Född som Therese - dog som Andreas

1808 föddes i Stockholm en liten flicka som hette Therese Bruce. Hon dog 1885 på Gotland men då som man vid namn Andreas Bruce. Som vuxen hade Andreas en liten dotter som kallade honom far. Han var i själva verket biologisk mor till flickan, som med tiden förde släkten vidare.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Therese Andreas Bruce är ett livsöde som fascinerat både i sin egen tid och i vår – nästa vinter planeras det en teaterföreställning på Gotland om denna märkliga person.

Therese Andreas själv var angelägen om att världen skulle få veta allt om hans liv, och skrev ner sina minnen när han blivit äldre. Minnesanteckningarna har förvaltats av Hilbert Björkdahl, som bor i Vetlanda, men idag finns den på Landsarkivet i Visby.

- Therese Andreas Bruce var min mormors mormor. De flesta som pratar om henne säger ”han”, men jag säger ”hon” – det är ju ändå min mormors mormor, säger Hilbert.
Han var ganska vuxen när han första gången fick höra talas om sin märkliga anmoder.
-Jag var nog i 20-årsåldern. Min mamma antydde att det fanns några memoarer liggande någonstans, och man sa att min mormors mormor var ”utklädd” hela livet, och man sa också allmänt att ”det måste varit ett väldigt lidande för henne”.

De där memoarerna, som Hilbert Björkdahl fick höra talas om som ung finns bevarade, och det är de som gör att vi idag vet hur Therese som senare blev Andreas tänkte, kände och hade det under sitt komplicerade liv.
Familjen Bruce var av gammal skotsk adel. Pappan, Adam Bruce, var page vid Gustav den III:s hov, och var med på den berömda maskeradbalen då kungen sköts.

Familjen var stor, de var många syskon och rent materiellt hade familjen det ganska gott. Men av den ganska frispråkiga memoartexten förstår man att det inte bara var enkelt. Fadern förgrep sig på både den unga Therese och hennes äldre syster. När han fick kritik försökte han hävda att han bara skulle se om flickorna var lättledda. 

Nu vill jag förflytta mig till mitt 14de år, min syster och jag skulle på en gång läsa oss fram till Herrans heliga Nattvard. Wår pröfning af vår Far fortsatte och tilltog nu voro vi stora och utbildade och vackra, att det var mera frästsamt för honom och som han ingen sysellsättning hade annat än hvad som förut är nämnt, skulle han något roga sig med, ty det står i Skriften ”Fåfäng gå lärer mycket ondt”. Wi talade om det då för Prosten, som umgicks i vår faders hus och han talade vid wår Far om saken, han hade svarat att det var bara för att pröfva oss, om vi voro lättsinniga och lätta att förföra, och mig för att han ville se om jag vore gosse som jag sagt honom. (…)
Vår Far var inte kallblodig under sina försök utan det svårasste var att {det] var en vålldsam Pasjon, atta man kunde förskräckas och bli rädd, blek var han som lik och darrade då det öfveföll honom, då sade vi Prosten huru han bar sig åt när han skulle pröfva oss då förstod Prosten sanningen och förebrådde honom strängt hans fel, men det hjelpte inte mycket, vi måste akta oss att vara ensamma med honom.

När Therese är sexton år har hon bestämt sig – hon vill inte vara kvinna, hon ÄR inte kvinna. Tillsammans med pappan går hon till en doktor för att få hjälp.

Han tog mig med sig i ett enskildt rum, gjorde undersökning på alla sätt, jag beskrev huru det var, han yttrade ej ett ord, men jag sa när han gick ifrån mig, om jag ej får gå med Byxsor kan jag inte lefva. (…) Och när han skrifvit och satt sitt sigill under, tog vi afsked; utan att wi fick något af honom eller han af oss. Vi visste ej heller hvad han skrifvit förr än när vi kom dit där Hästen var insatt, då läste far min det för mig.
Vi satte oss upp i vagnen körde utom tullen, där var ett Wärdshus kallat Mäster Anders; där tog vi in till bästa, åt litet, drack ett glas vin tillsammans; Då sa Far min, Skål, min nya son, se till att du gör heder af dig Andreas skall du heta, det är min Farfaders namn.

- Therese uttalade tydligt att hon inte vill vara något annat än en man, säger Hilbert Björkdahl. Det sa hon ju också under läkarundersökningen. Efter det var hon ju jättelycklig, när hon kom hem och fick sätta sig på manssidan i kyrkan, iförd manskläder.
Han tror att doktorn genom sitt agerande räddade livet på sin unge patient.

- Den läkaren var så klok att han förstod att den här kvinnan till hela sitt hjärta ville vara en man, och att hon skulle ta livet av sig om hon inte fick leva som man.

Från och med nu heter den unge Bruce ingenting annat än Andreas, och rent medicinskt så har man bestämt sig för att han är hermafrodit, dvs tvåkönad. Han får av en slump erbjudande om att flytta till Gotland och bli rättare på en stor gård. Arbetet verkar gå ganska bra, men man förstår att det talas om denne märklige Andreas som nog kanske ändå är en kvinna. Vid ett tillfälle blir han utsatt för ett våldtäktsförsök av en grupp män, och vid ett annat tillfälle kommer en främmande kvinna fram och ber att få ta et titt på som hon säger, hur Naturen har skapat honom.

Ett äldre fruntimmer bad mig när jag kom in i hennes förmak, om det vore möjligt få se huru natturen hade danat mig? Jag svarade artigt, att aldrig någon, ännu mer än Docktorn fått tillåtelse därtill och bad henne förlåta, att detta vore för mig omöjligt, jag kysste henne på handen bockade mig och ville gå, då bad hon mig vänta, gick in i ett annat rum och gav mig 50 Rd (riksdaler) samt bad mig hålla till goda.

-Hon lockade uppenbarligen både kvinnor och män – senare i livet levde hon ihop med en kvinna. Det var säkert en riktig kärleksrelation, tror Hilbert Björkdahl.

Men den kvinna som Andreas med tiden skulle leva samman med hade han ännu inte träffat, där han satt som framgångsrik rättare på den gotländska storgården.

Det är där en kväll, som tar livet en ny vändning. Andreas hade suttit tillsammans med ett antal män och det hade druckits en hel del alkohol. En av männen, Inspektör Nyström, blir kvar på natten.

När vi nu en afton hade rumlat om med hvarandra var och Inspektoren med, det blef sent han bad att få ligga qvar vegen var lång, jag biföll glömmande mig helt och hållet att ara försigtig och följden blev (…)att jag hade förgått mig, i efterlåtenhet och det hade jag, att tacka min något upprymda Sinnesstämning och min oeftertänksamhet för.

Hilbert Björkdahls tolkning av den här händelsen är att Andreas blir ett offer för nyfikenhet och elakhet.

- Jag tror att grabbarna runt min morors mormor hade slagit vad. ”Det där är en kvinna”. Och Nyström var väl den som skulle bevisa saken. Och när Therese-Andreas insåg att hon var gravid stod hon helt ensam – Nyström hade redan en fästmö.

Med tiden föds en liten flicka som omedelbart blir bortlämnad till en prästfamilj på Gotland. Men Andreas har ändå en intensiv kontakt med sin dotter.

-Min mormors mormor hade kontakt med dottern hela tiden, berättar Hilbert Björkdahl. Till slut så fick flickan två pappor, för Nyström erkände faderskapet och också Andreas blev kallad pappa av den dotter han var biologisk mor till.

- Andreas skrev väldigt eldiga kärleksbrev till sin dotter. Alla svar från henne är brända, men som tur vad fick de inte tag på säcken med breven från far till dotter.

Andreas Bruces efterlämnade bok om sitt liv lämnades över till Hilbert Björkdahl av hans morbror som ville lämna vidare boken till släktens äldste son innan han gick bort. Boken har bevarats trots att tidigare släktled har skämts för sin anmoder och hennes historia.

- Idag är det fantastiskt att historien finns kvar och att man kanske kan hjälpa dagens människor med den här läggningen att inse att det inte är så konstigt.

Berättelsen om Therese Andreas Bruce levde länge i människors minne. Hilbert Björkdahl har faktiskt själv träffat en person som i sin tur hade träffat Andreas.

- Andreas arbetade som lärare på södra Gotland, och när jag var ung grabb spå 50-talet så träffade jag en gammal kvinna som hade haft Andreas som lärare. Hon berättade hur barnen försökte kika in på utedasset för att utröna om Andreas satt eller stod när han kissade.

- Det visade sig att hon satt, säger Hilbert Björkdahl, och konstaterar att 200 år går ganska fort.

Förra året gavs Therese Andreas Bruces anteckningar ut i bokform. Boken heter "Therese Andreas Bruce: En sällsam historia från 1800- talet" och är skriven av Inger Littberger Caisou-Rousseau.

Andra som levde på liknande sätt i historien

Förutom att det pratades en hel del om Therese Andreas när han levde, skrevs det också en hel del i pressen om både Andreas och andra som var i samma situation. Det berättar Jens Rydström som är historiker och professor i genusvetenskap vid Lunds Universitet.

- Det var inte särskilt vanligt, det kan man inte säga. Men vi vet nu att det funnits ganska många fall av framförallt kvinnor som klädde sig i manskläder av olika skäl i historien, berättar Jens Rydström.

I en bok som skrivits av ett par holländska forskare beskrivs fall från hela Europa med just kvinnor som klär sig i manskläder av olika andledningar. Det kunde vara att de ville ut och resa självständigt eller dra ut i krig, för att nämna ett par exempel.

- Men hur dessa personer tänkte över sin egen könstillhörighet, det vet vi ju inte idag. Oftast kommer de här personernas berättelser fram när de blir avslöjade och det blir rättegång. Spåren finns idag i rättegångshandlingarna.

- De här personerna döms för transvestismen, eftersom det i Bibeln stod att det var förbjudet att klä sig i det andra könets kläder, berättar Jens Rydström.

Det finns också ganska många fall där kvinnor inte bara klädde sig i manskläder utan också gifte sig med en kvinna.

- De som upptäcktes dömdes för gäckeri med äktenskapet. Ett sådant känt fall från Sverige är Ulrika Eleonora Stålhammar som levde på 1700- talet. Hon klädde sig i manskläder och kallade sig för Vilhelm Edstedt, tog värvning och gifte sig med en kvinna.

I och med att Bibeln var en auktoritet långt in på 1900- talet och att det där otvetydigt står att det var förbjudet att klä sig i det andra könets kläder, var det nödvändigt med en attest eller dokument från antingen präst eller läkare.

- Om någon sedan idkade otukt som emot naturen är, dvs hade sex eller gifte sig med en person som kanske var av samma kön, beroende på hur man definierade personen, så var ju också det brott ända fram till 1944. Det hjälpte inte att påstå att man var exempelvis hermafrodit utan undersökning eller intyg, säger Jens Rydström.

Längre tillbaka i tiden, innan läkaren undersökte och skrev intyg, utfärdade prästen intygen. Men prästen gjorde inga grundliga undersökningar där han klämde på kroppen, berättar Jens Rydström. I vissa fall kunde de tillkalla en barnmorska, en Jordemor, som hade hand om de regionerna. Men även då kunde de ibland bara klämma utanpå kroppen och inte göra någon grundligare undersökning.

I reportaget om Therese Andreas hör vi hur en inspektor är tillsammans med Therese Andreas och att det kan ha varit ett vad som låg bakom den händelsen..

- Therese Andreas var på sätt och vis en vandrande provokation mot ett könsuppdelat patriarkalt samhälle och nyfikenheten var ju förstås stor och människor ville ju få reda på hur det egentligen såg ut där nere. Och kanske inspektorn var provocerad och ville bevisa sin manlighet, spekulerar Jens Rydström. 

Jens Rydström berättar att det var förståeligt att folk var nyfikna på Therese Andreas, speciellt som han bodde på en mindre ort.

Intresset för transberättelsen har blivit större de sista åren.

- Det är ju fantastiskt att berättelser som den om Therese Andreas lyfts fram, och det visar också på att tiden är mogen för att berätta transpersonernas historia, avslutar professor Jens Rydtröm.  

Om man tror sig ha en ana med liknande bakgrund kan man leta i domböckernas protokoll. I kyrkböckerna kan det också finnas noteringar om en person var hermafrodit. Om dessutom läkarna varit inblandade för att skriva intyg finns läkarutredningar att tillgå. Och vet man namnet på personen kan det vara värt att titta i personregistren för läkartidskrifter eftersom flera av de här personerna har beskrivits av läkare inför lärda sällskap.

Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström
Uppläsare Hilbert Björkdahl
[email protected]