Ett dopp i sorgens sjö

- Sorgen är som ett åskväder om sommaren, säger Per-Olov. Man ser det vid horisonten men hör inte mullret. Det enda man vet säkert är att det snart kommer slå till, med full kraft.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det har gått tre och ett halvt år sen Per-Olov förlorade sin fru. De hade levt ihop i 28 år och sorgen som vällde fram då var bedövande. I ett samtal i Radiopsykologen i mars 2013 berättade han om sin förtvivlan och sin saknad. Och om sin desperata önskan om att hitta sätt att få stopp på känslorna.

Så gick åren. Sorgen blev mindre akut. Saknaden efter Kerstin är fortfarande närvarande men allt oftare letar ljuset sig in i vardagen igen. Så varför släpper inte känslan av ensamhet och övergivenhet greppet om honom?
- Att leva med Kerstin var som att dra en värmande god filt över sig, säger Per-Olov. Under hela vårt äktenskap slapp jag känna alla de här känslorna. Nu när hon är borta får de fritt spelrum.

Per-Olov kontaktar återigen Radiopsykologen och den här gången är han redo att borra djupare i frågan varifrån känslan av övergivenhet egentligen kommer.