Så tidigt som 1860 förstod erfarna telegrafioperatörer att de kunde känna igen individer på deras unika knackande på telegraf-knapparna. För ett tränat öra så kunde det mjuka tipp-tappandet hos varje operatör vara lika bekant som den talade rösten hos en familjemedlem.
Under andra världskriget använde underrättelsetjänster en metod känd som "Fist of the Sender", eller sändarens näve, för att identifiera unika sätt att knacka in streck och punkter i morsealfabetet. Det användes för att skilja vän från fiende. Takten och stilen i kommunikationen hjälpte operatörerna att härleda vem som var i andra änden.
Även om människor skriver på tangentbord i ungefär samma hastighet så har alla också paus-moment, sekvenser och håll-tider för särskilda bokstäver som endast gäller just dem. Ju fler av dessa variabler vi har tillgång till, desto säkrare kan vi bli på en persons identitet.
Vanliga felstavningar, grammatiska fel, favoritord, skiljetecken, stora och små bokstäver, samt användning av emoji-symboler kan dessutom spela roll i informationsinsamlingen. Ju mer som är känt desto närmare kommer vi något som är likvärdigt ett biometriskt fingeravtryck.
Den beteendemässiga biometriska identifikationen vi får via tangentbordet, känt som knapptrycks-dynamik (engelska: keystroke dynamics), blir förstås bara bättre över tid. Man kan till exempel ta hänsyn till att ditt sätt att skriva varierar över en dag eller dagar och att det kan påverkas av andra faktorer – till exempel vem du skriver till och om du är upprörd.
Som du säkert redan förstått kan den här tekniken användas för att avhemliga den som vill vara anonym på nätet. Oavsett vilka andra säkerhetsåtgärder du tagit, kan loggning av knapptryck vara tillräckligt för att identifiera dig.
Vill du hålla dig under radarn? Att tejpa fingrarna på olika sätt, använda handskar och att konsumera alkohol kan säkert lura en del mjukvara. Men glöm inte att också utveckla ditt språk.
Lägg märke till att loggning av knapptryck är olagligt i de flesta länder (det jämförs med avlyssning) och förhoppningsvis inte så utbrett som man kan befara. Men informationen är oerhört lätt att samla i den digitala världen, av valfri webbplats, och svårt att upptäcka om man inte letar efter det. Skaparna av mjukvaran är oftast inte utbildade i att förutse potentiellt missbruk eller så vet de inte ens om att det de gör är olagligt. Facebook började analysera det du skrev, även när du inte publicerar, redan för flera år sedan.
Vem som gör vad i dagens digitala värld är inte alltid uppenbart, och ibland sker loggning med argumentet att det förbättrar säkerheten - vilket ibland är berättigat och ibland inte. Men återigen: din kontroll som konsument och användare är i stort obefintlig. Medvetenhet är allt vi kan sprida.
Den 24 maj, 1844, skickade Samuel Morse ett historiskt telegrafi-meddelande från Washington, D.C. till Alfred Vail i Baltimore, Maryland. Meddelandet löd:
"What hath God wrought?". (ungefär: Vad har Gud bringat?)
Den här frågan inbjuder förmodligen till mer reflektion än den mer moderna varianten av att signalera livstecken från ny teknik och programvara: "Hello world."
På engelska: