Vägen till 80-talet - Doktorer, popcorn och Gary Numans bilar

Sedan urminnes tider har människan ställt sig den eviga frågan. I träden, innan vi klev ut på savannen. I grottorna, efter att ha slagit ihjäl en grottbjörn eller två med bara tänderna. På torget i Aten på 400-talet före Kristus. Den enda frågan. Den avgörande frågan. Svaret på livet, universum och allting.

Hårdrock. Eller synt.

För alla oss som slogs för vår sak på skolgårdarna på 80-talet, kämpade mot horder av snedluggade kajalberoende syntare eller blev anfallna av hundratals jeansklädda långhåriga folkölsfanatiker som brölade Rum to the Hills, är väntan över. Vi ska få svaret. Till slut. Hårdrock eller synt. Synt eller hårdrock.

Med avstamp i Hegels teori om dialektiken kastar vi oss handlöst ut på det största äventyret av dem alla. Sökandet efter sanning. Klart det är livsfarligt, men människan behöver ett svar. Slagfältet är 80-talet och reglerna är enkla. Varje år under 80-talet var en syntlåt bättre än alla andra och varje år var en hårdrockslåt bättre än alla andra. Ja, ni hör hur vetenskapligt det här är. När vi vet vilka låtar som var bäst, och varför, jämför vi hur många poäng de helt godtyckligt fått av mig och så ser vi vad som vann och så slipper vi ha den diskussionen någonsin mer så länge det finns människor. Som Marx skulle ha sagt: Det är nu historien börjar på riktigt.

Men hur tog vi oss till 80-talet? Hur uppstod egentligen syntmusiken? Häng med på en resa som börjar med en rymling i USA och slutar med världens bästa poplåt. Gary Numans Cars. Varför? För att vi förtjänar svar. Vi måste ju få veta.

Synt. Eller hårdrock.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.