Mutant Hindenburg: Hydrans Rättvisa - Kapitel 7, Rännstenen

Är den enda vägen framåt genom motstånd, att låta det rebelliska blodet pumpa? Vi skanderar kampord, klottrar på väggarna. Ner med svinet. Grisjävell. Vem vi vill imponera på vet vi nog knappt själva. Vill vi skapa förändring, eller vill vi bara bryta mot stadens apati? Kanske vill vi bara ha ett avbrott i vardagens tristess, så vi kan glömma bort våra trista arbetsplatser. Vi förlorar oss i blåa ögon, saknar tidsuppfattning. Plötsligt slår verkligheten till. Hindenburg har åter igen tvingat ner dig på knä. Tryckt ner dig i gruset, så långt ner i botten du kan komma. När du ligger där och vältrar dig i din misär, hur ska du ensam klara av att ta dig upp? Du kan skylla på annat bäst du vill, men när du väl hamnat så djupt ner i rännstenen kommer du inte ensam klara av att ta dig upp igen. Men har du några vänner som kan plocka upp dig igen när du faller?