Bärgningarna av kanonerna

Veckans avsnitt handlar om det omfattande kanonbärgningsarbetet på regalskeppet Kronans vrakplats. Arbetet har skett i samarbete med Försvarsmakten/Första ubåtsflottiljens dykpersonal och besättning, och med ubåtsbärgningsfartyget HMS Belos som dykplattform.

Två riktigt tunga bronskanoner, djupt nedsjunkna i den fasta leran på 26 meters djup fick återigen, efter 344 år på havets botten, se dagens ljus. Den ena kanonen visade sig vara en del av det näst tyngsta artilleriet som fanns ombord regalskeppet, en svensk 30-pundig kanon med en vikt av c a 3 ton, gjuten under första hälften av 1600-talet. Den andra representerar det allra tyngsta artilleriet, en 36-pundare som väger c a 3,7 ton, gjuten 1661. Enligt arkivuppgifter fanns tolv kanoner av denna typ i den svenska flottan 1676, åtta på Kronan och fyra på det nästa största fartyget i flottan, Svärdet, även det förlist under samma slag som Kronan.

Bärgningsarbetet hade föregåtts av omfattande dokumentation av utgrävningsområdet och i ett av fallen, borttagandet av en begränsad del av fartygssidan, under vilken den tyngsta kanonen påträffades under sommaren 2019 års utgrävningsarbete. Det var nödvändigt att ta bort de timmer som täckte kanonen för att sedan med hjälp av tryckluftsdriven slamsug, suga bort det närmare två meter tjocka lagret av lera som kanonen var nedsjunken i.

Det tidkrävande och tålamodsprövande friläggningsarbetet är nödvändigt för att kunna bärga kanonen på ett säkert och skonsamt sätt. Försvarsmaktens dykare är särskilt lämpade för just detta arbete, tack vare det dyksystem och det dykfartyg de använder. HMS Belos är särskilt anpassat till dykning med ned- och uppstigning i dykarklocka, och dykning med olika gasblandningar som möjliggör extra långa dyktider med etappuppstigning i våtklocka i vattnet eller med s k ytdekompression i tryckkammare ombord på fartyget.

Nu är de bärgade kanonerna förda till Länsmuseets konserveringsanläggning, där de kommer att genomgå en lång konserveringsprocess. Det kommer att ta c a 2 år innan pjäserna är klara att under stabila klimatförhållanden i lämpliga utställningslokaler, kunna visas på ett traditionellt sätt för en större allmänhet. Vi återkommer fortlöpande om detta arbete.

I detta avsnitt får du detaljerna om dykningarna, går på djupet med Kronanprojektet och mycket mer. 

Mycket nöje!