vilka filmer var bäst?

Hille, Krille och Fille presenterar varsin topp 5-lista över de bästa filmerna från 2022 (med lite olika syn på vad som menas med att en film är från 2022). Dessutom utfärdar Krille en varning i form av en egen lista över årets fem sämsta filmer.

God fortsättning önskar vi på Kinomatiskt genom att ge er ett avsnitt som är något ostrukturerat men fullmatat med julfilmer.

Det blir snack om vad som stipulerar att en film är en julfilm, vilka julfilmstraditioner vi minns från barndomen och en hel del om Dickens En julsaga. Det läggs lite extra fokus på den bästa filmatiseringen av Dickens klassiker, nämligen The Muppet Christmas Carol!

Välkomna till bords när vi tar fram maten i KinoMATiskt. I avsnitt 14 fokuserar vi nämligen på mat av alla dess slag och avsnittets huvudrätt är bioaktuella The Menu. Det blir ett relativt spoilerfritt samtal om Mark Mylods fine dining-thriller som utspelar sig på en avlägsen, exklusiv restaurang där den excentriske kocken Julian Slowik (Ralph Fiennes) styr och ställer. Frågan är; blev vi tittare lika överväldigad och överraskade som restaurangbesökarna?

Vi bjuder också på varsin förrätt, alla från 80-talet. Felix har kollat på den lagom japanskt skruvade och något matfetischerade "ramenwestern" Tampopo. Hille har sett hur mat blir en näst intill religiös tillställning på det danska 1800-talet i Babette's Feast. Krille fick kämpa lite med att behålla maten i magen när han såg den estetiskt tilltalande men också vulgära The Cook, the Thief, His Wife and Her Lover. Dessutom bjuder Felix på avsnittets efterrätt och gör listpremiär med en egen matlista.

Bon appétit

Med tanke på att det är Hilles födelsedag idag så pratar vi om en av hennes favoritfilmer dagen till ära, nämligen Orlando. Sally Potters film från 1992 efter Virginia Woolfs bok med Tilda Swinton i huvudrollen som adelspojken Orlando som på 1600-talet slutar att åldras och hinner därför med både det ena och det andra, inklusive att bli kvinna, under de kommande seklen. Karaktären och filmen har blivit en queer-ikon men är den fortfarande bra?

Utöver detta blir det mest snack om nya filmer. Hille gör en callback till avsnitt två och pratar om filmen vars trailer hon hade sett då; den iriska filmen The Quiet Girl. Krille har kollat två filmer för att försöka få grepp om fenomenet Harry Styles som är aktuell med Don't Worry Darling och My Policeman. Felix gör en Hille och snackar om en dokumentär; den estetiskt tilltalande vulkandokumentären Fire of Love.

Efter förra avsnittets skräcktema så blir avsnitt 12 det (halv)stora komediavsnittet. Vi pratar huvudsakligen om Elaine May's svarta komedi A New Leaf från 1971, kanske den minst kända huvudfilmen vi haft så här långt men just därför vill vi prata om den då det är en film som behöver uppmärksammas mer! En svart komedi om en rik man som förlorar alla sina pengar, försöker gifta sig rikt, mörda sin fru och komma över hennes pengar. Fortfarande kul drygt 50 år efter premiären!

Krille pratar om ännu äldre komedi, närmare bestämt Charlie Chaplin, Harold Lloyd och Buster Keaton i allmänhet och den sistnämndas Steamboat Bill Jr. i synnerhet. Hille tar fram den stora sågen efter att ha sett bioaktuella haveriet Hilma om konstnären Hilma af Klint; går det ens att göra en bra biopic? Felix har vibat loss till två filmer som nästan är mer känsla och stil än film, nämligen twitter-filmen Zola och vampyr-filmen Only Lovers Left Alive. I avsnittets lista lyfter Krille fram ännu fler kvinnliga regissörer som behöver uppmärksammas mera.

Det är dagen efter Halloween vilket innebär att det är skräcktema i podden. Lägligt nog visades Alien nyligen på bio och vi passade på att se den och i avsnitt 11 diskuterar vi den grundligt. Är Alien ens skräck eller är det mer en thriller? Och vad är egentligen läskigast av det utomjordiska monstret och Sigourney Weavers minimala underkläder?

Mer genrediskussion blir det när Hille undrar om skräckkomedi kan räknas som skräck efter att ha sett nya Bodies Bodies Bodies, ett Agatha Christie-mysterium för influencer-generationen. Felix har till slut tagit sig an en film som var för läskig när han var liten, nämligen Stanley Kubricks The Shining. En skräckfilm toppar magasinet FLM's omröstning om tidernas bästa svenska film. Filmen är Körkarlen från 1921 och Krille har sett den och även kollat in FLM's lista. Krilles egna lista detta avsnitt handlar om filmatiserade böcker.

Vi är framme vid avsnitt 10 och det blir lite av ett specialavsnitt med fokus på nostalgi. Med ett lite annorlunda format, där vi har tre huvudfilmer istället för en, återbesöker vi vår respektive favoritfilm från när vi var i mitten av tonåren och kollar om de håller idag.

Krilles favoritfilm under mitten på 00-talet var, som för många andra tonårskillar på den tiden, Donnie Darko. High School, Tidsresor, läskiga kaniner och Jake Gyllenhaal som en manic pixie dream boy.

Hille har tidigare pratat om Amelie så det blir istället en annan favoritfilm; Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Har Jim Carreys minnesraderande resa i sin egen hjärna åldrats med värdighet?

Felix visar sig vara en av få som sett The Hurt Locker och förmodligen den enda som har nostalgiska känslor till den. Kathryn Bigelows oscarsvinnare är en ny bekantskap för Hille och Krille som inte är lika imponerade som en 16-årig Felix.

Apropå den sista så listar även Krille de mest ovärdiga oscarsvinnarna efter millennieskiftet.

Från en "bästa film" till en annan. På filmsidan Letterboxd är Bong Joon Hos film Parasite rankad som nummer ett. Lägg där till en Oscar för bland annat bästa film och en Guldpalm i Cannes och det är tydligt att det är ett unisont hyllat verk. Vi försöker komma underfund med hur den kunde bli en sådan internationell succé och vad som egentligen gör den bra. SPOILERS förekommer.

Utöver detta så pratar Hille om ännu mer klassfrågor på film efter att ha sett Gabriela Pichlers film Äta sova dö. Felix pratar om soft sci-fi och känsloframkallande filmer via Kogonadas alster, dvs bioaktuella After Yang och hans tidigare film Columbus. Krille har sett senaste Guldbaggevinnaren Clara Sola och inser att han är inne i en period där han har svårt att veta vad han egentligen tycker om film. Sist men inte minst en riktigt skitnödig lista från Krille.

PS avslutningslåten är Nick Drake - Parasite

Vad finns egentligen att säga om Citizen Kane som inte redan sagts? I avsnitt 8 gör vi i alla fall ett försök att förstå varför Orson Welles klassiker från 1941 är så universellt hyllad och ofta anses vara tidernas bästa film. Det leder också till en semi-hetsig diskussion om subjektivitet och objektivitet, finns det något rätt och fel i kritik och smak?

Dessutom har Krille sett nya live action remaken av Pinocchio, och undrar varför den italienska dockan är så på tapeten igen och varför Disney fortsätter spotta ur sig själlösa filmer. Hille har kollat på Picnic at Hanging Rock från 1975 vars "tumblr-estetik" och representation på just tumblr var en anledning till att hon såg den och vi diskuterar andra vägar till filmtips. Felix har sett om Paul Thomas Andersons Phantom Thread fyra år efter en stark bioupplevelse vilket får oss att minnas andra bioupplevelser. Slutligen trampar Krille på mängder av tår när han i sin lista dissar filmer på IMDb's top 250

Kinomatiskt har varit på bio och sett högaktuella Nope, Jordan Peeles tredje film efter succéerna Get Out och Us. Denna gång tar han sig an filmindustrin, hästar och mystiska moln. Är det ännu en scen för Peele eller är det hans första fiasko. SPOILERVARNING: Vi håller snacket spoilerfritt förutom mellan 45:00 och 55:25 så vill ni slippa spoilers så spola förbi de dryga 10 minuterna.

Förutom Nope blir det faktiskt ännu mer skräck. Hille har sett The Innocents från 1961 som, precis som The Haunting of Bly Manor, är baserad på 1800-talsboken The Turn of the Screw. Krille har haft Predator-maraton med fokus på nya filmen Prey, en film som är något så ovanligt som en lyckad reboot. Felix har i sin tur kollat på klassikern Hajen, en film som efter nästan 50 år fortfarande håller och fortsatt influerar filmskapare, inte minst Jordan Peele.

I avsnitt 6 besöker vi Elin, Agnes och de andra ungdomarna i Dalsland när vi tar oss an den svenska moderna klassikern Fucking Åmål. Håller den så här 24 år senare eller har den åldrats helt utan värdighet? Oavsett vilket så blir det en fin nostalgitripp.

Vidare på queer-temat så har Hille sett isländskt drama om oväntad kärlek efter passproblem i filmen And Breathe Normally. Krille har kollat på Flicka och hyacinter från 1950 och försöker förstå varför homosexualitet fortfarande får agera plot twist. Felix pratar om omvändelseläger på film efter att ha tittat på The Miseducation of Cameron Post.

Äntligen dags för lite skräck i podden! I avsnitt 5 kollar vi på Robert Eggers debutfilm The Witch från 2015, en av de stora titlarna i den amerikanska nya våg av skräckfilmer som kom under andra delen av 2010-talet. Bygger kanske mer på stämning och atmosfär än jumpscares och blod men är den läskig? Och framförallt är den bra?

Det blir dessutom ännu mer folk horror när Hille snackar om hennes relation till genren efter att ha sett dokumentären Woodlands Dark and Days Bewitched. Krille pratar om filmer som är så dåliga så de är bra efter att ha sett den italienska 80-tals-skräckfilmen Demons som bjöd på underhållning i sin uselhet. Felix avviker från skräcktemat och pratar om scifi-dramat Upstream Color som leder honom till att bli filmteoretisk och förklara Kulesjov-effekten. Dessutom listar Krille sina fem favorithäxor.

I avsnitt 4 tar vi oss an japansk anime i form av Satoshi Kons magnum opus Paprika från 2006. En film som, förutom att vara en av de stora anime-klassikerna, är en stor inspirationskälla till framförallt Christopher Nolans Inception. Men är denna drömhoppande film värd sitt klassikerstatus? Det råder lite delade meningar om det i podden.

Utöver detta så tipsar Felix om ett gäng Youtube-kanaler som är perfekt hjälp för att utveckla ens filmintresse, Hille tror sig se 90-talsfilmen The Witches för första gången men hon inser att så inte är fallet och Krille har kollat Jim Cummings filmer med Thunder Road i spetsen och orerar kring regissörer som spelar huvudrollen i sina egna filmer.

Felix Yotube-tips:

Broey Deschanel - https://www.youtube.com/c/BroeyDeschanel

Thomas Flight - https://www.youtube.com/c/ThomasFlight

Every Frame a Painting - https://www.youtube.com/c/everyframeapainting 

Avsnitt 3 blir lite av ett sequel-avsnitt. Vi diskuterar framförallt Joanna Hoggs semi-självbiografiska double feature The Souvenir från 2019 och dess uppföljare The Souvenir: Part II från 2021. Två filmer som verkligen borde uppmärksammas mer och som bland annat handlar om filmskolestudenter och deras toxiska relationer.

Hille pratar dessutom om The Janes i synnerhet och dokumentärer som handlar om abortlagar i USA i allmänhet, Felix har sett somrig fransk 80-talsfilm i form av Eric Rohmers Le rayon vert (The Green Ray) lagom till semestertider och Krille beklagar sig över en annan uppföljare, A Quiet Place Part 2, men bjuder också på en lista över de bästa filmuppföljarna någonsin

I avsnitt nummer två tar vi oss an grekiska regissörens Yorgos Lanthimos film The Lobster från 2015 där Colin Farrell måste hitta en partner innan han förvandlas till en hummer. Borde kanske ha varit för absurd för den genomsnittliga biobesökaren men på nåt sätt gick den hem i stugorna ändå. Hur kommer det sig?

Utöver det så har Hille kollat trailern till An Cailín Ciúin och ser fram emot en film helt på iriska, Felix har konsumerat fyra timmar testosteron i form av Top Gun gånger 2 medan Krille kände att vi inte varit tillräckligt pretentiösa och kollade Les Vampires, en 7 timmar lång stumfilm. Dessutom återkommer Krille med en ny, till avsnittet passande, topp 5-lista.

Premiäravsnittets huvudfilm är bioaktuella Everything Everywhere All at Once där Michelle Yeoh spelar Evelyn som hoppar mellan olika parallella universum. Är den värd hajpen eller en rörig besvikelse?

Vi pratar också om vilka filmer som fick oss att bli filmnördar, Felix har sett The Wires spirituella uppföljare We Own This City, Hille fick feeling efter Paris-resa och kollade Amelie från Montmartre och Krille grottar ner sig i Batman.