Vi biter tag i de stora, djupa frågorna. Finns en millennial-motsvarighet till 90-talets djupt kända förakt för allt som är "så jävla åtti"? Ägnade sig Prefab Sprout och Orup åt medvetet ironiska stilövningar? Är melodin på väg att dö? Är känslan av att "det var bättre förr" bara ett resultat av musikalisk darwinism? Vi tar även svängar förbi dagispsykedelia (ordet approprierat från David Nessle) och Harry Nilsson samt presenterar det nya fasta inslag som, i brist på bättre, nu heter "bisarra hörnan". Och Robert ägnar sig åt effektsökeri i ordets allra mest bokstavliga bemärkelse.
ERRATA: Den obegripliga refrängen lyder "hot dog, jumping frog, Albuquerque" och Lennons "Walls and bridges" släpptes 1974, oavsett vad som råkade sägas i programmet.