Ur "För resten", 1987 Bengt Emil Johnson (1936-2010)
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Högt över kärret glider silhuetter
av vilda fåglar, lyfta över boet
av ris och grenar, färdiga till rov
och även spända till en avspänd lek
i nästan naket ljus; en bild av makt
men också ”ett par fåglars liv”.
Och ljuset börjar avspegla sig självt
och tiden bleknar in i själva tiden
och gjusen vinklar sina långa vingar
– hötter med svärtad knoge – som ett hot
mot allt som måste hotas – dyker plötsligt
ur kikarns synfält, lysande av vitt
som skriet som blir hängande i rymden.