Skogarna

Med temat Förritiden grubblar Skogarna över forna dagar. Andrea funderar över hur man skriver om en tid utan fönster och får besök av Stina Aronson, Maria letar efter historiens första missbrukare och Filip kan inte sluta prata om de gamla grekerna.

Det tjugonde avsnittet av Skogarna ägnar vi åt det formlösa. Är det överhuvud taget möjligt att fånga det formlösa i en form?

Vi rör oss genom litterära operationer, poetiker och skrivpraktiker ner till Batailles låga materialism, Kobo Abes sanddyner, Hartmut Rosas resonanser och skymtar Clarice Lispector som fiskar efter det som finns mellan orden. Vi talar om shapeshifters och blod i John Carpenters ”The Thing” och Wisława Szymborskas fenomenala dikt om lök.

Tillsammans med Néa Sedell, doktorand i estetik, gör vi ett försök att ta kontroll över kaoset eller åtminstone sätta ord på det som fortsätter att rinna mellan fingrarna.

Det är extra uppeldad stämning i studion när Skogarna snackar ilska.

Filip går tillbaks till de gamla grekerna för att lära sig hur man gör och tar Medea som förebild. Andrea reser till Japan och försöker behärska sig tillsammans med Junichiro Tanizaki. Och Maria får både terapi och restips av Dostojevskij.

Fusk, fuffens och fifflande - är detta litteraturens kärna? Att bryta mot regelverket kan ha många fördelar, varesig det gäller pengar, att kontrollera sitt författarskap efter döden eller att skriva det oskrivbara. I årets sista avsnitt bjuder vi in Néa Sedell, doktorand i estetik, för en resa genom sexkantiga rum, Oprah Winfreys tv-soffa, gråzoner och bokmässans kanske märkligast betitlade författarsamtal. JT LeRoy, Maurice Blanchot, Pentti Saarikoski och Jorge Luis Borges med flera står på agendan. Må bästa fuskare vinna!

Skogarna tar sig an temat Bibelns berättelser.

Andrea prata om tolkning och översättning utifrån Abraham och Isak samt den nyutkomna diktsamlingen Bokstavstro, Filip försöker se en utveckling av Salome-myten genom Flaubert, Wilde och Norén, och Maria pratar om transteologi, särskilt pretransition-teologi, utifrån amerikanen Daniel Lavery.

Skogarna pratar på temat manliga förebilder i litteraturen. Marguerite Duras, Alfred Jarry, Åsa Beckmans pappa, Erik Beckman, Bartleby, Thomas Bernhard, Knut Hamsun, och UKON.

Skogarna gästas denna gång av poeten och kritikern Kristoffer Appelvik Lax och pratar om kontroll och kontrollförlust i skrivandet.

Skogarna busar till det med Freaky Friday-tema: Vi har valt böcker till varandras prator. Filip pratar om barndomstraumatisk serieroman på Marias inrådan, Andrea frälser Maria med hjälp av Sara Lidmans Tjärdalen, medan hon möter sin överman i Filips rekommendation – Erik Beckmans Inlandsbanan.

Lyssna till slutet för en surpris! Ses efter sommaren.

Med poeten och kritikern Anna Hallberg som gäst leder Skogarna en snirklig diskussion om trender och triggers i samtida litteratur.

Hur mår egentligen den svenska litteraturen idag, och är poeter så ironiska som det sägs? Varför skriver folk så tjocka böcker och vart har kritiken tagit vägen? Vilka är de störigaste uttrycken i debatten och vem är den svenska Dorothy Parker? Detta och mycket mer.

När Skogarna går in i temat METALL blir det naturligtvis hård stämning i studion. Andrea pratar om våld, skräckel och Magnus Dahlström, Maria om black metal theory, svävande kistor och Tjingiz Ajtmatov och Filip om Yukio Mishimas stål och perfekta muskler.

Öar är temat, och Filip är föredömligt tematrogen: med en resumé över romaner om människor strandsatta i moderniteten, tiden, eller sitt psyke. Andrea har läst essäboken Lovebug, om att ingen människa är ölikt isolerad, ens i sin egen kropp. Maria utgår från den transfoba klichén om 100 transkvinnor på en öde ö, för att prata om queera perspektiv på reproduktion.

Månadens avsnitt har tema Babygirl. Maria hittar femininiteten på avstånd, i sekelskiftets Ryssland. Andrea har läst Fleur Jaeggy och funderar över olika flick-troper hon drogs till i tonåren. Filip frågar sig: Varför älskar ingen Baby Spice? Och teoretiserar om prinsessarketypen, via Kathy Acker, för att besvara det (kanske). Det är som att hoppa hage med ett geni, som någon kritiker skrev om Acker. Det vill säga rätt klumpigt.

I årets allra SISTA avsnitt av Skogarna tar vi oss tid att julmysa med en av den tyskspråkiga lyrikens giganter: Rainer Maria Rilke. Vem var han? Vad skrev han? Hur störig var han? Och var han otrogen mot Rodin med Cézanne?

För att få lite ordning och reda bland alla änglar och elegier har vi tagit in vår knivskarpa vän Néa Sedell, doktorand i estetik på Södertörns högskola, som gäst. Osv.

Ni vet den där känslan när litteratur liksom vibrerar i hela kroppen? Typ när en dikt liksom slår an och blir en del av dig? Lite som för Lauryn Hill i Killing Me Softly?

Skogarna dyker ner i passionerade haranger om konst som får oss att skallra. Filip försöker förklara vad tusan detta egentligen innebär med hjälp av Gaston Bachelard, Gil Scott-Heron/Kae Tempest, Jon Fosse och Ola Julén. Maria ger exempel på litterär stimming hos sig själv, Bohumil Hrabal och Torgny Lindgren. Andrea pratar om en författare som skriver om ett fullkomligt vansinnigt lidande: Gulag-överlevaren Varlam Sjalamov.

Så mycket känslor!

Surpris! Skogarna gästas av poeten Ali Alonzo och temat är ”Kämpa!”. Maria talar om Sergej Jesenin och hans självmord. Ali föryngras och blir åter skolgårdsideolog i snack om anarkonihilism, i såväl regeringsbyggnader som i litteraturen. Filip försöker hitta en syntes mellan Wolfgang Borcherts politiska kamp och Yukio Mishimas jakt efter skönhet och vänder sig till Pierre Guyotats hallicunatoriska mörker. Osv.

Tripp trapp! ”Fötter” är temat för Skogarna avsnitt #6. Foten är dum och ful – eller vacker och dyrkad? . Andrea har med sig Georges Batailles essä om stortån. Maria går tillbaks till 1500-talets Indien och helgonet/poeten Mirabai som diktar vid Krishnas fötter. Filip skriver om den vedertagna anatomin och lanserar foten som ”kroppens hjärta”, efter läsningar av bland annat Silvina Ocampo, Åke Hodell och Emily Dickinson. Det är podden för dig som älskar fötter, hatar fötter, eller inte har någon relation till dem. Skogarna görs av Andrea Lundgren, Filip Nyström och Maria Bodin, och spelas in på Beppo ljudproduktion.

När temat är "gamla människor" vill Maria prata om surrealisten Leonora Carrington och filmskaparen John Waters. Andrea har läst en intervjubok med rockstjärnan Nick Cave och drar paralleller mellan hans och Birgitta Trotzigs skapandeprocess, med hjälp av lite Jung och Sjklovskij. Och Filip då? Han har gett sig på att hitta litteratur med en "finurlig glimt" och dyker bland annat ner i Sommarboken av Tove Jansson och Kristina Lugn. Alla är dessutom på ovanligt gott humör. Det är ju sommar, för bövelen!

När temat är "insekter" är det mycket som ska med. Andrea har skrivit en rimmad insektsdikt, pratar om Tomas Tranströmers nattflyn, Annie Dillards mätarlarv och Marguerite Duras fluga. Filip har läst både Octavia Butlers larvnovell och Clarice Lispectors kackerlacksroman och tolkar dem post-humanistiskt. Maria har sett på TV och gör en queertolkning av David Cronenbergs "The Fly". Sen pratar om hon om roliga dödsscener i romanen Getingfabriken. Fånigt, litterärt och alldeles, alldeles underbart. Det här är podcasten Skogarna med Maria Bodin, Filip Nyström och Andrea Lundgren.

I detta avsnitt gör Skogarna sitt bästa för att undvika gudarnas straff när vi närmar oss högmodets snåriga stigar. Vad innebär egentligen hybris i litteraturen? Vi pratar bland annat om myten om Hilma af Klint, Littfest i Umeå och om varför Nietzsche var så nervös. Dessutom om hybris och ångest i det konstnärliga skapandet, våra favoritstraff och hur Martin Luuk hänger ihop med Edith Södergran. Maria sågar även tidskrifterna Tydningen och Lyrikvännen... Skogarna görs av Andrea Lundgren, Filip Nyström och Maria Bodin, och spelas in på Beppo ljudproduktion.

Finns det någonting mer manipulativt än fiktionen? I detta avsnitt dyker Skogarna ner i språkets bedräglighet och makt i en vindlande vals om litteratur och manipulation. Bland annat talas det om ordens oförmåga att vara nyttiga, P O Enquists oskrivna roman om Wagner och Rubinstein, AI-genererad poesi och att Karl Ove Knausgård inte är att lita på. Dessutom presenteras någonting så storslaget som en tornedalsk sensation. Skogarna görs av Andrea Lundgren, Filip Nyström och Maria Bodin, och spelas in på Beppo ljudproduktion.