Du försöker verkligen hålla fullt fokus. Du yttrar orden högt, som om du försöker övertyga dig själv om att det är sant. Men när tanken väl har gnagt sig fast i ditt sinne går det inte längre att bli av med den. Imorgon gäller det. Allt ni har gjort hitintills har lett fram till den här punkten. Nu går det kanske att blicka framåt och se ett eventuellt nytt liv, ett liv för framtiden. Ett lugnare liv, ett lättare liv. Du ser dina kamrater i ett helt nytt ljus när solen stiger för dagen. Ni undrar om ni gör saker för sista gången. Vilka personer här kommer ni aldrig att få återse? Dagen är kommen. Kampen är här. Du splittras från dina närmaste. Vemodet klänger sig fast vid din själ. Men hur mycket kan du egentligen göra när du bara är en ensam kanin?