Bra podcast
Sveriges mest populära poddar
Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!
En stekhet sommardag 1995 rasade jag av tåget på Malmö station.
Det var inte en människa någonstans. Ingen bro. Inga tåg över bron. Inga människor någonstans. Inga taxibilar på rad utanför, inga öppna krogar, ingenting.
Malmö liknade mest den där bortglömda hålan Morrissey sjunger om i "Everyday is like Sunday."
Det var bara atombomben som fattades. Eller hade den redan slagit ner?
Staden var smutsig, dammig, varm och folktom. Som jag.
Jag skulle läsa dikter i något sammanhang och det kom kanske fyra personer, eller om det var åtta, och en av dem var Lukas Moodyson som kastade pappersbitar på mig under hela min uppläsning och efteråt träffade jag en tjej som bodde i Lund så vi åkte dit och jag däckade där några dygn.
Malmö hade precis sjunkit rätt djupt ner i skiten. Göteborg hade precis som Malmö sett varvsindustrin blomma ut och dö, men det där året 1995, när Göteborg arrangerade VM i friidrott var det som om Malmö dog. Ingen visste någonting om framtiden. Ingen trodde på allvar att någon verkligen skulle bygga den där bron, ingen snackade om ett virvlande tornliknande hus, ingen trodde att Malmö i framtiden skulle sjuda, sjunga och skåla igen.
Nu är allting förändrat. Malmö har rest sig ur den sista gränden och blivit värdig igen. Det här är en sorts upprättelse för alla som inser att världen, fotbollen och kärleken alltid saknar gränser.
Det var inte en mur de byggde mot Danmark, det var en bro över.
En sargad, baktalad, skitsnackad, och tidigare bortglömd stad har rest sig och strålar nu i ljusblått över hela Sverige.
Jag är där en av de sista riktigt varma höstdagarna. Jag tar en promenad till arenan för att möta pressansvarige Peter som möter mig.
”Dagen är lite omkullkastad” säger han.
”Jag tar vad jag får” svarar jag
Sedan säger han en sak som han alltid säger när jag är i Malmö och hälsar på:
”Och när fan ska du och ni i Studio Allsvenskan stanna tillräckligt länge för att se en match med MFF på plats.”
”Jag är ju här nu, svarar jag, det är väl okej för idag?”
Daniel Andersson är sportchef för detta Malmö och därmed är han en byggherre för något av det finaste och stoltaste som staden Malmö byggt, nämligen Malmö FF.
Jag hinner fånga honom en kort stund mellan tusen möten men han är hela tiden lugn, samlad och fokuserad. Han verkar trivas med livet. Han ser fan i mig lycklig ut. Harmonisk, som en fångel i Pildammsparken.
Ska man möta en sportchef i MFF måste man ta sig till Malmö. Givetvis sitter vi i Markus Rosenbergs loge när vi gör intervjun
Välkommen till Birro, Daniel Andersson.
Följ Studio Allsvenskan på sociala medier:
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Kategorier
Förekommer på
00:00
-00:00