Det passar bra med ett ekumeniskt avsnitt just till den här texten. Prästen Lisa Svensson från Svenska kyrkan och pastor Karin Olofsdotter från Equmeniakyrkan samtalar om våra olika sätt att närma oss Gud och tala om Gud.
"Vild och i tusen släktled omöjlig att tämja" skriver teologen Walter Brueggemann om Gud.
Det kräver lite ödmjukhet och öppenhet av oss.
Vi har liksom inte alltid rätt.
Eller va?! Kan det verkligen vara så?
Hur öppna är vi själva för andras sätt och för deras vägar? Hur tillåtande är vi? Vågar vi släppa på kontrollen?
Handlar det om vår egen grundtrygghet?