Predikningar Ryttargårdskyrkan

Mattias Sennehed
Gud flyttar in
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-3-ta-emot-ar8h6

Magnus A
Gud flyttar in
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-2-lyssna-ar8ff

--- Att lyssna handlar om att vara.  ---

Gal 4:6 Eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« Anden talar/ropar om relationen med Gud. Att lyssna handlar om relation. 

När vi pratar om att höra Guds röst för att göra saker eller för att få ledning, så måste vi komma ihåg att detta är själva grunden; Det är vår gode faders röst, vår själs älskades röst. Hans röst ger oss trygghet, frihet, glädje, hopp. 

--- Höra för att göra ---

Att lyssna är en aktiv handling, inte passiv. I Bibeln betyder lyssna ”höra i syfte att göra”. Det handlar inte om att få mer information, utan om att lyda. Jak 1:22-23 Det är inget bra att vara ordets hörare men inte dess görare.

Lyda är ett svårt ord. Det handlar inte om blind lydnad, kadaverdisciplin, utan det handlar om att vi litar på Jesus, vi vet att han vill vårt bästa. Det är därför varandet, att känna talaren så man kan lite på den, är så grundläggande viktigt. 

---
---

--- Hur lyssnar man då? ---

Gud talar på så många olika sätt: Skriften, andra människor, vårt inre, drömmar, naturen, musik, konst, tidningar, böcker, djur, omständigheter… 

I situationer då vi behöver höra Gud, vare sig det handlar om närvaro eller ledning, hur ska man veta om det verkligen är Anden? Det finns ju så många röster… 

Läs Joh 10:3-4 Vi känner igen hans röst. Det är utgångspunkten. Var lugn. Diskvalificera inte dig själv. Stressa inte upp dig och gör det inte för komplicerat. 

Stämmer det du hör med vem och hurdan Jesus är? Bibeln uppmanar oss att pröva det vi hör. Ett ord/tilltal kan låta bra på egen hand, men jämfört med grundtonen/tonarten skär det sig. Grundtonen = Jesus. Låt det du hör jämföras med honom, vem och hurdan han är.

---
---

--- Konkreta råd: ---

1)    Umgås med skriften

a.     Läs Evangelierna och Apostlagärningarna om och om igen. 

2)    Prata med varandra Urskilj Guds tilltal tillsammans. Hemgruppen är bra för detta!

3)    Plocka bort brus. Inte en garanti, inte ett absolut villkor, men erfarenheten säger att det ofta hjälper att vara i tystnad en stund.

4)    Styrfart. Bättre att cykla åt fel håll och sen vända än att försöka stå still på cykeln. Läs Apg 16:6-10. Till slut hamnade de rätt.

---
---

--- Slutmålet ---

I slutet av Bibeln står det att Guds Ande och Guds församling, bruden, säger samma sak. Inte bara hör och håller med, utan säger samma sak. 

I Upp 22:17 står det Anden och bruden säger: »Kom!« Och sen står det: Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

---------------------------

=== För samtal (välj 2-3 frågor, se till att nummer 5 är en av dem): ===

1.     Vad berörde dig i predikan? Var det något du inte förstod?

2.     Vad tänker du om resonemanget kring att lyda och lita på Jesus?

3.     Har du några erfarenheter (bra eller dåliga) av att ”höra Guds röst” som du vill dela med dig av?

4.     Vad skulle ett exempel på att pröva ett tilltal i relation till Jesus kunna vara?

5.   &nbs...

Fredrik Lignell
Gud flyttar in
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-1-se-ar7d3

När Jesus uppstått möter han lärjungarna vid ett flertal tillfällen, och han påminner dem om det han redan undervisat: Anden kommer, och det är en god sak. Anden ska först och främst föda den kristna kyrkan, och sedan vara dess hjälpare, stöttare, advokat, vägledare och utrustare. 

Skaparen av himmel och jord, själv utanför tiden, väljer på pingstdagen att på ett särskilt sätt flytta in i den troende gemenskapen. Alla fylldes av Helig Ande, skriver Lukas om pingstdagens händelser i Apostlagärningarna. Människan är inte ensam, utan Gud flyttar in. Anden är hjälparen, försvararen, den som uppenbarar Jesus för oss. Det är Anden som hjälper oss att tro, be, tjäna, vittna och följa Jesus. Anden skänker också gåvor till vanligt folk så att missionsuppdraget kan fullbordas. 

I den här serien, som sträcker sig fram till strax före pingst, vill vi tala om Andens verksamhet genom en rad verb som beskriver vad vi Anden hjälper oss med, och dagens verb är SE. Anden hjälper oss att se. 

På vilka sätt hjälper Anden oss att se?

=== Ljuset som upplyser ===

För att kunna gå Guds väg behöver vi urskillning och klarsyn. Det är bitvis snårigt att följa Jesus mitt i världen. Anden kastar ljus över vad vi äger, över hoppet i Jesus. 

Ef 1:17-20

Vishetens och uppenbarelsens Ande. Må Han, genom Anden, ge ert inre öga ljus, endast så kan vi lära känna den Treenige Guden.

Anden hjälper oss likt ett par 3D-glasögon. Vi dras in i berättelsen om Jesus. Hoppet blir vårt hopp. Livet blir vårt liv. Också vi tar plats bland Jesu lärjungar. Bibelordet får liv genom Anden. Utan Anden är texterna stumma, men med Anden handlar de om oss som läser. Därför är en god bön att Anden ska hjälpa mig i bibelläsningen. 

När Anden upplyser handlar det också om vår vandring. Vad är det för krafter som önskar dra mig mot Gud, och vilka krafter drar mig bort från Gud? Hur får jag syn på dessa? Anden vill hjälpa mig att urskilja och genomskåda. Fyra frågor kan hjälpa oss:

• Vad har jag för mycket av i livet?
• Vad har jag för lite av i livet?
• Vad är det för krafter som hindrar mig från att ändra på det?
• Vilka källor öser jag ur? 

=== Den renande elden  ===

Det är på många sätt en överväldigande erfarenhet att möta den Helige. När Mose gör det vid den brinnande busken får han befallningen att ta skorna av sina fötter, eftersom marken var helig. 

Profeten Jesaja möter Gud i en syn, och tror att han ska dö. Det som sker är att han dels får syn på Guds helighet, och dels på sin egen smuts och synd.

Vad handlar detta om? Ljuset från Gud är så starkt att det ibland erfars som renande eld. 

Joh 16:7-11

Det är Anden som lyser på mitt liv så jag får syn på slagget. Aldrig för att förskjuta mig eller fördöma mig. Han är inte som de präktiga, som får mig att vika med blicken, skämmas och känna mig usel. Andens ljus och eld är renande, helig och överväldigande, men samtidigt fylld av barmhärtighet och nåd.

Gud beskrivs som en förtärande eld. Likt Daniels vänner i ugnen (Dan 3) förtärs inte människan, utan repen, bojorna, synden, bindningarna. Den förtärande elden är ibland överväldigande, men den är också befriande. Det är i mötet med den Helige somligt bränns bort, och det sker ibland i samarbete med omständigheter, relationer, enskilda händelser, motgångar, lidande…

Det är alltså Anden som hjälper oss att få syn på Jesus, på rikedomarna i tron. Det är också Anden som hjälper oss med klarsynen där vi kan avslöja makterna som drar oss bort från Jesus. Det är helt enkelt Anden som hjälper oss att följa Jesus.

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-pa-detta-berg-ska-herren-halla-fest-ard3h

Jes 25:6-9

Genom historien har Israels fiender skiftat: Ibland är det Babylon, ibland någon annan stormakt. Tidigare i Jesajas text nämns fienderna, men inte vilken tyrann de fruktar just nu. Cykeln av lidande, våld, imperier och övergrepp är lång. Vi känner igen oss. Mörkret sveper omkring sig också i vår tid, döden går runt och käkar upp folk, ångesten skördar sina offer, meningslösheten driver människor in i våld, kriminalitet och fruktan, och krigen försätter miljontals människor, främst barn, på flykt med tillgång till dåligt vatten eller inget vatten. 

Slöjan, doket beskriver ett sorgflor, ett lätt tyg som lagts över människorna. I hebreiskan får ordet död ett personnamn, hämtat från hednafolken runtomkring, vars dödsgud hette likadant. Mooth. Dennes aptit på liv är omättligt. Mooth går runt och sväljer allt levande. 

Gud ställer i ordning för fest. Han fixar, dukar, tittar till maten och korkar upp vin som lagrats sedan världens skapelse.

Han förvandlar sorgfloret till världens största bordsduk. Dödens slöja förvandlas till en duk på kalaset. Gud vrider vapnen ur djävulens händer och skapar liv, glädje och fest av det! 

Vid festen äter också Gud, och han sväljer döden (ordet utplåna betyder svälja).

Jesaja talade om sin samtida situation och såg hopp från Gud, både i sin egen tid, men ytterst i framtiden. Tänk dig att Jesajas förkunnelse landar i hans samtid som en sten som slår ner i vatten. Det blir ringar på vattnet. Redan i GT har en sådan här text betraktats som ett framtidslöfte, och småningom har den kristna kyrkan läst Jesajatexten som en berättelse om vad som hände på påskdagens morgon. 

På detta berg. Mitt i geografin, i historien, ska något hända, säger Jesaja. Vad är det för berg? Det är Sions berg som nämnts flera gånger genom Jesajaboken. Alltså det berg i Jerusalem där påskens händelser äger rum ca år 30 e Kr. På det berget firas måltiden i den övre salen, det vi firade i torsdags. På det berget gav Jesus från Nasaret upp andan i fredags eftermiddag. På det berget lades Gud i en grav och allt var kört. Döden vann. Allt hopp var ute. Men det är också på det berget Maria kommer springande: Graven är tom! Han är inte där. 

1 Kor 15:53-55

Återigen hör vi om hur döden svalts, slukats. Guds goda rike har brutit in. Graven är tom. Gud har kontroll, och det är ett hoppets budskap in i din personliga situation, och in i hela världens kaos med klimatkris, krig, svält och död. Människor dör förvisso, och ondskan ser ut att fortsätta göra som den vill, men budskapet är att allt är förändrat i och med Jesu död och uppståndelse. Gud har personligen brutit in i världen med helande, hopp och tröst. 

Vid judarnas pesach — påsk — markerades deras exklusivitet som folk. De var inte som andra folk. Här, i den övre salen, handlar det, som Jesaja förutspått, om alla folk. Inbjudan att äta vid Guds bord gäller vem som helst, oavsett vilket folk, vilken ras, vilket språk, vilken socioekonomisk grupp, oavsett om du har råd eller inte, oavsett om du är en upphöjd medborgare med gott rykte eller rör dig i marginalen. Välkommen till bordet! Välkommen till festen! Graven är tom, sorgdoket har bytts i en festduk. Döden, som gått runt och slukat folk, är svald. 

Du behöver inte vara rädd. Alla som äter vid bordet, som sätter sitt hopp till Jesus, får del av den kommande världens liv.

—————————

Lyssna till när löftena möter uppfyllelsen (en mix av Jesaja 25:6-9 och evangelisternas berättelser om vad som hände på påskdagen): 

Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta, mustiga rätter och starkt, klar...

Eva-Marie Hultberg
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-6-guds-lamm-som-tar-bort-varldens-synd-areg9

Emmanuel Bäckryd
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-5-messias-kristus-manniskosonen-ardbg

Fredrik Lignell
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-4-herrarnas-herre-harskaren-over-jordens-kungar-arh60

Ef 1:18-23

Paulus skriver till kristna i Efesos, en av antikens stora städer. Här lever en församling i minoritet i en kultur präglad av frågor som rör makt. Efesos var ett politiskt maktcentra. Här etablerade kejsaren i Rom en hub där hans makt visades upp. Efesos var också ett religiöst maktcentra. Det är in i denna smältdegel av olika intressen och maktkamper Paulus skriver sitt brev. Han gör som på flera andra ställen: Han målar Jesus så vackert det bara är möjligt. 

Det är urkyrkans absoluta uppfattning att maktbalansen ändrades totalt när Jesus dog och uppstod. Jesus är inte endast Herre över församlingen eller “mitt liv”, utan också över allting annat. 

Den uppståndne Jesus från Nasaret är krönt med all makt. Han står högst i rang i hela kosmos, över alla andemakter och demoner, över allt mörker och elände. De krafter som försöker dra människan i fördärvet är besegrade och överträffade av snickarsonen från Nasaret. Men också över alla jordiska herrar och makthavare. Att bekänna Jesus som herre är därför att säga ja till Honom, men också — när lojaliteterna blir en konflikt — att säga nej till andra kungar och herrar. 

Så vi gör inte Jesus till Herre, utan upptäcker och brister ut att Han varit det sedan uppståndelsens morgon.

Fil 2:7b-11

Alla knän ska böjas, i himlen, på jorden och under jorden!

När Johannes inleder sin bok Uppenbarelseboken framträder Jesus återigen som den främste, den med reell makt. Han är det trovärdiga vittnet, förstfödd från de döda och härskaren över jordens kungar (Upp 1:5).

Jesus och Pontius Pilatus. Pilatus sitter där med hela den romerska makten i ryggen. Tänk dig en kringvandrande predikant utan resurser med tolv kompisar som går från by till by. De bor i ett land stort som Småland och reser aldrig därifrån. Predikanten skriver inga egna böcker, och nu är han tillfångatagen och kedjad. Han står med bakbundna händer inför en härskare med obegränsat med resurser och säger: "Du har ingen makt som du inte fått av mig."

Antingen är det en fars, ett skämt, eller också ser Jesus något ingen annan ser. 

Upp. 19:11-16

På palmsöndagen red Jesus in i Jerusalem på en åsna. Åsnan är tecknet på fred och frid. Han kom som en fridens furste. Nu, i Upp 19, kommer Jesus ridande på en häst. För samtida läsare var det en tydlig bild av en krigare. 

Han kallas ”Trovärdig och sann”. Samtidigt är det ingen som känner hans namn. Det är ett sätt att säga: han står inte under någon annans kontroll. Han ägs inte av någon annan.

Jesus kommer rustad till strid, men det utspelas aldrig någon egentlig strid i texten. Varför är det så? Jesus har redan vunnit seger. Hela NT påminner gång på gång att det skedde då Jesus dog på korset. ”Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus.” (Kol. 2:15)

Jesus ger sig inte in i en strid med ondskan som liknar en boxningsring. Han kommer som den som redan segrat. Nu ska domen förverkligas, vilket också sker. 

Hans mantel är redan när han rider ut doppad i blod. En Gud som är allsmäktig och sitter oberörd i himlarymderna, men saknar medkänsla och barmhärtighet är i själva verket impotent. Kungars Kung har sitt eget blod på kläderna. Det är smärtornas man som sitter på tronen.

Han är herrarnas Herre, alltså den som står över alla jordiska makthavare. Som herrarnas Herre ska han göra slut all ondska och alla makter, dessa som redan är besegrade genom hans död på korset (Upp 17:14) Varje övergrepp, varje gränslös makthavare, allt ska en dag vägas i Jesu händer. Alla som har getts makt ska se Herrarnas Herre i ögonen — Han som...

Fredrik Lignell
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-3-den-forste-och-den-siste-arbfc

Jes 44:6

Gud är den förste — det finns ingen och inget före Honom. Han är evig och har alltid funnits. Han är också den siste. Det kommer ingen efter Honom. 

Upp 1:8

Här har vi än en gång den förste och den siste. Gud är inte först i tiden, utan står utanför tiden, han har alltid funnits.

Och så säger han: Jag är han som är, som var och som kommer. Det kommer från en tidigare berättelse, där Gud presenterar sig som JAG ÄR. Jag är den jag är, säger Gud till Mose. Jag är nu, men jag är också då (jag var) och jag är sedan (jag kommer). Han är obeskrivlig. Han är. 

Upp 1:17-18

Innan har Gud Fader kallats den förste och den siste. Nu säger Jesus att han är den förste och den siste. Vad betyder det? I Jesaja bok läste vi ju att Gud är ojämförlig.  

Det är Gud som varit på jorden, som varit människa och gått i våra skor. Gud vet hur du har det, hur det är att vara människa. Men han inte bara vet, han är den som bär hela universum i händerna. Hur långt bak vi än färdas ser vi in i Jesu ögon, och hur långt fram vi än når ser vi fortfarande in i Jesu ögon. Ännu senare i Upp säger Jesus så här om sig själv. (Notera att han säger samma sak, fast på tre olika sätt):

Upp 22:13

--------------------

För samtal

• Det sägs ofta i kyrkor att Gud gått i våra skor. Ge några exempel från Jesusberättelsen på när det blir tydligt att Jesus delat all vår mänsklighet.
• Hjälper det att fundera över att Gud varit människa? Varför/varför inte?
• Gud bär tiden och hela universum i sina händer, sades det i dagens predikan. Samtala om vad det kan betyda, och vad det väcker för tröst och hopp, men också vad det väcker för eventuella frågor.

Fredrik Lignell
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-2-det-trovardiga-vittnet-forstfodd-fran-det-doda-arh76

I vår iver att förklara och göra Jesus begriplig har vi ibland gått för långt. Om allt handlar om vänster hjärnhalva, om begriplighet och logik, missar vi somligt. Det är noterbart att NT:s författare gång på gång blir poetiska när det ska beskriva Jesus, ja hela Treenigheten. Inte för att flumma till det, utan för att orden inte räcker till, och för att logiken bär på så många begränsningar. 

Kol 1:13-20

Upp 1:4-6

Det trovärdiga vittnet

I GT kallas först Adam och Eva att vittna om vem Gud är. De är Guds avbild, och tanken är att de bär den bilden ut i världen, att de representerar Skaparens vilja och skönhet. 

Det spricker, då bilden dras i smutsen. Avbilden finns kvar, men blir uppblandad med synd, skam, främlingskap, rädsla och bortvändhet. Adam och Eva kan inte längre vara Guds vittnen. 

Ps 89:36-38

En profetisk psalm om den kommande Messias. Längtan genom GT är att Gud ska upprätta ett nytt vittne — trovärdigt i allt. Nu påstår Johannes att det har skett: Den Jesus han käkat med, vandrat genom Galileen med, sovit i båten ihop med, och som han nu möter förhärligad i början av Uppenbarelseboken är det trovärdiga vittnet, den gestalt som världen väntat på, och som gör det som Adam och Eva inte klararde. 

Förstfödd från de döda

Både Paulus (Kol 1) och Johannes (Upp 1) påstår att Jesus är den förstfödde från de döda. Jesus är Guds förstfödde, som i högst i rang. I GT är förstfödslorätten superviktig. Jesus har därmed platsen närmast Gud Fader i makt och ära. 

Vi läser ytterligare i Ps 89 om vem som ska komma:

Ps 89:25-30, 49

Psalmisten frågar sig: ”Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt?” Svaret får vi i Kol 1 och i Upp 1. I GT:s löften om en kommande Messias bär denne titeln förstfödd som ett tecken på makt och härlighet. Jesus är förstfödd från de döda. 

Men vad innebär det? Jesus är ju inte den förste som uppstått. Detta är något annat. Jesus uppstår inte som Änkans son eller Lasaros gör (uppväckt för att så småningom dö en andra gång), utan Jesus uppstår i härlighet för att aldrig mera dö. Världen har aldrig skådat något som liknar den uppståndne Jesu kropp. Jesus är förstfödd som i först i den nya skapelsen.

--------

 Vi har alla döden framför oss, men Jesus sitter i himlen som den förste som lämnat döden bakom sig!

--------

1 Kor 15:20-22

”...den förste av de avlidna.” Ordagrant: som en förstlingsfrukt. En förstlingsfrukt var den första delen av skörden som man skulle ge till Gud som ett tecken på att hela skörden egentligen tillhörde Honom. Gud har skördat en enda person från döden, och håller upp honom inför alla rädda, kämpande, döende människor: Den förstfödde från de döda är ett tecken på att det nya livet ska drabba hela tillvaron: En dag ska Guds härlighet genomsyra allt. Den förstfödde från de döda är grundaren av den nya mänskligheten. Nu lever den gamla och den nya mänskligheten sida vid sida, men en dag ska kraften, uppståndelsen, livet bryta fram fullständigt! Jesus kliver ut ur den lånade graven och hela världen startar om. Den yttersta tiden är inledd, Jesus, det trovärdiga vittnet, förstfödd från de döda, är uppstånden och sitter i himlen!

1 Kor. 15:35-38, 42-43, 49

Vi blir en avbild av Jesu himmelska uppståndelsekropp. Han är förstfödd, och vi kommer sedan. Vår kropp sås som ett frö när vi dör, och vi ska få en ny kropp. 

Paulus påstår, till skillnad från judiska och grekiska idéer, att kroppen uppstår till härlighet. Den kommer att övertrumfa den gamla kroppen ungefär som trädet övertrumfar d...

Eva-Marie Hultberg
Vem är han?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-han-del-1-den-osynlige-gudens-avbild-arc8d

Kol 1:15-20

Låt oss granska beskrivningarna i vers 15 och 16:

Han är den osynlige Gudens avbild,

Det här beskrivs också i Hebr 1 och vers 3 ”Jesus är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen”. Läser man sammanhanget, vers 1–4 så är det ganska parallellt med våra versar idag. Det är också detta som beskrivs som Jesus´ uppdrag – att visa oss vem Fadern är, att vara vägen till Fadern. Gud Fader i himlen är osynlig, men nu har vi kunnat se honom genom Jesus.

den förstfödde i hela skapelsen, 

Jesus finns före allt. När det talas om Jesus som den förstfödde i hela skapelsen (1:15) skall det inte uppfattas som om han är skapad först, Han är inte skapad alls. Han finns före allt.  Förstfödd handlar inte bara om tid, utan också om rang, om ställning. Han är alltså ”överhögheten över allt skapat”. Precis som Fadern, står också Sonen utanför skapelsen i meningen att de inte är skapade, utan eviga. 

ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, 

synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; 

allt är skapat genom honom och till honom.

Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. 

Jesus finns inte bara före skapelsen, han är medskaparen av hela skapelsen, hela tillvaron, både det som syns och det som inte syns.  

Himalaya, ljusets hastighet, Marianergraven, klorofyll och fotosyntes, men också änglar och allt osynligt. Paulus beskriver honom som att han är skapelsens ursprung, den som allt detta kommit till utifrån, och han är också alltings mål. Att allt är skapat för att ära Jesus. 

På det sättet är Jesus början – ursprunget och upphovet till allt – och slutet – centrum för allt, den som bär upp allt, målet för allt, den för vars skull allting existerar. 

Paulus får anledning i flera av sina brev att förklara vem Jesus är och vad hans evangelium betyder… det är oftast på en viss förekommen anledning… och den anledningen är att man i olika sammanhang ställt annat i vägen för Jesus. Att han inte längre är i centrum

I Kolossai smög det sig in olika föreställningar som gjorde att Jesus kom i bakgrunden och sikten skymdes av andra läror och betoningar. Paulus målar därför Jesus så tydligt han kan för de kristna i Kolossai. 

Vi behöver alla fästa blicken på Jesus. Läsa Bibelns ord om honom. Tillbe honom. Följa honom.  Tala med honom. 

Även för oss hamnar saker i vägen. Siktlinjen blockeras. Fokuset flyttas. Blicken fladdrar. Andra röster hörs tydligare. 

Tänk om de här veckorna, som också är fastan - tiden före påsk, kunde få vara en tid för att på ett särskilt sätt rikta blicken rätt. Styra undan sådant som gör blicken grumlig. Sådant som stör fokus. Eller sluta lyssna på röster som säger andra och motstridiga saker. Sådant som får oss att sätta andra och annat på den platsen som Jesus skulle ha.

------------------------

För samtal och egen reflektion:

• Vad står i vägen för oss idag? Vad har hamnat i blickfånget istället för Jesus? Som enskilda, eller som församling, eller kanske i cellgruppen?
• Finns det tillfällen när vi står i vägen för någon annans möjlighet att få syn på honom?
• Hur kan ni i cellgruppen på ett särskilt sätt under fastan hjälpas åt för att Jesus ska få bli vårt centrum ännu tydligare?
• Testa att skriva ner en egen beskrivning av Jesus, en tillbedjanstext, en dikt, en lista på hans egenskaper!

Fredrik Lignell
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-4-fridsfursten-arb5g

Hela scenen har med krig att göra: Nöd, mörker, ångestens natt står det i slutet på kapitlet innan. Förtryckarens piska, stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod. In i brutaliteten, våldet, blodet och döden sänder Gud någon. Det är inte en armé, inte en flygattack, inte ens en ensam soldat, utan ett barn. Bland alla namn barnet har finns namnet Frids- eller fredsfursten. 

=== Shalom ===

I svenskan gör vi åtskillnad mellan fred och frid. Detta krånglar till det för oss, då vi ges en möjlighet att bedra oss själva: Vi tror att man kan ha frid med Gud och frid i hjärtat, men inte leva i och verka för fred med människor. 

På hebreiska används naturligtvis ordet SHALOM. Ordet är ett av hela Skriftens huvudbegrepp. Hel, oskadd, sund. Guds fullkomlighet. När juden önskar någon Shalom, då innefattar det allt detta, samt välgång och frid/fred med både Gud och människor. 

Ps 85:9-14

Här får vi ett koncentrat av Shalombegreppet. Allt detta finns i hebreiskans ord. 

En av de s.k. småprofeterna, Mika, skådar in i framtiden och säger: ”Herren ska lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa. Folkslagen skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Aldrig mer ska det övas för krig.” (Kap 4)

Endast månader innan Messias verkligen föds som ett barn, fylls Johannes Döparens pappa Sakarias av Helig Ande och profeterar: 

Luk 1:78b-79

När Jesus sedan föds sjunger änglarna: Fred på jorden! 

I urkyrkan var militärt våld en otänkbarhet. På 300-talet när kejsar Konstantin gör kristen tro till statsreligion, då går den kristna kyrkan på två generationer från att, i slutet av 200-talet, ha varit svårt förföljd till att alliera sig med makten och förfölja andra. 

Då äger en magisk förvandling rum. Man lyckas med konststycket att separera Jesus från hans undervisning och idéer. Vi tillber Jesus, men vi lyssnar inte på vad Han säger. 

Men att göra något i Jesu namn är att göra det i Jesu anda.

=== De två rikena ===

Två riken framträder i Bibeln:

Guds rike — Där Jesus är. Där Jesus får bestämma. Där hans vilja sker fullt ut. 

Världen — Gudsrikets motsats. Inte den skapade världen, utan snarare en makt som styr utanför Guds rike. Bibeln säger att världen är i den Ondes våld. Världen är Djävulens domän, där han regerar. 

Man kan avgöra ett rikes väsen på de metoder som används.

I världen utövar man makt över människor, men inte i Guds rike. 

I världen hugger man av någons öra, men i Guds rike helar man samma öra, och sätter tillbaks det på den fiende som arresterar Gudsrikets kung. 

I världen/imperiet används makt, våld och härskartekniker. Guds rike uttrycks i tjänande, korsets väg och att lägga ner sitt liv. Därför kan svärdets metod aldrig gestalta korsets Kung.

Greg Boyd: ”När Gud spänner sin allsmäktiga muskel, då ser det inte ut som Rambo eller Terminator — det ser ut som Golgata!”

Tre (något förenklade) argument jag hör för ickevåld:

1. Människan vill innerst inne väl. Låt oss hålla sams. 
2. Icke-våld fungerar och är effektivt. 
3. Icke-våldets och fredens väg är kanske inte effektivast, men vi går den vägen för att vår Mästare gjorde det. 

Personligen lutar jag starkt åt alt tre. 

Så vad ska vi höra i talet om Shalomfursten?

Dels finns här en kallelse till efterföljelse. Vi har tagits upp i Jesu rike, präglat av tjänande, försoning och ett romerskt kors. Samtalet om vad det innebär när det gäller ödmjukhet, tjänande, fiendekärlek, krig, konflikter och nationalism behöver leva. 

Här finns också källan till den djupaste tröst...

Eva-Marie Hultberg
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-3-evig-fader-ara99

Vad betyder det för dig och mig att när Gud föds som människa in i vår värld, när Jesus kommer till oss, så får han namnet Evig Fader? Och hur kan det vara ett hopp för vår värld, nu och för vår framtid? Vad säger det dig och mig och vår värld att barnet – Jesus - är Evig Fader?

1: Evig

Vi som ofta hör om Gud, eller ofta är på gudstjänst och t ex sjunger om Gud, vi är så vana vid att använda ordet evig, så att vi kanske inte tänker på storheten i det ordet. Och det blir kanske mest ett slags tidsbegrepp. Evig tid – tid som aldrig tar slut. Evigt liv – liv som aldrig tar slut. Underbart i sig.

Men att det används som egenskap på någon, på Gud, och på det här barnet som ska födas. Att Jesus är evig. Att vår Himmelske Fader är evig – det är ngt mer än en tidsangivelse.

Det betyder att allt det han är, inte förändras, och att han aldrig försvinner, eller ruckas på eller plötsligt visar sig vara något annat eller någon annan. Det betyder både att han fanns före allt och att han finns utan slut. Att han inte kan vara olika mkt kärlek, allt utifrån dagsform, eller att något av hans godhet liksom kan rinna ut i sanden. 

Han blir inte dement, eller åldrad, eller svag. Han kan inte bli personlighetsförändrad. 

Han utvecklas inte och blir en annan personlighet. Han är evig.

Evig som i pålitlig, som i bergfast, likadan, omöjlig att välta omkull, eller manipulera bort, slita ut, eller förbruka. Han är evig.

2: Fader 

I Bibeln sägs det en del vackra saker om honom…

I Efesierbrevet 3:14-15 ska Paulus be för församlingen och han brister ut i ”Därför vill jag falla på knä inför Fadern, efter vilket allt vad fader heter, i himlen och på jorden, har sitt namn.”

Han som kallas Evig Fader är själva prototypen för den perfekta pappan, han är den första, och han är helt utan begränsningar eller brister.

I Matt 10:29-31 står det: ”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är t o m hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.”

Vår evige Fader ser på oss, på dig, med så mycket kärlek, ditt värde är oändligt i hans ögon, oavsett vad någon människa säger om dig. Ingen detalj i ditt liv är ointressant för honom.

I Lukas kapitel 15 berättar Jesus liknelsen om Den förlorade sonen – vad berättar den berättelsen om Fadern? 

Jo, att Fadern, alltså Gud Fader är en älskande, väntande, förlåtande, saknande pappa, med famnen öppen för varje barn som kommer hem, alldeles oavsett vad som hänt under bortavaron och alldeles oavsett hur sonen i det här fallet behandlat sin far.

Var barmhärtig så som er fader är barmhärtig. Luk 6:36

Var fullkomliga så som er fader i himlen är fullkomlig. Matt 5:48

I Ef 4:5-6 talar Paulus om enheten i kyrkan men kan inte låta bli att brista ut i hurdan Gud Fader är… En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas Fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

Er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det. Matt 6:8

Vår evige Fader, förutom att han är evig, dvs pålitlig, bergfast, likadan, omöjlig att välta omkull, eller manipulera bort, eller förbruka, vår Fader står över allt, är fullkomlig, väntar, älskar, förlåter, vet vad vi behöver, är barmhärtig. Och ännu mer. Han är facit, själva prototypen för hur en förälder ska vara. 

3: Ett hem hos Gud

En av de vackraste tankar som har att göra med föräldrar, och då också vår evige Fader är att det är så nära sammank...

Magnus A
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-2-valdig-gud-ara9h

Fredrik Lignell
Ett barn har fötts
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-barn-har-fotts-del-1-underbar-i-rad-arb7g

Vi lever i en tid då oron är påtaglig. Det är invasionskrig i Europa för första gången på mycket länge, konflikten i Israel/Palestina är outhärdlig att följa och klimatkrisen tilltar medan världens ledare misslyckas med att komma överens om hur den ska lösas. Parallellt med detta lever många människor med ökad oro för sin privata situation. 

Så frågan är: Hur blir det med framtiden? Vad ska man göra med Guds löften? Vi vill under några veckor stanna i texten från Jesajas nionde kapitel. 

Jes 9:1-7

I kap 8 talas det om kriget som skövlar, och så småningom om hur folket söker råd hos spådomsandar och avgudar. Det leder till ”nöd, mörker, ångestens natt och töcken utan någon ljusning” (8:22). 

Sedan vänder det i kap 9: Natten ska vika där ångest nu råder. Texten mynnar ut i det ofattbara: Ett barn är fött. In i våldet, maktlösheten, mörkret och konflikterna ges ett barn, och detta barn har en rad namn. I Israel var namnet betydelsefullt. Det var framförallt ett uttryck för bärarens egenskaper och personlighet.

Vad är det för ett barn som föds? Bland omgivande folk kallades kungarna de mest spektakulära saker, men så var det inte i Israel. Här var det Gud som ägde alla de fantastiska namnen, och inte en jordisk kung. 

Men när Jesaja talar om att någon fötts in i mörkret och våldet, då finns en rad namn kopplade till det barnet. Profeten påstår att i framtiden ska Gud skapa något helt nytt, mer djupgående och omvälvande än någon människa kan åstadkomma. 

Matt 4:13-17

När Jesus träder fram och börjar predika går löftet från Jesaja i uppfyllelse. 

Nu till namnet. Underbar i råd.

Tidigare i Jesaja har kungarna och ledarna fördömts — de leder folket vilse och förmår inte göra rätt. I en rådlös tid presenterar profeten Barnet som Underbar i råd. Han är den yttersta rådgivaren. Paulus säger: ”I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda” (Kol. 2:3)

Ordet underbar har en mycket tyngre betydelse än när vi använder det. Han är ofattbar. 

Dom 13:18

Typ: “Varför frågar du efter mitt namn när det ändå är bortom din förmåga att förstå det?”

“Lita inte på mäktiga män”, säger psalmisten i Psalm 146. Paradoxen är att de resursstarka politikerna och världshärskarna saknar det som Barnet som fötts äger. 

Så vad säger namnet Underbar i råd om vår tid? Här krävs ett mått av nykter realism. Världen lagar inte sig själv. Vi bekänner oss inte till utvecklingsoptimism där allt automatiskt blir bättre. Människor har begränsad förmåga att rädda och bota. Den djupaste visheten, klarsynen och förmågan finns hos Barnet som fötts. Vi sätter vårt hopp till Honom som förmår leda oss. 

Och vad säger namnet Underbar i råd om framtiden? Bibelns klara budskap är att ingen människa äger visheten, klarheten, heligheten, barmhärtigheten eller makten att föra tiden och historien i mål. När Johannes ser detta brister han i gråt. Ingen! Ängeln säger: Gråt inte. Barnet som fötts, Underbar i råd, Guds lamm som klivit in i mörkret, är den som ska knyta ihop allt (Upp 5). Håll dig nära honom, bind ditt liv så tätt invid honom som du bara kan. Han är värdig att öppna bokrullen, han ska bota världens all smärta och förlust. Också din personliga. Han är Underbar i råd! 

-----------------------

För samtal:

• Samtala med varandra om vad som oroar, både i den stora världen och i din privata situation.
• På vilket sätt kan Barnets namn Underbar i råd kommunicera in i dessa situationer?
• Också de människor du möter i vardagen känner av många skäl stor oro. ...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gor-plats-for-gud-ar6a1

Matt 18:20

Detta är ingen matematikövning, utan ett löfte som har med liv i gemenskap att göra. Den Treenige Guden är gemenskap i sig själv. Gud är en, men inte ensam. Människors gemenskap är därför en avbild av den himmelska. Hur liten en folksamling än är finns Jesus mitt i när man samlas i Hans namn.

Det finns ett särskilt löfte kopplat till att gemensamt söka Jesus.

Apg 2:41-47

I templet och i hemmen — huvudgudstjänsten och cellgruppen. Märk hur central den gemensamma bönen är. Både skriftläsning och bön var främst en kollektiv händelse i urkyrkan.

De ber fasta, skrivna böner på fasta tider, och de ber fria, spontana böner när stunden kräver det. Häri finns ingen motsättning, utan båda behövs.

De ber ensamma och de ber tillsammans. 

Hur gör man plats för Gud? 

Hela tillvaron är Guds. Himlen är Hans tron, och jorden Hans fotpall. Har någon getts plats är det vi. Samtidigt äger människan makt att säga nej till Gud. Gud tvingar sig inte på, och han manipulerar ingen som inte vill.

Att göra plats för Gud kan då handla om att visa sitt beroende. Vi ber för vi klarar oss inte själva. Bönen påminner om att människans makt är starkt begränsad. Vi kan göra mycket, och somligt ansvar faller på oss, men i stort är det Gud som råder, som bär världen och mänskligheten i sin kupade hand. Vi behöver tala med Honom, lyssna på Honom och umgås med Honom. 

Vad händer i bönen?

Joh 17:3

1 Kor 1:9

I en relation går samtalet åt båda håll. Vi talar med Gud i bönen, men vi lyssnar också. Vem är Han? Vad vill Han med världen, med nöden, med människors längtan och med mitt eget liv? Kan våra liv beröras av Hans verklighet ännu mer? 

Fil 3:10-12

Paulus griper efter Jesus som redan fått honom i sitt grepp. Här finns något som har med bönens innersta hemlighet att göra: Gud låter sig gripas, trots styrkeförhållandena, trots våra begränsningar. Han låter sig finnas. 

Men är det inte tröttsamt att be? Hur ska man orka? Det är här den gemensamma bönen kommer in. 

I 2 Mos 17 håller Mose håller upp sina händer inför Gud, och folket når framgång. Så småningom tröttnar Mose, och armarna sjunker. Då sätter de honom på en sten, och Aron och Hur står på varsin sida och håller upp Mose händer. Tydligare kan inte den gemensamma bönen gestaltas. 

Under kommande bönevecka söker vi Guds tilltal, vi vädjar om hjälp, vi tackar och tillber, vi håller upp varandras händer så vi orkar vara uthålliga, och vi söker Hans ansikte tillsammans. Ibland är vi många, ibland två eller tre. Då är Jesus i vår mitt!

-----------------------

För samtal:

• Dela med varandra vad det inneburit att tro, be och lyssna till Ordet tillsammans med andra.
• Har bönen förändrats över tid i ditt/era liv? Vad tror ni det beror på?
• I predikan talades det om att också vara tyst med Gud. Har ni erfarenhet av det? Dela med varandra hur det var.

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/stjarntydarna-herodes-och-kungen-i-krubban-arcge

Matt 2:1-12

Jesus kommer underifrån, från utsidan, från marginalen. Han föds i utsatthet på nuvarande Västbanken, i Betlehem, senast år 4 f Kr.

Gud träder in i en plats och i en tid. Det är ingen tanke som besöker oss, ingen god idé eller lära, utan en person. Gud får kropp och landar i historien, mitt i berättelsen om människan. 

=== Stjärntydarna ===

Vi vet inte hur många de var. Det är de tre olika gåvorna guld, rökelse och myrra som gjort att vi tänkt tre, men det är inget vi har en aning om.

Profeten Hosea förutsäger på 800-talet f Kr hur folket ska bestå av andra än endast judar. (Samma text citeras av Paulus i Rom 9). I Matteus inledning ser vi en liten hint av vad som ska komma: Gud kallar människor på ett sätt de kan förstå för att de ska falla ner inför Jesus i tillbedjan. 

Rom 9:23-26

Gud leder stjärntydarna till den nyfödde Jesus med hjälp av deras hedniska riter och erfarenheter. Jesus är Vägen, och ingen annan frälsning finns än hos Honom. Men Gud verkar dra i folk lite som Han vill, och framförallt utifrån vad de har med sig för förutsättningar att upptäcka Honom. Vår tvärsäkerhet kring hur Gud verkar i människors liv får sig en törn i berättelsen om männen från öster. Gud talar till några flummiga New Age-snubbar och använder sig av deras tveksamma metoder för att föra dem till Jesus. 

=== De skriftlärda ===

Om nu ledarna i Jerusalem hade koll på texterna och löftena, varför tog inte de sig till Betlehem? Det är tio km emellan, men varken Herodes eller de religiösa ledarna med full kunskap om GT:s profetiska skrifter begav sig dit. Är de slöa, har längtan i dem dött? Löftet om Messias hade funnits i många hundra år. Var de avmätta och avtrubbade? V 3. Herodes rädsla verkar ha smittat av sig. Märk hur den ständigt gör det. 

Översteprästerna och de skriftlärda är helt på det klara med att kungen ska födas i Betlehem (brödhuset). De citerar profeten Mika, och Matteus tar sig friheter. Den minsta staden, obetydlig och oansenlig, blir i Matteus omskrivning inte längre obetydlig. Kungen har fötts i Betlehem, och platsens betydelse ”levlar upp”. 

=== Herodes ===

Herodes blir inte maktfullkomlig och våldsam i samband med Jesu födelse, utan har varit det länge. I maktkampen om tronen har han låtit mörda sina tre egna söner, och kejsar Augustus har en gång sagt: ”Det är bättre att vara Herodes gris än hans son.” 

Han är orolig över nyheten om en kung. För honom är inte en Messias goda nyheter, då han önskar fortsätta regera utan störningsmoment. 

Matteus refererar till kung Herodes tills Skrifterna citerats och det blir tydligt vem som fötts. Efter det kallas han endast Herodes. I Matteus världsbild är det nu en annan som är Kung. 

=== Kungen i krubban ===

Matteus hjälper oss att se: Den som fötts i krubban i Betlehem är Guds Son, Kungars Kung, den som ska vända världens öde rätt. Gud kommer till världen i utsatthet och maktlöshet, medan Herodes regerar med våld och maktfullkomlighet. Guds Messias, född som en liten bebis utan plats i härbärget, blir flyktingbarn i norra Afrika.

Här framträder två kungar, och två olika gensvar:

Kungen i krubban och Herodes på sin tron. 

De skriftlärda som borde stått först i kön att tillbe Messias och de osannolika stjärntydarna från österlandet som inte visste något om löftena och Guds utlovade Kung. 

Kungen som fötts i krubban ska så småningom ställas inför världens största supermakt, representerad av Pontius Pilatus. Hans soldater blir de första sedan...

Emmanuel Bäckryd
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/inget-nytt-under-solen-eller-ar96i

Predikaren 1

Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/3e-advent-ar48j

Predikan med Ludvig Käll, Anton Roberthson, Natalie Lundin och Edvin Dahlström.

Evelin Erdtman ,Ia Danielsson
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/julen-ar3e1

Eva-Marie Hultberg
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-ar48b

Eva-Marie Hultberg
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/relationer-markta-av-jesu-attityd-aracj

Joh 15:1-5

 Det här är ett berömt bibelställe, som ingår i den undervisning som Jesus ger sina lärjungar det sista som sker innan Jesus korsfästs, dör och sedan uppstår. Det är liksom ett sista och viktigt medskick från Jesus.

Bilden han ger handlar om frukt. Om hur det blir frukt. Han använder bilden av frukten vindruvor som växer på en vinstock. 

Vi vet alla att en gren som sågats av eller gått av i höststormen och ligger på marken några meter från trädet givetvis inte kan få någon frukt. Vi vet alla att förutsättningen för frukt är att grenen sitter på trädet där det är tänkt. Men det är ju också i princip det enda som behövs om nu inte frosten tar blomningen eller bina blir utrotade. Till synes automatiskt bär de friska fruktträden, bärbuskarna och vinstockarna frukt. Så om vi ska förstå bilden Jesus ger så handlar det om detta enda – BLI KVAR I MIG. Bli kvar så bär ni frukt. 

Ändå verkar vi ibland ha lite svårt att få ihop det där. Orden om att Bli kvar kan bli en ursäkt för att göra absolut ingenting. Eller bli kvar kan vara något som våra ganska initiativrika hjärnor dömer ut som en icke-aktivitet som vi inte kan förlita oss på. Som om bli kvar är att inte göra ngt.

Vad skulle bli kvar kunna betyda i ditt och mitt liv, och vår församlings liv? 

Det har ju något med förankring att göra. Jesus har ju just gett bilden att vi är som grenen i trädet. Grenen är inte bara förankrad, den kommer ur stammen. Den har växt fram. All förutsättning för liv, växt och näringstillförsel kommer ur stammen. Så fort grenen sågas av dör den. Så att bli kvar handlar om den förankringen, om var vi är. Att Jesus får vara själva förutsättningen för liv. För växt, blomning. Näringskällan, vattenförsörjningen. 

Att bli kvar har ju också med tid att göra, att vara i den tid som är, och vara det tillräckligt länge så att tiden också får verka fram det den ska. Att inte försöka frammana något som det inte är tid för. Vara med om avlövning, knoppsättning, nya blad, blomning och frukt i rätt tid. Att veta att det aldrig kan bli någon annan frukt än vad trädet bär på i sitt dna, och att grenen inte kan ordna fram den på egen hand. 

Och tänker man att bli kvar har med var man är och hur länge man är där, så kommer man ju möjligen att tänka på ordet väntan. Och då direkt låter det extremt inaktivt, meningslöst och som någon sorts mellanperiod utan syfte. Kanske, när vi hör ordet väntan, tänker vi mest på köer, eller väntan på besked, eller väntan på ett visst datum som vi önskade att vi var framme vid, eller väntan på att något ska gå över. 

Men kan väntan i det där att bli kvar vara något annat? Kan väntan i Guds närhet vara något annat, ngt gott?

Jak 5:7

Var som jordbrukaren…Vänta tåligt! Säsongerna behöver ha sin gilla gång, vänta tåligt. Men skörden är dyrbar, så förväntan är stor. De här raderna andas allt annat än ett inaktivt, passivt, likgiltigt väntande i tomma intet. Vänta tåligt på den dyrbara skörden. Det är något fantastiskt att vänta på, det dyrbara förväntade. 

Tillbaka till Johannes 15: Ytterligare en sak som den här fåordiga uppmaningen från Jesus innebär är ju att det finns en tågordning. Det finns ett ”först – starta här” och så finns det en konsekvens, ett resultat av att göra som han säger. 

Men man blir inte klar med att bli kvar. Det går inte att bocka av det för att sedan gå till nästa steg.

Bli kvar. Det kommer alltid först. Börja där, och bli sedan kvar och ...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ni-ar-brev-som-alla-kan-lasa-ar8gj

2 Kor 3:1-6

Hela 2 Kor är ett svar på kritiken mot Paulus. Hans tjänst ifrågasätts, främst på grund av hans otidsenliga svaghet. Han talar om rekommendationsbrev, men annorlunda sådana: Det enda som kan stryka under hans tjänst och budskap är de människor han betjänat. Vad har hänt i deras liv? Budskapet om den korsfäste och uppståndne Jesus har burit frukt! 

Paulus jämför de två förbunden:

• Inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande. 
• Inte på tavlor av sten, utan i era hjärtan. 

I Gamla testamentet ges lagen på Sinai berg. När Mose återvänder från berget har folket gjutit en kalv av guld som de dansar kring — en typisk avgudabild bland de omgivande folken. Katastrofen slutar med att 3.000 personer i Israels läger dör, nedsablade av leviterna. 

Att Gud givit lagen på Sinai berg firas av judarna på pingsthögtiden. Det är då man minns att Gud har talat, att hans vilja förmedlats genom lagtavlorna. Så runt år 30 e Kr firar judarna pingsthögtiden i vanlig ordning, till minne av Sinai berg och tavlorna. Anden faller över de församlade, dessa människor som har varit med om att Jesus uppstått från de döda och stigit in i himlen. Nu är de samlade till bön om Helig Ande enligt Jesu uppmaning och löfte, och så smäller det till. Dånet från himlen påminner om när Mose fick stentavlorna. Elden från himlen likaså. Men nu blixtrar det inte uppe på berget där Mose står, utan nu stannar elden på kristna som söker Gud och längtar efter Anden. Petrus predikar, och 3000 personer kommer till tro och låter döpa sig. 

När Lagen gavs i det gamla förbundet, då dog 3000 människor. Här får 3000 personer nytt liv. 

Lagens bokstav, skriven på stentavlor, är förvisso god och ett uttryck för Guds vilja, men den förmår inte föra människor ända fram. Den kan inte få oss att bli Jesuslika, utan är begränsad. 

Men nu har Anden skrivit i deras hjärtan, och något sker som inte förut kunde ske. Guds vilja flyttar in i människan, Guds kraft till förändring och förvandling bor numer i den kristna kyrkan, i de troende själva.

Profeterna har ju förutspått detta. 

Jer 31:31-34

Löftet om att lagen ska flytta in uppfylls när Anden ges. Lagen, som tidigare var en börda att bära på ryggen, blir nu en kraft i vårt inre.

Så Paulus talar om de kristna i Korinth som Kristusbrev. De läser inte brev, utan de är brev. Gud själv har skrivit sitt evangelium i deras liv, och i våra. När vi kommer till tro och tar emot Anden börjar ett nytt liv, och Gud själv inleder processen att göra oss Jesuslika. 

Bokstaven dödar. Detta bibelställe har ibland används som om det bara är att gå på känsla och inte bry sig så mycket om läran. Fel. Det är inte heller så att i GT var heligheten viktig, men inte nu. Nej, frågan är hur vi blir ett heligt folk. Det sker inte genom att Gud skriver en stentavla, sätter den på väggen och säger: Lyd eller dö! 

Anden flyttar in i den vilsna, gudlösa, hemlösa och syndiga människan och börjar sakta genomsyra henne med sig själv. Vi blir Guds heliga, inte för att vi skärper oss, utan för att han fyller oss med sin Ande! Hans godhet drabbar oss utan att vi förtjänat det. Då blir vi brev som läses av världen! 

Förvandlingen sker, som Karin var inne på förra veckan, genom goda vanor. Vi utsätter oss för Herrens härlighet varje gång vi öppnar en Bibel, ber en bön, firar gudstjänst med andra, bryter brödet vid nattvarden, lovsjunger… Sakta men säkert skrivs Herrens härlighet i våra liv, sprider sitt ljus och vi blir brev till världen om vad Gud kan göra med vanligt folk. 

-----------------------------

För samtal:

• I d...

Karin Götestrand
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-vanor-goda-vardagar-ar842

Gal 5:22-26 (The Message):

Men om vi lever på Guds vis då? Då mognar hans gåvor i våra liv som frukter på träden – som kärlek till andra, glädje över livet, frid och trygghet. Då utvecklar vi tålamod med varandra, medkänsla med varandra och en övertygelse om att det finns något heligt innerst inne i allt och alla. Då får vi allt svårare att svika varandra och allt lättare att trofast stå för vårt ord, allt mindre behov av att hävda oss själva, allt större förmåga att samla och styra vår kraft på ett klokt sätt.

[…] Har vi valt ett sådant liv, Andens liv, måste vi se till att det blir mer än bara en tanke eller känsla, att det präglar hela vår livsföring. 

Andens frukt verkar höra ihop med ett visst sätt att leva, att välja Andens liv – ett liv i Guds närvaro.

”Stress är den största fienden till ett andligt liv.” –Dallas Willard

Andens frukter är en beskrivning av Jesus. Men de flesta av dem är helt oförenliga med stress.

Matt 11:28:

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Jesus var rabbin, eller lärare, och den lära som en rabbin stod för och lärde ut kallades för ok. Men ett ok är också ett arbetsredskap. Så när Jesus erbjuder ett ok erbjuder han alltså det vi nog tänker att trötta människor som minst behöver. Men Jesus inser att den mest vilsamma gåvan han kan ge till de trötta är ett nytt sätt att bära livet. Istället för att erbjuda flykt erbjuder Jesus utrustning. Han menar att hans ok är ett sätt att bära livet på som ger mer vila än det sätt vi levt på tidigare.

Det som gjorde Jesus unik var inte att han hade ett ok, det var att hans ok var milt. Det är inte ytterligare krav att leva upp till. Men det kan inte stanna vid en tanke eller känsla som det stod i bibelordet vi läste i inledningen, det behöver prägla hela vår livsföring.

Tystnad och avskildhet

Bibeln visar att Gud ofta talar i en viskning. Inte för att göra det svårt att höra honom, utan för att vi ska komma närmare. Vi behöver söka oss nära Gud för att höra hans röst. Och vi behöver söka oss till en stilla plats för han höra hans visning till oss.

Jesus gör gång på gång. Han gjorde det för att han behövde det. Om Jesus behövde det, som är Gud själv, då behöver vi också det. Vi behöver också ta oss till den där stilla platsen. För att umgås med Gud. För att bli mer lik honom.

Det är den första saken vi kan lära av Jesu sätt att leva, som jag tror gör något med oss och våra liv. Den andra saken vi ser Jesus göra och säga, och som vi också kan lära av Gud har med vila att göra. 

Vila

Redan i Första Moseboks första kapitel, där vi hittar skapelseberättelsen, instiftas en rytm innehållande vila. På den sjunde dagen vilade Gud. Gud välsignar tre saker i skapelseberättelsen – djurriket, människorna och den sjunde dagen, dvs sabbaten. Precis som djurriket och människan har vilan en livgivande förmåga till förökning. Att fylla världen med liv. Att vila är fruktsamt.

”Den som håller sabbaten lever annorlunda alla veckans dagar.” Vilan gör något med oss. Och på samma sätt gör det något med oss om vi struntar i den. Vi är skapade för en rytm som innehåller vila, och när vi går emot det så kraschar det, vi går in i väggen.

Kanske är det också därför som Gud så småningom befaller sabbaten i de tio budorden. Vi lever i en kultur av mer. Och i en sådan verklighet blir sabbaten en motståndshandling. Ett uppror och en revolt mot västvärldens ”ismer” – kapitalism, gl...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-var-godhet-pekar-pa-gud-ar8f4

Att följa Jesus eller stå under Andens befäl är olika sätt att uttrycka samma sak. Det är Anden som hjälper oss följa, det är Anden som gör oss kristna. Anden lämnar oss inte i sticket där vi ska försöka bli som Jesus i egen kraft. När kyrkan inleder vandringen för att börja likna Jesus förses vi med Gud själv. 

På sätt och vis kan man säga att det där genomsyrandet sker i två steg:

Det första handlar om Anden i församlingen. I takt med att Anden genomsyrar vår gemenskap händer det som beskrivs i Gal 5. Det är detta bibeln kallar för helgelse. Vi är satta på en väg, en vandring mot allt större Jesuslikhet, både som individer och som gemenskap. 

Det andra handlar om himmelriket i världen. När Anden påverkar församlingen allt mer börjar Guds folk, under Andens befäl, genomsyra världen med Andens frukt.

Matt 5:14-16

Världens ljus. I Joh 8:12 kallar Jesus sig själv för samma sak. Hur hänger det ihop? Är det vi eller är det Jesus som är ljuset i världen? Djupast är det naturligtvis Han, men Hans ljus reflekteras i oss, och också vi lyser upp världen! Inte kaxigt eller självupptaget, utan utifrån en ödmjuk insikt om att Anden bor i oss. 

Era gärningar skapar uppmärksamhet. Inte nödvändigtvis för att de är spektakulära, utan för att de bär en annan doft, en annan smak. Gärningarna kommer som en direkt konsekvens av att Gud rört vid våra liv, att vi ställt oss under hans ledarskap och herravälde. De imponerar inte på Gud, utan har för avsikt att väcka människors intresse för Honom, Hans godhet och nåd. 

Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. (Gal 5). Frukten handlar om smak, doft och mättnad. Vad doftar det i närheten av en gemenskap som står under Andens befäl? Här finns något omisskännligt gott. 

Er fader i himlen. Jesus bjuder in oss i Treenighetens dans. Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern (Joh 1), säger att också vi lärjungar har Gud till Fader! De goda gärningarna får oss att påminna om Fadern. Jfr tidigare i Bergspredikan: Saliga de som stiftar fred, de ska kallas Guds söner (Matt 5:9). Att ha Gud till Fader handlar om barnaskap, men också om att alltmer påminna om Fadern. 

Men allt detta är svårt. Kyrkans historia har inte alltid märkts av Andens frukt. Vilka fallgropar finns här? 

Resignation och uppgivenhet. "Det är ingen idé, för det funkar ju ändå inte." Modlösheten kommer från demonerna. Att det inte spelar någon roll är en viskning som aldrig kommer från Anden. 

Oärlighet och hyckleri. Eftersom vi inte riktigt lyckas med godheten, eftersom vi i alltför stor utsträckning är präglade av en värld utan Gud, är det bättre att fejka. Det är detta Jesus främst kritiserar fariséerna för: de är hycklare som tvättar utsidan, men inte förvandlas på djupet.

Så hur liknar vi alltmer Jesus? Hur blir vi ljus som lyser för världen genom våra goda gärningar? Hur smakar det Helig Ande om våra attityder och relationer? 

Återblick på dagen. En god vana som kan hjälpa är att dagligen tala så ärligt jag kan med Jesus om frukten i mitt liv — om kärleken, glädjen, friden, tålamodet, vänligheten, godheten, troheten, mildheten, självbehärskningen. Både när den finns och när den saknas. Vad finns det att vattna? Vad brast? Hur kan jag öppna mig ännu tydligare för Andens ledning och herravälde i mitt liv? 

-----------------------------

För samtal:

• Hur kan vi hjälpa varandra att inte tappa modet i kampen mot de destruktiva krafterna i våra liv och i världen?
• Hur tror ni hyckleriet motverkas bäst i vår gemenskap? Finns det något motgift?

-------...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/manniskors-langtan-efter-godhet-ara3b

Gud är god, påstår vi med rätta. I så fall är varje uttryck för godhet en påminnelse om att han finns. Ibland får vi syn på godheten på oväntade ställen. Gud har lagt en längtan efter godhet i människornas hjärtan. 

1 Mos 1:20-31

“Gud såg att det var gott.” Tillvaron, skapelsen, människan är i grunden god. Guds godhet har blåsts in i hela tillvaron, och djupast, under alla konflikter och krig, själviskhet och gängvåld, socioekonomisk ojämlikhet, girighet och själviskhet finns ett budskap i skapelseberättelsen: Gud såg att det var mycket gott.  

Längtan efter godhet är nedlagd i oss som en brist, och när vi stöter på godhet slår det an något djupt i vårt inre. Längtan retas hos oss och blir en påminnelse om en skada i ämnesomsättningen, en brist som drabbar oss i alla våra relationer. 

Ps 23:6

Guds godhet är det vi lever av. Världen är full av godhet. Varje generös gest, hjälpsam gärning, osjälvisk attityd vittnar om det 1 Mos inskärper: Världen är skapad av en rakt igenom god Gud, och det märks. Godheten följer både troende och icke-troende som en kallelse, en lockelse, som något vi vid vissa tillfällen får syn på och anar att vi saknar eller längtar efter. 

Men krig och konflikter, sönderbombade hem, sönderbombade liv, sönderbombade små barn får oss alla att misströsta.

Det är som att godheten, friden, vänligheten ständigt får stryka på foten. I politiska debatter talas det om ”godhetsapostlar och godhetsknarkare”. Till och med kristna kan uttrycka sig raljant över godheten, vilket är både sorgligt och märkligt. Godheten är en av Guds egenskaper, och dessutom något varje lärjunge inbjuds att sträcka sig efter. 

Men vad är godhet egentligen? Den bär Jesu Kristi ansikte. Aldrig har godheten gestaltats så som i hans liv, död och uppståndelse.

Det är ju detta vi också säger i relation till Andens frukt. Det handlar om att bli som Jesus. 

Gal 5:22-23

Vi återkommer gång på gång i vår serie till Paulus undervisning om köttets gärningar och Andens frukt. Det är noterbart i texten att den är så djupt relationell. Den står i plural. Köttets gärningar inträffar främst i gemenskaper, och detsamma gäller Andens frukt.

Dorothy Day, en kristen aktivist som ägnade sitt liv åt att hjälpa fattiga — en viktig profetröst i 1900-talets västvärld — säger om sig själv att hon kämpar för ”ett samhälle där det är enklare att vara god.” 

------------------------

För samtal:

• Vad betyder det för synen på oss själva, på varandra och på skapelsen att Gud skapade och såg att det var gott?
• När ni hör att Guds godhet och nåd följer oss alla våra livsdagar, vad tänker ni då? Vad kan vi höra för löfte i det, och vad blir vi inte lovade?
• Fundera tillsammans på hur godhet kan yttra sig i en gemenskap, och hur den kan smitta en värld märkt av konflikter, ondska och mörker.
• Aktivisten Dorothy Day, som arbetade för bättre villkor för fattiga och var en profilerad fredsaktivist, påstod i dagens predikan att man kan kämpa för "ett samhälle där det är enklare att vara god". Hur skulle en sådan kamp kunna se ut?

Eva-Marie Hultberg
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-liv-som-allt-djupare-liknar-jesus-arb8c

Vad är Guds tanke, Guds plan, Guds strategi? Hur tänkte han om sitt rike, sitt goda, sitt herravälde? Hur menade han att den här världen skulle förvandlas? 

Låt oss precis som förra söndagen läsa en av Jesus´ liknelser där han talar just om sitt rike.  

Matt 13:31-33

Till slut blir alltsammans syrat. Hela degen blir genomsyrad. Det Jesus säger är att med Guds rike är det som en surdeg. Surdegen är inte färgglad, man använder inte stora mängder, den är inte dramatisk, doften är sådär… men när det knådas in med det som ska bli den stora degen, så sakta men säkert sprids jäskraften och syran i hela den stora degen. Allt blir till slut syrat. Genomsyrat.

Så vad är det som kännetecknar vår surdeg. Vad är det Gud tänker ska genomsyra allt?

Jo, det är såklart med hans egenskaper. Vi använder ibland begreppet Kristuslikhet. Eller mer vardagligt; att bli lik Jesus. Egenskaperna som Jesus bär på, de egenskaperna är det Paulus radar upp i Galaterbrevet 5 och som fått samlingsnamnet Andens frukt: Vi läser ”listan” i Gal 5:22

Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Gal 5 :22

Guds tanke var och är att det som liknar Jesus alltmer ska genomsyra den här världen. Och det som liknar Jesus är kärlek, glädje, frid, tålamod vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Den här listan är liksom inte vadsomhelst. Ändå förminskar vi det ofta.

Andens frukt är långt ifrån ett söndagsskolematerial om hur man blir snäll. Det är Guds plan för att låta sitt rike alltmer genomsyra den här världen. Så att den blir alltmer som han är. 

Kanske önskar vi att Jesus skulle sagt om Guds rike… ”Med Guds rike är det som med ett fyrverkeri, med Guds rike är det som med en tornado, med Guds rike är det som med en ångvält”. Istället pratar han om små frön som en bonde gräver ner i marken, om en surdeg som långsamt genomsyrar degen. 

Men tänk när Andens frukt alltmer genomsyrar oss. Genomsyrar relationerna och situationerna på våra skolgårdar. I våra grannskap. I våra arbetslag. I våra familjer. I våra församlingar.

Hur får vi mer och mer av Andens frukt i våra liv?

I Galaterbrevet 5 där vi hittar texten om Andens frukt finns begreppet ATT VANDRA I ANDEN. Att Andens frukt mognar fram i våra liv beskriver Paulus som ett Andens verk, Andens handlande i oss. 

Precis som frukter som växer på en gren kan vi tänka oss att Andens frukter får växa i våra liv. En frukt växer inte för att den kämpar och försöker – den växer för att den får sin näring och energi från grenen den sitter fast på. På samma sätt är Andens frukter inte något vi kämpar oss till, utan något vi tar emot från Gud. En frukt växer långsamt och mognar över tid – det händer inte snabbt och plötsligt. På samma sätt växer och mognar Andens frukter i våra liv över tid.

När det står i Gal 5:25 att vi ska följa Anden, vandra med Anden är en mer ordagrann översättning ”Att marschera i takt med Anden”.

Paulus talar i Efesierbrevet både om att vi har fått Anden, att vi har blivit fyllda av Anden. Dvs Anden har börjat sitt goda verk i oss. OCH att vi ska låta oss fyllas av Anden. Vi har fått Anden OCH vi ska låta oss fyllas av Anden.

I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning – i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Ef 1:13

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er istället uppfyllas av Anden… 

Ef 5:18-19

Att låta Anden påverka oss, låta Anden verka i oss… det sker genom att gå bredv...

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/himmelriket-ar-som-en-surdeg-ar94h

Matt 13:31-33

Kvinnan tar sin surdeg och blandar in den i mjölet. Tre mått är löjligt mycket. Det motsvarar 40 liter! Det stora genomsyras av det lilla. Kanske inte alltid volymmässigt, men kvalitativt.

Men vad är det som ska genomsyra världen då? 

Gal 5:13-26 (SFB15)

Ofta när vi läser Bibeln har vi, givet hur vi är formade, ett extremt individualistiskt perspektiv, alltså vi läser i jag-form. Hur kan jag bli en mer tålmodig, mindre stridslysten människa? Bra spår, och alldeles nödvändigt. Men något händer när vi glömmer att kristen tro hela tiden är plural, kollektiv, något vi gör ihop med andra. 

I dagens text står ordet tillsammans fem gånger. 

Köttets gärningar är det gamla livet, ett gudlöst, gudsfrånvänt liv. Detta betyder inte att enstaka handlingar och misstag avslöjar att vi inte har med Gud att göra. Nej, det handlar snarare om en vandring, att leva efter köttets gärningar. När vi sorterar våra liv efter köttets ordning, då går vi en annan väg än Guds. 

Kontrasten är Andens frukt.

Om vi nu skulle lägga de här två texterna jämte varandra, vad händer då? Jesu tal om surdegen, om Guds rike som vidrör och förvandlar allt den kommer i kontakt med, handlar om ett nytt sätt att leva. 

v 22-23 är exceptionellt kraftfulla! Här beskrivs inget försiktigt och slätstruket, utan ett radikalt alternativ till en värld i konflikter, krig, terror och polarisering. 

Vi anar, utifrån liknelserna om Guds rike, att den enkla förkunnelsen om Jesus, vittnesbördet om att Han finns, relationerna präglade av tålamod, glädje och godhet äger förmågan att långsamt prägla ett samhälle, likt surdegen som så småningom genomsyrar hela degen.

Så vad är grejen i dagens predikan? Att börja likna Jesus i sina relationer, främst till oss andra i församlingen, är inte en trivselfråga (åtminstone inte endast), utan en fråga om att sakta genomsyra världen med godhet. Världen har väl aldrig varit i sådant behov av kärlek, glädje, frid, tålamod… Vi störtar världens makter genom att bli som Jesus!

--------------------------------------------------

För samtal:

• I dagens predikan sades det att både köttets gärningar och Andens frukt levs ut i gemenskaper. Finns det en risk att vi blir för individualistiska när vi tänker trons vandring? Utveckla hur ni tänker.
• Vad skulle hända med vår omvärld om vi tydligare märktes av Jesu attityder i mötet med varandra och andra? 
• Associera tillsammans kring orden som beskriver Andens frukt. Vad tänker du om orden kärlek, glädje, frid....? Det sades i dagens predikan att dessa äger förmågan att störta världens makter. Är det så vi tänker, eller är det en ny tanke?
• Hur kan vi hjälpa varandra att växa på dessa områden? Vad krävs för att Andens frukt ska utvecklas i våra liv och i våra gemenskaper?

Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/forsamling-i-mission-ar789

Med Göran Janzon.

Eva-Marie Hultberg
Det enkla kärleksbudet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/att-vara-en-kyrka-i-marginalen-ar9b5

Emmanuel Bäckryd
Det enkla kärleksbudet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-karleken-far-kropp-ar7ei

Fredrik Lignell
Det enkla kärleksbudet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-i-marginalen-ar64g

Åsa Molin
Det enkla kärleksbudet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-min-nasta-ar62j

Fredrik Lignell
Det enkla kärleksbudet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-gud-pa-de-svagas-sida-ar7hd

Eva-Marie Hultberg
Det enkla kärleksbudet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/det-enkla-karleksbudet-ar7gf

Fredrik Lignell
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/archippos-mannen-som-glomde-sitt-uppdrag-arc68

Anders C Nilsson
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jakob-nar-vi-jagas-av-vara-minnen-ara2j

Emmanuel Bäckryd
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/debora-gamla-testamentets-jarnlady-arahh

Anders Olaisson
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/hanna-den-desperata-bedjaren-ar934

Jörgen Ljung
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/josua-om-att-se-det-omojliga-tro-och-lyda-arc1i

Daniel Röjås
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/job-nar-livet-spricker-och-gud-ar-tyst-arb9h

Fredrik Lignell
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/hagar-den-utnyttjade-slavflickan-ara74

Bön
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/bon-ar31f

Fredrik Lignell
Bön
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/bon-ar31d

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gudstjanst-ar508

Emmanuel Bäckryd
I korsets skugga
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/i-korsets-skugga-ar667

Fredrik Lignell
I korsets skugga
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/i-korsets-skugga-ar666

Emmanuel Bäckryd
I korsets skugga
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/i-korsets-skugga-del-2-en-gang-for-alla-arb5f

Fredrik Lignell
I korsets skugga
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/i-korsets-skugga-del-1-nu-vid-denna-tidens-slut-ard88

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-ar4c9

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/palmsondag-ar4i8

Ge det vidare
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ge-det-vidare-ar57b

Eva-Marie Hultberg
Ge det vidare
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ge-det-vidare-ar57a

Fredrik Lignell
Ge det vidare
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ge-det-vidare-ar579

Samuel Wejde
Ge det vidare
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ge-det-vidare-ar578

Emmanuel Bäckryd
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/malet-ar3bc

Fredrik Lignell
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/utsikten-ar497

Fredrik Lignell
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/uthalligheten-ar5e9

Fredrik Lignell
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/rastplatsen-ar54j

Mark 2:23-28

Jesus och lärjungarna sneddar genom ett sädesfält, och lärjungarna känner att de är lite hungriga. De river av några ax och stoppar sädeskornen i munnen. För fariséerna, som lutar sig mot en hel uppsättning detaljregler kring sabbatsbudet som uppstått över lång tid, är det ett tydligt lagbrott. Aha! Ni gör fel! 

Människan, säger Jesus, är inte till för sabbaten, utan sabbaten är till för människan. Det var inte tänkt att budet om vila skulle skapa kramp, utan tvärtom att det skulle hjälpa. Vi skulle kunna läsa den här texten som att vilan därför inte är särdeles viktig, men det är inte vad Jesus säger. 

Vilan är ett bud. Det verkar som att människan har så svårt för goda ordningar att vi måste ha ett bud, en befallning för att hamna rätt. Den enda dagen i veckan som har ett namn i den judiska och kristna traditionen är vilodagen. Sabbaten. 

Bakgrunden är naturligtvis att Gud själv vilade på den sjunde dagen. (Människan trädde in på scenen när allt redan var klart. Första dagen i mänsklighetens historia var en vilodag.) Gud vilade inte för att han var trött — han kan inte bli det. Han vilade för att hjälpa oss, för att ge oss ett exempel. Om Gud kan ta en paus, då kan vi också det. 

Vila är att göra något annat. I en tid då dagarna ser anmärkningsvärt likadana ut blir det viktigt att en dag i veckan odla vanor som handlar om att göra något annat.

Två perspektiv vi behöver få syn på för att kunna finna rastplatserna:

Gudsbilden

Vem tänker jag att Gud är? Har han problem med att jag njuter? Är han stressad över att jag en dag per vecka inte producerar något? Tror jag att han unnar mig ledigheten och vilan? 

Självbilden

Är jag värd detta? Vilken är min plats i Guds stora plan? Vem bär vem, egentligen? Svara inte för snabbt på det. Teoretiskt är svaret enkelt, men vad berättar dina livsmönster och dina val för dig? Gång på gång påminner bibeltexterna oss om att vi är begränsade, och att Gud är obegränsad. Vi är dödliga. Minns att du är stoft. 

Men vi vilar inte endast för vår egen skull, utan också för andras. I 2 Mos talas det om hur sabbaten är viktig för att tjänarinnan och oxen ska få vila. 

Eugene Peterson: ”Genom sabbaten frikopplas andra människor från mig så att de kan ha med Gud att göra utan att jag petar och stör. Människor behöver vara fria från vår vägledning som alltid tenderar åt det manipulativa.” 

Är du ledare, chef eller på annat sätt djupt involverad i andra människor? Din rastplats ger också dem en paus. Från dig. 

För reflektion:

Människosonen är Herre över sabbaten. Har du talat med Honom om vad Han vill med dina rastplatser? Vad han tänker om dina ordningar? Har du bett honom om hjälp att få syn på vilka drivkrafter som regerar dig när det kommer till vila och återhämtning? Tänker och agerar du kristet i den frågan, eller är du en direkt avbild av vår tid? Att göra Jesus till herre över sabbaten är att bjuda in honom i det samtalet. 

Eva-Marie Hultberg
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/dalen-ar3ad

Eva-Marie Hultberg
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/korsningen-ar4j2

Eva-Marie Hultberg ,Evelin Erdtman
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/bagaget-ar40a

Fyra områden att reflektera över:

1. Vår oro
2. Vår skatt
3. Vårt obearbetade
4. Vår uppmärksamhet

Frågor till varje område:

• Känner du igen dig?
• Vad finns det för exempel från ditt eget liv?
• Vad vill du se förändras?

Fredrik Lignell
Vandringen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/utrustningen-ar5b8

I Bibeln talas det gång på gång om vägar. Först i en ganska oreligiös mening, där ordet väg används såsom vi använder det i dagligt tal: En människas väg/vägval spelar roll. 

Ps 1:1-2

Jes 53 — Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra vår egen väg. 

Jesus använder vägen, vandringen som en bild på hur våra liv utvecklas: 

Matt 7:13-14

I den allra tidigaste kristna kyrkan kallade man inte sig själva för kyrkan, eller för kristna, utan för Vägen. Lukas skriver i Apg om Paulus, som fortfarande kallas Saul: 

Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. (Apg 9:1-2)

Så småningom, när den hatiske Saul kommit till tro på Jesus och själv blivit en del av Vägens folk, står det: 

I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike. Men en del av oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. (Apg 19:8-9)

Så den dag vi blev döpta blev vi del av Vägens folk. Det berättar för oss att kristen tro inte så lätt låter sig boxas in. Vägen har med efterföljelse att göra. Vägen handlar om vart jag är på väg och vem jag håller på att bli, mer än exakt vad jag gör och vilka positioner jag har. I kyrkans sämre stunder har vi beskrivit kristen tro mer som en plats än som en väg, i väldigt fixerade termer. Som om kristen tro påminde om avtalen man scrollar igenom när man installerar något i datorn eller i telefonen. Allt handlar om att kryssa i ”godkänn” längst ner. Här öppnar sig något annat. Vi inbjuds till ett livslångt äventyr, till en relation präglad av godhet, skönhet, fantastisk utsikt, förundran, dödsskugga, kamp, uthållighetsprov, tröst, skavsår och blåsor på fötterna och ont i knäna. 

En del hävdar att det är en enkel resa utan bekymmer, men den som vandrat på den ett tag vet att det inte är självklart. Andra menar att det mest är kamp och strid att gå den, men också det är endast halva sanningen. 

Min ryggsäck och mina vandringsskor. Vid en tvådagarsvandring i somras mellan Alvastra och Vadstena via Omberg: Vidunderlig utsikt, god mat (att äta matsäck i naturen är helt oslagbart), en stig full av amiralfjärilar, säkert 50 stycken. Det finns något vilsamt i att vandra, efter några timmar är det nästan meditativt. Ett steg i taget, både hjärnan, kroppen och själen får hjälp med återhämtningen. Tystnaden, naturens ljud förvisso, men inga elektroniska pip, inga konstgjorda ljud. 

Två dagars vandring eller en månads, man måste ändå planera somligt och få med sig rätt utrustning. Risken är alltid att man tar med för mycket, men det återkommer vi till så småningom. 

Proviant.

Det går inte att vandra utan energi. Ska vi vara del av Vägen, Jesusfolket som drar fram genom världen, behöver vi höra hans röst. Inte nödvändigtvis analytiskt, utan vi behöver äta ordet. 

Ps 119:103 — Vad ditt löfte är ljuvt för min gom, det smakar sötare än honung! 

Matt 4:3-4

”Men jag förstår ju inte allt”. Man behöver inte ha 100 universitetspoäng i näringslära för att käka en middag. Man behöver inte ens läsa innehållsförteckningen på alla ingredienserna. Vad stoppar du i ryggsäcken som ger dig föda för själen? Vad finns det där som mättar? 

Skyddsutrustning.

Ska man ut på en vandring blir väderprognosen extra intressant. Regnskydd, keps mot solen, solskyddsfaktor i nacken… Hur ser beskyddet ut för Vägens folk? Gemen...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/4e-advent-ar46b

Ia Danielsson
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/sprid-ljus-ar4g7

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/tacksamhet-ar4ha

Luk 17:11-19

En av de tio verkar tänka: Vänta nu. Vi kallade honom för mästare, och vi anade att han kunde hjälpa oss. Nu har han gjort det. Jag måste hitta honom! 

Mannen faller ner vid Jesu fötter och visar sin tacksamhet. 

Gud är alla goda gåvors givare, säger Bibeln. Ursprunget till all godhet och skönhet, alla välsignelser och allt tillfredsställande är Gud själv. Att vara en skapad människa är ett under. Att skapelsen fortsätter att finnas och fungera är ett dagligt mirakel. Jesus, hävdar Hebreerbrevet, bär upp allt med kraften i sitt ord (Hebr 1:3). Om han tog tillbaks sitt ord skulle inget finnas. 

Planeterna skulle inte längre förhålla sig till varandra, solen skulle inte lysa, månen skulle inte samspela med jorden, fotosyntesen skulle inte funka, naturlagarna skulle sättas ur spel, inga barn skulle födas och ingen skulle kunna andas om inte Gud i Jesus Kristus höll uppe allt med sitt ord. 

Att få syn på detta och sedan rikta sitt tack år rätt håll är avgörande för varje människa. De flesta av oss behöver öva vår blick och vårt hjärta.

Vad gör tacksamheten med oss människor?

Vi mår mentalt bättre. Forskare vid UCLA har visat att tacksamheten gör oss mer positiva till våra medmänniskor och minskar känsligheten för olika stressfaktorer. 

Vi mår fysiskt bättre. Tacksamhet aktiverar hypotalamus i hjärnan, som reglerar en rad olika funktioner som kroppstemperatur, känslomässiga reaktioner, aptit och sömn. 

Tacksamheten binder oss vid Jesus. Vad händer med den ende man som återvände till Jesus för att säga tack? Han är med om hur helandet griper om fler områden i livet. I stället för att ropa på Jesus på avstånd får han ett personligt möte med honom. Han får se Jesus i ögonen. Det är där och då hans liv binds vid Jesus från Nasaret. 

Paradoxen är att det inte är den som faller ner vid Jesu fötter som krymper, utan de som inte gör det. Rikedomen tillfaller den tacksamme, den som kopplar sina välsignelser till Guds godhet, och som uttrycker sitt tack. Här vidgas hjärtat!

Hur övar man på att inte ta saker för givet, både i det egna livet och i församlingens gemensamma liv? Learning by doing. Börja tacka. Be Gud öppna dina ögon så du kan se. Avsluta dagen med en återblick där tacksamheten står i fokus. Tacka för allt från att solen gått upp, för människorna du har i din närhet, materiella välsignelser, relationen med Gud, goda mänskliga möten, att du får tillhöra församlingen, dop… 

Ps 100

-----------------------

För samtal:

• Dela erfarenheter med varandra av när tacksamheten odlats, och när den saknats. Vad lärde du dig? Hur påverkade det dig?
• Hur kan vi, utan att bli flåsiga eller livsförnekande, hjälpa varandra växa i tacksamhet?

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-ar461

Fredrik Lignell
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar6a6

Apg 1:8

Vi får kraft att bli Jesu vittnen. 

Hur börjar du och jag se med kärlek på vår omgivning, på vår samtid och på de människor som bor i Linköping? Anden vill hjälpa oss. 

Hur ser vi vilka materiella, andliga, fysiska och känslomässiga behov som finns i vår stad och vår värld, och hur får vi kraft att åtminstone möta något av alla dessa? Anden vill hjälpa oss. 

Låt oss ta det från början.

Anden kommer över Maria, och hon får nåden att bära Jesus i sitt eget liv. 

Anden rör vid Symeon i templet så att han ser och förstår vem den lilla bebisen är. 

Anden sänks ned över Jesus när han döps, och han hör Faderns röst: Detta är min älskade son. 

Runt alla avgörande händelser i Jesu liv är Anden verksam. Jesus är Messias/Kristus — vilket betyder den smorde. 

Apg 10:37-38

Smord med helig Ande och kraft. 

Luk 4:18-19

Herrens Ande är över mig… 

Glädjebud till de fattiga — hur ska det gå till? Anden vill hjälpa oss. 

Befrielse för de fångna och syn för de blinda — det går väl inte? Anden vill hjälpa oss. 

Att ge de förtryckta frihet — hur skulle det kunna gå till med så komplexa och destruktiva strukturer runtom i världen? Anden vill hjälpa oss. 

Att förkunna ett nådens år från Herren mitt i hämndens, vedergällningens och krigens tidsålder? Anden vill hjälpa oss. 

Detta sker inte i tungsinne eller kramp. Tvärtom. I Hebreerbrevets första kapitel beskrivs Jesus som "smord med glädjens olja". Det är Anden som hjälper mig med kraften, men också med glädjen.

Anden hjälper oss förstå att vi är älskade, att vi är Guds barn. Anden blir som en inre kraft — dynamis — som påminner oss om Guds godhet och liv. Men Anden påminner oss om att också alla andra är älskade och sökta av Honom. Anden gör mig inte navelskådande eller intern, utan hjälper mig få syn på världen utanför. 

Varje kristen får kraft att bli Jesu vittnen till en värld som behöver Honom.

Inför cellgruppssamtalet:

• Har ni varit med om hur Anden hjälper er med kraften, glädjen och perspektiven?
• Be för varandra om Andens kraft och liv.

Eva-Marie Hultberg
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar6a3

Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fristaende-predikningar-ar83a

Fredrik Lignell
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar6a2

Eva-Marie Hultberg
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar6a1

Eva-Marie Hultberg
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar6a0

Magnus A
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar69j

Linnea Åberg
Jesus för världen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-for-varlden-ar69i

Eva-Marie Hultberg
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/tro-tillsammans-ar62d

Fredrik Lignell
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/dod-och-uppstanden-med-kristus-om-dopet-arbg1

Kol 2:6-15

Bakgrunden är att de kristna i Kolossai glidit bort från ett liv med Jesus i centrum.

Paulus hjälper dem (och oss) att se storheten i Jesus: I Honom, i Jesus Kristus, har hela Guds fullhet ”förkroppsligats och tagit sin boning”. Skaparen, som är välsignad i evighet, den store Jag Är har fullt ut bosatt sig i snickarsonen från Nasaret. Den som besökt planeten Jorden är ”alla konungarnas konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se”. 

Sedan kopplar han deras Jesusrelation till dopet. Han jämför dopet med omskärelsen. I GT utväljer Gud ett folk, och tecknet på tillhörigheten är att små pojkar omskars. De går runt resten av livet med en ständig påminnelse om vilka de är. 

Det var i dopet vi förenades med Jesus Kristus. Dels relationellt, men vi fogades också in i kosmos största berättelse, den om död och uppståndelse.

Det är som att vi i dopet föregår vår egen död. När människan dör upphör gamla bindningar och skulder. Det går inte att få tag på den som är död för att få igen något eller anklaga denne för något. En dödsdom ställer alla tidigare lojaliteter och band på ända. 

Vad är det som dör i dopet? Paulus talar om den syndiga kroppen, men det ska inte förstås som distansering till det kroppsliga. Han använder ett bildspråk som handlar om den gamla tillvaron och det nya livet. I dopet ställer jag mig under den enda kraft som på allvar förmår bryta makterna som äger mitt liv. Stoltheten, högmodet, rädslan, missbruken, girigheten och hatet, maktbegäret och den ständiga önskan att härska över andra bryts i dopet. Det är det som dör. Inte som i att jag blir syndfri, men Guds dom över synden går också över mitt liv. Jag erkänner mig skyldig, döms och blir delaktig i Jesu död. Vi dör med Honom. 

Men dopet är också en uppståndelse. När vi döps och dör med Kristus uppstår vi till ett nytt liv. Det finns nu ingen fördömelse, då kopplingen mellan synd och död upphört. Vi har dött med Kristus för att leva med Honom! 

Vi behöver dagligen påminna oss om vårt dop och leva i det. Jesus kallar det för att varje dag ta sitt kors på och följa Honom. Där finns friheten att resa sig, ta sin säng och gå. Där kan vi lyssna till Jesus som stillar stormen, som är den gode herden som leder oss till vila, beskydd och lek. 

Slutligen: Vi döps in i den världsvida kyrkan, uttryckt i den lokala gemenskapen.

Genom dopet inleds äventyret att tro tillsammans, till dess han kommer. 

För samtal:

• Ge exempel på hur ni genom dopet kan påminna er, likt de omskurna i Gamla testamentet, om att ni nu tillhör en annan Herre.
• Hur kan ni hjälpa varandra att "leva i ert dop"?

Fredrik Lignell
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/brodet-som-vi-bryter-ar73d

Vi lever i en extremt polariserad tid där tonläget är enormt uppskruvat. Inte minst i partipolitiken är ömsesidiga samtal snart sagt omöjliga att ha.

Hur är man kyrka i denna skotteld? Gud kallar oss att vara en motkultur, att gestalta och ge världen en doft av något annat. 

Idag vill jag stanna vid att bryta brödet tillsammans i nattvarden.

De kristna i Korint har två problem som framträder i texterna om nattvarden: De roffar åt sig, och de tillber avgudarna.

Vi kommer in i kap 10 när Paulus varnat de kristna i Korinth för att delta i offerkulterna. Han har påmint dem om GT, och hur folket gång på gång sviker sin kallelse och är otrogna mot Gud. Vi vet att han inte är orolig för att de äter köttet som säljs i stånden, men att delta i kulterna där avgudarna tillbes är uteslutet. 

1 Kor 10:14-21

Välsignelsens bägare

Välsignelsens bägare! När detta räcks dig är det för att du ska få dricka välsignelse. 

Ps 104:10-15 - Det listas här i bön hur Guds godhet slösas över människan, och kulmen är att brödet och vinet på något sätt är de fysiska tecknen på Guds välsignelse.

Här smakar vi Guds godhet på ett särskilt sätt. 

Gemenskap med Kristi blod och kropp

Vi blir delaktiga i Jesus. I frikyrklig tradition har vi ofta betonat det symboliska i nattvarden, att det uteslutande handlar om att minnas men att inget annat händer. Det verkar inte så när man läser texterna.

Paulus säger att vi blir delaktiga i Jesu kropp och blod. Det är en symbol, men inte bara: den gör något med oss. Vi blir fysiskt delaktiga i Herren själv. Det sker något vid det här bordet som ger oss svindel. Du blir vad du äter. Vi blir delaktiga i Hans kropp och blod. 

En enda kropp

Vi skulle säga att vi är en kropp, och därför delar vi ett bröd. Paulus vänder på det: eftersom vi delar ett bröd är vi en kropp. Måltider, i Paulus tankevärld, skapar enhet med både Gud och varandra. Ätandet förenar människor. 

Istället för att tänka ”vi är ju ett, så låt oss äta en måltid” handlar det om ”låt oss äta en måltid så vi blir ett”. Detta är skälet till att Paulus blir så upprörd över de sociala skillnaderna i kap 11. Måltiden som skulle skapa enhet blir en symbol för splittring. Någon har ett överflöd, en annan svälter. ”Ni äter inte Herrens måltid, ni äter er egen!”

Vid nattvardsbordet gestaltas något annat. Vi kommer samman, inte för att vi tycker likadant. Inte heller för att vi har samma intressen. Nej, det går djupare och är smått unikt i samhället. Istället för att söka sig till de som röstar som jag, är lika gamla som jag, ser ut som jag, spelar i samma basketlag som jag är det vi som är Kristi kropp. Från noll till hundra år. Alla samhällsklasser. Alla färger och former. Det är vi som tror tillsammans, och det är politiskt. Inte som i röd, blå eller grön utan som i att vi gestaltar en annorlunda gemenskap, att vi blir ett tecken för världen på vad som sker i mötet med Jesus.

För samtal:

• Läs gärna texterna i 1 Kor kap 10 och kap 11 i sitt sammanhang.
• Dela med varandra vad nattvarden fått betyda i er kristna vandring.
• I predikan påstods det att istället för att tänka ”vi är ju ett, så låt oss äta en måltid” handlar det om ”låt oss äta en måltid så vi blir ett”. Hur kan det hjälpa oss i synen på nattvarden? Hur kan det hjälpa oss i synen på varandra?

Niklas Bjernhagen
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/de-heligas-boner-ar61d

Eva-Marie Hultberg
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/varfor-ska-vi-fira-gudstjanst-ar985

Niklas Bjernhagen
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/profeter-kungar-och-vanligt-folk-ara39

Fredrik Lignell
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/profeter-kungar-och-vanligt-folk-ara38

Amanda Hollander
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/profeter-kungar-och-vanligt-folk-ara37

Bertil Wik
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/profeter-kungar-och-vanligt-folk-ara36

Emmanuel Bäckryd
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/profeter-kungar-och-vanligt-folk-ara35

Johanna Uhlin
Profeter, kungar och vanligt folk
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/profeter-kungar-och-vanligt-folk-ara34

Eva-Marie Hultberg
Förstår du vad du läser?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/forstar-du-vad-du-laser-ar7ei

Fredrik Lignell
Förstår du vad du läser?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/forstar-du-vad-du-laser-hovmannen-fran-etiopien-arde6

Vi talar ofta om bibelsyn — hur man ska läsa och förstå texterna i bibeln. Det är avgörande och viktigt att vi gör det. Men vi saknar ofta ett samtal om bibelbruk. I värsta fall har vi starka åsikter om bibelsynen, men inget vidare bibelbruk. Vi tycker en massa saker om boken, men öppnar den alltmer sällan.

Apg 8:26-40

I dagens text möter vi den första personliga omvändeleseberättelsen i Apg. Tidigare har grupper av människor kommit till tro, blivit döpta och börjat tillhöra Jesus och hans nybildade kyrka.

Kandake var etiopisk drottning, och mannen i dagens text hennes finansminister. Han har närmat sig judisk tro, men är som kastrerad formellt utestängd från att bli upptagen i den judiska tron utan att vara etnisk jude. Men han tillber Israels Gud, och dras till denne Gud. Han är på många sätt försatt i ett ingenmansland, lockad men utestängd. En hemlös outsider. Nu har han varit i Jerusalems tempel just i ärendet att tillbe. 

Förmodligen har han vid besöket kommit över en pergamentrulle med text ur GT-profeten Jesaja. Det är ett smart drag. Det är som att han fattar att även om han inte kan vara resten av sitt liv i Jerusalem och tillbe i templet kan han ta med sig texterna om denna verklighet ända hem till Etiopien. 

Filippos ser mannens följe och drar sig nära hans vagn för att höra. Den etiopiske hovmannen läser högt ur pergamentrullen, från Jesaja kapitel 53 om Herrens lidande tjänare. 

Vilka aktörer finns i dagens berättelse? Bokrullen/bibeltexten, Anden som föder fram detta, Filippos som kan utlägga skriften samt en längtande människa som öppnat den gamla boken. 

Det är som att Ordet, Anden och (ibland) förklaringen/undervisningen är det som gemensamt öppnar våra ögon, får oss att se Jesus och botar vår djupaste längtan. 

2 Tim 3:14-17

Läsningen, att leva med Bibeln, att bosätta sig i Skriften, har två huvudsyften enligt Paulus ord till Timoteus. 

1 - Den kunskap jag behöver för att bli räddad genom tron på Jesus Kristus finns tillgänglig här.

Det ska inte förstås som endast information. Kunskap handlar om något mer. Jag dras in i berättelsen om Jesus, jag speglar mitt eget liv, Guds godhet och kärlek till mig, mitt behov av frälsning, min synd och mitt taskiga läge. Det är också där jag får syn på den korsfäste och uppståndne Jesus. Djupast är bibelläsningens avsikt att vi ska få syn på Jesus.

Frågor att ställa sig, var i GT eller NT jag än befinner mig, är därför:

Vad säger detta om Guds godhet?

Vad berättar detta om Jesus?

2 - Vi befrias, sakta men säkert, från våra brister och rustas för alla slags goda gärningar.

Läsningen av bibeln sker för att Jesus ska ta allt större plats i våra liv. Det är inte främst för att samla argument eller leta efter knepiga verser jag läser. Det handlar snarare om mat för själen och om ett visst motstånd — det där som utmanar mig att likna Jesus alltmer.

Frågor att ställa sig, var i GT eller NT jag än befinner mig, är därför:

Vad berättar detta om mig?

Vad uppmanas jag att röra mig i för riktning?

Vad ska jag lägga av mig?

Vad ska jag ta till mig? 

Låt oss avsluta där vi började, hos eunucken från Etiopien. Han läser, genom Andens försorg får han texten förklarad, han får syn på Jesus och handlar på det genom att bli döpt. Han är med om ett livsförvandlande möte med den Jesus som framträder i Skriften. Han fortsatte sin resa, fylld av glädje. 

För samtal:

• Dela erfarenheter av hur ni närmat er bibelläsningen. Vad har funkat, vad har inte blivit bra?
• I dagens predikan beskrevs det...

Eva-Marie Hultberg
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pingst-ar3g4

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kristi-himmelsfard-vad-betyder-det-att-jesus-sitter-i-himlen-argi8

Apg 1:1-11

Vad är det som ligger till grund för hur kyrkan ser på Gud, sig själva, omvärlden… ja, på hela kosmos? Hemligheten finns i Jesu himmelsfärd!

Låt oss backa bandet lite: Jesus fängslas, döms till döden och avrättas på korset utanför Jerusalems stadsmur. Han läggs i en grav, och på tredje dagen uppstår han från de döda. Jesus möter då med lärjungarna i sin uppståndelsekropp.

När Jesus uppstår betonar evangelierna att det är en fysisk uppståndelse. Han är inte ett spöke eller en vålnad, utan hela han har uppstått, och gravkammaren är tom. Jesus uppstod, och bevisar inte bara vem han själv är, utan ger en garanti för att de som tillhör honom ska uppstå på samma sätt.  

Den uppståndne Jesus har en kropp vars like ingen någonsin sett. Varken jorden eller himlen har sett något sådant. 

Å ena sidan är den mänsklig och vanlig. Han är synlig, hans sår finns fortfarande kvar, någon misstar honom för någon annan (trädgårdsmästaren), emmausvandrarna tror det är vem som helst…

Å andra sidan verkar han annorlunda. Han går igenom låsta dörrar, han verkar kunna förändra sig till oigenkännlighet, och till sist så stiger han upp till himlen / passerar den tunna hinna som i judisk tankevärld separerar Guds osynliga värld från vår synliga värld. 

Det går som en tunn hinna mellan himmel och jord, som om Guds värld lever nära vår, men ändå skild från oss. Den är osynlig, och vi ser bara små genombrott av den då och då. En dag kommer himlen att komma med full kraft, och allt blir förvandlat, liksom Jesus förvandlades vid uppståndelsen. 

När Jesus – uppstånden från de döda – stiger in i himlen, är det inte som ett andeväsen. Den uppståndne Jesus, med kroppen som Tomas sticker fingrarna i, stiger i dagens text in i himlen. 

Varför gör Lukas detta till fonden, introduktionen till hela hans historia?

Därför att ur detta hämtar lärjungarna och urkyrkan näringen till kristen tro, hur man är kyrka, hur man missionerar... Därmed träder Jesus in i hela tillvarons kontrollrum. Därifrån ges instruktionerna, därifrån hålls allting samman. 

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” Gå därför ut… (Matt. 28:18) Det vi berättar för världen är att Jesus är herre. 

Han, som är både Gud och människa, och som besegrat all ondska, djävulskap och död, sitter från den stunden på hela universums kungatron. Inte så att han ska bli kung en dag, utan är det redan nu.

Hela tillvaron har nu förändrats, och Gud har försonat hela världen med sig själv. Paulus och de andra i urkyrkan beskriver sig själva som agenter, ambassadörer, sändebud som förkunnar för hela tillvaron att Jesus är Herre. 

När Jesus träder in i himlen är han därmed närvarande överallt. Den som är i himlen kan samtidigt vara närvarande överallt på jorden. Jesu himmelsfärd visar att Guds rum och vårt rum inte är långt ifrån varandra. Det två är separata och med olika identiteter, men de berör varandra och möts på massor av sätt redan nu. 

Hebr 4:14-16

I dessa dagar, med krigets, fruktans, osäkerhetens, våldets troner, är det noterbart var Jesus sitter. Han har delat all vår mänsklighet och gått in i världens kamp fullt ut. Nu sitter han på nådens tron och vi är välkomna att söka hjälp där.

Men Jesus är närvarande och frånvarande på samma gång. Blir det inte mer än det här? Jo! En dag ska Guds och vår värld smälta samman, då Jesus kommer tillbaks och hela den skapade tillvaron, ska bli ny. 

För samtal:

• Påståendet att Jesus är Herre, vad väcker det i er? Glädje? Tröst? Finns det n...

Niklas Bjernhagen
En man efter Guds hjärta
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-man-efter-guds-hjarta-del-3-syndaren-och-vagen-tillbaka-arfh8

Fredrik Lignell
En man efter Guds hjärta
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-man-efter-guds-hjarta-del-2-kungen-och-maktspelet-are9i

Vad ska vi göra när maktfullkomlighet, hot och manipulation riktas mot oss människor? Detta finns överallt där människor försöker samsas. Det kan finnas på jobbet, i idrottsföreningen eller i en familj. Och i kyrkan.

Det är när vi utsätts för maktövergrepp vi sakta tystnar, somligt i oss slocknar, modet sviker och ryggen kröks. Det är som att en annan människa, ett sammanhang eller en kultur långsamt får mig att krympa ihop. Men det är också då vi frestas att bli som det vi utsätts för, att bli en avbild av det vi bekämpar. 

Det dröjer tio år från det att David smorts till kommande kung av profeten Samuel tills han sätter sig på tronen. Under de tio åren utsätts han för Sauls nyckfulla vrede och hämndlystnad. Saul kastar sitt spjut efter David, men David kastar inte tillbaks. När han får chansen att döda Saul tar han den inte, trots omgivningens påtryckningar:

1 Sam 24:12-16

Långt senare har David suttit på tronen länge och är en åldrad kung. Israel har varit med om sin blomstringsperiod, och Davids regentskap är på många sätt vackert. På ålderns höst blir David utmanad om tronen. Hans son Absalom intrigerar och manipulerar för att störta sin pappa, och det är som att scenerna från hans ungdom återuppstår. Någon vill honom illa och önskar avsätta honom.

Frågan är: Ska David bli en Saul? Ska han till sist också bli en som kastar spjut? 

David blir inte det, utan lämnar hellre palatset än att bli en Saul.

David ställs inför två Saul. En innan och en i slutet av sin regenttid. Hans hållning är densamma: Herren avgör. Han utväljer. Om han vill att David ska leda får han sörja för det. Att David själv skulle slåss för sin position vore omöjligt. Då blev han ju en Saul. Eller en Absalom. Att han själv är offer för maktmissbruk är ingen ursäkt. Med Guds hjälp ska han aldrig bli en ledare som kastar spjut. 

Parallellen till Jesus är slående: Han utövar makten genom att lägga ner den. Han räddar världen, inte endast genom det han gör, utan också genom det han avstår från att göra.

För samtal:

• Har ni erfarenheter av när makten missbrukats? Vad gjorde det med dig?
• I predikan poängterades vikten av att inte bli som det man bekämpar. Har ni något exempel på när viljan att gå tillrätta med maktmissbruk leder till attityder som andas samma sak?

För vidare läsning för dig som vill ha mer:

• 1 och 2 Samuelsböckerna berättar historien om David. Det är spännande läsning!
• Boken Tre kungar av Gene Edwards. En modern klassiker, nyss nyutgiven. Du hittar den här.
• Boken Fräls oss från ondo - om makt och maktmissbruk av Helen Västberg och Fredrik Lignell. Du hittar den här.

Eva-Marie Hultberg
En man efter Guds hjärta
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-man-efter-guds-hjarta-del-1-herden-och-guds-kallelse-arf11

--- För samtal: ---

• Vilka erfarenheter finns i gruppen av att ha blivit uppmuntrad av någon annan till uppdrag eller uppgifter? (Parallell: David blir smord till nästa kung av Samuel?)
• Vad har fått dig att tveka, eller att faktiskt säga ja till ett uppdrag eller uppgift?
• Har du varit med om att känna yttre eller inre krav på att bli som någon annan, att det finns en given mall för en viss roll som du känt att du måste stämma in på? (Parallell: David kläs på Sauls rustning för att möta Goliat och det blir omöjligt att ens försöka gå i ngn annans kläder och utrustning)
• Vi behöver många Samuel-figurer! Har du varit med om att få uppmuntra och stötta någon annan, någon yngre, någon mindre erfaren. Ge er själva några minuter att fundera ut vem som kan vara "er David".

Fredrik Lignell
Påskdagen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-ar4a0

Matt 28:1-10

Det är lite oklart hur många kvinnorna vid graven är. Enligt Matteus är det två Marior som är där. Lukas och Markus talar om tre kvinnor vid graven, men Johannes nämner endast Maria från Magdala. Typiskt för ögonvittnesskildringar vid kaos. Detaljerna skiljer, men huvudpoängen är densamma. 

Varför går de ens dit? Kanske försöker de upprätthålla något slags ordning och rutin, så som vi gör när döden klampar in. Då blir det extra viktigt med ritualer. Vi har aldrig så många ordningar och riter som när någon dör. Det är enda chansen att navigera när alla ledstänger känns nedmonterade. 

Det är deras vän och rabbi som dött, men mycket mer än så. Tron är död. Hoppet har dött. Gud är död. Livet har upphört, dött, utplånats. 

Graven är tom. Vad har hänt? Var är han? Jorden skälver, och en ängel stiger ner från himlen och sätter sig på den bortrullade stenen. Hans utseende är som blixten, och hans kläder vita som snö. "Var inte rädda", säger han. 

Kvinnorna springer, fyllda av bävan och glädje. De blev tillsagda att inte vara rädda, men det går inte att låta bli. Men det är en annan rädsla. Den är blandad med glädje. Kan det vara sant? 

Plötsligt, mitt i berättelsen, står det: Då kom Jesus emot dem och hälsade dem. Kvinnorna reagerar på ett sätt som är anmärkningsvärt. Aldrig genom Jesusberättelsen, trots att Han talat om sig själv som Människosonen, som Guds son, som ”Jag är”, har de tillbett honom. Inte förrän nu. Kvinnorna böjer sig inför den uppståndne Jesus, och de hyllar honom. Så småningom ska lärjungen Tomas få sticka fingrarna i Jesu sår och göra en djup erfarenhet av att Jesus besegrat döden. Han faller då ner inför Jesus och ropar: ”Min herre och min Gud!” 

Allt förändras när Jesus uppstår. Han kliver ut ur den lånade graven och hela världen startar om. 

Kvinnorna springer. I den stunden, oavsett om det är en, två eller tre kvinnor, är detta den världsvida kyrkan. Att vara kristen är att sätta tro till uppståndelsen, och när kvinnorna springer är de världens enda kristna. Det är de som förkunnar uppståndelsen från de döda. Deras budskap är detsamma som kyrkans text varit sedan dess: Världen har omskapats, den nya tidsåldern, den nya skapelsen har inletts, och det har skett just den morgonen utanför trädgårdsgraven. Gud har rört vid den jord som förbannades efter syndafallet med sin härlighet. 

Inte bara ängeln, utan också Jesus säger: Var inte rädda. Världen är galen, ondskan löper amok och våldet breder ut sig. Men du behöver inte vara rädd. 

På påsken är det som att tiderna strålar samman. Jesus har tidigare under veckan talat om att i Människosonens dagar ska det vara som när ”blixten flammar till och lyser upp hela himlen” (Luk 17:24). När Jesus ger upp andan på långfredagens eftermiddag skakar jorden, klipporna rämnar och gravarna öppnar sig. På påskdagens morgon är kvinnorna med om blixtar, jordskalv och änglar. Allt detta påminner om den yttersta tiden. Det är som att ändens tid, Guds dom över ondskan, hans uppgörelse med Djävulen, sker här. Yttersta tiden är inledd, Jesus är uppstånden. 

Segern är vunnen. Guds rike har brutit in. Hoppet lever. Jesus är Herre. 

----------------------

För samtal:

• I dagens predikan sades det att varken Putin eller klimatförändringarna kommer att få sista ordet, utan det tillhör den uppståndne Jesus. Vad betyder uppståndelsen för er?
• Hur gör ni för att inte tappa modet i en värld där krig, miljöförstöring och våld löper amok?
• Hur kan vi hjälpa varandra att lita på att Jesu uppståndelse är garanten för vårt framtidshopp?

Fredrik Lignell
Palmsöndagen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/palmsondagen-vagen-till-korset-ar9ef

Joh 12:12-19

Idag inleds stilla veckan. Rubriken för den här söndagen, om man tittar i kyrkoårets texter, är ”vägen till korset”. När anträder Jesus vägen mot korset? På skärtorsdag? På Via Dolorosa? I konfrontationen med månglarna i templet, som sker senare den här veckan? Eller ännu tidigare? Kanske när han blir döpt? 

Paulus säger att Jesus avstod jämlikheten med Gud och blev en tjänare. I samma ögonblick som Gud blir människa anträder Han alltså vägen mot korset. Stilla veckan är därför inte en parentes i Jesu liv, utan en logisk konsekvens av vem Han är. Hans livsväg är utstakad, och den vägen symboliseras bäst av ett romerskt kors.

Pontius Pilatus bodde vanligen i ett palats i Ceasarea, vid kusten. Men vid judarnas påskhögtid förväntades han vara på plats i Jerusalem. Hans intåg i Jerusalem var pampigt. Han satt på en stridshäst, följd av romerska soldater på hästar i en stor militärparad. Allt gick ut på att gjuta skräck i omgivningen och påminna om vem som regerade och bestämde. Pontius Pilatus kom ridande på sin häst från havskusten i väster, in genom en av de västra portarna. 

När Jesus närmar sig Jerusalem från Oljeberget ropar folkmassan att han är en kung. Han sitter på ett åsneföl, och på denna ödmjukhetens symbol rider han in från öster, genom den östra porten. 

Själva kulmen i Joh 12 är v 31-32. Nu träder Jesus in i den sista veckan. Allt förtätas, världshistoriens stora klimax inleds på allvar. Jesu stilla vecka inleds idag med ritten in i Jerusalem och går så småningom via nattvardsmåltiden i övre salen till domen och vandringen mot Golgata. Där ska konungen slutligen upphöjas, men inte på en tron, utan på ett kors. 

Notera hur Gud räddar världen. Han gör det inte genom den västra porten. Han gör det inte genom maktdemonstrationer och härskartekniker. Inget tvång, ingen fruktan, inga hot. 

Målet och vägen är alltid djupt besläktade med varandra. Korset är målet, men korset är också vägen. Det är därför den vapenlöse Konungen sitter på ett lånat åsneföl och inte på en stridshäst.

"När Gud spänner sina allsmäktiga muskler ser det inte ut som Rambo och Terminator, utan som Golgata." (Greg Boyd)

Johannes citerar profeten Sakarja, men väldigt kort. Alla som läste detta och hade koll på sammanhanget hörde resten spelas upp i huvudet. 

Sak 9:9-10

Vi lever i en av de oroligaste perioderna i Europa i modern tid. Pandemin avlöstes av ett invasionskrig, något vi inte varit med om sedan Hitler satte skräck i världen. I tider av kaos, oro och brist på kontroll tar vi till alla medel för att återfå just kontrollen. Vi ropar på militärallianser och hårdare tag, och rädslan föder otålighet. Men det finns djupast endast två sätt att bringa ordning i kaoset, genom våld eller genom bön. Låt oss följa fridens konung på åsnan.

1. Vem av dessa ska du sätta ditt hopp till? Vi behöver få våra ögon smorda så vi kan se genom korsets lins. När vi önskar se en förvandlad värld kan det inte ske med Pontius Pilatus hästar och militärparader, utan Gud kommer i Kristus alltid till världen som en tjänare. Tålmodigt, ödmjukt, långsamt och fredligt. Våldet, däremot, bor i otåligheten. 
2. Vem vill du likna? Jag skulle vilja inbjuda dig att följa med Jesus in i stilla veckan. Försök göra det med nyfikenhet, med vaken blick. Läs texterna om vad som sker efter intåget. Vad är det i berättelsen om Jesus i Jerusalem som väcker din nyfikenhet? Uppfattar du en inbjudan att följa efter? Vad väcker din tillbedjan? Och vad skulle hända om du lät ditt liv kodas av mannen på åsnan istället för mannen på hästen?

Emmanuel Bäckryd
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-7-ar8ha

Eva-Marie Hultberg
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-6-domandet-och-den-gyllene-regeln-argbb

Matt 7:1-12

1.  Döm inte (v 1-5)

Jesus verkar vilja peka på något som har med vårt förhållningssätt till andra människor att göra. Tänk efter hur ni ser på ”de andra”. När jag lyssnar till Jesu undervisning ska jag sluta tänka ”Vad bra att de andra får höra det här…”

Jesus säger till mig – och till dig; Har jag koll på mina egna drivkrafter, mina motiv, mina attityder, och rent av mina ord och handlingar? Ser jag vad som följer i mina spår? Vad vi lämnar efter oss i mötesrum, fikarum, klassrum, festlokaler, mitt eget kök och i alla andra miljöer där vi rör dig. Hur smakar mitt föräldraskap, mitt äktenskap, mitt ledarskap och min vänskap. Har vi koll på vilka spår vi lämnar? Det är nämligen vars och ens ansvar. Att se ”bjälken i vårt eget öga”.

Att döma någon annan varnas vi för. Att lyssna till vad Jesus utmanar oss i och tänka att det är för någon annan. Jag måste alltid gå till mig själv.

Det verkar finnas ett samband mellan vilka krav jag ställer på andra och vilka krav som ska sättas upp i bedömningen av mig själv. Jesus verkar uppmana oss att inte allmänt slänga ur oss hur andra borde va… utan att snarare i de fall där vi själva brottats, kommit en liten bit på vägen och nu kan se klarare, hjälpa en annan medvandrare att ta sig an samma sak. Om medvandraren vill.

Bilden Jesus använder för att beskriva hur svårt vi har att se våra egna brister är närmast komisk. Åtminstone övertydlig. Hur kan du klaga på flisan i din broders öga när du själv har en bjälke i ditt eget? Och hur kan du påstå att du ser ngt med en bjälke i ögat? Och hur kan du med bjälken ha mage att säga till din broder att du kan plocka ur flisan ur hans? Det är ju omöjligt?

Om du överhuvudtaget ska plocka ut en flisa, ett skräp ur någon annans öga är det ju inte från en meters håll med kofot eller högtryckstvätt… Har du hjälpt någon att hitta skräpet i ögat, eller fått hjälp? Man måste stå nära, det måste finnas förtroende, det måste gå lugnt till, man får vara superförsiktig, lätt på handen, långsamma rörelser, man håller liksom andan under tiden.

Döm inte, peka inte finger, gå inte fram med storsläggan och anfall alla som du tycker inte håller måttet eller inte har förstått allt det du förstår. Ditt översta ansvar är du själv, ditt eget liv, ditt innersta och det som bor där. Och med din egen bjälke borttagen kan du med rätt handlag och i rätt läge, med rätt hjärta, få hjälpa någon annan med sin flisa.

2.  Göra gott mot andra (v 12)

I det här textavsnittet finns också den levnadsregel som ofta kallas för ”Den gyllene regeln”. Och det är som att Jesus säger: ”Om ni nu glömmer allt jag sagt, så kom ihåg det jag säger nu: “Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem”.”

Den här principen eller övergripande livsrådet fanns i den judiska kulturen, och finns också i andra kulturer än den judiska och kristna. Men då ofta uttryckt i negativ form; alltså ”Sånt som ni INTE vill att andra ska göra mot er, ska inte heller ni göra mot dem”. ”Försök undvika att göra skada”. Genom hela Bergspredikan vrider Jesus liksom buden och uppmaningarna ett extra varv.

Och nu när han ger en sorts sammanfattande uppmaning skruvar han den också. Han nöjer sig inte med att vi ska låta bli att göra skada utan uppmanar alla som lyssnar att ”Allt som ni vill att människor ska göra mot dig ska du göra mot dem”… Det sammanfattar egentligen allt. Gör gott. Gör mer gott. Gör gott alltid. Fortsätt göra gott.

3.  Men finns det ingen gräns? (v6)

Så… man ska inte döma andra, utan alltid först gå till sig själv och åtgärda det som man brister i, försöka se vad man själv behöver komma till rätta med. Inte gå ...

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-5-pengar-habegar-och-livets-bekymmer-arh7j

Matt 6:19-34

Notera Jesu argument för varför vi inte ska lägga vår identitet och trygghet i pengarna och prylarna. Det varar inte. (Lyssna gärna på vår serie om pengar från januari 2020 där vi också lägger ut dessa versar. Återfinns bland ljudfilerna på hemsidan.)

Den andliga klarsynen, vad mitt öga vilar på, hur jag betraktar världen, är inte isolerat från vad som sker i mitt hjärta/min själ. Någon uttrycker det så här: ”Om inte ögat/blicken är klar när det gäller pengar och ägodelar kommer hela livet att perverteras.” 

Jesus talar vidare i texten om två herrar. En av denna världens gudar är tveklöst Mammon. Vi uppmanas att i världens ögon vara ateister, att inte ha som högsta mål att göra karriär, tjäna mer stålar, kunna köpa vassare grejer, fler sommar- och vinterboenden, göra längre resor… 

Varför ger Jesus pengarna och prylarna ett avgudanamn? För att de ständigt försöker ta Guds plats. Vi försöker behaga dem, söker deras närvaro, är rädda att förlora dem, de skapar trygghet och framtidshopp… På det sättet riskerar prylarna och pengarna att tränga ut Gud i periferin. 

Jesus påstår utan vidare: Det går inte att tjäna både Gud och Mammon. Han säger inte att det är svårt, utan omöjligt.

Jesus bjuder in oss till ett liv av nykterhet och vaksamhet. En andlig klarsyn: vad klarar jag av att lasta på i livet utan att tappa fästet, utan att förlora fokus?

Hela idén med att oroa sig för sin försörjning är ju att inte behöva bekymra sig. Tanken vi matats med handlar om att ju mer jag har, desto tryggare blir jag. Notera hur praktisk och jordnära Jesus resonerar: Det funkar inte. Vi vet alla att ju mer saker vi har, desto mer bekymrar vi oss.

Detta är inte en text om att surfa ovanför timliga behov, utan om att inte vara så förtvivlat självisk och självupptagen. Jesu undervisning är inte antisocial, utan ”antisjälvisk”. Detta är ett grundskott mot idén att Gud inte har tid och ork med våra vanliga liv, utan bara med ”det andliga”. Gud väntar på att bli inbjuden i din hushållsbudget. Du som har för lite: har du inbjudit Jesus som kan göra under av några bröd och fiskar? Du som har för mycket: har du talat med honom om vem som behöver dina resurser bäst? 

Se på himlens fåglar, och se på ängens liljor. Poängen är inte att vi inte ska arbeta hårt, poängen har med oron och bekymren att göra.  

v 27. Vi vet att motsatsen snarare är sann. Det är bekymren som tar kål på oss. 

Det är som att Jesus målar två sorters människor. Hedningarna, världen, jagar efter belöningar, materiella saker, pengar, status… Det har blivit som en religion. En Jesu lärjunge uppmanas att inte springa med i det racet, utan leva sitt liv inför Fadern som vet vad vi behöver.

Köp saker när du behöver dem och unna dig något ibland, men lev för någon annan än dig själv. Ge ditt liv åt något mer beständigt än ditt eget statusbygge. 

Du ska då få det andra också. Notera ordet också. Lärjungens horisont fylls inte av livets bekymmer, av Mammons lockelser, utan av längtan efter Guds rike. Gud ska hjälpa oss med försörjningen, med maten och kläderna. Vårt uppdrag är att hålla blicken klar och inte dras med i världens sätt att värdera och väga ett liv. Prylar och pengar är biprodukter, men tjänar dåligt som livsmål. 

Och kom ihåg: Ska du hålla Mammon stången finns det inget bättre sätt att bryta dennes makt än att ge bort så mycket man orkar och klarar. 

Var dag har nog med sin egen plåga. Du kan inte bära på din framtids eventuella plågor. Det blir ohanterligt. Så hur gör man? Lämna över ditt liv i Guds händer. Våga lita på att han bär ditt liv och sörjer för dig. 

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-4-det-fordolda-livet-ard97

Matt 6:1-18

Om Jesus i kapitel fem undervisade om vad — handlingarna, handlar kap sex snarare om hur — intentionerna. 

Jesus kritiserar fariséerna för hyckleri - hypokrites på grekiska, som betyder skådespelare. Han säger att fariséerna ber och åmar sig i offentligheten, och antyder att de inte tycker det är någon idé att be om ingen ser det. 

Det är som att våra korrumperade själar har svårt för den rena godheten. Vi börjar göra något gott, men om vi inte vakar på det glider det ofta över i show, att visa upp sig och imponera. Och då är det plötsligt inte lika gott längre. 

I dagens text talar Jesus om tre områden, att ge, be och fasta. Alla dessa kan korrumperas om jag inte lyssnar till Jesu undervisning. 

Jfr Symeon och Hanna i templet i samband med att Jesus bärs fram som nyfödd. Varför känner de igen Jesus bland alla andra bebisar? Dels står det att Anden uppenbarar det, men man kan också ana att det har med deras vanor att göra. Han ser och känner igen Guds besök därför att han inte lever hela sitt liv i synligheten och brådskan. Trots att han lever i storstaden Jerusalem finns det också en annan frekvens som vårdats i Symeons liv. Han har befunnit sig i det fördolda. Där har han hört Guds löfte, där har han väntat och sett sådant som inte syns i synligheten.

När små barn leker på lekplatsen är den vanligaste frasen: »Kolla på mig nu!« Det ligger djupt i det lilla barnet att bli sedd och inför publik göra små konster på gungan. Så småningom i livet blir denna jakt något mer subtil, men inte så mycket. »Se mig, gilla vad jag gör, hör vad jag har att säga.« Det lilla barnet ropar fortfarande på uppmärksamheten och bekräftelsen. 

Jesus målar i dagens text hur Fadern har en särskild lutning in i det fördolda. Han ser i det fördolda, och bedjaren som stänger in sig och inte ständigt lånar sig åt offentligheten får den största av alla belöningar: Hon är sedd och hörd av Gud själv, noterad av himlen, uppmärksammad av Den Helige. 

En kyrka som skyr det fördolda och endast uppehåller sig vid det synliga förkunnar ett budskap fjärran från det Jesus predikade. Om estrader, ljusriggar och antalet videostreams är drivkraften och måttstocken kommer kyrkan att förflackas alltmer och dessutom göra sig skyldig till att förkunna budskapet att estraderna ger bättre belöning än den Gud som ser och finns i det fördolda. 

Det sägs att Regalskeppet Vasa sjönk just på grund av detta. Det var för mycket båt ovanför vattenlinjen och för lite båt under. 1600-talets ståtligaste industriprojekt står som en dom över människans ständiga dragning mot fåfänglighet och yta: Båten sjunker, med kanoner, guld och allt, då det vitala livet under ytan valts bort till förmån för prakten och det synliga. 

Det är intressant att notera vad Jesus inte säger. Han påstår inte att: ”Sannerligen, den som imponerar med sin andlighet får inget beröm alls.” Det går att impa, och det funkar. Man kan med sin fromhet göra intryck. Egentligen står det: ”Sannerligen, de har till fullo fått ut sin lön.” Det är som att berömmet fyllts, och att det inte finns plats för något beröm från Fadern.

Jesus vet att bekräftelsen, att vara sedd och noterad är djupa behov, och omdirigerar snarare än kväver därför vår längtan efter bekräftelse och beröm. Gud, lär vi oss i dagens text, inte bara ser i det fördolda. Han är i det fördolda. När vi orkar stanna i det fördolda är belöningarna därför två. Dels får vi någon form av belöning av Gud för det goda vi gör. Och dels får vi syn på Honom. När jag rör mig in i det fördolda livet möter jag Honom, för det är där han är. 

Man skulle kunna tro att det är bättre att låta bli...

Niklas Bjernhagen
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-3-alska-era-fiender-ard26

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-2-en-strangare-lag-arci1

Matt 5:17-37

Gamla testamentet är en blandad läsupplevelse, låt oss vara ärliga med det. Där finns både herdepsalmen (23) och krigsscener. Tröst och andligt liv blandas med övergrepp och maktstrider. Det är bitvis svårsmält. Samtidigt är GT Jesu bibel. Han lever och andas de gammaltestamentliga texterna, och är uppväxt med dem.

Han säger här att han inte kommit för att upphäva lagen/GT. Men han har inte heller kommit för att säga exakt samma sak som profeterna, Mose och poeterna uttryckt i GT. Han varken upphäver eller kopierar, utan fullbordar. Hela GT handlar om honom. I mötet med vandrarna till Emmaus står det: 

”Med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” (Luk 24:27)

Jesus slår alltså inte en kil mellan GT och NT, utan binder ihop texterna. Han fullbordar löftena, lagen, GT i sin egen person. 

Så hur fullbordar Jesus lagen? Dels genom att lyda den på ett mer djupgående sätt än någon annan människa lyckats göra, och dels genom att tolka den för oss: Detta är vad lagen handlar om. Jesu undervisning är inget avsteg från Guds undervisning i GT, utan en fortsättning, fördjupning och ett skärpande av lagen, som vi snart ska se. 

Hela den gammaltestamentliga lagen, som ingen lyckats hålla fullt ut, som ingen kunnat ära, hedra och lyda, fullbordas av Jesus. Han suddar inte ut den utan går in under den och håller den. Så fullbordas den gammaltestamentliga lagen. 

Jesu undervisning i dagens text följer ett mönster i NT: Först beskrivs vad Gud gjort i Jesus Kristus, sedan kommer förhållningsregler för människor att följa; själva gensvaret på det som redan är fullbordat.

Så att vara Jesu lärjunge är att tacksamt lyda den lag som redan fullbordats. 

Kritiken mot fariséerna och de skriftlärda: De är hycklare som målar utsidan men inte tar hand om insidan. Det räcker inte för en lärjunge. Fariseism är inte en light-version av lärjungaskap, utan till sitt väsen något annat. 

Du skall icke dräpa

Där GT talar om faktiskt dråp och mord skärper Jesus lagen: Det handlar också om stegen före dråpet. Vad bär jag i mitt hjärta av förakt, hat, dömande och oförsonlighet? Det är fullt möjligt att låta bli att dräpa men ändå bära dråpets alla krafter i sitt inre. 

Dietrich Bonhoeffer (tysk luthersk präst under 1930-40-talen, så småningom fängslad och avrättad av nazisterna) skriver om detta i sin klassiska bok Efterföljelse: Utgångspunkten för mina handlingar (och attityder) är inte ”vem den andre är”, utan den Jesus jag följer i lydnad och trohet.

Du skall icke begå äktenskapsbrott

Detsamma gäller äktenskapsbrottet. Att aldrig bedra sin fru eller man är naturligtvis en god och självklar sak för en lärjunge. Men det finns djup i vårt inre som behöver förvandlas, oavsett om det leder till handling. Vad har jag matat för krafter i min själ som gör att lusten blivit något jag inte kan tämja? Att riva ut ögat och hugga av handen är typiska hyperboler (retoriska överdrifter för att belysa något), en bild på att radikalt stänga det som förleder. Hur ser din relation till nätet ut? Telefonen? Filmer och böcker fullproppade med sex eller ouppnåelig romantik? Kan du inte hantera och sätta gränser för dig själv kanske någon form av att riva ut sitt öga eller hugga av sin hand är på sin plats? 

Skilsmässa

I en patriarkal kultur var kvinnor särskilt utsatta. Det utvecklades listor på skäl för skilsmässa, och det var naturligtvis mannen som tog ut den. I de mest extrema fallen för att frun bränt vid maten. Detta är en uppmaning som syf...

Emmanuel Bäckryd
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-1-saligprisningar-salt-och-ljus-arg67

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-6-utsatt-oss-inte-for-provning-utan-radda-oss-fran-det-onda-ar10b7

Matt 6:9-13

Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Förr bad vi inled oss icke i frestelse. Väldigt olika. Hur ska detta förstås? 

Det grekiska ord som används i Nya testamentet kan betyda både prövning och frestelse, så båda översättningarna är alltså möjliga och riktiga. 

Vår Fader bär en tydlig parallell till när djävulen frestar Jesus i öknen. Det står att Anden för honom ut i öknen där han frestas av djävulen: 

Befall dessa stenar att bli bröd --- Ge oss idag det bröd vi behöver

Du ska inte fresta Herren din Gud --- Inled oss inte i frestelse

Han visade honom alla riken på jorden --- Låt ditt rike komma!

Dagens bön är ett rop på hjälp. Här finns en djup insikt om människans oförmåga att på egen hand fajtas mot mörkret i världen och i våra egna liv. Vi har inte utrustningen för det, utan behöver Guds beskydd och ingripande.

Men hur ska man förstå detta med frestelser och prövningar? Vad är det vi ber om egentligen, och vad är det vi ber emot? 

Den mentala bilden är den av ett slags ”Frestelsens hus” — en plats Djävulen ständigt söker dra oss till och locka oss in i. Bönen är då: Gud, låt inte det hända. Hjälp oss att inte falla för lockelserna. Låt oss inte dras med. 

I Jakobsbrevet kap 1 talar Jakob utifrån detta begrepp, och leker lite med den dubbla betydelsen. 

En människa är med om en motgång. Om denne håller ut i prövningen ger det fasthet, uthållighet och liv. Man bevarar och fördjupar tron trots motgången. Men om motgången drar mig bort från Gud föder den synd leder till död. Det verkar alltså på Jakob som att den mänskliga motgången inte avgörs på var den kommer ifrån, utan vad den leder till.

Om motgången får mig att dra närmare Gud kan den leda till liv. Jag lär känna både mig själv och Gud i krisen. Jag växer i ödmjukhet och Jesuslikhet och blir mjukare. 

Men om jag drar bort från Gud, väljer en väg där han inte får plats, då kan motgången leda till motsatsen. Jag flyr, jag gömmer mig, slutar be och blir hårdare. Det leder till en inre död och bortvändhet. 

The Message på svenska skriver i dagens fras: "Skydda oss från oss själva och från Djävulen."

Rädda oss från mörkret, både det i världen och det i vårt inre. Världen är i den ondes våld. Den onde skövlar människors liv. Så vi ber: "Gud, sätt en gräns för motgångarna så att vi inte dukar under."

----------------------------

För samtal:

• Vad har ni för erfarenheter av att en motgång leder till fasthet och större uthållighet? Dela med varandra.
• Vad har ni för erfarenheter av att en motgång leder till dåliga saker - bort från Gud, till större självupptagenhet, bitterhet eller förvirring? Dela det du känner dig bekväm med.

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-5-forlat-oss-vara-skulder-liksom-vi-har-forlatit-dem-som-star-i-skuld-till-oss-ar152e

”När ska kyrkan sluta prata om synd? Så gammaldags, så medeltida. Ge oss lite bekräftelse och berätta att vi är okej istället.” Pratet om synd känns daterat. 

I själva verket är vi alla påverkade och smittade av en främmande makt. Synden förgiftar relationer med både Gud, med oss själva, med andra människor och med den övriga skapelsen. 

När en människa gjort fel kan man reagera på två sätt: Antingen förminskar vi beteendet och säger: Han visste inte vad han gjorde. Hon förmår inte göra rätt. När vi förminskar beteendet riskerar vi också att förminska personen bakom. 

Eller också säger vi: Du får ta ansvar för dina val och dina handlingar, för dina ord och dina attityder. 

Den som ber om förlåtelse myndigförklaras. Jag tar ansvar för mitt liv och duckar inte för det. Så när Jesus uppmanar oss att be Gud om förlåtelse är det inte för att hålla oss på mattan eller få oss att krympa som människor, det är motsatsen. Han ger oss vår värdighet tillbaka och hjälper oss växa i den vida kostym Gud sytt upp åt människan. 

I stället för en millimeterrättvisa där vi håller balans på skulder och tillgångar öppnar Jesus en annan väg: Be Fadern om förlåtelse och få en ny chans. Lägg dina skulder, dina misslyckanden inför honom och säg precis som det är. Då nollas allt och vi utlovas Faderns förlåtelse! 

1 Joh 1:5-9

Den som påstår att han är utan synd… Det djupaste av alla självbedrägerier är att tro att vi alltid håller måttet och att allt är som det ska. 

Synderna handlar både om det onda jag gör och det goda jag låter bli att göra, s.k. underlåtenhetssynder. 

Vi lever i en kultur som har svårt att sortera i skam och skuld. Skammen handlar om vem jag är. Skulden handlar snarare om vad jag gjort, tänkt och sagt. Det är bibelns rungande budskap att du är älskad och sökt av Gud. Han rynkar inte på näsan åt dig, han suckar inte i hopplöshet, han ser inte på dig med förakt. Han jagar dig med sin godhet. Du behöver alltså inte sänka blicken i skam över vem du är, vad du tycker att du saknar eller vad du önskar att du kunde. Och nu är det som att Jesus också bjuder in dig i ett nådens kretslopp. 

Rom 5:1-2

Vi har fått tillträde till Guds nåd, som vi nu lever i. Syret du andas i Guds rike är barmhärtighet och nåd. Du har dragits in i ett kraftfält som ständigt söker benåda och förlåta. Så varje gång du ber Gud om förlåtelse för din synd ger han nåd. Han förlåter och renar, han låter dig och mig börja om på nytt. Rent ark. Inga skulder. 

…liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 

Hur ska vi förstå detta? Vi dras in i ett nådens kretslopp där vi både tar emot och ger nåd. Skulle vi sluta ge förlåtelse bryts det kretslopp vi ställts i.

Den syndfrie Jesus är smärtsamt medveten om vår oförmåga och vår synd. När han lär oss be har bönen om förlåtelse en självklar plats. Du som tvekar: Det är Jesus som uppmanar dig att be om förlåtelse! Han kommer inte att visa bort dig. 

------------------------------

För samtal:

• Dela erfarenheter av förlåtelse och nåd från Gud. Inte i första hand vad du bett om förlåtelse för, utan vad förlåtelsen gjorde med dig.
• Har ni lätt eller svårt för att be om förlåtelse? Är det lättare eller svårare att be Gud om förlåtelse än människor? Varför tror du det är så?

Johannes Stenberg ,Magnus A
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-4-ar6b1

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-3-ge-oss-idag-det-brod-vi-behover-ardje

Luk 11:1

Dagens bön: Ge oss idag det bröd vi behöver. 

Lärdomarna från perioder då jag själv bett om dagligt bröd är främst två: 

• Gud hör våra böner om bröd för dagen som kommer. 
• Det är nyttigt för en västerlänning att fundera över vad man verkligen behöver. 

Att sitta till bords och äta en måltid, oavsett om den är lyxig eller enkel, är en märkvärdig sak. Dels för att det inte är alla förunnat, och dels för att måltiden alltid står för något speciellt i en kristen världsbild. Vi äter aldrig ensamma, utan Gud är där på ett särskilt sätt. 

Det är därför trons folk i alla tider bett bordsbön. Ett tips för dig som inte ber en sådan är att börja. Det är inte dumt att påminna sig vid varje måltid om att det jag äter har jag ytterst fått av Gud.

När man ber om bröd vi behöver för dagen som kommer händer två saker.

• Vi ber den bönen och tittar i våra kylskåp och på våra matbord och säger: Tack.
• Men vi ber också den bönen med våra matbord framför oss och har anledning att säga: Förlåt. 

Notera att vi ber om vårt bröd och inte mitt. Att be om de andras bröd för dagen som kommer drar in oss i deras behov. Dagens bön är en bön om försörjning och Guds omsorg, men också en bön om social rättvisa. Vi ber för oss själva om det behövs, men — i en överflödskultur som vår — främst för andra. 

FN berättar att befolkningsökningar, miljöförstörelse och en rad andra faktorer har ökat behovet av mat i världen. 25.000 människor, inklusive över 10.000 barn, dör varje dag av hunger. Samtidigt utsätter sig 2 miljarder människor för stor hälsofara på grund av motsatsen: de är överviktiga. 

När Paulus talar om insamlingen till de kristna som saknar vad de behöver säger han:

2 Kor 8:13-15

Detta handlar inte om höger- eller vänsterpolitik, utan om enkel medmänsklighet och den nytestamentliga drömmen om att ingen ska svälta. Den som har mycket har inte för mycket, och den som har lite har inte för lite.

När vi ber Vår Fader nämner vi våra mest basala behov, och vi ber samtidigt för världen. Vi ber för de 10.000 barn som kommer att dö den här dagen för att de inte har något att äta och dricka. Och vi ställer oss i bredd med alla maktlösa föräldrar som inte har något att ge sina barn. Vi lägger mänsklighetens gemensamma maktlöshet inför Gud. Vi behöver be om förlåtelse, men samtidigt är frågorna enorma och svåra att lösa.

Gud, ge oss det bröd vi behöver. Alla oss. 

------------------------------

För samtal:

• Dela med varandra när ni bett för de mest basala behov. Hur var det? Vad hände?
• Samtala om hur en kristen respons på världens orättvisor kan se ut.
• På vilket sätt kan dagens bön hjälpa oss med känslan av tacksamhet, men också smaken av skuld inför orättvisorna?

Eva-Marie Hultberg
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-2-lat-ditt-rike-komma-lat-din-vilja-ske-pa-jorden-sa-som-i-himlen-ar119i

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-1-var-fader-du-som-ar-i-himlen-lat-ditt-namn-bli-helgat-arj17

Luk 11:1

Jesus stannar på ett ställe för att be, vilket får en av lärjungarna att säga: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« Det är då Jesus ger oss det vi kallar “Herrens bön” – Vår Fader. 

Det är noterbart att när någon ber smittar det andra att söka sig djupare i bönen. Att möta en genuint from människa — någon som tagit sin längtan på allvar och sökt sig till stillheten, avskildheten, tystnaden — är att komma i kontakt med sin egen längtan. Det lärjungen säger är: Lär oss att be, vilket också är rubriken för vår serie.

Det är där all bön måste börja. Vi vet inte, säger Paulus i Romarbrevet 8, hur vår bön bör vara. Anden ber inom oss, och Anden vädjar för oss inför Fadern. 

”Lär oss att be” antyder också att bön är något man lär sig över tid. Vi inbjuds i bönens skola, och bön sker i ett samspel med Herren själv. All kommunikation utvecklas i en relation. Ett litet barn lär sig inte tyda signaler, ljud, uttryck, ord och annat i ett vakuum, utan i samspelet med andra. Så är det också med bönen. Herren själv tar oss vid handen och lär oss att be. 

Urkyrkan menade att världen förhindrades från att rusa rakt in i kaos genom de kristnas böner. Det är alltså ingen liten sak att be, och det är både en gåva och ett ansvar. 

Det är Jesu död och uppståndelse som öppnar vägen till Fadern och till att be överhuvudtaget, men det är Vår Fader som hjälper oss med vad vi säger när vi väl välkomnas in i hans närvaro. 

Vår Fader

All bön avgörs av gudsbilden. Om jag inte tror att Gud är god kommer jag inte heller att söka honom. Därför behöver jag lyssna till mitt eget motstånd. Vad är det som vaknar när jag tänker på att be?

Annars talar Jesus om min Fader eller om er Fader. Här är enda stället där han liksom ställer sig i bredd med kyrkan. Vi ber tillsammans med Jesus till vår gemensamme Fader. Vilken inbjudan! Sonen, alltid Son och alltid vid Faderns sida, alltid i total, oförstörd närkontakt med Fadern, drar med oss in i den gemenskapen. Vi blir del av den innerlighet, relation och gemenskap som Sonen har med sin Fader. 

…som är i himlen. 

Fadern är inte inom oss, Gud är inte en del av vår natur, utan han är i himlen. Det är riktigt att Gud rike är ibland oss, eller inom oss genom Jesu Kristi herravälde, men Gud Fadern är inte sammanblandad med människan så att ingen åtskillnad finns. Han är i himlen. Han är Gud, helt annorlunda än vi. 

…låt ditt namn bli helgat.

Gamla testamentets ord för helighet och härlighet är kabod, som betyder tyngd, vikt, betydelsefull, signifikant. Ordet beskriver hur Gud uppfattas imponerande, överväldigande för människan. Så det vi ber är: Gud, gör dig själv ännu tyngre i världens ögon! Poängen är nämligen att världen och tillvaron blir att lättviktigare ju mindre synlig Guds tyngd (härlighet och helighet) är. Man kunde tro att det är tvärtom — att vi blir tyngre ju större distans till Gud vi får, att vi erövrar tyngden genom att inte stå i skuggan av en Gud som får all ära. Men det är inte så. Vi blir lättviktiga utan Guds kabod. Hela tillvaron tappar i tyngd när vi vänder oss bort från Honom. 

Namnet. Vi ber om att Guds rykte ska återupprättas i världen. Att han ska bli känd för den han är, inte den folk tror att han är. Kliv fram ur skuggorna av våra föreställningar och visa vem du verkligen är! Häri ligger också att påminna sig om att Gud inte kan användas hursomhelst. Brinnande busken: Jag är den jag är. 

Lägg märke till att vi människor inte alls finns med i dagens bön. Vi åstadkommer inget. Det är inte vi som ska göra Guds namn helgat, utan h...

Niklas Bjernhagen
Adventstiden
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/4e-advent-ar442

Fredrik Lignell
Adventstiden
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/2a-advent-guds-rike-ar-nara-ar875

Ps 85:9-14

Jes 35:1-10

Matt 13:31-34

Genom hela Gamla testamentet växer bilden fram av den kommande Messias. Messias/Kristus är samma sak på hebr/grekiska och betyder den smorde. I GT smörjer man en kung med olja, och den smorde är därför en kommande regent, kung. 

Judarna väntar i generationer på den kommande kungen. Vi vet, med facit i hand, att de utvecklade bilder av den kommande regenten som så småningom stod i vägen för verkligheten. När Jesus från Nasaret träder fram och både ord och gärningar visar att han är den utlovade Messias, då har många svårt att se hur denne enkle snickarson, som flydde undan så snart de ville kröna honom till kung, kunde vara Kungen som skulle uppfylla det Gud lovat. 

I Jesajatexten läser vi om en blommande öken, om kraftlösa armar som återfår sin styrka, om skälvande knän som återfår sin stadga. Blinda ögon öppnas, döva öron hör och den lame ska hoppa som en hjort. Förbränd mark skall bli till sjö, och sorg och suckan ska fly. 

Vilka bilder av en upprättad tillvaro, en botad mänsklighet, en helad skapelse! 

Hur ska detta kunna ske? 

Jesaja beskriver vem som kommer på besök: 

Jes 35:4

Han kommer själv. Det vi väntar på i advent är ankomsten, att himmelens Gud träder in i sin skapelse och rör vi världen.

Hans hämnd och vedergällning, vad är det? Gud hämnas på makterna genom att förnedra dem på det mest obegripliga sätt. Gud kommer själv, och han kommer i ödmjukhet och förnedring. 

”När Gud spänner sin allsmäktiga muskel ser det inte ut som Rambo eller Terminator — det ser ut som Golgata!” (Greg Boyd)

Med Jesus bryter den nya tidsåldern in, och Paulus utbrister så småningom: ”Alla Guds löften har fått sitt ja genom honom!” 

Men detta sker långsamt. Fröet som lagts i jorden heter Jesus Kristus. Han stoppades i en grav, och när fröet krossades började något spira. Guds rike inleds med Jesus Kristus, och döden blev till liv. 

Advent är den lilla fastan, då hjärtat förbereds och kultiveras för att möta den kommande Konungen. Har han inte redan kommit? Jo, men riket som i evangelietexten beskrevs som ett frö som lagts i jorden har inte genomsyrat allt än. En dag kommer Jesus igen, och då ska de fullbordade löftena synas fullt ut. Då ska alla blinda ögon öppnas, och då ska varje lam människa hoppa som en hjort. 

Fatta mod. Trösta varandra. Styrk de kraftlösa armarna. Tala med din själ. Konungen kommer. Du behöver inte vara rädd!

----------------------------

Frågor för samtal:

• Vad vaknar i dig när du läser Jesaja kapitel 35? Finns det något särskilt du längtar efter av det som beskrivs där?
• Guds rike beskrivs ofta som "redan nu, men ännu inte". Guds rike är redan här, och vi kan be om allt som beskrivs i dagens texter. Samtidigt är det inte här fullt ut förrän Jesus . Fundera tillsammans över hur vi kan hjälpa varandra att leva i den spänningen.

Fredrik Lignell
Adventstiden
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-jesus-varldens-ljus-ar93a

Vi tänder ett ljus i Advent. Vi hoppas att ljuset ska segra. Men inget av detta är knutet till en allmän optimism, och inte heller till helgkänsla och andakt eller ”tron på människan”. Nej, det är kopplat till de märkliga händelser kyrkan firar i Advent. 

Advent betyder ankomst. Någon anländer:

Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« Joh 8:12

När Israels folk vandrade i 40 år i öknen i Gamla testamentet fick de manna från himlen för att baka bröd av, de fick vatten ur en klippa, och en ljuspelare gick framför dem och berättade när de skulle gå, stanna och svänga av. De leddes av ljuset. 

Nu påstår Jesus att han är alla de grejerna. Han är brödet som kommer ner från himlen, det levande vattnet som släcker vår djupaste törst och ljuset som leder oss, skänker hopp och berättar vart vi är på väg. Utan honom, påstår han, kan vi inte överleva och inte heller navigera. 

Ljuset skingrar mörkret. Det är svårt att uppnå fullt mörker, då ljus har en enastående förmåga att tränga sig in. Minsta lilla ljus, så är det inte mörkt. 

Ljuset fördriver rädslan. Mörkrädd. Mörkret i världen, mörkret i tillvaron och mörkret i din egen själ skrämmer. Du anar mörkret som griper omkring sig, och det gör dig mörkrädd. 

Ljuset avslöjar skiten i hörnen. Plötsligt faller solljuset snett in i vardagsrummet, och det är inte så städat som man kan tro. Dammet syns, och fläckarna på fönstren blir smärtsamt tydliga. Många människor vågar inte låta Guds ljus falla på livet, för man vet inte vad som ska bli synligt. I Joh 3 säger Jesus: 

”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.”

Men det är ett barmhärtigt ljus. Han önskar fördriva mörkret i världen, och också i våra egna liv. 

Allt detta är sant om våra individuella situationer, men det är också sant också om den stora världen och tillvaron. Vi lever i en mörk tid. Klimathoten, de stora flyktingströmmarna, politisk instabilitet i världen, despoter som hotar att förgöra hela tillvaron, kärnvapentester och ett mörker som får många att tappa hoppet. Hur ska det sluta egentligen? 

Jesus kallar sig för världens ljus. Utsagan i dagens text handlar inte endast om personligt välmående och psykisk balans. Jesus är på riktigt världens enda hopp. Varför tar inte Gud itu med ondskan? Varför finns det så mycket mörker i världen om Gud finns och är god? Jesus Kristus, världens ljus, ska en dag ta itu med ondskan. Att leva i tro är att envist lita på det. Att leva i tro är att luta sig med hela sin tyngd mot honom som ensam kan fördriva världens mörker. 

"Den som följer mig ska inte vandra i mörkret...", sade Jesus. Han funkar dåligt som religiös krydda på ett i övrigt opåverkat liv. Jesus önskar koda våra val, hela vår självbild, vända vårt fokus och göra oss till de människor vi är skapade att vara. 

Också du har gjort många erfarenheter av ljus, mening och glädje, oavsett vad du tror och tänker om Gud. Han har många gånger kommit dig till mötes, men det är inte säkert du förstått att det är han. Lyssna till dina erfarenheter av ljus, godhet och glädje och följ spåren. Gud har fyllt ditt hjärta med glädje och ljus, och han önskar bli centralfiguren i ditt liv. 

-------------------------------

För samtal:

• När bibeln påstår att "ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det", vad händer...

Samuel Furingsten
Möten
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/moten-ar395

Niklas Bjernhagen
Möten
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/moten-ar394

Fredrik Lignell
Möten
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/moten-del-1-aktenskapsbryterskan-ara26

Joh 7:53-8:11

Jesus utmanas i frågan om nåd och barmhärtighet kontra sanning och trohet mot Skriften. I en enda mening håller han samman detta: "Den av er som är utan synd kastar första stenen."

”Det värsta jag vet är människor som har så tjock hud att de står upp trots att de saknar ryggrad.” (Okänd) 

Jesus ritar i marken, och möjligen handlar det om att flytta fokus från den utsatta kvinnan. Så småningom ritar han återigen på marken. När de skriftlärda betänker sin synd värnar han också dem. Han är den fullkomliga beskyddaren av människor.

Berättelsen slutar med att han uppmanar kvinnan: Gå och synda inte mer. Kanske det sker i en ton vi lätt missar. Jag är inte säker på att det är ett pekfinger som riktas mot henne, likt en sträng magister. Det Jesus säger är: Du är värd mer än detta. Förnedra dig inte mer. Säg nej. Stäng syndens härjningar i ditt liv. Jag dömer dig inte. Låt den erfarenheten av godhet och nåd ge dig värdigheten tillbaka och bli kraften till ett nytt liv.

Jesus blir varken ängsligt dömande eller ängsligt bekräftande. Han möter en människa där hon är, och han gör det med öppen blick, öppen hand och ett öppet hjärta. Vi som sett in i den öppna blicken och smakat på den godheten får nu en kallelse: Gå och gör likadant. 

--------------------------------

För samtal:

• Vad vaknar i er när ni ser hur Jesus handlar i dagens text? Blir ni glada, provocerade eller förvirrade? Vad tror ni reaktionen beror på?
• Hur skulle en kristen gemenskap präglad av dagens text kunna se ut?
• Finns det saker i vår församling eller i vår tradition som innebär särskilda risker utifrån dagens text?

Fredrik Lignell
Vi tror på den Helige Ande
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-den-helige-ande-ledd-av-anden-arb85

Gal 5:13-26 (FB2015)

Vi har kallats till frihet. Ett centralt begrepp i skriften. ”Mottagarna har dragits in i Guds apokalyptiska fritagningsaktion genom Jesu korsfästelse.” (Kalle Carlstein)

Bakgrunden i Gal är att hedningar (icke-judar) kommit till tro. De så kallade judaisterna säger: ”Det är helt okej, men de måste nu gå in under de judiska identitetsmarkörerna omskärelse och matregler.” Paulus säger emot. Det blir jätteviktigt för honom att det inte händer, och hans poäng är att Jesus riskerar att komma i bakgrunden.

I Gamla Testamentet beskrivs lagen som en vandring, vilket motsvarar en livshållning, etik och moral. Paulus plockar upp detta och beskriver det nya livet.

Paulus beskriver egentligen inte två makter i oss som slåss mot varandra, utan snarare två tidsåldrar. Den gamla människan och den nya. Det nya livet, Andens liv, gör att jag inte kan göra vad som helst. Köttets gärningar är det gamla livet, ett gudlöst, gudsfrånvänt liv. Detta betyder inte att enstaka handlingar och misstag avslöjar att jag inte har med Gud att göra. Nej, det handlar snarare om att när jag sorterar mitt liv efter köttets ordning, då går jag en annan väg än Guds.

Kontrasten är Andens frukt. Notera att köttet har gärningar, men Anden har frukt. Här betonar Paulus att det nya livet inte presteras. Det är ett Andens verk i oss, och frukten är det som mognar fram i oss när Gud får verka.

Anden ges oss som ett led i Guds seger över ondskan. Världen är förslavad av Köttets makt, men i Jesus har Gud segrat över ondskan eller köttet. Nu har en frizon skapats, mitt i den mörka världen, och den frizonen heter församlingen — folket där Guds vilja förverkligas.

Både Köttet och Anden är makter som förkroppsligas i gemenskaper. Försök tänka utanför den individualistiska bilden av en kristen människa. Köttets vandring förstör relationer. Detta är inte kompatibelt med Guds rike, och det finns en varning för dom här. Det handlar inte om enstaka misstag, utan om ett liv präglat av detta.

Sedan kommer kontrasten. Andens frukt beskriver ett motsatt sätt att leva tillsammans. Här beskrivs en gemenskap formad efter korsets mönster. Mot sådant vänder sig inte lagen. Alltså: rädslan att hedningarna skulle balla ur är obefogad. Om de lever Andens liv och vandrar Andens väg kommer de att uppfylla det lagen pekade mot.

Låt oss då följa Anden (v 25). Återigen används en militärterm. Marschera i takt med Anden.

Vad ska vi höra i dagens text?

1. Anden förmår göra oss heliga. Paulus har en enorm tillit till Andens förmåga. När vi fylls, påverkas och behärskas av Guds Ande uppfyller vi lagens krav.
2. Det är inte kört. Du är inte utlämnad till köttet, utan Jesus har dragit in dig i det nya livet, och Anden möjliggör det livet i Guds kraft.
3. Det nya livet förpliktigar. Om man vandrar köttets väg behöver man inte förlåtelse, utan man behöver omvända sig.
4. Vandringen i Anden är kollektiv. Kom ihåg att allt detta sker i gemenskapen. Vi övar på att älska tillsammans, inte var för sig. Vi hjälper varandra att formas i enlighet med Andens liv och väg. Beskyddet från köttets gärningar finns i att vi tillsammans överlåter oss till vandringen i Anden.

För samtal:

• Anden förmår göra oss heliga, hörde vi i dagens predikan. Vi hörde också att det inte är kört. Samtala om hur man kan finna hopp i sin vandring i dessa sanningar.
• Vi talar ofta om omvändelsen som en enskild händelse när vi kom till tro, men vi behöver omvända oss gång på gång. Dela erfarenheter av när ni omvänt er efter att Gud manat er.
• Hur kan ni hjälpa varandra ...

Magnus A
Vi tror på den Helige Ande
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-den-helige-ande-ar846

Apg 1:8. ”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Kraftens källa och riktning

1. ”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er.” 

Den Helige Ande är Gud. Den Gud vars allmakt vi ser i skapelsen och vars ansikte vi ser i Jesus, det är han som kommer över oss genom den Helige Ande. Gud är kraftens källa.

Det betyder också att det inte går att styra eller förutsäga hur och när Guds Ande kommer över oss och ger kraft. Guds ande är inte nyckfull men heller inte förutsägbar. 

Gud gör som han vill. Men han är god!

2. ”Och ni ska vittna om mig…”

Vi tänker ibland på Anden som något som åstadkommer en gudsnärvaro i en samling, som skapar en andlig atmosfär. Det kan han göra. Men det är inte det som är Andens huvudriktning. 

Anden är fokuserad på andra, eller rättare sagt på alla, inte bara på oss. Vittnen pratar inte främst med varandra. De berättar för andra. Ögonvittnen berättar vad de sett och erfarit. Karaktärsvittnen berättar om vem och hurdan någon är. För andra än de som redan vet. Kraftens riktning är utåt.

Ibland får detta oss att känna oss stressade, det ger oss prestationskrav att tänka att vi ska berätta för andra om Jesus. Men det finns tre (minst) tankevurpor i detta:

1. Det känns så kravfyllt!

Man kan se det på ett helt annat sätt än som något kravfyllt. Vi kan se det som att vi har fått förtroende! Kolla vad Paulus säger till sin lärling Timoteus: “Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst.” 1Tim 1:12

Det finns väl inget större än att anses vara värd förtroende! Gud vill ha med oss i sin mission. Han anser oss värda förtroende, så han ger oss uppdrag, tjänst och ansvar. Och kraft.

2. Det hänger på mig!

Det gör det inte. Det är inte vi som till varje pris ska få till det. Det är Anden som gör det. När Paulus talar om hur han överallt spritt det glada budskapet om Jesus säger han att han ”vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig.”

Men om det är Gud som själv gör allt det där, vad blir människans uppgift då? Vara passiv? Magnus Malm har citerat någon munk som svarade: ”Sluta säga nej!” 

3. Jag har inget att säga, inget att vittna om!

Det tredje feltänket är att vi dissar våra egna berättelser. Vi kanske har hört dramatiska, fantastiska historier om hur människor kommit till tro, eller blivit helade, och så tänker vi att vi inte har något att komma med…” Lite som Mose när han tjafsar med Gud i 2 Mos 4:10 “Mose sade: »Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.«”

Du har en berättelse, ja du har flera berättelser! Små saker, stora saker som Gud har gjort, eller fortfarande gör, i ditt liv. Jag vill utmana dig, utifrån dagens text, att tänka till på vad Gud gjort, eller gör, i ditt liv. Stort eller litet. Jag sa tidigare “vittnen berättar vad de varit med om”. Utan att putsa eller förbättra. Utan att bedöma om det är viktigt eller inte. Koka ner det till en kort berättelse. Tänk 30 s. Avsluta med en fråga. Öva på kristna. Be att Gud ska ge dig tillfällen att vittna. Se sen vad som händer! Oroa dig inte, det är Gud som fixar tillfällena, det är han som ger kraften. 

Till slut

Det som händer i texten (Apg 1:8) är att är att vi bjuds in att delta i Guds egen mission. Guds Ande är huvudpersonen, han är initiativtagaren, han är kraftgivaren, den som leder och den som slutför. Vi säger...

Esther Jubrant
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/festgudstjanst-med-forsamlingsplanteringarna-ardc4

Eva-Marie Hultberg
Vi tror på den Helige Ande
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-den-helige-ande-ar844

Samtalsfrågor:

• Vilken roll spelar Den helige Ande i din vardag? När du ber? När du stångas med omständigheter eller svårlösta problem? När du tänker på uppdraget att bära Guds rike till din omgivning?
• Är det mer otydligt, det där med Anden (jämfört med Fadern och Jesus)? Varför tror du i så fall att det är det? 

Emmanuel Bäckryd ,Eva-Marie Hultberg ,Fredrik Lignell
Nära
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nara-del-5-sand-av-gud-barare-av-riket-araf6

Idag bestod predikan av fyra korta sammanfattningar av vad vi sagt under serien NÄRA. Lyssna gärna på predikningarna i sin helhet om du missat någon. Vi fick också lyssna till berättelsen om Sven "Beje" Anderssons liv. Sven gick ur tiden i somras efter att ha tillbringat de sista 18 åren i Zambia.

I gudstjänsten hörde vi också Rigmor Parsmo berätta hur hon och hennes man Bror öppnat sitt hem för unga människor som behövt det.

----------------------

För samtal:

• Kanske din längtan leder åt ett annat håll än dagens olika exempel. Vad bär du i ditt hjärta när det gäller att på olika sätt uttrycka Guds rike?
• Vi har i kyrkan ofta fastnat vid de extraordinära berättelserna. I avslutningen av dagens gudstjänst bad vi för alla som rör sig i skolvärlden, på jobbet och bland vänner och grannar. Samtala om hur Guds rike kan bli synligt i den vardag som är er.
• Fundera över om det finns något sätt ni i er cellgrupp kontinuerligt kan påminna varandra om att ni är bärare av Guds rike i er vardag.

Fredrik Lignell
Nära
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nara-del-4-guds-rike-bestar-inte-i-ord-utan-i-kraft-ardh9

1 Kor 1:17-24; 2:1-5

Paulus och mottagarna av hans brev lever i en grekisk kultur präglad av den tidens filosofer och ideal. För dem var retorisk finess den stora grejen. Det fanns retorikskolor i Grekland som mest handlade om hur man framför sin sak. Det ansågs helt avgörande om man kunde övertyga med ord, medan det inte nödvändigtvis var så noga om det som sades var sant. 

Mitt i detta landstiger Guds rike, som inte alltid "är så mycket för världen". 

Om någon ledares ord skulle kunna vända världen rätt skulle inte Jesus behövt dö. Men den ultimata visheten uppenbaras på ett kors, inte i den glimrande retorikerns smarta utläggningar. 

Visheten

Människan är omgiven av Guds vishet i naturen och den sinnrika skapelsen (v 21), men har inte lärt känna Gud. Det har resulterat i att människan blivit kaxig och gudlös. Gud väljer i stället att gå baklänges. Han utmanar världens vishet och det mänskliga förnuftet, och uppenbarar den djupaste av alla klokskaper och visheter i Jesus på ett kors. 

Judarna begär tecken, och grekerna söker vishet (v 22). Det är som om alla de grekiska vishetslärarna står på rad och försöker överträffa varandra i smarta citat och avancerade idéer om världen. Jesus går åt andra hållet, och Han visar vad verklig vishet är: Att älska, att tjäna och att dö. 

Kraften

För judarna var det tecken och kraft. Också i relation till det går Jesus baklänges. Han blir svag, han avstår från maktdemonstrationer och änglar som kunde rädda honom, utan går hela vägen i död och förnedring. 

Matt 12:38-39

De söker tecken, men Jesus säger att det enda tecken de ska få se är Jonatecknet. Jona, som försvann i tre dagar och sedan återvände. 

”Korset är inte en symbol för Guds misslyckande eller svaghet utan den plats där Gud i protest mot mänsklig självgodhet och stolthet motsäger sig denna världens klokskap och vishet.” (Mikael Tellbe i Korsmärkt gemenskap sid 42)

Har Gud någon makt? Ja, han har hur mycket som helst. Men poängen är att han avstår att använda den på ett mänskligt sätt. Så kan bara den agera som har verklig makt i överflöd. 

Så Paulus sammanfattar: Guds dårskap är visare än människorna, och Guds svaghet är starkare än människorna. (v 25)

Vi läste i texten hur Gud utmanar ”denna världens kloka huvuden” (v 20). Varför då? För att tron aldrig får bli en intellektuell fråga. Vi kan inte tänka oss fram till Gud genom logik och smarta beräkningar. Det är alltså inte den som är smartast och uppfattar informationen bäst som räddas, utan den som erfar kraften och kärleken. 

Guds rike, säger Paulus senare i samma brev, består inte i ord utan i kraft. Gud möter människan i hennes svaghet, och han kommer med sin befriande makt och kraft. Orden räcker inte till, men Guds kraft har kommit människan nära genom Jesus Kristus. 

-------------------------

• För grekerna var det jakten på vishet och retorik som gjorde det svårt att se Guds rike, och för judarna var det jakten på tecken och kraft. I predikan antyddes att vår fixering vid att förstå allt, som vi ärvt från upplysningen, ställer till det ibland. Samtala om hur det påverkar oss, och hur vi undviker att falla i olika diken i fråga om spänningen mellan erfarenhet och huvudkunskap.
• Dela erfarenheter med varandra av när Gud gripit in på olika sätt. Undvik att jämföra er med varandra eller recensera något som sägs. Lyssna till erfarenheterna och fundera över vad de säger om Guds kraft och omsorg.

Emmanuel Bäckryd
Nära
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nara-del-3-senapsfron-surdegar-och-sadd-arb7a

Eva-Marie Hultberg
Nära
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nara-del-1-tiden-ar-inne-guds-rike-ar-nara-arbd7

Eva-Marie Hultberg
Ny identitet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ny-identitet-folket-ar6i1

Fredrik Lignell
Ny identitet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ny-identitet-raddningen-ar7i5

Fredrik Lignell
Ny identitet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ny-identitet-arvet-ar6d0

Niklas Bjernhagen
Ny identitet
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ny-identitet-bestammelsen-ar89d

Eva-Marie Hultberg
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-ar437

Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/torpturne-ar4ba

Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-4-onesiforos-har-gett-mig-nytt-mod-ard5d

2 Tim 1:15-18

Genom hela kapitlet har vi sett hur modet är ett genomgående tema. Vad Gud gjort i historien och i mitt liv kan få mig att sträcka på ryggen. Att bli indragen i den stora berättelsen om Jesus och inse att jag både berörs och används i det spelar roll för mitt mod och min hållning. Och, inte minst, Anden är given — Anden som är kraftens, kärlekens och självbesinningens ande. 

Men inget av detta äger rum i ett vakuum. 

Det är viktigt med relationerna, och hela brevet är ett exempel på hur Timoteus behöver Paulus för att få bukt med sin modlöshet. Det är avgörande att ha människor i närheten som stärker modet, håller tron levande och hjälper mig med perspektiven.

En doldis i urkyrkan har vid avgörande tillfällen stöttat den store aposteln, och om denne Onesiforos vet vi knappt någonting. Han omnämns här, och lite senare i samma brev.

För kristna i ett av världens mest individualistiska länder är det viktigt att få höra att Gud betjänar oss genom varandra. När det står att Han är mitt ibland oss där två eller tre är församlade är det ingen formel. Det handlar om att Gud på ett särskilt sätt bekänner sig till den kristna gemenskapen. 

Apg 20:1-4

Paulus omger sig hela tiden med människor, och man kan tro att det endast handlar om att träna unga ledare, att han är superstrateg som mångfaldigar sig själv och ständigt tänker tillväxt och multiplikation. Finns ett sådant drag i hans liv. Men också: Relationer. Vänner som ber för honom. Människor som tröstar och ger nytt mod. Paulus är, trots sin otålighet och ständiga driv att nå nya platser, en relationsmänniska. Nästan alla brev slutar med hälsningar till mängder med folk. Det är I SIG ett budskap. 

2 Tim 4:19-22

Brevet vi nu läser slutar med det andra stället av två där Onesiforos omnämns, tillsammans med fler viktiga människor i Paulus liv. 

Ibland är kyrkan det vackraste man kan tänka sig och ger mig nytt mod. Men ibland har vi all rätt att vara besvikna på kyrkan. Den håller inte alltid vad den lovar. Trots det verkar det oumbärligt för en troende att hämta kraft, kärlek och mod från andra kristna.

Om du vill bryta av en tunn pinne är det inga problem, men i bunt blir de oerhört svårknäckta. 

För samtal och reflektion:

• Vem/vilka är Onesiforos i ditt liv, och för vem/vilka är du den personen? Det kan vara en individ, men också gudstjänstgemenskapen, cellgruppen eller någon verksamhet man är engagerad i som gör att man inte tappar tron.
• Hur ser din "bunt med pinnar" ut, som gör att du inte bryts itu?

Eva-Marie Hultberg
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-3-gud-har-inte-gett-oss-modloshetens-ande-arei3

Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-2-jag-skams-inte-for-jag-vet-vem-jag-tror-pa-arf4a

Det är svårt för oss som läser att frigöra oss från historien. Timoteus var ju mitt i kristendomens centrum. Paulus är hans mentor, och de brev han tar emot blir en del av NT. Han måste ju ha vaknat varje morgon och tänkt: "Jag är med och skriver historia! Vilken grej. Urkyrkan växer fram, och jag är mitt i. Min mentor Paulus och jag kommer att omnämnas i tusentals år."

Men det är lite år 60 e Kr som tyder på att de förändrar världen. Visst, församlingar bildas och Gud går med, men det är smått och oansenligt och kyrkan förföljs. Paulus sitter i fängelse och skriver till Timoteus, och Paulus liv ser inte direkt ut att sluta i triumf. 

Så vad gör Paulus med den modfällde Timoteus? Han talar med honom om skammen, och försöker få Timoteus att se i tro vad Gud gjort:

Skäms inte för vittnesbördet om vår Herre (v 8). Berättelsen om Jesus är ingen hjältehistoria. Det är berättelsen om hur Gud förnedras, kläs av, pryglas och dör som en brottsling. Det är oansenligt och väcker en del förakt. Också Paulus själv verkar ha förståelse för att evangeliet om Jesus inte är så imponerande. Samtidigt: Rom 1:16-17

Skäms inte heller för mig, säger Paulus i dagens text. Vilken utsatthet det finns i den meningen. Paulus sitter fängslad i Rom. Ensam på sin ålders höst: Jag ber dig, Timoteus: Skäms inte för mig.  

2 Tim 1:9-10 Inte en parentes. Han svänger inte av från sin poäng, utan driver snarare hem den. Kommer du ihåg, Timoteus? 

Källan till detta är inte vi själva, utan Gud. Det sker genom hans beslut och hans nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan "före de eviga tiderna”. Gud har i sin visdom planerat att skapa världen. Han gör det genom sitt Ord, det Ord som så småningom ska bli en människa — Jesus Kristus. Redan innan skapelsen är ett faktum beslutar därför att skänka sin Son, att ge världen frälsning, räddning, att kalla varje människa med en helig kallelse. Du kan sträcka på dig. Du är inte dömd till skam och utanförskap, du är inte heller dömd till att vara utlämnad åt din egen duktighet, du är inte dömd till att bära på din skuld och dina fel resten av livet. Du är bestämd för något mycket högre! 

Här vänds våra värderingar uppochner. Vi skäms för sådant vi tidigare varit stolta över, och vi är stolta över somligt vi förut skämts för. Det är detta Paulus önskar ska hända med Timoteus. 

Nu landar Paulus ner detta genom att tala om att inte skämmas för Jesus själv (v 12). Summan är: Jag vet på vem jag tror. Att rotas i Jesus kan bota oss från vår skam och modlöshet. När jag får syn på Honom rinner rädslan av. Om Timoteus verkligen fick upp ögonen för Guds kraft och visdom skulle han se det som en ära att bli missförstådd så länge det skedde för Jesu Kristi skull. 

Därför är dagens uppmaning till dig och mig: Tala med Jesus om vad som vaknar i dig när du hör om att inte skämmas för honom. Och lyssna efter hans viskning. ”Jag har kallat dig med en helig kallelse. Du är utvald. Du är min. Sträck på dig. Ditt liv spelar roll.”

Avslutande gemensam bön:

Herre, tack för att du sänt din son, Jesus Kristus. 

Tack för räddningen som du planerat sedan innan tidens början, 

och tack för att du dragit in oss i din plan. 

Förlåt oss för de gånger då vi skämts för dig och ditt budskap. 

Ge oss nytt mod att tro på dig och bekänna ditt namn. 

Genom Jesus Kristus vår Herre, amen. 

Samtal i cellgrupp:

• Dela erfarenheter av både när ni backade och inte vågade stå för tron och när ni tog mod till er och bekände Jesus. Vad hände?
• Hur kan den stora berättelsen om att G...

Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-1-kom-ihag-vad-gud-har-gjort-arb9h

--- Nytt mod del 1 - Glöm inte vad Gud har gjort ---

Det verkar i både 1 och 2 Tim som att Timoteus får slåss lite mot sin ständiga tendens att tappa modet. Inte mindre än 25 gånger i 1 och 2 Tim uppmuntrar Paulus sin vän och medarbetare Timoteus att vara frimodig, att inte blygas, att inte backa undan utan att stå upp för det som är sant. 

2 Tim 1:6,14

Minns vad Gud gjort, Timoteus. Däri finns ett visst beskydd mot modlösheten. 

Att minnas vad Gud gjort öppnar minst två perspektiv:

• Vår gemensamma historia. 

GT:s stora händelse som kodar Israels historia mer än något annat är befrielsen ur slaveriet i Egypten. 

5 Mos 6:10-12

Genom GT ringer denna påminnelse. När de glömmer barmhärtigheten eller när de glömmer att Gud kan göra under: Minns att du var slav i Egypten. 

Även när generationerna passerat återkommer samma påminnelse. Konstigt. Människor på 500-talet f Kr var ju inte med vid fritagningen från slavlägret i Egypten. Nej, men det är ändå en del av deras historia. ”Minns att du en gång var slav…” 

NT:s stora gemensamma berättelse har naturligtvis med Jesus Kristus att göra. Vi minns att han kom, att han delade våra liv, att han dömdes, dog och uppstod igen.

Som trons folk kopplar vi upp oss mot ett kollektivt minne. Vi blir del av en historia som inkluderar både Egypten och Golgata — de två stora befrielsehändelserna i historien — där naturligtvis Golgata och Jesu död och uppståndelse trumfar alla andra fritagningsförsök. 

Så det första att minnas är mitt folks historia. Detta är utmanande för världens mest individualistiska folk.

• Min personliga historia. 

Men här finns också ett personligt tilltal. Timoteus, det har hänt saker i ditt eget liv. Paulus: Jag lade mina händer på dig och Gud både talade och handlade. Minns det. Gud rörde vid ditt liv, och något hände. Du fick andliga gåvor att använda, du mötte Guds godhet och nåd. Han berörde dig och kallade dig att tjäna honom. När modlösheten övermannar dig, minns att också DET är sant om dig. 

I bibeln reser man ofta altare till minne av vad Gud gjort. Vid ett altare tillber man, där tackar man. När Jakob har mött Gud i en dröm i Betel säger han: Gud var här och jag visste det inte. Så reser han ett altare. 

Avslutningsvis: Du har, om du tror på Jesus, har blivit döpt och tillhör Guds församling, inlemmats i en historia. Gud har rört vid världen, och detta är nu en del av din historia. Somliga altaren är alltså redan resta där. Men om du skulle resa några som har med din personliga historia att göra, vilka är det? Vad är det i din livshistoria som minner om Guds närvaro, ingripande och godhet? Ägna den kommande veckan åt att fundera över det i ett öppet samtal med Gud. 

Tappa inte modet. Kom ihåg vad Gud gjort. 

----------------------------------------

För samtal i en cellgrupp:

• Känner du igen dig i modlösheten? Vad vaknar i er när modlösheten drar in?
• Samtala om den kollektiva historien. Vad vaknar i er när ni tänker på att Israels och församlingens historia också är er?
• Dela några händelser i ditt liv där det borde stå en minnessten eller ett altare. Situationer där Gud gjorde något, mötte ett behov eller rörde vid ditt liv.

Fredrik Lignell
Vi tror på Jesus Kristus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-jesus-kristus-del-4-ar93f

Emmanuel Bäckryd
Vi tror på Jesus Kristus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-jesus-kristus-del-3-ar93d

Magnus A
Vi tror på Jesus Kristus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-jesus-kristus-del-2-ar93b

Niklas Bjernhagen
Vi tror på Jesus Kristus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-jesus-kristus-del-1-ar939

Fredrik Lignell
Påsk 2021
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-gud-klar-tillvaron-i-jesu-seger-arc1d

Paulus beskriver, ca 25 år efter händelserna utanför klippgraven, vad vi kan läsa ut av Jesu uppståndelse. Vad betyder det att graven är tom? 

1 Kor 15:51-57

Hela kapitlet ägnas åt frågan om Jesu uppståndelse. Tidigare i texten talar Paulus om mänsklighetens stora katastrof. Adam och Eva försöker vara fullvärdiga, hela människor utan Guds inblandning. Därmed drar de död in i världen. Den förste Adam smittar tillvaron med synd, förgängelse, destruktivitet och död. Sedan kallar Paulus Jesus för den andre Adam. Varför då? Därför att hela berättelsen om Jesus har en tydlig smak av en andra skapelseberättelse. 

I begynnelsen var Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. (Joh 1:1)

Jesus kallas för den siste Adam, den som startar om tillvaron, som introducerar och möjliggör den nya skapelsen. Allt påverkas av detta. Det ska ske en påklädning. Gud ska öppna sin garderob och ta fram kläder att klä hela kosmos i. Nu är allt förgängligt, men det ska ske en dramatisk makeover. Hela tillvaron ska kläs i Jesu seger. 

”Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet.” (2 Tim 1) 

Förlusterna är påtagliga, men ändå inte slutgiltiga. 

• Du som sliter med din fysiska hälsa. Nedsatt syn, sämre hörsel, ont i lederna, sviktande ork. Åldrande som gör dig sorgsen. Eller som är rejält sjuk. Du som ligger i en säng på US och lyssnar på dagens gudstjänst, sjuk i Covid-19, i cancer eller på annat sätt. 

Gud ska öppna sin garderob och klä dig i oförgänglighet och odödlighet. 

• Du som kämpar med psykisk ohälsa. Som rids av ångest, sömnsvårigheter, depressioner och mörker. Kanske skadar du dig själv på olika sätt, genom ätstörningar, missbruk eller på andra sätt. Du kan inte leva utan psykofarmakan, och knappt med den heller. 

Gud ska klä ditt liv i oförgänglighet och ljus. I liv och kraft. Jag kan inte lova att allt ditt mörker viker här och nu, men en gång ska det göra det. Gud har, genom Jesus Kristus, varit i det djupaste mörker och vridit vapnen ur dödens händer. 

• Du som förlorat modet och hoppet inför klimatkatastrofer och flyktingkriser. Det har liksom slocknat i själen på dig, men inte för att du egentligen är psykiskt sjuk. Snarare för att världens status är så hopplöst dålig. Du har förlorat tron och hoppet. Du tyngs av både oro och skuld över hur Himalayas smältande isar lägger miljontals människors hem under vatten och tredje världen ständigt drar det kortaste strået — senast i vaccinracet. 

Gud ska inte bara klä människor i oförgänglighet, utan hela skapelsen, hela kosmos. Skapelsen ska inte kasseras, utan förnyas. Att Jesus uppstått från de döda är själva garanten för att detta ska ske. Helgens drama ställer världen tillrätta, även om det inte ser ut så just nu. Han ska dra oförgänglighet och liv in i flyktinglägren i Yemen. Han ska klä traffickingstråken i Bangkok i nya kläder. 

Den andre Adam helar det den förste Adam förstörde:

• Vid ett träd i Edens lustgård går allt förlorat. 
• På ett träd i Jerusalem helas och upprättas allt. 

• I en trädgård i mänsklighetens början smittas världen med ångest, mörker och död.
• I en trädgård utanför Jerusalem drabbar ångesten, mörkret och döden Gud själv, då han kämpar för människans skull. 

• I en trädgård säger människan nej till Faderns vilja, och drar död in i tillvaron.
• I en trädgård säger Sonen ja till Faderns vilja, och drar liv och oförgänglighet in i tillvaron. 

• Den förbannade jorden vid syndafallet ger törnen och tistlar. 
• Av det törnet, t...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/palmsondag-korsets-vag-ar7ch

Joh 12:12-19

När anträder Jesus vägen mot korset? Paulus säger att Jesus avstod jämlikheten med Gud och blev en tjänare. I samma ögonblick som Gud blir människa anträder Han alltså vägen mot korset. Stilla veckan är därför inte en parentes i Jesu liv, utan en logisk konsekvens av vem Han är. Hans livsväg är utstakad, och den vägen symboliseras bäst av ett romerskt kors.

Pontius Pilatus bodde vanligen i ett palats i Ceasarea, vid kusten. Men vid judarnas påskhögtid förväntades han vara på plats i Jerusalem, inte minst för att ha koll på att det inte blev några oroligheter. Hans intåg i Jerusalem var pampigt. Han satt på en stridshäst, följd av romerska soldater på hästar i en stor militärparad. Pontius Pilatus kom ridande på sin häst från havskusten i väster, in genom en av de västra portarna. 

När Jesus närmar sig Jerusalem från Oljeberget ropar folkmassan att han är en kung. Det har skett förr att man försökt kröna honom till kung, men då har Jesus dragit sig undan. Nu sätter han sig på ett åsneföl. På denna ödmjukhetens symbol rider han in från öster, genom den östra porten. 

Joh 12:31-32

Jesu stilla vecka inleds idag med ritten in i Jerusalem och går så småningom via nattvardsmåltiden i övre salen till domen och vandringen mot Golgata. Där ska konungen slutligen upphöjas, men inte på en tron, utan på ett kors. 

Notera hur Gud räddar världen. Han gör det inte genom den västra porten. Han gör det inte genom maktdemonstrationer och härskartekniker. Inget tvång, ingen fruktan, inga hot. Korset är målet, men korset är också vägen. Det är därför den vapenlöse Konungen sitter på ett lånat åsneföl och inte på en stridshäst.

Det är som att den kristna kyrkan i alla tider måste bestämma sig. Tror vi på att världen förvandlas från väster eller från öster? Är Guds rike beroende av styrka, muskler, makt och myndighet, eller kommer Guds rike alltid på ett annat sätt? 

Sak 9:9-10

1. Vem av dessa ska du sätta ditt hopp till? Vi behöver få våra ögon smorda så vi kan se genom korsets lins. När vi önskar se en förvandlad värld kan det inte ske med Pontius Pilatus hästar och militärparader, utan Gud kommer i Kristus alltid till världen som en tjänare. Tålmodigt, långsamt och fredligt. 
2. Vem av dessa vill du likna? Jag skulle vilja inbjuda dig att följa med Jesus in i stilla veckan. Försök göra det med nyfikenhet, med vaken blick. Läs texterna om vad som sker efter intåget. Vad är det i berättelsen om Jesus i Jerusalem som väcker din nyfikenhet? Uppfattar du en inbjudan att följa efter? Vad väcker din tillbedjan? Och vad skulle hända om du lät ditt liv kodas av mannen på åsnan istället för mannen på hästen?

Fredrik Lignell
Ljuset i tunneln
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ljuset-i-tunneln-del-3-ar747

Eva-Marie Hultberg
Ljuset i tunneln
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ljuset-i-tunneln-del-2-ar745

Åsa Molin
Ljuset i tunneln
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ljuset-i-tunneln-del-1-ar743

Emmanuel Bäckryd
Vi tror på Gud Fader
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-gud-fader-del-4-ar7hg

Linnea Åberg
Vi tror på Gud Fader
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-gud-fader-del-3-ar7he

Niklas Bjernhagen
Vi tror på Gud Fader
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-gud-fader-del-2-ar7hc

Fredrik Lignell
Vi tror på Gud Fader
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-gud-fader-del-1-ar7h9

Fredrik Lignell
En väg i ödemarken
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-vag-i-odemarken-del-4-ar789

Fredrik Lignell
En väg i ödemarken
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-vag-i-odemarken-del-3-ar787

Fredrik Lignell
En väg i ödemarken
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-vag-i-odemarken-del-2-ar785

Fredrik Lignell
En väg i ödemarken
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-vag-i-odemarken-del-1-ar783

Niklas Bjernhagen
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/3e-advent-ar41d

Sofia Johnsson
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/2a-advent-ar417

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-ar415

Sofia Johnsson
Sök stadens bästa
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/sok-stadens-basta-del-3-ar771

Fredrik Lignell
Sök stadens bästa
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/sok-stadens-basta-del-2-ar76j

Fredrik Lignell
Sök stadens bästa
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/sok-stadens-basta-del-1-ar76h

Magnus A
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-7-ar635

Rom 15:18-19 (SFB)

“Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt predikat Kristi evangelium.”

“…det som Kristus har gjort genom mig…”

Det blir så lätt kravfyllt att tala om evangelisation, att dela evangeliet, de Goda Nyheterna… Men det är Kristus själv som sprider de goda nyheterna genom oss. Det hänger inte på vår skicklighet, sociala kompetens eller personlighet. Vila i att det är Gud som gör det. Anden verkar i och genom församlingen för att visa vem Jesus är.

“…genom ord och gärning, …genom Andens kraft”

Paulus berättar att han spred de goda nyheterna i både ord och handling, och genom Andens kraft. 

1. Ord - hur förklarar och beskriver vi Jesus med ord?

De allra flesta av oss kommer att prata om Jesus som svar på frågor! Kol 4:5-6, “ni måste veta hur ni ska svara var och en” och 1 Petr 3:15, “var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp”.

Hur förklarar du på ett lätt sätt de Goda Nyheterna?

Enkel modell: Tre Cirklar. 

https://efk.se/kontakt/efk-och-corona/tips-till-forsamlingar-i-coronatider/sa-ar-vi-missionella-i-social-distansering.html [en liten bit ner på denna sida finns fyra filmklipp, varav nummer två handlar om Tre Cirklar]

OBS! De tre cirklarna är inte de Goda Nyheterna. Det är Jesus som är! Men det är ett av många sätt att kort svara och förklara, och förhoppningsvis kan det leda till vidare samtal, en Alfa-kurs eller nåt sånt. Eller så räcker det för någon att börja tro på de Goda Nyheterna!

2. Gärning/Handling - hur demonstrerar våra liv och vår gemenskap vem och hurdan Jesus är? 

Våra goda gärningar mot människor, kärlekshandlingar har ett värde i sig själva, de är en konkret återspegling av hurdan vår Fader är. Fantastiskt löfte i Matt 5:16, “De ska se era goda gärningar och hylla er Fader i himmelen”. 

Goda gärningar kan också leda till att människor frågar “vilka är ni?? Varför gör ni detta??”

3. Andens kraft - hur ger vi utrymme för Guds Ande att beröra människor?

“Andens kraft” handlar om att Anden dels själv rör vid människor, ger dem upplevelser, syner och drömmar om Jesus, dels verkar i och genom våra ord och gärningar. Men det handlar också om att vi kan låta den helige Ande röra vid människor när vi ber för dem. 

Testa du också! Fråga “är det ok om jag ber för dig?” Vad kan hända?

Be för 5 människor som inte känner Jesus, varje dag. Be att de är öppna för Jesus, be att de ska ställa frågor om Jesus och be att du är öppen och beredd att i ord, handling och Andens kraft visa dem vem Jesus är. 

Samtalsfrågor för cellgrupperna. 

1. Vad svarar vi på frågan varför vi tror, eller vad det är vi tror på? 
2. Hur lever vi tillsammans så att folk blir nyfikna och ställer frågor? 
3. Vad kan vi göra konkret (gärningar, handlingar) för att visa Guds kärlek?

Ni kan också gå igenom “Tre Cirklar” och hitta ett sätt att prata om Jesus som passar er. 

Fredrik Lignell
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-6-ar633

Det är som om Gud river ett hål i historien. Det kvinnorna bevittnar på påskdagens morgon är den händelse som förändrar hela tillvarons öde. Där och då inleds något helt nytt. 

1 Kor. 15:16-23

När Jesus uppstår betonar evangelierna att det är en fysisk uppståndelse. Han är inte ett spöke eller en vålnad, utan hela han har uppstått, och gravkammaren är tom.

Jesu kropp på påskdagen – världen har aldrig sett något sådant, och inte himlen heller. 

Å ena sidan är den mänsklig och vanlig. Han är synlig, hans sår finns fortfarande kvar, man misstar honom för någon annan, eller att han är vem som helst.

Å andra sidan verkar han annorlunda. Han går igenom låsta dörrar, han verkar kunna förändra sig till oigenkännlighet, och till sist så stiger han upp till himlen / passerar den tunna hinna som i judisk tankevärld separerar Guds osynliga värld från vår synliga värld. 

1 Kor. 15:35-38; 42-49

Vår kropp sås som ett frö när vi dör, och vi ska få en ny kropp. 

Judarna: Kroppen ska uppstå för att bli som innan. 

Grekerna: Endast själen är odödlig.

Paulus: Kroppen uppstår till härlighet. Den kommer att övertrumfa den gamla kroppen ungefär som trädet övertrumfar det skrumpna, oansenliga fröet det kommer från. Detsamma gäller hela skapelsen: De urkristna trodde, med påskdagen i ryggen, att Gud skulle göra för hela kosmos vad han på påskdagens morgon gjort med Jesus.

I väckelsekristendomen har vi präglats mer än vi själva förstår av ett filosofiskt tänkande, där ex-vis Platon såg en vision av själar som trädde in i en kroppslös tillvaro. Bibeln, å sin sida, talar om kroppens uppståndelse och om nya himlar och en ny jord.

Hebr. 6:19 Detta hopp är vår själs ankare. 

Vad får då detta för konsekvenser?

Å ena sidan bör du vara nykter i förhållande till den här världen. Den är hopplöst bristfällig. Allt håller inte på att bli bättre av sig självt. 

Samtidigt behöver du inte förlora modet. Jesu uppståndelse från de döda ger en antydan om vad som är på gång. Världen är inte på väg mot sin undergång, utan mot sin befrielse.

Våga lita på Guds hopp! Kanske du behöver fästa om ditt ankare? 

Kanske du aldrig fäst ditt ankare i Gud? Gör det idag! Alla som tillhör honom ska få nytt liv, läste vi i dagens text. 

För samtal:

• Vad vaknar i dig när vi talar om att skapelsen ska upprättas och att uppståndelsen gäller också oss?
• Håller du med om att vi talat om evigheten som något endast för själen? Vad tror du det har gjort med vår syn på skapelsen, miljön och kroppen?
• Vem i din närhet behöver tröstas med sanningen om att världen inte är på väg mot sin undergång utan mot sin befrielse?

Fredrik Lignell
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-5-ar631

Apg 2:22-24, 29–36

Gud träder in i världen genom Jesus, och han kommer för att rädda. Gud skänker sitt bästa när Jesus kommer till jorden. Gud, som är kärlek, sänder sin älskade son till sin älskade värld. Vad kan gå fel? 

Jesus skändas på värsta tänkbara sätt, och när Han ger upp andan, fastspikad på det romerska korset är det en ohygglig sak som händer. Skaparen av allt, alltings början, alltings mål, Guds Logos, Guds son, född och inte skapad, evighetens kung, Fridens furste ger naken och förnedrad upp andan på ett romerskt kors i utkanten av Jerusalem. Det är en så avgörande och dramatisk händelse i världshistorien att hela skapelsen, en gång skapad genom Guds Ord, Sonen, skälver. Solen förmörkas och jorden rister i sina grundvalar. 

v 23 Genom hela berättelsen om Jesus är han initiativtagaren. Han botar, befriar och skapar mat och vin och är väldigt aktiv. Tills det drar ihop sig. Han lämnar sig själv i mänsklighetens händer, och gör inget som helst motstånd. Han har lämnats ut. 

v 24 Så småningom uppstår han från de döda, och Petrus påstår att det är för att döden inte hade möjlighet att behålla honom. Han hörde inte hemma i dödsriket. När Jesus lämnar graven är han den förstfödde från de döda. 

Paulus påstår några år senare, att Gud bevisar sin kärlek en gång för alla genom att Jesus dör för världen och för alla oss syndare (Rom 5). 

En annan sida av Jesu död har med maktfördelningen att göra. 

Jesus har uppstått, och nu sitter Sonen på Faderns högra sida med såren i behåll. Han är ingen andevarelse, utan sitter där med sin kropp. Han är närvarande på jorden eftersom Anden är given och församlingen finns. Men han är också frånvarande. En dag kommer han åter.

Petrus avslutar sin predikan med att utbrista:

v 36 Gud har gjort honom till Herre och Messias, denne Jesus som ni har korsfäst. 

Vad lägger Petrus och åhörarna i begreppet Herre och Messias? Han är den som, genom att lägga ner sitt liv och betjäna världen i kärlek, gör alla härskare och makter till åtlöje. Han har vridit vapnen ur deras händer. Segern är vunnen, och de goda nyheterna handlar om att detta förändrar spelplanen för allt och alla. 

”Paulus åker inte runt i Romarriket för att berätta om sina personliga och mystiska upplevelser. Han proklamerar att historiens avgörande vändpunkt har skett och att människor därför behöver vända om och ta del av denna nya möjlighet.” (Roland Spjuth i Om Gud och allt annat)

Att tro på Jesus blir därför att ställa sitt liv i ljuset av de här händelserna. Gud har gripit in i historien genom Jesus Kristus. Kärleken är bevisad, maktförhållandena är klargjorda och hoppet är ett faktum. 

För samtal:

• Vad innebär berättelsen om Jesu lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd för dig personligen? På vilket sätt hjälper den berättelsen dig med ditt hopp, din tro, din syn på dig själv?
• Vad är det i berättelsen om Jesus som gör detta till goda nyheter?
• Tror ni denna berättelse skulle kunna hjälpa andra människor?
• Vad tror du hindrar dig från att berätta och dem från att förstå den?

Emmanuel Bäckryd
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-4-ar62j

Fredrik Lignell
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-3-ar62h

Eva-Marie Hultberg
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-2-ar62f

För samtal

1. Jag påstod att evangelium - goda nyheter - helt enkelt är berättelsen om Jesus. Vad innehåller berättelsen om Jesus för goda nyheter, som angår oss och vår grannar och kollegor...? 
2. Vad får det för konsekvenser om vi varje morgon går iväg till vår vardag med inställningen "jag bär med mig Guds rike, Guds rike är inom mig"?
3. Vad hindrar oss från att berätta berättelsen om Jesus? 

Linnea Åberg
Goda nyheter
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-nyheter-del-1-ar62d

Fredrik Lignell
När allting annat vacklar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-allting-annat-vacklar-del-3-ar954

Sofia Johnsson
När allting annat vacklar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-allting-annat-vacklar-del-2-ar952

Fredrik Lignell
När allting annat vacklar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-allting-annat-vacklar-del-1-ar950

Fredrik Lignell
Kom och följ mig
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kom-och-folj-mig-del-2-alskar-du-mig-ara2e

Joh 21:15-19

Simon Petrus har tidigare bedyrat för Jesus att han aldrig kommer att förneka honom. Han går i fängelse och i döden för Jesus om det krävs. Om så alla andra sviker, så lovar Petrus att stå kvar. 

Men så kommer katastrofen. Nu har han tre gånger förnekat Jesus, och det finns inget hjältemodigt i detta, utan bara ett totalt misslyckande, fullständig förnedring. 

Misslyckandet handlar inte om färdigheter eller talanger, utan det handlar om Petrus förhållande till Jesus. Han förnekar att han över huvud taget känner Jesus.

Älskar du mig? Mannen som förnekat Jesus tre gånger får nu bedyra sin kärlek tre gånger. Upprättelse i sin vackraste form. När Jesus kallar Petrus kallar han honom till sig själv. Petrus hela liv kommer att handla om relationen till personen Jesus. 

Den blivande aposteln som förut varit så snabb till höga bekännelser, är nu försiktig med orden. "Du vet att jag har dig kär."

Jesus ger Petrus rätt. Han ska gå i fängelse och i döden för sin mästare, men inte som en superhjälte som spänner de apostoliska musklerna, utan som en åldrad lärjunge märkt av Guds barmhärtighet. När Petrus upprättas av Jesus, då lär vi oss något om nådens verk. Gud rör vid syndare, binder dem vid sig själv och gör dem till förkunnare av Hans godhet. 

Upprättelsen handlar om något Petrus inte kan tänka sig i sin vildaste fantasi: Han kallas tillbaks till Jesus, och samtidigt förnyas uppdraget. Han får, mitt i sin förvirring och sitt självförakt till sig ett koncentrat av Jesuskallelse åter en gång: Älska mig och sätt andra människor i kontakt med den befriande kärleken. 

För samtal:

-- Dela egna erfarenheter av Guds upprättelse.

-- Är det svårt att tro att Gud kan använda oss också efter ett stort misslyckande?

-- När det talas om att älska Jesus, vad får du för bilder av den kärleken? Vad kan vi lära oss av att texten inte fokuserar alls på känslor utan på kärlekens lydnad och efterföljelse?