Mikael Svanberg del 2. Docent i historia, författare och forskare

Den Svenska revolutionen och Partierna och demokratin under författningsdebatten 1965 – 1980 (2020) Bokförlaget Diadalos, är en rapport och en bok som Mikael Svanberg har skrivit. Boken belyser ingående de politiska partiernas arbete med att ta fram en ny regeringsform. Den kom att kallas 1974 års regeringsform och ersatte 1809 års regeringsform. Vårt samtal handlar om detta.

Mikael Svanberg har följande reflektioner och slutsatser.

Om den bristande informationen till Sveriges medborgare skriver Mikael Svanberg följande: 

”Den enda rimliga tolkningen av det faktum att inga sådana åtgärder vidtogs är att politikerna i stället bedömde att resultatet av en sådan informationskampanj inte hade utfallit till Torekovs kompromissens fördel. Att den offentliga makten ska utgå från folket var alla partier visserligen överens om, men den gemensamma normen var samtidigt att den makten framför allt ska kanaliseras genom någon av partiorganisationerna. 

Partiernas skepsis mot den utomparlamentariska opinionsbildningen inför 1974 års grundlagsbeslut var därför påtaglig, trots att protesterna mot grundlagsförslaget blev omvittnat omfattande. Om de regler om beslutande folkomröstning i grundlagsfråga som beslutades 1979 hade varit på plats hade förslaget om ny regeringsform sannolikt fått avslag. ” s 453.

Det är en handlingskraftig men toppstyrd och i vissa delar hänsynslös svensk politisk demokrati som framträder i källmaterialet. Demokrati var lika med majoritetsbeslut av valda representanter och inget annat. De bekymrade sig föga om konsekvensanalyser eller beslutens folkliga förankring. Flertalet misstänkliggjorde konsekvent den utomparlamentariska opinionsbildningen. Den politiska debatten ansågs inget vinna på att allmänheten blandade sig i. Det enda den bidrog till var att försena den demokratiska beslutsprocessen. s 328

Mot de borgerliga partiernas naturrättsliga grundade krav att rättsväsendet med hjälp av ett antal grundlagsfästa fri och rättigheter skulle reglera förhållandet mellan enskilda och den offentliga makten, ställdes den rättsrealistiska uppfattningen som företräddes av Socialdemokraterna. De menade att domstolar och andra rättsvårdande myndigheter saknade ett demokratiskt mandat och därför, i likhet med monarken, tvärtom skulle utestängas från den offentliga maktutövningen. Allmänt formulerade fri och rättigheter var obehövliga i ett demokratiskt samhälle, deras efterlevnad svår att kontrollera och de öppnade för risken att domstolarna skulle börja ifrågasätta giltigheten i demokratiskt fattade beslut. Tvärtom, menade de, skulle den statliga politikens huvudsakliga inriktning grundlagsfästas i form av s.k.målsättningsstadganden. Ett antal fri och rättigheter formulerades, men med möjlighet för riksdagen att inskränka dem med vanlig lag, efterhand, med en förlängd beredningstid för sådan lagstiftning.s 440

Mikael Svanberg slutsats: Den outtalade innebörden av de ”grundläggande demokratiska principer” förefaller vara att ge riksdagen största möjliga handlingsfrihet, det vill säga att majoriteten i utredningen ställde sig främmande inför alla former av maktdelning eller någon rättsordning som andades naturrätt. Den enda som till syvende och sist ska kunna begränsa riksdagens handlingsfrihet är riksdagen själv. 

Hadenius anförde: I jämförelse med den gamla grundlagen, som hade sin förankring i det kungliga allenastyret, innebär detta en revolution.  Men det är bara en formell sådan.  Man kan fråga sig varför man ska ordna folkomröstning om detta. Är inte partierna representativa för folket när de vill skriva in demokratin och parlamentarismen i grundlagen, råder det inte enighet i detta land att kungen inte ska ha någon politisk makt. Sid 250

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.