The return of Gråärt

Gråärt var länge svensk basföda. Det vi åt innan potatisen slog igenom. Sen försvann den. Men nu smyger den sig tillbaka och finns till och med i frys- och kyldiskar. Och tar sojans och kikärtans plats i vegofärs.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

- Gråärt var basföda för längesen. Vi kanske har odlat den i Sverige i 4000 år, säger agronomen Agneta Börjeson som odlar flera sorter i sin trädgård. 

Vi kokade gröt, gjorde mjöl till bröd och pannkakor, åt dem kokta eller la dem i en gryta.

Men på 1800-talet blev gråärtan mest fodergröda.

I början på 2000-talet startade Fröuppropet för att samla in frön från äldre köksväxter. Kulturvetaren och trädgårdshistorikern Lena Nygårds deltog i arbetet. Det samlades in många sorters gråärtor från olika delar av landet. 

Kockar fick provlaga och testa. Favoriten blev rättviksärtan.

- De många olika svenska sorterna ger stor bredd i smakerna, säger kocken Stefan Eriksson som tycker gråärtan är en spännande råvara.

- De är goda som snacks. Jag kokar dom och friterar dem sen. Eller kokar och mixar och steker som en tunn krispig pannkaka. Och att göra hummus, typ det godaste som finns!

Företaget Nordisk råvara var med och förökade upp rättviksärtan, som idag är den enda svenska gråärt som odlas kommersiellt. De två andra sorter som odlas är från Österrike och Lettland, och det är de som ingår i de förädlade produkterna.

- Men vi provodlar också andra svenska sorter, säger Emil Hyttsten Brodelius på Nordisk Råvara.

- Tänk att fermentera och göra miso och soja på olika gamla svenska sorter, säger Stefan Eriksson.