Det finanspolitiska ramverket befinner sig i en brytningstid. Reglerna som styrt den ekonomiska politikens förutsättningar under trettio år är äntligen uppe till diskussion. De är baserade på orimliga antaganden om hur människor beter sig, och bevisade med siffror som tydligen hade hoppat lite fel på excelarket. Åtstramningspolitiken som lett till ökad ojämlikhet och minskade välfärdsresurser, går nu kanske att göra något åt. Men vad? Scocconomics har förstås vägen framåt. Med redovisning av statens nettoförmögenhet och införande av ett inkomstgolv i statsbudgeten som speglar utgifterna, så kan vi rätta till felen, och se till att politiken får ett rejält roder, inte bara en sketen styråra.