Jag öppnade på dörren till något sårbart i förra avsnittet, jag tände lampan i ett mörkt rum och ut kommer uttryck på duken som påminner mig om det "fula och skeva" som jag inte velat veta av. Det fina är att målandet hjälper mig att se på det på det med värme, glädje och kärlek. Något så konkret som en gris på duken gör mig glad och påminner mig om att allt det där som jag dolt faktiskt gör mig gott att frigöra.