MetalGeezer’s Podcast

Åttiotalet var ett speciellt årtionde på många sätt, inte minst när det gäller musiken. Därför var det nu dags att återvända till denna tidsepok. Förra gången jag gjorde besök i detta decennium var det djupdykningar år för år, medan jag denna gång delar upp årtiondet i två delar. Den första delen, som spänner mellan åren 1980-1984, är helt logiskt först ut.  Efter ett sjuttiotal som nyss gått i graven var det nya decenniet fullt av energi och framtidstro, något som också märktes i all fantastisk hårdrock som såg dagens ljus dessa år. Följ med på en resa tillbaka till de fem första åren i det gyllene decennium som präglat så mycket av den hårdrock vi ser idag.

Progressiv metal är inget som brukar avhandlas mycket i MetalGeezers podcast. Helt enkelt för att det inte tillhör favoritgenrerna. Undantaget är kanadensiska trion Rush. Ett band med en lång och innehållsrik karriär, som alltid funnits med bland favoriterna hos undertecknad. Följ med på en resa i medvind och motgång för bandet som numera avslutat karriären. Deras musikaliska arv lever dock vidare, deras anseende är skyhögt. och det med rätta.

Det finns oändligt mycket band därute, och många är förstås stora och välkända. Andra spelar i en division under, men har ändå en stor fanbase. Ytterligare andra levererar fantastisk musik men flyger under mainstream-radarn. Dags att hylla och lyfta fram några för den breda massan mindre kända band. För er som följer MetalGeezers Podcast kommer en del av namnen att var välbekanta, andra inte. Följ med på en odyssé bland artister lite utanför de stora scenerna som förtjänar att uppmärksammas lite extra.

Danska Pretty Maids är är ett typiskt klassiskt heavy metal band. Man har genom åren oförtrutet spridit sin melodiösa och slagkraftiga hårdrock över världen. Sin första storhetstid hade bandet i mitten på åttiotalet, och då släppte man två av sina riktigt klassiska album. Detta avsnitt siktar in sig på just dessa båda mästerverk och skärskådar dem grundligt. Bandet har gjort många odödliga plattor, men just dessa två har ändå en särställning i deras diskografi. Följ med på en tidsresa tillbaka till fluffiga frisyrer, spandexbrallor, pastellfärger och alldeles underbar musik.

I vår serie där vi går på djupet kring en speciell artist eller grupp har vi nu kommit till en av de riktiga tungviktarna. Led Zeppelin skapade, tillsammans med Black Sabbath och Deep Purple, det fundament som hårdrocken byggs på än idag. Utan dessa titaner hade vi inte haft den hårdrock vi har idag. Led Zeppelins karriär blev inte så lång som det var tänkt, men under det dryga decenniet man var aktiv var man ett av världens absolut största band - oavsett genre. Där Black Sabbath var tyngst och Deep Purple mest snillrikt melodiösa var Led Zeppelin de mest innovativa. Med sin unika formula och skyhöga musikaliska skicklighet skapade man odödlig musik och historia.

I serien digitalt blandband har vi nu kommit fram till förra decenniet. Hårdrockens utveckling visar sig även i denna uppställning. Många nya artister, mycket moderna influenser. Helt enkelt ett tvärsnitt av hur den hårda rocken av idag gestaltar sig. Det finns ett stort värde av att inte fastna i gamla hjulspår och bara navelskåda förlupen tid, något som gäller både utövare och fans. Alla tidsepoker har sin hjältar, och de ska rätteligen hyllas, men icke desto mindre finns mycket oerhört fascinerande och fantastisk musik att upptäcka bland den nya generationen metal vilket visar sig i detta avsnitt.

För en tid sedan gjorde jag ett avsnitt som handlade om fenomenet Glam Metal. Nu är det dags för en uppföljande fördjupning. Vi tar avstamp i den tidiga historien med Glam Rock och beger oss ut på en odyssé bland glitter och platå som tar oss in i nutiden. Via storhetstiden på åttiotalet och det nittiotal som innebar en tynande tillvaro för anhängare av spandex och kajal landar vi i hur Glam Metal mår idag. Vi hör om band som försökt haka på trenden när den var som hetast, och artister som alltid varit genren trogen. Följ med på en resa kantad av smink och pastellfärger där vi avhandlar en av hårdrockens mest vattendelande genrer.

Vi närmar oss slutet på 2023, och som sig bör är det dags för en summering av året som gått. Vilka plattor kom ut, vilka konserter var minnesvärda? Säkert har ni alla egna personliga favoriter att återvända till, och detta är MetalGeezers höjdare från året. Ur ett personligt perspektiv gör vi i detta avsnitt en tillbakablick på 2023. En liten blick framåt på 2024 hinner vi förstås också med. Följ med på en resa genom ett år som innehållit så mycket och som är värt att återuppleva.

I serien om olika artister har vi nu kommit fram till ett av de mer ikoniska banden. Slipknot från Iowa har en brokig historia fylld med kontroverser och interna slitningar. Trots detta, eller kanske just därför, har man skapat otaliga milstolpar i hårdrockshistorien. Det är kanske inte var mans musik, men deras fans är många och entusiastiska. Som liveakt är de svåröverträffade och de förtjänar sin plats bland de stora banden. Följ med i berättelsen om ett av de mer intressanta banden som förgyllt den hårda rockens värld.

Att göra listor är något som musikintresserade, även  hårdrockare, gillar att göra. En annan syssla kan vara att göra jämförelser. Ofta kan det bli funderingar och diskussioner kring vem som egentligen är bäst av två gitarrister. Eller vilken skiva av dessa två är bäst med det just det här bandet. Vi tar detta ett steg vidare i dagens avsnitt, och radar upp ett ett antal jämförelser. Detta är förstås en helt personlig lista, och åsikterna är inget facit utan ska ses som något av en inlägg i en debatt av lättare karaktär.

Vi fortsätter att skärskåda valda artister ur hårdrockshistorien. Denna gång har turen kommit till Gary Moore. En gitarrvirtuos med ett starkt CV. Både som soloartist och i bandkonstellationer skapade han historia. Privat var han en bitvis komplex person som drevs av demoner, men lyckades oftast balansera sitt konstnärskap med yttre faktorer på ett förtjänstfullt sätt. Följ med i historien om en av de mer inflytelserika gitarristerna hårdrocksvärlden skådat.

Vi fortsätter serien med klassiska album, och har denna gång grävt fram ett riktigt guldkorn. Rainbows tyngsta sättning med Ronnie James Dio på sång och Cozy Powell på trummor bredvid kappellmästaren Ritchie Blackmore är verkligen klassisk. 1978 kom deras tredje giv. Tillika blev det den sista med denna uppsättning musiker. Ritchie ville driva bandet i en mer kommersiell riktning, något varken Dio eller Powell var intresserade av. Detta testamente står dock kvar som ett monument över musikalisk genialitet.

Vad kännetecknar ett klassiskt album? Finns det någon tidslinje för när en skiva får betraktas som en klassiker? Ett par av de frågor vi tar upp i detta avsnitt. Vidare försöker vi bena ut skillnaden på ett klassiskt album och en skiva med kultstatus. Det finns kanske inga helt givna svar på dessa frågor, och mycket ligger hos individens personliga val. Icke desto mindre är hårdrockens historia fylld med album som med rätta betraktas som klassiska, och vi går igenom en stor del av dessa. 

De flesta stora band kommer från England eller USA. Historiskt sett finns ursprunget till dagens rock och metal i dessa två länder. Med tiden har det uppkommit många tongivande konstellationer i många andra länder. Tidigare har vi gått igenom bland annat Sverige och Kanada. Nu reser vi till andra sidan jorden och fördjupar oss i den livaktiga hårdrocksrörelsen där. Välkomna till ett avsnitt om den hårda rocken i Australien.

För en tid sedan gjorde jag ett avsnitt om Power Metal. Då detta är en stor och omfattande genre finns all anledning till ett uppföljande avsnitt. Denna gång med fokus på genrens historia från grunden fram till idag. Dessutom fördjupas ämnet mer än i det tidigare avsnittet. Power Metal må vara bespottad av vissa - dock inte av undertecknad - men genren är livaktig. Att avsätta ännu ett avsnitt känns därför bara naturligt.

Vi startar ett nytt koncept i Metalgeezer's podcast. Att göra en rankning av bands olika plattor är i sig inget ovanligt, det görs på många olika håll. Men icke desto mindre är det premiär här, och vi startar med ett av de stora banden. AC/DC har släppt totalt 16 studioalbum. Liveskivor och samlingsalbum är inte medräknade i rankningen, och inte heller de två studioplattorna man släppte i Australien under tidigt sjuttiotal. Återstår att se om ni håller med i denna högst personliga lista över dessa giganters diskografi och dess inbördes rankning.

I serien om digitala blandband har vi nu kommit in i 2000-talet. Åren 2000-2009 uppvisar bitvis nyare och modernare hårdrock. Utvecklingen går framåt och influenserna blir flera. En inriktning är att det blir mer aggressiv och hårdare metal. Självfallet återfinns givetvis de gamla hjältarna även här, i ett par fall med bejublade återkomster. Välkomna till ett avsnitt där gammalt och nytt möts i en skön symbios.

Vi startar en ny serie i Metalgeezer. En djupdykning i klassiska hårdrocksalbum där vi går igenom plattan i detalj. Hur gick det till när man spelade in skivan, vad handlar låtarna om och hur togs den emot? Hur har den bestått under de år som gått sedan utgivningen? Först ut i serien är Def Leppards mästerverk Pyromania från 1983. I mitt tycke är detta bandets kreativa höjdpunkt, och därför blir det en naturlig start på detta segment.

Knappt hemkomna från Download Festival i Storbritannien så var det dags igen. Denna gång gick färden till vårt grannland i väster och dess huvudstad Oslo. Tons Of Rock stod på agendan för helgen. Tre dagar av festivalhäng med allt vad det innebär, och med massor av högoktanig metal. Men hur var det då? Följ med på en odyssé genom tre intensiva men väldigt givande dagar.

Download Festival är slut för denna gången. Ännu en fantastisk festival är till ända. Fyra dagar av härlig stämning, trevliga människor, minnesvärda upplevelser och förstås underbar musik. Vi gör en resumé av Storbritanniens största hårdrocksfestival, och minns tillbaka. Vad tar vi med oss, vilka konserter var de bästa? En personlig reflektion av fyra mäktiga dagar finner ni i dagens avsnitt.

Är hårdrock kultur? Ska hårdrock nämnas i de fina salongerna? Är det egentligen något hårdrocken önskar, att bli rumsren och accepterad? Mår man bäst av att vara en genre lite i utkanten av etablissemanget? Dessa frågor och funderingar tar jag upp i dagens avsnitt av MetalGeezer's podcast. Det finns kanske inga givna svar, men diskussionen är utan tvivelsutan ändå intressant.

Sommaren närmar sig, och därmed också festivalerna. Som sig bör finns ett antal festivalbesök inplanerade i kalendern, i ett antal olika länder. Resan går till England, Norge och Sverige för att avslutas i Danmark. Från de största evenemangen till de minsta, intensivt men oerhört givande förstås. Vi går igenom de olika festivalerna och vad vi förväntar oss. Följ med på en odyssé till festivalerna där det händer.

För ganska länge sedan släpptes ett avsnitt om hårdrockens trumfkort ballader. Många som inte i övrigt gillar de hårda riffens konstnärer uppskattar ofta ändå de ballader som de mejslar fram. Även vi som älskar denna genre håller också förstås balladerna högt. De är grädden på moset, om man så vill. Vi följer upp tidigare avsnitt med ytterligare exempel på grymma låtar med mjukare riff. Som bekant är det närmast en outsinlig källa att ösa ur, men vi gör ett försök att dyka under ytan och gå på djupet. 

Efter ett lite längre uppehåll  är vi tillbaka med ett nytt avsnitt. Denna gång tar vi tempen på några mindre kända akter inom hårdrocken. Det finns många band som når relativt begränsad framgång, men ändå har höga kvalitetsnivåer. Orsakerna kan vara många. Allt ifrån ren otur till egen förskyllan. Oavsett vilket är det dags att uppmärksamma några av dessa artister en gång för alla, vilket härmed sker i detta avsnitt av MetalGeezer's podcast.

Hårdrock har alltid varit utsatt för moralpanik. Det kan handla om budskap i texter som man tror sig veta är av ondo och som uppviglar till hemska handlingar. Ibland gäller det de grafiska omslagen och deras signalvärde. Ofta bottnar det i brist på kunskap och insikt. Lika ofta handlar det om ointresse för att sätta sig in i det man problematiserar. Gjorde man det mer skulle många inse att förfäran är betydligt överdriven. Vi gör ett uppföljningsavsnitt på ett ämne som tidigare avhandlats i denna podcast.

Vi fortsätter serien med digitala blandband. Efter att ha avverkat sjuttio- och åttiotalet är vi nu inne i nittiotalet. Ett årtionde ofta - med rätta- betraktat som en ökenvandring. Åtminstone för de rättrogna metal-heads som skyr trender som grunge och nu-metal. Icke desto mindre finns guldkorn att vaska fram som inte berör dessa genrer. Följ med i en botanisering i den hårdrock som kom under detta årtionde och som håller än idag.

Hur många gånger kan man återanvända en ackordsföljd? Hur många textrader kan man använda flera gånger? Oundvikligen så blir det ofta ett gränsland mellan sådant som gjorts och musik som skapas på nytt. Oftast handlar det om tillfälligheter, ibland om medveten stöld. Vi försöker reda ut begreppen  och ger exempel från hårdrockens värld. Lyssna och bedöm själva.

Liveplattor är ett kapitel för sig. Ofta putsade i studion och ihopklippta av olika konserter för att ge den bästa audiella upplevelsen. De mest hängivna fansen tar ofta detta ett steg längre. Bootlegs, olagliga liveupptagningar från konserter, var ett fenomen som var som störst fram till nittiotalet då vinylens storhetstid tog slut. Med ett ofta risigt ljud och med väldigt höga priser fanns det ändå en stor underground-marknad för dessa ofta förvånansvärt avancerat sammanställda utgåvor. Vi  tar ett grepp på detta fenomen i dagens avsnitt.

I detta avsnitt tar vi ett grepp på en ny genre. Lite utanför hårdrockens ramar men ändå bitvis besläktat. Begreppet Skatepunk täcker måhända inte in alla band som omnämns här, men det visar ändå inriktningen. Snärtiga låtar med vassa refränger,  publikfriande shower och ofta ett politiskt budskap. Vi går igenom några stora namn i denna genre. Gemensam nämnare är närmast uteslutande artisternas lyrik som har ursprung i frustration mot sociala orättvisor och och uppror mot politisk elit.  

Vår trestegsraket går nu i mål. Efter att ha avhandlat musikåret och konsertåret 2033 blickar vi ny framåt. Vi ska försöka ta tempen på vad som väntar under det år som nu börjar. Kommer det en baksmälla på konsertfronten efter det intensiva år som just passerat? Vilka skivor kan vi hoppas på och finns det något genombrott att glädjas åt? Vi putsar kristallkulan och spår i kaffesump i detta avsnitt.

Vi fortsätter att summera det år som gått. Efter att ha avhandlat musikåret 2022 tar vi oss nu an konsertåret 2022. Det var ett högintensiv återkomst till turnéer för många band. Kombinationen av uppskjutna och nytillkomna konserter gjorde att utbudet blev extra stort. Utsvultna fans och artister förenades i glädjen att åter kunna dela konsertupplevelsen. Det blir både en allmän betraktelse och förstås en personlig vinkling i detta avsnitt.

År 2022 närmar sig sitt slut, och ett nytt år väntar. Som sig bör är det då dags att sammanfatta det år som gått och att blicka framåt mot 2023. Detta gör vi i tre separata delar. Detta första avsnitt är ett axplock av händelser och skivsläpp . Nästa sedan kommer att fokusera på konsertåret, medan det tredje spanar ut mot det år som väntar bakom hörnet. Häng med i denna trestegsraket där vi både sammanfattar och skärskådar.

Kombinationen hårda riff och skräck är vanlig. Faktum är att fenomenet har gamla anor. Redan på femtiotalet kom de första exemplen. Under de nästföljande årtiondena förfinades detta upplägg. Gradvis har man höjt ribban för vad som är tillåtet och hur långt man törs gå. Vi gör en djupdykning i hur man genom åren försökt skrämma och fascinera sin publik med ockultism och skräck.

Vi botaniserar vidare i passerade årtionden och hamnar denna gång i åttiotalet. Ett decennium fyllt av olika trender och stilar även inom hårda rocken. Det var då det stora genomslaget för den moderna varianten av hårdrock fullbordades. Ett digitalt blandband från detta årtionde är förstås närmast omöjligt att göra utan att vissa epos får stå åt sidan. Icke desto mindre är detta ett tvärsnitt av klassiska stycken från ett oförglömligt årtionde. Välkomna till ännu ett digitalt blandband.

1984 inträffade det som många hoppats men inte vågat tro på. Ett av världens största hårdrocksband återförenades. Deep Purple Mk II var tillbaka, och det med besked. En riktigt bra platta och en vital återföreningsturné gladde alla fans och lovade en ljus framtid. Gamla oförrätter kom dock snabbt i dagen och turbulensen ökade. Hör mer om hur ett av hårdrockens riktigt stora giganter kom tillbaka och vad som sedan hände. 

Kommer ni ihåg kassettbandet? När man satt framför musikprogrammen i radion eller hemma hos någon polare och skapade blandband. Den tiden är förstås förbi. Nu i streamingens tidevarv känns det som en evighet sedan man satt och klippte och arrangerade ihop sina favoritlåtar på en magnetremsa i ett plastfodral. Idén kan dock återanvändas, vilket vi gör här i flera avsnitt varav det första tar avstamp i sjuttiotalet. Tjugo omistliga låtar att lägga in i sin digitala lista. 

Ett bands utveckling är inte helt okontroversiell. Inte minst är artisternas fanbase ofta känslig för alltför stora förändringar. Samtidigt är det ofta oundvikligt att de musikaliska konstnärerna väljer andra vägar att beträda. Detta kan ibland skapa konflikter, eller ibland även förståelse och uppskattning. Inte minst gäller det fenomenet att sälja sig till marknaden som det innebär att få en radiohit. Vi dissekerar ämnet i detta avsnitt.

Hårdrocken har sin grund i sent sextiotal, tidigt sjuttiotal som bekant. Detta innebär förstås nu när vi skriver 2022 att flera generationer växt upp med och lever med den hårda rocken. Hur har det påverkat lyssnandet mellan generationer? Är det uppdelat på gammal och ny metal? Kan man lära gamla hundar sitta, respektive introducera fjuniga ynglingar till de tidiga gudfäderna? Dessa frågor tar vi ett grepp kring i detta avsnitt.

Musikaliska legosoldater har vi avhandlat. I samma avsnitt gick vi igenom lojala lagspelare. Nu tar vi ett nytt grepp inom samma konceptsfär. Det finns ett antal musikaliska genier som spelar parallellt i flera band. Man kan tycka att ett band kan räcka, men förvånansvärt många skapar musikaliska karriärer i flera konstellationer samtidigt. Vi går här igenom några exempel på dessa mångsysslare.

Rockvärldens bästa röst, en fenomenal låtskrivare, en fantastisk scenpersonlighet, en legend i den rätta bemärkelsen. Freddie Mercury lämnade ingen oberörd. Med sin obestridliga talang kombinerat med en total karisma på scenen var han på många sätt ett unikum. Tillsammans med de övriga i Queen skrev han rockhistoria. Hans alltför tidiga död lämnade ingen med en relation till bandet oberörd. Vi berättar här historien om Freddie Mercurys sista år och vad som skedde efter hans tragiska bortgång.

Avskedsturnéer är något som blivit mer frekvent i takt med att flera artister varit med i många år. Men hur man lägger upp sitt sista farväl till publiken kan vara väldigt olika. Allt ifrån ett faktiskt avslut till en parentes innan karriären oförtrutet går vidare. Ibland hinner man inte ens med en sista turné innan allt är över. Vi går igenom olika exempel på allt detta i detta avsnitt. Och lägger dessutom till några exempel på artister som nog borde ha gjort sin sista turné.

Tyska Accept är nog det närmaste man kan komma New Wave Of British Heavy Metal utan att vara brittiska. De har varit sin formula trogna under alla år. Precis som många andra långlivade akter har man haft sina dalar och toppar. Dessutom har ett stort antal medlemsbyten skett genom åren. Wolf Hoffman är konstanten som hela tiden drivit bandet. På senare år har man dessutom gått en andra vår till mötes och är mer relevanta än på länge.

Visst finns det album som sticker ut över det vanliga. Plattor som med tiden blivit klassiker. Skivor som man alltid kan återkomma till och njuta av, oavsett vad. Vi listar fem sådana milstolpar i dagens avsnitt. Det lär bli fler avsnitt i detta ämne med olika inriktning, fokus denna gång ligger på åttiotalet.

I serien om rockartisters historia har vi nu kommit fram till en riktig legend. Både som sångare i Black Sabbath och som soloartist har Ozzy Osbourne betytt oerhört mycket för hårdrocken genom åren. Att han dessutom är en färgstark figur privat gör honom än mer intressant. Vi fokuserar i detta avsnitt primärt, men inte enbart, på hans solokarriär. Följ med på berättelsen om en av heavy metals titaner. En sann legend och stilbildare värd all respekt.

Nyss hemkommen från Download Festival i England och på väg till Tons Of Rock i Norge börjar tankarna på festivalers framtid åter göra sig påminda. Hur ser det ut om fem-tio år? Kommer samma band att fortsätta vara dragplåster eller kommer det några nya? Det är en stor utmaning för de olika festivalerna att förnya sig och ändå bibehålla intresset. Inte för att det är något fel på de band som är huvudakter idag, utan snarare för att tiden har sin gång. En tanke som väckts tidigare, och som är ständigt aktuell.

Vi startar upp en ny serie här på MetalGeezer. Fokus ligger på händelser som på något sätt har haft en inverkan på hårdrocken, dess utövare och fans. I första avsnittet tar vi upp den tragiska dödsolyckan i småländska Dörarp 27/9 1986. Cliff Burton, basist i det mot stjärnorna stigande Metallica, omkom i en busskrasch under en resa från Stockholm mot Köpenhamn på bandets Europaturné. Platsen är numera en historisk vallfärdsplats för fans från hela världen. Det är en både mäktig och gripande upplevelse att bevista den -  det kan jag personligen intyga.

När Deep Purple splittrades 1976 hade bandet sedan tidigare gett upphov till ett par högklassiga akter i form av Ian Gillan Band - senare Gillan - och Ritchie Blackmore's Rainbow. Nu tillkom även en ny konstellation skapad av sångaren David Coverdale. Efter ett par soloverk bildade han Whitesnake  Man har genomgått många medlemsbyten och musikaliska skepnader genom åren, vilket avhandlas i detta avsnitt. Följ med i historien om Whitesnake. Ett band som såväl hyllat sitt brittiska bluesarv som flirtat med amerikanska hitlistorna.

I serien om olika genrer inom metal har turen nu kommit till den neoklassiska hårdrocken. Att förtjänstfullt blanda klassiska tongångar med de hårda riffen är en konst i sig. Många är kallade, få är utvalda att verkligen lyckas. Men när det blir bra är det i sanning en konstform att beundrar och njuta av. Vi tar avstamp i de tidiga hjältarna, och jobbar oss framåt. Och ja, en viss super-shredder från Upplands Väsby är förstås med i detta avsnitt.

Min serie om band och artisters historia fortsätter. Denna gång tar jag mig an ett kaliforniskt gäng som rent musikaliskt betytt mycket för hårdrockens utveckling, men som drabbats av interna slitningar. Eddie Van Halens gitarrspel var både innovativt och banbrytande, och bandets musik kombinerat med deras image gjorde dem till världsartister. Medlemmarna drog dock inte alltid jämnt. Tillsammans med andra problem påverkade det gradvis  deras karriär. Inte desto mindre är Van Halen ett av de största namnen inom hårdrocken, och ett givet inslag i denna serie om artisters historia.

Vi startar en ny trend här i podden. Med hyfsat jämna mellanrum kommer det ett litet nyhetsflöde med aktuella händelser inom vårt favoritområde. Det händer mycket inom den hårda rockens sfär. Inte minst nu när vi efter två år av uppskjutna evenemang och skivsläpp förhoppningsvis kan börja återgå till något som liknar ett normalläge. Vi tar avstamp i den gångna senhösten och fram till nu, våren 2022. Välkomna till det första avsnittet i denna serie.

Skräckrock är en genre inom hårdrocken med många utövare. Fenomenet att kombinera skräck med hårda riff är inget som på något vis är ovanligt. Ingen är dock mer förknippad med detta än Alice Cooper. Epitetet som skräckrockens fader är sedan länge etablerat hos denna konstnär från Detroit. Kombinationen av teaterföreställning och rockkonsert är något han förfinat och utvecklat genom åren. Följ med i historien om en av de mer inflytelserika och tongivande artisterna inom den hårda rocken.

Det finns olika infallsvinklar när man lyssnar på sina favoritartister. För egen del är jag oftast mest intresserad av musiken. Texterna är sekundära, även om snygga titlar och eleganta textrader förstås alltid uppskattas. Men det finns förstås intressanta berättelser att ta del av. Hårdrocken är inget undantag. I detta avsnitt går vi igenom ett axplock av de låtar som berättar en historia. 

I serien om artisters historia tar vi oss denna gång an power metals gudfäder. Något annat kan man inte kalla de tyska titanerna Helloween. Genom sina banbrytande tvillingplattor om de sju nycklarnas väktare lade de på åttiotalet grunden för den genre som snabbt fylldes av otaliga band och artister och blev en maktfaktor under många år framåt. Helloween har blandat och gett genom åren, men ständigt studsat tillbaka. Nu, återförenade med Kai Hansen och Michael Kiske, går man en ny vår till mötes. Följ med i historien om ett av hårdrockens stora namn.

Vi har ju i olika avsnitt belyst diverse genrer och musikaliska inriktningar inom hårdrocken. Denna gång tar vi oss an de lite tyngre kapitlen. Här stavar vi med de hårda vokalerna, även om vi måhända utelämnar de mest extrema varianterna. Melodiös metalcore och aggressivare tongångar står på menyn i detta avsnitt. Vi avhandlar några av de stora namnen och beskriver lite hur denna genre en gång uppstod. Följ med på en resa långt bortom pudelfrillor och spandex, till ett landskap där mörka skuggor och ilskna riff samsas med förföriska melodier och minnesvärda arrangemang.

I vår serie om bands historia ger vi oss idag i kast med ett av de största namnen. Tillsammans med Black Sabbath och Led Zeppelin grundade Deep Purple hårdrocken som vi idag känner den. Där Black Sabbath stod för tyngden och Led Zeppelin för mångfacetteringen kombinerade Deep Purple sin tunga rock med klassiska influenser. De olika sättningarna av bandet skapade storverk och ikonisk musik. Ur bandet bildades sedan flera stora hårdrocks-akter. Följ med på historien om ett av de största namnen inom den hårda rocken.

Goth Metal. En genre som oftast kännetecknas av pampiga arrangemang och smäktande kvinnlig sång. Många band har liknande struktur och sound. Men det finns fler bottnar än så inom denna speciella gren inom hårdrocken. Vi går igenom genren och dess olika riktningar. Dessutom går vi lite mer på djupet med några utvalda akter.

När Ritchie Blackmore lämnade Deep Purple första gången 1973 hade han redan bildat bandet Ritchie Blackmores Rainbow. Stommen taget från bandet ELF innehöll bland annat Ronnie James Dio och soundet var tungt och majestätiskt. Redan på andra plattan hade man kortat ner namnet till Rainbow. Med åren, i takt med medlemsbyten och Ritchies ambition att slå i USA, blev man mer kommersiella och inriktade på hitlistorna. Först med Graham Bonnet och sedan Joe Lynn Turner och Doogie White på sång. Alla versioner av bandet har sina förtjänster, och vi går i detta avsnitt igenom hela historien. 

När man börjar titta på hur olika bands konstellationer ser ut kan man ibland skönja vissa mönster. Oftast är det ett kompisgäng som startar upp projekt. Ibland kan det vara duktiga musiker som vill skapa något tillsammans. I vissa fall är det även syskon som kamperar ihop inom ett bands ramar. Vid en närmare undersökning finner man att det inte alls är något ovanligt. Vi går igenom ett antal exempel på syskonkärlek - och i något fall även infekterad sådan.

Det finns artister som är typiska för det land de kommer ifrån. I Storbritannien finns det framför allt tre hårdrocksakter som extra stolt bär sitt hemlands fana. Iron Maiden och Saxon är de två första, och Judas Priest det tredje exemplet. Alla tre banden har också betytt mycket för hårdrocken som vi känner den idag. Birminghams stora söner må vara Black Sabbath, men Judas Priest är också ett av stadens allra största namn. Vi berättar historien om det band som, förutom odödlig musik, också var de som grundade hårdrockens image med läder och nitar.

Många album som släpps fokuserar främst på musiken. Andra artister lägger mer krut på lyriken utan att minska fokus på det musikaliska. Ytterligare andra vill förmedla ett budskap och fäster mer vikt vid text än musik. Sedan har vi de som skapar rena konceptalbum, något som framförallt är vanligt hos progressiva akter. Icke desto mindre finns detta fenomen även inom hårdrockens olika genrer, något vi också berör här. Följ med på en resa in i komplexa världar och intrikata berättelser.

Vi botaniserar vidare i vår serie där vi fördjupar oss i bands historia. Denna gång tar vi oss an en kvartett från New York som väckt många känslor genom åren. Ett band som blandat och gett, presterat höjder liksom dalar. Genom en väl uträknad strategi och ett unikt driv nådde man under en period till slut den högsta nivån på näringskedjan. Onekligen en av hårdrocksvärldens mest framträdande och kända akter. Välkomna till historien om KISS.

De flesta band har karismatiska frontfigurer. Stjärnor som stjäl rampljuset. Men de skulle ofta inte kunna nå sina framgångar utan de lojala lagspelarna som låter stjärnorna ta syret i rummet. I dagens avsnitt hyllar vi dessa antihjältar, liksom vi lyfter fram de skickliga musiker som ofta används i olika sammanhang. Likt legosoldater i kulturen och musikens tjänst utför de de sitt uppdrag på olika fronter, och skapar sig ett rykte. Beundransvärda musiker som också förtjänar sin plats i rampljuset.

I vår serie om band och artisters historia har vi nu kommit fram till svenska Arch Enemy. Ett band som genom åren gått från klarhet till klarhet. Med sin blandning av aggressivitet och melodier har man skapat ett unikt sound.  Sedan starten på sena nittiotalet har man hela tiden förfinat sitt hantverk, Frontade av en karismatisk frontkvinna - först Angela Gossow, nu Alissa White-Gluz - har Arch Enemy ett på många vis unikt vapen. Följ med i berättelsen om ett av de mest intressanta banden för närvarande, dessutom synnerligen aktivt med alldeles färska låtar släppta nyligen.

Om 2020 var det inställda året måste nog 2021 summeras som det uppskjutna året. Biljetter till konserter som flyttades från 2020 till 2021 fick än en gång arkiveras i väntan på framtida datum. Vi som fans fick tröstlöst vänta medan artister frustrerat blev kvar på hemmaplan. Men visst innehöll året också ljuspunkter, och självfallet ska även dessa uppmärksammas. Vi summerar året som gått, och ser fram emot det nya som väntar. Följ med på Metalgeezers årskrönika. 

I vår serie om band och deras historia beger vi oss nu till andra sidan jorden. AC/DC är tvivelsutan Australiens mest kända och största rockexport. Icke desto mindre föddes bröderna Young i Skottland, något som måhända är mindre känt. Detta och en hel del andra mer eller mindre kända fakta avhandlas i den här episoden. Ett av hårdrockens stora namn ska förstås ha ett eget avsnitt i denna serie, även om de själva inte anser sig vara ett hårdrocksband. Oavsett vilket så är AC/DC ett av den hårda rockens absoluta giganter och deras inflytande på och arv till genren är odiskutabelt.

Nu är det snart jul igen, och det ska förstås uppmärksammas. I en liten julspecial går vi igenom den del av de hårdrockslåtar som går i denna högtids tecken. Det visar sig finna olika varianter av hur man skapar den ultimata jullåten. Allt från finstämda kompositioner till rena plojlåtar. Vi dömer ingen, vi iakttar och konstaterar. Sitt ner i rensläden och följ med på en resa till tomtens land. God Jul!

En av de viktigaste ingredienserna i hårdrocken är givetvis sången. En bra sångare är något som varje band söker, och en bra sångare är något som varje fans uppskattar. Icke desto mindre finns det en uppsjö av instrumentala hårdrockshymner. Skickliga musiker med stor känsla för melodier och arrangemang har genom åren skapat storverk. Det kan röra sig om tolkningar av klassiska stycken, och det kan handla om helt nyskrivet material. Oavsett vilket så finns det mycket att upptäcka inom den instrumentala genren av den hårda rocken, något vi går igenom här.

Det finns legendarer, och så finns det legendarer. I vår serie där vi djupdyker i olika artisters historia har vi nu kommit fram till ett av de allra största namnen. Black Sabbath är ett av de de fundament på vilket hårdrocken vilar. Utan deras historiska avtryck och musikaliska arv skulle inte dagens hårda rock existera. Få band har varit så tongivande och avgörande i rockhistorien som kvartetten från Birmingham. Följ med i historien om det band vars riff är så tunga att plattorna inte går att lyfta från skivtallriken.

När artister och band nått ett antal år in i sina karriärer brukar det oftast ske en förändring i soundet. Orsaken kan vara medlemsbyten som tillför nya idéer. Det kan vara så att man influeras av rådande trender. Man kanske inte kände att man var rätt från början, eller så vill man helt enkelt prova nya vägar för sin egen kreativa känslas skull. Ibland går man helt vilse, medan fingertoppskänslan andra gånger kan vara helt perfekt. Vi går igenom exempel på alla varianter, och uppmärksammar också vissa band som hela tiden varit sitt arv trogna.

Dags igen för en djupdykning i ett bands historia. Denna gång tar vi oss an ett av de största amerikanska banden, nämligen Aerosmith från Boston. Med en lång karriär fylld av framgångar, men också motgångar, är bandets historia högintressant. Efter att ha varit på topp under sjuttiotalet föll man offer för droger och interna slitningar. Under åttiotalet gjorde man en storstilad återkomst, och släppte under nästa decennium några av sina bästa album. Nu närmar man sig karriärens slut, och vi gör ett bokslut över ett av hårdrockens mest klassiska och inflytelserika band.

Efter att ha avverkat såväl svensk som brittisk och tysk hårdrock vänder vi nu blickarna mot det stora landet i väster. Nej, det är inte USA som åsyftas i detta fallet utan Kanada. Vi gör en geografisk odyssé i ett land som främst förknippas med ishockey och curling. Men här finns annat än sporter utförda på is. Lönnlöven har fått fram ett försvarligt antal musiker och band i det hårda segmentet som är värda ett avsnitt för sig. Allt ifrån tidiga hjältar från sjuttiotalet via diverse genrer fram till nutid. 

Vår skärskådningsodyssé av olika artister fortsätter. Denna vecka är det inte vilket band som helst, utan giganterna Queen som är under luppen. Ett unikt band med många musikaliska bottnar. Frontade av en av musikvärldens mest ikoniska sångare byggde Queen under många år upp en låtskatt och ett renommé som gör att de kvalar in bland de riktigt stora rockbanden. Övriga medlemmar - Brian May, Roger Taylor och John Deacon - var det fundament som kompletterade Freddie Mercury och skapade det unika som var Queen. Följ med i berättelsen om ett av de största och mest fascinerande band rockvärlden skådat.

Hårdrock är ju den musik vi älskar, och den musik vi lyssnar på. Men ibland är det annan musik som kallar på uppmärksamheten, och det är det som är ämnet för detta avsnitt. Likaså tar vi upp de förebilder våra hjältar i sin tur har. Var hämtar artisterna sin inspiration och vilken musik lyssnar de på? Det blir en vandring i annan terräng än vad som är brukligt här i MetalGeezers Podcast, men ändå inte. Hårdrocken är mångfacetterad och har sina tentakler ute i många olika riktningar, vilket vi tar upp här.

Vi fortsätter vår serie med djupdykningar i olika artisters historia. Efter att ha avhandlat Europe tidigare håller vi oss kvar inom Sveriges gränser. Från att ha berättat historien om ett band som dominerade åttiotalet är dagens band tydligt trendskapande idag. Ghost har gått från klarhet till klarhet och ses idag som ett av de få band som kan axla manteln från de stora giganterna den dagen de avrundar sina karriärer. Deras image, tillsammans med den insmickrande melodiösa hårdrocken, är ett framgångsrecept. Svensk hårdrock i allmänhet står sig stark, och Ghost är det kanske i synnerhet tydligaste exemplet på det.

Att gå på konsert med sitt favoritband eller artist är ett av de största nöjena i livet. Inte minst har det aktualiserats nu under pandemin då konserter närmast betraktats som en fjärran hägring i en ökenvandring. Nu när vi förhoppningsvis närmar oss ett läge liknande det innan världen lamslogs så börjar sagda hägring mer anta formen av en reell oas som finns inom räckhåll. Att gå på konsert är något som både artister och publik törstar efter, men vilket sätt är det bästa att uppleva livemusiken på? Ska man röja runt i en mosh-pit eller betrakta konserten från en tryggare läktarplats? Vi reder ut begreppen i dagens avsnitt.

Svensk hårdrock har länge varit en stor exportvara. Sedan sjuttiotalet och framåt har svenska hårdrocksband skapat eko i världen, och gör så fortsatt även idag. Få band har dock varit så tongivande som Europe från Upplands Väsby. På åttiotalet skapade de historia och hysteri i stora delar av världen med sin refrängstarka hårda rock. Sedan återkomsten på tjugohundratalet har man till viss del bytt stil, men är fortsatt i allra högsta grad relevanta. Hör historien om ett av våra största namn inom svensk hårdrock, från starten fram till nutid.

Avsnittet denna gång har en mindre smickrande titel, men låt er inte avskräckas. Tanken är bland annat att reda ut huruvida man kan uppskatta en artists musik även om denne på något vis uppvisat drag eller åsikter som man har svårt att acceptera. Vi går igenom några exempel på artister som på olika sätt varit kontroversiella eller betett sig på mer eller mindre otrevliga vis. Det kan handla om åsikter. Det kan vara handlingar som de gjort. Desto bättre är rockvärlden också full av sympatiska artister, och vi går igenom några av dessa sist i avsnittet. för att ändå sluta i positiv anda.

Vi fortsätter med den fördjupning kring specifika band och artister som vi inledde med ZZ Top för några veckor sedan. Denna gång går vi på djupet med den gröna smaragdön Irlands finaste ädelsten. Historien om Thin Lizzy är en efterfrågad sådan som nu berättas här på MetalGeezer. Trots frontmannen Phil Lynotts alltför korta leverne hann bandet - och Lynott själv - skapa odödlig musik. Ofta nyskapande och alltid med rötterna kvar på den gröna ön. Ett mångfacetterat och ständigt intressant band som för alltid skrivit in sig i historieböckerna. 

Musiken älskar vi, artisternas genialitet avundas vi. Men hur står det egentligen till med etiken, jämställdheten, jämlikheten och moralen i hårdrockens värld? Hårdrocken har ofta varit föremål för moralpanik, berättigat eller ej. Vi finkammar ämnet från olika vinklar och perspektiv. Det kan måhända tyckas som ett tungt ämne där det viftas med pekpinnar, men så behöver inte vara fallet. Lyssna på avsnittet och döm själva. 

Vi startar, på tips från er lyssnare, upp en ny serie här på MetalGeezer. Med jämna mellanrum ska vi skärskåda ett speciellt band eller artist. Först ut blir "That Little 'Ol Band From Texas". ZZ Top har spridit sitt evangelium av bluesbaserad sydstatsdoftande rock i decennier, och denna trio är en sann institution i rockvärlden. Basisten Dusty Hill lämnade oss nyligen, men bandets musik lever kvar. Vi gör en grundlig genomgång av bandets historia och musikaliska arv.

I väntan på nästa ordinarie avsnitt, som kommer inom kort, så återupplivar vi Veckans Tips. Denna gång om bandet Stygian Fair från Umeå. Deras musik är en tilltalande mix av klassisk heavy metal, en smula doom och därtill kryddat med progressiva tongångar. Med tre självutgivna album ute nu har man hela tiden tagit steg i rätt riktning. Senaste given Equilibrium kom tidigare i år, och är i mitt tycke deras vassaste. Det här är ett band med stor potential, som säkert kommer att låta höra talas om sig i större sammanhang i framtiden. 

De anglosaxiska länderna är ju genom historien tveklöst de stora leverantörerna av musik, och då inte minst hårdrock. Men självfallet görs det högoktanig metal även i andra länder. Detta avsnitt fokuserar på Tyskland, och då mer specifikt fem stora band från det stora landet i mitten av Europa. Vi går igenom varje band historia, och väljer ut en favoritplatta med varje akt. De härstammar från olika tidsepoker, och representerar olika genrer, men har som gemensam nämnare sin givna plats i hårdrockshistorien. Följ med på en musikalisk resa som startar 1965 och fortsätter än i denna dag.

Varje generation har en tendens att hylla den musik man själv växte upp med. Givetvis grundar sig det i att man präglas av den musik som fanns under den period i livet då man formas som individ och nostalgins skimmer är alltid starkt. Ungdomens hjältar är alltid de man håller högst. Med det sagt finns det förstås inget incitament för att inte vara lyhörd för musik som utgetts både före och efter ens egna preferenser. Det är, som musikintresserad, givande att ta del av det arv och den historia som lett fram till dagens musik. Likaså är det berikande att vara lyhörd för de mer moderna varianterna av hårdrocken. 

Nya skivsläpp emotses med olika grader av förväntan. Beroende på artistens status och relevans så är det en skala på hur stort det är när en ny skiva kommer. Iron Maiden är som bekant ett namn som ger eko i hela musikvärlden - även långt utanför hårdrockens innersta kretsar. Så vad passar då bättre, nu när en ny platta annonserats för release i september, än att göra en genomgång av bandets back-katalog? Sagt och gjort, här gör vi en retrospektiv vandring genom järnjungfruns alla studioalbum. Up The Irons!

Vi stänger och avslutar decenniet som i backspegeln bestod av långhåriga ungdomar, utsvängda jeans, platåskor men också väldigt mycket bra och minnesvärd musik. De sista åren mellan 1976-1979 var turbulenta på många vis. En hel del av den tunga musiken genomgick en förvandling. Från glitter och glam via långa progressiva musikepos till det mer korthuggna och direkta som blev en konsekvens av punkens framfart i framför allt Storbritannien. En brytningstid var här. När vi landar på andra sidan och ett nytt årtionde står för dörren, knackar många nya band på för att ta hårdrocken vidare in i ett nytt decennium. 

Sången är i mångt och mycket det som definierar ett band. Förvisso är det låtarnas uppbyggnad och konstruktion som är fundamentet i musiken, men icke desto mindre är sången och dess utövare det som blir den sista och kanske viktigaste pusselbiten för att uppnå fullgott resultat. Sångstilarna varierar dock mycket. Lika differentierad som musiken är sången. Allt ifrån operasång till elakt growl ryms inom den hårda rocken. Vi gör en genomgång av de olika sätten att sjunga och hur de passar in i respektive band. 

Rockhistorien är full av olika öden. Det kan handla om exempelvis drogmissbruk, personliga tragedier, brottsmisstankar eller tragiska sjukdomar. Alltför ofta går artister bort i unga år, beroende på många olika orsaker. Vissa artister är tusenkonstnärer i att överleva trots allt.
Vi gör en genomgång av ett stort antal musiker och artister som på olika sätt gått igenom eller drabbats av händelser som blivit livsavgörande. I vissa fall har man kommit ut på andra sidan, medan andra aldrig mer fick chansen att sprida sin musik. 

Vi tar nya tag efter milstolpen 100 avsnitt, och ser framåt på många vis. Coronaviruset har ju ställt det mesta på ända, även inom musikvärlden. Allt har satts på paus, och framför allt så har alla live-framträdanden helt upphört. Efter mörker kommer ljus, och efter en lång tid utan konserter så börjar hoppet spira att vi återigen ska kunna njuta av musiken även live tillsammans med likasinnade. Längtan är både stor och gemensam för både publik och artister. Vi gör en genomgång av en del av de turnéer och konserter som förhoppningsvis väntar inom en inte alltför lång framtid. 

Metalgeezer fyller 100 avsnitt, och det ska förstås uppmärksammas. Inte med fyrverkerier och champagne, men däremot med en liten tillbakablick på hur allt började och hur resan varit. Det är med stor ödmjukhet jag inser att jag kommit mycket längre med Metalgeezer än jag kunde drömma om när jag startade hösten 2019. Tack alla som lyssnar, delar, uppmärksammar och uppskattar det jag gör. Det är ni, tillsammans med mitt brinnande intresse för hårdrock, som ger energi att fortsätta. Nu siktar vi på nästa 100 avsnitt - and beyond.

Vi fortsätter att avhandla sjuttiotalet och den musikhistoria som skapades då. Nu har vi kommit fram till åren 1974 och 1975 då många klassiska album och odödliga låtar såg dagens ljus. Utan dessa tidiga pionjärer hade vi aldrig sett den hårdrocksscen som vi känner till idag. Följ med på en resa till en svunnen tid då platåskor, utsvängda jeans, tunga riff och magisk musik var de rådande ingredienserna.  

Vi startar ett nytt retrospektivt collage, och blickar denna gång tillbaka på det årtionde då hårdrocken befäste sin position i musikvärlden. Sjuttiotalet var det decennium då de stora giganterna beträdde scenen och det var under dessa år som grunden lades till hårdrocken som vi känner den idag. Jag har valt att dela upp detta årtionde i tre delar, och detta är det inledande partiet i trilogin. Följ med tillbaka till tiden för Vietnamkrig, drogliberalism, minnesvärda världshändelser och inte minst väldigt mycket högkvalitativ, numera klassisk rockmusik i det tyngre segmentet.

Ålder är ju bara en siffra, heter det ju, och ofta stämmer det också. Inte minst gäller det i den hårda rockens universum. Välkommen att lyssna på ett av de mer ytliga avsnitten som hittills publicerats i Metalgeezer's namn. Vi avhandlar allt från höga hårfästen till tappade register på stämbanden. Men givetvis hyllar vi också några av de ikoner och förkämpar som oförtrutet sprider sin musik år efter år. Gammal är äldst, som bekant.

Image är en viktig ingrediens inom musik och kultur, och det gäller förstås också inom hårdrocken. Att odla sin image, vare sig den är uträknad eller mer spontan, är något som många artister drivit till fulländning. Ibland kan det vara av det mer minimalistiska slaget. På andra sidan skalan finns de som löper hela linan ut. Vi går igenom några kända förgrundsfigurer och olika band som bygger mycket på sin image. Följ med på en resa bland såväl metallgudar som blodsprutande demoner.

När man pratar Power Metal är det svårt att passera Helloween. Som en av fundamenten inom genren är deras position odiskutabel. Nu när man återförenats med Michael Kiske och Kai Hansen så är hypen kring bandet större än på länge. Och det med rätta då nya singeln Skyfall visar upp ett band i högform. Direkt nedstigen från Keeper-eran är låten en uppvisning i att gammal ibland är äldst, och att skåpet vet var det ska stå.

Hårdrocken är en stor musikgenre som älskas av otaliga fans världen över. Trots det lever musiken lite i skuggsidan av de så kallade etablerade kulturyttringarna. Hårdrocken ses över axeln, som kusinen från landet, och behandlas styvmoderligt i de stora mediekanalerna. Dock inträffar det ibland händelser där artister från denna mystiska rörelse får audiens i de fina salongerna och dagens avsnitt avhandlar just detta. Man kan förvisso argumentera för huruvida hårdrocken egentligen vill bli folklig. Lite av genrens själ ligger ju just i att vara lite underground.

För en tid sedan tipsade jag, i samband med det då nya singelsläppet, om Pretty Maids-sångaren Ronnie Atkins kommande album. Nu är fullängdaren här, och den lever upp till de förväntningar som singeln ställde upp. En platta full av melodiös hård rock i rakt nedstigande led från moderskeppet, om än lite mer nedtonat. Som sig bör, med tanke på Ronnies öde, och det skänker en väl avvägd balans till ett på många vis beundransvärt album.

För många rättrogna hårdrockare var 80-talet en gyllene tid. Lika mycket var det efterföljande 90-talet en veritabel ökenvandring, med en invasion av bland annat grunge och nu metal. Inte ens de normalt så pålitliga artisterna förmådde leverera som vanligt under detta årtionde. Som tur är med vissa undantag, för höjdpunkter fanns. Vi tar er med tillbaka till en svunnen tid då de klassiska banden var i brygga, en våg av alternativ metal sköljde in över musikvärlden men där ljusglimtarna ändå lyste som fyrar i mörkret. Ett decennium vi lämnat bakom oss, och från vilket såren nu läkt. 

Power Metal. Denna ibland förbisedda och till och med bespottade genre är styvmoderligt behandlad av många som fnyser åt den. Själv är jag en stor anhängare av genren och blir därför extra glad när en av de svenska fanbärarna släpper nytt material. Bloodbound brukar vara pålitliga och efter vad den nya singeln ger vid handen kommer nya plattan som snart släpps inte att vara något undantag.  Creatures OF The Dark Realm heter albumet, och även singeln. Tillsammans med det andra smakprovet When Fate Is Calling höjs de redan höga förväntningarna på plattan rejält.

Att bli musiker är en sak. Att kunna skriva låtar en annan. Ibland kombineras dessa egenskaper, men lika ofta gör de det inte. Många har framgångsrika karriärer som låtskrivare lite i det fördolda. De väljer bort arenascenens blottläggning och idoldyrkan till förmån för respekt och hyllningar på andra scener. Givet är det kommersiellt gångbart också, om man lyckas, och varför inte? Rätt person på rätt plats helt enkelt. Det blir en symbios och ett partnerskap som kan bära långt. Mycket långt. Följ med bakom kulisserna och möt några av de största och mest framgångsrika.

Det finns rockstjärnor. Det finns filmstjärnor. Och aldrig mötas de två. Likt olja och vatten är det näst intill omöjligt att förena dessa två karriärer. Med något enstaka undantag finns det många exempel där rockstjärnor försökt sig på en karriär på vita duken utan att lyckas. Varför är egentligen oklart, men oavsett det listar vi i veckans tips många exempel på just detta kulturfenomen.

Att samarbete lönar sig är en gammal sanning som oftast slår in. Musikvärlden är inget undantag från den regeln. Det finns följaktligen otaliga exempel på olika samarbeten, gästspel, duetter och korsbefruktningar som med varierat resultat berikat branschen. Vi gör en djupdykning i fenomenet och kommer upp till ytan med ett flertal exempel, och listar de favoriter som kan anses vara extra minnesvärda.

Åren går, men många hjältar består. Under många år var han en av tvenne yxhuggare i Thin Lizzy. Han har framgångsrikt fortsatt sin karriär och sjuttio år ung är denne hjälte still going strong. I dagens bonusavsnitt uppmärksammar vi en hantverkare och lagspelare som förtjänar en hyllning på sin födelsedag. Vi lyfter på den imaginära hatten och gratulerar Scott Gorham.

För en tid sedan gjorde vi ett avsnitt om debutalbum och dess betydelse för en artists eller bands fortsatta karriär. Även uppföljaren har ofta stor betydelse. Det är på denna platta smekmånaden är över och det är upp till bevis. Ofta kan pressen vara större på andra skivan än på debuten. Kan man förvalta ett lyckat debutalbum, respektive rädda en trevande början? I detta avsnitt går vi igenom några av hårdrockhistoriens mer minnesvärda uppföljare och listar fem favoriter som sticker ut lite extra. 

I genren Gothenburg Death Metal finns tre stora namn. Medan At The Gates och framför allt In Flames tagit de stora rubrikerna och håvat in välförtjänta musikpriser så har Dark Tranquillity svävat lite under radarn hos gemene man. Inte för att de strävat efter de stora rubrikerna eller på något vis känt sig åsidosatta för det. Nej, detta är ett sympatiskt och ödmjukt band som låter musiken tala för sig, och som de gör det. Med en 30-årig karriär under bältet har man levererat genuin och högoktanig melodisk dödsmetall med ett urverks precision. Därför lyfter vi i veckans tips fram nya given Moment, som än en gång visar detta pålitliga bands höga nivå. 

Hur många klassiska album kan ett band ge ut? Vad är det som gör att en skiva får epitetet klassiker? Veckans avsnitt gör en djupdykning i detta ämne där vi också listar några av de utgåvor som skapat sig en plats i historien. Följ med på en vandring i klassisk mark, där vi botaniserar i ämnet odödlig musik. 

Bespottad av många, betraktad som pompös och storvulen. Men icke desto mindre en enorm försäljningsframgång, vilket tyder på att många gömt denna platta hemma för att lyssna i smyg. På samma vis som hårdrockare lyssnade på ABBA i lönndom. Visst är projektet ambitiöst och skivan skulle antagligen inte kunnat gjorts i dessa dagar, men epitet klassiker måste ändå sammanfogas med MeatLoafs stora stund i karriären. Samarbetet med låtskrivargeniet Jim Steinman resulterade i en platta som svårligen kan förbises i rockhistorien. Veckans tips blir därför Bat Out Of Hell från 1977.

I dagens moderna tidevarv med streamingtjänster och digitala forum bryter vinylplattan mot given trend. Som enda fysiska media ökar försäljningen av vinylskivor. Förvisso inom en marginell del av totala musikkonsumtionen men ändå, medan siffrorna för exempelvis CD går ner. Ovanpå detta har ett annat segment inom vinylskivorna blivit vanligare. Att paketera utgåvor av skivor i boxar med massor av extramaterial och diverse tillbehör är något som också ökat på senare tid. Vi uppmärksammar detta i dagens avsnitt av Metalgeezer, och jag inser att jag själv omfamnar denna trend med välbehag.

Livet ger och livet tar. Frontfiguren och sångaren i danska Pretty Maids, Ronnie Atkins, fick ett cancerbesked 2019. Efter operation där ena lungan togs bort friskförklarades han, bara för att året efter få beskedet att metastaser spridit sig till skelettet. Drabbad av obotlig och dödlig cancer väljer Ronnie att se glaset som halvfullt och ger ut en soloskiva med låtar som inte passat i huvudbandet. En stark och imponerande inställning. Dessutom är One Shot ett riktigt bra album, i rätt nedstigande led från Pretty Maids om än något mer nedtonat, som med rätta föräras veckans tips. 

Livealbum är ett kapitel för sig i ett bands eller en artists musikaliska biografi. Ett dokument över en speciell turné eller konsert är något de allra flesta akter någon gång ger ut under sina karriärer. Upplägget och presentationen kan dock skilja sig åt. Ibland är produkten väldigt tillrättalagd och välproducerad. Andra live-dokument är mer avskalade och på så vis måhända mer av den äkta varan som faktiskt upplevdes på plats. Oavsett vilket så är livealbum ofta en vattendelare. Många älskar det, andra föredrar studioalbumen. Vi går igenom fenomenet med fokus på ett antal utgåvor och dess betydelse.

Olika tillfällen kräver olika typ av hårdrock. Ibland behöver man avreagera sig eller helt enkelt bara ösa på. Då och då vill man fördjupa sig i komplexa kompositioner. Det händer att man bara vill ha lite softare i bakgrunden. Och i vissa stunder vill man avnjuta välproducerad välspelad melodiös hårdrock. W.E.T. är exempel på det sistnämnda. Denna svensk/amerikanska supergrupp inom genren levererar på platta efter platta, och nya Retransmission är inget undantag. Veckans tips är nya given från ett av den melodiösa hårdrockens bästa band.

Vi fortsätter att avhandla ämnet New Wave Of British Heavy Metal - NWOBH - den musikrörelse som under några år i skarven sjuttio- och åttiotal blev ett världsomspännande fenomen. Arvet lever fortfarande kvar, och många av artisterna är fortfarande aktiva. Vissa omfamnar den rörelse de blev en del av, medan andra gör allt för att distansera sig från densamma. Vi går igenom ytterligare några akter, och väljer ut några av de skivor som betydde mycket för att detta musikfenomen växte sig så starkt. 

Mångas relation till Queen härstammar från deras genombrott under sent sjuttiotal och fram genom åttiotalet. Brottarhits som Killer Queen, Bohemian Rhapsody, We Are The Champions och The Show Must Go On är förstås på sitt sätt omistliga och har för alltid skrivit in bandet i rockhistorien. Självfallet håller jag med, men vill ändå flagga för en av deras bästa plattor som släpptes innan det stora genombrottet. Queen II är full av fantastiska låtar, sinnrika melodier, tjusiga arrangemang och oförglömlig musik. Det stilrena omslaget är förstås också ett extra plus. Veckans tips är en lite bortglömd favorit i Queens katalog - deras andra giv som utkom 1974.

New Wave Of British Heavy Metal, förkortat NWOBHM, gav ett dominerande avtryck i hårdrocksvärlden när fenomenet exploderade under de sista skälvande åren på sjuttiotalet. Under några år fram till mitten av åttiotalet växte det fram otaliga band ur den brittiska myllan. Många förvann, men flera är fortsatt aktiva, och eftermälet från denna musikaliska revolution präglar än i dag mycket av hårdrocken. Vi som var med då det hände glömmer det aldrig. Detta fenomen avhandlas i två delar då ämnet är så pass omfattande. I denna första del går vi igenom hur allt startade och fokuserar på några av genrens band. 

Schweiz är måhända inte den mest kända leverantören av hårdrock. Icke desto mindre finns det ett antal akter som nått framgång i världen. Shakra och Gotthard är två exempel, men frågan är om inte Krokus är det band som måste räknas som det största. En lång karriär är nu till ända, och vi minns deras storhetstid från tidigt åttiotal. Veckans tips är fyra plattor som befäste bandets status som pålitlig leverantör av AC/DC-doftande hårdrock med minnesvärda refränger. 

"Don't judge a book by its cover" heter det ju, och det talesättet går även att applicera på skivomslag. Allt från hänförande konstverk via enklare koncept ner till riktigt oattraktiva, alla varianter finns representerade. Det behöver inte i sig betyda att omslaget speglar musikens kvalitet. Vi går i detta avsnitt igenom olika omslag, och berättar även historien bakom några stycken. Samtidigt konstaterar vi att vinylskivan har ett ointagligt försprång på andra medier. Storhetstiden är en svunnen sådan, men genom en pånyttfödelse anas en ny vår för vinylskivan - och det gäller även omslagen.

Det tyska maskineriet fortsätter att mala på nu i årets inledande månad. För en tid sedan tipsade jag om MSG:s nya platta som släpps 29/1. Samma datum utkommer titanerna Accepts nya giv, Too Mean To Die. Två vassa plattor på samma dag hör inte till vanligheterna. Denna veckas tips fokuserar på de låtar som hittills släppts från Accepts kommande album, och de bådar gott - väldigt gott.

I vår vandring längs minnenas allé har vi nu kommit fram till vägs ände. I alla fall om vi talar om åttiotalet. Med dagens avsnitt stänger vi historieböckerna kring detta decennium. Ett årtionde som präglat mycket av hårdrockens historia och som innehållit så mycket fantastisk musik. På många vis var detta också en brytningstid för hårdrocken. Ni som var med kan ånyo minnas tillbaka, medan ni som inte hade ynnesten att få uppleva detta då det skedde kan ta del av en svunnen tid på detta sätt. 

Frontfiguren i finska metal-bandet Children of Bodom avled nyligen endast 41 år ung. Ännu en av dessa talangfulla och stilbildande artisters om lämnar oss alltför tidigt. Så mycket kvar att skapa, så mycket vi går miste om. Vi minns hans gärning i detta avsnitt, och hyllar hans arv. 

Kan ni också känna en mättnad eller rentav en trötthet över att i olika sammanhang höra samma låtar med era favoritartister? Det är en ständig rundgång i kommersiella kanaler och offentliga forum, det nöts alltid  samma kompositioner med artister och band. Ofta bra låtar men ack så sönderspelade. I detta avsnitt gör vi en djupdykning bland de låtar som sällan eller aldrig hörs i de stora sammanhangen - förutom på konserter med respektive artist förstås - och finner många guldkorn och bortglömda pärlor som fullgoda alternativ.

Norsk black metal är ett alldeles speciellt kapitel i hårdrockshistorien, och något vi tidigare avhandlat här i Metalgeezer. Icke desto mindre handlar veckans tips om en mycket intressant dokumentär som finns på SVT Play om detta udda, och bitvis skrämmande, fenomen. Programmet är uppkallat efter skivaffären som medlemmar ur flaggskeppet Mayhem drev i centrala Oslo, en butik som mer blev en vallfärdsplats för de rättrogna. Missa inte denna djuplodande och intressanta dokumentär, man behöver inte vara ett fan för att finna de fyra delarna oerhört fascinerande.

Vi fortsätter oförtrutet att utforska åttiotalets hårdrock år för år, och nu har vi kommit fram till 1988. Ett år som även det innehöll mycket bra musik, och många intressanta händelser. För näst sista gången, i alla fall då det rör vårt kärs åttiotal. vandrar vi nerför minnenas allé,  Minns tillbaka, eller ta del av en svunnen tid då så mycket hårdrockshistoria skrevs. 

KISS gjorde ju som bekant en nyårsspelning i Dubai. Tack vare ett skitår så blev detta en ännu större händelse än vad det kanske blivit under normala omständigheter. Hypen var stor, liksom förväntningarna inför en konsert som skulle kyssa 2020 farväl och ta sikte på ett förhoppningsvis bättre 2021. Men hur var spelningen som konsertupplevelse? Ja, veckans tips blir denna gång en recension. Håller du med?

Många, för att inte säga alla, av hårdrockens största namn har ett antal år på nacken. Akter som Iron Maiden, AC/DC, Metallica och Aerosmith med flera har under flera decennier varit framträdande och dessutom lyckats med konststycket att frälsa flera generationer. Vilka står i tur att ta över denna stafettpinne en dag? Vilka idag aktiva band av senare snitt kommer att låta tala om sig om tjugo år på det sätt dessa nyss nämnda band fortfarande, efter många år, har relevans och fyller arenor? Detta ska vi försöka reda ut i dagens avsnitt, som för övrigt kan ses som en fortsättning på ett tidigare avsnitt om arenakonserternas framtid. Följ med på en resa i spåkulans tecken och se vad kaffesumpen ger för svar.

2020 var det inställda året. I stort sett alla evenemang ställdes in eller sköts upp. Världen i stort, och musikvärlden med den, törstar efter ett bättre 2021. KISS har tagit fasta på detta och stänger ett coronaförstört år med en storslagen konsert som kan streamas i hela världen. Man behöver inte vara ett genuint KISS-fan för att uppskatta deras ambitiösa projekt. Veckans tips blir således att boka upp sin plats i TV-fåtöljen för att i stor stil, och med hårda ackord, avsluta 2020 och se framåt mot ett förhoppningsvis bättre 2021.

När det nu är dags att summera det gånga året så är förstås pandemin och dess effekter huvudämnet. Aldrig tidigare har världen upplevt något liknande, och vi lever fortfarande mitt i det inferno som eskalerat bortom allas vildaste farhågor. 2020 var året som ställdes in. Allt lades på paus, och förutom de personliga tragedierna så påverkades också ekonomi och då inte minst alla evenemang. Vi summerar, med inriktning på den hårda rocken, ett märkligt, tragiskt, jobbigt och inställt år. Men ljuspunkter fanns, inte minst inom den musik vi älskar mest, och givetvis lyfter vi dem samtidigt som vi blickar framåt med förhoppningen om en annan tid 2021.

Veckans tips blir ett par nya låtar med en riktig ikon inom hårdrocken. Michael Schenker har skakat liv i ännu en version av sin Michael Schenker Group, och nu i årets elfte timme och femtionionde minut kommer ett par smakprov från den kommande skivan som släpps i januari. Det bådar gott, och om resten av plattan håller samma klass levererar den gode tysken återigen stordåd. Lyssna och bedöm själva, yours truly är redan övertygad. 

När man nämner begreppet Glam Rock tänker nog många på Sunset Strip och band som Motley Crüe och Poison. Men det fanns en betydligt tidigare, och på många sätt mer betydelsefull, episod med Glam Rock och det är den vi pratar om i detta avsnitt. Namn som Sweet, Slade, T Rex och Alice Cooper erövrade musikvärlden på det tidiga sjuttiotalet. Kombinationen av bitvis extrem klädsel, smink, platåskor och hitvänlig hård rock blev för många, inklusive jag själv, den första bekantskapen med en ny spännande värld. Följ med på en tur bakåt i tiden. Följ med till en svunnen tid, som banade vägen och skapade utrymme  för så många efterföljande band och artister inom det hårdare segmentet.

När man pratar om kultband kan man mena många olika konstellationer som funnits genom åren. Men frågan är om inte kanadensiska Anvil kvalat in i det högsta segmentet sedan dokumentären The Story Of Anvil slog ner i musikvärlden 2008. En hjärtevärmande och gripande historia om manlig vänskap, en outsinlig vilja att lyckas i en tuff musikbransch, en brinnande drivkraft att aldrig ge upp och en inblick bakom kulisserna hos ett band som kom, sågs, segrade - och försvann. Man behöver inte vara ett tvättäkta fan för att till fullo ta till sig denna historia, lida med bandet men även glädjas in i själen när de till slut får sin revansch. Veckans tips är ett guldkorn i rockdokumentärernas värld - och väl värd sin plats i historien.

Vi avrundar vår odyssé kring olika rockfestivaler med den kanske mest meriterade av alla, i alla fall i svenska hårdrockssammanhang, nämligen Sweden Rock festival. Från en blygsam början i den lilla byn Vilshult via de något större sammanhangen i Karlshamn landade man till slut på den plats där man nu befinner sig. Norje i Sölvesborgs kommun är tummelplatsen där hårdrockare samlas en kortvecka i juni som går i metallens tecken. Vi minns tillbaka, och hoppas samtidigt på framtida upplevelser bortom pandemin.

När man pratar om Black Sabbath och dess sångare är det förstås primärt Ozzy Osbourne som alla tänker på. I viss mån kommer Ronnie James Dio också upp i tankarna. Därutöver har man haft ett flertal sångare, och av dessa håller jag tvivelsutan Tony Martin högst. Veckans tips blir en hyllning till en lite bortglömd era av detta monumentala bands imponerande karriär.

I vår retrospektiva vandring längs minnenas allé har vi nu nått fram till år 1987. Precis som de tidigare åren vi gått igenom är även dessa tolv månader fyllda med nostalgiska minnen och högoktanig musik. För er som var med finns det en hel del att återuppleva. För er andra förhoppningsvis en chans att upptäcka något nytt som inte är nytt - om man så säger.

Veckans tips blir det återuppståndna AC/DC och deras nya platta Power Up. I detta ökenvandringens år kom det i alla fall ett glädjetecken. Att AC/DC skulle göra comeback var oväntat. Lika oväntat var det att plattan håller så pass hög klass att den kvalar in bland bandets bästa på många år.

Att ge ut soloalbum kan vara ett vågspel och en delikat vandring på en slak lina. Ska man, som vissa, vara huvudbandet troget och ge ut något snarlikt för att blidka eventuellt skeptiska fans eller ska man, som andra, prova sina kreativa vingar och se hur långt det bär? I detta avsnitt tar vi upp exempel på båda varianterna. Och minsann, svängarna tas ut lite för vi tassar någon gång utanför de gängse hårdrockskretsarnas territorium i detta avsnitt.

Veckans tips är ett relativt nystartat hårdrocksband från Stockholm. Black Solstice blandar influenser från stoner rock och doom metal till en välsmakande kompott. Med tre demos under bältet är detta band redo för större utmaningar. Finns att avnjutas på Spotify, och de rekommenderas till fans av ovan nämnda genrer - och andra metalheads förstås!

På begäran av en trogen lyssnare gör vi här en genomgång av hårdrockens historia. Hur startade allt egentligen, och vad har hänt genom åren? Att grotta ner sig i alltför mycket detaljer låter sig förstås inte göras i ett avsnitt, utan här går vi, med ett personligt perspektiv, igenom de avgörande skeden och de artister som på olika sätt varit stilbildande för hårdrockens utveckling. Följ med på en fascinerande resa genom tid och rum där det hårda alfabetet står i fokus. 

Veckans tips, det lilla bonusavsnittet som är tänkt att fylla tomrummet mellan de ordinarie avsnitten, handlar denna gång om en bortglömd pärla. Nazareth släppte 1981 en monumental live-pjäs betitlad Snaz som skänkt undertecknad mycket glädje genom åren. Plattan står sig väl i konkurrens mot mer uppmärksammade live-alster från andra band, och är värd sin plats i rampljuset. De skotska härförarna var här i toppform. och detta live-dokument bör inte missas.

Dagens avsnitt av Metalgeezer's podcast avhandlar de tyska hårdrockspionjärerna Scorpions. För den breda massan mest kända som powerballadernas okrönta konungar, men ett band vars historia startade redan för över femtio år sedan har förstås mycket mer att ge än så. I en värld som dominerades av anglosaxiska band från de brittiska öarna och amerikanska konstellationer var Scorpions från Hannover en udda fågel. Icke desto mindre bröt de framgångsrikt ny mark för tyska band, och skapade sig en unik ställning inom hårdrocken. 

Vi provar ett nytt grepp i podden. Tanken är att det varje vecka, mellan de ordinarie avsnitten, ska komma ut ett kortare bonusavsnitt betitlat "veckans tips". Det kan handla om allt från färska nyheter - som denna vecka - till tips om plattor att återupptäcka eller egentligen vad som helst inom hårdrockens underbara värld. Förhoppningsvis ska denna gryta hållas kokande varje vecka med små tips från coachen. Med friska tag tar vi oss i alla fall an denna veckas tips, håll till godo, metalheads!

Podden firar 50 avsnitt, och det firar vi i stor stil. För första gången har vi gäster i studion, och det är inga mindre än mina egna barn. Minnen och diskussioner blandas med skratt och återblickar i ett avsnitt som är i särklass det längsta vi publicerat. Tiden går fort när man har roligt, och detta är nog något som kommer att ske flera gånger.

Bråvalla Festival var något alldeles extra när den slog ner som en bomb i musik-Sverige. En megafestival i Norrköping som skulle komma att slå publikrekord och signa akter som Iron Maiden, Rammstein, In Flames och Arch Enemy för att nämna några giganter inom hårdrockssegmentet. Utöver detta gästades festivalen av stora artister som Avicii, Green Day, Robbie Williams och Muse. Stor spridning således, men var det detta som gjorde att festivalen lade er efter fem år? Något givet svar finns ej, men vi minns en festival som kantades av stora förväntningar, otur med vädret, publikfest och fantastisk musik. Bråvalla Festival - vad hände?

Ett kortare bonusavsnitt med personlig prägel. Att dela sitt intresse för hård rock och konserter av samma snitt med vänner och familj är en gåva och en ynnest. Några konsertminnen av olika karaktär avhandlas i detta avsnitt. Denna gång är det svärsonen i fokus, och varför inte?

Promenaden längs minnenas allé fortsätter, och vi har nu kommit till 1986. Detta var ett år då flera stora händelser inträffade, vilket vi förstås uppmärksammar. Dessutom skapades mycket bra musik även detta år. Gamla minnen återupplevs i detta avsnitt för oss som var med, och för övriga kan alltid en historielektion från svunna tider vara till glädje. 

Det finns olika typer av rockfestivaler. Allt ifrån de megastora begivenheterna som samlar upp emot 100 000 personer, via olika segment ner till de som jobbar i det lilla formatet. Skogsröjet i Rejmyre utanför Finspång norr om Norrköping tillhör de senare. Litet, familjärt, med ett imponerande CV gällande artister och väl värt ett - eller flera - besök.

Kanske inte på allmän begäran, men frågan har kommit upp om det inte vore en god tanke att presentera mig. Vem är denne filur som driver Metalgeezer's podcast? Sagt och gjort, här kommer ett lätt navelskådande avsnitt som ger bakgrunden till vem jag är och varför hårdrocken blivit mitt största intresse. Kanske borde det ha varit ett inledande avsnitt, men måhända bättre sent än aldrig. 

Det finns band som är kända, det finns band som är stora - och så finns det de band som är legender. AC/DC tillhör tvivelsutan det sistnämnda, och nu när de gör comeback är det förstås en stor händelse i musikvärlden. Ny singel ute nu, albumet är på gång, och det påkallar förstås ett avsnitt i Metalgeezer's podcast. For those about to rock - we salute you!!

Ännu en av hårdrockens stora namn har lämnat oss. Eddie Van Halen förlorade kampen mot cancern 65 år gammal. Vi minns en stilikon och legend i ett kort minnesavsnitt. RIP Eddie, din musik lever vidare.

Ett bands debutalbum kan vara av helt olika betydelse för den framtida karriären. Ofta är det en trevande start på något som formas till fulländning längre fram, men ibland är det redan i debuten något alldeles extra. Vid vissa tillfällen är det till och med artistens bästa giv som släpps redan som förstagiv. Vi gör en gedigen genomgång av detta ämne, från tidiga år och fram till nutid.

Satanism och djävulsdyrkan är ett ofta återkommande inslag inom hårdrocken. Sällan är det äkta tillbedjan utan mer en form av image eller helt enkelt en lek med ockulta symboler. Vi gör en genomgång av diverse artister och deras förhållande till fenomenet. Dessutom snuddar vi också vid det motsatta, den religiösa hårdrocken och kommer även in på den direkta livsfaran med att utöva metal i strikt religiösa regimer.

Vi vandrar vidare längs den allé där minnena finns. Nu har vi nått fram till 1985. Även om det förstås gavs ut en hel del högoktanig musik var det något av ett mellanår i många fall. Däremot inträffade ett par händelser som gått till historien och de glömmer vi förstås inte bort här i Metalgeezer's podcast.

Måhända slår detta avsnitt av Metalgeezer in öppna dörrar, då diskussionen i sig inte är ny. Icke desto mindre diskuterar vi och funderar över den tekniska utvecklingen som skett de senaste åren, och som inte minst inneburit fundamentala skillnader för musikindustrin och dess utövare. Teknisk innovation är en ohejdbar kraft och det är inte alltid lätt att gå i takt med den.  Retrospektivt kan man konstatera att man kunde närmat sig utvecklingen på annat sätt än genom konfrontation, men det är ju alltid lätt att vara klok när man har facit framför sig. 

För egen del kan jag tycka att den optimala sättningen i ett metal-band är fyra, eller fem medlemmar. Icke desto mindre finns det en uppsjö band som bevisar motsatsen genom att endast ha tre musketörer i sättningen. Nu var det i sig ingen nyhet, men ämnet tål att belysas. Detta avsnitt avhandlar en mängd av dessa akter, och jag inser på nytt att alla goda ting ibland, och ganska ofta, kan vara tre. 

Att hitta på ett bra namn på sitt band är inte alltid det lättaste. Ibland blir det också ganska märkligt och svårförståeligt, medan det i andra exempel blir fullständigt perfekt. I detta avsnitt tar vi upp en bakgrunden till en del bandnamn och dissekerar historien bakom. Följ med på en intressant och fascinerande upptäcktsfärd.

I dessa karantäntider är konsertupplevelser något man saknar väldigt mycket. I detta avsnitt listar jag några av de mest minnesvärda konserterna jag varit på. Detta behöver inte alltid vara den i sig mest perfekta rent musikaliskt, utan ibland är det minnena runt omkring och andra olika parametrar som förstärker upplevelsen. I väntan på att vi åter får bevista konsertarenorna kanske detta avsnitt kan fungera som ett litet substitut.

Vi knyter ihop säcken i temat duktiga utövare inom sina respektive instrumentgenrer. Då gitarren är en omistlig beståndsdel i metal har jag valt att lägga den pusselbiten sist. Många är kallade, få är utvalda. Här är de fem strängbändare som jag håller allra högst. 

Vi minns ännu ett år ur musikhistorien. Denna gång avhandlas 1984. Detta år är minst lika innehållsrikt inom hårdrocken som de tidigare åren under detta decennium. Lyssna och minns tillbaka, eller lyssna och upptäck guldkornen från förr.

Vi fortsätter att komplettera listan med framstående musiker, och denna gång avhandlar vi manliga sångare. Precis som i de tidigare avsnitten ligger fokus på fem stycken, högst personligt utvalda, giganter. Håller ni med, eller har ni andra namn ni tycker borde framhävas. Interagera gärna på de sociala plattformarna.

Svensk hårdrock är stor i världen, och finns representerad i de flesta genrer inom metal. Dags således för ett avsnitt om fenomenet svensk hårdrock. En resumé om band och artister från sjuttiotal till nutid. Givetvis, som alltid, med en personlig vinkling där tonvikten är på de artister som ligger mig närmast om hjärtat.

Vi fortsätter vår avhandling kring fem favoriter inom varje gebit i ett band. Efter att ha gått igenom trummor, bas och keyboard är vi nu framme vid vokaldelen. Jag har valt att dela upp kvinnliga och manliga sångare, då det inte låter sig göras på ett rättvist sätt att jämföra. Detta avsnitt handlar således om fem kvinnliga sångerskor som alla betyder mycket för sin genre och sina respektive band.

Vi fortsätter promenaden längs den allé där minnena finns, och minns ännu ett år från det åttiotal som innehöll så mycket. Vi har nu kommit fram till 1983, och för den hårdrocksintresserade innehåller detta år lika mycket som de övriga åren vi tidigare gått igenom. För de som inte var med på den tiden finns ändå mycket intressant att upptäcka. Följ med på ännu en tidsresa i det hårda alfabetets tecken.

Vi fortsätter att avhandla de virtuoser som hårdrockens värld har begåvats med, och denna gång har vi kommit till keyboardister, Till skillnad från andra instrument, som gitarr, bas och trummor, är keyboard inte alltid en ingrediens i den hårda rocken. Icke desto mindre är det ofta just keyboard som gör det där lilla extra, jämnar till de vassaste hörnen och kompletterar ljudbilden föredömligt. De aktörer vi tar upp i detta avsnitt tillhör på många vis de främsta i sin genre.

AOR. En förkortning för Adult Oriented Rock eller, om ni så vill, Album Oriented Rock, är en genre med utövare främst från USA. Kännetecknat av välproducerad musik, skickliga musiker och ett lagom avhyvlat sound för att passa de amerikanska radiostationer som ska marknadsföra artisterna är genren förstås måltavla för mer puritanska metal-heads. Icke desto mindre finns här mycket att upptäcka för den intresserade, och AOR är väl värt ett eget avsnitt i denna podcast. 

Vi fortsätter att dissekera de, i mitt tycke, förnämsta utövarna av respektive instrument och har nu kommit fram till basister. Likt trummisar lever de lite i skymundan från framför allt sångare och sologitarrister men icke desto mindre fyller de en minst lika viktig del av musikens uppbyggnad. Utan den grund som basen är med och bygger skulle det låta platt och ytligt, och en duktig basist är värd sin vikt i guld. Detta framgår tydligt i detta avsnitt, håll till godo!

I detta avsnitt fördjupar vi oss i vita dukens förtrollande värld. Hårdrocken är måhända inte den primära leveranskällan till filmmusik, men det förekommer. Ibland med enstaka temalåtar, ibland med hela soundtrack. Vi går igenom ett antal exempel på båda, och hinner dessutom på vägen med att nämna ett par minnesvärda komedier om ett par mer eller mindre misslyckade hårdrocksband.

De stora stjärnorna i ett band blir av hävd oftast sångaren och gitarristerna. Det är ju de som syns mest på scenen, och även deras insatser som ligger som en prydlig dekoration på låtarna. Men utan en solid grund faller även den vackraste konstruktionen, och det gäller även hårdrocken. Därför lyfter vi i detta avsnitt fram trummisar som är något alldeles extra, och som betyder mycket för sina respektive bands framgångar och sound. Tanken är att det ska bli ett avsnitt om varje instrument och dess, i mitt tycke, främsta utövare. Vi startar alltså från grunden med de som står för den stabila bottenplattan varpå man sedan bygger vackra skapelser.

Vi fortsätter promenaden längs minnenas allé och det glada åttiotalet. Nästa anhalt blir helt logiskt 1982. Ett år då såväl nya genrer som supergrupper föddes. Vissa band släppte sin sista platta detta år medan andra startade upp sin karriär. För en del var det ett mellanår, för andra en höjdpunkt i karriären. Följ med och minns, eller upptäck, ett år fyllt av bra musik och intressanta händelser.

De flesta låtar handlar om kärlek, även inom hårdrocken. En del handlar om de mörka krafterna, medan vissa hanterar händelser och ställningstaganden i olika frågor. Detta avsnitt emellertid, kan vara något av det mer smala och nischade som publicerats i den här podden. Välkomna till temaresors fifteen minutes of fame, då vi avhandlar hårdrockslåtar som handlar om symboliska och reella transportmedel. 

Resan genom historien fortsätter, och vi flyttar oss ett år framåt i tiden. Nu avhandlar vi 1981, ett minst lika fenomenalt musikår som 1980, i alla fall för oss som spelar de hårdare riffen. Det blir ännu en vandring nerför minnenas allé för oss som var med, och förhoppningsvis nya inspel för er som inte hade ynnesten att uppleva detta när det begav sig. Åren går, men bra musik består och det bevisas inte minst i detta avsnitt.

Ett bands logo är något som följer bandet under hela deras karriär. Därför är det ofta viktigt vilken logo man väljer att ha till sitt bandnamn. Detsamma gäller eventuella maskotar eller symboler. Ofta blir de lyckade, många gånger ikoniska. Ibland är de mindre  iögonfallande och vid något enstaka tillfälle en ren katastrof. Följ med i botaniserandet kring den del av bandens image som inte är helt oviktig och ibland direkt avgörande för hur känt artistens varumärke blir.

Vissa år står stjärnorna i linje, planeterna är i symbios, musikerna är i den berömda zonen och det mesta faller på plats. 1980 var ett sådant år då kom det ut ovanligt många bra hårdrocksplattor. Vi går igenom ett antal av dem och imponeras av mångfalden och mängden. För oss som var med är det en promenad längs minnenas allé, för andra måhända en inblick i en fantastisk tidsepok.

Musik är inte bara ljud. Ibland kan det även vara en stor behållning att se en film eller lyssna på en dokumentär om sina favoritartister. I detta avsnitt tar vi upp olika aspekter på film om och med musiker. Det kan handla om spelfilmer som bygger på verkliga händelser, eller riktiga dokumentärer. Ibland blir det lyckat, vissa gånger fungerar det sämre vilket visar sig i denna genomgång av fenomenet musik på film och i radio.

De stora elefanterna kommer på sikt ha dansat färdigt. Vem ska ta över efter dem och fylla de stora arenorna i framtiden? Behövs det egentligen att artister uppträder på de största scenerna, eller kan behållningen var lika stor om man ser en bra konsert på en mindre scen? I detta avsnitt avhandlas hur framtiden för de allra största konserterna möjligen ser ut, och om det faktiskt blir ett tomrum när de eventuellt försvinner.

Queen är ett i sanning klassiskt band i rockvärlden, och plattan A Night At The Opera är måhända deras absoluta höjdpunkt. På sin fjärde skiva nådde bandet sin fulla potential. Full av fantastiska kompositioner av högsta kvalitet blev detta Queens stora genombrott. Detta poddavsnitt hyllar en klassisk platta värd sin plats i historien. 

Covers är ett inte helt ovanligt fenomen inom musiken, och hårdrocken är inget undantag. Att tolka andras musik är inte helt okontroversiellt och resultaten är onekligen differentierade. Ska man slaviskt följa originalet eller göra en fri tolkning? Kan man göra en cover-version av vilken låt som helst? Det är inte helt givet att det blir en succé bara för att den låt man tolkar är ett lyckat original. Samtidigt kan det vara en svår balansgång att välja en alltför ovanlig låt. Begreppen benas ut i detta avsnitt. I den mån det låter sig göras.

Ballader är något av hårdrockens trumfkort. Det är en allmän åsikt att just metalband gör de bästa balladerna. Ofta stämmer det, men inte alltid. Detta avsnitt gör en djupdykning i smörbyttan och finner både guldkorn och pekoral.

Tyske gitarrfantomen Michael Schenker är en av de excentriska musiker som ofta balanserar mellan genialitet och lätt galenskap. Ritchie Blackmore och Yngwie Malmsteen är två ytterligare exempel. Men det är just detta som gör dem så unika och oemotståndliga som artister. I detta avsnitt avhandlas Schenkers karriär under framför allt sjuttio- och åttiotalet, men vi sneglar också lite på nutiden.

Power Metal, en lika bespottad som hyllad genre. Med sitt karakteristiska tempo, sina melodier och alldeles säregna sound väcker genren känslor. Jag tillhör de som försvarar Power Metal och dess utövare, i de allra flesta fall. Följ med på en resa i drakar och demoners rike där dubbeltrampen och de höga vokaltonerna regerar.

Åren går, och inget består egentligen. Inte heller rockstjärnor. Deras musik lever för evigt men själva är de, precis som vi alla, förgängliga. I detta avsnitt hyllar jag de artister som jag sett och som gått hädan.  

Som rocknörd anser jag att det är få böcker som är mer underhållande än biografier om, och av, rockstjärnor. Det behöver inte vara de som innehåller mest excesser som är intressantast, utan tvärtom. En välskriven biografi ger en djupare kunskap och förståelse för artisten i fråga. Om sedan boken är underhållande skriven är det förstås full pott.

Året börjar tyvärr lite i moll. Min, och många andras, absoluta favorittrummis Neil Peart har lämnat oss 67 år gammal. En hjärntumör tog hans liv. Med anledning av detta publicerar jag ett kortare extraavsnitt om en unik artist. Vila i frid, Neil. Du må vara borta men musiken du skapade i Rush lever för alltid.  

Nytt år, nya möjligheter heter det ju. Vi ser tillbaka på det år som gått, och blickar framåt mot vad som komma skall. Ett personligt urval av ny musik, konserter, händelser och annat bjuds det på i detta avsnitt. Vad hände och vad kommer att ske?