Rak höger med Ivar Arpi

Sedan hon var gäst i podden senast har Alice Teodorescu hunnit bli toppkandidat för Kristdemokraterna i EU-valet. Och om någon missade det, så blev det ett himla liv efter en intervju i DN som hon gjorde i samband med sin kandidatur. Där framstod det, om man inte känner eller har läst henne, som att hon var för fri invandring. Nej, det är inget hon förespråkar, understryker hon i dagens podd. Vilket hon även skrev på sin publikation Klartext av Alice Teodorescu i samband med publiceringen i DN.

Vi pratar om det, men också om situationen i Sverige. Mordet på Mikael i Skärholmen och hur man ska uppfostra sina barn i dagens läge. Vi pratar även om Europas ödesfrågor, där Alice ser försvarsfrågan, i relation tll Ukrainakriget, som den kanske viktigaste. Den yttre gränsen måste stärkas och försvaras.

Rak höger expanderar

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Anders Lindberg, som är politisk chefredaktör på Aftonbladet. Så gott som varje gång vi träffas är det för att vi tycker olika och ska debattera något. Det kan röra koranbränningar, migrationspolitik eller hur den sittande regeringen gör ett bra jobb eller inte. Eller könstillhörighetslagen, för den delen. Och debattera kommer vi fortsätta att göra, när underhållningsvåldsarenorna på SR och SVT eller andra bjuder in till det. Jag har alltid uppfattat det som att Anders Lindberg, precis som jag, gillar en skarp debatt, vilket inte gäller alla man träffar i de där sammanhangen. 

Vi håller inte med varandra om särskilt mycket. Men jag tycker också att det finns en fråga som trumfar så gott som alla andra, och det är försvaret av Sverige. Vi delar land vilket också gör att vi delar öde. Oavsett hur riksdagen röstade i könstillhörighetslagen i dag så skiter Ryssland i vilket kön vi har om vi hamnar i konflikt. Häromdagen skrev Anders Lindberg en längre artikel med rubriken: “Inom fem år kan kriget vara över oss”. Det var något av det bästa jag läst på temat. Om två veckor kommer Försvarsberedningens slutrapport och hittills har våra politiker varit stora i orden, men inte skjutit till resurserna som krävs. Sverige måste öka försvarsanslagen till över tre procent av BNP, menar Lindberg. Regeringen borde låna 100 miljarder för att omedelbart kunna rusta upp. 

Jag vet att vissa tycker att det är irriterande att jag bjuder in människor på vänsterkanten, som jag har skarpa meningsskiljaktigheter med i viktiga frågor. Men jag ser inget värde i att låsa in sig i en bunkermentalitet. Det finns ett värde i att höra kloka ord från någon man annars tycker är mer … oklok. Ryssland har åtminstone sedan 2014, kanske sedan 2008, och absolut sedan 2022, varit på krigsfot. De har ett tydligt mål om att kuva sin omvärld, även Sverige. Det enda som fungerar gentemot Ryssland är avskräckning. Det är Anders Lindbergs analys, men jag delar den fullt ut. 

Okej, men varför inte prata med någon annan, som ligger närmare i andra frågor? För om kriget kommer, och risken blir större ju mer vi släpar fötterna efter oss, så kommer vi behöva strida sida vid sida med folk som vi tycker har fel i massa frågor, men som ändå är våra bröder och systrar. Det bör vi komma ihåg. Vi kan gräla bara så länge vi har kvar vår frihet.

Rak höger expanderar

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Hanif Bali, som knappast behöver en närmare introduktion. Han har just avslutat sin föräldraledighet och inledde med en intervju i Göteborgs-Posten där han pratade om att vi behöver ett nytt sätt att prata om kulturskillnader i Sverige. Tidigare har debatten handlat om invandring och fråg…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I en uppmärksammad ledare i Svenska Dagbladet beskriver Paulina Neuding hur utbrett hatet mot svenskar är i Sverige. Trots upprepade fall där det är uppenbart att gärningsmännen riktat in sig på svenskar tycks varken BRÅ, kriminologer eller medier vilja ta reda på omfattningen. Och domstolar “glömmer” registrera det, kanske för…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Emelie Köhler levde fyra år som trans, men påbörjade sedan resan tillbaka. Från könstransition till detransition. Hon har medverkat i “Tranståget” som gjordes av SVT Uppdrag Granskning. Och nyligen deltog hon i Sverige Möts i debatt om samma ämne. Hon har på kort tid blivit ansiktet utåt för den växande rörelsen av transpersoner som ångrat sig. För den som vill veta mer har hon ett instagramkonto som heter Detrans Dissident och driver en hemsida som heter detransinfo.se. 

Det svåra med transfrågan är att hitta balansen mellan att kritisera delar av ideologin bakom, och samtidigt värna de unga sårbara människor som dragits med. På sin instagramsida skriver Emelie att hon ömmar för transpersoner men är kritisk till idéerna bakom. Det ligger såklart delvis i betraktarens öga om man lyckas med den balansgången, men jag tror det är ett viktigt medskick för alla oss som pratar om transfrågan. 

Jag är glad att Emeilie Köhler är med i podden och berättar sin historia. Även om det är en sliten klyscha så är det bra att prata med människor och inte bara om dem.

Länkar till sånt vi nämner i avsnittet

* Min intervju med Aleksa Lundberg länk.

* Min intervju med Abigail Shrier länk.

* Svenska kyrkans öppna brev till transpersoner och min text om det länk.

* Emelie Köhler i Sverige Möts länk.

* Tranståget i Uppdrag Granskning länk.

* Studie på 100 detransitionerade länk.

* En annan studie om detransitionerade länk. (Denna visar bland annat att man får mer stöd under transitionen än under detransitionen.)

* Svensk långtidsstudie om hur de som genomgått könskorrigering mår länk.

* En lite äldre internationell uppföljningsstudie på transpersoners mående efter könskorrigering länk.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

On today’s episode I’m speaking with Yascha Mounk, who is a senior fellow at the Council on Foreign Relations and an international affairs professor at Johns Hopkins University. He also hosts his own podcast called The Good Fight (check out his Substack at Persuasion) , where I first found out about him. He’s written a bunch of books, and his latest – The identity trap: a story of ideas and power in our time (Penguin press) – just came out. It’s about diversity, equity and inclusion abbreviated as DEI, the woke ideology and identity politics. All of these terms are often used interchangeably. But instead of using these politically contested concepts Mounk opts to use the term “the identity synthesis” instead. 

He traces the ideas back to the works of scholars like Derrick Bell, Michel Foucault, and Kimberlé Crenshaw, highlighting how their ideas have been simplified, misinterpreted, twisted and/or radicalized in popular discourse and institutional policies. Mounk argues that while these theories have provided valuable insights into the complexities of identity and oppression, their current application often undermines social cohesion, free speech, and the pursuit of equality by promoting division, silencing dissent, and prioritizing identity over shared humanity. He also argues that the left’s long march through institutions, that’s often referred to, actually was much shorter than believed. The takeover was swift, he claims, and therefore we should perhaps not focus so much on the counterculture of the 1960s. 

He’s also concerned with the backlash from the right, and recently had an interesting debate with Chris Rufo on Bari Weiss’ podcast Honestly. While they agree on a lot of the issues, they differ a lot on the strategy of how to counter “the identity synthesis”. Rufo, Mounk says, if fighting fire with fire, and that will, well, backfire. Laws and regulations won’t increase freedom, Mounk argues, and it won’t stop ideas from spreading. So how should one do it? Listen and find out.

Rak höger expanderar

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan Sverige verkligen lita på att Nato kommer till vår undsättning? Det var rubriken på en kulturdebattartikel i DN häromdagen. Den som skrev den var Johan Wennström som är författare, statsvetare och gästforskare vid Försvarshögskolan. Han menar att Sverige, som idealistiska vana trogen, är på väg att glömma att försvaret av vårt land först och främst betyder försvaret av vårt territorium.

Glömma igen, kanske man ska säga.

Vi vaknade upp ungefär när Ryssland invaderade Ukraina 2022, eller egentligen var det med annekteringen av Krim 2014 men det verkade få vilja förstå. Sedan har vi gått med i Nato och våra företrädare har börjat prata som att vi är Nato och Nato är vi. Men som Johan Wennström skriver: “liksom vi trots EU-medlemskapet har valt att behålla den svenska kronan och en nationell räntepolitik, måste vi även efter Natoanslutningen behålla en militär förmåga att försvara oss själva vid vår egen territoriella gräns.”

Om detta handlar dagens podd.

Tidigare avsnitt med Johan Wennström

Rak höger expanderar

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

2019 headhuntades Jessica Stegrud av Sverigedemokraterna för att bli en av deras representanter i Europaparlamentet. 2022 flyttade hon hem till Sverige igen för att bli riksdagsledamot för samma parti. I dag är hon en av partiets mest framträdande politiker.

Vi pratar bland annat om kritiken från bland annat Alice Teodorescu, om att hon inte har några …

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En augustinatt smiter tolvåriga Adriana ut med några kompisar för att köpa hamburgare. Nästa morgon vaknar ett helt land upp till det ofattbara: gängen har skjutit ihjäl ett oskyldigt barn. Händelsen visar sig ha rötter i en blodig konflikt som startade mellan två unga män för över ett decennium sedan. En konflikt som passerat gräns efter gräns tills allt kulminerar under några kokande sommarmånader.

Så börjar Den sista sommaren (Mondial) av journalisten Karl Enn. Det är en bok som är svår att lägga ned, inte bara för att den är berättad så att tragedin inträffar ungefär halvvägs in. Utan också för att det är svårt att ta in att 12-åriga flickor skjuts ihjäl i Sverige.

Den sista sommaren är både en skildring av denna tragedi, och om hur gängens hänsynslösa krig har förändrat Sverige. Man kommer nära, både gärningsmännen, anhöriga och oskyldigt drabbade. Om detta handlar dagens podd.

Rak höger expanderar

"Rak höger med Ivar Arpi" började som ett soloprojekt, men såhär tre år in har publikationen vuxit rejält. Nästan 21 000 prenumeranter har visat att det finns en efterfrågan på vad vi gör, vilket är otroligt roligt.

Sedan ungefär ett år tillbaka harSusanna Birgerssonoch Anna-Karin Wyndhamnvarit återkommande skribenter, vars texter och granskningar har fått stort genomslag både hos er läsare och i andra sammanhang.

I takt med att fler har blivit betalande prenumeranter kan Rak höger fortsätta att bygga ut sin verksamhet. I veckan lanseradesPer LindgrenochJohan Lundberg, och fler blir det. Utöver det viktigaste, att det ger mer läsning till prenumeranterna, tycker jag personligen att det är kul att få kollegor. Rak höger är inte längre ett soloprojekt, utan en större publikation som samlar allt fler.

Jag vill också passa på att påminna vad som gör oss annorlunda. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

(This is a rebroadcast of a paid podcast episode from March 19th last year, which I now have made accessible to all. Hope you’ll enjoy!)

When Douglas Murrays book The Strange Death of Europe came out in 2017 I started recommending it to basically everyone I knew. Some of them, quite a lot of them actually, came back to me and said that they now saw the world in a different light. But they were also so disconcerted that they sometimes asked me to present a solution, since I was guilty of leading them down this path. What is to be done, Ivar?

So today I’m putting that question to the author himself. He’s one of the foremost thinkers and writers of our time, and that’s not an exaggeration. He followed up The Strange Death of Europe with The Madness of Crowds two years later, which focused less on migration and islam, and more on the cultural issues afflicting us, centered around identity politics.

And last year he came out with The War on the West which is what we focus on in today’s conversation. Why is the west waging a war on the west? Why are we so preoccupied with feeling guilty over things that we fail to notice our achievements? How did antiracism become so racist? When did much needed self-criticism morph into abject self-flagellation?

Below you can read the transcript of interview with Douglas Murray, for those of you who prefer that over listening to podcasts.

Welcome, Douglas Murray, to Rak höger!

– Very good to be with you!

It's an honor to have you on! One of the reasons I've been very keen on having you on is because your books really are some books I recommend as I said before in the monologue. The latest one is called The War on the West and it came out a year ago and it really ties into the book you wrote before which was The Madness of Crowds and it sort takes it a step further. What is the War on the West and why did you chose choose that title?

– Well, in in a number of recent books, as you say, I've been sort of groping towards what's going on in our time. In The strange Death of Europe I addressed the question of immigration and integration in the West, in particular in Europe. And this is obviously a subject which Swedes know very well, the challenges around. One of the things that I recognized that comes from mass migration and the great changing of a society is the identity of society changes. You might like the direction of change, or you might dislike it but it's pretty hard to argue against the simple proposition that if the people in the society changes, the society changes. One of the ways in which our societies have changed has been that we've had to change our guiding ethos and in my last book The Madness of Crowds, I looked at one of the things that is a changing ethos which is the way in which the public religion of our time has come to do with identity and what has become known as identity politics, obsessions with LGBTQIA+ issues, obsessions with women and the place of women in society and obsession with race and other identity related issues. These have become the dominant issue in our in our societies.

– I addressed that as I say in The Madness of Crowds but there was an element of it that I had not addressed and which I wanted to address and did in in my most recent book in The War on the West,

which is that in order for this to happen, it appears you also have to wage war on what we had in our societies. So to wage war on everything in our past to effectively presume that everything that happened in the past was bad and must be lambasted and criticized. In America, and we're all downstream these days, like it or not from American culture, in America this focuses on the idea that America has an original sin which is the sin of slavery. I don't deny the evils of slavery but it's a very s trange way to talk about it because of course, if America has original sin, is it the only country that does? Do other countries have original sins? What's the original sin of Uganda for instance? We in Britain and in Europe have ended up imbibing our own version of this and it comes in the form of anti-colonialism. The idea that for instance colonization is the original sin of Europe. In an obsession with slavery and any benefits that our society has had from that and in a third thing as well which is racism. Look at our societies and look at them through the prism solely of racism. Again, racism is a part of our past but it isn't the sole lens to look at it through and yet that has become the case.

– I say that this has become a form of western anti-westernism and that's really what I write about in The War on the West. There are different types of anti-westernism, there is arab anti-westernism, there is Chinese anti-westernism and these are very interesting and important subjects themselves but the most important and the most dominant form of anti-westernism in our time is I believe Western anti-westernism and that's really what I write about in this book. The West's hate for its own past.

When you read your book, it seems like there is a profound lack of curiosity about the actual inheritance and history and the people whose ideas have dominated or influenced our cultures for such a long time, to understand them and put them in their in their proper historical context, to understand where we come from.

– That’s right.

I've been talking a lot about Christianity in this podcast lately I've interviewed Tom Holland, Paul Kingsnorth, Per Ewert and David Thurfjell on the subject and so much of that knowledge about the Christian heritage for example, you can just brush it over. Now in school, it's just one religion out of many and why should we learn more about that than others the other great world religions? I'm not sure if you share the sentiment? My own perspective is that if you're going to criticize something you better learn a lot about it and then you take it apart.

– Well, but why would you have to learn and anything if you thought you already knew everything? Um I mean that's what's really happening. If you believe that everything that's gone wrong in the world is our fault in the West, you don't need to educate yourself about the rest of the world and you don't really have to educate yourself about your own past because you've already got this monomaniacal view of it, this single lens through which you need to look at everything, believing that everything was bad and that's all you need to know. Whereas to be informed, you would need to at least know the pros and the cons, the upsides and the downsides, the virtues and the vices. For instance, if you were to be interested in the historic subject of slavery, you would need to know both the ways in which it was done, the people involved, including the African nations involved and you would also have to know that it was the West that actually abolished slavery and how that came about including the Christian religious impulse, the Christian campaigners who brought it to an end.

Perhaps my listeners know about that part, but it's not well known. That's one of the things that people are not so curious about, why did the West abolish slavery and Britain in particular?

– Yes, it's a very interesting subject. Slavery has been a consistent throughout human history, almost every civilization we know of engaged in some form of it, it was the norm. First of all, principally, I hate that it makes me sound jingoistic, but when the British abolished slavery in the Nineteenth century, it was largely done through a moral argument whose moral force became impossible to resist, and the moral forces came from a Christian idea of the sanctity of the individual and that this sanctity applied to everyone, that everyone was equal in the eyes of God and that man did not have the right to enslave his fellow man. The moral force of this argument made by people like Wilberforce and others, as I say became impossible to resist and became so impossible to resist that actually slavery fell apart within a number of decades. It didn't fall apart simply through natural causes or from the force of that argument. It also stopped because the British navy patrolled the high seas and forcibly stopped vessels transporting slaves, for instance to Brazil which tried to continue slaving until the 1880s. So it was not simply through a force of moral argument but the initial impetus to ban slavery, to ban it not just in the British empire as it then was but around the world, undoubtedly had a Christian fuel behind it. That's a very important thing to recognize. There’s another one that perhaps is more complicated morally, which is the Christian realization that was at the root of a form of colonialism, certainly in the age of the explorers existed, when Columbus and others set out, Columbus in particular and accidentally discovered the new world. One of the interesting questions that arises is what the natives in these places were and if the West had approached them in the way that many people think, among other things no missionary would have set out. It was the inside of European explorers, that said these people are like us. That's obvious to us today but it wasn't obvious at the time. Many other civilizations would have taken a contrary view. But the moment that people realize these were people like us, people with immortal souls, to use the language of the time, then of course the missionaries set out. And the missionaries would not have set out if these were not recognized to be, as it were, equals.

While Britain was fighting Napoleon, the British parliament passed the act of the abolition of the slave trade in 1807. The argument is that it was the “white savior complex” and all that, and that's part of it maybe, but it was also the case that it was at a great cost that the British Empire did it. They fought a lot of wars to abolish the slave trade.

A friend of mine who has roots from Africa was talking about slavery and colonialism on a panel a few years back. He said “most of you guys who are here are white, so you have sort of inherited a sense of guilt for the slave trade but my family actually owned and sold slaves for centuries and we only stopped because the Britons abolished the slave trade. That's the reason we stopped, so I have an actual inherited guilt from my family. But since I am black, I have the upper hand towards you, even though most of you were potato farmers until recently”.

But that kind of argument is too complex. It's interesting that you're actually not interested in how these quakers, other Christians and British politicians like Wilberforce argued – that there souls were worth the same – they were part of the common humanity.

But like you say, there seems to be a western war against the West and it's hard to understand why.

– I’d say that the why is partly because it's so simple. It's so straightforward. It's such a simple narrative. The reality is complex the reality for the real story you have to know more? It would be absurd to for instance, look at the history of Africa and look at it solely through the lens of racism and slavery. You could do that but if you did, I think people would recognize you had a certain animus against the peoples of that continent. I think it's the same with the anti-westernism. I think there's an animus against the West that is revealed in this, that you're obsessed with this aspect of our past suggests that you have a problem with the West as a whole, because you want to focus only on the bad. If you did that with anyone, I think people would question your motives they would say why? Why can't you understand us in the round? Another example of that animus is something you mentioned in passing there. Phrases like “white savior complex”. This is a lose-lose situation that's been deliberately set up by people who I believe are simply antagonistic towards the West and its history. The lose-lose situation is if you've done something bad, you're blamed and if you do something good, you're said to be for instance, a white savior. What way out is there in this? The answer is none, it's a trap – don't fall into it. Anyone talking in that kind of language is inviting you to fail.

One hundred years ago, if you look demographics a much larger portion of the world's population was living in Europe, and what we define as the West was much more powerful in all measures. If the great powers of Europe decided something, the rest of the world had to obey or fight and probably lose. Now we're in a situation where that's not the case anymore, I would argue. The West has declined to a large degree. China is a rising power and we have challenges to western power throughout the world. Is this guilt felt by the West a backhanded way to keep our self-image as powerful? That everything is our fault?

– That’s part of it. I would argue that one of the virtues of what has become known as the West, is self-criticism. I think is a vital part of the West's success economic, military, social and much more, is the desire to improve, the desire to hear arguments against yourself in the hope of getting better. That's not by any means a universal virtue, there are many societies around the world who have not engaged in that kind of self-criticism. I think that has an effect on the society itself. However, the problem of self-criticism is that it itself can get into overreach. And it gets into overreach and moves from being a virtue into being a vice, when it moves from self-criticism to self-laceration and then to self-loathing.

– Some of the questions that has occasionally come up since The War on the West came out, has been people who said to me “How can you tell when a society moves from self-criticism to self-laceration to self-destruction?” I said well, it's in the same way that we all can tell it in our own lives. We've all developed an ability to distinguish between critics who wish us well and critics who wish us ill. I think everyone listening has had the experience in their own lives of hearing from people who criticize them in order to help them and people who criticize people they dislike. If someone who I knew loved me gave me advice, I would listen. If it was somebody who I knew loathed me, I think I'd be less likely to. How can I tell the difference? It's not hard and I don't think it's that hard in a society either. If somebody starts talking about original sins of your society, of guilt that is ineradicable and solely yours, who speaks in terms of “white savior complexes” and much more, you're dealing with somebody who doesn't want to improve you. You're dealing with somebody who wants to end you, who loathes you, loathes your society. That is not a hard thing to identify. It's there in all the language that is being used and in the campaigns that are being fought.

One of the most concerning things about especially the English-speaking countries is the woke takeover of institutions, such as universities, the media and elementary schools and even the business world. You talk about this in your book, the critical race theory and what it says. The most popular books on the subject are bestsellers and they're being recommended in bookstores even here in Sweden. Of course more widespread in the United States and probably in in the United Kingdom as well.

How can theories that are so counter to what we who are a little bit older, grew up to believe was anti-racism – namely colorblindness – and now it’s the opposite. And not just the opposite – there is no good way to be white for an author as Robin DiAngelo and Ibram X. Kendi goes even further than she does. How has these extreme theories gotten such a hold of our societies?

– One explanation is that we're living an age of over-correction and this is the most benevolent and interpretation that I can give. Over-correction is something I addressed in The Madness of Crowds in relation to social issues. Nobody can deny that historically women had fewer opportunities than men. That's something that almost everybody in our societies today wishes to rectify. But there is a group of people who do not want to settle on equality between the sexes but want to as it were make up for lost time by over-correcting and socking it to the men for a while. To say, well, women were prejudiced against in the past so let's be prejudiced against men for a time. Over-corrections like that seem to be pretty common in our societies in this century. Trying to make up for historic wrongs, perceived or actual, by overcorrecting in the present. The most striking version of this is the one that you just referred to. Again, nobody can deny that historically and to some extent today, that racism exists. It's one of I think a number of human evils which we should all be aware of and as I say try to resist. The settlement we had broadly come to, as you say when some of us were growing up was colorblindness as an aspiration, which is to get to the point as my friend Sam Harris has put it, that skin color would be as unimportant as hair color for instance.

– Again, there seem to be people who wish to go through an over-correction. They wish to say because in white majority societies as ours in Europe, there has been prejudice against black people in the past, we must rectify that in the present not by equality but by socking it to the white people for a bit by being unpleasant to the white people for a time. This is I believe a completely suicidal route to go down for many reasons. One of which is that you are warring against the majority in your population, and I don't think that's ever a recipe for success. But nevertheless, it's the vengeful period that we are in, in which things are said about white people that wouldn’t be tolerated if they were said about other people. You quoted the appalling Robin DiAngelo, she says as you say that there's no good way to be white. Just flip that around and imagine how abhorrent it would be and how appalled we would all be if Miss DiAngelo or anyone else said there's no good way of being black, or there's no good way of being Asian. It would be appalling. This would be identified quite rightly as racism. Well, it is and should be identified as racism in this case too. It's quite appalling the tone in which people like Kendi and DiAngelo and others are allowed to talk about whole races of people. I'm amazed they've got away with it but they certainly have so far and I want them not to. There's a book by a professor in America called Colorblind Racism that asserts that the very principle of colorblindness is itself racist. That again gets you into this lose-lose situation.

I think that's brilliant, even trying to stop seeing race – that's also racism. There’s no escape.

– No escape. They've barred all of the exits while setting the house on fire. That's what these people have done and it's one of the things that I'm calling them out for in The War on the West, and what I want to identify for readers as a major challenge that we have to address.

We have people like me who perhaps have an ideal of colorblindness and integration and then you look at what’s going in the Swedish institutions. Here race is not as prevalent, but gender and sex and trans issues are. The mix is the same but it's just…

– You have slightly different emphases.

Yes, exactly. But then you start to think that “hm, if we are the only ones upholding the liberal principles of equal treatment, meritocracy, non-discrimination, and the other side are fighting tooth and nail to have their candidates on the board or their policies enacted, then we’re going to lose.” I myself remember the first time I really reflected on me being white because for me, it was like an American phenomenon that you could see on television, and it was it was not that long ago. I think I was reading in the sociology class and somebody said it and I was like “Okay, so I’m not just an ethnic Swede, I'm white. Of course there's a biological core to some of these concepts but they are also socially constructed and then you start to identify with them and then they become a reality for people. That’s something that has happened quite late in Sweden. I know Eric Kaufmann has written about this in Whiteshift and I've had him on. He said “If other groups are waging identity politics, the majority has a right to do it themselves”. What's your take on that?

– My own view is that this way lies hell but it might be unavoidable if people keep going the way they're going. I don't want to identify by my skin color and I don't. If you were to say “Douglas, how do you think about yourself?” I would first of all say “I don't, very much. I don't sit around pondering.”

That's refreshing!

– I know, I don't sit around pondering myself. But if you say “Who are you?” or “How do you identify yourself?” I'd have an awful lot of things to say probably, starting with “I'm a writer”.  But I don't think that at any point, or at least it would be quite a long way down the list, would I say “I'm white”. I don't think it would actually be in my list particularly. I just don't like to think of myself in that way and I think most liberal minded people, for want of a better term, people in the West, also don't want to think in those terms. They don't want to be made to be white. It's reductive, it's got all sorts of implications. But if you push people endlessly, that might well be one of the places that they will go to. Eric Kaufman says it's a sort of legitimate understandable endpoint in this. I agree with the provision that I think that it's a very undesirable endpoint. I don't think the re-racialization of society is a desirable thing but it's certainly something that is going on. I don't want people to be pushed into identifying in this way. But I say at the end of The War on the West, I give an example of the options that are available and anyone who reads the conclusion to the book will see that. Rather stark way in which I lay this out.

One of the things that's at the core of your three latest books that we’re mainly talking about, is what is the West and why is it worth defending? The Strange Death of Europe is a very somber book in a lot of ways. It’s in the title, that Europe is killing itself in a lot of ways. One of the main arguments that you have in the book is that Europe itself has lost faith in its beliefs, traditions, and legitimacy. That's also what you explore in The War on the West, how Europe is not even legitimate in many people’s eyes. Why is it worth defending then?

– My own belief is that it remains worth defending because it's still, by long way, the best of all available options. If you look at the alternative dominant systems in the twenty first century, I think all of them are infinitely less desirable than the systems that exist in what has become to be known as the West. I don't believe that for instance, the Chinese communist party's vision of the future is a desirable one, it's certainly not one I would want to live under. But it is an alternative scenario in which a degree of financial opportunity exists. a very minimal but a degree of it, and in which personal freedom is not regarded as being of any particular, significance. The things that we take for granted, like personal liberty, like human rights, and again, some people think this is a shocking thing to say but nevertheless it remains true: These are Western concepts, the Western constructs. And they are things that came from the West. People might wish to argue that or resile from even asserting that, but nevertheless it remains true. Anyone who actually cares about some of the subjects we've been discussing ought to reflect very seriously on whether or not they are in their critiques of our societies, not engaging in that fallacy. Immanuel Kant famously gives in the example of the dove that flies in free air that may mistake the resistance of the wind and think that in the absence of this wind, it would be able to fly faster when in actual fact, the wind is what keeps it up.

– Another analogy would be the fish that believes it would swim faster if it weren't for the water. Perhaps there are a lot of people in our societies who are making this fundamental category error of thinking that if it weren't for the system that is around them. They would be going so much further and faster, and I think this is a delusion. There are certainly things that we can improve in our societies in the West, but the idea that the whole system itself needs replacing is a very serious mistake to make, because as I say the alternatives are highly undesirable.

I know you were in a panel with Tom Holland and you spoke about the role of Christianity. And you were a friend of Christopher Hitchens and you've described yourself as a reformed Anglican turned atheist and but in that debate, you didn't sound triumphant so to speak. I know Tom Holland himself says that he sort of wished he could go the whole yard, but he recognizes the role Christianity has played in the West and I think this is a more and more common recognition by public intellectuals such as yourself, that maybe we've emphasized enlightenment, philosophy, liberalism and that part of our tradition too much and paid too little attention and given too little credit to Christianity. Now that our societies are more and more secular, or at least the majority populations are, then the question is: Is there a core missing here? Of what it means to be a Westerner?

– Yes, I think there is and it's something we've seen in the last twenty years in particular. I think one of the results of 9/11 was a form of strident atheism that that found for instance, and I was a part of this, but found that one of the ways to criticize growing dominance of Islam in our societies, was to criticize religion as a whole. I think that's one of the things that went on in the 2000. Although in the case of Islam that remained difficult to do, in the case of Christianity, the atheists were pushing at a pretty open door. It was already fragile. I think that, without in any way speaking for my late friend, I think that one of the things that's happened in the last ten years, has been a greater reflection which you can see in the work of Tom Holland and others, a greater reflection on what you just laid out. Yes, part of our inheritance is enlightenment, part of it is reason, rationalism and the inheritance of ancient Greece and much more. But it is also the inheritance of Christianity. Twenty years ago, that seemed to be a slightly harder thing to assert than it is now. I think that the work of for instance Larry Siedentop, distinguished political philosopher who wrote a book some years ago called Inventing the Individual, without in any way being a dogmatic Christian himself, Larry Siedentop proves that concepts that we take for granted as the water we swim in, are to a great extent of Christian inheritance. People might like that or dislike it but it's the case whether you like it or not and we need to have a truthful understanding of ourselves and not one based on falsehoods that we just happen to enjoy.

One argument that's been made is that what we call woke, which is a broad term but it's an umbrella term and it incorporates many of the things that we've been talking about, CRT, LGBTQ-issues, trans rights, diversity – it's also a view on power, who are the powerful, who are the powerless. But that is the god-shaped hole that's left behind by Christianity and woke moves in there and it gives you structure to the world, to your place in it. And it also has some of the concepts, like guilt, original. You could see these scenes from after George Floyd was killed by that policeman, you could see the scenes of white people washing the feet of black people. It was sort of a Christian tradition, but it also was not.

– Well, here's the thing that's not. I agree with the observation, I regard a lot of these modern social movements as being forms of spilt Christianity or residue Christianity which the people engaging in it don't recognize and would be quite annoyed by if told this. Nevertheless, as you say very visible, recognizable aspects of Christianity are interwoven in this. But here's the difference and here's the fatally important difference: What is being offered at the moment is a form of secularized Christianity, without any ethic of redemption and that is dangerous. Very, very dangerous. The great brilliance of Christianity is the concept of redemption. The possibility of successfully atoning for sins. Take away the possibility of successful atonement, and all you have is a perpetual cycle of guilt and I believe that is what underlies a lot of the unhappiness in our societies today. Ok I'm told I'm evil, evil from birth. I'm told I'm guilty from Birth and I'm told that my very existence is some kind of insult or assault on the planet, that's part of the green movement, how my very being here is part of the problem and there's no way out other than to live a life of complete innocuousness or harmlessness. That was something that Jordan Peterson and I have discussed in the past and indeed I raised with Roger Scruton in what was sadly his last public appearance. Roger and I discussed this as well, this idea that harmlessness had become the great modern virtue that you were meant to slip into this world and slip out of it without having made any mark, certainly done no harm. This is a highly demoralizing stage of affairs to be in, but it is a dominant one that is being pushed on people. I don't like it at all, I want people to be extraordinary and successful and innovative and much more and I don't want us to live lives of thwartedness, of repression, of guilt without redemption. I think it's a hideous system.

Sometimes there has been this criticism against Christianity, that it’s too easy… 

– Well, they haven't tried it hard then.

No, exactly and that you just go to confession in a Catholic…(this is my Swedish Lutheran upbringing here) You just go to confession…

– Yeah, I was going to say that's recognizably protestant critique of Catholicism. But real forgiveness in the Christian sense is an awesome thing to behold when you really meet it. A few years ago, to cite a pertinent example, here was a white American youth who went into a black church and shot at congregants and killed a lot of them and it was a hideous crime of a kind that is uncommon, but happens.

And his motive was to kill black people.

– Yes. And some of the families of the people who were murdered said that they did not hate the killer, they forgave him. That's almost beyond my comprehension. I'm overwhelmed with admiration for anyone who could even aspire to such a state of grace actually took for want of a better term, perhaps there isn't a better term. So actual forgiveness, in the Christian sense, is an awesome thing to behold when it when it is actually exercised and should not be taken lightly.

In this new woke religion, this is totally lacking. There is no way out so to speak. Your mere presence, if you have certain characteristics, being white or having a certain sexual orientation, destroys the fun for everyone.

– That’s also part of the victim hierarchy, the aspiration to victimhood which again I have very little sympathy with because I believe that our lives can be much better than simply trying to be victims. hat. It is one of the anomalies of the last generation, that we have moved the public ethic from an admiration for heroism into an admiration for suffering and what it means is a scramble to suffer or to claim suffering. Nobody actually wants to suffer but they want to claim to have suffered, and because to do so is to have the right to hold the microphone. But yes, what you describe correctly is a situation which we find ourselves in in Western societies, is what a chess playing friend of mine tells me in chess is known as “Zugzwang” which is when you have to move but every move will make your position worse. That's the position we find ourselves in and it's one I want to break and I'm very explicit about that. I believe that this system that we're describing, the anti-westernism and the wokeness and much more, it is a system that we should aspire to break in order that people can move on with their lives and move on to better things.

I think that the conversations you've had with Jordan Peterson and Roger Scruton about being harmless, is certainly true about boys and men in our culture and you're very scared about masculinity and you're scared of men, and you have to keep them down. I would like to hear your thoughts about that and if there is a way out of it? And also, we’re having a small MeToo-moment here where a politician has been accused by a member of his party for touching her thigh and not respecting her nine years ago. I suspect that he will be gone from the public eye and there's no way back for him. There’s been a criminal charge now but I don't think it will pass the court law. So the first question is, is there a way out of pathologizing men and the second is what is the legacy of MeToo?

– I address the overreach of MeToo, which I think was an overreach, an overcorrection. I address that in The Madness of Crowds. I believe you should not make all the interactions between men and women a sort of minefield that we've made them. Men can do terrible things to women, but they don't do it all the time and not everything is terrible. It should be possible for a man to make an advance from a woman and be rejected and for that to be the end of the matter. Again, there has to be a way to have a bad date for instance, men should not be in a society set up in such a position as they have the opportunity to make one move once on a woman and it has to be 100% successful and they have to hit the bull's-eye on the first throw, and this has to be the person they marry and so on. I'm afraid that everyone who knows the dating game knows that that's highly unlikely to happen. Mistakes are going to happen, and you have to have a reasonable view towards that, which includes forgiveness and moving on and much more That's quite different from when somebody behaves genuinely badly, but I believe all of this has been wrapped up in this into being the same thing and it's very dangerous because it makes relations between the sexes all but impossible and somebody who would like our species to continue I think that men and women have to be able to find a way to get on.

I did the mistake of trying to ask two questions in one, but this ties into the first question I tried to ask. We also have a quiet new consent law in Sweden so you have to prove that you had consent instead of proving that you said no if there's a situation with an accusation of rape or something. You have to take a step back now as a man out of precautions, and as a young man because they are of course looking for a partner. What can be done about the situation for men right now because I think we have put them in quite of a bad situation and there are a lot of debates in Sweden about how first you ridicule men because they're too soft, I've certainly sometimes been guilty of that, and then you ridicule them or are angry with them when they try to be tougher and you ridicule men who are sensitive and vulnerable because they take too much space and attention from people who deserve it more, women. And then if they're too hard and don't show any feelings then they're toxic. So how can you solve this?

– Exactly, it’s not a good time to be young and heterosexual. I believe this this all has to be addressed and solved because otherwise…all of the stats, all the data shows that an increasing number of young men in particular are basically stepping out of the whole system. The evidence on the number of people who've had sex in the past year and so on, shows an increasing tendency towards young men basically stepping out of the system, thinking it's just all too difficult, too toxic and giving women a very wide berth. Again, I think this is a creation of a form of feminism which those people who created it will live to regret or the least the people who come after them will live to regret. It has to be solved.

I just visited Åland which is an island between Sweden and Finland, thirty thousand people live there. I was giving a lecture with my college Anna-Karin Wyndhamn and we spoke about these issues. The same day we were there, they were debating to vote through a law that will have gender neutral pregnancies. So… why? Why is a tiny island in the north where many of the questions concern practical issues, dealing with this? All of a sudden, the most woke things are being debated in their parliament.

– That’s the story of our era and it has happened everywhere, and I don't care for the people who underestimate it, it seems to me that they haven't left the house very much in recent years. It's everywhere and it's a great waste of time and energy. My goodness, there are so many other things that are more important to be getting on with, so many bigger challenges that are literally on our doorsteps.

Do you feel like you're wasting your time then, because you've written brilliant books, but they are about stupid people?

– My hope is that I help to clear them out of the way, one of my self-appointed asks is to clear these people out of the way help my readers clear these people out of the way in order that people can get on to doing what they should be doing with their lives. And that's really what I want to do and if I have any success in my life, It'll be in in helping people to do that.

Thank you Douglas Murray for being a part of Rak höger.

– It’s a great pleasure. Thank you.

Inför varje podd…

Tack för alla inspel inför den här podden. Som ni hör i avsnittet så är det till stor hjälp för mig att ta del av era tankar och frågor. Fortsätt gärna att skicka frågor och tankar till mig!

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Sten Widmalm som är professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Han är aktuell med rapporten “Talande tystnad? En ESO-rapport om självcensur i Sverige” som han har skrivit ihop med statsvetarkollegorna Thomas Pers…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Carl-Oskar Bohlin är minister för civilt försvar, som även har ansvar för civilförsvar. Ja, det är två olika saker och om ni lyssnar på avsnittet så kommer ni få höra ministern själv förklara skillnaden. Han är förmodligen mer känd än försvarsministern, som ansvarar för det militära försvaret, även båda huserar på Försvarsdepartementet. Där spelades även intervjun in, och i mötesrummet hängde dolkar på väggen, vilket kändes oerhört passande. 

Carl-Oskar Bohlin höll ett mycket uppmärksammat tal på Folk och försvar i Sälen tidigare i år som fick många att reagera. Han sade bland annat att: “Det kan bli krig i Sverige”.

Som en direkt konsekvens av talet ökade antalet ansökningar till de frivilliga försvarsorganisationerna, varav Hemvärnet är den mest kända. Andra ansåg att talet var alarmistiskt, att Bohlin skrämde barn och försämrade säkerhetsläget.

Jag ska inte säga vad jag tycker om det senare resonemanget, utan låter ministern själv svara på den kritiken i intervjun.

PS. DS.

Jag råkade klippa mig precis innan jag skulle göra intervjun, och insåg efteråt att det skulle se ut som att jag härmat Carl-Oskar Bohlin. Det är så seriös jag är som journalist, att jag är beredd att ändra mitt eget utseende för att invagga mina intervjuoffer i falsk trygghet. Eller så är jag så jagsvag att jag inte kan boka in en intervju med en makthavare utan att börja härmas. Vem vet? I alla fall är det därför vi båda är med på bilden.

Avsnitt på liknande tema

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Plötsligt, mitt i en intervju med DN:s Lina Lund, började Magdalena Andersson prata om Henrik Jönsson. “Vem finansierar honom?” undrade hon. “Han sprider hatpropaganda,” sufflerade hennes pressekretare Mirjam Kontio. Efteråt påstod de att det var Lina Lund som hade fört Henrik Jönsson på tal, när det i själva verket var Magdalena Andersson själv som gjort det i ett samtal om påverksansoperationer och säkerhet. Den som själv lyssnar på DN:s inspelning hör hur att det inte alls är journalisten som tar upp Jönsson. Ändå har partisekreteraren Tobias Baudin tagit rygg på Magdalena Andersson, vilket även Annika Strandhäll och Peter Hultqvist gjort.

Samtidigt förnekar de att de ens tagit del av vad Henrik Jönsson faktiskt gör. Hur i hela världen tänker de då? Någon de inte har sett eller hört är ändå ett så allvarligt säkerhetshot att de självmant tar upp honom i samtal? Det hänger inte ihop. Det hade varit bättre om Magdalena Andersson och hennes anhang bad ursäkt i stället. Erkände att det man sade inte var genomtänkt. Men sånt händer inte i svensk politik, åtminstone inte i maktpartiet.

I dagens podd pratar jag med folkefienden i egen hög person. Henrik Jönsson är samhällsdebattör, entreprenör och författare. Om ni av någon anledning undgått det så gå gärna in på hans youtube-kanal där han varje vecka levererar en ny video. Börja förslagsvis med hans senaste:

Henrik Jönssons hemsida: https://henrikjonsson.com/

Han går även att följa här på Substack:

Välkomna, alla nya prenumeranter!

Hemskt roligt att så många nya prenumeranter har hittat hit. Ni är varmt välkomna! Detta är vad ni kan förvänta er:

* Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt Rak höger

* Varje torsdag släpps ett nytt avsnitt av Under all kritik. 

* Varje vecka publiceras en text av mig, Susanna Birgersson, Anna-Karin Wyndhamn eller någon annan (fler skribenter kommer snart).

Om andra texter och poddar tillkommer, så får det ses som en bonus.

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster. Låt februari ge dig en rak höger!

Just nu är det 20 procents rabatt på årsprenumerationer.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med dokumentären Tranståget och tonårsflickorna ändrade journalisterna Carolina Jemsby och Karin Mattisson hela samtalet om transvården och om unga med könsdysfori. Programmet var en ögonöppnare för väldigt många, även inom rikspolitiken. När de fick Guldspaden 2022 för sin granskning av transvården var vi många som tyckte att det var välförtjänt. Då hade de även gjort Tranståget: del 2 och Transbarnen. Det är inte alltid man kan peka på någon omedelbar händelse som förändrar, men dessa tre dokumentärer har lyckats öppna samtalet även för röster som tidigare tystades ned.

Nu har deras bok kommit – Ånger: ett reportage inifrån transvården (Mondial) – och den tar vid där dokumentärerna slutade. I den visar Jemsby och Mattisson på både vårdbrister och i vissa fall rena lögner från läkare. Barn och unga som mår dåligt, föräldrar som står handfallna och en vård som inte tar det ansvar man förväntar sig. Detta handlar dagens podd om.

Karin Mattisson är grävande reporter, redaktör och tidigare programledare på SVT:s Uppdrag granskning. Carolina Jemsby har gjort flera uppmärksammade reportage för bland annat SVT och Sveriges Radio, och arbetar numera på TV4 och Kalla fakta.

Över 20 000 prenumeranter!

Många blir just nu prenumeranter på Rak höger! Passerade 20 000 för ett par dagar sedan! Hemskt roligt. Jag tar därför chansen att säga att Rak höger inte mottar något presstöd eller annat extern finansiering. Det är endast tack vare er prenumeranter som jag kan fortsätta vara en helt självständig röst.

Två tidigare poddavsnitt på temat

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Hur länge klarar jag mig utan samhällets skydd? Hur länge klarar sig mitt närområde? Hur länge klarar sig Sverige när leveranskedjor bryts, när system slås ut? Vad innebär det att ha motståndskraft, som individ men också som samhälle? 

Dagens gäst har bra koll på svaren på de frågorna. Niklas Kämpargård är författare, fotograf och föreläsare. Han har skrivit flera böcker om självhushållning, odling och krisberedskap, bland annat Krishandboken (Norstedts 2018). Nu är han aktuell med boken Urbant kaos – så klarar du kriser i det moderna samhället (LB förlag 2023), som fokuserar mer på hur vi som samhälle kan hantera olika kriser. 

Det var ett inspirerande samtal och jag både tankade bilen och köpte lite extra mat på vägen hem från det.

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige är det land i världen som har flest adopterade i förhållande till sin befolkning. Länge har berättelserna om adoption enbart handlat om att ge kärlek och en bättre framtid till ett utsatt barn. Men när fler av de adopterade har blivit vuxna samtidigt som internationella skandaler kring adoptioner avslöjas börjar debatten ta en annan riktning.

I en ny bok – De kritiska: berättelser om internationell adoption (Verbal) – har journalisten Agnes Arpi intervjuat elva adopterade svenskar. De berättar om sina personliga erfarenheter och analyserar fenomenet.

Ett tidigare avsnitt med Agnes Arpi

Intervju med Patrik Lundberg om adoptioner

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Näst efter Danmark och Luxemburg är svenskarna de mest skuldsatta i hela EU. Samtidigt är vår statsskuld mycket låg. Staten är rik, men folket är belånat upp över öronen. Dessutom är vår kreditmarknad relativt oreglerad – så gott som allt ansvar ligger låntagaren, samtidigt som långivarna kan tälja guld på räntorna. Den som inte kan betala kan man bussa Kronofogden på, även när skulderna inte har med staten att göra.

Överskuldsättningen handlar i regel inte om lyxkonsumtion, utan om plötslig sjukdom, arbetslöshet eller skilsmässa. S**t happens, helt enkelt. Och då kommer Kronofogden på besök, om man har otur. Över en kvarts miljon svenskar har befunnit sig oavbrutet hos Kronofogden i fem år eller mer. Av de överskuldsatta gör en av fem självmordsförsök. Ändå är vår skuldsättning inte ens i närheten av den politiska dagordningen. Kanske för att den som är skuldsatt skäms, och vi andra moraliserar utan att veta orsaken.

Det behöver inte vara så, skriver journalisten Lena Pettersson i den nyutgivna boken Skuldsatt – om hur obetalda lån blev en lysande affärsidé (Norstedts). Om detta handlar dagens podd. Dessutom om vad en sumerisk kung har med Leonard Cohen att göra.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Per Gudmundson. Om någon mot förmodan inte vet vem det är så var han länge ledarskribent på Svenska Dagbladet, där vi också var kollegor. Sedan lämnade han oss för att bli presschef hos Kristdemokraterna, och därefter ledarskribent på Bulletin, där vi återigen blev kollegor. Om än bara för ett kort ögonblick. Och sedan ett år tillbaka är han kommunikatör och politisk strateg hos Lidingömoderaterna.

Samtalet handlar mycket om migrationsfrågan, om skillnaden mellan vad Socialdemokraterna påstår att de står för och vad de faktiskt står för. Exempelvis höll socialdemokraten Ylva Johansson, EU-kommissionär med ansvar för migrationsfrågan, nyligen tal i Grekland där hon ansåg att Europa behövde en miljon ytterligare migranter per år. Hur rimmar det med Magdalena Anderssons retorik om en stram migrationspolitik? 

Dessutom pratar vi om åsiktskorridorer och om opinionsbildning åstadkommer något annat än man föreställer sig.

Om detta och mycket annat handlar dagens podd. 

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Peter Benson. Vi var någon form av kollegor under en period på Svenska Dagbladet, där han ledde analystjänsten Börsplus, och jag jobbade på ledarredaktionen. Jag hörde av mig vid något tillfälle för att ge beröm för att han hade analyserat frågan om medborgarlön på vad jag tyckte var ett förutsättningslöst sätt, utan de ideologiska låsningar som fanns och finns i opinionsvärlden jag oftare rör mig i. Sedan har vi haft sporadisk kontakt i olika frågor sedan dess.

I början av 2020 blev Börsplus en del av Affärsvärlden, eller rättare sagt, Börsplus AB tog över Affärsvärlden och Peter Benson är sedan dess tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare. Tidningen växer så det knakar, och är dessutom lönsam, vilket visar att journalistik inte alltid måste vara en förlusthistoria. Om det finns en efterfrågan på det man producerar, vill säga. 

Se där, en oerhört passande inledning på ett avsnitt där vi pratar om marknadsekonomins fördelar gentemot olika sorters planekonomi. Vi pratar också om vad ett aktieindex är för något och varför det är så svårt för investerare och sparare att slå det över tid. 

Dessutom pratar vi om min senaste krönika i Affärsvärlden – en fråga som Peter Benson skrivit mycket om – nämligen ESG som står för Environmental, social, and corporate governance, vilket kan översättas till ungefär “miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning”. ESG har blivit allt viktigare i näringslivet, samt även bland fondjättar och banker. Detta i synnerhet sedan EU-kommissionen gått ut med direktiv om att alla måste redovisa hållbarhet, och regeringen hakat på. Varför är Peter Benson kritisk till allt detta goda hållbara? Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

Länkar till dagens avsnitt

Peter Benson: “Hur ska vi prioritera mellan vinst och hållbarhet?” (Affärsvärlden 6/11 –21)

Tobias Samuelsson: “Afv-portföljen utklassar index: ‘Undviker ofta de stora förlorarna’” (Affärsvärlden 5/1)

Ivar Arpi: “Ska JAS Gripens missiler tillverkas av återvunna papperssugrör?” (Affärsvärlden 8/1)

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I vilken berättelse, i vilket drama, spelar jag en roll? Det är en grundläggande fråga för alla människor, skulle jag våga påstå. Tanken på att vara slumpmässigt utkastad i en meningslös tomhet är inte särskilt tilltalande. Vissa tror ändå att tanken om intigheten är sann, även om de kanske värjer sig mot den snarare än att omfamna den. Men är den sann? 

I dagens podd pratar jag med John Sjögren som förutom att vara kulturskribent och författare, även är redaktör på det katolska magasinet Signum. Han ser definitivt inte på världen på det sättet. I en ny bok – Jordens sång: essäer om Tolkiens tankevärld (Fri tanke) – får man bekanta sig med JRR Tolkiens livsåskådning. För honom, såväl som för andra katolska tänkare, är ondskan en frånvaro, ett gapande tomrum. Såhär skriver John Sjögren:

Historien har en riktning och ett mål. Även för Tolkien är friheten viktig, men den ska nyttjas i syftet att finna den väg som redan ligger utstakad inför ens fötter [...]. Det handlar om att finna den roll som det är ens bestämmelse att spela. Sporren hos Tolkien är äventyrskänslan och upptäckarglädjen; att det finns en livsuppgift som väntar på en. En uppgift och en mening som inte behöver uppfinnas, utan upptäckas.

Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

Nytt år, gamla strider

Det har varit lite lägre aktivitet på Rak höger under julhelgen fram till nyåret. Det mesta av min tid har gått åt till att vara med mina barn, ta emot besök och besöka andra. Det kanske inte bäst beskrivs som vilsamt, men det har varit vederkvickande (för att låna ett ord från Tolkiens vokabulär). Att smälla av fyrverkerier är kanske inte det mest ekonomiskt intelligenta jag gjort det senaste året, men det var värt varenda krona för att få se barnens miner.

Hoppas ni också har haft en god jul och en explosiv nyårsafton! Nu roterar i alla fall jag till fronlinjen här på Rak höger. Vi ses i spalterna och hörs i etern!

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren. I alla fall är det inom skolområdet som han framför allt har utmärkt sig. Han är verksam som forskare vid London School of Economics, där han även disputerade 2019. Han är också verksam vid Institutet för näringslivsforskning (IFN). I dagens avsnitt pratar vi om Pisa-resultaten, och andra internationella prov, vilket han har forskat mycket om. Varför gissa när man kan fråga en faktisk expert, tänkte jag.

För ett år sedan, innan de senaste Pisa-resultaten hade kommit, skrev han en en intressant artikel där han helt enkelt gick igenom vad datan faktiskt visade. Slutsatsen var att svensk skola inte hade tappat så mycket, vilket tidningsrubriker och debattörer annars påstått. Datan visade att den svenska skolan inte är dålig alls, inte om man jämför lika med lika, alltså samma grupper mellan länder.

Mycket av det svenska tappet har helt enkelt att göra med invandringens effekter, kunde Gabriel Heller Sahlgren visa. Vi pratar om det, men också om de nya Pisa-resultaten och hur man kan tolka dem.

Några länkar

Gabriel Heller Sahlgren – “Kunskapsskolans återkomst” (Timbro, 2022)

Gabriel Heller Sahlgren – ”Den svenska grundskolan är bland de bästa i världen” (DN Debatt 5/7 –22) (Debattartikeln utgår från rapporten i länken ovanför)

Gabriel Heller Sahlgren – ”Sveriges skola bland de mest likvärdiga i OECD” (SvD Debatt, 29/6 –23)

Gabriel Heller Sahlgren – “Skolforskare om nya PISA-resultaten: Därför tappar Sverige” (Kvartal, 5/12 –23)

Min egen senaste text på liknande tema:

Julstämning på Rak höger

Den nuvarande julens ande uppfyller just nu dessa spalter med sin närvaro. Därför är det nu 30 procents rabatt på en årsprenumeration på Rak höger! Unna dig själv eller ge bort till någon du vill göra glad! Eller varför inte en rak höger till någon du vill förarga?

Passa på så länge lagret räcker!

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Dagens avsnitt av Rak höger är lite annorlunda än vanligt. I går var första gången som jag spelade in podden inför publik, men det var något som verkligen gav mersmak. Jag vill tacka alla er som kom till Uppsala i går kväll för att vara med när jag intervjuade Joakim Lamotte som hade åkt hela vägen från Göteborg för att prata med oss om sin sprillans nya bok Där stormen är – en swishhoras betraktelser som ges ut på det nya och spännande förlaget No polar publishing, som även ger ut svenska översättningar av bland andra Douglas Murray och Andrew Doyle. 

Joakim Lamotte behöver knappast någon introduktion, men om någon nu missat det så är han journalist sedan två decennier. Han har jobbat på SVT, bland annat på Uppdrag Granskning, men blev rikskänd när han som fristående journalist började livesända från runtom i landet på platser där det hänt saker. Just detta med att prata med vanligt folk om brännande frågor ansågs då, och fortfarande, som ett särskilt farligt grepp. Om man livesänder kan man ju inte redigera bort det man inte vill höra, eller det man inte vill att andra ska få höra. Hur ska man då veta att folk tycker rätt och uttrycker sig värdegrundscertifierat? Så kan vi inte ha det!

Att Joakim Lamotte dessutom har fått sin lön från frivilliga donationer, genom bland annat Swish, av hans lyssnare och tittare har inte gett honom någon status, utan tvärtom har hånats för det. Epitetet swishhora, som även är med i bokens undertitel, går alltså ut på att det är finare att få sin lön från skattesedeln via presstöd och den numera obligatoriska public service-avgiften, än att få den av folk som betalar frivilligt för något de uppskattar. Eftersom folk inte vet sitt eget bästa, enligt belackarna, är tvång fint och frivilligt fult.

Dagens samtal handlar om bland annat detta, men också om hur det är att leva med konstanta dödshot, om vilka frågor som är värda att bevaka, men även om risken att börja anpassa sitt innehåll till sin publik. I slutet tar vi in publikfrågor. 

Som sagt, tack alla som kom i går! Jag tror att jag kommer att göra om det här i framtiden.

PS. Nu kan man även läsa podden, om man föredrar det. Men det är en autogenererad transkribering av Substacks egen AI, och därför finns en del fel i texten. Så ha överseende! DS.

Julstämning på Rak höger

Den nuvarande julens ande uppfyller just nu dessa spalter med sin närvaro. Därför är det nu 30 procents rabatt på en årsprenumeration på Rak höger! Unna dig själv eller ge bort till någon du vill göra glad! Eller varför inte en rak höger till någon du vill förarga?

Passa på så länge lagret räcker!

Ge bort en hård julklapp

Som betalande prenumerant på Rak höger får man rabatt på Där stormen är, även om man inte kunde komma till liveeventet. Se nedan för mer information:

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens gäst är debattör, ex-politiker (men fortfarande socialdemokrat), entreprenör, muskelberg, ex-kriminell, Robinsonvinnare och nu även författare till självbiografin "Så var det med det" (Volante), som nyligen gavs ut.

Det är en oerhört välskriven bok, som underhåller och skrämmer, ger perspektiv och gör en upprörd. Vi pratar om våld och kriminalitet, om klass och om socialdemokratin, men också om Gud, förlåtelse och kristendomen. Och om huruvida det finns en himmel eller inte, och vad helvetet i så fall är för något.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt julen ge dig en rak höger!

PS. Om ni föredrar Swish så går det precis lika bra. Skriv då er mejladress som meddelande. Swish: 123-027 60 89

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, vilket han har varit i 18 år vid det här laget. På senare tid har han hållit ett par tal som fått mycket uppmärksamhet, även med sverigedemokratiska mått mätt. På partiets landsdagar den 25 november höll han ett tal som…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aron Flam intervjuar mig och jag honom i en samproduktion av Dekonstruktiv kritik och Rak höger. Vi pratar om antisemitism, kriget mot Hamas, islamismen och dess medlöpare inom vänstern. Samt varför jag har blivit avstängd från Facebook, medan Hamassympatisörer, vänsterradikaler och andra extremister är kvar.

Aron Flam behöver ingen närmare presentation för de allra flesta av er. Han är ståuppkomiker och skribent, debattör och författare. Han är också en av dem som inspirerade mig att våga ta steget ut i ovissheten på Substack när det begav sig. För en person som mig, som alltid behövt uppdrags- och arbetsgivare, tycktes det hela ytterst riskabelt. Han delade generöst med sig av sina erfarenheter om livet ute i de fria, vilket gav mig modet att själv ta steget. Det glömmer jag aldrig. I dag är det ni som prenumererar som är mina arbetsgivare. Jag bytte bort ett liv med några chefer mot att ha nästan 20 000, och jag är tacksam för det varje dag.

Men nog om det. På Aron Flams hemsida kan ni hitta så gott som allt han gör.

Om man inte vet var man ska börja så rekommenderar jag verkligen det senaste avsnittet, där han intervjuar Omar Makram om islam och antisemitism. Makram är en av de mest intressanta rösterna vi har om allt som rör islam, men hörs även om allt mellan himmel och jord i Sista Måltiden.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Dagens gäst är Alice Teodorescu som var en av få svenska journalister som fått se filmmaterialet från massakern den 7 oktober. Vi pratar om vad hon såg, Israels ansvar för civila Gazabor, vad en eventuell vapenvila skulle innebära, vad de stora demonstrationerna i Sverige och västvärlden betyder, och vägen framåt.

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyligen anmäldes Fredrik Kärrholm (M) för förtal av riksdagskollegan Jamal El-Haj (S). Anledningen är att Kärrholm sagt att El-Haj har kopplingar till Hamas. Särskilda åklagarkammaren har inlett en förundersökning om grovt förtal och vi får se vad som nu sker. Samtidigt har El-Haj duckat mediernas frågor och väljer alltså att göra juridik av politik, med stöd av Magdalena Andersson.

Vi pratar också om antisemitismen vi ser manifesteras på gator och torg, kriget mellan Israel och Hamas, om terrordådet i Bryssel, om kriminaliteten i Sverige, och om Kärrholms första år i riksdagen, och mycket annat.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Susanna Birgersson och Alice Teodorescu samtalar med Ivar Arpi om Hamas massaker 7 oktober, reaktionerna här i Sverige, terrordådet mot svenskarna i Bryssel och mycket annat.

Klartext med Alice Teodorescu

Jag rekommenderar alla att gå in och prenumerera på Alice Teodorescus publikationKlartext av Alice Teodorescu. I sin senaste text intervjuade hon Liberalernas partiledare Johan Pehrson.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Today I’m speaking with Jonathan Freedland. Among other things he’s a columnist at The Guardian and hosts the eminent podcast Unholy together with Yonit Levi (which has been especially enlightening these last few weeks). He’s also the author of many books, of which his latest is called The Escape Artist: The Man Who Broke Out of Auschwitz to Warn the World and came out in 2022. It’s now been translated into Swedish with the title Det först vittnet – mannen som flydde från Auschwitz (Volante förlag). The translation is excellent, but I also recommend the audio book which is narrated by the author himself. I got the opportunity to sit down with Jonathan at the newly opened Holocaust museum in Stockholm to talk to him about this book.

In April 1944, Rudolf Vrba became one of the very first Jews to escape from Auschwitz and make his way to freedom--among only a tiny handful who ever pulled off that near-impossible feat. He did it to reveal the truth of the death camp to the world--and to warn the last Jews of Europe what fate awaited them. The resulting report eventually reached Franklin Roosevelt, Winston Churchill, and the Pope. But too few heeded the warning he had risked his life to get through. Though Vrba helped save two hundred thousand Jewish lives, he never stopped believing it could have been so many more.

I have to say it’s one of the most thrilling books I’ve read, with all the ingredients of a really good adventure story. But the backdrop is of course so horrific, so unbelievably awful, that it’s really a story on many levels. I highly recommend this book, not only because it’s masterfully written, but also because I agree with Jonathan Freedland that Rudolf Vrba deserves to be remembered alongside Anne Frank, Oskar Schindler, and Primo Levi as someone who defines our understanding of the Holocaust.

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Enligt en rapport från den Europeiska kommissionen omsätter den kriminella verksamheten i Sverige årligen 10 procent av landets BNP, vilket motsvarar ungefär 50 procent av Sveriges samlade statsbudget. Denna ekonomiska nisch är så stor att den är omöjlig att upprätthålla utan en mycket komplicerad organis…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med journalisten och författaren Bengt G Nilsson. För ett par år sedan gav han ut Israel och hennes fiender (Ethnopress 2020) där han skildrar sin egen U-sväng i Israelfrågan – från att ha stöttat palestiniernas politiska kamp till att helhjärtat stödja Israel.

Första gången han sjä…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det krävs ren och skär ondska för att jubla och fira de mest bestialiska dåd man kan hitta på. Men det är just vad vi bevittnar nu när Hamas utfört ett massivt terrordåd mot civila israeler.

Detta är en inläsning av min senaste text på Rak höger. Om du hellre läser det upplästa kan du göra det här:

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Adam Cwejman, politisk redaktör på GP, om terrorn som drabbat Israel på massiv skala. Han kom just tillbaka från en resa i Israel, där han besökte just de områden som Hamas attackerat. Hur ska man se på det som sker? Vilka slutsatser kan man dra redan nu? Hur ska man se på dem som firar terrorn här i Sverige?

Min text på temat

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det konstigaste är inte att han spottar på mig, utan att hans mamma står någon meter ifrån och inte gör något, inte säger något.

Så inleds första kapitlet av Brottsplats: Skolan (Volante) av Vesna Prekopic och det är, som man säger, starkt kaffe. Inte för att man är ovan vid starkt kaffe i Sverige numera, men boken går igenom hur illa det är ställt för de allra yngsta. Och kaffet är genomgående välbryggt, men mycket mörkt.

Nästan varannan elev i årskurs nio uppger numera att de utsatts för stöld, våld, hot, rån eller sexualbrott – samtidigt har hoten och våldet mot lärare och rektorer exploderat. Sedan 2012 har antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket mer än fördubblats. Den institution som har ansvar för att ge våra barn utbildning och trygghet, är idag den vanligaste brottsplatsen i Sverige vad gäller misshandel och sexuella kränkningar.

Hur har det kunnat gå så långt? Vad kan man göra åt det? Om detta handlar dagens podd.

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Daniel Hermansson är gymnasieläraren som blivit en av landets mest folkkära folkbildare genom Historiepodden, som är en av Sveriges absolut populäraste poddar. Det är en sån där podd man får rekommenderad från alla möjliga håll och kanter, nu senast var det två av mina svägerskor som pratade om den. I dagens podd pratar vi mest om antiken och romarriket, eftersom Hermansson just kommit ut med boken De kom. De såg. De segrade – Vad antikens fältherrar lär oss om makten och människan (Volante).

Den handlar om fyra av de allra största fältherrarna genom tiderna: Alexander, Hannibal, Scipio Africanus och Julius Caesar. Men persongalleriet är givetvis större än så. Det är en otroligt medryckande bok, med samma berättarglädje som präglar Historiepodden. Om ni gillar det här avsnittet kommer ni garanterat att gilla boken.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt hösten ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

He's a marxist, a libertarian and a heretic, but never a mere contrarian. I sat down with Brendan O'Neill who's the chief political writer for spiked, to talk about his latest book – A Heretic’s Manifesto – essays on the unsayable (Spiked 2023). If you’re looking for someone to point out the follies, paradoxes and authoritarian tendencies of today’s society, I can think of no better guide than Brendan.

He also has a weekly podcast, The Brendan O’Neill Show, which I highly recommend.

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt hösten ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Jojje Olsson som bland annat är Expressens korrespondent på Taiwan med bevakning av Kina. Kanske beror det på att han fått lite distans, men han är också en klarsynt betraktare av Sverige. Vi pratar bland annat om varför han menar att den svenska brottsligheten och våldsvågen inte hade kunnat ske på Taiwan.

Jojje var en av dem jag inspirerades av när jag drog igång Rak höger här på Substack. Förutom att skriva regelbundet för Expressen och Fokus, så driver han Kinamedia nyhetsbrev som är den främsta nyhetssidan på svenska för nyheter om Kina. Och det var hans nyhetsbrev, som numera också finns här på Substack, som bidrog särskilt till att jag själv började med mitt eget nyhetsbrev. Det kostar förvisso en slant att få ta del av veckobreven, men det har det verkligen varit värt för mig. Allt som rör Kina kommer bara bli ännu viktigare att ha koll på framöver. Då är guider som Jojje Olsson, som behärskar språket och förstår landet, värda sin vikt i guld.

Här kan man följa honom på Twitter/X.

Här kan man läsa Kinamedia.

Förra poddavsnittet med Jojje Olsson

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Alice Teodorescu är kritisk till hur regeringen har skött koranbränningarna. Men hur borde de ha gjort i stället? Om detta och mycket annat handlar dagens poddsamtal.

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Dagens gäst har kritiserat islam i många år. Kritiken har varit i stort sett densamma genom åren, men nu på senare tid har det bränt till ordentligt. Oppositionen kräver hans avgång från justitieutskottets ordförandepost. Ulf Kristersson har kallat hans tweets “hatiska och hotfulla”. Har Richard Joms…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tvekampen mellan klan och individ, släkt och stat, har pågått sedan västerlandets födelse. I en ny bok – Individens födelse (Timbro) – visar Johan Lundberg hur gestalten – den från alla band fristående – individen tar form i litteraturen genom historien. Vi pratar även om Ljusets fiender (Timbro 2013), och hur den boken hämmade hans möjligheter inom akademin, trots att han fått rätt på punkt efter punkt. Vad säger det om universitetet egentligen? Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Terrorhotnivån höjdes i går från tre till fyra. Men vad betyder det ens? Ingen tycks veta, varken Säpo, politiker eller andra. Dagens gäst, terrorforskaren Magnus Norell, menar att själva höjningen till och med kan innebära ökad fara, eftersom det visar att Sverige kan utpressas till åtgärder. Om detta och mycket annat handlar dagens podd om.

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Today I'm speaking to Eric Hoel, who’s a neuroscientist, neurophilosopher and fiction writer. I came across his writing on Substack a while back, and his incisive essays about AI and the threat it poses to humanity.

So I reached out to to try and bring him on the podcast to pick his brain, so to speak. But it turned out that he was just finishing up a nonfiction book with the title The World Behind the World: Consciousness, Free Will, and the Limits of Science (Simon & Schuster). Therefore I’m delighted to be able to have him on now, since the book just published.

We speak about artificial intelligence, but also about the other themes in his book which tie in to the subject of AI. And why it is that we still don't understand that much about what consciousness is and how it works. How is it that we succeed in so many fields of science, but we cannot figure out what kind of beings we ourselves really are?

I highly recommend this book if you want to delve deeper into these questions and the science of it. And check out Erik Hoels publication here on Substack. Links below.

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

Link to The World behind the World

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om man ser Magnus Ranstorp på tv så vet man att Sverige är hotat på något sätt. Han är landets egen stormkråka, med sin expertis vad gäller terrorism och olika sorters extremism. I dagens podd pratar vi om detta, samt om islamism, koranbränningar och mycket annat.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sofie Löwenmark på Doku har närgranskat den svenska islamismen i flera år. I deras senaste undersökning visar de hur även vanliga moskéer ställer långtgående krav på anpassning av övriga samhället.

30 av 31 moskéer som svarade på Doku:s frågor ville se förbud mot koranbränning, men även mot handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams och muslimers symboler och heliga värderingar. Av de moskéer som svarade efter att artikeln publicerades sällade sig alla till kören av förbudsivrande. Vad säger det om svenska moskéer? Finns det utrymme för yttrandefrihet i ett sånt klimat?

Vi pratar om jihadism, islamism och hur Doku förändras just nu.

Några länkar till dagens avsnitt

Koranbränningsförbudsförespråkarnas ohederlighet (Doku 10/7)

Häxjakt mot skolpojkar i England efter tappad koran (Doku 20/3)

Svenska moskéer vill ha ett totalt kränkningsförbud (Doku 29/7)

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Imamen Kashif Virk tycker att det är fel att Sverige tillåter återkommande koranbränningar. Han har varit en frekvent debattör de senaste åren och är en av de mest synliga rösterna för islam i svensk offentlighet. Samtidigt tillhör han själv minoriteten ahmadiyya inom islam, vilket kanske är en av orsakerna till att andra muslim…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Pia Clerté. Hon är en av Sveriges främsta sportskyttar och tävlar regelbundet på både nationell och internationell nivå, och har samlat på sig ett antal SM-guld vid det här laget. Det var genom hennes engagemang för en rimlig vapenlagstiftning som jag upptäckte att frågan ens fanns. Förmodligen berodde det på kretsarna jag rörde mig i och var jag kom ifrån, men innan jag började ta del av Pia Clertés texter hade jag pinsamt lite kunskap om skyttesporterna i Sverige. Jag hade exempelvis ingen aning om att det var den sjunde största sporten i landet, med närmare 200 000 utövare. 

Så varför ville Morgan Johansson, som då var socialdemokratisk justitieminister, försvåra livet för sportskyttar och jägare? När man tittade närmare på påståenden som gjorde av honom och av polismyndigheten verkade det saknas belägg. Godtycklig maktutövning är kanske något av det mest provocerande som finns, och i vapenfrågan verkade det finnas mycket. Då jobbade jag fortfarande på Svenska Dagbladets ledarsida. Sedan dess har mitt eget intresse ökat, i och med att jag håller på att öva skytte inför en jägarexamen om ett par månader.

Men vad händer i vapenfrågan? Nu har vi fått en ny regering som innan den tillträdde lovade förbättra situationen för legala vapenägare, alltså sportskyttar, jägare och samlare. Men hur har det blivit? Jag åkte ut till Pia Clerté, som bor ute på vischan vid slutet av en grusväg, ihop med sambo, barn och två hundar. Ibland kan man nog höra hundarna under intervjun, för övrigt. Men förhoppningsvis stör det inte.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In her latest book – What do men want: masculinity and its discontents (Penguin 2022) – philosopher and author Nina Power offers a counter-narrative to both left- and right-wing radicalism on the issue. We also speak about the limits of individualism, liberalism and the market economy. What does liberation and emancipation mean in today’s Western society?

She’s also a senior editor of and columnist for Compact magazine, which is one of the most interesting new magazines in the last few years. We speak about several articles she’s written there:

* Welcome to TERF Island (22/3 2023)

* Why we need the patriarchy (22/3 2022)

* Long live Blue labour (1/12 2022)

* Opposing liberal intolerance (1/8 2022)

We also speak about the talk she held at Natcon in May this year, titled After the individual. The talk is available online, and down below:

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I en ny bok – Skymning i Amerika: berättelser om ett annat USA (Volante) – skildrar Malin Ekman, till vardags USA-korrespondent på Svenska Dagbladet, hur den amerikanska vänstern, och Demokraterna, radikaliserats under de senaste åren:

[Boken] handlar om hur det demokratiska partiet förändrats parallellt med det republikanska och om hur det amerikanska samhället i vissa avseenden såg ut att föras längre vänsterut än det svenska.

I Sverige har fokus legat på den amerikanska högern och Donald Trump, vilket inte var så märkligt när han var president. Men det krävs två poler för att ett samhälle ska polariseras, och de båda sidorna påverkar givetvis varandra. Detta handlar Ekmans bok och dagens podd om.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Journalisten Lars Åberg är en skarp samhällsskildrare som ofta varit åratal före sin tid. Han har också skrivit ett antal böcker om USA, men läget i Sverige fick honom att vända blicken hemåt. Vi pratar om vilda västern, cowboys och indianer och om ett Sverige där kriserna numera avlöser varandra.

Citatet i podden

Jag lyckades massakrera citatet om civilisation och vildmark, även om innebörden var ungefär rätt. Efter att vi hade spelat in hittade jag det korrekta citatet:

All America lies at the end of the wilderness road, and our past is not a dead past, but still lives in us. Our forefathers had civilization inside themselves, the wild outside. We live in the civilization they created, but within us the wilderness still lingers. What they dreamed, we live, and what they lived, we dream.

― T. K. Whipple

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt sommaren ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In today’s episode I’m talking to Michael Lind. He is a writer and academic and the author of many books, such as The New Class War: saving democracy from the metropolitan elite (Portfolio 2020), which I highly recommend. His latest book just came out and it’s called Hell to pay: How the Suppression of Wages Is Destroying America (Portfolio 2023). It’s a damning book of the last decades of neoliberalism and the myths that turned out to be lies, and of promises never kept.

Today we mainly discuss the themes of these two books: how a democratic pluralism has been replaced by technocratic neoliberalism, about the overclass which comprises around 15 percent of the population but amass almost all power today, how come there are so many working poor in the United states and why welfare isn’t helping the problem. We also talk about why automation can’t explain the offshoring of American, and European, manufacturing industries, and how identity politics and immigration has been weaponized to curtail workers bargaining power.

We also talk about his Swedish heritage from Småland and how his Swedish ancestors ended up as cotton-pickers and cowboys in Texas. 

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckan som gick avled författaren Cormac Mccarthy, 89 år gammal. Hans böcker innehåller ofta slumpartat, meningslöst, skoningslöst och chockerande våld. Men har samtidigt ett språk som på något sätt återförtrollar världen. Från första stund när jag plockade upp Blodets meridian (1985) för fem år sedan både skrämdes och charmades jag av vad jag läste. Som ingen annan författare lyckas han, inte bara i den boken, ruska om och utmana, få mig att tänka efter. Känna efter. Världen blir på en gång främmande och mer närvarande. Det går inte att slöläsa Cormac Mccarthy. 

Som tur är har jag inte hunnits läsa alla hans böcker ännu, men någon som har det är dagens poddgäst – Fredrik Svensson – som är litteraturvetare verksam på Gävle högskola. Han disputerade 2020 med avhandlingen Ideology and symbolism in the novels of Cormac Mccarthy. Och när Outer Dark (1968), som är Cormac Mccarthys andra roman, översattes till svenska förra året kontaktade förlaget Fredrik Svensson och undrade om han kunde skriva efterordet.

Det fanns bara en hake, visade det sig. Cormac Mccarthy ville själv läsa och godkänna efterordet. Mer om det i podden.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag tvekade länge inför att skriva den där texten om att skolmarknaden är vänskapskorrumperad. Men jag gjorde det till slut, efter att ha tänkt på frågan länge, och texten publicerades i februari förra året här på Rak höger.

Varför jag tvekade? Jag har vänner och bekanta som arbetar för Academedia, Engelska skolan (IES), Thulegruppen, Svenskt Näringsliv, Timbro, Friskolornas riksförbund, Kreab, Almega, med mera. Jag är själv så insyltad att anteckningarna till texten gjordes i ett skrivblock från Timbro där bland annat omslaget till en bok med titeln “Den nödvändiga vinsten” pryder framsidan. 

I ett likadant anteckningsblock tog jag anteckningar inför dagens podd. Jag pratar med läraren och författaren Marcus Larsson som är ena halvan av Tankesmedjan Balans, vilket måste vara Sveriges minsta tankesmedja sett till antalet verksamma, men med störst genomslag per capita så att säga. Balans har bland annat visat hur de vinstdrivande bolagen i skolsektorn leder till ökade kostnader för kommunala skolor. Man blir av med elever och hela deras skolpeng, men eftersom man har ett bredare uppdrag måste man ha beredskap för eventuella nedläggningar eller inflyttning. Intäkten försvinner med eleven, men kostnaden finns till stor del kvar.

Marcus Larsson och Tankesmedjan Balans är aktuella med en ny bok – De gränslösa: en bok om politikers skolaffärer – som handlar om hur det kommer sig att det nästan bara är politiker som försvarar det nuvarande systemet. Här kartläggs personkopplingarna mellan de politiska partierna, välfärdsbolagen och lobbyorganisationerna. Svenska folket vill inte ha vinster i skolan, men ett kotteri av gamla vänner täljer guld i systemet. Kolla på Ilija Batljan och Samhällsbyggnadsbolaget som blivit rika på att känna kommunpolitiker som säljer fastigheter billigt till dem och hyr tillbaka dyrt. Och nu går Stefan Löfven in i PR-branschen han också. Vem vill bita handen som föder en?

Detta är klägget, som Håkan Juholt kallade det. 

Spelet är riggat och om det inte uppfyller alla kriterier för korruption så är det åtminstone inte vackert.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Han har blivit synonym med granskning av jihadister och islamister, men nu slutar Magnus Sandelin som journalist. I sin sista bok – Den omhuldade islamisten (Fri tanke) – gör han bokslut över kampen mot jihadismen – såhär långt.

Magnus Sandelin är i dag ordförande för stiftelsen Doku. Han har varit medarbetare på Uppdrag gransk…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är något med själva ordet faktaresistens som skaver. Det låter som att det finns en definitiv sanning som väntar därute, och de rationella tar emot den, medan de irrationella gör motstånd.

Så skrev Anders Sundell, statsvetare på Göteborgs universitet, i en kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Han menar att det knappast finns obestridliga “fakta”, särskilt inte på ett universitet, där själva poängen är att stöta och blöta för att komma vidare. Alla är med andra ord faktaresistenta i någon mån. Den avgörande skillnaden, enligt Sundell, är huruvida man tillåter sig att bli överbevisad. Om man kan ändra uppfattning när man ställs inför bättre information, starkare bevis.

Om detta handlar dagens podd. Den handlar också om varför de nya riktlinjerna för alkoholkonsumtion kanske inte gäller alla och vilka samhällsvetenskapliga rön som faktiskt klarat tidens tand.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fredrik Segerfeldt är inte någon som är särskilt mån om att stryka medhårs. När han inte håller med så låter han omgivningen veta det. Jag vet av egen erfarenhet. Det senaste tio åren har vi oftast befunnit oss på var sin sida av den dominerande konfliktlinjen i vår tid – migrationen. Jag har länge förespråkat en restriktiv linje, han har förespråkat en generös. Vem av oss har haft mest rätt? Kan man ens tänka så? Mot slutet av dagens avsnitt pratar vi faktiskt om detta, och om han ändrat uppfattning eller inte. Vi pratar även om att räkna på fattigdom, som Lena Andersson gjorde, och han gjorde långt innan.

Men han är också en briljant författare, som skrivit fjorton böcker. Den senaste, helt färsk från tryckeriet när vi spelade in, är den som vårt samtal främst handlar om – Från Casablanca till orten (Timbro) – som är en utforskning av vad nordafrikansk litteratur kan lära oss om migrationserfarenheter, att befinna sig mitt emellan, hybrididentiteter och efterkoloniala smärtområden. På många sätt är detta den andliga uppföljaren till Den svarte mannens börda (Timbro) som gavs ut 2018. Om det en grundlig sågning av postkolonialismen som ideologi, och dess felaktiga påståenden, så är den aktuella boken ett försök att ta det bästa från postkolonialismen på allvar.

Det är ett långt samtal, men så är ämnet, eller snarare ämnena, något som är både samhällsrelevant och spännande.

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sometimes you come across a text by someone and it feels like you have been seen. Like something you’ve been struggling with to make sense of all of a sudden appears in words right in front of you, in total clarity. It an be a very positive experience, but it can also make you feel called out. Caught in the act. Some intellectuals, a select few, have this capacity, to make us see things clearly, even when we might not want to.

When I first stumbled across L. M. Sacasas writings on his Substack publication The Convivial Society, I felt this way. Like a door opened to a room I did not know existed, or had forgotten about. I think I needed some guidance about how to think about meaning and how to be a human being, especially in this moment where digital technology dominate our lives more and more. For the last couple of years at least, one of those guides for me has been Michael Sacasas, which is why I’m so glad to have him as guest in my podcast.

We talk about digital technology, the ever hungry machine, artificial intelligence, why time-saving technology don’t save our time, the tyranny of tiny tasks, Ivan Illich and the concept of conviviality, the art of Pieter Bruegel the elder, about how to resist and why Michael wrote that the human-built world is not built for humans.

I will post a transcript of the conversation some time in the following days. An excerpt:

But then there was also this expectation that you would be just simply be doing more. One example of this is in this expression, that may be is a little archaic now, but it's “spring cleaning”.

The idea is that you do this large cleaning in the spring. And this comes from a time when that would have been a kind of annual practice that you do kind of a deep cleaning of the home. But now the expectation is that homes should be maintained at that level of cleanliness – all the time, constantly.

So now you've undercut whatever gains you might have achieved by having certain time saving devices, in this particular case. So I think there are ways in which the the promise never quite is fulfilled. And I think most of us would discover this in our own experience, if we ask ourselves: Do we now have an abundance of of free time?

I think most of us feel kind of hurried, always kind of at the at the limits of our capacities, overwhelmed. Or burnt out, which is now an extremely common way of labeling this condition of just being pushed beyond our limits and not having enough time. Time becomes an adversary. We're always trying to to to save it so we're never really inhabiting it.

So I think there are there are many ways in which that idea that – “oh, these tools are going to save time here, there and everywhere” – it just doesn't pan out in our lived experience.

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

Inför varje podd…

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En huvudlös digitaliseringsstrategi och otaliga ”anpassningar” har gjort att alltför många svenska elever inte lär sig skriva.

Så inledde Paulina Neuding sin första artikel, i vad som blev en serie artiklar, om hur barn inte får lära sig skriva ordentligt i svenska skolan. Framför allt lär sig inte svenska barn att skriva för hand i samma utsträckning som tidigare. Men gör det något då, när vi ändå har datorer och telefoner? Varför ska vi fortsätta med handskrift?

I dagens podd pratar vi om detta, och om skolan, skrivande och läsande mer generellt. Och varför man inte kan gå vidare till nästa nivå om man inte har med sig det mest basala.

Paulina Neudings artiklar om analfabetiseringen i svenska skolan, i Svenska Dagbladet:

Del 1: Får ditt barn lära sig skriva?

Del 2: Agera mot skolans analfabetisering

Del 3: Analfabetiseringen: detta måste göras

Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Varje tisdag får prenumeranter ett nytt avsnitt Rak höger, varje torsdag ett nytt avsnitt med podden Under all kritik, och varje söndag en ny text.

Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.

Skriv gärna en recension i Apple Podcasts, så hjälper ni andra att hitta podden!

En sista sak…

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.

Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I sin förra bok Tills alla dör (Mondial 2021) fokuserade Diamant Salihu, till vardags journalist på SVT, på de utsatta områdena på Järvafältet, och särskilt konflikten mellan Dödspatrullen och Shottaz. I den nya boken – När ingen lyssnar (Mondial) – ligger fokus på vad som skedde när man lyckades knäcka de krypterade tjänsterna Encrochat, Anom och Sky ECC. Nätverken såg annorlunda ut än vad man hade trott, och mängden narkotika som smugglades in i landet var tio gånger större än vad polisen uppskattat. Efterfrågan är uppenbarligen hög. Över 400 personer har hittills dömts med bevisning från de krypterade tjänsterna, men en paradoxal konsekvens har varit ökat våld och kaos. Hur hänger det ihop?

I dagens podd pratar vi om detta och mycket mer. Och det är särskilt roligt att ha Diamant Salihu som gäst, eftersom han faktiskt var Rak högers allra första poddgäst för ett par år sedan.

Min förra intervju med Diamant Salihu:

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

Denna varning får man i Predikaren (12:12) som skrevs några hundra år före Kristus. Hur många kan ha känt sig träffade av den varningen, undrar man. Och hur samma vers hade låtit om den skrevs i dag, med …

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Kan man förstå Ryssland? Eller är det som Winston Churchill sade 1939, en månad in i andra världskriget: “I cannot forecast to you the action of Russia. It is a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma…”

Dagens gäst skulle nog gärna lägga till resten av citatet av Churchill, som av någon anledning inte citeras lika ofta:…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För ett litet tag sedan utlystes en tjänst i design på Linnéuniversitet där man krävde att den sökande skulle omfamna ”normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier om posttillväxt”. Bo Rothstein, Sveriges kanske mest meriterade statsvetare, slängde iväg en ansökan. Det var underhållande läsning, men med en allvarlig underton. Bör verkligen ett universitet kräva ideologisk lydnad av sina forskare? Vad händer om någon kommer fram till “fel” svar?

Vi pratar om hans kritik mot genusvetenskap, som han menar har blivit en sorts moderna flickskolor i och med sin snedrekrytering. Och om hur svennska myndigheter börjat likna lobbyorganisationer.

I dagens podd intervjuar jag Bo Rothstein med utgångspunkt i detta. Vi pratar även om den kritik han, ihop med Peter Esaiasson och Carina Gunnarsson, riktat mot forskarsamhället som de menar har “blundat för svåra samhällsproblem som hederskultur, klanvälde och grov kriminalitet”. Hur illa ställt är det med våra universitet egentligen? Och hur fick journalistiken honom att sluta handleda doktorander?

Välkomna, alla nya prenumeranter!

Hemskt roligt att så många nya prenumeranter har hittat hit. Ni är varmt välkomna! Detta är vad ni kan förvänta er:

* Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt Rak höger

* Varje torsdag släpps ett nytt avsnitt av Under all kritik. 

* Varje söndag publiceras en text av mig. 

Utöver detta kommer en text av Susanna Birgersson att publiceras ungefär var tredje vecka. Om andra texter och poddar tillkommer, så får det ses som en bonus.

Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster. Låt vårkänslorna ge dig en rak höger!

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.).

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om du måste gissa, vilken apokalyps tror du är mest sannolik? Klimatet, kärnvapen eller kanske en dödlig pandemi? Någon som lutar åt att vi snarare borde oroa oss för artificiell intelligens mer är Olle Häggström som är professor i matematisk statistik vid Chalmers. AI är hans område, och i likhet med många av sina kollegor ä…

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Det var en gång ett land som vägrade prata om “volymer” när det kom till migration. Det var längesen. Flera år sedan. I en ny bok åker Jens Ganman och Mustafa Panshiri land och rike runt, inte bara i Sverige, för att ta reda på vad som hände, och hur det förändrat folklynnet. Deras förra bok hade titeln Det lilla land…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Det började med ett dokument som Kalla Fakta på TV4 kom över. Där ansågs tecken synas på att Insamlingsstiftelsen för svensk konservatism, som står bakom Oikos, torgför konspirationsteorin om ett folkutbyte. Läser man dokumentet, som jag har gjort, så finns förvisso formuleringar som skulle kunna tolkas åt det hållet (även om de inte använder ordet folkutbyte). Konspirationsteorin handlar i korthet om att en elit försöker byta ut ursprungsbefolkningen mot invandrare, ofta specifikt muslimer.

Men frågar man Mattias Karlsson (SD), styrelseledamot i stiftelsen, och Arvid Hallén, ordförande i nämnda stiftelse, handlar den demografiska förändringen inte om någon konspiration eller plan. På Expressens debattsida skriver de:

Politiker eller andra makthavare har inte medvetet bestämt sig för att ”byta ut” Sveriges ursprungsbefolkning mot invandrare.

Det är däremot resultatet av den politik man fört under flera decennier, menar de.

Men eftersom det förekommer så många påståenden av vad andra tycker och tänker, och vad som är fakta, behöver detta diskuteras mer. En av dem jag ofta vänder mig till för att få rätsida på saker är Alice Teodorescu som nyligen startadeKlartext av Alice Teodorescu här på Substack.

I dagens avsnitt pratar vi om på vilket sätt hon är svensk, hur jag hamnar utanför svenskheten ibland (en bedrift!), det positiva och negativa med mångfald, varför den demografiska förändringen ändå är en utmaning som inte lär lösas ut under överskådlig framtid och varför det enda vänstern har kvar i verktygslådan är att anklaga högern för extremism.

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad är en tidning? Det är både en dum och smart fråga, om jag får säga det själv. Kanske var den lättare att besvara när upplevelsen för de flesta var fysiskt avgränsad i papper, med en början och ett slut. I dag är tidningar både text, ljud och video, och även om pappret finns kvar så sker alltmer av verksamheten digitalt. Är en tidning mer av en idé nuförtiden? Eller är det bara en logga man sätter på olika saker?

Dagens gäst, Anna Careborg, är en av dem som inte bara tänkt mest på den här frågan, utan också arbetat praktiskt med den i många år. Sedan 2019 är Anna Careborg chefredaktör, ansvarig utgivare och vd – eller publisher som det heter – på Svenska Dagbladet.

I dagens avsnitt pratar vi om gränsen mellan journalistik och aktivism, vilka ställningstaganden som kan anses göra reportrar på SvD jäviga, lärdomar efter metoo, varför hon inte gillar begreppet “agendasättande journalistik” och om vad som skiljer nyhetsjournalistik från annat skrivande.

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för oss på Rak höger att fortsätta vara en självständig röst.

Under all kritik är en ny podd på Rak höger!

Välkomna till en sprillans ny podd – Under all kritik! En podd med Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn. Vi frågade oss vad som fattades i världen och kom fram till det självklara svaret – ännu en podd. För en gångs skull när vi två pratar med varandra så ska vi inte prata om att vi har skrivit en bok ihop, även om vi just nämnde det. Det här är något helt annat. En del av er lyssnade kanske på avsnitten i Rak höger när Anna-Karin nyligen var med. Många hörde av sig efter det och tyckte att vi borde starta en podd ihop, och vi höll med, så därför är vi här nu.

I vårt allra första avsnitt, pratar Anna-Karin om varför kulturkriget spelar roll, trots att Elisabeth Marmorstein tycks tro något annat. Ivar pratar om metoo, och varför medierna aldrig tycks lära sig, med utgångspunkt i anklagelsen som Sara Skyttedal riktat mot Johan Ingerö. Det går att lyssna på i din vanliga podcastapp, i Substack-appen, eller här:

Varje torsdag kommer ett nytt avsnitt där vi tar upp både aktuella och rykande inaktuella händelser. Den röda tråden är våra kritiska blickar.

Nu har vi ju just börjat, men tanken är också att interagera med er lyssnare. Vi vill gärna ha era frågor och tankar, som ni kan skicka i textform eller som ljudklipp, till [email protected].

Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Så nu som redan prenumererar på Rak höger får automatiskt en prenumeration även på Under all kritik. Men man kan såklart prenumerera bara på Under all kritik också, om man föredrar det.

Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Rasmus Landström, som är litteraturredaktör på Aftonbladet kultur och litteraturkritiker i ett flertal tidningar. Han debuterade 2020 med boken Arbetarlitteraturens återkomst (Verbal förlag) och tar över 100 kilo i bänkpress. Men det som fick mig att bjuda in honom till podden var en fantastisk text han skrev i början av året med rubriken “Det pågår ett grymt krig mot de tjocka”. Jag ringde upp honom när jag själv höll på med min essä om lejondieten till Svenska Dagbladet för att höra vilka reaktioner han fått. Efteråt tänkte jag att det var så intressant att prata med Rasmus, och höra hans tankar om kropp, träning, ätstörningar och manlighet, att jag ville spela in en podd med honom. Resultatet är dagens avsnitt.

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för oss på Rak höger att fortsätta vara en självständig röst.

Under all kritik är en ny podd på Rak höger!

Välkomna till en sprillans ny podd – Under all kritik! En podd med Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn. Vi frågade oss vad som fattades i världen och kom fram till det självklara svaret – ännu en podd. För en gångs skull när vi två pratar med varandra så ska vi inte prata om att vi har skrivit en bok ihop, även om vi just nämnde det. Det här är något helt annat. En del av er lyssnade kanske på avsnitten i Rak höger när Anna-Karin nyligen var med. Många hörde av sig efter det och tyckte att vi borde starta en podd ihop, och vi höll med, så därför är vi här nu.

I vårt allra första avsnitt, pratar Anna-Karin om varför kulturkriget spelar roll, trots att Elisabeth Marmorstein tycks tro något annat. Ivar pratar om metoo, och varför medierna aldrig tycks lära sig, med utgångspunkt i anklagelsen som Sara Skyttedal riktat mot Johan Ingerö. Det går att lyssna på i din vanliga podcastapp, i Substack-appen, eller här:

Varje torsdag kommer ett nytt avsnitt där vi tar upp både aktuella och rykande inaktuella händelser. Den röda tråden är våra kritiska blickar.

Nu har vi ju just börjat, men tanken är också att interagera med er lyssnare. Vi vill gärna ha era frågor och tankar, som ni kan skicka i textform eller som ljudklipp, till [email protected].

Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Så nu som redan prenumererar på Rak höger får automatiskt en prenumeration även på Under all kritik. Men man kan såklart prenumerera bara på Under all kritik också, om man föredrar det.

Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Qaisar Mahmood har brottats med sin svenskhet – sin identitet – under lång tid. I Jakten på svenskheten (Natur & Kultur) som kom 2012 åkte han 900 mil på motorcykel för att hitta den. Han följde upp med Den besvärliga mångfalden (Fri tanke 2019) där han utforskade samma tema. I sin nya bok – En av dem (Mondial)– sitter han återigen på en sadel, men han har bytt motorcykeln mot en vanlig muskeldriven hoj. Det börjar med att han lägger märke till att många, kanske de flesta, av cykelbuden som levererar mat har samma bakgrund som han. Kunde han ha varit en av dem, om ödets lotter fallit annorlunda? Den frågar ställer han under de tre månaderna han arbetar som cykelbud.

Dagens podd handlar om detta och mycket mer. Om medelklassens nojor och hyckleri, om jämlikhet och frihet, om att leva i världen som den är men behålla sina värderingar, om svenskhet och identitet och om mycket annat.

Till vardags är Qaisar Mahmood managementkonsult, men det är som författare han är mest känd. Han har även en bakgrund som statlig tjänsteman från en rad myndigheter.

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för oss på Rak höger att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med journalisten Lina Makboul. Hon har varit många år på SVT:s Uppdrag Granskning, och det är nog därifrån hon är mest känd. Rollerna brukar alltså vara omvända – det är Makboul som ställer frågorna, och den på andra sidan kameran som svarar. Men nu är hon i podden för att prata om boken hon just kommit ut med – Revolutionens första offer: en berättelse om en granskning (Mondial).

Boken handlar om #metoo och utgår från den granskning hon gjorde av rörelsen i Sverige, för UG:s räkning. Vi pratar om vad hon hittade, och om vad som stämde i Cissi Wallins anklagelser mot Fredrik Virtanen, om teaterchefen Benny Fredriksson och drevet som ledde till hans självmord, om vanskligheten med anonyma vittnen, om chefredaktörer som vägrar svara på frågor, om journalister som inte kollar upp vad som faktiskt stämmer, och om hur hon själv blir så hårt åtgången av drevet mot henne att hon till slut får diagnosen PTSD. En diagnos hon först inte vill acceptera, eftersom hon främst förknippar det med krigsdrabbade barn på Gazaremsan.

Jag måste säga att det är skrämmande läsning som påminner en om hur medieetiken sattes ur spel under #metoo. Frågan är om det kan hända igen. Jag är inte så säker på att medierna lärt sig något (vilket min nästa text handlar om).

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för oss på Rak höger att fortsätta vara en självständig röst.

En intervju med Cissi Wallin

En av de första intervjuerna jag gjorde här på Rak höger var med Cissi Wallin. Bakgrunden var att hon skrivit ett inlägg där hon gjorde ett slags avbön: “Under flera år var jag en stor del av en rörelse, en obehaglig mentalitet på nätet som drog fram vecka efter vecka. Det främsta syftet var att hitta saker och personer att känna sig illa berörd av. Allt och alla skulle problematiseras! Förtrycket fanns överallt!”

Den som vill kan ta del av den intervjun nedan.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

When Douglas Murrays book The Strange Death of Europe came out in 2017 I started recommending it to basically everyone I knew. Some of them, quite a lot of them actually, came back to me and said that they now saw the world in a different light. But they were also so disconcerted that they sometimes asked me to present a solution, since I was guilty of leading them down this path. What is to be done, Ivar?

So today I’m putting that question to the author himself. He’s one of the foremost thinkers and writers of our time, and that’s not an exaggeration. He followed up The Strange Death of Europe with The Madness of Crowds two years later, which focused less on migration and islam, and more on the cultural issues afflicting us, centered around identity politics.

And last year he came out with The War on the West which is what we focus on in today’s conversation. Why is the west waging a war on the west? Why are we so preoccupied with feeling guilty over things that we fail to notice our achievements? How did antiracism become so racist? When did much needed self-criticism morph into abject self-flagellation?

Below you can read the transcript of interview with Douglas Murray, for those of you who prefer that over listening to podcasts.

Welcome Douglas Murray to Rak höger!

– Very good to be with you!

It's an honor to have you on! One of the reasons I've been very keen on having you on is because your books really are some books I recommend as I said before in the monologue. The latest one is called The War on the West and it came out a year ago and it really ties into the book you wrote before which was The Madness of Crowds and it sort takes it a step further. What is the War on the West and why did you chose choose that title?

– Well, in in a number of recent books, as you say, I've been sort of groping towards what's going on in our time. In The strange Death of Europe I addressed the question of immigration and integration in the West, in particular in Europe. And this is obviously a subject which Swedes know very well, the challenges around. One of the things that I recognized that comes from mass migration and the great changing of a society is the identity of society changes. You might like the direction of change, or you might dislike it but it's pretty hard to argue against the simple proposition that if the people in the society changes, the society changes. One of the ways in which our societies have changed has been that we've had to change our guiding ethos and in my last book The Madness of Crowds, I looked at one of the things that is a changing ethos which is the way in which the public religion of our time has come to do with identity and what has become known as identity politics, obsessions with LGBTQIA+ issues, obsessions with women and the place of women in society and obsession with race and other identity related issues. These have become the dominant issue in our in our societies.

– I addressed that as I say in The Madness of Crowds but there was an element of it that I had not addressed and which I wanted to address and did in in my most recent book in The War on the West,

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

We live beyond your modern manAnd all his justifications for his world of progressAnd though he has created his alibis by falsifying historyBy smearing what was left of our nameBy insinuating poisonous myths in the minds of our peoplesBy proclaiming himself sovereign at the crossroads of ideologiesThis, his modern civilization is not superiorIt is not enlightened nor privileged

- “Master of the earth” by Rome

The text above is an excerpt from the one-man band Rome. It’s from one of his most anti-modern albums – The Lone Furrow (2020). The theme in the poem – that modernity and its cult of progress is a dead-end – runs through much of what Paul Kingsnorth, today’s guest, has written and said. He has a background as a journalist, but in 2009 he started the Dark Mountain Project. The manifesto, called Uncivilization, argued that environmental collapse as inevitable and criticized the whole notion of progress.

He left the project in 2017, and released the non-fiction book Confessions of a recovering environmentalist the same year to summarize his experiences. It also delves into why he became disillusioned with the environmental movement he was a part of for so long.

He’s also a novelist, whose work include The Wake (2014) and Beast (2017), and his latest novel is called Alexandria (2020).

And he also has a Substack newsletter called The Abbey of Misrule. Which I highly recommend, if you find today’s conversation interesting.

In today’s episode I focus on the fantastic essay Paul wrote a couple of years ago called The Cross and The Machine, published first in First Things. (It’s also been translated into Swedish and published by Tidskriften Pilgrim).

In it he tells the story of how he went from being a Dawkins-esque atheist, to an environmental activist on to zenbhuddhism, landing in a witch-coven. Yes, he was a witch for a while. Until he realized that what he was searching for was Christ. Christianity. An answer he didn’t want to receive, but it nevertheless came to him. We also talk about what the machine is, and how to keep oneself from not being swallowed by it. (Spoiler: don’t live your life on your smartphone.)

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Today I’m speaking with Matthew Goodwin who’s a Professor of Politics at Rutherford College, University of Kent. He was on the podcast pretty recently to speak about his book National populism: The Revolt Against Liberal Democracy (Penguin UK 2018). In today’s podcast we talk about his forthcoming book Values, voice and virtue – the new British politics (Penguin 2023), which focuses more on the UK.

There have been a tendency write-off the counter-revolution of Brexit as a spent force. What people want in Britain, goes the argument, is stability. That things just work. They don’t want more rebels, populists or radicals. In his book Matthew Goodwin argues, and I would say that he is convincing, that this analysis is wrong. The realignment of politics that’s been taking place has been underway for decades, and it won’t go away until it’s somewhat resolved. The divides in society are real and not just a product of social media, even though that certainly has exacerbated the conflict level. What is to be done? Tune in to hear it! 

I also just want to mention that Matt is a fellow Substacker and I highly recommend giving him a follow if you’re interested in politics, populism and the challenges to democracy. In the episode I mention his latest post, which is a great read. I’ve learned a lot from reading him over the years.

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Disputationer brukar inte uppmärksammas nämnvärt. Men Sameh Egyptsons avhandling blev både riksnyhet och kulturdebatt. Innehållet är nämligen sprängstoff – hur muslimska brödraskapet har infiltrerat Sverige. De vill underminera institutionerna som ger dem bidrag för att hålla igång verksamheten, menar Egyptson. Detta handlar dagens podd om. 

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Mathias Wåg. Den som har diskuterat politik på Twitter känner honom (eller @guldfiske, som han kallar sig där) som en ganska vänlig motdebattör. Att han befinner sig långt ute på vänsterkanten har inte hindrat honom från att bli omtyckt av många till höger. Mig själv inräknad.

Han har sin bakgrund i AFA, Allt åt alla och annan utomparlamentarisk vänster. Han är i dag frilansjournalist och skriver återkommande i ETC, Arbetet, Flamman, Aftonbladet, med mera. Han är även ansvarig utgivare för den anarkistiska tidningen Brand. Han driver även podden Apans anatomi.

Första gången jag träffade Mathias utanför internet var när vi, ihop med Läsarpodden, gjorde ett gemensamt live-event där vi diskuterade JRR Tolkien (här kan man lyssna). Det var ett givande samtal, och jag har fått mycket positiv respons efter det.

Anledningen till att jag bjöd in Mathias den här gången var ett par texter han skrivit nyligen. Båda utgick från live-showen som Hur kan vi-gänget hade nyligen, där jag deltog i panelen om “könskriget” ihop med David Eberhard, Navid Modiri, Paolo Roberto och Pamela von Sabljar.

Den ena texten ställde frågan: “Hur ser en debatt om könskriget ut när ena sidan är frånvarande? När ingen i samtalet är feminist.” Så jag tänkte att Mathias själv skulle kunna utgöra den feministiske paneldeltagare som saknades på scenen. Mycket av vårt samtal handlar om mansrörelsen, jämställdhet och feminism.

Den andra av hans texter handlade om samtalsaktivismen som Navid Modiri representerat under de fem åren med Hur kan vi: “På andra sidan scenen står en soffa, för andra samtalsdeltagare att glida in och lyssna från scenen. En stund sitter Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis där ensam, i soffans yttersta hörn. En bild av vänstern i samtalsaktivismens salong?” skriver Mathias. “Vad har egentligen vänstern där att göra?”

Vi pratar om varför vänstern velat undvika debatter och högern velat ta dem. Varför vänstern kanske borde tänka om, och varför han själv dyker upp i min podd, trots våra olikheter.

Det är också ett samtal, snarare än någon intervju. Det kändes ärligare, med tanke på att jag själv är en deltagare i debatten.

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Länkar från dagens avsnitt

“Efter samtalsaktivismens död måste vänstern kliva ut i ljuset” (Flamman 12/2)

Inför (nästan) varje podd…

Inför (nästan) varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Tom Holland. Inte skådespelaren som spelar spindelmannen alltså, utan författaren, historikern och poddaren. Det är lite av en drömgäst för mig, eftersom jag läst flera av hans böcker med stor behållning. Inte minst Rubicon: the last years of the roman republic (Random house 2003) och Persian fire: the first worl…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I lördags deltog jag på det sista live-eventet för Hur kan vi? Idésprutan och mångfrestaren Navid Modiri startade podden för fem år sedan i ett läge där många upplevde att det var svårt att prata om kontroversiella frågor. Han bjöd in gäster och lät dem tala till punkt, om än inte oemotsagt. Det i sig var kontroversiellt, och h…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Anna-Karin Wyndhamn. Hon är författare, forskare, programledare, föreläsare och poddare. Och min goda vän.

Anna-Karin har varit på konferens med skolledare som indoktrinerats av Bo Hejlskov och hans lågaffektiva bemötande. Varför har vi så mycket problem med auktoritet i vårt samhälle? Jag har läst en text om otrohet av Vesna Prekopic, som menar att vi borde sluta tycka att det är så farligt. Det är lite omodernt att behandla otrohet som någon stor grej, tycker hon. Jag håller inte med, men tycker ändå att hon är inne på något centralt för vårt kulturella tillstånd.

Detta är ett nytt segment inom Rak höger som ni kommer höra mer av, vilket jag skrev om lite senast vi gjorde ett sånt här avsnitt (21/1). Jag kommer fortsätta med mina vanliga avsnitt där jag intervjuar intressanta personer som skrivit, sagt eller gjort något. Men jag har alltmer känt att jag vill ha ett forum för att tala mer fritt, i samma stil som jag skriver. Det gör jag ofta med nära vänner annars, och Anna-Karin är ofta den jag ringer när jag vill prata igenom något. Så varför inte göra en podd som är av den karaktären, tänkte vi. Responsen har hittills varit överväldigande positiv på pilotavsnittet, vilket har gett oss blodad tand. Fortsätt gärna att dela med er om vad ni tycker och tänker!

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Inför varje podd…

Tack för alla inspel inför den här podden. Som ni hör i avsnittet så är det till stor hjälp för mig att ta del av era tankar och frågor. Fortsätt gärna att skicka frågor och tankar till mig! Betalande prenumeranter kan ta del av Anna-Karin Wyndhamns svar på era frågor.

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Hören något går och viskar, går och lockar mig och beder, kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt.

Så skaldar Dan Andersson i dikten Omkring tiggarn från Luossa (1917). Känslan som uttrycks …

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Rasmus Paludan har gjort det igen – bränt upp en koran. De senaste gångerna han gjort det har reaktionerna på det stora hela uteblivit, men nu tog det hus i helvete. Turkiet fick ännu ett skäl att försvåra för Sverige att gå med i Nato. Det var inte längesen som en Erdogandocka hängdes, vilket fick Erdogan att se röt…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Om du stirrar in i avgrunden länge nog, så kommer avgrunden att stirra in i dig.

Citatet är från Nietzsche. Den vanliga, och säkert mest rimliga, tolkningen är att man ska akta sig för att bli det man kämpar mot. Men orden kom till mig när jag läser Lisa Bjurwalds senaste bok – Slava Ukraini! Kvinnors motstånd under Ryss…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Anna-Karin Wyndhamn, som knappast behöver någon längre presentation här på Rak höger. Hon är författare, forskare, programledare, föreläsare och poddare. Och en god vän.

Jag prövar jag ett nytt koncept i dagens avsnitt. Jag kommer fortsätta med mina vanliga avsnitt där ja…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur kunde Sverige på relativt kort tid gå från att vara ett av världens mest kristna länder till att bli världens mest sekulära och individualistiska? Det var en målmedveten strategi, menar Per Ewert i sin nya bok ”Landet som glömde Gud” (Norma 2022). När Socialdemokraterna bildas 1887 är kyrkan och kristendomen tydliga fiender. Successivt mildras attityden, men partiet tål inte konkurrens i frågor om folkuppfostran, skolning och värderingar. Den sfär som kyrkan och den kristna tron haft att förfoga över krymper alltmer. Eller för att parafrasera ett budord: Du skall inga andra gudar hava jämte Socialdemokraterna! Och staten förstås. Tvåenigheten.

I dagens podd intervjuar jag Per Ewert, som till vardags är direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, om hans bok. Vi pratar också om vad gudstro egentligen betyder, huruvida protestantismen har sig själv att skylla för sekulariseringen, kristendomen sig själv att skylla för auktoritetskritiken mot kyrkan, om vad det innebär att vara kulturkristen, varför många österländska traditioner gör mig nedstämd, och mycket annat.

Inför varje podd…

Tack för alla inspel inför den här podden. Som ni hör i avsnittet så är det till stor hjälp för mig att ta del av era tankar och frågor. Fortsätt gärna att skicka frågor och tankar till mig!

Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

How to get started

* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.

* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you’ll see a row for my chat inside.

* That’s it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack’s FAQ.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Alice Teodorescu. Hon är en av de personer som jag vuxit upp i offentligheten med: Vi började ungefär samtidigt, intresserade oss för ungefär samma frågor och har haft ungefär samma uppfattningar i tidens stora stridsfrågor. Hon har hunnit med mycket under sin år som opinio…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Kajsa Ekis Ekman, som är författare, journalist och vänsterdebattör. Hon har ofta beskrivits som kontroversiell, men själv vill hon hellre prata om idéerna hon för fram, säger hon till mig när jag tar upp det. Jag förstår henne. Att vara “kontroversiell” är egentligen ganska innehållslös…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Är homosexualitet en permanent läggning, eller är homosex en handling? Frågar man Michel Foucault så är det åtminstone en sentida uppfinning att kategorisera människor utifrån sexuell läggning som något beständigt. Innan det sena 1800-talet fanns det människor som ägnade sig åt sex med människor av samma kön, men det ansågs inte som en egen kategori av människor. Är det ett framsteg att vi i dag delar upp människor i enlighet med deras sexuella preferenser?

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Sedan det sena 1800-talet har mycket hänt på den sexuella fronten. I ett kapitel i den nya antologin Radikalism och avantgarde : Sverige 1947-1967 (Timbro) beskriver Oscar Swartz hur oerhört snabbt förändringen gick i och med den sexuella revolutionen på 60-talet. Och därefter har det fortsatt på samma vis.

Men även de sexuella minoriteterna förändras. Den stora kampen handlade från början om homosexuella, i dag har det vuxit till paraplybegreppet HBTQIA+. Får alla plats? Och varför är det viktigare för vissa än andra att definiera sig med sin sexuella läggning? Och varför är homosexuella män så överrepresenterade i kulturen, både nu och tidigare? Och vad är drag queens för kulturfenomen?

Med mig för att diskutera detta har jag två gäster. Torbjörn Elensky är författare, kulturskribent och dramatiker (och redaktör till ovanstående antologi). Oscar Swartz är IT-entrepenör och samhällsdebattör, grundade Bahnhof 1994, och var även med och grundade tidningen QX.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För inte så längesen påstod Hanif Bali och Per Lindgren, i sin podd God Ton, att kulturkriget redan var vunnet. Jag satt och jobbade på boken som skulle bli Genusdoktrinen, men fick man tro denna dynamiska duo så var jag ute i ogjort ärende. Inte för att jag hade fel, utan för att jag skulle få ut boken när min sida redan erövrat slagfältet. “Stackars Ivar Arpi som är så sent ute!”

Men kollar man runt lite så ser det inte ut som att kulturkriget är över. Drag queens berättar sagor för barn och dem som kritiserar det ses som bakåtsträvare. Luciatåg rensas från religiösa inslag. Och varför ska lucia vara av kvinnligt kön? Finns ens kön? Wokeideologin genomsyrar fortfarande mycket av kulturen. I synnerhet den som kommer från andra sidan Atlanten. Vad är egentligen vunnet?

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Vad menade Hanif Bali och Per Lindgren egentligen när de påstod att kulturkriget redan har vunnits av högern? Hur ser de på det i dag? Jag bjöd in radarparet från God ton för att slåss om saken. Vi pratar bland annat om drag queen story hour, identitetspolitik, högern och vänstern, gated communities, Tidöavtalet och återvandringspolitik.

Dela gärna om du vill att andra ska höra podden!

God ton på turné

Om man som jag tycker att det är roligare att träffa folk än att sitta och uggla på sin kammare, så kan man nu få chansen att lyssna på God Ton live. Hanif Bali och Per Lindgren är ute på turné och det finns i dagsläget biljetter kvar till 22/1 i Göteborg, 30/1 och 31/ i Stockholm och 13/2 i Lund.

Köp biljetter här.

För den som mot förmodan missat podden God Ton så kan man ta del av gratisversionen här. För att lyssna på hela avsnitt får man bli patreon.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med utbildningsminister Mats Persson (L). Vi träffades på Utbildningsdepartementet på Drottninggatan i Stockholm. Samtalet tog sin början i den utredning om utbredningen av “cancelkultur” på universiteten, som Persson aviserat. Vi pratar om akademisk frihet mer generellt, om hur liberalism …

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Today’s guest is Eric Kaufmann who is a Professor of Political Science at Birkbeck College at London University. The last time Eric was a guest on this podcast, in june 2021, we focused our discussion on his book Whiteshift: Populism, Immigration and the Future of White Majorities (Allen Lane 2018). It’s about the demographic change of the Western world, about the reactions this gives rise to, about right-wing populism and its opposite, left-wing modernism. A great read, so go read it if you haven’t already. And listen to the podcast we did then.

Today we talk more about the threats to academic freedom, and what can be done about it. This is something Eric has been working on a lot lately (read here and here and listen here, for example), and he’s been vocal in defense of the new Freedom of Speech Bill which the Tory government in Britain proposed recently.

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

He argues that the right need to be more active in combating the left's institutional takeover, which are happening at basically all major institutions. Not only in academia, but in government agencies and private companies as well. It’s not enough to take a step back. Conservatives need to use governmental power to protect individual freedoms from increasingly dogmatic institutions. It’s a tough pill to swallow for many liberally minded conservatives whose ideas of the world were formed during the cold war. But the right needs to rethink how they use political tools.

I have to say it was a delight to talk to Eric again, and the podcast could have been much longer. I will probably bug him enough to come back again in the future.

If you enjoyed our talk give him a follow on Twitter and check him out at Sneps.net where all his public talks and writings are collected. 

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In today’s episode I talk to journalist and author David Goodhart. He first became famous, or infamous to some, when he wrote an essay in 2004 – “Too diverse?” –about how diversity can come in conflict with solidarity within a nation state. It sparked a huge debate in Britain, which also reverberated here in Sweden. Since then he’s been a public intellectual with an almost absolute pitch for noticing changes in society and in people’s attitudes.

His latest book – Head, Hand, Heart: The Struggle for Dignity and Status in the 21st Century (Allen Lane 2020) – concerns the way in which cognitive labour has received most of the economic rewards during the last decades, and also most of the status. People who work in cognitive-heavy sectors have shaped society in their image. The huge expansion of higher education is a case in point. This has laid too much of an emphasis on academic achievement, and too little on other areas which are equally if not more important. The hand and the heart are obviously metaphors, but they correspond to sectors of the job market that tends to be looked down on, or seen as out-dated. It’s the people that might not have gone to university, which didn’t mean that much when only 15 percent did so. But when 50 percent go to higher education it creates a completely different dynamic, where they themselves get blamed for not going. It’s not a classless society, but a society where class has morphed into something different.

It’s a followup on his book – The road to somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics (Hurst 2017) – which had more to do with how different people relate to openness, borders and their identity. It got published right after both the Brexit vote and the election of Donald Trump, and provided a much needed analysis of how that came to be. Many have by now heard the dichotomy anywhere versus somewheres, which David Goodhart came up with in that book. Basically the anywheres tend to be focused on the head, and the somewheres tend to work more with the hand and the heart. The anywheres are less rooted in place, and tend to have more achieved identities which has to do with merit, education, profession etcetera. Somewheres tend to have more ascribed identities, which are beyond the individuals control, such as nationality, locality, sex.

We talk about this in the podcast, and also his forthcoming book which will be the third installment of this trilogy. The preliminary title is Who cares? and will take off where Head, hand, heart left the reader. The focus is on the care sector, family life and why we need to rebalance our aging societies towards the heart.

I highly recommend reading David Goodharts books, if you haven’t already. He’s been an influence on my thinking for a long time. And I hope you find the interview as interesting as I did.

Rak höger med Ivar Arpi is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

Guest on Matt Goodwins subcast

I was recently a guest onMatt Goodwin's Substack. I suggest giving him a follow on his Substack if you like the interview. He’s one of my go to sources for British politics, among other subjects. Here’s the full audio:

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är första gången vi pratar med varandra i syfte att andra ska lyssna. Ändå har dagens gäst, journalisten Agnes Apri, varit i offentligheten längre än jag. Arpi, menar jag. Av någon anledning stavas hennes efternamn oftare fel än mitt, trots att det är samma. När Twitter var ungt var hon en av de stora där, och jag var @TantAgnes storebror. Hon bloggade, skrev om soul, R&B och hiphop, vikarierade som ledarskribent på Expressen och GT – men bytte sedan bana. Bort från tyckandet, till det mer beskrivande. Bort från sociala medier, till mer privatliv.

Hon är fortfarande journalist, och har kanske särskilt granskat vården de senaste åren. Det pratar vi om. Och om uppväxten, hur det är att vara “Ivar Arpis lillasyster”, om kommersiellt och altruistiskt surrogatmödraskap, om adoptionsskandalen, och om varför hon till slut valde att flytta från vårt älskade Göteborg (precis som jag gjort).

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Lägre produktionstakt…

Som ni säkert har märkt har produktionstakten på Rak höger sjunkit de senaste två veckorna. Det beror delvis på att jag har haft en del andra uppdrag som har tagit mer tid än väntat, men främst på att jag har behövt vara hemma mer med familjen än under valrörelsen. Nu verkar dock båda sakerna klarnat och jag kan återigen skruva upp antalet artiklar och poddar här.

Och i måndags fyllde jag 40 år. De senaste två-tre åren känns det som att jag har åldrats minst tio år, så att nu vara 40 känns som att den kronologiska åldern kommer lite närmare den fysiska och mentala åldern.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens gäst är Irene Wennemo, som har befunnit sig i maktens centrum i flera decennier, inom ramen för den organiserade socialdemokratin. Hon var en av de S-tjänstemän som under 90-talskrisen fick arbeta med att hitta sätt att skära ned på alla möjliga vis. Eftersom ministrar och statssekreterare hade fullt upp med viktigare saker, var det mer juniora personer som Wennemo som fick ta emot arga telefonsamtal från allmänheten. Formativa år, berättar hon i dagens podd. Mellan 2014 och 2019 var hon statssekreterare åt Ylva Johansson på arbetsmarknadsdepartementet. Sedan september 2019 är hon generaldirektör på Medlingsinstitutet, som har till uppgift att bistå fackföreningarna och arbetsgivarna i avtalsrörelsen.

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Hennes nya bok har titeln När det omöjliga blir möjligt – hur kriser förändrar politiken (Atlas förlag) och handlar om hur till synes omöjliga låsningar plötsligt försvinner. När hon håller på att färdigställa boken ansökte Sverige om att gå med i Nato, vilket hade varit en död fråga i decennier eftersom Socialdemokraterna, och även Sverigedemokraterna, hade varit emot ett medlemsskap. Externa chocker, som Rysslands invasion av Ukraina, är ett sätt som får saker att ändra sig snabbt. Vi pratar också om det nya politiska landskapet om och om Socialdemokraternas vägval.

Dagens samtal spelas in på plats i Medlingsinstitutets lokaler i Gamla stan. Det är premiär för ny ljudutrustning som jag inte helt behärskar ännu. Jag hoppas att ni har överseende med eventuella brister i ljudkvaliteten. Det kommer att bli bättre nästa gång, när jag lärt mig tekniken.

Dela gärna artikeln om du tycker att fler borde läsa den!

Dödshjälp i Kvartal

Jag har skrivit en essä om dödshjälp i Kvartal. Det var en svår text att skriva, eftersom den delvis handlar om en väns mamma. Läs den här. Ett utdrag:

Vi pratar för lite om vad en bra död är. Ett värdigt avslut. Vi pratar däremot mycket om vad ett gott liv är. Vad man ska äta. Hur många steg man ska gå. Hur man ska bli lycklig, framgångsrik, tillfredsställd, produktiv, hälsosam, ångestlindrad med lagom fast avföring. Hur man kan lura döden. 70 är det nya 50, som det har hetat på senare tid. Om vi är tillräckligt duktiga så måste vi väl belönas med ett riktigt långt liv, eller hur? Om vi äter våra grönsaker, vårdar våra vänskaper, dricker med måtta och allt annat. Om vi följer schemat, då dröjer det väl? Bara lite till.

Mina nära och kära kallar mig morbid, men jag tror att man lever bättre om man ofta tänker på döden. Kom ihåg att du är dödlig – memento mori. Eller så är det bara en rationalisering. Jag tror bilden av döden som en främling, som dyker upp oinbjuden, är ganska träffande. Det finns ingen rättvisa, ingen planerbarhet, ingen urskiljbar logik, när främlingen drar fram. Ingen skonas, varken gammal eller ung, hög eller låg. När digerdöden drog fram över Europa började man föreställa sig ett slags dödsdans, som lyfte fram just det slumpartade i döden. I modern svensk tid skildras den kanske bäst som de dansande silhuetterna i slutet av filmen Det sjunde inseglet. Att vara för fäst vid det jordiska livet är fåfängt, som att bygga ett sandslott vid strandkanten, som ett jagande efter vind. En lösning är att rikta blicken bortom världen. ”Det faktum att vårt hjärta längtar efter något som jorden inte kan leverera är ett bevis på att himlen måste vara vårt hem,” skrev C.S. Lewis. Jag tror inte på något liv efter detta, men jag tror inte heller att man kan fånga vinden.

Om känslor och ältande i SvD Kultur

Den som känner mig vet att jag nog kastar lite sten i glashus med den här texten. Jag har själv en tendens att vända mig inåt, när jag snarare borde rikta mig utåt. Att försöka få tankarna på rätt köl genom grubbel, i stället för att ta tag i saker och få rätsida på livet därigenom. Så den här krönikan riktar sig även mot mig själv – även det är jag som är avsändaren.

SvD-krönikan handlar den kvinnliga motsvarigheten till mansplaining: kvinnor som förklarar känslor för män. Som förklarar hur de ska känna, hur de ska hantera känslorna och gör det med den självklara auktoriteten hos någon som vet att samhället gett dem den rollen. Läs här.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

“Lagar är som korvar: man bör inte vara på plats när de tillverkas.” Det var inte Otto von Bismarck som sade det, utan kan tidigaste beläggas ha yttrats i USA 1869. Men något liknande kanske gäller den sortens avtal som Januariöverenskommelsen och Tidöavtalet är. Men journalistik måste komma nära, in i korvfabrikens innersta, för att dokumentera alla ingredienser.

Man kan inte lita på politikers egna versioner av förlopp, det måste vägas mot vad andra säger och vad som kan bekräftas på annat sätt. Det handlar inte främst om att politiker har incitament att försköna verkligheten, utan gäller även icke-politiker. Folk minns fel och har en tendens att framställa sig själva i så god dager som möjligt, ibland medvetet, ofta omedvetet.

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

I dagens podd pratar jag med politikreportrarna Torbjörn Nilsson och Maggie Strömberg som i en lång artikel i SvD beskriver förhandlingarna bakom kulisserna. Hur det gick till när Tidöavtalet kom till och regeringen M-KD-L kunde tillträda? Vad var det som fick samarbetat att plötsligt gå lättare? Hur många glas whisky och gin & tonic gick åt? Det är rafflande läsning.

Vi pratar också om hur det är att arbeta som politikreporter. Hur kan politiker ha förtroende för en samtidigt som de vet att de blir granskade?

Dela gärna artikeln om du tycker att fler borde läsa den!

För den som inte redan lyssnar kan jag rekommendera deras podd Politiken, som de har ihop med Henrik Torehammar som är politisk kommentator på SvD. 

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Det började med en kränkning. I podden Apans anatomi, som är anarkisten Mathias Wågs dimmiga hall, smidde han ihop med vänsterprofilerna Nathan Hamelberg och Judith Kiros, en tolkning som skulle tämja hela högerns och alla kristnas tolkningar en gån…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd intervjuar jag Patrik Lundberg som skrivit boken Adoptionerna – ett granskande reportage (Natur & Kultur 2022) ihop med Alexander Mahmoud och Josefin Sköld. Det är något av det mest omskakande jag har läst. Därför är jag glad att få chansen att prata med en av författarna.

Rapporter om missförhållanden, misstänkt barnhandel och korruption har funnits sedan den internationella adoptionen tog fart i och med Koreakriget på 1950-talet. Varken ansvariga svenska myndigheter eller adoptionsorganisationer har agerat, trots att Sverige är det land i världen som tagit emot flest adoptivbarn per capita. Det går inte att säga att man inte har vetat. Ändå har man fortsatt. Man har inte ens utrett frågan ordentligt. Hur är det möjligt? 

Det och mycket annat pratar vi om i dagens podd.

Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

I går publicerade jag en text som utgick från boken. Den kan man läsa här:

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vann Socialdemokraterna valet men förlorade regeringsmakten? De gick trots allt framåt två procentenheter, samtidigt som de tre regeringspartierna backade strax under en procentenhet vardera. Det var Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som underpresterade, inte Socialdemokraterna. Så kan man tänka, och så tänker en del inom partiet. Men är det en rimlig eftervalsanalys? Hur ska Socialdemokraterna tänka framåt? Ska man acceptera Tidöavtalets migrationspolitik för att lägga krutet på att kritisera regeringen om välfärden och ekonomin från vänster? 

Med mig för att prata om detta har jag Daniel Färm och Daniel Swedin. Två Daniel alltså, om ni undrar varför jag använder deras för och efternamn i podden. Färm är i dag VD och politisk redaktör för den socialdemokratiska veckotidningen Aktuellt i politiken. Han var Tidigare chef för tankesmedjan Tiden.

Daniel Swedin är i dag politisk redaktör på socialdemokratiska Arbetet, som ägs av LO. Han var tidigare ledarskribent på Aftonbladet mellan 2011 och 2020, men slutade för att bli talskrivare åt Stefan Löfven. Båda två har med andra ord god inblick i Socialdemokratins inre. 

Jag har mött båda i ett antal debatter genom åren, där vi ofta stått på olika sidor. Som jag sagt förr så vill jag med den här podden få till samtal, snarare än debatter. Därför låter jag gärna den jag intervjuar prata till punkt, i stället för att falla dem i talet med mina synpunkter. Debatter har sin givna plats i offentligheten, men samtal måste också få plats. Jag håller givetvis inte med mina gäster om allt, och inte de varandra heller för den delen, men jag tycker att det var intressant att ta del av deras tankar. Hoppas ni också tycker det.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Joakim Söderström jobbade inom polisen var han drivande för att få på plats bättre lagstiftning om kameraövervakning. Till slut fick han rätt, även om utvecklingen stannat av på senare tid. Sedan några år arbetar han inom säkerhetsbranschen, i dag som VD på Svensk Bakgrundsanalys. Men frågor om polisen engagerar honom fortfarande.

I en uppmärksammad debattartikel i Dagens Industri skriver han:

Under Anders Thornbergs snart fem år som rikspolischef har han fått vad andra myndighetschefer bara kan drömma om; mångmiljardtillskott, tusentals nya anställda, utökade befogenheter och över 50 lagskärpningar. Dessvärre har resultaten uteblivit och på avgörande områden försämrats.

En liknande kritik förs även fram av Anna Dahlberg på Expressens ledarsida:

Det förväntade resultatlyftet har uteblivit trots mångmiljardsatsningarna. Tvärtom uppvisar polisens kärnverksamhet allvarliga brister. Men i stället för att idka självkritik har polisledningen skickligt riktat sökljuset mot andra. Rikspolischefen Anders Thornberg talar ständigt om att skolan, socialtjänsten och kommunerna i största allmänhet måste göra mer. Det är förvisso helt sant, men det fråntar inte polisen ansvaret för att lösa sin egen uppgift.

Är det en rättvis kritik? Frågar man Anders Thornberg, vilket SVT gjorde i går kväll, finns inget fog för kritiken. Polisen är på rätt väg, replikerar Thornberg på Dahlbers kritik. Vilket han förvisso brukar säga.

I dagens podd pratar jag med Joakim Söderström om hans kritik mot Anders Thornberg, om hur polisen är organiserad, om verktygen som behövs och om det verkligen är rimligt att polismyndigheten har runt 200 kommunikatörer och PR-strateger.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med Richard Jomshof som i över två decennier varit en av de mest tongivande medlemmarna inom Sverigedemokraterna. Han är också nybliven ordförande för riksdagens justitieutskott och var tidigare partisekreterare.

Richard Jomshof har fått en del kritik för sina uttalanden geno…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag har länge tänkt att surrogatmödraskap vore ett bra poddämne. Så såg jag Josefin de Gregorio, författare och litteraturredaktör på Svenska Dagbladet, diskutera detta på Twitter med Teodor Koistinen (som är en vän, även om han tycker att jag har fel i mycket). Teodor gillade en kampanj från Moderata ungdomsförbundet, där de skriver att man vill “stärka kvinnors rätt till sin egen kropp” och som ett led i det legalisera surrogatmödraskap. Hennes svar var: “Legalisera surrogatmödraskap är ett steg i helt fel riktning. Kvinnor är inte handelsvaror.”

Efter det följde en mycket kort debatt som slutade i att de kom fram till att de inte höll med varandra och inte skulle nå längre. Jag tänkte att jag skulle utmana Josefin, och mig själv, med svåra frågor om surrogatmödraskap.

Min ingång är att jag har en vän som har fått två barn med hjälp av en surrogatmamma. Min vän och hans make har gjort det i USA, och det har kostat skjortan för dem. Vilket innebär att mamman har fått bra betalt, och hon har fått god vård. De har också hållit kontakten, som jag förstår saken. Min väns familj – med två män och deras barn – hade inte varit möjlig om inte kommersiellt surrogatmödraskap var tillåtet i vissa amerikanska delstater. Vem är jag, eller någon annan, att sätta mig till doms över det?

Vi pratar om detta och gränserna för vad man kan tänkas få göra med sin kropp. Är allt verkligen till salu? Om inte, hur kan man argumentera för motsatsen?

Från livets början rör vi oss till livets slut och diskuterar dödshjälp. Jag håller just nu på att skriva en essä om detta, och det är en fråga jag diskuterat privat med Josefin under lång tid. Det är också något hon har skrivit om.

En väns mamma avslutade nyligen sitt liv. Det var slutet på en lång process, där hennes lungor successivt lade ned. De började leta transplantation, men på grund av pandemin så drog det ut på tiden. Till sist kunde hon inte andas utan hjälp av en maskin. Så en dag fick hon äntligen nya lungor. Det krävdes ingen återhämtning. Hon var direkt uppe på benen, full av energi. Som ett mirakel. Hon och hennes man, min kompis pappa, köpte nytt hus och en hund. Pensionen de hade sett fram emot tillsammans kunde börja. Sedan började kroppen stöta bort lungorna. Snart var hon sängliggande igen. Varje andetag en kamp. Och några nya lungor kunde hon inte få, ens om hon hade velat. När kroppen skjutit bort ett organ är man inte längre legitim som mottagare. Hon bestämde sig för att sluta äta och dricka och dö. Hela vägen fram till döden var hon klar i huvudet. Hon var sig själv hela vägen, så att säga. Hon var lika beundransvärd i livet som i döden, skulle jag säga. En kvinna som imponerade på dem hon mötte.

Jag måste säga att hennes sätt att hantera döden har fått mig att omvärdera frågan om dödshjälp. Så varför behövde hon svälta och törsta ihjäl? Varför kunde hon inte fått en spruta, som man kan få i Oregon i USA? Det hade förkortat hennes lidande. Här blir frågan religiös. Har man rätt att avsluta ett liv man fått till skänks av Gud? Jag lutar åt ja, Josefin lutar åt nej. Men så är jag en enkel hedning som aldrig riktigt förmår mig bli kristen fullt ut. Jag tror att döden är att föredra framför att förlora sig själv till ALS, demens eller aggressiv cancer. Jag tror jag har rätt, men jag kan ha fel. Hade det inte varit för kristna som trodde på livets okränkbarhet hade aldrig slaveriet avskaffats runtom i världen.

Vi avslutar med en diskussion om den nya regeringens förslag på en ny kulturkanon. Lyssna hela vägen så får ni ett exklusivt boktips av SvD:s främsta bokexpert!

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Jag kan också rekommendera hennes skönlitterära böcker Antarktis från 2013 och Samuel är mitt namn från 2017. Hennes essä Emily Dickinson och vulkanerna kom 2019 och fick Gerard Bonniers essäpris året efter. Här kan man läsa allt hon skrivit i SvD.

Battle of ideas

Jag var i London förra helgen och deltog på ett slags debattfestival som kallas Battle of Ideas. Jag kommer återge en del av det som skedde där i nästa text. Mitt bråk med en italiensk socialist, som uppskattade min bråkighet mer än de brittiska, tyska och tjeckiska paneldeltagarna.

Samtidigt passade Unherd på att spela in en intervju med mig som just publicerats på deras hemsida. Intervjuaren Freddie Sayers har fått en del kritik för att han ställde tuffa frågor till mig, men jag tycker att det är precis som det ska vara. Om ens uppfattningar och argument inte tål granskning så kanske de inte är särskilt välunderbyggda till att börja med. (Här kan man läsa en text baserad på intervjun.)

Om ni har missat Freddies intervjuer på Unherd så är det något jag rekommenderar. Han har förmågan att göra samtalet mer konstruktivt med sitt sätt att ställa frågor på. (Dessutom är han halvsvensk och pratar nästan flytande svenska, vilket är mer än man kan säga om min engelska.)

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Hur många gånger har ni sett Jimmie Åkesson vara genuint glad? Om man bara går på vad som syns i tv-rutan tror jag det är vid runt två tillfällen: det första var valnatten i år när det visade sig att Sverigedemokraterna hade blivit riksdagens näst största parti. Det andra tillfället var när han …

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oscar Jonsson har blivit något av en rikskändis i och med Ukrainakriget. Och tur är väl det, med tanke på att det är just rysk säkerhetspolitik och krigföring som är hans forskningsområde.

Vi pratar om vad bedömare fick fel om angående Ryssland innan invasionen, vad vi har lärt oss sedan dess, om Ukrainas osannolikt lyckade motoffensiv den senaste tiden är en vändpunkt i konflikten, om sabotaget av Nordstream, hur sannolikt det är att Ryssland använder kärnvapen och mycket annat.

Jag rekommenderar den som vill orientera sig mer om rysk säkerhetspolitik att läsa hans senaste bok: The Russian Understanding of War: Blurring the Lines between War and Peace (Georgetown University Press 2019).

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

I dagens podd pratar jag med PM Nilsson som har varit en av de mest centrala liberala opinionsbildarna sedan 1990-talet. Han började på Expressens ledarsida 1992 och var politisk redaktör där mellan 1999 och 2008. Sedan 2013 är han politisk redaktör på Dagens Industri och anses brett som en av borgerlighetens viktigaste röster. Men ska han fo…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Today I’m speaking with Matthew Goodwin who’s a Professor of Politics at Rutherford College, University of Kent. His latest book National populism: The Revolt Against Liberal Democracy (Penguin UK 2018), written together with political scientist Roger Eatwell, is one of the best books to read if one wants to understand the political currents in contemporary Europe. He recently joined Substack and I highly recommend giving him a follow if you’re interested in politics, populism and the challenges to democracy. 

The last week or so I’ve been embroiled in a debate on Twitter and in Dagens Nyheter over whether the Sweden Democrats are fascist or not, which is a debate that never seems to go away. I’ve been wanting to get Matthew Goodwin on the podcast for quite some time, so it’s a happy coincidence that we timed our talk with this debate over fascism. (If you missed it, this is my first response to my critics. The second will be published tomorrow.)

I ask him about how one can distinguish between national populism and fascism. We also talk about the implosion of the conservative party in Britain, the space for a third party in Britain, about wokeism and what to do about it, and why Gen Z seems to go left in the anglosphere but to the right in Sweden. I hope you enjoy the programme!

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För ett år sedan dog Lars Vilks. Kända människor dör hela tiden och jag hade till skillnad mot flera kollegor ingen personlig relation till Vilks. Ändå påverkade det mig djupt. Det är något med hur lite hjälp han fick av polisen att träffa sin kvinna, hur kringskuret hans liv var – som ett rörligt fängelse – och att han samtidigt var persona non grata i de fina salonger där man dunkar sig själv i ryggen för att stå upp för yttrandefrihet och andra honnörsord. Att han aldrig fick upprättelse i livet är en skam för hela Sverige, men i synnerhet institutioner som Moderna Museet. Och jag skäms för att offentliga människor så insiktslöst raljerade över hans situation, uttalade sig så tvärsäkert pratade om hans avsikter och stängde alla dörrar i hans ansikte.

Hur kunde Lars Vilks framställas som en farlig, mäktig makthavare som sparkade nedåt, när det var han som föll offer för en mordisk islamism? När han blev lämnad ensam inför mordhoten, och hela det offentliga Sverige med alla sina vackra ord, vände honom ryggen?

Det är en skandal som jag inte kan släppa. Därför fortsätter jag att sörja Lars Vilks. Sveket mot honom var så totalt. Han förtjänade bättre från oss.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

I dagens podd pratar jag med den kanske viktigaste rösten angående Lars Vilks. Mårten Arndtzén är mångårig kulturjournalist och konstkritiker på Sveriges Radio. Han var med i podden för ett år sedan, när Vilks just dött. Nu har han skrivit en bok – Konsten är vi (Fri tanke) – där han sätter Vilks konstnärskap i sitt rätta sammanhang i konstvärlden. Han tillhörde den konsttradition som involverade omvärlden i konstverket – rondellhunden var en “social skulptur” som inbegrep alla reaktioner på det. Det var just den här sortens öppna konstverk, där slutresultatet inte var känt, där tolkningarna inte var stängda, som öppnade sig mot det okända, som Moderna Museet en gång gick i bräschen för. Varför har man då stängt dörren för Vilks? Det pratar vi om i dagens podd. Men en spoiler redan nu: Moderna Museets argumentation är inte särskilt trovärdig, enligt Mårten Arndtzén.

Nedanstående skrev jag som dödsruna, för ett år sedan.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens gäst är Christian Ekberg som är professor i både kärnkemi och Industriell Materialåtervinning vid Chalmers Tekniska Högskola. Med den dubbla kompetensen har jag svårt att tänka mig någon bättre lämpad att tala med om kärnkraft, miljö och klimat. Och om magsjuka bävrar.

Nu är förvisso valrörelsen över, men energifrågan har bara blivit mer brännande i takt med att vintern närmar sig. I Europa fortsätter Tyskland stänga kärnkraft samtidigt som gasen från Ryssland stryps. I Belgien följer man efter och stänger fungerande kärnkraftsverk. Hur smart är det? Kommer Svenska kraftnät tvingas koppla ifrån elen i vinter, som generaldirektör Lotta Medelius-Bredhe varnade för i Ekots lördagsintervju? Vad kan man göra för att säkra energiförsörjningen framåt? Vilka misstag har begåtts? Varför tar kärnkraftsmotståndare alltid upp Finlands nya kärnreaktor Olkiluoto 3? Vad är små modulära reaktorer (SMR) för något? Och hur kan vi återanvända kärnavfallet? Om detta och mycket annat handlar dagens podd. 

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Micke Lindgren, som varit med och skapat en rad populära SVT-serier. Herr Talman, Svenska Nyheter, Invandrare för svenskar, Grotesco och Vem mördade skolan? – för att nämna några. I det näst sista avsnittet av Herr Talman framförde den vinnande högerkoalitionen en låt som fick stor uppmärksamhet, inte minst i sociala medier. Mot slutet av sången står dockorna som liknar Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch och Johan Pehrson framför en skylt i samma stil som den över ingången till Auschwitz. På den står det Arbete ger frihet, vilket är den svenska översättningen av Arbeit macht frei.

På Twitter reagerade bland annat Johan Romin, mångårig journalist inom public service:

Jag tänkte att det var ett bra tillfälle att bjuda in Micke Lindgren för att diskutera gränserna för politisk satir, hur man ens gör satir på public service, höger- och vänsterhumor, mångfald och varför han och jag hamnat i luven på varandra några gånger.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Helena Granström som är en av vår tids skarpaste hjärnor. Hon hittar nya infallsvinklar i ämnen där hjulspåren blivit för djupa för andra. Kanske beror det på att hon kommer från naturvetenskapen, med en licentiatexamen i matematisk fysik, och inte tänker som oss som främst läst humaniora och samhällsvetenskap. Något är det, och bra blir det.

Hon är också författare till ett antal skönlitterära böcker, varav den senaste heter Königsberg (Kaunitz-Olsson). Den handlar om Ada Seiler som har lämnat sin man och sina barn, och befinner sig på en klinik i Kaliningrad, den stad som tidigare hette just Königsberg.

Hon har fått De Nios Vinterpris och Harry ­Martinson-priset för sitt författarskap. Hon är även kulturskribent, och förekommer återkommande i bland annat Expressen, SvD, Sveriges Radio och Fokus. Det är främst hennes kulturtexter som samtalet i podden kretsar kring. Vi pratar om kön, genus och trans. Om den kvinnliga orgasmen, om varför hon identifierar sig mer med gubbarna i Metoo, om Michel Houellebecq och om känslors förhållande till rationalitet, och mycket mer.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Några texter av Helena Granström

I podden pratar vi om nedanstående texter. Jag kan ha missat att länka någon. Det är förstås bara ett axplock, det finns mer att hämta för den som söker.

“Houellebecqs romantiska pornorgrafi är en tröst” (Expressen 26/7 -19)

“Så kan den kvinnliga orgasmen förklaras” (Expressen 3/1 -20)

“Varför vågar män inte skriva om sex?” (Expressen 16/2 -21)

“Genusdebatten gör mig skräckslagen” (Expressen 26/11 -21)

“Socialismen kommer inte rädda klimatet” (Expressen 30/8 -21)

“Lagförslaget innebär en helt ny definition av kön” (Expressen 16/11 -21)

“Det handlar inte om genus utan om kön” (Expressen 15/12 -21)

“Känslan har hamnat i centrum – och samtidigt förlorat sitt innehåll” (Sveriges Radio 24/4)

“Att nå fram till världen – om den smärtsamma längtan efter att få leva fullt ut” (Sveriges Radio 15/7)

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det började för nästa 20 år sedan med att min ena syster tipsade mig om en fantastisk fotoblogg. Övergivna platser, hette den. En man som hette Jan Jörnmark åkte runt i Sverige och Europa och besökte industrier, folkparker, slott, bostadsområden, tunnelbanestationer och andra platser som alla hade gemensamt att de övergivits. Samhället hade gått vidare. Jag var fast. Fotografierna och de tillhörande texterna var som en portal till livet som det nyss var. Människorna som en gång fyllt miljöerna med liv fick konturer, med Jörnmarks penna.

Det var först senare jag förstod att Jan Jörnmark var ekonomihistoriker verksam vid Göteborgs universitet. Fotobloggen blev en Facebookgrupp, och bilderna och berättelserna samlades i flera böcker. Lagom till Bokmässan har nu Övergivna platser – finalen (Timbro) utkommit. Och det är kanske den bästa i hela serien.

När jag såg att Jörnmark skulle vara på Bokmässan tog jag chansen att spela in en podd med honom. Vi pratar om övergivna platser, förstås, och om när förstörelse är kreativ respektive destruktiv, om globalisering, om nostalgi och mycket annat.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Är liberalism och nationalism omöjliga att förena? Ibland har det verkat så. Kanske har liberaler missförstått hur viktig nationen är som utgångspunkt. Vem eller vad ska annars tillgodose individens rättigheter? Om det inte finns en gemensam kultur – eller ramverk – hur ska människor kunna leva tillsammans?

I en ny bok – Nationalstaten: en essä om liberal nationalism och Sveriges framtid (Fri tanke) – visar statsvetaren Björn Östbring hur nationen på senare år tagits så mycket för given att man glömt hur viktig den är. I stället uppfattas nationalism, och nationen, som ett mörkt arv från ett dunklare tid, något vi bör lämna bakom oss som mer upplysta och moderna människor.

Östbring menar att detta är en återvändsgränd. Han menar att det behövs, vad han kallar, en gemensam samhällskultur för att hålla ihop ett land präglat av mångfald, vilket Sverige är i dag. Man behöver inte ge upp sin etniska identitet, religionstillhörighet eller annan särprägel, men det behövs spelregler alla ställer upp på, ett språk vi kan tala, och en identitet vi delar. Hur troligt är det att vi uppnår detta? Om det och mycket annat handlar dagens podd.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Här kan man följa Björn Östbring på Patreon.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför går det allt sämre för pojkar i skolan, relativt flickor? Det korta svaret är att ingen vet riktigt. Det lite längre svaret är att ganska få intresserar sig för att ta reda på varför.

En av dem som har gjort det är Fredrik Zimmerman, lektor på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås. I en ny bok – Nya vägar till en likvärdig skola (Liber) – visar han hur vi använder oss av en dubbel logik när vi analyserar skillnader i utfall mellan könen. Om en arbetsplats domineras av män är det ett jämställdhetsproblem, men beskrivs sällan så när den domineras av kvinnor. Det är ett jämställdhetsproblem att färre kvinnor är professorer, men inte att kvinnor dominerar alla utbildningar.

När Skolverket ber lärare tänka över hur de ser på könsnormer, är det med anledning av att flickor som grupp presterar sämre än pojkar som grupp i ämnet Idrott och hälsa. Att flickor sedan ett antal år presterar bättre än pojkar i alla andra ämnen föranleder inte samma skrivningar om normkritik med mera.

När flickor har problem, eller inte väljer vissa saker, förläggs ofta ansvaret på det omkringliggande samhället och skolan. Därför har man pedagogiska satsningar på att få fler tjejer att lära sig koda, programmera och så vidare. Något motsvarande sker inte med pojkar, visar Zimmerman.

En förklaring handlar om myten om en antipluggkultur. Teorin är att det ger status bland pojkar att ta avstånd från skolarbete. Det är en teori som passar in i ett övergripande feministiskt ramverk, där pojkar på detta sätt bevarar sina privilegier genom att inte anstränga sig, medan flickor måste anstränga sig för att klara sig i ett mansdominerat samhälle. I stället för att hjälpa pojkar som halkar efter så får man genom teorin om antipluggkultur anledning att förebrå dem. Det är deras eget fel, som upprätthåller en toxisk maskulinitet.

Det är bara det att teorin inte verkar stämma. I dagens podd pratar jag med Fredrik Zimmerman om detta och vad man kan göra för att hjälpa elever som halkar efter.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Malmöjournalisten Niklas Orrenius, som sedan 2013 arbetar på DN. Hans granskningar och reportage har ofta uppehållit sig i demokratins tassemarker, där gränsen för vad som anses acceptabelt återfinns. De tolerantas intolerans, välviljans blinda fläckar och extremismens hydra – där finns Niklas Orrenius med sin penna.

Han var tidigt ute med att rapportera om Sverigedemokraterna på ett mer förutsättningslöst sätt än andra, vilket han fick hård kritik för, eftersom han berättade om partimedlemmar som blev av med jobb, hotades och utsattes för brott. Av en inte obetydlig andel av journalistkåren ansågs han gynna SD. I dagens podd pratar vi om hur SD utvecklats och deras inställning till journalister, med utgångspunkt i bland annat Linus Bylunds uttalande om “journalistrugby”.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

I dagarna publicerade DN ett reportage om uppkomlingen i valet – partiet Nyans –som gick framåt i ett antal utsatta områden. Och givetvis är det Niklas Orrenius som är skribenten bakom. Jag ville fråga honom om vilka likheter respektive skillnader han ser mellan det tidiga SD och dagens Nyans. Vem är den typiske Nyansväljaren? Hur orolig bör man vara för Nyans framväxt?

Jag har alltid uppfattat Orrenius som genuint driven av att förstå, skildra och granska. Samtidigt skrev han under en period mer tyckande krönikor i DN. Hur tyckande kan en journalist tillåta sig att vara? Var går gränsen mellan aktivism och journalistik? Detta diskuterar vi också.

PS. I mitt förra utskick glömde jag nämna att poddavsnittet var premium, som alltså endast betalande prenumeranter kan ta del av i sin fulla längd. Är man betalande prenumerant är det bara att logga in och lyssna på hela intervjun med Linus Bylund! Enklast är att göra det via Substacks egen app. DS.

PS2. I dagens avsnitt är mitt ljud lite burkigt. Jag ber om ursäkt för det. Problemet håller på att åtgärdas. DS2.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

Få journalister har väl undgått att Linus Bylund (SD) hade en konfrontation med några journalister i går. Ni som inte är stockholmsjournalister kan ha missat det. Vad var det egentligen som sades? Vad menade Bylund med att man nu skulle behöva ägna sig åt “journalistrugby”? Ska journalister vara rädda nu? Och är detta en del av…

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I sin senaste bok – Koryféerna – en konspirationsroman (Polaris) – skildrar Lena Andersson Palmemordet, även om det är lätt maskerat med andra namn. Det är en av få böcker om Palmemordet som jag har haft svårt att lägga ifrån mig. Kanske beror det på att det är en skönlitterär bok, som därför kan komma närmare än vad som har gått på annat vis. Det är en annorlunda och underhållande bok som tvingar en att tänka efter.

Lena Andersson utforskar samhällsandan i slutet av folkhemseran och bjuder på en kritisk granskning av makt och demokrati. Varför har vi accepterat att mördaren av vår statsminister aldrig har hittats? Hur kan “inkompetens” tillåtas vara en förklaring? Och hur kommer det sig att journalistiken alltmer börjat liera sig med makten och myndigheterna, snarare än granska dem?

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Fredrik Malm, som är riksdagsledamot för Liberalerna. I valet på söndag kommer ett antal liberala väljare stå och väga mellan Centerpartiet och Liberalerna. Centerpartiet hävdar att de är de sanna liberalerna. Jag frågar Fredrik Malm hur han ser på det och varför liberaler i stället bör rösta på hans parti:

Det finns liberaler som hävdar att det högsta värdet i den liberala samhällsmodellen är att ha en i stort sett oreglerad invandring, att man inte ställer så hårda krav på språk och jobb, men jag delar inte den synen.

Om vi inte har en ordnad, reglerad migrationspolitik som fokuserar på dem som verkligen behöver skydd, om vi inte klarar integrationen, då hotas de liberala och progressiva värden som jag vill att samhället ska präglas av.

Man kan inte säga att man är feminist, men att vi inte behöver bry oss om jämställdhet ute i Angered, för där styr Ali Khan-klanen. Det är en orimlig hållning. Klarar vi inte integrationen kommer liberala värden sättas på undantag i stora delar av Sverige, och det är vad vi ser just nu.

Fredrik Malm har en lång historia inom partiet och kallar sig själv socialliberal. För en liten tid sedan snubblade jag över en gammal SVT-debatt mellan Fredrik Malm och Jimmie Åkesson från 2009, som handlade om den där ökända debattartikeln som då precis hade publicerats där Aftonbladet satte rubriken: “Muslimerna är vårt största utländska hot”.

Det artikeln handlade om var främst hur det svenska samhället anpassar sig till islamisters krav och vad detta får för konsekvenser. Ser man debatten såhär 13 år senare är det slående hur mycket som har ändrats. Då satt inte SD i riksdagen ännu, och Liberalerna var faktiskt det större av de två partierna. En annan sak är att Fredrik Malm till viss del resonerar på ett liknande sätt i dag. I en artikel från maj i år skriver han om hur “staten förhandlar bort vårt sekulära samhälle”:

Genom ständiga hänvisningar till dialog, kompromiss och tolerans ringas vi som värnar Sveriges sekulära och socialt progressiva karaktär in i ett hörn där vi ska känna skuld gentemot djupt reaktionära krafter.

Vi pratar om hur hans resa sett ut sedan 2009 till i dag, varför han ändrat sig i vissa frågor och om han har gett upp liberala principer på vägen.

Dessutom diskuterar vi Vänsterpartiets blodiga historia, hur de fortfarande lever gott av blodspengarna de fick från Stalin och om boken han skrivit om detta (fast som kanske är mer av en släktkrönika): Naftasyndikat: berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige (Carlssons förlag 2020). En bok jag rekommenderar varmt.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens podd är lite kortare än vanligt. Som partiledare mitt i valrörelsens slutspurt har inte Ebba Busch direkt gott om tid, så jag är glad att hon ändå tog sig tid att prata med mig – och lyssnarna här på Rak höger. Vi samtalar om varför vänsterns förklaringsmodell för kriminalitet inte håller, om huruvida vi håller på att glömma hotet från islamism, om varför böneutrop inte är jämförbara med kyrkklockor, utländsk finansiering av moskéer – samt varför man ska lägga sin röst på KD och inte på Moderaterna, Sverigedemokraterna eller Liberalerna.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kommunisterna i Ung Vänster har blivit riksdagsledamöter i moderpartiet. Men det verkliga problemet med Vänsterpartiet är inte vilken etikett de har just i dag, utan att de vill avskaffa all ekonomisk frihet utan att de någonsin egentligen behöver förklara hur ett sådant samhälle skulle bli. För de flesta av oss är det en mardröm, tanken på att staten har tagit över precis all kontroll över samhällets alla delar. Vi vet hur det har gått när det har försökts på andra platser. Det är inte ”gemensamt ägande” – utan själva definitionen av ”förtryck”. Vänsterpartiet har stått på förtryckets sida under hela sin historia, och det inte finns något skäl att tro att det är annorlunda nu.

Så skrev jag i en artikel om Vänsterpartiet här på Rak höger häromdagen. I dagens podd följer jag upp genom att prata med författaren och litteraturkritikern Magnus Utvik, vars senaste bok – Partiet som kom in från kylan (Timbro) – handlar om just Vänsterpartiet och dess historia. Det var bland annat den boken jag läste i min research för artikeln som jag återger ovan. Magnus Utvik har själv en bakgrund som medlem i Vänsterpartiet, vilket ger boken ytterligare en värdefull dimension.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Mattias Karlsson, som länge har varit en av de mest tongivande inom Sverigedemokraterna. Han var partiets gruppledare i riksdagen mellan 2014 och 2019, och är i dag partiets talesperson i landsbygdsfrågor.

Vi pratar om huruvida SD verkligen kan kategoriseras som ett högerparti, om skillnaderna respektive likheterna mellan SD och Liberalerna, om vitboken och partiets rötter, om olika sorters assimilationspolitik, om politisk styrning på högskolan och inom kulturlivet, och om vi har fått ett nytt konsensus vad gäller migrationspolitiken.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I mediernas rapportering om utsatta områden har fokus nästan alltid legat på mammor. Kanske för att det ger en korrekt beskrivning: mammor har ofta tagit mer ansvar för sina barn än pappor. Men ger det verkligen hela bilden?

I reportageboken Papporna, sönerna, våldet (Verbal förlag) av Beata Hansson och Vesna Prekopic får man träffa poliser, socialarbetare och andra, men framför allt pappor. Vissa har en kriminell historia i bagaget, andra inte. De flesta har utländsk bakgrund. Vissa skyller alla missöden på det svenska systemet, på rasism och strukturer. Andra menar att inget blir bättre om man inte tar eget ansvar. Papporna framträder helt enkelt som hela människor, bortom förenklade stereotyper. Den största behållningen med boken är att vi får höra pappornas egna röster, vilket till stor del har saknats.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Leonidas Aretakis som är aktuell med en ny bok som har titeln Extas i folkhemmet – Sveriges psykedeliska historia (Natur & Kultur). Det handlar om varför Carl von Linné skrev en hel bok om psykoaktiva droger, om hur svenska forskare upptäckte ruset i Amazonas, om ravefester, om hippierörelsen och om motreaktionen på sent 60-tal som ledde till att drogerna narkotikaklassades. Det handlar också om lovande studier som visar hur olika psykedeliska droger kan hjälpa mot depression, ångest, trauman och kanske till och med Parkinsons. Men det verkar vara för tidigt att dra färdiga slutsatser, vilket Leonidas Aretakis påpekar i boken.

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Sten Widmalm som är professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Han är aktuell med en ny antologi, som han är redaktör för ihop med Thomas Persson som är docent i statskunskap på samma universitet. Titeln för boken är Skör demokrati – det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning (Fri tanke). 

I regel beskrivs hoten mot demokratin som externa. Det handlar om antidemokratiska aktörer som Ryssland och Kina, men även politiska och religiösa extremister. Författarna i Skör demokrati tar upp detta, men även interna hot mot demokratin, som kommer från tilltagande teknokrati, normstyrning, cancelkultur, en alltmer utbredd självcensur, med mera. Detta och mer pratar Sten Widmalm om i dagens podd.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hoppas ni har haft en trevlig midsommar! Jag tog tydligen semester i lite över en vecka. Det var skolavslutning, besök av föräldrar, långväga vänner, sjuka barn, surikaterna på Kolmården och sedan midsommar med svärföräldrarna. Brukar säga till i förväg när jag försvinner ett litet tag, men ville inte mejla er bara för att upplysa er om att jag inte kommer att mejla er. Men nu är jag tillbaka i vilket fall! /Ivar

Hade Benjamin Dousas bok Massintegration skrivits för tio år sedan hade den förmodligen varit så där tvunget optimistisk och klämkäck som mycket om integration var på den tiden. Om vi bara fixar jobben! Om vi bara lyckas validera invandrarnas utbildningar! Om vi bara skruvar och vrider lite på systemen kan detta bli en succé!

Så var det då. Ord som “kompetensregn” myntades oironiskt under den epoken. Trots att alla såg att det inte stämde.

I dag är det bara var femte som tror att politikerna kommer att kunna lösa problemen med integration och invandring. Massinvandringen har lett till så mycket splittring att det är svårt att ens betrakta territoriet Sverige som ett och samma land. Snarare samexisterar flera olika kulturer och villkor inom Sveriges gränser. Tar man 5:ans spårvagn mellan Biskopsgården och Örgryte i Göteborg är det som att resa mellan två länder – med olika befolkningar och religioner. Folk inte bara ser olika ut, de lever helt olika liv med olika framtidsutsikter och livsbetingelser. När Janne Josefsson gjorde den resan 1987, i dokumentären På rätt sida älven, var skillnaderna också stora. Men i dag blir man snarare nostalgisk när man ser om den. Det förflutna är ett annat land, men i dag är Biskopsgården och andra utsatta områden verkligen som ett annat land jämfört med det omkringliggande samhället.

Benjamin Dousas bok är ett ärligt försök att beskriva problemen utan skygglappar. I slutet av varje kapitel föreslår han olika åtgärder, vilket är ett välkommet försök att vara konstruktiv. Det är inte en hoppfull bok, men den är inte heller defaitistisk. Kanske är massintegration omöjligt, särskilt eftersom massinvandringen fortsätter, alla påståenden om en stram migrationspolitik till trots. Men hopplöshet är en synd som ingen som vill bo kvar i landet har råd med. Och även om man inte håller med om alla lösningar är det stimulerande läsning.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

A coward thinks he'll always live

If he keeps himself from strife

Old age leaves no rest and peace

Though spears may spare his life

Jag minns att jag satt och våndades över alla negativa reaktioner jag skulle få. Det var 2013 och jag behövde klara en deadline för en rapport i ett kontroversiellt ämne, men fick bara mer skrivkramp. Jag drack ett par öl, blev lite berusad, men skriva gick inte. Men så hörde jag strofen ovan i låten Live without regrets av Amon Amarth. Den hjälpte mig där och då. Ren magi. Låten sattes på repeat, och jag blev klar med min rapport i tid. Orden har stannat kvar hos mig – med sångaren Johan Heggs death growl.

I dagens podd pratar jag med just Johan Hegg, som sagt är han sångare i Amon Amarth. Genren är death metal, även om tematiken som bandet använder har gjort att det ibland kallas “vikingametal”. Det är också mer melodiöst än mycket annan death metal, vilket tilltalar mig. 

Amon Amarths låtar kretsar, som ni förstår, runt vikingar och fornnordisk mytologi. Just nu är de aktuella med en ny skiva med titeln The Great Heathen Army som släpps den femte augusti (förbeställ här!). Jag har fått privilegiet att lyssna på skivan på förhand och kan avslöja att den är en av deras starkaste, även om det är så jag brukar känna när de släpper en ny skiva. För jag är inte objektiv för fem öre: om jag fick ta med mig musik från ett enda band till en öde ö hade det varit Amon Amarth. Gärna den nya skivan.

Dagens samtal handlar om vilka vikingarna var, några särskilt viktiga scener ur deras låtar med betydelse för historien, varför man alltid kan upptäcka något nytt i fornnordisk mytologi och hur den kan inspirera oss i dag samt vad det innebär att vara ett metalhead. 

Deras turné inleds i september och den 24:e kommer de till Hovet i Stockholm. Hoppas vi ses där! 

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan Psrtiet Nyans utmana Socialdemokraterna som förortens parti nummer ett? För ett par veckor sedan genomförde Doku den första valundersökningen om Partiet Nyans. I en debattartikel i Aftonbladet vid lanseringen 2019 skrev partiledaren Mikail Yüksel: Nu startar vi partiet för landets förorter. Viktigast för partiet var och är islamofobi och främlingsfientlighet, bostadsbrist och integration. Yüksel menade att integration fokuserade för mycket på kultur och att “fokus [därför] bör flyttas från människors privatliv till arbetsmarknadspolitiska aspekter”.

Nyans har gått från att avfärdas helt till att börja kommenteras av allt fler. Justitieminister Morgan Johansson kallar partiet för “extremt farligt”.

Det verkar vara ett parti som vill splittra och slå in en kil mellan muslimer och övriga samhället, och det tror jag är extremt farligt. Vi har totalt motsatt uppfattning. Vi måste ha en politik som håller samman oavsett vilken religion du tror på.

Men hur stort stöd har Partiet Nyans hos dem som de själva identifierat som sina främsta målgrupper?

Eftersom det är notoriskt svårt att nå förortsbor via telefon, mejl eller enkäter bestämde Sofie Löwenmark och Doku sig för att vara på plats själva i stället. I fem dagar var de i Angered Centrum, Bergsjön, Gårdsten, Lövgärdet, Hjällbo och Hammarkullen och pratade med 372 personer.

Detta var i korthet resultatet av undersökningen, enligt Doku:

* En ganska liten andel – 29,8 procent – av de röstberättigade invånarna i Angered med utländsk bakgrund känner ens till Partiet Nyans.

* Av dem som känner till Partiet Nyans kan en mycket stor andel – 85,7 procent – tänka sig att rösta på partiet eller kanske tänka sig att göra det.

I dagens podd pratar jag med Sofie Löwenmark om deras valundersökning, om Partiet Nyans och om Göteborgs utsatta områden.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens podd handlar om varför det är så få män på kultursidorna, och i kulturlivet i stort. I synnerhet unga män är det tunnsått med. I början av året skrev Karin Pettersson, Aftonbladets kulturchef, att:

[…] medelklassens kvinnor är de nya maktgubbarna på parnassen, köttberget. En ny jätteproppen Orvar fast nu snarare med namnen Karin/Åsa/Anna som bräker och vältrar sig i gamla oförrätter, skriver om relationer, skönhetsingrepp och väninnemiddagar och tycker att de förtjänar allt för att de (vi) minsann har fått kämpa. Som samtidigt och därmed inte längre ser vilka röster som inte hörs.

Nu har debatten blossat upp igen, efter en krönika av Johanna Frändén och en av Victor Malm. Båda efterlyser fler män i kulturdebatten. Jag skrev själv om det på Svenska Dagbladets kultursida häromdagen, efter att ha varit och lyssnat på Jordan B Peterson. Finkulturen har blivit alltmer av ett kvinnoreservat, men det betyder inte att män saknar intresse för kulturen. Såhär svarade Peterson på en fråga från mig om det:

Det är samma fenomen vi ser i den engelsktalande världen. De unga männen är helt klart intresserade, men de lyssnar på podcasts, ser på Youtube, diskuterar på Reddit och andra forum.

Gäst i dagens podd är Joel Halldorf, som är teolog, författare och kulturskribent, som vidareutvecklade Petterssons tankar tidigare i år i Fokus. Min andra gäst är Ludvig Köhler – poet, skribent och redaktör – som skrev i går i Kvartal om att män visst skriver och deltar. Det är bara det att deras böcker och tankar ignoreras i allt större utsträckning. Vilket ju för övrigt både Johanna Frändéns och Victors Malms krönikor bevisar, eftersom de ignorerar inlägg av män i just de frågor de vill se fler män i. Är det underlåtenhet eller att det är fel sorts män som skriver? Detta och mycket annat pratar Halldorf, Köhler och jag om.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är svårt att få syn på kulturen man själv lever i. Det är luften man andas, vattnet man simmar i. Lättare då att se andras egenheter och fixeringar, än sina egna. Själv är man rimlig, andra är desto knepigare.

I sin nya bok – Kvinnomanualen (Bazar förlag) – lyckas Anna Björklund ändå få läsaren att se det invanda i ett nytt ljus. En rad teman avhandlas: mat, sex, arbete, kläder, moderskap, skönhet, hushåll och lycka. Är frigörelsen från alla familjeband och traditioner alltid frigörande? Vad har vi förlorat längs med vägen av all modernisering och rationalisering? Är världen människan skapar verkligen skapad för verkliga människor med verkliga, mänskliga behov?

Om detta och annat handlar dagens podd.

Anna Björklund var senast med i podden för ett år sedan. Då pratade vi om familjeliv, utbildning och barnuppfostran. Den som vill kan lyssna på avsnittet här.

Hon driver den relativt nystartade podden Puss puss podcast ihop med Anna Axfors.

Här kan man köpa Kvinnomanualen. Jag kan verkligen rekommendera den.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Anna-Karin Wyndhamn. Det är mer av ett samtal än en intervju, eftersom hon är en god vän. Hon har många strängar på sin lyra, och alltid något nytt på gång, vilket gör att jag aldrig riktigt vet hur jag ska presentera henne utan att missa något viktigt. Hon är författare, forskare, programledare, föreläsare och poddare. Nu missade jag säkert något.

Samtalet tar i alla fall sin början i hennes medverkan som expert i dokumentärserien Vem mördade skolan? som nyss sändes i SVT i sex delar. Vi går igenom de olika förklaringarna som presenteras i programmet, och vilka som har mest fog för sig.

Hon har även podden Söndagsskolan ihop med Ann Heberlein, där de i senaste avsnittet pratade om språket med anledning av att Fröslundaskolan i Eskilstuna slutat bedöma eleverna på svenska, och i stället gör det på deras respektive modersmål i NO, SO och matematik. Var det fel? Eller bara en anpassning till hur verkligheten ser ut?

Vi pratar även om manlighet, logiken bakom marknadsskolan och mycket annat.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

PS. Som ni har märkt har det varit lite lägre aktivitet här på Rak höger. Det beror på att jag har varit – och är – sjuk. Inget allvarligt, men det har påverkat produktionstakten. Jag hoppas att jag inte låter för vimsig i dagens podd, i så fall skyller jag på min feber. DS.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sakine Madon var en av dem jag såg upp till när jag började skriva mot slutet av 00-talet. Då var hon redan en orädd debattör som tog strid för grundläggande liberala värden, mot hederskultur och mångkulturalism, mot identitetspolitik och för yttrandefrihet. Hennes tankeskärpa och totala avsaknad av konflikträdsla inspirerade mig. Att hon vågade!

I dag har några av de ställningstaganden som gjorde henne obekväm i offentligheten nästan blivit okontroversiella. Som att vara emot hederskultur. Andra frågor är precis lika aktuella då som nu – som den om yttrandefrihetens gränser.

I dagens podd pratar vi om Sakine Madons nyutkomna bok Inget är heligt (Fri tanke) som handlar om de senaste två decenniers debatter på dessa teman. Våra åsikter överlappar fortfarande på nästan alla områden som boken behandlar, och de två böcker jag har skrivit (den första ihop med Adam Cwejman och den andra ihop med Anna-Karin Wyndhamn) tar upp en del av exemplen som hennes gör. Därför försöker jag utforska de punkter där jag själv har svårt att hitta bra svar, samt också de trätofrågor som ändå finns. Migrationen är en sådan fråga, där Sakine är avsevärt mer generös i sin hållning än jag. Jag frågar om våra respektive bakgrunder kanske spelar in på något sätt, hon med sin flykt till Sverige i minnet och jag som har alla mina rötter här.

En fråga jag ställer är hur den demografiska förändringen av Sverige påverkar möjligheten att försvara de liberala värden hon håller högt. Jag menar att det är så, och att det påverkar fri- och rättigheterna människor i praktiken har, men här blev samtalet lite mer av en debatt. Ni får höra själva.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ibland läser man böcker vars resonemang känns både självklara, men samtidigt helt nya. Så är det att läsa Saknad – på spaning efter landet inom oss (Mondial). Cecilia Garme och Katarina Barrling är båda statsvetare i grunden, men alla fördomar om detta yrkesskrås tråkighet kommer på skam. Detta är en poetisk skildring av saknaden efter det Sverige som nyss fanns, om den känslokorridor som förpassar denna saknad till marginalen, om hur fullt naturliga reaktioner stämplas som “fula”, varför optimister ses som mer förnuftiga i Sverige även när de får fel gång på gång, och hur boende på vissa orter – där den demografiska förändringen varit särskilt drastisk – kan känna hemlängtan fastän de är hemma.

(Jag skriver också på en text med utgångspunkt i boken.)

Några länkar till dagens avsnitt

Henrik Berggren och Lars Trägårdh – Är svensken människa? – gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (Norstedts 2006)

Merle Haggard – In The Good Old Days (When Times Were Bad)

Astrid Lindgren – Fattig bonddräng

Per Myrberg – Trettifyran (1964)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur gick det till? Hur blev svenska skolan så radikalt annorlunda jämfört med liknande länder? Den frågan ställde sig dagens poddgäst Karin Grundberg Wolodarski, till vardags reporter på Dagens industri, för ett antal år sedan. Hon började intervjua nyckelpersonerna bakom kommunaliseringen, friskolereformen och flera stora aktörer bland skolkoncernerna. Sex år av gediget journalistjobb har nu blivit boken Experimentet – Hur den svenska skolan blev en av världens mest avreglerade.

Hon tar inte själv ställning i frågan, utan tar läsaren med sig genom de viktiga besluten och händelserna. Man ges inblick i hur de som fattade besluten tänkte, och hur de ser tillbaka med facit i hand.

Särskilt i Socialdemokraterna tycks man gräma sig, vilket är lite paradoxalt med tanke på att man varit i regeringsställning under majoriteten av tiden det handlar om. Kan man både vara för och emot vinster i skolsektorn på en och samma gång? Kan man gå i opposition mot den politik man själv drivit igenom?

Men även inom borgerligheten saknade man fantasin att föreställa sig hur det skulle bli. Man såg framför sig småskalighet, lärarkooperationer och stiftelser som skulle driva skolor, inte dagens gigantiska aktiebolag. Men de som var förutseende blev ofta också rika på utvecklingen. Som Peje Emilsson, som är en av centralgestalterna i Experimentet, som både grundat Kreab och Kunskapsskolan, och har ett snart sex decennier långt engagemang i Moderaterna.

"Det går inte att belägga att likvärdigheten i skolan har försämrats," säger hon i podden, "däremot att segregationen har ökat."

Experimentet är en skildring, inte en debattbok. Därför kan den med fördel läsas av alla sidor i skoldebatten.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Rasmus Paludan ville demonstrera i Borås fick han avslag. Såhär löd motiveringen:

Polisen har med hänsyn till den hot och riskbedömning samt de allvarliga ordningsstörningar och våldsamma upplopp som inträffade under påskhelgen beslutat om avslag.

Men det var det som sades därefter som ledde till höjda ögonbryn. Kommenderingschefen Emelie Kullmyr meddelade även att:

Rasmus Paludan har en retorik som går ut på att skapa oordning och kaos. Vi behöver hjälpas åt att för att slå hål på den retoriken.

Är det rimligt att vi har polischefer som fattar beslut baserat på personliga åsikter? Ska polisen verkligen recensera dem som vill nyttja sina fri- och rättigheter? Och är detta en del av en bredare trend?

I dagens podd pratar jag med Jakob Heidbrink, universitetslektor på juridiska institutionen vid Göteborgs universitet, om detta och om olika tjänstemannaideal som står mot varandra, riskerna med att staten blir mer tillrättavisande mot medborgarna, olika definitioner av demokrati som är svåra att förena, hur tjänstemannaaktivismen motiveras med hänvisning till nazismen, och mycket annat.

Dessutom pratar vi om traditionella europeiska kampsporter (HEMA), som Jakob tränar. Själv är han främst inriktad på långsvärd och sabel, men det finns ett antal andra stilar och vapen. Vi pratar om hur realistiska striderna i Game of thrones och The Witcher verkligen är, med mera. Bonusfråga: Vilket svärd är bäst ur självförsvarssynpunkt? (Se bild längst ned.)

Länkar till dagens avsnitt

Jakob Heidbrink – “Inte bara Transportstyrelse har problem”

De många skandalerna inom myndigheter och verk som mött oss är inte enskilda händelser. De är delar av en allmän förvaltningskris, varnar Jakob Heidbrink. Han spårar krisens rötter till alltför ytliga normer för myndighetsutövning, normer komna ur förenklade ekonomiska och statsvetenskapliga resonemang. (Kvartal 12/12 -17)

Jakob Heidbrink – “Nürnberg står inte för dörren”

Att Migrationsverket agerar för en mer liberal migration än vad lagen ger stöd för, är ett utslag av antidemokratisk aktivism från enskilda tjänstemän. Därmed reses samma frågor i Sverige som i USA, där tjänstemän inom Trumps egen förvaltning i skydd av anonymitet medgett att de obstruerar presidentens politik – för att de inte håller med honom:  Det skriver Jakob Heidbrink, docent i juridik. (Kvartal 17/9 -18)

Jakob Heidbrink – “Politiskt upprop från 261 opolitiska tjänstemän”

261 opolitiska tjänstemän i UD skriver i ett upprop, ställt till Regeringskansliets förvaltningschef, att man oroas över huruvida nästa regering kan komma att urholka ”värdegrunden” i Regeringskansliets arbete. Det avslöjade Ledarsidorna.se i går. I brevet ställer man tjänstemäns ”lojalitetsplikt” mot ”grundlagens bestämmelser om människors lika värde.” Därmed aktualiseras nu frågan om tjänstemannaobstruktion, som Kvartal tidigare behandlat i två artiklar. (Kvartal 27/9 -18)

Följ Jakob Heidbrink på hans facebooksida.

Och för den som är intresserad historical european martial arts (HEMA) kan man läsa mer här till exempel.

Exakt såhär ser det ut när man tränar som nybörjare (inte riktigt:

Och duellen som Jakob nämner är alltså den här, från filmen “Deluge” (Potop på polska):

Visst blir man lite intresserad av att pröva? Med aningen mer skydd än i dessa två videos. Numera verkar det finnas HEMA-klubbar lite varstans i Sverige.

Svärdet Jakob rekommenderar i slutet av podden (ser lite ut som en machete, va?):

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För första gången överväger Peppe Larsson, ingripandepolis i Göteborg, att sluta efter femton år som polis. Det handlar främst om att han upplever att det saknas uppbackning från polisledningens och politikers håll. Inte heller han har sett något som liknar det massiva våld som utövades mot polisen under påskens korankravaller. I dagens podd frågar jag honom bland annat hur han såg på frågan om varför polisen inte skjutit skarpt i fler situationer, som exempelvis KD-ledaren Ebba Busch framfört.

Först twittrade jag att polisen är så professionell att vi inte skjuter in i en folkmassa, eftersom det finns för många oskyldiga personer som inte har med det att göra. Det var innan jag hade sett filmerna från kravallerna i Örebro och ändrade mig. Är det den filmen Ebba Busch kanske sett, där en såpass homogen folkmassa begår såpass grovt våld mot polisen, så förstår jag henne bättre.

Peppe Larsson menar att många fultolkat Ebba Buschs uttalande. Han förstår andemeningen.

Där och då skulle du ha kunnat skjuta vem som helst i den hopen som attackerar polisen och ha lagstöd för det. Man hade i stort sett kunnat träffa vem som helst, för det är ett såpass grovt angrepp. Man hade till och med kunnat skjuta för att ha möjlighet att gripa.

Vi pratar även om vad polisens uppgift egentligen är, vilka utmaningarna är, vad som kan göras bättre och varför man bör pröva att gå hårdare fram mot brottsligheten.

Länkar till dagens avsnitt

Intervjun med Peppe Larsson i Expressen. (Expressen 24/4)

Peppe Larssons tweets om hur han själv reagerade på en liknande situation, där han drog batong i stället för tjänstevapnet. (12 delar)

Insändaren jag refererar till, där en polis beskriver hur polisledningen valde att inte gå in trots att de hade tillräckligt med poliser på plats. (NT 15/4)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Omar Makram tvingades lämna Egypten efter att det blivit känt att han lämnat islam. I Sverige trodde dock inte Migrationsverket på honom. Bevisa att du lämnat islam, var deras budskap. En youtube-video där Omar Makram bränner koranen gav honom också permanenta uppehållstillstånd. Han är också en av få före detta muslimer som varit öppen med att lämna islam, eftersom det är förenat med livsfara.

Han flydde Egypten efter att ha kritiserat islam, kommer han snart behöva fly Sverige av samma skäl? Efter påskkravallerna litar han inte längre på att svenska staten kan skydda såna som han.

I Sverige har Omar Makram på kort tid etablerat sig som en av de tydligaste kritikerna av organiserad religion, i synnerhet islam och hederskultur. Till skillnad från många andra liberal stannar han inte vid postkoloniala tabun. Han hörs i poddarna Sista Måltiden och Blasphemy (som nyligen startat på Bulletin), och är återkommande krönikör i Bulletin.

I dagens podd pratar vi om islam, ex-muslimer, korankravallerna, blasfemilagar, kulturen i utsatta områden och varför han inte känner sig trygg i Sverige längre.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var normalt, vanligt, vardag. Bland vänner, vänners vänner och bekanta. Vissa sålde, alla rökte – en del sällan, andra för ofta. Vad vuxenvärlden berättat och vad lagboken bestämt brydde sig ingen om. Vännerna var viktigare – och ruset, musiken, dokumentärerna, hänget, tv-spelen och sötsakerna från de nattöppna bensinstationerna. Jag minns kvällar i skitiga lägenheter, haschkakor gömda i fläktar, frysfack och soffor. Redlinepåsar packade med klibbiga buds, spridda över soffbord eller undanskuffade i mikrovågsugnar. Buntar med kontanter, färgglada bluntsförpackningar, meckrester och rullpapper.

Så börjar förordet till SVT-journalisten Johan Wickléns bok Vi ger oss aldrig – så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket (Volante) som kom ut i dagarna. När jag läste hans förord kände jag igen mig själv och mina egna tonår. Vi började röka hasch som 13-14 åringar och på den vägen var det. Mina ungdomsvänner började röka på mer och mer, och vissa avancerade till tyngre droger, andra in i de kriminella organisationer som levererade drogerna. Jag fick på kort tid se de mörka sidorna av narkotika, men allt mindre av de positiva.

Själv gjorde jag därför motsatt resa och blev motståndare till alla sorters droger, slutade även röka och snusa, och under en period slutade jag till och med dricka, vilket var en stor grej i slutet av tonåren.

Med åren har jag ändrat mig igen, främst för att den organiserade brottsligheten med hjälp av droghandeln flyttat fram sina positioner i samhället. Skulle en avkriminalisering av cannabis eller till och med legalisering kunna komma åt det? Jag vet inte. Men som Wicklén visar i sin bok så vill inte den sittande eller tidigare regeringar veta heller.

För ett par år sedan krävde ett enigt Socialutskott en utredning av svensk narkotikapolitik. Man vill ha en nollvision mot knarkdödsfall, god missbruksvård och skademinimering. Man efterfrågade att politiken skulle basera sig på vad forskningen säger, inte på moralism. Men när jag frågade socialminister Lena Hallengren (S) om detta svarade hon att man inte tänkte utreda den svenska narkotikapolitiken förutsättningslöst. Man ville inte kolla på avkriminalisering heller:

För att man ska utreda något måste det man kan komma fram till vara intressant, och det finns inget intressant med att utreda avkriminalisering.

Man vill inte veta. Man vill inte höra motargument. Man vill inte lyssna på forskare. Det är en position som inte borde vara möjlig att inta helt öppet. Man vet inte heller vilka effekter den nuvarande narkotikapolitiken har på bruket och missbruket. Medan grannländer omvärderar blir Sverige alltmer ensamt i sin dogmatiska position. Hur hamnade vi här? Och vad är vägen framåt? Detta handlar dagens podd om. (Och jag kan varmt rekommendera hans bok.)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mellan 1996 och mitten av 2021 har antalet miljardärer stigit med 1 700 procent och deras samlade förmögenhet med 3 000 procent. De senaste 24 månaderna har det tillkommit 330 nya miljardärer. Och vad gäller dollarmiljardärer, där man alltså är god för minst en miljard dollar, har antalet ökat med 14 varje månad under samma tidsperiod. Antalet dollarmiljardärer är i dag 542, som tillsammans förfogar över 3514 miljarder, vilket är 30 gånger med än 1996 och en fördubbling de senaste två åren.

De svenska dollarmiljardärernas tillgångar i procent av BNP landar på 49 procent. Detta kan jämföras med Ryssland där motsvarande andel är 40 procent, i Indien och USA är det 20 procent, i Frankrike 17 procent och i Kina 15 procent. Sverige toppar ligan alltså. Mäter man jämlikhet har Sverige gått från att ligga i topp, till att ligga på plats 12 – räknat bakifrån. Bara Bahamas, Bahrain, Brunei, Botswana, Brasilien, Förenade Arabemiraten, Jemen, Laos, Ryssland, Sydafrika och Zambia är mer ojämlika. När blev Sverige ett skatteparadis för superrika?

I sin nya bok – Girig-Sverige: så blev folkhemmet ett paradis för de superrika (Natur & Kultur)– besvarar ekonomireportern Andreas Cervenka den frågan. Idén föddes när återvände till Sverige efter att ha bevakat Silicon Valley för Dagens Industris räkning mellan 2017 och 2019. Väl hemma igen insåg han att något hade hänt och höll på att hända i Sverige. Inte av någon naturlag, utan till följd av politiska beslut och en Riksbank som stirrat sig blind på ett slags inflationsmått. De senaste 25 åren har inneburit att de som redan ägde aktier, fastigheter eller andra fasta tillgångar har blivit avsevärt mycket rikare, medan lönearbetare, hyresgäster som saknar egendomar har förlorat i relativa tal. Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

(Jag arbetar även på en text med utgångspunkt i bland annat denna bok.)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om vi nu lever i ett patriarkat dominerat av män, varför är det så få män som skriver litteratur? Varför domineras tidningarnas kultursidor och bokförlagen av kvinnor? Skrivarlinjerna och universiteten också. Tre fjärdedelar av alla bokdebutanter är kvinnor. Män läser allt mindre, och unga män skriver allt mindre. Går vi miste om något när mäns röster försvinner från skönlitteraturen? 

I dagens podd pratar jag med författaren Andrés Stoopendaal vars senaste roman Dunning-Kruger-effekten (Norstedts) kom ut i november förra året. Den handlar om en ung man med mycket typiskt manliga problem. Jag kan varmt rekommendera den av flera skäl. Den är inte bara mycket rolig, utan känns också sann. Jag känner igen män jag känt och känner, i bokens karaktärer. Men det är inte bara en bok för män såklart, däremot är den ovanlig just för att perspektivet inte känns så … feminiserat, i brist på bättre ord. 

I en nyligen publicerad essä på Aftonbladets kultursida skriver Stoopendaal om hur en matriarkal klick styr på författarskolan Biskops-Arnö. Jag ville fråga honom om detta, och vi pratar om huruvida denna klicks normer även styr på andra områden. Vi hann prata om Jordan B Peterson, skillnader mellan män och kvinnor, om hämmade medelklassmän, och om hur man ska göra om man vill bli författare. 

Andrés Stoopendal har även podden Stoopendaal & Sundfelt ihop med psykologen Karl Oskar Sundfelt där de pratar om litteraturen, konsten och samtiden, som de själva uttrycker det.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Länkar från samtalet

Andrés Stoopendaal: Dunning-Kruger-effekten (Norstedts)

Greta Thurfjell: Tre manliga författare: ”Mannen är långt ifrån död inom konsten” (DN 6/12 -19)

Minna Höggren: Har killarna lämnat kulturen? (Arbetet 1/3)

Andrés Stoopendaal: Mannen signalerar att han hatar sig själv (Aftonbladet 27/2)

Inti Chavez Perez: Pojkar måste få bli män fria från rädsla för våld (Aftonbladet 22/2)

Philip Warkander: Männens problem är på riktigt – ändå hånas de (Expressen 30/3)

Johan Heltnes bok “Sympati för djävulen” (Fri tanke)

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens gäst är Alex Schulman. Han är inte bara krönikor sedan många år, numera i DN, utan har även en av Sveriges populäraste poddar ihop med Sigge Eklund som heter just Alex & Sigges podcast. Han är också författare, vars senaste bok är en roman som heter Överlevarna (Bonnier 2020), och handlar om återuppleva sin barndom som vuxen.

Jag förstår att det kanske förvånar att jag väljer att ha ett samtal med just honom här i podden. Låt mig då förklara lite hur jag tänker.

När jag slutade som ledarskribent kändes det som en lättnad att lämna den ganska tydliga ideologiska mall man förväntades följa. Inte så mycket av min chef, Tove Lifvendahl, som gav mig mycket fria tyglar och utgjorde ett bra bollplank, utan mer av läsare. Ledarsidan ska fylla en funktion i debatten och ledarskribenterna är de politiska lägrens trogna hirdmän, eller legosoldater i vissa fall. Det jag vill bidra till med podden, och med Rak höger överlag, är att vara mer prövande än jag kunde vara då. Podden slogan är att jag har “samtal med vänner och fiender. Utan filter eller skygglappar.” Det låter aningen högtravande, men det är inte tomma ord för mig, utan något jag strävar mot. Men det är såklart lättare att få vänner att tacka ja när man hör av sig. Många har ingen lust att prata med någon de inte håller med, tyvärr. 

När jag läste Alex Schulmans två senaste krönikor kände jag att jag gärna ville ha honom som gäst, trots att vi utväxlade hårda ord med varandra ganska nyligen. Eller just därför. Vi hamnar ofta på motsatta sidor i politiska frågor, men hans krönikor om Ukrainakriget har jag läst med stor behållning. Varför finner jag plötsligt sånt värde i hans krönikor? Har något hänt i samtiden när en sådan som Alex Schulman, som inte direkt pratat sig varm om nationalism innan, plötsligt skriver om att försvara sitt land? Om hans pappas sorg över att förlora sitt barndomshem i Karelen till Ryssland? Om detta och mycket annat pratar vi i dagens podd.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Länkar

Alex Schulmans senaste krönika: Kriget har blivit vardag – nu börjar vi käbbla igen (DN 29/3)

Alex Schulmans näst senaste krönika, som handlar om hans pappa och om att försvara sitt land: Ryssarna jämnade min pappas hus med marken (DN 21/3)

Några avslutande ord

De tre senaste veckorna haft ett pågående projekt som gick i hamn i går. Därför har jag inte kunnat jobba för full maskin. Projektet var att tjugo år efter att alla mina jämnåriga kamrater gjorde det ta körkort, vilket jag nu gjort. Jag körde min första körlektion tisdag för tre veckor sedan med körskolan My driving academy och igår blev jag godkänd på uppkörningen. Är hemskt lättad. Och nu återgår jag till att jobba heltid med Rak höger igen. 

En annan sak också. Jag har lovat att det ska komma ett poddavsnitt varje söndag, men har inte alltid hållit det. I stället har jag prioriterat att få ut avsnitt så snabbt det går, ofta för att innehållet har nyhetsvärde. Det kommer jag även fortsättningsvis att göra, tänkte jag. Om ni verkligen inte gillar det så hör gärna av er till: [email protected]

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under den månad som gått sedan Ukrainakrigets utbrott har de experter och tjänstemän som dominerat offentligheten under pandemin ersatts av nya förmågor. I stället för Folkhälsomyndighetens återkommande presskonferenser håller nu Försvarsmakten en presskonferens kl 15.00 varje torsdag. Blir detta en ny lägereld för vår oroliga samtid?

Kanske allra mest välkänd för gemene man har Joakim Paasikivi blivit. Han är för Ukrainakriget vad Anders Tegnell var för pandemin. Det är inte konstigt med tanke på att han är osedvanligt tydlig och rak i sin kommunikation. Till skillnad från Tegnell så behöver man inte ägna sig åt kremlologi för att förstå vad han faktiskt menar.

Som namnet antyder har han påbrå från vår närmaste granne i öst, och han har dubbelt medborgarskap i Finland och Sverige. Värnplikt har han gjort i båda länderna. I Sverige blev han överstelöjtnant och har bland annat varit sektionschef på den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). I dag är han militär lärare på Institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria på Försvarshögskolan.

I dagens avsnitt pratar vi om vad den ryska krigsmakten gjort mindre bra, om det handlar om dålig planering eller dåliga militära enheter, om Ukraina eller Ryssland tjänar på om kriget skulle dra ut på tiden, om man verkligen ska ha så mycket respekt för den ryska förmågan framöver, om Putins kärnvapenhot, om svenskars försvarsvilja samt vilka lärdomar vår försvarsmakt såhär långt kan dra av Ukrainakriget.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Innan ni går…

Substack har just lanserat en app för iPhone och iPad. (Den som Android kan skriva upp sig på väntelista här.) Appen gör det lättare att samla alla man följer på Substack på ett och samma ställe. Jag använder den själv för att få bättre överblick, eftersom jag prenumererar på ett ganska stort antal publikationer. Jag återkommer i en annan post om vilka jag läser med stor behållning för tillfället.

Man får givetvis även fortsatt mejlen, men appen gör det möjligt för oss som använder Substack som plattform att nå ut även om mejlkorgarna framöver skulle bli överfulla igen. Dessutom vet jag att en del av er, och även jag, haft problem med att mejlen från Substack hamnar under fliken “kampanjer”. Med appen slipper man allt sånt.

För den som vill läsa mer om appen kan man göra det här. Nedan ser ni ett exempel på hur appen ser ut.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

PS. Jag är fortfarande mitt uppe i ett intensivt projekt. I början av nästa vecka hoppas jag dock vara klar och sedan kunna återgå till att producera texter och poddar på heltid här på Rak höger. Tack för ert tålamod! DS.

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan Ryssland inledde sin invasion av Ukraina har 3 miljoner ukrainare flytt landet. Det är den snabbast växande flyktingkrisen sedan andra världskriget. Allra flest, runt 2 miljoner, har flytt till Polen. Till Sverige kommer runt 4 000 per dag och fram till sommaren förväntas över 200 000 komma. Det kan av allt att döma bli en ännu större flyktingkris än 2015, och ett ännu större mottagande för Sveriges del. 

Chang Frick, chefredaktör på nättidningen Nyheter idag, var nyligen nere vid ukrainska gränsen mot Polen. Väl där hjälpte han med buss 25 flyktingar till Sverige. Han fixade ett ställe för dem att bo och håller kontakt med dem. Han är av åsikten att det inte finns någon gräns för hur många ukrainska flyktingar Sverige kan ta emot. Men det har ändå blivit debatt.

På Twitter kritiserades han av Mustafa Panshiri – föreläsare, författare och tidigare polis – som menade att Frick hade ett sätt att resonera på som slängde andra flyktingar under bussen:

Finns det någon skillnad mellan ukrainska flyktingar och andra, tidigare migrantströmmar? En sak som skiljer det är att alla partier, även de mest migrationskritiska, är positiva till att ta emot ukrainska flyktingar. Handlar denna generositet om att ukrainare uppfattas vara mer lika svenskar – vita och europeiska? Eller handlar det om att Ukraina är ett demokratiskt land som attackeras av den fiende som vi svenskar också fruktar mest? Att det vi ser utspela sig är vår värsta mardröm?

Vi pratar även om kritiken mot Chang Frick, om att han sålt bilder till Ruptly, dotterbolag till ryska RT, som är statskontrollerat.

Om detta och annat handlar dagens avsnitt, som publiceras lite tidigare för aktualitetens skull.

* Jens Liljestrand om Chang Frick och Putin. (Expressen 9/3)

* Hynek Pallas om Chang Frick, med flera (GP 14/3).

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 24 februari 2022 kommer leva kvar som det datum så efterkrigstidens Europa övergick i något annat. Vi lever i en ny epok, en ny världsordning. Vi är just nu inne i krigets dimma och kan inte förutsäga vad som komma skall, men att det inte finns någon väg tillbaka är tydligt.

På en säkerhetskonferens i München 2007 lade Vladimir Putin fram sina ambitioner, vilket han sedan satte kraft bakom i kriget i Georgien 2008 och annekteringen av Krimhalvön 2014. Det gick alltså att förutse delar av skeendet, om än inte exakt när och var. Men kan man spåra dagens krig längre bakåt än så? Vilka krafter släpptes loss av Sovjetunionens upplösning?

I en ny bok – Det fallna imperiet – Ryssland och väst under Vladimir Putin (Fri tanke) – beskriver Martin Kragh, biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier (SCEEUS) och seniorforskare vid UI, vägen fram till det ödesdigra datumet för några veckor sedan. Han vänder sig mot att det skulle ha varit ödesbestämt att Ryssland och västvärlden återigen blev fiender. Det fanns möjlighetsfönster, men dessa har genom åren stängts ett efter ett:

Utvecklingen har varit kumulativ. Nya ärrbildningar och förlorad ömsesidig tillit har följt i spåren på varje enskild kris. Människor har en förmåga att välja sina tragedier och stora segrar. Båda utgör bärande element i formeringen av länders nationella identitet. Putin har gjort det sovjetiska imperiets fall till sitt lands stora tragedi. Andra världskriget till sin stora seger. I detta hänseende finns det inget överraskande med hans förda politik. Enligt en rysk opinionsmätning i mars 2021 önskade 67 procent av respondenterna att Sovjetunionen aldrig upphört att existera. En absolut majoritet av befolkningen delar uppfattningen om segern 1945 som sitt lands noblaste ögonblick. Det ryska ensamhetssyndromet – känslan av att vara utsatt av hot inifrån och utifrån – har inte saknat inslag av såväl stolthet som sentimentalitet och tragedi. Å ena sidan en formidabel stormakt med ansvar för den globala säkerhetsarkitekturen. Å andra sidan ett land som är hotat och nödgas vidta åtgärder för att skydda sina legitima intressen. 

Den som vill kan förhandsbeställa Martin Kraghs bok här (den släpps 31 mars). Jag rekommenderar den varmt för alla som vill få en djupare förståelse av Putins Ryssland, och beslutet att invadera Ukraina.

PS. Några rader angående de närmaste två veckorna här på Rak höger. Jag är just nu igång med ett kortvarigt projekt som tar mycket tid av mig. Mer tid än jag trodde när jag började med det. Därför kommer jag skriva lite mindre här under två veckor, om jag utgår ifrån att arbetsbördan under projektets första vecka kommer vara relativt oförändrad under de två kvarvarande veckorna. Däremot blir det två poddavsnitt den här veckan. Och snart är jag igång som vanligt igen. DS.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kriget i Ukraina fortsätter och det är svårt att tänka på något annat. Men efter att ha stått som en vaktpost vid nyhetsflödet dagarna i ända börjar i alla fall jag känna att jag behöver ta en paus då och då. Ett privilegium man har när man bor i ett land som inte har invaderats av Ryssland – ännu. Jag kommer givetvis att fortsätta att ägna mycket tid åt Ukrainakriget och alla frågor som berör det. Dagens avsnitt är dock en liten paus i krigsflödet, så om ni känner att ni behöver en sån så har ni kommit till rätt podd i dag.

I dag pratar jag nämligen om svenska skolan och varför den har gått från att vara en av världens bästa till ganska dålig, i jämförelse med andra länders skolor. Dagens två gäster är Magnus Henrekson som är professor i nationalekonomi och mellan 2005 och 2020 var vd på Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Johan Wennström, doktor i statsvetenskap och även han knuten till IFN. De har nyss precis kommit med en ny bok med titeln: Dumbing Down – The Crisis of Quality and Equity in a Once-Great School System—and How to Reverse the Trend som ges ut av Palgrave Macmillan, men också går att ladda ned på IFN:s hemsida.

I boken visar de hur en postmodern, socialkonstruktivistisk pedagogik åtminstone från 60-talet och framåt ersatte en klassisk kunskapssyn, vilket fick ett antal konsekvenser. Kunskap blev inte mer lättillgängligt, skolan blev inte mer utjämnande, tvärtom drog de redan starka elevgrupperna ifrån de redan svaga, samtidigt som alla började sjunka relativt andra länder. 

Dessutom, menar Magnus Henrekson och Johan Wennström, har utvecklingen ytterligare försämrats av kommunaliseringen samt hur illa man skött marknadiseringen av svenska skolan. Något jag skrev om nyligen här på Rak höger.

Detta pratar vi om i dagens avsnitt, samt deras förslag på hur man kan vända utvecklingen.

Några länkar:

* Här kan man ladda ned boken Dumbing down kostnadsfritt: länk

* Mitt tidigare samtal med Johan Wennström: “Klass är högerns blinda fläck” (23/1)

* Min text om skolmarknaden: “Skolmarknaden är vänskapskorrumperad” (26/2)

PS. Några rader angående de närmaste två veckorna här på Rak höger. Jag är just nu igång med ett kortvarigt projekt som tar mycket tid av mig. Mer tid än jag trodde när jag började med det. Därför kommer jag skriva lite mindre här under två veckor, om jag utgår ifrån att arbetsbördan under projektets första vecka kommer vara relativt oförändrad under de två kvarvarande veckorna. Däremot blir det två poddavsnitt kommande vecka. Snart är jag igång som vanligt igen. DS.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagen då Ryssland inledde invasionen av Ukraina, den 24:e februari 2022, förändrades världen i grunden. Över en natt, som man brukar säga. Den säkerhetsordning vi haft i Europa byggde på en överenskommelse om att varje land har rätt att välja sin egen väg i utrikespolitiken och att inget annat land har rätt att med våld flytta gränser för en suverän stat. Nu har Ryssland frångått det. Hur hamnade vi här och vad ska vi göra åt det?

Om man inte talar ryska så kan man inte förstå Ryssland, åtminstone inte fullt ut. Därför är experter som behärskar språket och kulturen värda sin vikt i guld, särskilt nu. Dagens gäst är en av dem. Fredrik Löjdquist är chef över Centrum för Östeuropastudier (Stockholm Center for Eastern European Studies, SCEEUS) som är ett fristående kunskapscentrum inrättat och finansierat av regeringen. Han har en lång bakgrund som diplomat med fokus på Östeuropa, Ryssland och hybridkrigföring. Ryska lärde han sig i lumpen, ett par år innan muren föll.

Inom hans eget skrå, och bland säkerhetspolitiska experter, var det många som såg vad som höll på att hända med Ryssland. Men västvärlden i stort reagerade inte i tid, enligt honom.

– Det fanns en fördröjning i det västerländska i västs förståelse av vad som höll på att ske, och man hade kanske lite svårt att ta till sig alla signaler och dra slutsatsen av dem, men åtminstone efter den ryska aggressionen mot Ukraina 2014 blev det uppenbart. Men kanske trodde man att det skulle stanna där på något sätt. Att man hade ett jämlikt läge som förvisso var olyckligt och besvärligt, men som ändå kunde hanteras på något sätt. Och det vi har sett byggas upp under de senaste året är det ju att Ryssland absolut inte är nöjt med status quo, utan man vill flytta fram positionerna.

– Det är viktigt att komma ihåg att det här inte bara handlar om Ukraina, utan det handlar om om vår säkerhet, om allas säkerhet. Både på europeisk nivå och på den globala nivån.

Kan man säga, som exempelvis John Mearsheimer, att det är USA, Nato och EU som provocerat Ryssland till detta? Han menar att man i stället borde ha gjort Ukraina och Georgien till buffertstater mellan stormakterna.

– Det bygger på en massa felaktiga antaganden, skulle jag hävda. För det första strider det mot idén att alla stater är lika suveräna. Denna tanke innebär att man skulle till mäta vissa stater mer inflytande, att ett stort land som Ryssland skulle ha veto över ett annat lands utrikes- och säkerhetspolitik, men kanske också i inrikespolitiken.

– Då är man ute på ett väldigt farligt sluttande plan. Om du börjar göra avkall på de här principerna, var kommer det sluta någonstans? Vilka länder ska utgöra den här bufferten? Om vi i Sverige eller Finland inte kan lita på att principen om territoriell integritet eller suveränitet gäller för ett land som Ukraina? Hur ska vi då veta att det gäller för våra egna länder?

– Det här bygger på en underliggande kålsuparteori, nämligen att Ryssland har sin inflytandesfär och USA och Nato har sin. Men så är det inte. Vad det handlar om är inte att USA eller Nato har en egen sfär. Nato är en demokratisk sammanslutning av länder där länderna frivilligt och självmant har gått med. Det gäller även EU. Det är inte så att det sker på något diktat uppifrån, till skillnad från när Putin vill kunna bestämma andra länders politik från Moskva.

(Ovanstående är bara ett kort utdrag från samtalet.)

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

* Länk till Fredrik Löjdquists senaste memo om Ukrainakriget: här

* Intervju med John Mearsheimer: här

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt pratar jag med Stina Oscarson som är teaterregissör, dramatiker och författare. Men hon är även en flitig samhällsdebattör, och det är kanske i den rollen flest känner till henne. Vi spelade in det här innan Ryssland inlett sin invasion av Ukraina, vilket är anledningen till att vi inte pratar mer om det.

För mig personligen har Stina Oscarson gått från att vara en av dem som ofta hamnat på motsatt sida från mig i samhällsdebatten, till att jag allt oftare nickar instämmande när jag läser och lyssnar på henne. Det har att göra med att debatten inte är statisk, men också om att hon har ändrat sig i vissa frågor. Och att jag har ändrat mig också. Vi sprang på varandra på en kulturfest SvD hade för sina frilansar, min första gång på en sådan fest, och sedan var hon moderator för en intensiv debatt om migration som jag deltog i. Men detta är första gången jag har haft möjligheten att få prata med henne på tu man hand en längre stund. Jag hoppas att ni tycker att det är lika givande som jag tyckte.

Hon är just nu aktuell med boken “Det perfekta plåstret” (Mondial) som jag verkligen kan rekommendera. Vi pratar om den, men också om hennes uppmärksammade intervju med vår socialdemokratiska kulturminister Jeanette Gustafsdotter. Och om vad som egentligen hände efter att en medlem i Nordisk ungdom deltagit i en debatt om demokrati som Stina var moderator för. 

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Häromdagen skrev jag om klass på Svenska Dagbladets kultursida. I texten skriver jag om hur vi tillåtit en underklass att växa fram längst ned i samhället, och om hur denna tjänar en medelklass som värderar fel saker.

I fredags diskuterade jag frågan i P1 morgon ihop med Patrik Lundberg, som hade skrivit att han ville lämna medelklassen. Om jag tolkar honom rätt handlar hans motvilja om ett hyckleri han märkt av. Inom medelklassen, menar han, vill man gärna känna sig finare och bättre, men man gör likt förbannat det man kritiserar att andra gör. Diskussionen med Patrik Lundberg var konstruktiv, men rumphuggen. Ironiskt nog är nästan alla inslag i public service för korta för riktiga samtal, och i regel är konfliktnivån maximalt uppskruvad. Aporna måste få apa sig, verkar en grundtanke vara. Och om man inte vill bråka kanske de plockar in någon annan i stället. Konflikten mellan “höger” och “vänster” måste värnas, och finns ingen tydlig konflikt får man uppfinna den med hjälp av en hetsande programledare.

Nåväl, jag ville i alla fall fördjupa samtalet om klass, eftersom jag tycker att det är så intressant. En av de mest intressanta tänkarna på området i dag är Johan Wennström, som numera är en kollega på Svenska Dagbladets kultursida, där han skrivit i flera år. Han disputerade i statsvetenskap 2019 med avhandlingen Interpreting Policy Convergence Between the Left and the Right: Essays on Education and Immigration. Han är aktiv på IFN, där man också kan ta del av hans publikationer. Hans forskning är inriktad mot politiskt beslutsfattande och dess moraliska grunder. Han är särskilt intresserad av skol- och migrationspolitik. Tidigare har han bland annat arbetat som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet och som ledarskribent i Svenska Dagbladet.

Länkar till texter och böcker vi pratar om:

Min text i SvD Kultur (19/1): Hade det inte varit för högskoleprovet hade mitt liv nog sett annorlunda ut. Medelklassen tror på meritokrati, och det är som om medkänslan också är något man gör sig förtjänt av.

David Goodhart – Head, Hand, Heart: The Struggle for Dignity and Status in the 21st Century (Penguin 2020)

Michael Lind – The New Class War: Saving Democracy from the Managerial Elite (Portfolio 2020)

Patrik Lundberg: “Jag vill lämna medelklassen” (DN 23/11 -21)

Charles Murray – Coming apart: the state of white america, 1960-2010 (Crown forum 2012)

Vesna Prekopic: “Det är inte alls så dumt i medelklassen, men mellanförskapet lämnar jag gärna” (DN 17/1)

Michael Sandel - The Tyranny of Merit: What's Become of the Common Good? (Farrar, Straus and Giroux 2020)

Johan Wennström: “När ska högern överge Foodora-liberalismen?” (SvD 26/5 -21): Det viktiga, enligt dagens höger, är inte var man kan göra en verklig insats, utan ”vart man är på väg”. Högern har accepterat, ja till och med bejakat, framväxten av ett djupt ovärdigt arbetsliv.

Johan Wennström: I väntan på ett konservativt idéprogram (Kvartal 14/12 -20)

Johan Wennström: Brev till en lärarstudent (Kvartal 20/2 -19)

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Drönare flyger över svenska kärnkraftverk, slottet och riksdagen. Eftersom Ryssland är högst på dagordningen just nu, efter deras hot mot sina grannar, är det många som gissar att drönarna är ryska. Vi vet inte säkert såklart, men det är en kvalificerad gissning. Hur oroliga bör vi vara i Sverige egentligen?

Hundratusentals ryska trupper står samlade vid den ukrainska gränsen, redo för något, kanske ännu en invasion. Eller är det mer av ett påtryckningsmedel? Vad är det Ryssland försöker uppnå?

Med mig för att prata om detta har jag Oscar Jonsson som forskar om Ryssland och försvarsfrågor. Jag rekommenderar den som vill orientera sig mer om rysk säkerhetspolitik att läsa hans senaste bok: The Russian Understanding of War: Blurring the Lines between War and Peace (Georgetown University Press 2019).

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det senaste poddavsnittet pratade jag med Johan Gärdebo och Anna-Karin Wyndhamn, angående Gärdebos försök att bjuda in Malcom Kyeyune till forskarmiljön Seed Box på Linköpings universitet, där han är verksam. Det gick inget vidare. Efter samtalet tänkte jag vidare. Vad hade Malcom Kyeyune sagt om han hade blivit inbjuden? Varför inte fråga honom?

I dagens avsnitt pratar jag med Malcom Kyeyune om just det, och om hur identitetspolitisk aktivism har blivit ett sätt klättra i karriären, om varför de inom högern som pratar alltmer om klass utkämpar ett tvåfrontskrig mot vänstern och mot kostymhögern, och om varför USA har gått om Sverige vad gäller radikalitet.

Malcom skriver för bland annat Fokus, Kvartal och Dagens samhälle. Han sitter i tankesmedjan Oikos förtroenderåd och driver sedan 2015 podden Markus och Malcom ihop med Markus Allard.

Länkar till sånt vi pratar om i dagens avsnitt

* Min intervju med Frank Furedi: Eliternas uppror mot demokratin

* Mitt samtal med Johan Gärdebo och Anna-Karin Wyndhamn länk.

* Texten om Martin Gurris bok The Revolt of The Public and the Crisis of Authority in the New Millennium (Stripe press, 2018) länk: Etablissemanget kräver samma erkännande som under 1900-talets högmodernitet, men allmänheten kräver medbestämmande och ödmjukhet. Ingen av parterna är nöjd med den andre.

* Malcom Kyeyune i Fokus: De antirasistiska aktivisterna inom media är en urban medelklass som vill uppåt. Klyftan mellan dem och den svarta underklassen är mycket djup.

* Johan Gärdebo i Aftonbladet Kultur länk.

* The professorial-managerial class länk.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med Johan Gärdebo och Anna-Karin Wyndhamn.

Johan Gärdebo har doktorerat i historia och forskar vid den humanistiska forskarmiljön Seed Box på Linköping universitet. Forskningsprojektet han är knuten till handlar om hur klimatomställningen påverkar industriorter byggda runt fossilintensiva företag som Cementa (Slite), Preemraff (Lysekil) och SSAB (Luleå). Hur påverkas människorna som bor där? Hur placerar de in sig själva i förändringen? Och hur kan man göra klimatomställningen folkligt förankrad?

Relevanta, men svåra, frågeställningar. Därför ville han få in perspektiv som han uppfattade inte var väl representerade i forskarmiljön. I en artikel på Aftonbladets kultursida beskriver han hur han ansökte om att få dit Malcom Kyeyune. Han skulle inte själv föreläsa, utan bolla tankar med forskarna. Gärdebo ville ha dit honom för att Kyeyune är kritisk mot den förda klimatpolitiken – som han kallat ett “moralistiskt medelklassprojekt”. Eller som Gärdebo skriver i artikeln:

Exempelvis läggs koldioxidintensiva industrier ned för att minska utsläppen. Det blir färre industrijobb i Sverige, men samma varor behövs och importeras därför i stället från andra länder. Stigande drivmedelsskatter drabbar arbetare beroende av bilen, men utsläppen minskar inte eftersom alternativa färdmedel fattas.

Samtidigt som arbetarnas jobb försvinner används skatteintäkterna för att finansiera nya jobb för de universitetsutbildade, såsom klimatstrateger eller miljökonsulter. Och klimatrörelsen – de som protesterar, som utför aktivistiska aktioner eller som ägnar sig åt klimatkonst – är talande nog medelklassens barn.

Men cheferna på Seed Box var allt annat än begeistrade. Orsaken handlade inte om akademiska meriter, utan om att Malcom Kyeyune hade “fel värdegrund”. Han var för “kontroversiell”. I stället föreslogs Gärdebo bjuda in Andreas Malm, som förespråkar att fler borde utföra terroristiska klimataktioner (sabotera infrastruktur, blockera motorvägar, spränga gasledningar). Det ansågs mindre kontroversiellt.

Johan Gärdebo beskriver själv sin hemvist som till vänster och är tidigare miljöaktivist. Men hans överordnade mål är ett fritt samtal.

Anna-Karin Wyndhamn är forskare vid Göteborgs universitet, driver ihop med Ann Heberlein podden Söndagsskolan, är kolumnist på Göteborgs-Postens ledarsida, bland många andra saker. Vi skrev också Genusdoktrinen (Fri tanke 2020) tillsammans. Hennes erfarenheter i universitetsvärlden är en röd tråd genom boken.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Emelie Köhler levde fyra år som trans, men påbörjade sedan resan tillbaka. Från könstransition till detransition. Hon har medverkat i “Tranståget” som gjordes av SVT Uppdrag Granskning. Och nyligen deltog hon i Sverige Möts i debatt om samma ämne. Hon har på kort tid blivit ansiktet utåt för den växande rörelsen av transpersoner som ångrat sig. För den som vill veta mer har hon ett instagramkonto som heter Detrans Dissident och driver en hemsida som heter detransinfo.se. 

Det svåra med transfrågan är att hitta balansen mellan att kritisera delar av ideologin bakom, och samtidigt värna de unga sårbara människor som dragits med. På sin instagramsida skriver Emelie att hon ömmar för transpersoner men är kritisk till idéerna bakom. Det ligger såklart delvis i betraktarens öga om man lyckas med den balansgången, men jag tror det är ett viktigt medskick för alla oss som pratar om transfrågan. 

Jag är glad att Emeilie Köhler är med i podden och berättar sin historia. Även om det är en sliten klyscha så är det bra att prata med människor och inte bara om dem.

Länkar till sånt vi nämner i avsnittet

* Min intervju med Aleksa Lundberg länk.

* Min intervju med Abigail Shrier länk.

* Svenska kyrkans öppna brev till transpersoner och min text om det länk.

* Emelie Köhler i Sverige Möts länk.

* Tranståget i Uppdrag Granskning länk.

* Studie på 100 detransitionerade länk.

* En annan studie om detransitionerade länk. (Denna visar bland annat att man får mer stöd under transitionen än under detransitionen.)

* Svensk långtidsstudie om hur de som genomgått könskorrigering mår länk.

* En lite äldre internationell uppföljningsstudie på transpersoners mående efter könskorrigering länk.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt pratar jag med Tobias Hübinette, som är docent vid Karlstads universitet, med fokus på kritiska vithets- och rasstudier. Anledningen är att vithetsstudier aktualiserats av att Arvid Haag, tidigare aktiv i Medborgerlig samling, wallraffat på Sveriges första kurs i Kritiska vithetsstudier, som ges på Stockholms universitet. (Jag har intervjuat Arvid och kommer skriva en text på temat.) När Adam Cwejman och jag skrev Så blev vi alla rasister (som gavs ut i ny utgåva i maj på Timbro) var Tobias Hübinette, och kritiska vithets- och rasstudier mer generellt, en av dem vi ägnade mest tid åt att läsa och kritisera. Jag har utöver boken skrivit ett stort antal texter i olika tidningar där jag utvecklat kritiken.

Men ett återkommande problem är att det är närmast omöjligt att få till samtal med den andra sidan av debatten. Tobias Hübinette är ett lysande undantag. Även när vi inte håller med varandra har jag alltid haft utbyte av att prata med honom (och att läsa hans blogg). Ju längre jag har varit i offentligheten desto mer har jag insett hur ovanligt det är med meningsmotståndare man kan ha artiga debatter med. För att kunna förstå sina egna argument måste man höra de bästa motargumenten, och ibland kanske till och med ändra sig. I podden tar vi upp ett exempel på när jag har ändrat mig, och närmat mig Tobias position.

Tobias Hübinette är dessutom en av de mest produktiva svenska forskarna på området kritiska vithets- och rasstudier och gav ut hela två böcker under 2021: Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt (Verbal förlag, 2021) och Svensk rasism under efterkrigstiden. Rasfrågor och rasdiskussioner i Sverige 1946-1977 (Carlsson bokförlag, 2021). Vi pratar om båda, men även om Vit melankoli. En analys av en nation i kris (Makadam förlag, 2020) som han skrev ihop med Catrin Lundström, en annan central forskare i Sverige inom fältet kritiska vithetsstudier.

Hoppas ni har lika stort utbyte av samtalet som jag hade.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens poddgäst Mia Odabas har en lång journalistisk karriär på CV:t, med flera år på SVT:s Aktuellt, Svenska Dagbladet, med mera. De senaste åren har hon ägnat sig åt att vara moderator på heltid. Eftersom hennes efternamn betyder “rummets härskare” på turkiska kan man väl säga att Odabas därmed har blivit en aptonym.

I ett viralt inlägg i sociala medier, både på Linkedin och Facebook, skriver Odabas, om covidjournalistiken under omikronfasen:

Jag har under julhelgen lyssnat till vänner och familj som är förbannade. På oss som jobbar med journalistik. Vi är på väg att tappa deras förtroende. Låt mig ge deras ord eko här på FB:

Det blir allt mer tydligt att omikron visserligen är mer smittsam än tidigare varianter, men att folk i gemen inte blir särskilt sjuka. Därmed blir vår gamla vanliga måttstock - smittspridningen - allt mindre relevant.

Många av mina vänner tittar nu enbart på sjukhus-IVA-inläggningar och dödstal. Och dessa siffror ökar visserligen, men inte i närheten av hur det såg ut när det begav sig. Därför undrar vän av ordning varför vi nu i rask takt trappar upp restriktionerna igen. I Australien sa premiärministern nyligen att vi måste lära oss att leva med covid - därför drar de ner på restriktionerna trots att smittan ökar. Kanske inte så kokobello som man först tror?

Så till mullrandet mot oss journalister. Mina vänner menar att vi är med och skrämmer upp folk. Våra krigsrubriker om "rekordökning i smittspridningen” höjer larmnivån i hela samhället. De menar att vårt uppdrag är att kritiskt granska och balansera. Att inte bara trycka alla larmsiffror rakt ut, utan att stanna upp, fundera, analysera, ställa rätt frågor. Ta ner tempot och larmnivån. Särskilt vi som jobbar i gammel-media har ett ansvar, tycker mina vänner. I sociala medier är tonläget redan ”bortom räddning”, men om vi i mer traditionella medier hakar på så förlorar vi snart deras förtroende.

Det vilar helt klart ett tungt ansvar på oss som fortfarande jobbar i trad-medier. Vi bör alla tänka till innan vi trycker ut den där larmande rubben. Många gör ett bra jobb - nedan graf är från svtnyheter.se, där man enkelt kan följa antalet inlagda på IVA i landet och per region varje dag.

Grafen hon länkade till ser ut såhär:

Jag är själv dubbelvaccinerad, och har bokat tid för en tredje dos. Men jag har med stigande oro sett hur man bemöter de som av olika skäl är ovaccinerade. I sociala medier har det blivit något av en folksport att markera hårt mot vaccinskeptiker. Detta sker samtidigt som det blir alltmer tydligt att den här covidvågen är annorlunda än de tidigare. Dessutom tycks vaccinet framför allt skydda en själv från allvarlig sjukdom, snarare än skydda andra från att smittas. Argumentet om att man är osolidarisk om man inte vaccinerar sig haltar alltså betänkligt. Därför är vaccinpassen redan passé, eftersom alla av allt att döma sprider smittan oavsett vaccinationsgrad. Men jag är som sagt vaccinerad för egen del. Jag tycker att det viktigaste här är att inte diskussionen stängs ned när den behöver föras som mest. Det misstaget gjorde vi i början av pandemin, och bör inte upprepa.

* Mia Odabas hemsida, för den som vill anlita henne som moderator:

http://www.miaodabas.com/

* Mia Odabas inlägg på Facebook: https://www.facebook.com/mia.odabas/posts/4946334225399717

* Anna Björklunds krönika i Fokus: https://www.fokus.se/kronika/jag-ar-ovaccinerad-for-jag-ar-en-jobbig-typ/

* Anna Björklund i gårdagens Studio Ett: https://sverigesradio.se/artikel/manga-fortsatt-skeptiska-till-covidvaccin

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi lärde känna varandra för över tio år sedan. Våren 2011 var jag på en kurs i Eskilstuna om hur man skriver (liberala) ledartexter. Susanna Birgersson var då anställd på Eskilstuna-Kuriren, med Alex Voronov som chef. Hon kom och höll i ett moment på kursen, sedan behövde hon avvika för att skriva klart en ledare. Det kändes lite ouppnåeligt för mig då, att ha ett fast skrivjobb. Jag bodde kvar i en studentkorridor och hade just börjat frilansa så smått, parallellt med att jag sålde American Express på Arlanda.

Vi kursdeltagare, inte Susanna då alltså, fick alla skriva varsin ledare om höghastighetståg. På kvällen, när vi åt middag på en Eskilstunakrog, utropades vinnaren: Patrik Kronqvist. När Susanna slutade på Eskilstuna-kuriren blev jag erbjuden hennes tjänst, men tackade nej. Jag hade fått erbjudande om ett vikariat som redaktör på Axess magasin.

Världen är liten, och den liberala världen ännu mindre.

Tio år senare har både jag och Susanna Birgersson blivit mer konservativa, men kanske också mer vänster. Hon har fått tre barn och jag fyra, kanske är det förklaringen, vem vet. I dagens podd pratar vi om en uppmärksammad krönika av Gunnar Ardelius där han berättar om sin egen frånvaro som pappa, om reaktionerna, om familjens förutsättningar i vårt samhälle och om varför högern borde bry sig mer om klass.

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

---

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.