Surah Yunus, uppkallad efter profeten Jonah (frid vare med honom), är det 10:e kapitlet i Koranen. Det består av 109 verser och kategoriseras som en mekkansk sura, uppenbarad innan profeten Muhammad (må Gud välsigna honom och skänka honom frid) flyttade till Medina.
Kapitlet inleds med en betoning av tecknen på Guds existens och makt i skapandet av himlarna och jorden. Det belyser syftet med att sända budbärare för att vägleda mänskligheten och varnar för konsekvenserna av att avvisa dessa budskap.
Sura Yunus återger berättelser om tidigare profeter, såsom Noa, Moses och Aron (frid vare med dem alla), för att dra lärdomar för de troende. Den betonar begreppet Tawheed (Guds enhet) och vikten av tro, tålamod och uthållighet i tider av motgång.
Suraen tar också upp domedagen, då alla kommer att ställas till svars för sina gärningar. Den försäkrar de troende om att Gud är rättvis och barmhärtig, och att han belönar dem som gör gott och straffar dem som gör ont.
Sammantaget fungerar Surah Yunus som en påminnelse om Guds makt, visdom och barmhärtighet, och uppmanar de troende att behålla tron på honom och följa den vägledning som hans sändebud ger för andlig vägledning och moraliskt uppförande.