När det rämnar finns det en som är kvar.
Därför finns en befrielse från det som är kaos.
Under tiden får vi stå stilla i tillit
och krama vårt träd.
Men var fäster vi blicken? På här och nu? Eller på sedan, i en annan tid? Varifrån kommer hoppet?
Och vad gör vi med vår väntan när vi faktiskt måste vänta?
Clara Nystrand och Ebba Älverbrandt tar sig an en text som både kan sägas handla om en tid för länge sedan, om en tid som kommer och om en tid som är just nu.