Tåget glider sakta in på perrongen och stannar till. De andra passagerarna stressar för att komma av. Conny var förvånansvärt lugn, trots att det tydligt märktes hur störd han blev av de andra passagerarna. En ensam kråka sitter på stationstaket och kraxar. Ett dystert välkomnande, till ett dystert samhälle. Frank stirrar ut genom fönstret. Musklerna vill inte röra sig. En hand på hans arm. Johannas lugnande röst som hörs säga "kom nu, vi är framme".