Rosemary var tidigt en ja-sägare, men när hennes son Jonatan fick sin autismdiagnos med en intellektuell funktionsnedsättning, insåg hon hur viktigt det var att lära sig pedagogiska strategier i sitt förhållningssätt till sin son, men även till sina andra barn. Nu är barnen stora och i detta avsnitt berättar hon om hur hon använt sig av strategierna under barnens uppväxt, men som hon även har haft så stor nytta av inom andra områden i sitt liv.
I avsnitt 44 här i podden, berättade hon om Jonatans starka ego och hans gränssättning, som hela familjen fått anpassa sig till under hans uppväxt.
I dag pratar vi om hur vi kan hitta en balans mellan de två ytterligheterna - att vara egoistisk kontra självutplånande.
Många människor med hög grad av empati står inte upp för själva, respekterar inte sig själva och sätter heller inga gränser för sig själva. Andra är viktigare än man själv är. Ofta beror detta på en låg självkänsla och ett bristande egenvärde, som gör att man även tar för mycket ansvar för andra människor. Orsakerna till detta kan vi hitta tidigt i livet utifrån de omedvetna behovssignaler vi fått från omgivningen och svarat på. Vi lär oss tidigt att vara lyhörda för våra föräldrars behov och blir i stället ett anpassat barn som stänger av våra egna behov.
Det var verkligen en djup mening med att Jonatan skulle komma till Rosemary och få henne att inse vad hennes livsuppgift handlar om.