Anders Lyngfelt, Om CCS — infångning och lagring av koldioxid

En dag för 25 år sen kom en japansk forskare in till den institution på Chalmers där Anders Lyngfelt jobbade och sådde ett frö om en teknik för att fånga in koldioxid. Idag är Chalmersprofessorn Anders Lyngfelt världsledande inom så kallad kemcyklisk förbränning, en teknik för att kostnadseffektivt fånga in koldioxid. 

I avsnittet tar vi ett helhetsgrepp kring infångning och lagring av koldioxid — så kallad CCS efter engelskans Carbon Capture and Storage (eller CCU där U:et står för Utilization, och där man använder den infångade koldioxiden istället för att lagra den). Anders går igenom varför CCS är en så pass viktig teknik i klimatomställningen och hur den kan användas för att uppnå minusutsläpp genom att till exempel fånga in koldioxiod från förbränning av biobränslen. Vi pratar även om alternativa sätt att uppnå negativa utsläpp, inte minst så kallad DAC eller Direct Air Capture.

Extra djupt dyker vi ner i Anders specialområde: de olika teknikerna för själva infångningen. Idag är så kallad post combustion, där man efter en förbränningsprocess fångar in koldioxid ur rökgaserna, marknadsdominerande. Anders går igenom två konkurrerande teknikspår — oxyfuel och kemcyklisk förbränning — och resonerar kring för- och nackdelarna med de olika teknikerna.

Anders går även igenom hur själva lagringen av koldioxid går till och resonerar kring potentialen. Han ger förslag på hur marknaden för CCS kan komma igång ordentligt, och avslutningsvis resonerar vi kring intressekonflikter mellan att lagra koldioxid och att använda de infångade kolatomerna till att tillverka bränslen eller råvaror, något man till exempel avser att göra för att ställa om sjöfarten och plastindustrin.