Epidemier som härjade förr

Koleran Koleran drabbade Sverige från 1834 till 1873 vid inte mindre än nio tillfällen. Värst blev tillståndet i städerna där trångboddheten och de hygieniska förhållandena gjorde att smittan spreds med svindlande hastighet. Dödligheten var otroligt hög och ungefär 50% av dem som smittades dog.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Koleran som är en bakteriell tarmsjukdom orsakar kraftiga och vattniga diarréer. De flesta som drabbades dog helt enkelt av uttorkning. Sjukdomsförloppet var ohyggligt snabbt; fick man smittan på morgonen kunde man vara död samma kväll.

Människor försökte skydda sig med de medel man hade till hands, men något effektivt botemedel fanns inte. På många av de orter som drabbades anlade man särskilda massgravar i socknarnas utkanter där man snabbt och utan stora åthävor begravde de döda.

Litet ö- samhälle drabbades

Edmond Bäck, hembygdsforskare på Bohus-Malmön i Bohuslän, berättar att koleran kom dit 1834 med en så kallad ”skedkäring”, dvs en kvinna som sålde egentillverkade träskedar. Smittan spreds snabbt och inom två månader hade var tionde öbo dött. 1866 kom smittan dessutom tillbaka.

Edmond Bäck berättar om öns starkaste man Hans Mattiasson som på egen hand bar de döda en dryg kilometer till kolerakyrkogården. Det sägs att han en dag var på väg tillbaka till fiskesamhället efter en hård dag med mycket bärande, då han mötte en granne som ropade till honom: ”Jeg har fått sygen!” (Jag har blivit sjuk.) Mats ropade då tillbaka till honom att han skulle gå mot kyrkogården så att han slapp bära hans kropp så långt.

Edmond Bäck har också pratat med de gamla på ön om hur det var när Spanska sjukan drabbade ön 1918. ”Spanskan” som man sa förr, var en kraftig influensa som framför allt yttrade sig i mycket kraftig feber.

På Bohus-Malmön finns det fortfarande människor som minns när sjukdomen bokstavligen bars i land. Det var Edmonds egen farbror som bar en sjuk kamrat från en torpedbåt upp till hans hus där han senare dog.

Spanska sjukan tog 13 liv på den lilla ön innan den slutligen klingade av.

På bilden överst på sidan ses ett minneskors som hembygdsföreningen på Bohus-Malmön reste på kolerakyrkogården 1924.

Svenska sjukdomar i gångna tider

I boken ”Svenska sjukdomar i gångna tider” av Gunnar Lagerkranz kan man tyda de sjukdomsbeteckningar man använde förr och som man läser om i död- och begravningsböcker. I boken översätts sjukdomarna till nu använda sjukdomsbeteckningar.

Vem vet vad till exempel vad strypsjuka, fallandesot, älta, frisel och likmask var för sjukdomar?

Sören Edvinsson

Sören Edvinsson har tittat på hur sjukdomar slog olika beroende på var man bodde. I städerna gick sjukdoms spridningen mycket snabbare på grund av den trångboddhet som var och sanitära problem man hade.

Långt in på 1900 talet var det fortfarande stora skillander mellan stad och land, och det var först under mellankrigstiden som detta jämnades ut.

Sören Edvinsson använder sig av material från Demografiska Databasen vid Umeå Universitet. Han visar i programmet ett exempel från en liten by i Östergötland där det under ett år vanligtvis dog mellan två och fem personer. Under 1622 se man en kraftig ansamling av dödsfall, femtio personer dör och hela familjer stryker med. Eftersom man på den tiden inte alltid skrev så utförligt i kyrkböckerna finns ibland inte ens namnet på barnen som dör. Det är med andra ord knapphändiga uppgifter i kyrkböckerna. Sören Edvinsson berättar att man från andra källor däremot känner till att pesten härjade 1622.

Ett annat exempel som Sören Edvinsson visar är mannen Jakob Josefsson som föddes 1766. En grafisk framställning i databasens material visar att hans hustru samt sju av åtta barn dör inom fem dagar. Då drabbades den by han bodde i av rödsot, dvs dysenteri. Namnet rödsot kommer av de blodiga avföringar som den sjuke drabbades av. Det var i krigsslutet som rödsot slog hårt.

Att arbeta med historiskt material p ådet här sättet, säger Sören Edvinsson, kan ha sina begränsingar. Man ska vara försiktig med att tyda källorna och dra för stora och direkta översättningar från den tidens diagnoser. Ofta var dödsorsakangivelserna förr symtombeskrivande, som t ex feber och diarré.

Det finns också mode och lokala variantioner i sjukdomsbeskrivningarna. En präst kunde ha en förkärlek för en typ av sjukdomsbeskrivning och när en ny präst kom till bygden kunde det dyka upp en tidigare aldrig angiven sjukdomsbeskrivning i kyrkböckerna.

”Mega släktforskning”

Bennett Greenspan är vd och grundare till ett företag som spårar släkten inte bara några generationer utan tusentals år bakåt i tiden. Genom att lämna ett skapprov från kinden utvinner de dna från celler som sen matchar andras dna test och på så sätt byggs en stor karta upp över mänskligheten.

Bennet Greenspan säger att han ofta får frågan om varför man ska göra ett dna test. Han svarar då att om man inte är intresserad av sin härstammning finns det ingen anledning att göra ett sånt här test. Men däremot om man vill veta vilken befolkningsgrupp man härstammar från antingen från tiden innan man har några skriftliga uppgifter eller inte har någon aning alls var man kommer från, så ger det här dna testet en möjlighet att ta reda på det.

Bennett Greenspan säger att man utgår från att alla härstammar från Afrika. Frågan är bara när ens förfäder utvandrade och vilken väg de tog för att hamna där vi bor nu.

Vetenskapsmän har konstruerat ett fylogenetiskt släktträd över mänsligheten där de olika grenarna motsvarar folkvandringsvägarna. Det finns i snitt 18 grenar över de historiska rutter våra förfäder tog säger Bennet Greenspan. Och genom ett dna test kan man se vilken väg ens egna förfäder tog.

Det finns kritiska röster till detta säger Bennet Greenspan. Det finns en rädsla att vi ska använda dna:t i något ont syfte. Därför har vi har använt mycket tid till att tänka ut hur man ska bevara anonymiteten för de som vill bli testade.

Hittills har 40 000 personer varit med under de fem år som företaget funnits. De utför också testningarna till ett projekt som National Geographic Society har just nu.