Ett så ovanligt som ett dubbelavsnitt denna fredag.
Ut i Nevadas öken beger vi oss för att hälsa på ett riktigt rövgäng där ingen dragit jackpotten i genlotteriet.
Hur står sig då Wes Craven's original The Hills have Eyes mot Alexandre Aja's nytolkning? Vi ger vår syn på det.
Ständigt dessa isolerade platser i skräckfilmer, denna gång öken. Och som Robert Broberg en gång sjöng.
Hur det var så kom vi iväg då,
och först så va det berg sen va det ännu mera berg.
Och alltihopa hade en sån här skitbrun färg.
Sand, sand, sand, sand, grus och stoft, vilket jävla land!
Fan, det e ju öken!
De e öken!
Som nån jävla skolklass vilsen med sin fröken.
Det e ju öken...