Kamplust och kunskapstörst

Runt förra sekelskiftet var det många svenskar som flyttade utomlands när möjligheterna att försörja sig blev för svåra. Men det var inte alla som gav sig iväg frivilligt. En av de som mer eller mindre motades bort när hans bildningsiver och fackföreningsengagemang ledde till svartlistning på arbetsmarknaden var Carl Skoglund.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Namnet Joe Hill är det många som känner till, fackföreningsmannen från Gävle som blev en legend efter sin död. Men Joe Hill var inte ensam svensk i den tidiga amerikanska fackföreningskampen.

Carl Skoglund tvingades lämna dalslandsskogarna för Amerika, när han blev svartlistad av svenska företagare på grund av sitt fackliga och politiska engagemang. Skoglund verkade i samma amerikanska organisation som Joe Hill gjorde. Men hade det inte varit för den intervju han gjorde när FBI försökte sätta dit honom så hade spåren efter honom sannolikt blåst igen.

Berit Fjellman är hembygdsforskare I trakterna av Bengtsfors. Inte så långt från hennes hem, på emigrantregistret som finns på kommunens bibliotek, ligger en utskrift av en radiointervju som Carl Skoglund gjorde i Amerika på sin ålders höst.



-Då hade han sannolikt behov av att försöka rentvå sitt rykte inför de amerikanska myndigheterna, säger Berit Fjellman.
Carl Skoglund från de dalslänska skogarna hade lyckats att i USA få rykte om sig att vara en farlig upprorsman. Men vägen dit var lång, och den började i ett litet torp i Ärtemark i Dalsland.

-Han beskriver hur det var att växa upp i ett fattigt skogstorp vid den här tiden. Men det som skilde honom från många av de andra ungarna var att Carl var otroligt vetgirig, berättar Berit.

-Han gick i småskolan och därefter tre år i folkskolan. Och under de tre åren blev han otroligt kritisk mot allt det han INTE fick lära sig. Han berättar själv om detta.

Läraren hade makt och myndighet att slå barnen om det var nödvändigt. Det var också ett skäl till varför jag hatade skolan. Den mesta tiden tillbringade vi med att läsa katekesen och biblisk historia. Vi hade också lite aritmetik – enkel addition, multiplikation och division. Läseböckerna handlade om olika kungars historia och bravader under krig, som utspelat sig för länge sedan.
Jag fick en fruktansvärd avsky och agg mot skolan redan från början på grund av den klasskillnad som rådde. Vanligtvis hade jag inga särskilt bra kläder på mig. Det fanns barn från mer välbärgade hem som retade mig för mina dåliga kläder och för att jag inte hade någon bra mat med mig. Min skollunch var för det mesta mosad potatis mellan två brödskivor. Jag var en fattig elev.

-Han är trotsig, envis och kompromisslös genom hela livet, säger Berit Fjellman, som tror att han nog haft både glädje och sorg av detta.
Hans hållning gällde såväl i skolan som hemma och i arbetslivet. Han bröt med sina föräldrar och senare med sin syster av religiösa skäl, och långt senare en bror, men då av politiska skäl. Han skriver om sin trotsiga hållning.

Eftersom jag knappast läste på, kunde jag inte heller läxan. Många gånger tog jag inte ens upp läxboken. Så jag fick den ena bakläxan efter den andra. Mor grät och sa: `Du kommer aldrig att bli en man! Du kommer aldrig att bli en man!` Grannarna pratade om vilken idiot jag var. Jag blev alltmer stursk och började slå tillbaka. Jag skulle inte låta mig kuvas av dem.

Carl Skoglund slutade skolan när hans far dog och han själv var i 13-årsåldern. Han började jobba i skogen och så småningom på sågverket. När han blivit lite äldre hade han samlat ihop tillräckligt med pengar för att åka över gränsen till Värmland för att utbilda sig på Kristinehamns praktiska skola. Där lärde han sig maskinskrivning, matematik, tyska och svensk grammatik.

När han kom tillbaka hade han tänkt jobba på kontoret, men det blev inte så, han gick istället tillbaka till sitt gamla arbete. Det var nu han verkligen satte igång med att starta fackföreningar och att organisera arbetarna på andra sätt, något som ägarna till sågverket var kraftiga motståndare till.  Han startade ett bibliotek inom ramen för en IOGT-förening.

-Nykterhetsföreningarna var ju accepterade av företagsledningarna och de gjorde ett enormt arbete för att utbilda arbetarna – de hade studiecirklar, bibliotek och ordnade samlingssalar, berättar Berit Fjellman.

-De visste att om de bara fick utbildning och tillgång till kunskap, då kunde de påverka både sitt eget och andras liv.

Carl blev allt mer illa sedd av arbetsgivarna i trakten. Till slut var det helt omöjligt för honom att få arbete – han var svartlistad. Enda chansen var att emigrera.



De skedde 1911. Under de första åren hade ett antal olika arbeten. Han var byggnadsarbetare, säsongsarbetare och han jobbade i skogen. Det var i skogsarbete som han fick en svår skada i ena foten, som tvingade honom till stillasittande under några månader. Men han satt inte sysslolös för det.

-Han gick upp på morgonen varenda dag och gjorde matsäck precis som han gjort när han hade arbete, men nu han istället till biblioteket i Minneapolis och studerade. Det här pågick under ett par månaders tid berättar Berit Fjellman.  Det var under den här tiden som han också tog upp agitationstråden igen.

Ungefär ett kvarter från pensionatet där jag bodde låg en park där en massa svenska immigranter samlades. Där fick jag möjlighet att uttrycka mina åsikter och starta diskussioner. Vi startade allehanda diskussioner, särskilt om socialismen och andra närbesläktade frågor. Jag besökte parken nästan all ledig stund under en hel sommar. Parken blev mer eller mindre en diskussionsklubb för olika sorters ungdomar.

-Han radikaliserades i USA, menar Berit Fjellman, något som hon tror berodde på att arbetsvillkoren i det nya landet var så hårda. Inte minst hade han fått smaka på osäkerheten under konvalescensen efter sin skada.

Under de kommande åren flyttade Carl Skoglund runt på olika arbeten, men när han hamnade på järnvägsbolaget Pullman Company blev han äntligen kvar för lite längre tid, fram till 1922. Det var här som hans fackliga engagemang tog verklig fart.

Carl Skoglund blir med tiden ett välkänt namn i den amerikanska fackföreningsrörelsen IWW, Industrial Workers of the World, samma organisation som Joe Hill verkat i. Men rörelsen splittrades av politiska motsättningar speciellt då man började inse vidden av Stalins terror i Sovjetunionen. Carl vände Sovjet ryggen och blev trotskist, något som på intet sätt lugnade de amerikanska myndigheterna.

FBI hade en fil upprättad om honom, där det bland annat påstods att han hemma i Sverige hade försökt starta uppror mot den svenska militären i samband med unionskrisen 1905, en uppgift som Berit Fjellman inte funnit någon grund till. Flera gånger hotades han av utvisning, och det påstådda upprorsförsöket gjorde att han aldrig fick amerikanskt medborgarskap.

Han hade det ofta svårt, var hotad av utvisning flera gånger. 1950-talets politiska processer mot socialister och kommunister under senator Joseph  McCarthy innebar en extra tuff tid, men han klarade sig ändå helskinnad.

-En gång satt han till och med på Ellis Island för att skickas tillbaka till Sverige, när det ändå kom ett besked om att han skulle få stanna.

Historien om Carl Skoglund handlar i hög grad om lust att lära sig – en stor vetgirighet och en väldig lust att kunna påverka, sammanfattar Berit Fjellman.

-Läsandet betydde enormt mycket för honom. Jag tror att han struntade i massor av den yttre tryggheten för att få ha ett rikt inre liv.
Man kan ju undra vad det fanns för böcker hemma i torpet i Ärtemark.

-Bibel och psalmbok, svarar Berit utan att tveka. Kanske ytterligare någon kristen bok.

Carl Skoglund blev kvar i Amerika tills han dog 1960 76 år gammal in New jersey. De sista åren av sitt liv tillbringade han på en partiskola som tillhörde Socialist Workers Party. Trogen sina ideal till slutet.

Vilka böcker fanns hemma hos folk

Bibel psalmbok och kanske ytterligare någon kristen bok var Berit Fjellmans gissning när det gällde vilka böcker som fanns i svenska hem runt förra sekelskiftet.

På universitetsbiblioteket i Umeå arbetar historikern och bibliotekarien Christer Karlsson som är en av de som ansvarar för den äldre litteraturen. Och han menar att Berit Fjellmans bild stämmer.

- Ja, det gör det. Så var fallet i stora delar av Sverige, berättar Christer Karlsson. Det kan man bland annat se i undersökningar där de tittat på bouppteckningar som är en jättefin källa för att se vad som fanns i svenska hem.

I undersökningar från Västerbottens inland från slutet av 1800- talet ser man att det är Bibeln, Postillan, Katekesen och Psalmboken som dominerat bokinnehaven.

Och den kristna litteraturen lästes mycket. Det ser vi på min arbetsplats berättar Christer Karlsson, där vi som gåva under årens lopp fått in många Biblar, Psalmböcker och Katekeser och det framgår att de varit vällästa med anteckningar och understrykningar.

- Vi ska komma ihåg att kyrkans makt var mycket större på 1800- talet än idag. Och det finns också ytterligare en aspekt. De har inte bara fungerat som en uppbyggelselitteratur vad gäller den kristna läran. De har också fungerat som minnesböcker där de skrivit ner familjens historik.

- Det är ett fint källmaterial att använda sig av, säger Christer Karlsson.

Eftersom böckerna trycktes i massupplagor är det ekonomiska värdet, fastän de är gamla, inte så stort. Och det är en jättevanlig fråga vi får här vid biblioteket. Däremot har de ett stort kulturhistoriskt värde eftersom de ibland innehåller anteckningar, säger Christer Karlsson.

Under 1900- talets gjordes andra undersökningar frö att tom gjorts där se i vilka böcker som användes hemma och därför kan vi säga vilka böcker som fanns i hemmen. I ett arbetarhem till exempel fanns inte mer än tio femton böcker. Det fanns många orsaker till det, till exempel kunde en välfylld bokhylla signalera ett klassvek.

De framväxande folkrörelserna; väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen understödde och stimulerade läsning på många sätt genom att ge ut egen litteratur. 

Men även tidningar var viktiga och som tog fart under slutet av 1800- talet. Tidningar var förhållandevis billiga och de delades ibland med flera hushåll.

Påverkan från bruk och fabriksägare var inte ovanligt. De kunde prenumerera på konservativa tidningar som arbetarna hade möjlighet att läsa, medan de förbjöd arbetarna att ta med sina tidningar.

- I vissa fall förbjöd de till och med arbetarna att prenumerera på vissa tidningar eftersom de använde brukets post i slutet av 1800- talet. 

Sockenbiblioteken fanns också under den här tiden och bildades av kyrkan, men bokbeståndet var inte stort. Det fanns också Folkbildningsbibliotek vars böcker ibland återfinns på Universitetsbibliotek. Det kan också finnas kvar listor på vilka böcker som köptes, vem som föreslog inköpen och vem som lånade böckerna.

- Ett fantastiskt material om man är intresserad av att veta vad folk läste under en viss period, berätta Christer Karlsson.

Lyssna även till när: