Jag kan inte få oljudet ur huvudet. Människor som tittar på videon uttrycker förundran och förfäran. Och det är därför nederländska utvecklaren Bert Huberts experiment är så kraftfullt. Det avslöjar egentligen inte något vi inte redan borde veta. Något vi ofta väljer att ignorera. Det briljanta är att det gör oss oförmögna att ignorera.
Bert själv förklarar att han haft idén i åratal. Det är en så'n där grej som lever sitt liv i bakhuvudet tills en dag när stjärnorna står rätt och du råkar ha den där tidsluckan samtidigt som din gamla idé letar sig fram till pannloben.
Berts idé verkar simpel:
Hur skulle det vara om din dator gav ifrån sig ett litet ljud varje gång den skickar data till Google?
Så han byggde just det. En liten mjukvara med namnet googerteller fick liv i hans Linux-dator och ger ifrån ett skrapigt pip när datorn märker av information som flödar från hans egen dator till en av Googles datorer.
Och så här ser hans första video ut. Eller låter. Det är när han besöker den nederländska regeringens sida med lediga jobb. Bert noterar att sidan inte frågar om samtycke för den här överföringen.
Märk i början när varje tecken i sökrutan skickar data till Google för att kunna visa sökförslagen.
Efter att ha berättat om sitt verktyg i en tweet fick hans video snabbt mer än en miljon visningar. Sporrad av uppmärksamheten beslöt sig Bert för att utveckla verktyget till att inkludera inte bara spårare från Google men även Facebook och ett dussintal andra spårningstjänster.
När han besöker några populära nyhetssajter låter nu hans dator så här:
Även om jag själv personligen är oerhört medveten om att den här spårningen pågår på de flesta sajter vi besöker idag, så får videon och dess läten mig ändå att rysa. Om det är så att du har svårt att höra kan jag berätta att ljudet i den andra videon är nästan konstant, även när Bert bara bläddrar i sidan.
Det är inte bara dataöverföringen i sig som är dilemmat. Föreställ dig mängden datortrafik som krävs när detta händer för alla som är aktiva online. Och mängden lagringutrymme och processorkraft som behövs för att hantera allt som samlas in. Ja, du fattar.
När vi pratar om transparens pratar vi ofta om att tala om för människor vad som pågår. Men ofta är transparensen i uttalanden och rapporter svår att ta till sig och förstå. Det här experimentet visar vad som händer när människor börjar förstå på ett annat sätt. En förklaring med ljud i realtid ger transparens en helt ny innebörd.
Och jag tror att det här bara är ett första steg. Kolla in Berts inlägg där han skriver om några idéer för att ta verktyget vidare, inklusive en publik installation av en live-demo.
Jag personligen skulle förstås gärna se ett sådant här verktyg tillgängligt för fler plattformar. Och det finns mycket potential i att låta användare välja spårare och olika ljud för olika företag. Och förstås ge möjligheten för visuell feedback för de som inte kan höra, som bubblor som dyker upp och spricker för varje informationsöverföring.
För någon som mig själv blir det nästan ett spel, där jag vill se vilka spårare jag lyckas blockera i min Hosts-fil, och vilka som tar sig igenom.
Om någon med bättre förmåga än jag själv bygger är jag definitivt intresserad av att bidra med designidéer. Jag pratar mycket om medvetenhet, och det här är en typ av verktyg jag tror skulle uppmuntra många fler människor till att ha viktiga samtal, och agera.
Tack Bert.